Vi kan såklart säga vad vi vill om de här hålorna i dystrare trakter av Polen, Tjeckien eller Slovakien…och det gör vi ju också, det gör nog alla som en gång varit i Zilina…men maten är fantastisk.

Jag, Disco, Rasta-Danne, den ständigt solbrände Skiöld och Djurborg slog oss ned vid ett bord i furu på ett rätt anspråkslöst hak vid namn Trattoria Pepe.

Mellan branschens rövarhistorier, allt från Buhre till Bess och landslagresor med Månsson, Rosa och Linné till vad som hänt eller inte hänt…som jag och den ständigt solbrände Skiöld känner att vi måste föra vidare till den yngre generatioen…så högg vi in på gudomligt käk.

Pepperstek, schnitzlar, pasta, öl, lokalt rött på Cabernet Sauvignon och desserter med kaffe på toppen: en knapp trehundring per skaft.

Hade det varit som det en gång var så hade det kunnat bli en måndagkväll som hade kunnat sluta hur fan som helst.

Men det är en helt annan (rövar)historia.

***

Till slut gav Erik Hamrén alltså Samuel Holmén samma möjlighet som Oscar Wendt: att få och ta chansen på den position som man normalt spelar på. Fair enough.

Och eftersom det hade känt lite tokigt att inte spela Anders Svensson från start som betydde det att Pontus Wernbloom får sitta som han satt när han lämnade Friends: på en bänk.

Jag har en känsla av att han inte är helt nöjd med det, om vi säger så, men ibland finns det inte godispåsar till alla i den här branschen.

Tyvärr tror jag att det här kan bli en landskamp som inte ger någon en chans att briljera.

De yttre förutsättningarna talar om fem-sex minusgrader och – framförallt – är planen ett skämt, det kommer vara omöjligt att spela ett vettigt passningsspel, det kommer vara extremt svårt att driva bollen framåt och det kommer bli tillfälligheter som gör om bollen lägger sig på foten eller studsar upp i knähöjd.

Men, som Hamrén sa igår, vem har sagt att allting alltid är rättvist?

***

Här har du Zilina Stadion, granne med en sliten hockeuhall, industribyggnader och ett järnvägsspår på ena sidan, en motorväg på den andra.

4 000 biljetter sägs vara sålda till matchen och det finns en förhoppning om 6.000 åskådare, vilket är föga troligt…det är inte direkt så att den här landskampen är talk of the town ens i Zilina.

Så tänk er en miljö med svinkyla, usel matta, gammal sliten betong-och-plåt-arena och publikmiljö a la Halmstads BK-IFK Norrköping i slutet på oktober eller nåt.

Det blir en rätt stor omställning för en hel del svenska landslagsspelare, lite tillbaka till rötterna.

***

Om slovakerna har lite koll på Safari så vet de att han inte slår en passning, ett inlägg eller tar ett skott med högerfoten ens under pistolhot.

Det syntes ganska tydligt under träningen igår.

Nu får han lira på högerkanten och framför sig har han en annan vänsterbekant då även Alexander Kacaniklic fått byta kant (till förmån för Zengin).

***

Laget är alltså:

Nordfeldt – Safari, Antonsson, Olsson, Wendt – Svensson, Holmén – Kacaniklic, Toivonen, Zengin – Hysén.

Den största överraskningen är väl egentligen att  Jimmy Durmaz inte fick en möjlighet från start, jag trodde han stod längst fram i kön av de ”nya”.

***

Rasta-Danne kom glidande till bevakningen med Instamatic-kamera, en som han nästan kan stoppa i fickan när han är klar.

Lite udda i branschen.

På tal om udda valde Rasta-Danne en dessert som var en härligt kletig sörja av det mesta, toppat med ett hav av vispgrädde.

Rasta-Danne lät hälsa att den var kanon (jag är skeptisk) och sänkte hela härligheten på ett par minuter.

***

Det blir ALLA kläder som finns nedpackade på ikväll.

***

Lasse Lagerbäck har flightat in till Zilina för att vara expertkommentator på kvällens match.

Han har gjort ett väldigt bra jobb för Viastsa i den rollen.

Men det är förstås lite humor med tanke på vad Lagerbäck alltid tyckte lite hånfullt om ”sådana där populister som sitter och tycke i TV-rutan”.

Jag skrev förresten en lördagskrönika på det ämnet 2011. Läs den HÄR.

Till slut hamnar de alltid där, i media, på den andra sidan, hos fienden.

***

Dagens försök i att döda lite tid bestod, som vanligt, med den sedvanliga stadsrundturen.

Inte särskilt upplyftande.

Slitna gamla tegel- och betonghus trängdes med ett par torg där frusna människor hukade i kylan och ett modernt köpcentrum med allt vad det innebär: Mars&Spencer, Tesco, ett Donken, lite mindre lokala klädhandlare där alla syntes satsa på kvinnokläder i en stil som vi nog skulle kunna benämna ”öst”, mobilskalförsäljare, caféer, ett Gant och en foodcourt högst upp. Ungefär så. Som vanligt. Som överallt.

Nu ser jag mest fram emot att tiden ska gå så att det blir match och så att man kan få käka snart igen.

Ibland händer det förstås att du hamnar på ställen som du förmodligen inte hade förlagt en weekendresa till.

Jag vågar påstå att Zilina i Slovakien är ett sådant, utan att vara överdrivet elak.

Åtminstone i mars när ishavsvindarna ligger på norrifrån mellan snötäckta berg.

Det är en rätt gråtrött stad med bilindustri, 85.000 invånare, 20 mil från huvudstaden Bratislava men nära både den tjeckiska och den polska gränsen.

Du kommer hit, fryser på en träning, jobbar, hänger i en reception, letar kanske upp en restaurang, jobbar lite till, sover, bevakar en match och drar så fort du kan – det är vad det är och det är också en del av fotbollen: den finns överallt, ibland måste du åka dit.

Så tänker nog både jag, kollegor i branschen och de svenska spelare som här och som bara går och väntar på att få spela en fotbollsmatch.

***

”Hade jag varit klubblagstränare så hade jag köpt in en ytterligare en högerback”, sa Erik Hamrén efter dagens träning där Samuel Holmén fick köra på den positionen, liksom den extremt vänsterfotade Behrang Safari, när Micke Lustig fick jogga hem till hotellet med fortsatta skadebekymmer.

Det är uppenbart att förbundskaptenen inte tycker att de alternativ som finns bland ”naturliga” högerbackar är tillräckligt bra.

AZ:s Mattias Johansson tycker jag borde testas, han har fått ungefär lika mycket speltid i klubblaget som Safari på senare tid men är absolut ett alternativ även om U21-chefen Håkan Ericson har (eller har haft) en annan uppfattning.

Jag gillar ju Elfsborgs Johan Larsson och jag hoppas en hel del på den sjukdomsförföljde Emil Salomonsson (IFK Göteborg)…jag tycker att det finns någon eller några att känna på, men Hamrén visar tydligt vad han tror på när han hellre vill försöka med mittback som Granqvist, vänsterfot som Safari eller central mittfältare som Holmén.

***

Vi pumpade ganska effektivt på fin motorväg från Wien till Zilina igår och checkade in på spelarhotellet (där vi helst INTE bor, men ibland finns det inga alternativ) som ligger 100 meter från den rätt nedslitna gamla fotbollsarenan.

Det är ingen Friends Arena direkt och mattan var fullständigt usel, varenda passning längs marken var lite som att spela på roulette: hamnade lite var som helst.

Och det kommer bli så sjukt kallt när det är dags för avspark klockan 20:00 i morgon, talas om sju-åtta minusgrader och elaka vindar som kommer att virvla genom de breda öppningar som finns där betongens kortsidor möter betongens långsidor för att sen studsa upp i den plåt som ramar in arenan.

Så här: det förs ingen debatt om tak eller inte tak.

***

Oscar Wendt kommer att få chansen imorgon och han kommer att få det på den position som är hans rätta, som back till vänster.

Helt rätt att ge honom en ärlig chans (han hade kunnat gå över på högerbacken, det har han gjort förut) och det ska bli intressant att se vad Bundesliga har att erbjuda landslaget efter lång tid med god form.

***

Och i ett hockeytokigt land är Zilina Vlci (där vlci betyder ”vargarna”) inget att skryta med, de är aldrig nära att vinna några titlar.

Däremot är ju gulgröna MSK Zilina ett lag som gett eko i fotbolls-Europa för inte särskilt längesen.

2010/11 kvalificerade de sig till Champions League efter att ha slagit ut Sparta Prag och ställdes mot Chelsea, Olympique Marseiile och Spartak Moskva i sin grupp.

***

Förmodligen får vi se Erkan Zengin och Jimmy Durmaz i minst en halvlek. Spännande.

Ola Toivonen kommer att spela, sannolikt med Hysén längst fram.

Granqvist har små skadebekymmer och det innebär nog att Antonsson spelar, även om Per Nilsson närmar sig.

I övrigt var träningen ett mischmasch av västbyten och Hamrén erkände också att han inte riktigt visste hur han skulle formera laget.

Om jag får chansa så tror jag att det kan se ut så här:

Nordfeldt – Holmén (jag tror INTE han vill spela högerback, men det är också ett tillfälle att få speltid), Antonsson, Olsson, Wendt – Svensson, Wernbloom (Elm klart bäst på träningen men det vore underligt om inte de här två får speltid och träning är träning) – Kacaniclic (testades på ”fel” kant och instruerades av Hamrén att bryta in och utnyttja sin vänsterfot från en mera central roll), Toivonen, Zengin – Hysén.

Möjligt att Durmaz startar istället för Kacaniklic.

Men hur ska jag kunna veta när inte ens Hamrén kände sig säker?

***

Jonas Olsson drog iväg ett stenhårt pressat skott rakt upp mot en avsats på läktaren där väldigt många männsksor stod, däribland jag och en del andra mediamänniskor.

Det var helt idiotiskt gjort och det kunde ha slutat illa.

Den som är väldigt väl medveten om det är Jonas Olsson själv och jag vet också att han kände väldigt stor ångest för det tilltaget.

Bollen träffade först en slovakisk autografjägare och studsade sen med full fart rakt i skallen på SvT:s Jane Björck som var på väg uppför en betongtrappa och som sen föll handlöst baklänges.

Nu gick allt bra och vi kan såklart skämta om det efterhand, men det var inte roligt någonstans.

Det vet Olsson som omgående bad om ursäkt och som säkert begrundade varför hans inneboende ilska ibland utmynnar i tilltag som kan betecknas som helt oförklarliga.

Nu handlade det om att de äldre förlorat i spel mot de yngre, de sedvanliga skämtsamma ”hånen” flög i luften, Olsson såg en boll framför sig och drog till, bara någon meter från läktare och folk.

Vi vet ju alla att det är Olssons intensiva inställning som är en del av hans inneboende styrka som spelare, det är den som har tagit honom till en plats i Premier League och landslaget.

Men det finns alltid gränser och nu gick han över den och det viktigaste av allt är (förutom att ingen skadade sig) förmodligen att han vet om det själv.

***

Getingen bor som Bombaren en gång i Oita, Japan, under VM 2002.

Då när han skrek efter att ha gått in i receptionen tillsammans med Perlskog:

”Deeeeetttta är ett vaaaandrarheeem!”

***

Ett himmelrike för en högerback.

***

Alla ni som har anmält er till PROFFSDRÖMMEN och lämnat en korrekt mejladress ska ta en titt i er inbox, information har sänts iväg.

***

På hotellet finns det ett kasino som heter Casino Olympic, det känns som om det är mitt plejs.

***

Å anda sidan gillar jag alla landskamper, oavsett var de spelas och hur vädret är.

Och när vi ska gå från arenan imorgon är vi på hotellet inom fem minuter.

Hade matchen spelats på Friends ska du vara glad att du kommer hem innan du ska gå upp igen.

Mycket galor har det blivit genom åren.

Men aldrig riktigt på scen förrän jag fick vara med att presentera de nominerade i Filip&Fredriks Kanal5-föreställning av Kristallen senast.

Och så i går då: inkuppad.

Rickard ”Pretty Boy” Nordstrand ville bjuda på Berns med fantastisk mat och Kampsportens egen gala med bra flärd bland prisutdelarna, allt från Stefan Sauk till Adam Alsing, Agneta Sjödin och Mona Sahlin.

”Det är bara kul om du vill hänga med och umgås lite”, tyckte Pretty Boy.

Mitt i maten fick jag så – helt plötsligt – höra via Thabos röst ur högtalarsystemet att jag skulle dela ut ett pris tillsammans med Paolo Roberto.

Pretty Boy garvade gott – han har en förkärlek till practical jokes – och där stegade jag upp scen inför fullsatt salong utan att ha en aning om vilket pris som skulle delas ut eller vad jag förväntades att säga.

Tur att Paolo hade koll.

Och att han inte har något emot att prata.

Det gick nog rätt bra ändå och det kändes stort att bli betraktad som ”asiatisk kampsportare” i en sal fylld med berömda och gedigna fighters…det närmaste jag kan komma ”asiatisk kampsportare” är att jag äter med pinnar på japansk restaurang och ibland för ett krig mot hala och råa – men döda fiskar.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om att jag redan börjat tröttna på att Pia Sundhage måste sjunga i tid och otid.

Jag hör henne hellre prata, för jag känner att hon är väldigt intressant.

Och en dag så kommer hon att få sjungandet i nacken, tror jag.

Läs HÄR.

***

Mot Zilina i Slovakien nu.

Och den så brännheta landskampen mot Slovakien.

Den som rätt många spelare har haft lättare att få slippa än att bli uttagen.

Tycka vad man vill om landskamper som inte gäller någonting, men jag har alltid gillat dom.

Det är i samband med sådana här matcher som mindre erfarna namn ges chansen. Och rätt ofta tar dom.

Nu råder det inget tvivel om att det finns en liten chans att närma sig en tänkbar startelva när det smäller igen i juni.

Det hinner hända en hel del fram till sommaren så det är ju vad det är, men nu får några spelare åtminstone en ärlig chans att visa att de kan prestera i ett landslag…sen inser jag också att det är vad som händer i klubblaget som avgör om du ens blir uttagen i juni eller inte (Sana och Ranegie är typexempel på det).

Jag kan tänka mig en startelva som ungefär ser ut så här:

Nordfeldt – Antonsson (om inte Lustig är skadefri), Granen, Olsson, Safari – Svensson, Elm – Durmaz, Wernbloom, Kacaniklic – Toivonen.

Sen kan det förstås finnas en hel del alternativ.

Granqvist kan, exempelvis, få ta den högerbacksplatsen han fick senast när Lustig gick av men jag tänker att Hamrén vill ge Granen/Olsson så många matcher som möjligt tillsammans.

Samuel Holmén är absolut ett alternativ och det är möjligt att Elm eller Svensson får börja å en bänk eller att Holm´n placeras på en kant.

Jag är övertygad om att Durmaz får inleda, att han vill se Toivonen i spel och att Wernbloom måste in.

Vi kommer att sakna djupledsspets framåt, Hamrén verkar vilja ha det, och det talar för Hysén eller Fejzullahu längst fram.

Men jag utgår från att vi får se en hel del byten och att spelare som Zengin, Wendt och Erton F får minst en halvtimme.

***

The Mauler fanns på plats i Berns Salonger och fick ta emot pris.

Det kändes stort.

Nu var han svårt nervös på scen…men i oktagonen frukatr han ingen…men det skimrar en sorts aura av superstar kring den killen ändå.

Och Globen såldes slut på en pisskvart till hans fight den 6 april.

***

Johan Dahlin tackade nej till Thailand i januari, ville hellre ladda med Malmö FF.

Det blev nog hans dödsstöt med landslaget.

När Isaksson och Wiland fick ledigt och Pär Hansson visade sig vara skadad – då kallade IFK Norrköpings lovande David Mitov Nilsson in.

Jag hade nog trott på (och valt) Karl-Johan Johnsson men det är förstås kul att en allsvensk målvakt får chansen.

***

Jag gillade att Erik Hamrén tog sig tid att prata länge och väl med mediarepresentanter dagen efter 0-0-mörkret mot Irland.

Hellre det än att gräva ned sig och bara slå ifrån sig.

***

Foto-Soffan är hemma med bebis.

Så det är jag och Rasta-Danne som jobbar ihop på den här landslagsresan.

Långe Lundh har valt att inte åka med.

Anledningen till det?

”Inga kommentarer”, låter han hälsa.

‘**

Att Sverige skulle ha ett landslag som är ”oerfaret” och inte van vid att spela stora matcher är förstås nonsens.

Dels är det inte sant (snarare tvärtom) och dels vet jag inte om en VM-kvalmatch mot ett 41-rankat Irland på hemmaplan är så mycket till en extremt ”stor” match i sammanhanget.

***

En förbundskapten ska förstås alltid jobba på lång sikt, även om det inte är lätt med spelare som mellan tiden man ses kan pendla extremt mycket i form och i speltid.

Men rätt ofta blir kortsiktighet det som avgör.

Och även om vi ser Rasmus Elm och Kim Källström som det innermittfältspar som gäller framöver så är det matchen i nuet som gäller, den som är viktigast i ett kval och inte någon match som ska spelas i höst.

Är då spelare under isen eller har en dålig dag, ja då måste det finnas utrymme att byta för att lösa ett akut problem: den match som spelas just här och nu och som helst ska vinnas.

Ett landslag eller en landskamp är inte ett klubblag eller ett seriespel där spelare ibland behöver ges förtroende för att det ska bygga laget i många omgångar framöver.

Ett VM-kval är tio matcher, alla livsviktiga.

Då tycker jag att det alltid krävs en aktiv matchcoachning.

Sen har vi ingen aning om Anders Svensson hade gjort det bättre än Elm/Källström vid ett inhopp.

Men det var värt att testa för att ändra matchbilden. I just den här matchen.

***

Senast jag var i Slovakien var när Sverige kvalade i Bratislava efter 1-1 mot Turkiet i Göteborg och vi fick en minnesvärd presskonferens i en mörk lokal där Lagerbäck/Söderberg och Bjärred Andersson väldigt försenade mötte upp under isande stämning, ett mediamöte känt som de ”långa knivarnas natt”.

Magnus Hedman räddade sen Lagerbäcks jobb – vilket ju Lagrell och Lagerbäck vidimerat – när han storspelade och Sverige tog en poäng via 0-0.

***

Som sagt: jag är en asiatisk kampsportare.

Som sagt: det har känts rätt slött och otaggat under hela den här veckan och inte ens en blind kan påstå att det var ett superladdat svenskt landslag som sprang ut på sin nya hemmaarena för att skrämma livet av sina motståndare, ta kommandot, visa vägen, trycka ned och bestämt påpeka att hit ska ingen jävel komma och komma.

Det var tvärtom Irland som bestämde första kvarten.

Och som sagts 2: vi har inte varit särskilt övertygande som bollförande lag mot defensivt motstånd, vare sig mot Färöarna eller Kazakstan, men mot ängagängen löser det sig oftast ändå.

Irland är mer än så och taktiskt sett så åt Trapattoni upp oss och fick matchen exakt dit han ville.

Erik Hamréns lag är oerhört statiskt och lättläst mot lag som sätter tung press (och klarar av det) och spelar lågt.

Det blir alibipass på fem meter hit och dit och till sidan och bakåt.

Det existerar i runda slängar noll intressanta alternativ…bortsett från en lycka till-boll i djupet på Tobias Hysén som gjorde vad man kunde begära av de han fick…när försvarsspelare eller mittfältare lyfter på hakan för att leverera en passning och då hjälper det förstås inte att leverantören dessutom har problem att behandla bollen.

Vi visste nog att Safari skulle inleda matchen lika nervöst som om det var hans första landskamp i karriären, vi visste att Lustig skulle bombarderas av press och att Granen/Olsson skulle dra iväg ett och annat uppspel som hotade publik med popcornkartonger i händerna på rad 11. Sådant kunde vi ta för vi vet att det finns annat att hämta där och att Safaris nerver släpper efter ungefär 57 minuter.

Men att Kim Källström och Rasmus Elm skulle hantera bollen som om den vore en hårt pumpad badboll? Det kom som en överraskning.

När Sverige efterhand inte lyckades bryta mönstret så är det för mig en gåta att både Kim och Elm fick fortsätta i 90 minuter, framförallt eftersom ett av alternativen på bänken var Anders Svensson och är det något den mannen fortfarande är en mästare på så är det att bryta mönster: hitta instick, vända spel, leta finurliga passningar FRAMÅT som hotar motståndarna och skapar ännu fler möjligheter och ännu fler alternativ.

Nu dröjde det över en timme innan Erik Hamrén gjorde ett byte som sågs som en förändring (jag räknar inte in Lustigs skada) – tyckte han att det fungerade så pass bra att det inte behövdes någonting annat eller kände han att hans bänk inte hade vad som önskades eller krävdes?

Däremot ska jag inte ifrågasätta var han hittade de chanser som han tyckte Sverige skapade för att vinna matchen, för ibland säger man saker direkt efter matcher som inte alltid är så genomtänkta, det vi alla.

Men 0,7 målchanser – en boll som ramlade ned framför fötterna på Elm på slutet och en svårt skruvad inläggsfrispark (en sån som resulterar på darriga finska målvakter) från Källström som målvakten petade ut till hörna, det är inte ”tillräckligt” mot ett motstånd som Irland i ett VM-kval på hemmaplan.

Det krävs väldigt mycket mer än så för att hävda att man skapat tillräckligt för att vinna.

Zlatan Ibrahimovic?

Ja, tämligen blek.

Han inledde som forward i 4-4-2 och när spelet gick i stå och han ville känna sig involverad så spelade han till slut på alla tänkbara positioner, utom möjligen Isakssons.

Jag gillar honom bäst som ren 10:a, där tycker jag att han gör störst nytta i landslaget…nu blev han fast i tremeterspassningar väldigt långt ned i planen eller totalt isolerad som targetspelare sidan om jättelika irländska backar som såg fram emot varenda luftpastej som glupska barn vid ett godisregn framför en scen på Gröna Lund.

Vi kan heller inte lita på att Zlatan ska göra det på egen hand, även om det sker ibland och det är synd om alla dom andra…vi kan inte bygga ett framgångsrecept på att en spelare vinner våra matcher.

Sebastian Larsson har haft en ganska tung säsong i Sunderland och jag tycker det sett likadant ut i landslaget, alldeles för sällan kommer han ens fram för att skicka iväg sina patenterade inlägg och oerhört sällan slår han ut sin motståndare när vi står statiskt och väntar på att något ska hända att någon ska göra något.

Då fungerar Alexander Kacaniklic bättre, han har ett bra driv med bollen och är ofta så pass lurig att det händer något – och han bryter mönster.

Irland var två minuter från att förlora mot Kazakstan borta i öppningsmatchen och trashades sönder och samman av Tyskland, jag är inte helt säker på att laget är så bra som många vill göra gällande efteråt: skapade Sverige 0.7 målchanser var irländarna nere på 0,4.

Men de var bra på att göra Sverige väldigt dåligt och det är det som lite för lätt numera.

Kroppen förfaller, bit för bit: ser sämre, handeld som svullnar upp, hör illa, baksidor som är stela som betonfundament, rygg som ständigt jävlas, nackspärr och självklart krasade det till lite lätt i högervaden under torsdagens inomhusfotboll.

Snart sitter jag i David Hellenius nya ”Helt sjukt” och berättar om eländet.

Men just nu känns det inte som något man gärna skämtar om.

***

Det har varit något oroväckande slött och segt med hela den här landslagsveckan.

Dan före match var, tyvärr, inget undantag.

Zlatan kom till presskonferens och körde mest plattityder om att det är kul at göra mål och mindre kul att släppa in, han kändes lite trött och smått uttråkad och jag kan inte påstå att vi i mediapacket upplevdes så förbannat mycket sexigare.

En och annan fråga om Tobias Hysén eller Toivonen, någon från irländare om Trapattoni och en från en man som gjorde misstaget och sa att han var från fransk media och blev så bestämt avspisad på sin fråga att det åtminstone kom en isande kall vind svepande över lokalen för ett ögonblick…sen fick det inte plats för så många fler frågor.

Det är en sanslöst viktig VM-kvamatch mot ett motstånd som kommer vara redo att döda för ett glas vatten och ändå känns det såsigt, segt och inte mer spännande än om huruvida Tobias Hysén ska spela från start istället för en matchotränad Ola Toivonen.

Och om att det är kallt ute. Eller ett jävla tak.

Det har inte slagit gnistor om vare sig mediarapporteringen, nyhetsläget eller om spelarna.

Förmodligen för att det är vad det är…en ganska ”given” startelva, en ganska konfliktfri resa fram och en lång dags färd mot avspark.

Men jag är inte orolig…det är kl 20:30 på fredagkvällen det gäller att vara på hugget inför 50.000 åskådare och inte i en mixad zon och de förväntade frågorna.

För då smäller get, jag lovar.

***

Giovanni Trapattonis presskonferens var också en föreställning.

Om inte sömnig, så fullständigt flummig.

Trapattoni hankade sig fram på Mancini-engelska, ibland med hjälp av en kvinnlig tolk som fyllde i lite ord här och där, och svarade lite som Tommy Söderberg kunde göra ibland; typ, om en häst på Solvalla om han ville beskriva en överlappning.

All respekt till den gode ”Trap”, han är en bra man och en av fotbollens stora managers/tränare, men jag har fortfarande ingen riktig aning om vad han egentligen ville säga.

Möjligt att tolken hade det.

Men hon fick mest tiga still.

***

Isak – Lustig, Granen, Olssno, Safari – Elm, Källström – Larsson, Ibrahimovic, Kacaniklic – Hysén…allting annat än den startelvan skulle vara en överraskning.

***

Du inser att det inte bjudits på något fyrverkeri inför matchen när kvällisarna toppar sina nätsidor med att någon norrbagge inte vill komma till Sverige och åka skidor.

***

Det måste ha varit topp 3 segaste presskonferenserna med Zlatan som jag har varit på…även om den inför Nordirland borta ärsvårslagen.

***

Nio av elva startspelare i Irland spelar i Premier League, bara Robbie Keane (LA Galaxy, MLS) och Robbie Brady (Hull, Championship) håller till på annat håll.

Det är inte de allra svåraste av namn i Premier League, men det är ändå spelare som vecka ut och vecka in ställs mot väldigt bra motstånd inför stor publik.

Och 2-0 på Polen i senaste träningsmatchen är ett väldigt bra resultat.

***

Jag hoppas väldigt mycket på Rasmus Elm i den här matchen.

Det känns som om 2013 kan bli hans stora år och den där frisparkskanonen mot Argentina sitter fortfarande på näthinnan.

Gör Zlatan ”en Beckham” och släpper något farligt frisparksläge till Rasmus?

***

Vad Uefa-delegaterna och domaren bör känna till är att varenda åskådare ska ägna evigheter i kylan för att ta sig från arenan efter matchen.

Låt dom få sitta i värmen under ett tak fram till dess.

***

Idag hade Lundh inga kommentater till varför han bara svarat med inga kommentarer.

***

Både Tomas Brolin och Jocke Björklund på plats på Friends i samband med den svenska träningen idag.

Det gav fina 94-vibbar.

***

Jag ser väldigt mycket fram emot matchen i alla fall. Och hoppas på bra stämning, räknar med att tillresta irländare kommer att hjälpa till med det.

***

Och så har jag lite ont i en axel också.

Känner av smärtor i vänstra fotleden.

Så otroligt slut som artist.

Men det gäller ändå att aldrig ge upp och i det sammanhanget är jag lite irländare, så heter jag Patrick dessutom.

Tak eller inte tak, hade vi inte annat att tänka på inför Sverige-Irland?

Jo, förmodligen…men det ska alltid vara något.

Och för att komma så nära som möjligt tog jag och fotograf Tarland en tur högst på Friends Arena.

”Jag går inte med er”, sa Janne Bengtsson, en av de kungliga vaktisarna, som hjälpte oss att hitta.

Det är när vaktmästarna tvekar som man vet att det kan darra till lite i knäveckan.

Så här: har du en liten gnutta svaghet för svindelkänsla, då ska du inte ens försöka.

När man tassar fram på gallerbroar, 40-50 meter över gräsmattan, så gäller det att ta jävligt djupa andetag.

Själva taket rullar du förresten inte upp som vilken taklucka som helst. Det kräver två pers som checkar av flera olika stationer och bara utvalda som med fingeravtryck löser alla koder.

Det låter förstås lite modern James Bond-film och när man väl strosade omkring bland ”takbjälkarna” så kände jag mig lite som i en filminspelning där jag bara väntade på att golvgallret skulle lossna och jag skulle få tag på ett rep, hänga försvarslös ut över planen och i väntan på en säker död…med ett par starka inklippta sekvenser som visar hur jag sakta men säkert tappar greppet över den sjukt skräckinjagande höjden…så kom Zlatan flygande i en specialdesignad minihelikopter och räddade mig.

”Tack”, sa jag,

”Det här är Zlatan Arena”, sa hjälten och vi seglade nedåt till säker mark till suggestiv musik med elektrifierade fioler i bakgrunden.

Du blir lätt lite vimmelkantig och får konstiga tankar i huvudet när du står på ett galler och vet att ett snedsteg innebär fritt fall rakt ned på en nylags gräsmatta från Holland.

***

Jag tror nog att Erik Hamrén väljer Tobias Hysén längst fram med Zlatan.

Av flera skäl, dels för att Toivonen alldeles nyss kommit tillbaka från segdragen skada, dels för att han gärna vill ha Hyséns egenskap som vass djupledslöpare och dels för att Hysén visat väldigt god from sen Thailandsturnén ijanuari.

***

Det vi inte ska glömma när det gäller detta Irland är att de nyss besegrat Polen med 2-0 i en träningsmatch och att de inte hade några större problem att slå Färöarna borta med 4-1.

I skuggan av Tyskland borta och 4-2 på England så glömmer vi vilket helvete vi hade för att få ihop tre poäng i Torshavn.

***

Fick en riktigt bra träff på Svensson idag, Wernbloom vittne.

***

Om Trapattoni får som han vill och taket lämnas öppet under matchen så går den nyinlagda gräsmattan under av kylan och förstörs, då måste den slängas.

Känns ju som ytterligare en anledning att hålla stängt.

Tanken är att den matta som ligger på arenan just nu ska ligga kvar så länge den håller måttet, en bit in på den allsvenska säsongen.

***

Alla som tycker att fotbollsmatcher alltid ska spelas utomhus utan tak…ja, det är ju som det är med nostalgiker.

Vi borde köra med läderboll och snörning också.

Sex aluminiumdobbar och skor från Hunt.

Målställning i trä med fyrkantiga stolpar.

Och alla småkillar ligger bakom målvakterna och ser matchen där (denna eviga myt om hur det var på Rio-Kalles tid).

Men tiderna förändras och då kan inte allting vara som det alltid har varit.

Det måste man lära sig att leva med.

***

Min fantastiska vaktmästarkontakt…med titeln ”facility manager”… fick inte berätta för mig i en TV-intervju hur taket fungerade på Friends Arena. Eller – och det här är alltså sant – hur varmt (eller kallt) det är i hallen om taket är stängt.

Han ringde ansvarig för kommunikation på Friends och hon sa bestämt nej, hänvisade till Svenska Fotbollförbundet.

(Och ja, det är fortfarande sant)

Skulle Karl-Erik Nilsson eller Lasse Richt förklara hur taket fungerar på Friends? Eller skulle de bestämma om de fick lov att berätta det?

Jag är inte riktigt säker på vad som skulle kunna hända om vaktmästaren berättade att taket tar 20 minuter att öppna, att det krävs en stor procedur och fingeravtryck från speciellt utbildade för att fixa det.

Skulle det betyda att Trapattonis ledarstab skulle luska ut hur man öppnade fanskapet och på något vis fixade fram koder och personer med rätt fingeravtryck?

Och om ”facility manager” förklarade hur många grader det helst ska vara i hallen när 50.000 människor tar plats…vad hade hänt då?

Den är lite svårare att hitta ett svar på, återkom gärna med svar på den.

Kommer dock inte att fråga Långe Lundh.

Förmodligen har han anlitat samma kommunikationsvarig.

***

Sjöbergs ”Patrik möter” med Pia Sundhage var för jäkla underhållande TV.

***

Nu ges alla stockholmare chansen att fixa en plats i Mellanrundan i SM i Fotbollskunskap.

På fredag på O’learys Liljeholmstorget drar vi igång kl 18 och du kommer hinna i tid till matchen om du är med.

Läs mer HÄR.

***

Vi ska aldrig glömma att Trapattoni alltid varit en gentleman, vid seger såväl som vid förlust.

***

Nu hoppas jag att vi kan lämna taket för den här gången och ägna oss något som är väsentligt.

Vilket förmodligen löser sig när Sveriges lagkapten sätter sig tillrätta för presskonferens dan före match.

Den når förhoppningsvis en helt annan höjdpunkt i uppladdningen inför den här livsviktiga VM-kvalmatchen.

Tak, för det.

.

Det är nya tider när det ena dagen spelas en bandyfinal inomhus på den Nationalarenan för fotboll och nästa är en fotbollsträning utomhus: på en snötäck plan på Söderstadion.

Med hjälp av veteranerna Richt och den ständigt solbrände Skiöld kom vi fram till att måndagens landslagsräning måste ha varit topp 5 på kallaste träningar i modern tid, högst troligt topp 3.

Ja, förmodligen den kallaste av dom alla.

Möjligt att den iskallt vindpinade träningen på Arsenals träningsanläggning inför Nordirland-Sverige kan konkurrera, den var fruktansvärd.

Det fanns en träning inför Danmark-Sverige i Köpenhamn i november 2011 som var överjävligt kall.

Däremot var träningarna inför snömatchen Moldavien-Sverige 2001 inte så vidrigt kyliga, då kom nämligen snön och svinkylan över Chisinau på natten till matchdagen och var det var också den som gjorde att Lagerbäck/Söderberg ändrade laguppställning och tryckte in Schwarz istället för den redan uttagne Linderoth.

Nu gick det att kämpa sig igenom en kvart ute på Söderstadions betong, sen fick du gå in och hämta både värme och kraft (och möjligen en av de monsterbullar som serverades i ett provisoriskt presssrum).

***

Svenska Cupen-förösket med gruppspel och direktsända matcher i SvT har varit helt OK, men sett till publiktillströmning har det inte varit ett megalyft…och annat var nog inte att vänta i marsvädret.

Däremot har det gett ett större utslag medialt, vanligtvis brukar tidiga omgångar i cupen förpassas till resultatsidorna.

Det ska bli intressant att se vad kvartsfinalerna ger för utslag.

***

Rubrikernas man!

***

Guld- och diamantsmyckena som Erkan Zengin hade på tänderna skojade du inte bort.

***

Erton Fejzullahu in var ingen överraskning, sett till vad Erik Hamrén hade att bolla med just nu i jakten på en ersättare till Alexander Gerndt.

Med så mycket skador och spelare ur from på den positionen så kunde han gå efter ett begränsat antal namn:

Denni Avdic, föll möjligen på att han är helt oprövad av Hamrén och inte riktigt den spelartyp som förbundskaptenen helst ville ha den här gången.

Rade Prica, som Avdic i kalasform men det skulle ändå att vara att gå efter en spelare som valt att trappa ned något i sin karriär – även om Prica är oerhört underskattad.

Sen fanns inte mycket mer att leka med om du inte ska ner och röja med Viktor Prodell, Mervan Celik, Mikal Ishak och sånt.

Armenteros skadad, Guidetti skadad eller icke-spelklar eller inte redo eller vill inte eller ingen verkar veta vad, Ranegie ur slag, Elmander skadad, Mackan Berg utan speltid liksom Rosenberg.

Då tog Ertons fina januariturné honom rakt in i VM-truppen.

***

Minns när jag var i Kalmar för något år sen och inte kunde beställa en taxi för de var upptagna med att köra mat.

I Jönköping i förra veckan fick jag åtminstone dela taxi – med en pizza.

***

”Han hade behövt lite kärlek”, sa Hamrén om Martin Olsson när vänsterbacken fick lämna in helt plötsligt med en knäskada.

Det var lite gulligt sagt.

Nu hämtar vi in en kille som fått väldlgt mycket kärlek i Bundesliga på senare tid som helt ordinarie i Mönchengladbachoch som kan behöva en hel del värme när han omhändertas i landslagsgemenskapen igen, Oscar Wendt.

Just på vänsterbacken känns det hyggligt tryggt, även om Safari inte fått särskilt mycket speltid på senare tid…även Fredrik Stenman är ett alternativ som en av belgiska ligans bättre på den positionen i Club Brügge, Erdin Demir gillar jag också – det finns att ta av om du jämför med hur det ser ut på anfallssidan.

***

Det var förstås oerhört intressant att se hur Zlatan Ibrahimovic helt utan knussel släppte två farliga frisparkar utanför straffområdet till David Beckham.

Vilka andra spelare i världen skulle få den förmånen?

Crisiano Ronaldo förmodligen, möjligen Leo Messi som annars inte är en utpräglad frisparksskytt.

Jag tror inte ens att Pirlo hade känt sig säker som frisparksskytt med Zlatan på planen.

Intressant.

(Och lite underligt kan jag tycka, Zlatan borde ha fått ta åtminstone en av de två mot St Etienne)

***

När allting tvunget måste vara så hemligt runt John Guidetti så är det inte så underligt att det uppstår rykten och frågetecken.

Vad som är grejen med hemlighetsmakeriet är svårt att förstå.

***

Det ska bli väldigt intressant att se hur Erik Hamrén tänkt sig en startelva inför Irland.

Jag tror Isak, Lustig, Granen, Olsson, Safari, Kim, Sebastian L och Zlatan är givna.

Jag är inte helt säker på att han går all in på Kacaniklic efter hans tid på bänken i Fulham och oglamorösa flytt till Burnley, även om mycket lutar åt det sett till vad Kacaniklic presterat i landslaget. Men jag tror att Hamrén är lite sugen på Jommy Durmaz framfusighet.

Vem spelar sidan om Kim som defensiv mittfältare? Elm? Svensson? Wernbloom?

Och hur löser han anfallsproblematiken?

Jag tycker förvisso att Sverige spelat 4-4-2 på senare tid men Hamrén håller inte helt med.

Chansar han med Toivonen, som precis är tillbaka efter skada, som 10:a och Zlatan på position 9?

Väljer han kombon Zlatan med pilsnabb Hysén?

Eller Zlatansom 10:a bakom Toivonen, som testats förut.

Eller funderar han på Wernbloom som 10:a och Z längst fram när vi behöver murbräcka mot långt irländskt Trappatoni-försvar?

***

Söderstadion-vädret var lite som i den där cupmatchen mot FC Köln för evigheter sen.

***

Mycket landslag nu med Irland på fredag och iväg till metropolen Zilina i Slovakien på söndag för tisdagens träningsmatch.

Dock en sväng till Borås i morgon för att planera vidare inför Proffsdrömmen som snart går igång.

Och på fredag hinner vi med Stockholms deltävling i SM i Fotbollskunskap på O’Learys Liljeholmen före Sverige-Irland, läs mer HÄR om du är sugen på att dyka upp och tävla.

***

Schwarz var en snökille (vilket han bevisade med undertryck när han jagade ifatt ett par snöbollskastande snorungar i Newcastle) och brydde sig inte om vädret.

Men det var inte han som myntade ”vi är inte här för att känna efter om det varmt, vi är här för att spela fotboll”.

Det var Bosse.

Ingen av dom hade brytt sig så mycket om taket var öppet eller stängt på Friends.

Min lördagskrönika i Getingen handlade om fallet Alexander Gerndt.

Utifrån en belysning som berör domen i sig.

Du läser krönikan HÄR. Jag tycker du ska läsa den innan du går vidare.

Den handlar om vi ska se nyanser i Gerndts brott eller inte.

Eftersom jag förstås visste att ämnet är känsligt – och det är också därför alla kollegor i brasnchen sidsteppat frågan (inte åsikten, frågan) likt en katt runt het gröt – så ville jag vara noga med att påpeka vad jag står när det gäller brottet som Gerndt har fälts för.

Fyra gånger i samma text.

1) ”…våld i all former är vidrigt och våld mot skyddslösa, oftast utförda av män, som kvinnor och barn går inte att försvara”

2) ”Jag tycker dessutom att Gerndt dömts för ett brott som brottsväsendet alltid ska straffa hårt”.

3) ”Strypgreppet är illa nog, jag säger inget om det. Det ska inte förminskas eller negligeras någonstans”

4) ”…det måste finnas nyanser av rättvisa, även om jag avskyr handlandet i sig””

Men för de som var kritiska till texten så spelade det ingen roll. De ville inte ta del av de raderna eller den åsikten.

De ville bara måla i svart eller vitt: jag förminskade misshandel mot kvinnor, lät det på Twitter från 5-6 olika kritiker.

Hur många gånger jag skulle beskriva att jag tar avstånd från brottet han dömts för, för att det skulle sjunka in, vet jag inte. Sju? Tolv? 34?

Min frågeställning står fast: kan vi bedöma brottets grad av allvar eller inte, är det relevant att ändå göra det?

Ett slag är ett slag för mycket, men ett slag måste kunna vara mindre jävligt än 100 eller 1000.

Ostraffad före och efter domen måste kunna spela roll i jämförelse med att vara en notorisk misshandlare som upprepat sina vidriga handlingar gång efter gång, år efter år.

Några som varit kritiska vill mena att det inte spelar någon roll och att Gerndt FÖRMODLIGEN alltid har eller kommer alltid att misshandla kvinnor i sin närhet. Jag tycker att man ska bedöma strikt efter domen. Inte att någon tror att Gerndt alltid misshandlar kvinnor.

Det har mejlats, messats, ringts och twittrats åiskter i ämnet. Vilket förstås är bra och det fanns också en poäng i att dra upp frågeställningen till ytan.

Spelare, kollegor och ledare har ringt, alla positiva till krönika men nästan alla skyggar för att gå vidare offentligt eftersom ”det är för känsligt”.

Ett tiotal mejl, ett argt, åtta positiva och ett från Gotland som svinar ned mig för att jag varit – enligt mejlaren – ett ”jornalistkräk som återigen pissat på Alexanders namn”.

Ett helt gäng Twitter-diskussioner, de ser du via @ekwall där en del tackat för krönikan (och då blir det ju sällan diskussioner), en del varit intressanta och givande diskussioner, en del helt banala, en del från familjemedlemmar till Gerndt och ex-frun, en hel del väldigt arga och av någon underlig anledning är det oftast från twittrare med förkärlek för Malmö FF.

Åsikterna är tudelade. det fanns inget annat att förutse.

Är du av den åsikten att det Gerndt har dömts till är nog för att han aldrig mer ska representera ett svenskt landslag så respekterar jag det. Tycker du – som de flesta svenska krönikörer/experter/spelare – att han ska få en andra chans så får du såklart tycka det.

Men det är inte helt oviktigt att belysa hur domen ser ut, det tycker jag har hamnat i skymundan och därför ville jag ta upp ämnet.

FOTNOT: I texten skriver jag att Gerndt dömts för ringa misshandel, vilket är felaktigt och det beklagar jag. Han har dömts för misshandel av normalgrad i den dom föll i hovrätten.

I samband med onsdagens SUPERLIVE på Harrys i Jönköping hamnade jag och Långe Lundh i en TV-intervju som ständigt var på väg att spåra ur.

Lundh var i högform och alla vet vi ju hur han går igång när han får höra att jag bott mina första månader av livet i Landskrona.

Sen…när frågan om min musiksmak…kom upp – då exploderade han i någon sorts glädjerus, som inte gick att ta miste på.

Jag kände lite för den stackars reportern, men han var stark och höll god min.

Och allting slutade…fråga mig inte hur eller varför…i en fråga om hur mycket jag och Lundh tar i bänkpress.

Vilket ju också är en jävligt bra fråga.

***

Jag har aldrig riktigt förstått varför så många alltid ska grotta sig ned i någon sorts tips om hur det ska gå i den och den matchen, idag förstås om Champions League-kvartarna.

Hur ofta som helst får jag frågor om hur det ska gå i den och den matchen, vem vinner, vad blir det?

Ja, vad ska man svara på det? Hur vet man det? Och om man nu visste, ja då hade jag spelat på matcherna och skrattat hela vägen fram till banken.

Det ligger någon sorts charm i att fotbollsmatcher av den här digniteten är relativt oförutsägbara.

Om Malaga kan slå ut Porto kan de säkert pressa Dortmund.

Om Chelsea kan parkera en buss så kan säkert PSG göra det.

Om Real Madrid och Mourinho helst slår ur underläge så kan möjligen Galatasaray dra nytta av det.

Och om Bayern förlorar hemma med 2-0 så kan självklart Juventus gå vidare.

Ungefär så.

Det är omöjligt att veta, det känns skönt att det är det och därför tippar jag i stort sett aldrig.

***

Alexander Gerndt-härvan ter sig allt mer tragisk.

På alla sätt.

En av få av de som är ”inblandade” och som insåg att det skulle storma i någon riktning var ju ändå Erik Hamrén som frågat Alexander Gerndt om han var redo för vad som komma skulle.

Jag tror nämligen inte på att Gerndt var så himla skadad senast han var uttagen, utan att han lämnade återbud på grund av att han insåg uppståndelsen.

Däremot verkar ledande representanter från förbundet leva i en värld som är väldigt, väldigt, väldigt långt från verkligheten.

Att inte ens försöka förstå att frågan och uttagningen är ett öppet infekterat sår är inte bara ofattbar. Det är skrämmande.

***

PROFFSDRÖMMEN har varit otroligt populär så här långt och – utan att säga för mycket – det är så många som vill ta chansen att vi snart måste stänga anmälningarna till uttagningen i Stockholm. Fortfarande finns det platsar kvar, men inte länge till.

Läs mer HÄR.

***

Personligen ser jag mycket fram emot just Galatasaray-Real Madrid, det är en match som har en hel del spännande ingredienser. På alla plan.

***

Till alla fotbollsledare och klubbar som gärna värvar 9-åringar och som tror att det viktigaste som finns i utvecklingen för en fotbollslspelare är att vinna Gotia Cup som 11-åringar eller till alla föräldrar som ibland bär sig åt som idioter.

Läs gärna intervjun med lille-Lewicki HÄR.

Och framförallt frågan som lyder ”Hur menar du?”

***

Hur mycket väger stången?

För den tror jag nog att jag kan pressa upp i en bänk.

Men inte mycket mer än så. Räcker det för att vinna, tror ni?

Jag och Sjöberg hamnade på middag hemma hos Hanna och Amanda.

Det kunde ju sluta hur fan som helst.

Och så blev det också.

Vi pratade spyor, ligga och hasch.

Men också en hel del annat.