Patrick Ekwalls blogg

Steks du av Hamrén idag – då blir det nog inget EM

Mot Kristianstad.

I handbollens tecken, såklart.

Sverige möter Rumänien i damernas genrep till OS-kvalet och jag programleder sändningen i TV12.

Faktum är att det kan vara första gången jag är programledare för en handbollslandskamp…mycket handboll har det blivit genom åren, men jag har alltid haft en annan roll.

Jag ska inte göra en Perlskog här, för jag har trivts ypperligt i den roll jag haft, men det ska bli kul med något ”nytt”, nu när man fyllt 50.

***

Missar därmed att vara på plats på dagens oerhört intressanta presskonferens med Erik Hamrén.

Den som ger oss årets första ”riktiga” landslagstrupp, vilket inte ”bara” är en trupp till två träningslandskamper (Turkiet och Tjeckien), det är en trupp som på alla sätt kan indikera ganska mycket inför sommarens EM.

Om du inte har skadebekymmer och INTE är med i den här truppen, då tror jag möjligheterna är extremt små att ta en plats i sommarens EM-trupp.

Och det mest intressanta handlar inte så mycket om vem som kommer med, utan vem som INTE gör det.

I klarspråk: vem eller vilka spelare kommer Erik Hamrén att steka?

Kommer någon av de trotjänare/hamrénfavoriter som mest använts som  trupputfyllnad de senaste åren att plockas bort?

Får Ola Toivonen, Sebastian Larsson och Pontus Wernbloom hänga på ett varv till?

Hur gör han med försvarspositionerna?

Victor Nilsson Lindelöf seglar absolut upp som en väldigt stark kandidat till en startplats. Har du tagit en ordinarie plats i Benfica har du tagit det i ett lag av europeisk toppklass, inte någonstans i Holland.

Victor kan dessutom spela högerback (under U21-EM var han bara det) och jag vet att Hamrén gillar honom.

I mina ögon helt given i en trupp.

Ser vi till mittbackar är Andreas Granqvist förbundskaptenens förstaval, han har varit småskadad men är redo igen. Jag tror att Filip Helander, med kontinuerlig speltid i Verona, är med.  Och Erik Johansson, som nu är frisk och får spela i ny klubb. Micke Antonsson? Kvar eller ut för gott?

Och jag anar att Joseph Baffo kan vara en skräll på väg in i den här truppen. Han är  också en Erik H-favvo efter U21-EM och har – efter att ha varit helt sidsteppad i Halmstads BK – gjort en strålande debutsäsong i Eintracht Braunschweig, Zweite Bundesliga. Även Baffo kan ju med fördel spela på en ytterback.

Alexander Milosevic, som nu får spela i alla fall efter flytten till Hannover? Ja, kanske. För inte särskilt längesen startade Milosevic en EM-kvalmatch.

Får Jonas Olsson fler chanser av Hamrén? Är Pontus Jansson helt borta på grund av för lite speltid? Pelle Nilsson såklart rätt långt ned på listan i nuläget.

Det kommer inte finnas plats för hur många mittbackar som helst, inte ens i den här truppen, och det är möjligt att Erik Hamrén gärna vill prioritera sådana som även spelat en del ytterback.

För just på ytterbackspositionerna ser det inte helt ljust ut just nu.

Jag har tre givna i min bok: Micke Lustig, Ludwig Augustinsson och Oscar Wendt.

Vi vet att Hamrén inte är helt förtjust med det Wendt gjort i landslaget, vilket kan vara förståeligt för det har varit klart svajigt, men det det är ju inte så att alla spelare i Hamréns grundtrupp ständigt gjort supermatcher de senaste två åren.

Wendt har ju gång på gång visat i Bundesliga att det finns någonting där som landslaget måste kunna försöka dra nytta av.

Dock är Wendt skadad just nu och det är oklart om han är spelklar till landskamperna.

Högerback? Bakom Lustig har egentligen ingen imponerat i landslagsspelet i det kval vi har bakom oss och jag anser absolut att Victor Nilsson Lindelöf måste testas på den positionen.

***

På mittfältet finns idag två helt givna EM-spelare, en är Kim Källström som gått väldigt bra i Schweiz och som är den enda centrala mittfältare med klass (om inte Rasmus Elm kommer tillbaka) som har den kreativitet som behövs, även om det går långsammare och långsammare för varje år som går.

Den andra är Emil Forsberg, idag en av Hamréns allra mest givna startspelare.

Vem kompletterar Källström på mitten och vem tar den andra kanten?

Vi har fem starka Håkan Mild-alternativ: Oscar Lewicki, Albin Ekdal, Pontus Wernbloom, Oscar Hiljemark och Gustav Svensson. Det lär inte finnas plats för alla.

Lewicki känns klar. Möjligen också Ekdal, som dock haft skada och vars landslagskurva pekat något nedåt. Får Wernbloom (som spelar match efter match i CSKA) hänga på en sväng till, även om han ansetts vara mil (med några få undantag, som inte varit någon succé) från en Hamrénsk startelva under flera år? Ska han vara med för att han varit med förut eller ska han vara med för att han ska göra skillnad?

Oscar Hiljemark springer benen av sig i Palermo och gör det helt OK, han är dessutom rätt mycket framtiden. Finns det en plats kvar till honom?

Gustav Svensson sålde sannolikt sin plats när han flyttade till Kina.

Och Rasmus Elm, som förbundskaptenen hintat lite om? Kommer han tillbaka till den nivå vi så gärna vill? Vill han ens själv?

Det blir inte lätt för Erik Hamrén att göra sina val där.

Mina nya alternativ på kanterna – sådana som absolut bör ges en chans – är Sam Larsson, Robin Quaison och kanske Kristoffer Olsson.

Hinner Alexander Farnerud komma tillbaka från skada? Är Alexander Fransson ett alternativ om han får spela fullt ut i Basel eller Victor Claesson om han gör en kanonsäsong i Elfsborg…det finns absolut kvalitet att kräma ur all de tre.

Jimmy Durmaz har bevisat att han är klar, kan dessutom användas med fördel i ett 4-3-3.

Sebastian Larsson med begränsad speltid i Sunderland: se Wernbloom. Håller Erkan Zengin när det blir på riktigt i ett slutspel? Abbe Khalili fick noll förtroende när han var med i truppen under hösten, vad innebär det nu?

***

Zlatan Ibrahimovic, John Guidetti, Marcus Berg, där har vi tre forwards som jag ser som givna i en EM-trupp.

Jag tänka mig att Hamrén väljer att ta ut enbart fyra stycken, lite beroende på vilka typer av mittfältare som väljs och vad det finn för alternativ att tillgå på anfallspositonerna.

Normalt ska inte Ola Toivonen vara aktuell, sett till hur det sett ut i landslaget och ser ut i klubblaget, det skulle möjligen vara i brist på tillräckligt bra konkurrens eller att han hamnar i en vansinnig form helt plötsligt.

Här är mina alternativ: Isaac Kiese-Thelin (om han blir skadefri), Emir Kujovic, Mikael Ishak, Alexander Gerndt och Gustav Engvall.

**

Målvaktspositionen är förstås också lite delikat, sett till att givna ettan Andreas Isaksson fått spela så lite i klubblaget. Nu har han dock stått i de senaste två ligamatcherna.

Isak är ändå med, han har aldrig gjort bort sig i landslaget och har den rutin vi kan behöva på den positionen.

Jag är övertygad om att Robin Olsen är tvåa och att Patrik Carlgren och Karl Johan Johnsson kämpar om den tredje platsen när Kristoffer Nordfeldt sitter och räknar Premier League-cashen på Swanseas bänk.

***

Jag kan tänka mig att Erik Hamrén tar ut en ganska omfattande trupp, det är två landskamper på kort tid (Turkiet i Antalya 24/3 och Tjeckien på Friends 29/3) och dels är många mitt uppe i ligaspel och dels är det här enda chansen till test innan truppen till EM tas ut.

Landskamperna i maj inför EM spelas med den EM-trupp som redan kommer att vara uttagen.

***

Studio på plats i Kristianstad Arena.

Då blir Bella Gulldén glad.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

PSG är ett annat PSG (precis som det är med damlandslaget)

Tillbaka i matchen: padel (så mycket som möjligt), fotboll och drillning på gym No18.

Problemet är att jag inte längre är 23.

Eller att jag inte har förstått det.

Femsetare i fredags följdes upp med ett gäng futsalmatcher i turnering fram till en semifinal i lördags, ny padel i söndags, svårt gympass i tisdags, nytt idag.

Kunde knappt gå i helgen, sitter nu med en nackspärr och hankar mig fram.

Men det vore synd att klaga, jag är glad att jag ändå har kraft kvar att försöka och allting kan alltid vara värre.

***

Sveriges fotbollstjejer till OS, alltså, efter tre ”1-0-matcher”, även om en blev 1-1.

Det var tillbaka till ruta ett som gav Pia Sundhages lag OS-platsen och eftersom det var Rio de Janeiro som var målet och inte ”underhållande fotboll”, då är det bra nog.

När svenskorna åker till Brasilien har alla för längesen glömt hur det gick till och det är också shit the same.

Knappt tre passningar i rad, snedträffar, bollbehandling som om bollen vore strömförande, svagt närkampsspel och en fullständigt ofattbar bakåtpassning från en stackars holländska som blev räddningen…so what, det löste sig.

Och i ett OS-kval handlar det bara om att ta sig till OS. Sen får det gå hur till lite hur som helst. Bara det lyckas.

Men.

Mycket behöver bli rätt mycket bättre för att nå framgång i slutspelet.

Sverige behöver större trygghet på fler fötter än Caroline Seger, Sverige behöver kreativitet överallt, Sverige  behöver speed i kant- och djupledsspelet och lagets fixstjärna, Lotta Schelin, måste bli farligare än ett glas vatten i och runt motståndarnas straffområde.

Så det finns att jobba på, vilket jag tror att Sundhage är medveten om.

Men hellre göra det i ett OS, än inte alls.

***

Paris Saint German slog ut Chelsea och även om det var exakt vad de gjorde förra säsongen så är det ändå annorlunda.

PSG har en annan grund idag än vad de haft förut.

Med lite flyt så skulle det kunna räcka hela vägen, åtminstone till en final, även om Barcelona och Bayern fortfarande bör betraktas som favoriter i turneringen.

Real Madrid? Lite bättre än PSG i gruppspelet, men känns ändå så pass fladdrigt i omgångar att de skulle kunna gå på en mina mot de fem-sex bästa.

Och Zlatan Ibrahimovic…ja, vad finns det att säga?

Som jag påpekat förut, inte ens han själv kunde förutse att han vid 34-års ålder skulle vara bättre än någonsin.

Jag kan fortfarande inte peka på någon annan forward som bara blivit bättre och bättre efter det att han fyllt 30 år.

Och kan/kunde Totti hålla på hög europeisk nivå hela vägen upp till (nästan) 40, så borde det rimligtvis vara möjligt även för Ibrahimovic.

***

Var det inte väldigt bra att cupkvarten mellan AIK och Hammarby sköts fram några dagar så att matchen kunde spelas i Stockholm och inte 10-15 därifrån?

Var det inte rätt skönt att någon släppte på paragraferna så att matchen kunde gå någon dag senare i Stockholm, istället för i Norrköping eller Örebro, som var alternativen.

Jag måste säga att jag nog tycker det.

Men då får alltså SvFF skit 8av Hammarby) för att de inte kommunicerat enligt paragrafryttare och då är DET fel.

Måhända har tillvägagångssättet inneburit att alla inte varit inblandade eller fått veta vad de ville veta när de skulle veta det eller vad det nu handlar om.

Men är det något att tjafsa om?

08-derbyt kan spelas i Stockholm och inte någon annanstans.

Bra löst, hur det än gått till.

***

Zlatans passning 1-0.

Di Marias passning till Zlatan.

Det går inte att få en passning till mera ”avgörande” än så.

Just ”avgörande” pass är annars ett misshandlat ord, men på Stamford Bridge denna afton fanns det absolut fog för uttrycket.

***

Filmen från det danska SvFF, DBU, när Åge Hareide ringer upp debutanten Henrik Dalsgaard är fantastisk.

Tänk er den med svensk förbundskapten (välj själv vem ni vill sen 1996)…nej, det finns inte.

***

Jag ser hellre att en handbollsstjärna ändrar sitt ”definitiva” beslut om att sluta i landslaget än en som inte vill vara med alls.

***

Den här filmen är ju ren och skär (men smart) reklam…men även den väldigt mycket underhållning.

Jag tycker lite synd om killen, förstår att han tappar all fattning när Zlatan dyker upp (vem hade inte det i det läget?), men han har såklart fått godkänna allting i efterhand.

***

Det tog några år, efter det att jag skrev om padel i den här bloggen första gången, men nu när sporten har kommit till Stockholm: EXPLOSION!

Det är så roligt att inte ens en nackspärr sätter stopp.

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Sundhage och Co har anpassat sig efter resurserna

Nu när den europeiska fotbollens alla ligor är all over the place, när Premier League känns mer intressant och oviss ut på länge, när vi har starka svenska intressen i såväl Spanien (Guidetti), Frankrike (ja, gissa vem), Italien (främst Hiljemark) och Tyskland (Wendt när Ekdal haft skadeproblem i Bundesliga, Forsberg såklart som stjärna i Leipzig i Zweite).

Eller när jag luskar runt på nätet och följer hur det går för våra lirare i Danmark, i Holland, i Turkiet, i Grekland, i Ryssland, i Schweiz eller vad Alex Nilsson gör i sitt lag på Malta som inte längre är Ormi med Q.

Det är nu jag saknar Fotbollskanalen Europa som allra mest.

Jag blir dessutom rätt ofta påmind av många som gärna vill ha tillbaka programmet, men det är tyvärr en omöjlighet i TV4:s kanaler som det ser ut i nuläget.

Och även om jag vet att ingenting vara för evigt så känns det fortfarande lite sorgligt att vi inta kan summera den europeiska fotbollens på söndagskvällarna. Eller nätterna, om ni så vill.

***

1-0 mot Norge för Pia Sundhages landslag i OS-kvalets öppningsmatch var inte bara en smakstart sett till poäng och jakten på en åtråvärd OS-plats.

Det var också en match som visade att Sverige anpassat sitt sätt att spela efter de resurser som fins att tillgå.

Kompakt och tätt, strålande kollektivt återerövringspress över hela planen, smart inläggsspel för att utnyttja det norska försvarets absoluta svaghet i luftspelet.

Lisa Dahlkvist gick upp i skyn som en gång pappa Sven och bortsett från några traditionella kaosminuter på slutet när Sverige spelade på resultatet så hade Seger och Co det här under kontroll.

Lotta Schelin är inte vad hon en gång har varit, när hon helt på egen hand kunde göra den skillnad som krävdes men även hon hade anpassats in i den vinnande kloka taktiska formeln.

Jag gillade vänsterbacken Magdalena Ericsson, tillbaka efter skada, som är landets bästa och känsligaste vänsterfot. Väldigt få hade kunnat slå det inlägget så perfekt som Magdalena gjorde till segermålet.

Och jag gillade också Emilia Appelqvist, som gjorde det där viktiga Lewickijobbet lite i skymundan.

Nu sitter landslaget faktiskt i ett riktigt bra läge, även om Norge inte är vad Norge har varit och även om såväl Holland som Schweiz är bättre än vi vill tro eftersom vi ibland vill leva i en värld där vi fortfarande tror att Sverige är en supermaktfaktor.

Norge måste absolut gå för allt som krävs mot Holland för att rädda vad som räddas kan och Schweiz bör vara vingklippt efter smällen mot holländskrona.

En seger mot Schweiz och det är inte ens säkert att Sverige måste vinna slutmatchen mot Holland för att ta sig till Rio. Det kan gå ändå.

Jag ser holländskorna på sin hemmaplan som det största hotet och jag tror att de kan få tufft mot ett Norge som ställs inför vinna-eller-försvinna.

***

Det är förstås en sak att IFK Göteborg gått bort sig i Svenska Cupen.

Men att Halmstads BK skulle vara vidare till kvartsfinalspel INNAN sista gruppspelsmatchen var helt omöjligt att sia.

***

Leicester fick alltså bara oavgjort hemma mot West Bromwich – men var ändå en vinnare i den här veckans omgång.

Det är den typen av säsong i Premier League och jag gillar det väldigt mycket.

***

Zlatan Ibrahimovic, ett unikum på alla sätt och när vi alla har trott att det skulle börja svikta i takt med åldern, som med forwards på den yttersta nivån, då blir han alltså bättre istället.

I det avseendet är han unik.

Jag kan inte komma på någon annan forward på världsklassnivå som faktiskt blir bättre ju äldre de blivit efter det att de fyllt 30 år.

Var han hamnar nästa säsong?

Om jag får gissa…jag tror inte att han flyttar hur som helst till vad som helst.

Inte minst eftersom han sitter i ett läge med två söner som är så pass gamla att du inte bryter upp hur som helst.

Det är inte bara så enkelt som att han bara flyttar till den råbarkade dimman i Manchester för att han så gärna vill dit (om han nu vill det), eftersom situationen är en helt annan med det familjeliv han lever i och jag tror han tänker på det.

Alla som har barn i den åldern förstår ju det, alla vet ju att du inte bara bryter upp hur som helst, byter skola, byter språk, byter socialt liv.

Det gäller ju även för stormrika fotbollsproffs.

Jag tror inte att Zlatan Ibrahimovic enbart funderar på sitt eget bästa i ett val av en framtid.

Och därför är min känsla att det finns en del tänkbara alternativ som aldrig kommer att bli aktuella.

***

Jag var på medborgarskapsdopingen runt Abeba Aregawi redan 2013 och i dagens Getingen skriver jag om hur fridrottsförbundets dåvarande ansvariga måste se sig spegeln – de vara alla för kåta på att glida omkring i glansen av ett VM-guld ackompanjerat av den svenska nationalsången.

Läs krönikan HÄR.

För övrigt konstaterar vi att i svallvågorna efter Aregawis dopoingavslöjande så sätter Bladets friidrottsexpert, M Wennerholm, ett prydligt svenskt rekord i grenen Vända Kappan Efter Vinden.

Han var en av de som gärna kritiserade oss som ifrågasatte soppan kring Aregawi, men nu när hon inte längre är en guldkalv att svansa kring så menar (helt ogenerat) han att han var ”kritisk redan från början”.

Det är en quickstep som slår alla rekord.

***

För övrigt heter Alex Nilssons nya lag Tarxien Rainbows och han har gjort mål i de senaste två ligamatcherna.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Barcelona gjorde som en överlägsen boxare – då sa det PANG!

Tillbaka i matchen.

Höll emot en förkylning för länge, feberfrossade några dagar, hostade blod och sen satt jag där med en liten fin lunginflammation.

Kåvepenin klev in och gjorde sitt.

Läkarsonen Långe Lundh vill gärna framhäva Treo (som jag aldrig tar efter att ha sett kollegor gå rätt tungt ned i Treo-träsket), annars kan det vara.

Eller att det sitter mentalt.

Men mot just lunginflammation och bronkitelände kan jag rekommendera penicillin, den svampen kan sina grejer.

***

Under en längre period satt jag och tänkte på Arsenal-Barcelona som om det var ishockey.

Att Arsenal spelade boxplay hela tiden och att Barca hade lite för dålig trafik framför kassen.

Sen var det som i en boxningsmatch, där den boxare som varit överlägsen men inte fått in någon bra träff sänkte sin gard, lät motståndaren slå några slag och öppna sig.

Sen PANG!

En möjlighet till kontring, ett snabbt slag och motståndaren i gungning.

Alla tyckte Arsenal gjorde en bra taktisk match, alla tyckte att Londonlaget kom till chanser som de faktiskt hade kunnat utnyttja, alla kände att Arsenal fick sitt motstånd att darra lite.

Men Barcelona vann med 2-0.

 

Arsenal gjorde ”en bra match”, om det var de flesta överens.

Barcelona var sådär.

Men Barcelona vann alltså. Relativt komfortabelt till slut. I London.

 

Det är då vi inser hur stora skillnaderna är.

***

Vad är poängen med dolda omröstningar, som den om presidentposten i Fifa?

VAD?

Hur svårt kan det vara för fotbollsvärlden kräver transparens i den frågan, inte minst efter det som har varit?

Men det är som om ingenting har hänt, det är som om pampväldet håller varandra om ryggen och tycker det är helt naturligt med en sluten omröstning.

Men svaret på min fråga i versalt (VAD?) är förstås självklar.

Rätt många vill fortfarande komma undan eller åtminstone ha chansen att göra det.

Nu har ingen en enda aning om vilken röst som respektive representant lägger i lådan.

Ett förbund kan komma överens om sin röst, men han som lägger rösten kan ha fått ett par miljoner i fickan någonstans och väljer att lägga rösten på någon annan utan att någon någonsin kan ta reda på eller bevisa att så är fallet.

Att risken överhuvudtaget existerar är ofattbart.

Att så många vill göra så lite för att förändra proceduren stinker.

***

Jag valde bort Juve-Bayern och det var kanske ett misstag men man visste ju att Thomas Müller skulle göra mål i alla fall.

(Men på bilderna efteråt såg de ut som om det var en kanonmatch)

***

Kan möjligen Magnus Pehrson vara ett namn som SvFF funderar på när de ska välja ny förbundskapten?

Jag tror inte att det är helt omöjligt.

”Rätt” ålder, tidigare god erfarenhet som spelare, klubblagstränare och numera förbundskapten (för Estland).

Dessutom vältalig, smart och ett gott förhållande till media.

Ju mer jag tänker på det, Magnus kan absolut vara en het kandidat.

***

Svenska Cupen har förstås hittat rätt när den nu surfar på den attraktionsvåg som en hel del allsvenska klubblag har.

Det är uppenbart att en hel del fans törstar efter fotboll tidigare än någonsin på säsongen.

Jag såg har sett Malmö FF:s, Hammarby, AIK:s, IFK Göteborgs och Djurgårdens matcher mot respektive Superettanmotstånd.

Det som överraskade mest var att Sirius, Syrianska, Varberg, Degerfors och Ljungskile inte alls var särskilt långt efter.

I några fall kan det bero på impotensen hos nedtränade allsvenska lag, i andra fall (Sirius, Syrianska och Degerfors) på att motståndet i stunder var minst lika bra.

Egentligen var det bara svenska mästarna IFK Norrköping som imponerade. För 4-0 mot lite upphaussade Östersund är klart imponerande.

Spaningar:

Malmös isländska nyförvärv Kjartanson har spelat tre matcher och knappt haft en siffra rätt, en mentalt jobbig start eftersom kravet är att han ska göra mål.

Hammarby spelar på världens snabbaste underlag men har fortfarande en uppsjö temposvaga mittfältare och ännu inte valt spelare som ska vara perfekta i ett tänkt snabbt passningsspel på en biljardmatta.

Alla försvinner hit eller dit, byter klubb, skadar sig och blir sjuka i förkylningstider men i AIK står Nisse Johansson i stort sett alltid på startlinjen. Imponerande på många sätt.

Nog sprids det en Hysénsk aura kring IFK Göteborg när Tobias är tillbaka.

Marcus Hansson är en väldigt bra värvning av Djurgården. men det visste jag (och Pelle Olsson) sen tidigare.

***

Den här tweeten är förstås elak:

”Arsene Wenger has now lost more games in the Champions League than any other managers in the competitions history”

För få managers har väl varit med i fler Champions League-matcher.

***

La Liga?

Jodå.

Sex matcher i Europa så här långt efter jul: sex segrar, femton gjorda mål och NOLL isnläppta.

***

Cbk9v_yUMAEB4DA.jpg-large

Först Ludoslawski.

Och nu filmrecensent på bioannons.

Enbart med namnet. Ingenting annat.

***

Mitt besök hos Cityakuten var däremot i världsklass, det närmaste som jag någonsin kommit en Formel 1-depå i sjukvården.

Registrering, betalning, blodprov, läkarbesök, diagnos, receptutskrivning – det tog minuter från det att jag steg in genom dörren tills jag gick ut genom densamma.

Lite flyt såklart.

Men ändå.

Du blir lätt lite friskare när du slipper sitta timmar i en väntsal och får vårdcentralens råd om att ta en Alvedon och hoppas på bättre tider.

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

ALLT kan hända med Ranegie – men det kryddar allsvenskan

Som sagt: mancold.

Jag kämpar.

Hostar, fräser, skakar tänder,  och tycker synd om mig själv.

Men jag snyter mig inte offentligt.

Vi pratade om det i PÅDDEN, jag och Olsson, för ett tag sen och på den punkten är jag bestämd.

Sitter jag på restaurang och käkar så vill jag inte att någon trumpetar ut sina kroppsvätskor, vare sig från näsan eller andra hål.

Behöver du snyta dig, gör det på toaletten.

Lunchade med TV12-bossen Pekkari (ja, förre sportchefen) hemma hos Lundh idag och överallt såg och hörde jag folk som snöt på. Utan skam i kroppen

Vi måste få ett stopp på detta.

***

Då bokar vi in Real Madrid (och möjligen även Wolfsburg) till kvartsfinalerna i Champions.

Roma gjorde det bra, hade lite oflyt med ett par avgörande domslut men det är ändå så att de spelade på hemmaplan i en europamatch och ”vi” tycker att en tvåmålsförlust är acceptabelt och som Glenn Strömberg sa ”Roma är nog nöjt med hur de spelade, trots allt”.

Det är så stor skillnad som det förväntas vara mellan de här klubbarna och då är ju Roma inte kattskit direkt.

***

Forwardsåtervändarna är The Shit under den allsvenska försäsongen.

Denni Avdic till AIK, Tobias Hysén till IFK Göteborg och nu Mathias Ranegie till Djurgården.

Alla hoppas förstås på en Markus Rosenberg-effekt.

Personligen tycker jag det är en boost för allsvenskan och ger en extra krydda.

Sen finns det frågetecken till nyförvärven.

Avdic har haft väldigt lite speltid på senare år, Hysén kom allt längre från en startplats i Shanghai och Ranegie har mest gjort mål i kinesiska andraligan.

Men det fanns frågetecken runt Rosenberg också, alla var långt ifrån övertygade om vad han hade kvar i kroppen efter en riktigt seg till i England.

Sen förde han Malmö FF till två raka Champions League.

Det finns ingen som helst anledning att räkna ut någon av de tre hemvändarna, jag tror snarare att alla tre mår bra av att komma hem till allsvenskan.

Och när Super-Bosse säger om Ranegie att ”det kan blir hur bra som helst” så tror jag honom.

Men Djurgårdens sportchef är nog minst lika medveten om att det också kan sluta precis hur som helst eftersom Ranegie inte alltid uppskattat att gå i slingrad bana.

Som sagt; allsvenskan kryddas och för inte särskilt längesen var både Hysén och Ranegie forwards i landslaget.

Ranegie spelade exempelvis på topp med Zlatan i den där galna öppningsmatchen på Friends. Den mot England.

Jaså, minns du inte?

Då fick i alla fall jag lära mig att alla spelare också gör ett jävla bra jobb.

***

Mysbyxgrå med väldigt avslöjande mörka svettfläckar till grafitgrå kortbrallor; Real Madrids matchställ mot Roma var sannerligen ofattbart fult.

Tänk att av fotbollsvärldens mest stilrena klubblag sänker sig till sådan bottennivå i en Champions Leaguematch.

Jo, jag inser förstås att det kan finnas kommersiella skäl men jag tror nog att Real är en klubb som har krav nog att säga ”tack, men no gracias” när de får matchkläder presenterade.

***

Julian Draxler är väldigt ofta en alldeles charmant spelare.

1-0-målet mot Gent…den vändningen först, löpningen och till slut det iskalla avslutet när målvakten hade vikten på fel fot…var briljant.

Och det andra, med tunneln och chippen ännu snyggare.

***

Domarteamet i Rom hade ingen bra kväll.

***

Allra värst är de som plockar upp näsduk i någon form från fick, snyter sig i densamma och sen lägger tillbaka näsduken i fickan igen.

Eller de som snyter sig och sen väljer att studera snoret en stund.

Stoppa!

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

VNL är på väg rakt in i en EM-trupp

Däckad av något förbannat virus.

Avskyr kylan, avskyr vinter, avskyr februari, avskyr dagisbaciller, avskyr att inte kunna göra annat än att vara hemma och hoppas på bättre tider.

Jag vet att det kunde vara väldigt mycket värre och att det går över.

Men en mancold är ändå en mancold, ingenting att leka med.

***

Tryckte i mig en överdos C-vitamin, en färskpressad juice på morötter, lime, apelsin, grapefrukt, äpple och så pass mycket ingefära att det rev hela vägen ned i magen, kompletterade med en alvedon, en Ipren och 10 ml Cocillana.

Allt för att rensa bort frossa, huvudvärk och feber lagom till ”vårens” första Champions League-kväll.

***

Ibland glömmer vi lätt hur snabbt tiderna kan förändras i fotbollens.

För ett år sen trodde vi Laurent Blanc skulle få sparken och att Mourinho var på väg att bygga ett nytt Chelsea.

Vi skrattade åt David Luiz vilsenhet och kände att Edin Hazard skulle dominera fotbollsvärlden.

Idag har Chelsea bytt tränare och har problem att besegra Crystal Palace och sånt, samtidigt som PSG seglat upp som ett av tre-fyra lag som KANSKE kan vinna årets CL-titel.

Sett till vad vi fick se den första kvarten på Parc des Princes så syntes allt det där väldigt tydligt.

Lucas, Ibrahimovic, Matuidi, di Maria fräste fram mot ett lag med så mycket respekt för situationen att vi kunde tro att det var Guincamp på besök.

Men devisen  ”överlev första kvarten” och jobba er in i matchen kan gälla även för storheter som Chelsea Fotboll Club.

Och det handlade inte alls om att parkera någon av Mourinhos gamla bussar. Bara om att vara ödmjuk nog inför den nya situationen.

Att det sen inte räckte hela vägen till ett extremt bra bortaresultat handlade i slutändan mest om tillfälligheter.

Ja, PSG kunde gjort fler mål.

Men också: Chelsea hade ypperliga möjligheter till både två och tre bortamål.

Jag tror att Paris reder ut det här till slut, men 2-1 är ett bra resultat för Chelsea inför returen.

***

Zlatan körde knäglidet från Danmarksmatchen i Parken efter sitt mål och det var tydligt hur viktigt det var för honom och för PSG. Såklart.

Sen vet jag inte…nog är det ett självmål, om det nu spelar någon roll.

Den frisparken hade inte gått in om inte Mikel sprattlat hej vilt i muren med ryggen mot bollen.

Utmärkte Lasse Lagerbäck i Viasatsa-studion ville få det till att Mikel inte borde vara med i laget efter det lite taffliga agerandet som yttre murgubbe.

Rätt hårt, va?

Det var sådana åsikter som Lagerbäck själv föraktade om sina egna spelare när han var förbundskapten, åtminstone när de kom från experter i TV; ”lätt att sitta i TV och ha åsikter”, som det hette.

Jag tycker det är bra att Lagerbäck och andra experter har tydliga åsikter, men som sagt…det svänger snabbt.

I övrigt var det gott och blandat från Zlatan Ibrahimovic, han hade ytterligare en oerhört vass frispark i första halvlek, tog sig fram till ett par fina lägen som Courtois räddade och ett par klasspassningar men också en del småslarv, där nickläget som han drog rakt i backen var något han borde löst bättre.

***

När vi ändå är inne på hur snabbt det kan slå hit eller dit.

Några månader är kort tid i fotboll och det ska vi ha i åtanke när vi tänker på vad som kan hända inför EM.

Det är ingen hemlighet att jag (och Erik Hamrén, är känslan) gillar Victor Nilsson Lindelöf.

Han hann visa så pass mycket mognad, spelstyrka och skön attityd under U21-EM att det var omöjligt att förbise  att det fanns något där. När sen Benfica valde att ge honom ett A-kontrakt så insåg alla som kan sitt Benfica…och hur de kan SE en framtidsman…att här har vi något.

Det har bara handlat om att ta chansen när den väl ges.

Nu står han där, som mittback i Benfica. Ena dagen hatmöte mot Porto. Nästa dag i en åttondelsfinal i Champions League.

Och löser det.

Det finns väldigt många anledningar att tro och tycka att Victor Nilsson Lindelöf ska vara med i en svensk EM-trupp i sommar.

En är att han är tillräckligt bra (både som höger- och mittback).

***

Gå och se filmen ”Den unge Zlatan” om du får chansen.

Underbara gamla bilder, smakfullt klipp och ett intressant djup i då- som nutid efter åsikter och insikter i intervjuer med Mido, van der Meyde, Capello, van Basten, Eriksson-Ohlsson (!), Litmanen och många andra.

***

Sen var det uppenbart att PSG nog kände av och kan lida av sin överlägsenhet i Ligue Öhh.

Känslan är att det gått lite väl smärtfritt så här långt, det KAN bli jobbigt när motståndet blir snäppet vassare framöver.

***

Champions League-starten är, trots allt, ett litet, litet, litet tecken.

Ett ljus i en tunnel som letar sig fram till en vår.

Fram till dess får jag hoppas på överdos C-vitamin, en färskpressad juice på morötter, lime, apelsin, grapefrukt, äpple, så pass mycket ingefära att det river hela vägen ned i magen, kompletterat med en alvedon, en Ipren och 10 ml Cocillana.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Därför tror jag att Henrik Larsson får första frågan

Februari.

Alltid något.

Kallt, jävligt, ”vabbruari”, nedflyttningsplats på Texas Johanssons tillförlitliga Twitter-tabell och rätt meningslös månad, men den brukar dra iväg ganska snabbt och sen går det att det skönja ett ljus i vintermörkret.

***

Jo, det var väntat att Erik Hamrén och SvFF skulle gå skilda vägar efter EM – allting annat hade varit en  stor skräll.

Men först ut med nyheten var Långe Lundh och det var frukten av gott journalistiskt nyhetsjobb, för jag tror inte att Erik Hamrén ringde upp Olof själv.

Eller, för den delen, att lagkaptenen gjorde det.

***

Vad vill vi ha som ny förbundskapten?

Eller, snarare, hur tänker fotbollens förbund i sitt val?

Jag har länge hävdat att de funderat i banorna kring ”före detta spelare på hög nivå”, ”relativt ung”, ”internationell erfarenhet” och ”starkt medialt namn”.

Söker du en förbundskapten i fotboll så söker du inte en ”bra tränare” i den bemärkelsen, för så särskilt många träningar handlar det inte om på ett år och spelarna förädlas/utvecklas i sina klubbar.

Det kräver färdigheter i att ena styrkor, stark taktisk förmåga, känsla för att skapa en enhet som trivs tillsammans och som tar en kula för att vinna för sitt land.

Mycket spelar in när det gäller vilket val som ska göras och bland tio miljoner förbundskaptener i detta land så lär det finns rätt många för och emot, oavsett vem det blir i slutändan.

Men jag tror att Henrik Larsson får (om han inte redan fått den) första frågan.

För att hans namn, erfarenhet och egenskaper är sådana som eftersöks i valet av en ny förbundskapten.

Någon eller några vill säkert hävda att Larsson inte haft världens största framgång som tränare, men det beror lite på hur man ser det och vilka förutsättningar som har gällt där han har varit.

Och – som sagt – det är inte en ”fotbollstränare” vi söker. Det är en förbundskapten.

Nu har Henke sagt till SvT att det ”inte är aktuellt” men svaren är också så klassiskt Henrik Larson-kryptiska om ”kontrakt som gäller med HIF” att vi vet att han säkert är öppen för en diskussion.

Sen är det mycket möjligt att Henrik hellre ser Celtic som sitt nästa mål i karriären och värdesätter ett tränarjobb utomlands mer än sysslan som förbundskapten.

Egentligen har jag hela tiden tänkt att det krävs ett aktat affischnamn på posten eftersom Zlatan Ibrahimovic är på väg mot slutet av karriären (därför är Henke det namnet), men som utvecklingen varit på Zlatan är ju snarare känslan att han kan spela landslagfotboll på högsta nivå tills han blir 53.

Jag tror också att förbundet vill förnya, allt från ledarstil till öppenhet gentemot media och fans, jag tror de inser vad som kommer att krävas i en ny värld.

I det fallet vet jag inte om Henrik Larsson är namnet, även om han förändrats genom åren…vi får inte glömma att det var Henke som gick i bräschen för att ge ”gamarna” så lite som möjligt och som var med och stängde igen landslaget i början på 2000-talet.

Men jag vet heller inte om Jörgen Lennartsson, Hasse Backe, Stuart Baxter eller Håkan Ericson är den förnyelse som kanske krävs.

Michael Laudrup skulle förstås vara det, men vågar vi ta det steget?

***

Rätt eller fel att förmedla Hamréns beslut nu?

Ja, varför man inte skulle spela med öppna kort vore underligt – eftersom det ändå skulle sippra ut längs med vägen.

Nu vet alla vad som gäller. På alla fronter.

Jag är för den öppenheten.

Och tror inte att den missgynnar någon.

***

Om det nu krävs eller önskas något nytt, det finns ju de som efterlyst Lasse Lagerbäck under de senaste åren.

Jag blir inte förvånad om någon kommer dragandes med Svennis under vägens gång.

Eller någon som har gått på GIH.

***

Det är förstås inte så att VM 1994-laget alltid är lösningen på allting, slentrianmässigt kastas alltid bronsgänget fram som den ultimata lösningen för att de visste minsann vad de gjorde.

Vilket ju är sant. I USA. Den sommaren.

EM- och VM-kvalet åren därpå misslyckades de kapitalt.

Det som Henrik Larsson, Jonas Thern och Roland Nilsson gjort är ju att de skapat sig en hyggligt gedigen bakgrund som ledare – det har inget att göra med att de var med i VM 1994. Eller åren därpå (ska tilläggas).

***

Jag tyckte Erik Hamrén kändes coolare redan i samband play off-mötena med Danmark och det måste vara skönt, trots allt, att ha tagit beslutet och gjort det offentligt.

Bra eller dåligt för landslaget? Ja, ingen aning om det ena eller det andra hade spelat någon roll.

Men bra för Hamrén, tror jag.

***

Texas senaste lista:

1.Maj

2.Juli (svek 2015)

3.Juni

4.Apri

5.Aug

6.Dec

7.Sept

8.Mars

9.Jan

10.Okt

———–

11.Feb

12.Nov

Det är skottår, det kan förklara nedflyttningsplatsen.

 

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Svenska spelare väljer inte danska ligan för att de tycker det är kul: hyckla inte!

Wroclawianerna älskar sin konstgjorda värme.

Det är kallt även en bra bit ner i Polen och Wroclaw kör malmöitisk vinter, två minsugrader känns som 27 i bister blåst och råbarkad fuktkyla.

Och wroclawianerna fryser inte gärna.

De sitter i sina bilar, på sina fina små caféer, restauranger, butiker med konstgjord värmer på full patte. Sådana där elektriska maskiner i alla hörn som tokblåser ut torr äcklig syntetisk värmeluft.

Taxichaffisarna är (som alltid) värst och kombinerar gärna värmen med luktagott-dofter från olika hjälpmedel som har samma effekt som alla eländiga doftljus: 1 ) du blir lätt illamående, 2) du kan få an touch av ångestsvallningar 3) du känner att du vill kvävas och skriker efter syre.

Men bara de slipper frysa, wroclawianerna gör inte gärna det.

***

Gustaf Nilsson har alltså valt Bröndby IF och han väljer såklart helt fritt.

Men jag förstår inte riktigt valet eller jag gör ju egentligen det i förlängningen, men ändå inte.

Malmö FF och IFK Göteborg ville ha Nilsson och det är inte konstigt, han är en extremt begåvad anfallare med klart specifika egenskaper sett till sin fysik och ett ämne att förädla för vidare business.

Men det är ganska givet att det rör sig om pengar.

Alla fina försök att få det till ”bättre liga”, ”större utvecklingsmöjligheter”, ”starkare klubb”, ”garantier om startplats” och bla, bla, bla faller bara platt till marken.

Det handlar om cash i slutändan. Och jag har inga problem med det, det är förståeligt att spelare/klubbar/agenter ibland väljer cashen före annat.

Men hyckla inte.

Bröndby är Bröndby är Bröndby är inte FC Köpenhamn.

Det är alls inget oävet lag, men jag skulle ranka såväl Malmö FF som IFK Göteborg som minsta lika lukrativt sett till utveckling som spelare och möjlighet att gå vidare ut i Europa om allt går som det ska.

I MFF:s fall är det ju idag en betydligt starkare klubb ekonomiskt i jämförelse med Bröndby som har en historia av rabalder bakom sig de senaste åren.

Men Danmark har sina skattelättnader i form av forskar/artist-skatt och dra gärna den om Rödluvan, men tro inte att svenska fotbollsspelare går till Danmark för att de lockas av deras 12-lagsliga.

Nu har Gustaf Nilsson valt att avsluta sina gymnasiestudier och flyttar först efter sommaren, vilket låter klokt.

Om det sen har att göra med att Bröndby idag har fem forwards (varav en nyligen inköpt polack) och måste sälja av för att få plats med Nilsson är en inte alltför vågad frågeställning.

Idag spelar Bröndby dessutom 4-3-3 och på nr 9-positionen (som är Nilssons enda tänkbara) används idag finländske landslagsmannen Pukki, nye polacken och ibland Johan Elmander.

Det kan aldrig vara så att Gustaf Nilsson blivit garanterad en startplats i Bröndby, det kan inget lag (i stort sett) lova någon någonting och Nilsson har inte riktigt den statusen ännu.

Jag hade hoppats att Gustaf Nilsson stannat i svensk fotboll några år till, tagit steget upp i större klubb än FFF, blivit ännu bättre och sen dragit vidare långt bortom Danmark.

Och jag kan förstå etablerade spelare som drar en sväng förbi den danska forskarskatten i tre år för att dra in vad som kan dras in.

Men Bröndby är inte direkt en fotbollsakademi av världsklass, danska ligan är knappast (tvärtom numera) mycket sexigare än den svenska och en plats i Bröndby ger på intet vis större möjligheter att ta sig vidare ut i den stora världen.

Gustaf Nilsson väljer själv (eller inte, risken finns att annat/andra spelat in i slutändan) och den här gången känner jag att 19-åringen gjort ett konstigt val.

Och – för allsvensk fotboll – ett lite tråkigt sådant.

***

Handboll:

Det finns all anledning att ifrågasätta handbollens pampstyre och den lätt kantiga stenålderpolitik som sporten vägrar att vika sig från.

Än en gång,  varför inte ha en tredje- och eller fjärdedomare som sköter ”ordningen” vid sidan av handbollsplanen istället för ett bord med farbröder i kavaj som lägger sig i spelet med jämna mellanrum och är en ständig källa till irritation.

Sekretariat ska inte synas. Inte höras. Det låter ju exakt vad det är, ett SEKRETARIAT.

Kan det bli så att en spelare korsar linjen för byte fyra millimeter på fel sida? Ja, men låt det då få bli så. Och låt spelets regler följas och bedömas av domare. Inte av farbröder i illasittande kostym.

Däremot kan jag ha lite svårt att förstå varför landslagen på detta EM raljerar över de böter som lagen får för att de bär icke-enhetlig färg på sina skydd/utrustning.

Åtminstone sen jag fått veta att nationerna fått veta klart och tydligt vad som gäller i god tid före mästerskapet (annat med kaptensbindel, det var en efterhandskonstruktion): skydd i enhetlig färg.

Om nu sporten vill bli proffsigare, då ser landslagen/förbunden  till så att laget har vad- knä eller armbågsskydd i samma färg. Det kan inte vara så svårt.

När ett landslag springer omkring i blandade färger (här i Polen kom ett lag med olika strumpor till match) så ser det ut som ett korplag, mer än ett landslag i ett EM.

Sen vet jag att skydden är viktiga för spelarna, då borde det var desto viktigare att lösa frågan innan ett mästerskap.

En annan fråga är annars hur långt EHF ska dra sin policy. Är tejp i olika kulörta färger godkänt? Hur är det med skorna, det är också nån sorts skydd? Tatueringar? Hårfärg?

Och när det gäller landslagströjorna godkänner uppenbarligen EHF vad som helst.

Vissa länders tröjor är så fullsmetade med reklamloggor att de ser ut att vara bandyspelare eller möjligen något inlånat från Halmstads BK. Hur viktig är estetiken då?

Dock: vet man att samma färg på skydden gäller, då har man samma färg på skydden. I ett landslag. I ett EM.

Dessutom är det väldigt mycket snyggare, kan jag tycka.

Nog så viktigt.

***

Michael Almebäck tillbaka till allsvenskan.

Kul och i förlängningen ganska väntat.

Tänk att han var en av Erik Hamréns favoritspelare, blev landslagsman men föll sen allt längre ned i proffsgyttjan när han navigerade bort sig i Belgien (ligan alla svenska spelare bör hålla sig ifrån, uppenbarligen) och sen avslutade med blandad framgång i Danmark.

En nystart i Örebro är nog vad Almebäck behöver.

Dessutom ”bara” 27 år, han har mycket kvar att ge.

***

Det ska förstås bli klart intressant att följa Eric Smith i IFK Norrköping.

Janne Andersson vet hur man omhuldar sina HBK-guldägg.

***

Tänk att Tobias Sana hamnade i frysboxen efter en träning med Allan Kuhn i Malmö FF.

Det var knappast Kuhns beslut, utgår jag från.

Och det kanske inte är så konstigt sett till förra säsongen, även om jag tycker att definitivt finns fördelar med att få Sana i god form…så som när han blev landslagsman och gick till Ajax, det finns uppenbarligen något där.

Men att Kuhn skulle ge alla spela i MFF en fair chans att visa honom vad de kan stämde nog inte till hundra procent.

***

Satte mig i taxibil häromdan för resa genom söndertrafikerat Wroclaw.

Efter tio minuter kände jag att värmen med därtillhörande syntetdoft skulle kväva mig.

”Please”, sa jag. ”It’s to hot in the car”

”No”, sa chaffisen sådär ljuvligt klingande glatt (OBS: ironi) som wroclawianerna kan låta. ”It’s cold outside”

”Well, yes. But we are sitting inside the car

”But car is outside. Not hot. Cold”

Sen var det inte mer med det.

När jag kom fram efter 40 minuter kände jag mig som en levande ångkokad Wunderbaum.

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Ibland är jag glad att jag inte kan (eller förstår) musik

Så kom det sig som så att jag och Tarlandao fick för oss att gå på konsert i Wroclaw.

En klassisk sådan…för att insupa lite kultur, för att vidga vyer.

Jag höll på att gå under, på riktigt var jag väldigt nära ett fullödigt mentalt sammanbrott.

Men låt oss ta det från början.

Vi hade ett par håltimmar igår kväll och ibland har jag som målsättning att ändå försöka göra någonting annat än ingenting, när man ändå är på ett nytt ställe.

Jag fick tips om ett National Forum of Music (s0m visade sig vara ett fantastiskt konserthus), där erbjöds konserter varje kväll och just denna kväll av den berömde polske kompositören Witold Lutoslawski.

Vi köpte VIP-biljetter för 50 pengar styck och vi hade inte en aning om vad vi gav oss in i.

Jag såg en symfoniorkester framför mig och möjligen någon form av traditionell klassisk musik.

När vi kom fram såg vi en liten scen framför 10-15 rader med skolsalsstolar, jag såg män i polotröjor och företrädesvis skägg, kvinnor i svart, en och annan manchesterkavaj men också en överraskande åldesblandning och faktiskt några barn.

Det var fullt i salen och när jag och Tarlandao sökte oss efter VIP så visade det sig vara raden allra längst fram med skolssalsstolar…det fanns två stolar kvar, i mitten, allra längst jävla framme vid scenen; vi satt helt utsatta för allas blickar, fastnaglade,  fullständigt utlåsta från alla flyktvägar; det var bara början på en mardröm, en långsamt gnisslande mental tortyr.

Även om programbladet som vi fick i handen (VIP!) tydligt förvarnade om att det inte var upplagt för någon glittrande jävla glamour denna afton:

IMG_0617

Så här: jag har ingen som helst fog för att söndersmula Witold Lutoslawski, han var en av världens mest prisbelönta kompositörer och jag kan inte musik.

Men. Ändå.

Jag hade ändå läst på och via Wikipedia fått veta att stalinistiska makthavare bannlyst hans kompositioner efter andra världskriget eftersom de uppfattade de som formalistiska och därmed tillgängliga för en insatt elit.

Stalinisterna är sannerligen inte mina killar och förbud av musik är ju att ta i, men i det här fallet så var kommunisterna inte helt ute och cyklade, det kan jag lova.

Nåja. In på scen kom fyra herrar. Alla klädda i svart skjorta, svarta fladdriga byxor, svarta synliga strumpor och svarta oputsade lågskor. Tre lirare med violin. En med cello. The Ludoslawski Quartet och de skulle överraskande nog spela Ludoslawski.

Konserten tog fart med att var och en gjorde små, små blippande sekundlånga ljud efter varandra, följt av ett och annat entonigt dovt utdraget ljud. I tre minuter.

Det var som att sitta i ett mörkt dragit rum med fyra dörrar vars gångjärn aldrig smorts och som åkte lite fram och tillbaka i olika omgångar.

Och helt plötsligt kom en katt förbi som du råkade trampa på svansen.

Det var inte musik. Det var lite olika ljud. Som enstaka skrämselmoment i en svartvit skräckfilm, sån som de kunde visa på SvT på 70-talet, producerad samarbete med algerisk och rumänsk regissör.

Fast utan bild. I en timme.

När jag tittade på Tarlandao efter ett par minuter var jag helt övertygad om att han var på väg att begå harakiri.

Vi satt kvar i en timme, då hade vi tagit oss igenom två riktigt genomdystra melankoliska verk, så satans svarta och gnissliga in i själen att jag bara satt och väntade på att de skulle rulla in ett lik för jordfästning.

Sen såg jag en lucka och vi stack snabbt i djupled.

Fullständigt utmattade, tömda, söndergnisslade, omskakade samtidigt minst lika lycklig över att ha lyckats ta mig därifrån med den mental hälsan i behåll.

Jag är ändå rädd för att det vi fick vara med om kommer att förfölja oss i resten av våra liv.

Och ibland är jag ändå rätt glad och nöjd över att jag inte kan (eller förstår) musik.

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Allsvenskan behöver en sån som Tobbe Hysén

Handbollen är badtofflans paradis.

Alla lagen i Sveriges EM-grupp här i Wroclaw bor på samma hotell, ett ganska sunkigt Mercure som ligger inbakat i ett själlöst köpcentrum, och när man är där är det lite som jag kan tänka mig att det är i korridorerna på ett mentalsjukhus.

Nästan alla har likadana bomullskläder i myxbyx-genren.

Och alla – ALLA – hasar omkring i badtofflor.

Aldrig den exklusiva varianten, det är den i plast som gäller.

Det släpas runt i fler badskor på ett hotell med handbollsspelare än det görs under en enda dag i normalstort badhus.

Inte nog med det, handbollsfolket älskar sin badsko i plast. Kan inte släppa den.

Jag tycker inte det är OK.

För några år sen levde fotbollslandslaget i samma badsko, men i takt med att miljonerna och sponsorerna ramlat in så har sneakern tagit över som vardagssko.

Nu hävdar jag inte att pengar går hand i hand med bättre stil.

Men ändå. Vi måste göra något år detta ofog.

***

Intressant läsning om fotbollen och den senaste supporter- och polisdebatten när Fotbollskanalen gjort en grundlig genomgång och låtit många komma till tals.

Det är klart så att polisen talesman svänger sig lite väl generellt (och direkt underligt)  i ämnet, som jag är ytterst komplext ibland.

Men jag kan till viss del förstå honom när han pekar på punkten att det finns människor som ofta går på (eller till, om man så vill) fotbollsmatcher och inte alltid tycker att det känns tryggt. Eller att det finns poliser som känner att det finns hotfulla incitament som ställer till alldeles för mycket jävelskap.

Och, nej, man ska inte dra alla över en kam,

Det är fotbollens mest inbitna och godaste supportrar noga med att poängtera. Detsamma gäller ju även representanter för såväl polis som media.

För övrigt tycker jag Göran Rickmer, som så ofta, uttalar sig väldigt klokt i flera avseenden.

Inte minst när han säger att ”det är för jävligt att det ibland ska vara 350 poliser på plats för att bevaka en fotbollsmatch, men det innebär inte enkom att det är fotbollens fel”.

Vilket är sant. På alla sätt.

Och avslutningsvis blir jag alltid lika trött på snacket om en ”liten klick”.

För jag tror att den är större än så och har (inte minst) större makt än så.

Hade det varit en liten klick så hade det inte varit ett stort problem.

Men jag har ingen lösning, jag ska erkänna det.

Inte jag heller.

***

Wroclawianerna gillar sin mat och den är…ja, den är väldigt mycket sås och potatis. Eller sås och potatismos.

Maten ska helst vara robust, för att dra till med ett understatement.

Jag kan inte riktigt njuta av den polska maten sen Lille-Anders och Darling lurat i mig och Långe Lundh sagor om den polska matens förträfflighet när de kuskat runt på polska restauranger med ekbjälkar i taket under EM-fotbollen 2012, samtidigt som vi varit i Ukraina.

Och när vi kom till Gdansk för en kvartsfinal tog de oss till en källarlokal där det slevades fram djupa tallrikar revbensspjäll i nån sorts senapssås med ett hav mosad potatis, det var som att bli serverad av bister mattant i skolmatsalen och vi kände att vi inte vågade annat än att försöka äta upp.

Den matupplevelsen har jag inte riktigt hämtat mig från ännu.

***

När Lukas Nilsson pricksäkert beskrev publiken under Sverige-Spanien som ”bakfull” så vet han vad han talar om såklart.

Alla som har varit på en rejäl fest i Ystad (eller Öja) vet hur snålt det kan blåsa längs pilalléerna dagen efter.

***

Inte särskilt överraskande, men likaväl välkommet: Tobias Hysén är på väg att smyga tillbaka till allsvenskan.

Det känns som om ligan skulle behöva den typen av starka profiler, när den ständigt utarmas på bra namn.

Dessutom är jag övertygad om att han lätt skulle kunna ”göra en Rosenberg” och tillföra rätt mycket för IFK Göteborg.

***

Erik Johansson kände alltså aldrig riktigt för Gent och flyttar till Köpenhamn.

Utgår från att Johansson gillar den flytten av flera skäl, han som uppskattar rätt mycket mer av sin lediga tid än att spela TV-spel eller ligga framför TV;:n och se fotbollsmatcher.

Sen innebär det såklart att han säkert fått indikationer på all tänkbar speltid, vilket ger honom ett ypperligt läge inför sommarens EM.

Rätt mycket tyder på att Erik Hamrén kommer att bygga på Andreas Granqvist och Erik J som sitt mittbackspar.

Sen vet vi alla att mycket kan hända fram till EM och i nuläget går Filip Helander väldigt bra i Verona samtidigt som Alexander Milosevic och Pontus Jansson inte spelar av olika skäl.

Det går inte att räkna bort Mikael Antonsson, såklart och sen tror jag att det finns två jokrar i leken: Joseph Baffo, som spelat regelbundet i Eintracht Braunschweig efter flytten från Halmstads BK:s avbytarbänk och Victor Nilsson Lindelöf, som är väldigt spännande men som måste lånas ut från Benfica för att få speltid.

***

Wroclawianerna är för övrigt lite buttert dystra, men hjälpsamma och väldigt sportintresserade.

Det har ett jättelikt sportcentrum här, en akademi främst för OS-idrotter, där Sverige tränar när Hundraårshallen är upptagen, som fostrat många framgångsrika idrottare. Bland annat handbollsmålvakten Slawomir Smal.

Däremot kämpar wroclawianerna med fotbollen just nu.

Stans stolthet, Slask Wroclaw, har gått uselt under hösten och inför vårsäsongen riskerar de att åka ur.

Trots att de har Mark Hateleys son Tom i truppen.

Väldigt, väldigt oklart hur han hamnade här.

***

Jag vet inte riktigt om det var omgivningen (en bakfull publik, som satt som om de var på bio) eller det faktum att Sverige var klart för mellanrundan redan inför mötet med Spanien, men känslan från läktaren var inte direkt att svenska spelarna gav sitt liv för att vinna matchen.

I handboll vill du ha någon eller några som beredda att mörda för ett glas vatten eller åtminstone känns jävligt arg.

Nu kändes det mjäkigt och som om ingen trodde att det skulle vara möjligt att slå spanjorerna.

Tama avslut från långt håll blir det lätt mot den här typen av tufft och rutinerat försvarsspel.

Vi måste bli lite bättre på att utnyttja såväl väldigt skickliga kantspelare som ”Stycket” på linjen, de är lite för bra för att inte få en chans att sätta motståndarna på prov.

***

Jag vet inte om det är mycket bättre, men Staffan Olsson kör i alla fall flip-flops i korridorerna på Mercure.

Det är åtminstone inte badtoffla.

Vi måste sätta stopp för badtofflan.

Nu!

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer