Patrick Ekwalls blogg

Slutbilderna i Manchester sa inte allt, men det mesta

Det sämsta med februari är att du blir sjuk bara du stoppar ut näsan utanför dörren, det bästa är att månaden hinner ta slut innan den riktigt börjat.

Och att Champions League drar igång igen.

Snart är det mars, vi kan tro på en annalkande vår och sen är allsvenskan här.

***

Det måste ändå ha stått skrivet någonstans att om Messi är som Messi, när Neymar är som i VM och Suarez när han är som allra bäst – då blir det att åka av och då krävs det mer än en stabbig Vincent Kompany för att få stopp på karusellen.

Att släpa ut Kompany som centralgestalt fungerar numera hjälpligt mot Burnley, Sunderland och sånt. Åtminstone i ett lag som väldigt ofta dirigerar såväl tempo som bollinnehav.

Men Kompany mitt i ett stillastående City mot ett flyfotat Barcelona är som att bygga ett korthus; du vet att det komma att ramla ihop till slut.

Han bjöd på 1-0.

Han försökte tokbryta Leo Messi i en underlig framstöt utanför straffområdet vid 2-0.

Och det allra mesta som kom runt, kom över, kom bakom – det kom förbi Kompany.

Inte för att på något vis förta Barcelonas grace och försvarsspel bygger aldrig på en enda spelare, men det var nästan smärtsamt att se hur rundad Manchester Citys lagkapten blev i den första halvleken.

***

Jag vet ju hur vädret ser ut i Malmö i januari, i Sydney i december, på Island alltid, i Aten i juli eller i en öken mitt i sommaren.

Det är som det alltid har varit.

Nu är det förstås ingen större vetenskap eftersom ”alla” vet och vet du inte kan säkert någon berätta för dig.

Men när Sepp Blatters Fifa-gäng fått tillräckligt att njuta av och lade sina röster för ett VM i Qatar 2022, då var det ingen som hade en aaaaaaning om att det är 40 grader och stekande hett i Qatar på sommaren.

Allt och alla lägger ned så mycket kraft och så mycket pengar på att sälja in sitt värdskap och det flygs in delegater från hela världen som ska syna tilltänkta arrangörer och vad de kan erbjuda (om vi helt bortser från vita kuvert eller allehanda allmosor) – men inte någonstans lyckades någon ta fasta på vilket klimat som råder i Qatar i juni-juli.

De som röstade ville eller kunde inte förstå det så uppenbara att det är helt omöjligt att spela fotboll där och då.

Men Qatar skulle alltså ha fotbolls-VM och det skulle spelas på sommaren, precis som vanligt.

Antingen så trodde Fifa-lirarna att shejkerna kunde köpa solen och få den att lysa lite mindre och lite svagare eller så gick de på idén om att arenorna skulle ”klimatstyras” via någon mega-AC eller så hade de inte en aning.

Ja, eller så var det någonting helt annat.

Det mesta lutar väl åt det sistnämnda.

Nu är det ändå sju år till Qatar-VM, vi ska inte glömma det, och alla ligor i hela världen hinner få all tänkbar tid att anpassa sig till ett VM  som spelas i december.

Men det är en helt annan sak.

Inför omröstningen var det aldrig tal om ett julaftons-VM och det hade varit mycket svårare att få igenom. Dessutom hade ju det gett helt andra förutsättningar för andra arrangörer, exempelvis Australien som hade kunnat erbjuda ett väldigt attraktivt (ur klimatsynpunkt) ”vinter-VM”. De arrangerade nyss ett fantastiskt asiatiskt mästerskap.

Men det är möjligen skitsamma.

Hade de funnits en tät shejk på månen så hade Fifa kunnat lägga ett VM där och sen snopet konstatera: jaså, ligger det där borta?

***

Till och med Piquet av idag ser ju mindre stabbig ut än Kompany.

Ja, Piquet såg ju snarare bättre ut än på mycket länge i den här matchen.

***

Vi ska absolut inte räkna ut Dortmund, det är uppenbart efter resultatet i Turin.

Tyskarna är på gång och kan vända på hela sin säsong med ett bra resultat i Dortmund där 1-0 räcker för avancemang.

En rysare väntar.

***

Dani Alves har aldrig varit någon större favorit i mina ögon.

Jag tycker att han varit väldigt överskattad i långa stunder och blivit betraktad som någonting extra för att han så ofta tar sig framåt från sin högerbacksposition, vilket inte direkt är omöjligt i ett lag som i nio fall av tio har överlägset bollinnehav och trycker ned sina motståndare.

Jag tycker att han har alldeles för hög felprocent i fladdriga inlägg, usla frisparkar, är gnällig och att han ständigt spelar över – klart över snittet i La Liga, där simulerandet är värst i Europa – för att skaffa sig fördelar som bestraffar motståndare i form av varningar/utvisningar. Precis som i den här matchen.

I VM tog det ett tag men till slut upptäckte tillochmed gammel-Scolari att Dani Alves inte längre höll tillräckligt hög klass.

***

Jag har ju koll på att det är VM i skidor i Falun och tittar gärna om det finns en möjlighet.

Men jag känner inte att jag MÅSTE.

Därför är jag inte riktigt i balans med den hysteri som genomsyrar Sverige (och Norge, sen tar väl hysterin slut va?) och som fått Bladet att skicka ut Simon Bank i faluskogarna (inte fjällen, notera: INTE fjällen).

Det som varit mest spännande att följa fram till idag har varit att svenska skidkrönikörer (inte Bank) skrivit argsint om att norska journalister ställt frågor som kan ha upplevts som sexistiska och efter det att Getingens man inlett den debatten så kom Bladets kille långt efter med ett småförvirrat stycke motangrepp eller om det möjligen var ett försvarstal, det gick inte riktigt att bena ut.

Oavsett vilket så var det förstås väldigt roligt och häftigt att det gick så bra för Charlotte Kalla som så många hade trott och alla hade hoppats.

Hon är en fantastisk idrottskvinna och har redan så mycket på alla sätt som gör att hon snart tar över efter Zlatan som ledande idrottspersonlighet i Sverige.

***

Messi missade väl den där straffreturnicken för att han helt missbedömde hur mycket skruv det var på bollen efter Harts räddning?

Det hade krävts rätt mycket balans, kraft och styrka i en dyknick för att få den bollen att gå rakare efter pannträffen. Inte omöjligt. men rätt mycket svårare än det såg ut.

***

Ingenting är avgjort ännu men det är förstås ett väldigt högt berg som Manchester City ska bestiga och ta sig över för att nå en kvartsfinal i Champions.

Framförallt har jag svårt att se hur de INTE ska släppa in några mål när de tvingas gå framåt på Camp Nou.

Nu slutade alltså den här första matchen med att Manchester City-spelarna och hemmapubliken knöt nävarna i ett jubel och en lättnad för en räddad straff som bara gav en förlust med 2-1 inför ett returmöte i Barcelona.

Det säger inte allt, men det mesta.

 

 

Patrick Ekwall
Inlägget har 15 kommentarer

Därför tror jag på stor fördel Chelsea i returen

Det har sagts och skrivits mycket i en debatt om vad som anses rätt eller fel när det gäller att rota fram suspekta åsikter från förtroendevalda och/eller hets, hat, förföljelse, mobbing och förtal från människor.

Mest för att det skett på nätet.

Överallt annars så anses det nog helt OK att just sådant förs fram i ljuset, för att vi vill slippa rasister i svensk politik och för att vi gärna inte vill ha människor som begår återkommande brottsliga handlingar.

Media (eller tidningar, om ni så vill) har i alla tider avslöjat rätt mycket och många som valt att handla i en förhoppning att de gjort det inkognito.

Journalister har granskat mycket som har varit väl värt att granska. Alltid. Åtminstone sen jag började läsa tidningar på 70-talet.

Att granska brottslighet på nätet år 2015 är inget konstigt, för nätet är ingen fristad för brottslighet.

Ni som har följt den här bloggen i tio år  vet att jag under lång tid tagit strid mot anonyma kommentarer, främst de som getts vingar av stora mediahus som valt att låta kommentarerna publiceras utan att lyda under ansvarig utgivare. Det var stundtals smutsigt och där har varenda en ansvarig fegt glidit undan.

Nu är det bättre, för sen en tid tillbaka måste de som kommenterar registrera sig under sin Facebook-profil.

Det innebar att över hälften av kommentarerna försvann, liksom den allra värsta skiten. Gissa gärna varför.

Men det som slår mig i den senaste debatten handlar inte så mycket om vilken idioti och vilket jävelskap som frodas på nätet, för det kan inte komma som en överraskning för någon.

Istället har jag slagit av människors frenetiska kamp för att få vara anonym i en offentlighet.

Att allt som ska förmedlas, tyckas, påstås ska vara anonymt – skitsamma om det handlar om pelargoner, bilmotorer, favoritresmål eller om ren och skär brottslighet genom förtal, hot och förföljelse.

Eller allra mest om rent skitsnack, om vad och hur man tycker om folk. För det är, det vet du, en alldeles för stor del av de sidor som människor gärna frekventerar på nätet.

Det strids för en värld eller ett samhälle där folk ska sitta bakom sina tangentbord och via en signatur sprida skit likt dåtidens tjattriga skvallerkärringar eller skolgårdens fega mobbare.

Hota, hata, kränka, ljuga och kalla folk för saker.

Istället för att – som jag gärna gör – strida för att vi ska stå för våra åsikter, alldeles oavsett vad de gäller. Eller ta strid för de som ständigt drabbas av skiten på nätet. Och då menar jag inte alls vi som gärna bli benämnda offentliga personer (som om det alltid innebar att man var en helt lovlig spottkopp) utan alldeles för många andra, sannolikt ett tiotal på varenda skola i Sverige, varenda dag.

Men, nej det pågår en kamp för en värld i anonymitet.

Det ska tyckas, hånas, jävlas, vädras, spridas, klankas, förtalas, hotas, mobbas men det ska göras bakom ett påhittat namn från en plats där ingen ska kunna ställa dig till svars eller där du aldrig vill eller vågar ta ansvar för det du gör.

Så fegt, så ryggradslöst, så bakåtsträvande.

Och en drivkraft jag omöjligt kan förstå.

***

Champions League är här igen, likt ett fint litet vårtecken.

Och när slutspelet är igång har du bara två matcher att välja mellan varje kväll.

Det var inte väldigt svårt att välja mellan PSG-Chelsea i Paris och Sjaktar-Bayern i Lviv.

***

Du vet vilken styrka det ligger i varumärket Hammarby när halva media-Sverige (och hederliga text-TV hos den staliga televisionen) tokbevakar en träningsmatch mot ett MLS-lag.

Jag har egentligen inga problem med det, jag älskar följa de allsvenska lagens upptakt och matchen drog 10.000 pers i nån sorts Herbalifederby.

Men nyhetsvärdet i själva matchen var inte mycket mer värt än när andra lag träningsspelar inför allsvenska starten. Och när hände det att en träningsmatch liverapporterades på SvT Texts förstasida senast?

Inte när Djurgården mötte Vardar ikväll.

Inte när Malmö FF mötte DC United tidigare i år eller när IFK Göteborg mötte FCK i förra veckan.

För att ta några exempel.

Men skitsamma.

Det är som det är och vi vet redan nu att Hammarbys intåg i högsta serien kommer att lyfta allsvenskan.

***

Du kan aldrig räkna bort Zlatan Ibrahimovic, utom möjligen i Champions League.

Han och PSG höjde sig ett par snäpp när det väl var dags för en stormatch med internationell touch och kanske borde det ha gett Zlatan och Co en seger.

Men det var bara det att Thibaut Courtois än en gång bevisade att han snart är världens bästa målvakt.

Det känns som klar fördel Chelsea i returmötet , dels eftersom Chelsea kan spela på resultatet och dels eftersom Chelsea sällan går mållöst från en match av den här karaktären på hemmaplan.

Jag ger PSG 20 procent att åka hem från London med ett vinnande resultat. Inte mer.

***

Tänk att någon hade funderat ut att döpa hockeyns kvalspel till ”Meca Hockey Race”.

Jag har inga problem med att Sverige säljer namn på ligor (vi är sist i Europa där, på gott och ont) men ändå.

***

Jag tyckte Cavani var strålande och ett ständigt hot.

Vad tror ni om ett PSG med 4-1-3-2 med David Luiz som extraback och Cavani/Zlatan centrerade i returen?

Känslan är ju att Cavani är mycket bättre ju längre in i mitten han får komma och det var också från en sådan position han gjorde målet.

***

Fotbollskanalen Europa hade en starttid på 00:05 i sönd…förlåt, måndags.

Ändå satt det 100.000 uppe och tittade.

Djupt, djupt imponerande.

Tack alla som kämpar med oss under dessa jobbiga sändningstider.

***

Det går förstås att tycka en hel del om Zlatan Ibrahimovics kupp med avdragen tröja i samband med det samarbete han inlett med FN:s World Food Programme.

Ingen kan komma ifrån att det i grunden är ett väldigt fint och värdigt initiativ att stå som en av ambassadörerna för en väldigt god sak. Jag gillar när Zlatan allt oftare använder kraften i sitt namn (eller sin kropp, för den delen) för att framföra ett budskap, jag gillar att han allt mer har förstått att han kan göra skillnad – på ett bra sätt.

Om allt detta råder det inga tvivel.

Men satte han sig själv före laget när han valde att medvetet ta det där kortet i mötet med Caen för att visa upp sin kropp? Ja, det handlade om WFP men i det här sammanhanget kom det också att handla om hans lagkamrater och en fotbollsklubb.

Vad hade Zlatan själv tyckt om…låt oss säga…Edinson Cavani gjort något liknande för en annan organsation? Nu är inte Cavani Zlatan så det hade säkert aldrig varit aktuellt, men du förstår säkert vad jag menar.

Det är kluriga frågor -förutom den om Cavani, för det hade INTE uppskattats – eftersom det är lite svårt att hävda att en fotbollsmatch eller ett gult kort är förmer än en kampanj för hungrande barn i världen.

Å ena sidan.

Men om någon annan vill kampanja för någon annan organisation i en annan match…vad är det värt då? Var går gränsen för hur spelare ska och kan utnyttja fotbollsmatcher för syften som är egna eller andras, oavsett hur vackra de är?

Å den andra sidan.

***

Nej, det är INTE yttrandefrihet att förtala, hota och förfölja.

Inte ens om det sker anonymt på nätet.

Alla som påstår det har helt missuppfattat innebörden av yttrandefrihet.

***

Min söndagskrönika i Getingen – om barn. Underbarn.

***

Det gick liksom inte ta miste på vad Jose Mourinho kände för slutresultatet 1-1 på Parc des Princes…det förnöjsamma anletet sa att han räknar med att ro hem returen i London om tre veckor.

***

Anders Borg och Army of Lovers!

***

Det är en sak att tycka.

En annan att vara människa nog att stå för sin åsikt.

Det är en åsikt jag alltid att står för.

Patrick Ekwall
Inlägget har 30 kommentarer

Vi fick aldrig ta del av Chippen där han var som störst

De faller bort från fotbollsplanen nu, en efter en från Lagerbäcks bästa landslagsårgångar.

Chippen lägger av alltså.

Ingen jätteöverraskning men ändå ett tecken på att vi går mot nyare tider…Mellberg, Chippen, Zlatan – den gyllene trion – bara en finns kvar med fotbollsskorna på.

Jag hann uppleva rätt mycket med Chippen i landslaget och på annat håll. Inte minst ett besök i den beryktade Dubaivillan. Detta och och en del annat redogör jag för i senaste avsnittet av TV Ekwall.

Här har du vårt besök hemma hos Chippen i Dubai.

Huset, omgivningen, motorcykeln, cashen, chauffören, snacket – en klassiker.

 

Patrick Ekwall
Inlägget har 3 kommentarer

Så gick det när norrmännen skulle snacka med Guidetti

Skärmavbild 2015-02-11 kl. 14.00.37

Det var med stor förnöjelse jag var med i VG:s fotbollsprogram ”Foppall” (mitt stavningsprogram vill hela tiden skriva fotpall) i Oslo.

Skönt program, god kemi, kul snack med klipp och hövligt att få stifta bekantskap med Berndt Hulsker igen.

Det blev väldigt mycket snack om Sverige och svenskar såklart.

Norrmännen hade varit på plats för att träffa John Guidetti Glasgow…det gick sådär. Jag delgav sanningar om den där Zlatan-videon om ”din parfym luktar illa”. Samt mycket annat.

Du ser programmet genom att klicka HÄR.

Patrick Ekwall
Inlägget har 4 kommentarer

Vi kan aldrig räkna ut Zlatan – även om dagen närmar sig

Norge in and out.

Dagen har ägnats åt en resa till det rikaste grannlandet för att gästa ett skönt TV-program som heter ”Foppall” med Jamel Rake som programledare och gamle AIK-aren Berndt Hulsker som ständigt bihang.

Min inställning var att verkligen försöka låta bli att nämna schack. Men det sprack.

Av den enkla anledningen att programledaren själv valde att ta upp tråden, norrmännen har bra koll på svensk TV och svenska journalister.

Och Hulsker var så pass mycket med i matchen att han pratade om såväl Långe Lundh, Fjäll och (en liten skräll) lille Kviborg.

***

Inte bara den fantastiska försäljningen inför AIK-Hammarby i Svenska Cupen, det känns redan nu att vi har ett allsvenskt år som har alla förutsättningar att bli extraordinärt.

Låt oss bara hoppas att vi slipper jävelskap.

Kan man redan nu få ställa en from förhoppning om att det ska få handla om fotboll?

***

En sak borde vi alla ha lärt oss sedan länge, vi kan aldrig räkna ut Zlatan Ibrahimovic.

Hånad, sågad, kritiserad och uppenbarligen ur form – men när det väl gällde mot Lyon var han som bäst igen. Så som han kan vara när han är som mest trängd mot en vägg, när han är som mest uppretad.

Framspelningen till Edinson Cavani i inledningen av första halvlek var i absolut världsklass.

Och alla kan vi hävda att Cavani spelar på fel position i fel system – men det har ju inte riktigt med saken att göra när du står i ett friläge med en målvakt.

Annars är jag inte helt säker på att Zlatans kropp är helt hundra efter de sneaste skadebekymmerna och vägen tillbaka efter hälproblemen har varit ganska tuff. Med Ibrahimovics mått mätt.

Han har inte varit på samma nivå som de tidigare två PSG-säongerna och det är sannolikt ett skäl till att laget inte varit lika överlägset. Han har int gjort lika lika många mål, han har inte varit lika snabb eller lika stark, den absoluta skarphet i ALLA situationer som vi såg före skadeproblemen har inte kommit tillbaka.

Å ena sidan.

Å den andra är Paris Saint Germain fortfarande kvar i alla tävlingar de ställt upp. Final i Ligacupen, toppstrid i ligan, kvar i cupen och åttondelsfinal i Champions League.

Om några veckor kan det se annorlunda ut, men det vet vi.

Lika lite som vi vet var Zlatan Ibrahimovic står om en månad.

Om jag känner honom rätt så vore det idiotsikt att räkna ut honom…även om varje dag är en dag närmare den dag då Zlatan Ibrahimovic inte längre är en av världens mest fruktade fotbollsspelare.

***

Kollade förstås av med  Rake och Hulsker om Malmö FF:s värvade norrmän som det är svårt att ha hundra procent koll på.

De var övertygade om att Magnus Wolff Eikrem var en supervärvning för vilket allsvenskt lag som helst. Inte lika övertygade om Bo Inge Berget.

***

Carlos Strandberg!

Jag tror att det kan bli så oerhört bra.

***

Tar vi en titt ut i fotbolls-Europa så är det ändå väldigt spännande att det rör på sig på sina håll för svenska spelare.

I Frankrike får Ola Toivonen (Rennes), Isaac Kiese-Thelin (Bordeaux) och Niklas Hult (Nice) stort förtroende, i Tyskland blev Pierre Bengtsson (Mainz) återigen uttagen i Veckans Elva , i Schweiz var Alexander Gerndt tillbaka efter sin skada, i Italien gjorde 19-årige Melker Hallberg ligadebut från start för Udinese (imponerande) och Robin Quaison (Palermo) har redan fått sin debut och sina första mål, Alexander Farnerud  (Torino) är absolut en landslagskandidat efter det jag sett av honom, Pontus Jansson (Torino) får bra credd när han spelare, Abbe Khalili (Mersin) gjorde mål i Turkiet och får mycket speltid, Jimmy Durmaz (Olympiakos)  ser ut att få speltid efter tränarbytet, i England känns Modou Barrow allt oftare som ett givet Premier League-namn.

Och i Holland känns det förstås kul med framgångar för San Larsson, Simon Thern och Simon Tibbling.

Känslan är att fler och fler svenska spelare får mer och mer förtroende ute i Europa och det känns snart viktigare än någonting annat, vi har haft några år nu med alldeles för många spelare som inte riktigt fått fäste och mest kastats in och ut eller hit och dit.

***

En söndagsfylla direkt efter en match i Globen och några sömntabletter på det.

Tre Kronor kan fortfarande skapa rubriker.

***

Jag gillar att såväl Ligue1 och La Liga ser ut att få trekejsarslag om ligatiteln. Hellre det än att redan ”veta” att det blir Bayern, Juventus och Chelsea som vinner diverse ligor.

***

…och jag undrar vad som egentligen krävs för att du ska nekas att stiga på ett plan till Moskva?

En hel del va?

***

Ingen skugga ska falla på såväl Tibbling som Thern, men jag frågar ändå:

Att de två nu går in och dominerar i holländska ligan, handlar det om att allsvenskan inte gav spelarna tillräckligt credd eller söäger det något om den holländska ligan?

***

Vi talade om Martin Ödegaard i senaste Fergie Time.

Det finns förstås inget facit när det gäller det valet han gjort.

Sanningen är att han är så extremt talangfull i så ung ålder att det rimligtvis blir bra oavsett var han är.

Personligen är jag lite skeptisk att pappa Ödegaard ska vara både lite agent och lite tränare (anställd nu av Real Madrids organisation)…jag har alltid menat att föräldrar ska vara just föräldrar och bra sådana som stöttar sina barn.

Men det blir aldrig bra när de ska jobba med/åt/för barnen. Det sätter bara nån sorts onaturlig press.

Jag tycker också att han kunde ha stannat i Strlmsgodset något år till, det är idag ett bättre lag än Castilla (Reals B-lag) som spelar i den spanska trededivisionen (som är uppdelad på fyra regionala serier).

Om man vill hårddra det så har Norge nu en landslagsman i ett division 3-lag i Spanien.

Även om jag förstår att han säkert kan få bättre förutsättningar sett till träning och erfarenhet i Real Madrids händer, men att kontinuerligt fpår spela i Norge högsta liga hade inte varit totalt felaktigt.

Och money talks, glöm inte det. Även för en 16-åring och hans pappa.

Det enda vi alla kan konstatera (vis av erfarenhet) är att vi inte vet: Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic blev världsstjärnor torts att de inte spelat allsvensk fotboll förrän de var i 20-årsåldern. Leo Messi blev det sen han värvats som barn till Barcelona.

Däremellan finns det såklart mängder av exempel på lovande spelare som misslyckats hur de än gjort.

***

Norrmännen ville dock prata väldigt mera Zlatan än schack. Och en hel del Guidetti.

På det viset var det lite som att vara med i vilket svenskt fotbollsprogram som helst.

Patrick Ekwall
Inlägget har 8 kommentarer

Stoppa Granskningsnämnden – nu!

Givetvis gick det inte att undvika.

Du kan ha lite flyt i november, december.

Du kan dra iväg tre veckor i januari.

Men i februari sitter då ändå skiten.

Snön, alltså. Detta jävulens påfund.

Jag har inga problem med snö i berg, på norrländska vidder eller i Norge. Men i civilisation fungerar inte snö, där är den bara i vägen, kall och jävlig.

Det är möjligt att det ser ljusare ut och att barn tycker det är kul att åka pulka, men jag kan möjligen sträcka mig till att snö i civiliserade fästen ska begränsas till inhägnade områden.

***

Min söndagskrönika i Getingen handar om Qatar, handbollen och hur landet lurar oss alla till månen.

Läs den HÄR

***

Jag har inga problem med att Johan Larsson flyttar till Bröndby, han har varit väldigt länge i Elfsborg och blir inte direkt yngre – klart att han ska ta chansen att komma ut och tjäna lite gynnsammare skattade pengar.

Det sorgliga med den nya svenska spelarströmmen till danska klubbar är inte att Larsson, Elmander eller Olof Mellberg tar en sväng i Köpenhamn för att hämta cash.

Det är att väldigt många lovande svenska spelare, ta Kristoffer Olsson (Midtjylland) eller Mikael Ishak (Randers) känner att Superligaen är en bättre plats att utvecklas i än allsvenskan.

Eller, för den delen, att Daniel Larsson (Esbjerg), Michael Almebäck (kanske Esbjerg efter Bröndby) och Rasmus Jönsson (Ålborg) helst ”börjar om” i Danmark och inte i Sverige.

Vi får idag ihop ett allsvenskt topplag av svenska spelare i ett grannland vars liga inte längre är mycket sexigare än vår egen.

Vi ser ett tiotal spelare i danska ligan som alla hade varit förstärkningar för allsvenska topplag och därmed stärkt svensk klubblagsfotboll.

Det är klart att jag gärna tycker att det är lite sorgligt, även om jag vet att spelarna via den danska artistskatten tjänar bättre pengar.

För det är förstås det som det handlar om. För idag behöver inte FCK längre vara ett bättre skyltfönster än Malmö FF, AIK, Elfsborg eller IFK Göteborg. Och absolut inte Bröndby, Esbjerg eller Randers. Knappt ens Ålborg och Midtjylland.

Kollega Lundh påpekar med all rätt att alla gärna vill tjäna så mycket som möjligt, men ALLA gör inte den bedömningen. Inte ens jag.

Om jag blev erbjuden dubbelt arvode för att jobba på ett spelbolag så hade jag inte tagit det istället. Om Ekstrabladet i Köpenhamn hade dubblat hade det kanske varit intressant, men inte ett tvårskontrakt EsbjergsAvisen även om de så tripplat intäkten.

Jag tror jag vet varför svenska och danska spelare tackat nej till Qatars handbollssatsning trots galna (med handbollsmått mätt) summor i ett lönekuvert…för det är inte alltid värt det.

Därför tycker jag det är lite sorgligt att spelare hellre ser ett värde i vad Esbjerg och Randers erbjuder i vindpinade hålor på Jylland än vad man kanske hade kunnat få i Stockholm, Malmö eller Göteborg i en jämnbördig liga – även om det skiljer några tusen i månaden.

Förståeligt, jovisst. Men likväl lite sorgligt.

***

Det är idiotiskt att vi 2015 ska behöva vara oroliga för att visa bilder i televisionen på idrottsutövare som har sponsorloggor på sina kläder.

Framförallt slår det någonstans tillbaka på det vi alla önskar – bättre svenska stjärnor, starkare ekonomi i svensk idrott och gärna tyngre svenska företag som går in och stöttar.

Istället har vi en Granskningsnämnd som sitter och småpetar i paragrafer och dyrt börfäller TV-bolag för att något tar ett bloss på en cigarett i en studio eller om Byggmark har en McDonalds logga i arslet.

Vem Granskningsnämndens beslut gynnar har jag ingen aning om men jag tror inte att deras böter går tillbaka till idrotten i alla fall.

Varför ska svensk TV behöva leva kvar på 70-talet då Tispextramatcher hölls hemliga för att det int skulle säljas reklamskyltar med svenska företagsloggor till matcherna?

Vad är det för stelbent mossig byråkrati och än en gång: vem gynnar den här typen av regler?

Sen är det humor att den så kallade blurrningen av logotypen ger en effekt som innebär att att alla som ser det bara bryr sig om att titta på just blurrningen och tar reda på vad det var för logotype/företag som plockats bort av ren nyfikenhet. En logga som tittaren annars aldrig ens skulle ta notis om i samma utsträckning.

***

Bra att Martin Olsson får spela Premier League igen.

***

Annars handlade väl Deadline Day mest om vilka spelare som NÄSTAN fick kontrakt med någon ny klubb?

***

Det var väldigt roligt att få jobba med Magnus Hedman igen och med en legend som Robban Prytz (i svår mockakavaj, som det fanns en ännu svårare rock till) – men herrejävlar så usel fotboll vi fick se i Old Firm.

Celtic var tio klasser bättre och då var de inte ens särskilt bra på en usel plan.

Jag tror nog att Lustigs och Guidettis lag är helt OK men den skotska ligan stinker och Rangers är idag tvåa (långt efter ledande Hearts) i den näst högsta divisionen.

Jag tror inte Rangers hade blivit topp fem i Superettan.

***

Nu spelar alltså Modou Barrow från start i Swansea och gör avgörande insatser.

Det är klart att det är ett intressant namn för ett svenskt landslag.

***

Carlos Strandberg är en favorit i de här spalterna, det vet vi.

Nu drar han alltså till Ryssland och det kan vi alltid tycka vad vi vill om – men det går inte att komma ifrån att CSKA Moskva är storklubb i ett internationellt perspektiv.

Jag tror dessutom att CSKA har väldiga resurser, även när det handlar om att utveckla spelare.

Frågetecken som finns är väl snarare om Carlos Strandberg får spela särskilt mycket i ett så pass bra lag som CSKA? Får han det är det ju fantastiskt och då kan vi väldigt snart ha något som kan bli en landslagshit snabbare än vi anar.

Det är heller inte helt lätt att acklamatisera sig i Moskva, framförallt inte för en ung kille som är ute på sitt första proffsäventyr.

Men med tanke på att klubbar som Borussia Dortmund och CSKA jagat Strandberg så inser ju de flesta att det finns någonting väldigt spännande här.

Det har jag i och för sig tyckt länge.

***

Snö i civilisation borde vara olagligt, jag vill än en gång betona det.

 

 

Patrick Ekwall
Inlägget har 12 kommentarer

Ja, Qatar arrangerar bättre än andra – men det är inte det…

Det är något med länder på de här breddgraderna med fåtöljer och soffor.

De ska vara stora, tunga, mjuka lite sirligt snidade, gärna med detaljer av guld. Och de ska finnas överallt.

I en hotellkorridor bara sådär helt apropå i ett hörn, på en fotbollsarena, här och där i köpcentrum, hemma hos folk såklart eller på banken.

Till skillnad från en framställd fåtöljgrupp någonstans i Europa så används fåtöljen. Folk sitter i dom. Dricker te eller kaffe, kökar dadlar, småsnackar, surfar på sin iPhone (av två eller tre, många har flera har jag noterat) eller bara sitter rakt upp och ned.

I sin mjuka, stora, sköna, sirliga fåtölj.

Det slår mig också att fåtäljerna och sofforna alltid är upp-puffade och väldigt fräscha, antingen sitter folk ganska lätt eller så håller någon koll på kuddarna.

I bilarna vet jag redan hur de gör.

Ingen annanstans i världen ser jag så många bilar där man medvetet valt att ha kvar nybils-plasten på sätena.

Fascinerande.

***

Trots att jag befinner mig i solen, vädret är sannerligen väldigt behagligt här i Doha, så gläds jag åt att se att kulan är i luften därhemma.

Just KULAN I LUFTEN var den självklara rubriken (76 grader, kursiverad) på den tiden jag rediegarde sportsidorna på Kvällsposten och elitlagen spelade sina första träningsmatcher på nån plogad grusplan någonstans, oftast med svartvit blixtad bild.

Nu är den ju i luften i stort sett hela tiden, men slutet-på-januari-matcherna i Sverige är ändå lite traditionellt ”kulan-i-luften”.

Jag har spanat in resultat (som egentligen är helt ointressanta), laguppställningar, nyförvärv, uttalanden och allt sånt.

Ja, jag längtar till den inhemska fotbollen är igång igen på riktigt.

***

Jo, det är klart att The Maulers förlust var snöplig och det är klart att det var ett event som var pumpat upp till bristningsgränsen.

Det går absolut att få Lillen Eklund-Frank Bruno-vibbar.

Men att så många människor orkar leva med att le och skratta endast i skadeglädjens tecken…det är så tröstlöst, på något vis.

Man får tycka vad man vill om MMA eller om The Mauler…och så kommer det alltid att förbli, den debatten har existerat sen proffsboxningens vagga…men att ägna så mycket tid och kraft att bara skadeglatt peka finger åt en idrottsman som förlorat en match som ändå lockat 26.000 pers till ett evenemang vars huvudmatch var klockan 03:30 på natten, det är bara småaktigt.

***

Qatar har köpt hela sitt VM-lag i handboll.

Blir det likadant när vi ser fotbolls-VM om sju år?

***

Stämmer det verkligen att Kullaflyg (med helsingborgskt ü) har bytt namn till Flybra?

Helt ärligt!

Frågar mig, precis som Olsson, hur fan man uttalar Flybra?

Är det som på svenska, det vill säga fly bra?

Eller mera engelska ”flygande bh”?

***

När Saudis kung dog, 90 år gammal, så blev det plötsligt tre dagar utan alkohol på vårt hotell.

Det ligger en irländsk pub på bottenvåningen.

Tänk dig en sådan som bara serverar äppeljuice.

***

Här hittar du en del av de intervjuer jag gjort med svenska VM-spelare. 

Sköna, avslappnade karaktärer.

***

Ingemar Stenmark till Let’s Dance!

Och jag känner till fler svåra namn som ska vara med…

***

Vi ska verkligen tycka om Qatar som land och hur det byggs eller styrs, om slavkontrakt för inhyrda utländska arbetare eller om synen på (exempelvis) homosexualitet, som är förbjudet.

Bland mycket annat.

Vi ska ha åsikter om det moralisa i att köpa ihop ett landslag, som det qatariska här under handbolls-VM.

Men som VM-arrangörer är det toppklass, det kan inget ta ifrån Qatar.

Jag har varit på en jäkla massa handbollsmästerskap genom åren och inget har ens varit i närheten av det som bjuds här i form av arenor, service,  möjligheter, mediaverksamhet och annat.

När ett och annat mästerskap i forna Balkan, i norra Norge, sunkig Köpenhamnshall, portugisisk landsbygd eller gympasal på Island bjudit påvra och enkla förhållanden så är Qatar top notch.

Ser jag bara till mediafaciliteter så är det i stort sett fotbolls-VM-klass.

Och, ja, jag tror att Qatar kan fixa ett fotbolls-VM för de ser till att ha alla tänkbara möjligheter som krävs. Om Doha är ett nybygge som bygger 18 våningar per dygn så kan du föreställa dig hur det ser ut om sju år.

Arenorna kommer att vara galet häftiga, hotellen sanslösa, tunnelbanan ny, vägarna utbyggda, köpcentrum i varje kvarter.

Det handlar väl mer om 1) hur landet köpt till sig mästerskapet 2) om det finns något genuint intresse i landet (tveksamt, 800 pers i snitt på egna ligamatcher) 3) om det är värt att offra så många liv för att bygga något som rika herrar (ja, bara män) främst vill flasha sitt land med och 4) vad ska ett väldigt litet land göra med sanslösa arenabyggen när allting är över (den vanliga frågan, men här talar vi alltså ett oerhört smalt land, inte Japan, Sydafrika, Sydkorea eller Brasilien).

***

Såg ni att ”mina killar” i Förenade Arabemiraten tog sig vidare till semifinal i asiatiska mästerskapen?

De slog ut Japan och det är förstås en sjuk skräll.

Nu ställs de mot hemmanationen Australien.

För övrigt tycker jag att asiatiska är klart mer intressant att följa än afrikanska, den här gången.

Fotbollen är klart mer underhållande och väldigt mycket snabbare och mera modern.

Dessutom är det intressant att den här världsdelen ser nya nationer som närmar sig de bästa, som UAE och Irak.

Kina har blivit bättre, Iran likaså, Uzebkistan är inte helt borta. Och det finns fler.

Australien är favoriter i kraft av hemmaplan, Sydkorea sannolikt tuffaste konkurrenten just nu: Aussies-UAE i ena semin, koreaner-Irak i den andra.

***

En annan sak som jag älskar att notera är hur männen kan variera sina huvudbonader med olika tyger, färger och (inte minst) varianter på knytningar.

Samt att huvudduken alltid ligger kvar, snyggt, prydlig och helt orörlig.

Framförallt när de sitter snnyggt och elegant i stora, mjuka, snirkliga, nypuffade fåtöljer.

 

***

 

 

Patrick Ekwall
Inlägget har 2 kommentarer

Rapport från en nöjespark där Musse Pigg skulle vara på riktigt

Hela Dubai-grejen har fullständigt ballat ur och jag sitter på en balkong tillhörande en diamanformad hotellbyggnad och blickar ut över ett Disneylandlandskap där Musse Pigg skulle framstå som om han vore på riktigt och där en skog av skyskrapor överträffar varandra i Star Trek-arkitektur och får Turning Torso i Malmö att framstå som en tvåa med kokvrå på Dalaplan.

Dubai, Abu Dhabi och Doha; det är en freaaky låtsasvärld byggt på olja och galenskap.

Jag ser mig omkring och undrar över när du ska lösa din entrébiljett till nöjesparken, så att när du har tagit del av attraktionerna kan gå ut i verkligheten.

Som i Doha.

Där är inte alla attraktioner riktigt klara ännu.

Så när jag och Tarlandao sätter oss i en hyrbilsMitsubishi – och ja, i ett hav av de allra fetaste suvarna, de allra dyraste lyxbilarna så känns det lite som om vi glider omkring i ett Rent a Wreck..och vi skäms en aning när vi överlämnar nyckeln till garagrkille på vårt Sheraton som fnyser en aning och ber en praktikant parkera bilen – för att ta oss från Science Fiction 2015 så hamnar vi snart i det som är Qatar ”på riktigt”.

För vägen mellan skyskraporna och den ”medelstora” superarenan är kantad av ett kaos av dammiga nedgångna stenbyggnader, förfallna ruckliga små hus, sanslöst trafikkaos och byggarbetsplatser, byggarbetsplatser och åter byggarbetsplatser.

Mängder av slavkontrakterade arbetare från Nepal, Indien, Bangladesh, Pakistan och andra asiatiska länder där människan lever i trångmål och lockas av något de tror är åtminstone lite bättre och som är ett liv som en liten, liten, liten ointressant flugskit i ett bygge av ett nytt land, en ny stad.

De finns överallt, täckta av tyg, sjalar, skynken under hjälmen för att skydda sig från solljuset. Som myror i myrstack. Arbetsmyror.

Det är simpelt att döma ett land på några dagar, baserat på vad som fömedlats i olika reportage. Och jag ska försöka låta bli.

Men jag ser ju vad jag ser.

Och de FIFA-medlemmar som var här för att bestämma att detta var landet och platsen för Asiens första efterlängtade fotbolls-VM måste ha sett någonting annat.

Det är inte svårt att räkna ut vad det kan ha varit.

***

En miljon i somras. 40 miljoner idag.

Isaac Kiese-Thelin måste vara den i särklass mest lönsamma värvning som något lag gjort i Sverige på en enda säsong.

Nu ska det bli intressant att se hur utväxlingen blir när han kliver rakt in i en liga som sannolikt är Europas allra tuffaste, sett till hur fysiken spelar en stor roll och sett till hur spelare som Sal och Co inte direkt spelar i ligan enbart för att de har färdigheter som har att göra med att de är bra med bollen. Utan tvärtom.

Det viktigaste för Isaac är nog ändå att han har ne tränare som sett honom mycket och tror på honom. En tränare som kommer att utnyttja honom på sådant som vi redan vet att Kiese-Thelin är bra på.

Om Bordeaux lagt ett överpris?

Ja, det har vi ingen aning om.

De har betalt 40 millar för att de anser att det är värt 40 millar, så är det ju med alla affärer – du värderar, bedömer och köper om du anser att det är värt pengarna.

Fortsätter Isaac Kiese-Thelin utvecklas i samma takt som det senaste halvåret så kan han vara värd det dubbla om ett år.

Jag skrev så här om Kiese-Thelin för ett drygt halvår sen.

Och här har ni videobilderna som visar att det tidigt fanns en hel del boll i den långa killen från Karlslund…

***

Det var väldigt roligt att jobba med unga hungriga fotbollsspelare på januariturnén.

Och handbollsfamiljen är som vanligt; en fröjd.

***v

Är det någon som känner att det är till Trabzonspor som Erkan Zengin önskar åka mest av allt i hela världen?

***

Nog fan började man längta när det allsvenska premiärprogrammet släpptes.

***

Det glädjer mig att Rasmus Elm har skrivit på för Kalmar FF för att det ger i alla fall en signal som säger att han känner möjligheten av att komma tillbaka.

Då är KFF den mest naturliga platsen på hela jordklotet för Elm, förutom möjligen Broakulla.

Nu får det ta den tid det tar och den tiden har de i Kalmar, i lite utsträckning än i fullblodsproffslag i Moskva.

***

TV Ekwall rullar vidare och så här kände jag efter att ha sett Qatars köpta landslag.

Man mår ju inte bra av det.

Det finns förstås en idé om ett LANDslag som bygger lite på att ett land har jobbat fram ett lag och en framgång.

Och när du börjar köpa ihop ett lag på landslagsnivå som tappar landslagsverksamheten all charm och trovärdighet.

Då blir det ju som ett klubblag.

Men klubblag är arbetsgivare över alla gränser. Landslag är landslag.

Jag vet att enskilda idrottare byter nationalitet, såväl i individuella sporter och i lagidrotter,  och det får vi leva med. Ni vet säkert vad jag tyckt om Abeba Aregawis klart tveksamma ambitioner bakom ett svenskt pass.

Men ett helt landslag.

Jag brinner lite för mycket för lagidrott och landslag för att tycka att det känns annat än rätt  äckligt.

Framförallt blir det förbannat fjantigt när de köpta spelarna låtsas som om de lever och spelar för ”sin” nation.

När alla vet varför de gör det,

***

Jag är inte helt säker på att Zlatan Ibrahimovic spelar i PSG nästa säsong.

Men däremot går det inte att räkn bort Paris-laget helt den här säsongen, trots uppenbara inre stridigheter.

Det har förvisso sett knackigt ut, inte minst i ligan.

Men än så länge så är laget kvar och kämpar om titlar på alla håll: ligan cupen, ligacupen och Champions Leage.

***

Alltså de arenor som byggs i Qatar inför fotbolls-VM om sju är på alla sätt osannolika. Se HÄR.

Likadant med den handbollshall som Sverige spelar i.

Den är en av tre och är den ”medelstora”…och den är ett skrytbygge utan dess like.

***

Sverige-Egypten ikväll och det ska bli kul.

Det var fullsatt senast egyptierna (som är bra) spelade och ett jäkla tryck i hallen.

Sen är det förstås lite oklart om de med egyptiska flaggor och trummor är betalda för att vara här och bygga upp en fin kuliss eller om de är egyptier eller inte.

Det är sådant man aldrig riktigt vet i Doha.

Det är sådant som är ointressant här, så länge det ser tillräckligt bra ut.,

 

Patrick Ekwall
Inlägget har 10 kommentarer

Malmös säljfest, omöjligt att veta hur den slutar

TV Ekwall ångar på, även när jag landat i Qatar och Doha för handbollens VM.

Var det rätt att sälja Kiese-Thelin? Var det korrekt att han drog? Gör pengarna Malmö FF bättre? Och några frågor till runt Malmös säljfest och Kiese-Thelins flytt till Bordeaux.

Jag hoppas att jag reder ut några av frågorna här.

Handbollen har fastnat i en rättighetsdjungel som ställer tunga krav – som bara fotbollen kan bära upp.

Och fotboll är fotboll, handboll är handboll. Det ÄR skillnad.

Därför finns det em riktigt stor förlorare – och det är handbollssporten.

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

En bisarr upplevelse

Klart att det är lite bisarrt att ett svenskt och ett finskt fotbollslandslag möter varandra på en helt tom jättearena med avspark kl 22:30 (för att ligga i ”rätt” svensk TV-tid).

Några få åskådare högt uppe på en sektion, lite TV-produktionsmänniskor här och där, tre svenska skribenter inhysta på en pressläktare tillsammans med Pelle Nyström och en bit ned mot innerplan satt jag, Långe Lundh, Kung Reine, Peter Wettergren, Rasta Danne och några till på röda madrasserade stolar.

Det var var vi och spelarna som var där.

Det är då du hör lirarna skrika på ”hey, ref, its time to wake up” oct annat sådant som du aldrig hör annars, om du inte är på en division 4-match eller ser Florida Panthers-New York Rangers.

***

Du upplever förstås den här typen av matcher på olika sätt, om du ser  den i en TV-ruta eller på plats och utan kuliss så blir det vad det blir.

Själv tyckte jag det small mer i närkamperna under de första tio minuterna än det gjorde någon enda gång mot Elfenbenskusten.

***

Oscar Lewicki och Marcus Rohdén var alltså de enda spelarna som fick 2×90 minuter på turnén.

Jag ska ärligt säga att jag inte såg att Elfsborgs-Rohdén var en av de som skulle få fullt förtroende från start till mål av Hamrén.

***

Någonstans tog den här förlusten ned januariturnén i moll och den meriterande vinsten mot Elfenbenskusten fick en effekt som dog ut omgående.

Men så kan det bli när det ska bytas runt och testas och den här gången mötte vi inte Bahrains U23-lag utan ett finskt lag med HJK-stomme och en annan rutinerad räv med en hel del internationell erfarenhet.

Och i ärlighetens namn var det Bröndby-målvakten Lukas Hradecky som lurade Sverige på minst en poäng, dels genom att plocka Mikael Ishaks straff, dels genom ett par vassa parader på frispelade svenskar.

De känns fortfarande som att Erik Hamrén reste hem med ett par bra besked: Erik Johansson, Robin Olsen, Isaac Kiese-Thelin, lille-Lewicki, Ludwig Augustinsson, Johan Mårtensson, Simon Gustafsson, Marcus Rohdén.

Några är med i en A-trupp mot Moldavien i mars, några är fina framtidsnamn och några kan säkert bli vara tänkbara alternativ om de fortsätter utvecklas i sina klubblag.

Det är fler prospekt än vad som vanligtvis formas under en januariturné.

***

Kung Reine!

***

Men hur ska förbundskaptenen göra med Johan Elmander?

Ja, det blir en knepig (och kanske lite känslosam) frågeställning för Hamrén att brottas med i mars.

Ska vi bara gå efter den form Johan visade i Abu Dhabi är han ganska långt från en plats i en svensk landslagstrupp.

Nu har Elmander två månader på sig att nå en helt annan fysisk status och på ett fåtal matcher i danska ligan visa någonting annat.

Det handlar ju inte bara om den väldigt tunga höst som Johan haft utan även hur det sett ut sen han lämnade Galatasaray. Det är extremt få ligamål (jag tror att det är två) över en lång period.

Dessutom tycker jag att Elmander är klart bättre som central forward och i landslaget är den platsen upptagen och just nu känns Isaac Kiese-Thelin som en självklar nr 2 på den positionen.

På kanterna finns det ganska många andra alternativ som känns naturligare.

Jag hade hoppats – ett svenskt landslag behöver alltid en Elmander i bra form, få gör så bra nytta – att Johan skulle vara tillbaka med full kraft och vara dominant under januarilägret. Nu såg vi ingen skillnad på honom och vilken nykomling som helst.

Hur funderar Erik Hamrén kring det? Är Johan Elmander alltid en man för en svensk landslagstrupp i en förhoppning om att han kommer tillbaka till gammal god form? Eller är vi snart vid ett sådant läge att prestationerna på planen – helt oavsett vad det beror på eller vad som ligger bakom – är det som till slut ska avgöra?

Jag hyser den största respekt för Johan Elmander och vad han har gjort för svensk landslagsfotboll, jag skulle kunna försvara hans prestationer och betydelse in i det sista men just nu är han inte landslagsmässig.

Och att han formmässigt (fysiskt) skulle ligga efter mer än någon annan på det här lägret köper jag inte riktigt, varför skulle han vara det?

Så här: är inte Johan Elmander tillbaka i en form som gör att han kan konkurrera om en plats i en startelva när det är dags för EM-kval i mars så kan inte Erik Hamrén ta ut honom för att det är en schysst och lojal kille (vilket han ju är på alla sätt) längre.

***

Såg ni lille nr 20 i Finland? Han som drog en frispark i ribban i början.

Han heter Forssell (inte släkt med Mikael), lirar på Åland och är – enligt Jere Uronen, som jag talade med före matchen –  1,50 hög.

Han såg ut som en lirare som någon hittat i ett division 5-lag och då menar jag mer till utseende och rörelsemönster än kvalitet, för han var ganska vass och startade ändå en landskamp.

Så liten och satt att knappt knäna syntes mellan strumpor och byxor, brallorna lite Gällivare, luggen på sniskan och sannolikt inte något årskort på gymmet.

En skön lirare.

***

Som sagt, det är väldigt uppenbart att Simon Gustafsson har någonting som är utöver det vanliga.

***

Jag gillade att Erk Hamrén röt till på träningen, egentligen som vilken fotbollstränare som helst.

Det visade prov på engagemang och en vilja att saker och ting ska bli bättre.

***

Ludwig Augustinsson slarvade en aning med en del inlägg men han har bevisat att där har vi en ny Erik Edman vad det lider.

***

Doha nu.

En stad som ska hysa ett fotbolls-VM om sju år, på tal om bisarrt.

Nu kan handbolls-VM börja.

Patrick Ekwall
Inlägget har 9 kommentarer