Patrick Ekwalls blogg

Så olika ser vi på Robben, jag tyckte han var fantastisk

7 juli 2014 00.21, Patrick Ekwall

Det är alltid en grej, det här med hotellen.

Minns fyra år sen i Sydafrika med nyöppnade The Aviator, spökhuset med kattdjur ute på landet någonstans och självklart Långe Lundhs fynd ”The African Footprint”, insålt som ett 4-stjärnigt boutiquehotell, där jag fick bo i annexet som visade sig vara hemma hos grannen i ett iskallt litet kyffe.

Och här: Gökboet, ett minne för livet.

Eller Carlton Hotell i Brasilia där allting gick i flera nyanser av chokladbrunt, du hade panel vid sängen som kunde styra sådana moderniteter som lampa och radio, servispersonalen och deras kläder (väst, smoking, vit skjorta, fluga) samt ålder var av sådan art att du fick peta lite lätt på dom för att vara helt säker på att det inte var en vaxdocka.

Det unika med Carlton Hotell var att det förmodligen var den enda byggnad som fanns när de började bygga staden på 50-talet.

I Fortaleza avslutade vi med fem dagar på Hotell Diogo (inte DIEGO, det skulle brassarna aldrig godkänna i sitt galna argentinahat) och det sades ha tre stjärnor, oklart vem som delat ut dessa men han/hon kan inte ha varit helt nykter.

Eftersom jag vant mig vid det mesta genom åren, glömmer aldrig renoveringsobjektet Bon Alpina i Igls utanför Innsbruck under EM 2008, så försöker jag stålsätta mig så gott det går.

Därför har jag bara gjort en enda ”Perlskog” under hela resan.

En Perlskog, som det heter i sportjournalistsammanhang skulle förstås vara hans bror, men det är också likställt med att byta hotellrum.

Upp och vänd, snabb inblick, sen direkt ned till receptionen och be att få ett nytt.

Jag gjorde det när vi efter nattligt kaos hamnat en timme utanför Fortaleza för att där få vet att det bokade hotellet av typen Sunwing ute vid en strand i ödemarken var överbokat, det fanns ingen plats för oss, men de kunde hjälpa oss med 5-stjärnigt inne i stan.

Om Hotel Seara var five stars, då har Scandichotellet ute vid vägen i Örnsköldsvik sex.

Jag tog ett byte på uppstuds där när malätet gammalt rum hade lite för stark odör av mögel för min smak.

Kan möjligen låta lite stökigt, men det är en viktig del av kampen om och med hotellen på mästerskap…och är det något Perlskog lärt mig så är det att det alltid går att få ett bättre rum.

***

Costa Rica, vilka krigare.

Och tänk att de var en benparad i förlängningen från att skjuta sig till den mest sensationella semifinalplatsen i VM-historien.

***

I pojklaget i BK Olympic brukade vi byta ut målvakten när det hände att det gick till straffar i nån cup.

Då ställde vi Asim Nuhanovic mellan stolparna eftersom han hade växt lite före oss småpågar, var 1.90 och skrämde livet på skyttarna.

Så i det sammanhanget var Robert ”Gummi” Jönsson före Louis van Gaal.

Men ändå.

I ett sånt här sammanhang.

Det är ju inte bara det att han funderat på bytet av Cillesen mot Krul.

Han riskerar en hel del med att spara ett byte i en match som går över 120 minuter.

Men med Louis van Gaal är allt möjligt och när det lyckas talar vi om geniaitet. Tvärtom så betraktas han som galen.

Det som däremot slog mig var bilden på Hollands bänk där flera ledare satt djupt nedborrade i iPads, som om de läste av matchens statistik och hittade möjligheter där.

Ingen aning, men det såg ”modernt” ut.

Sen är fotboll tack och lov mer än så.

Du kan läsa av Costa Ricas straffskyttar bäst du vill, du kan aldrig säkert veta att Celso Borges byter från högt upp i vänstra hörnet till lågt i det högra.

Och vilka smarta drag du än hittar så är det alltid upp till spelaren att stå för ett utförande och holländarna tryckte verkligen dit sina fyra straffar som om de var hur iskalla som helst.

***

De allra flesta galna, mest tempofyllda och underhållande matcherna har spelats kvällstid när värmen lagt sig.

I Qatar kommer temperaturen överstiga allt de vi känt av här, oavsett när de spelar.

***

Nu kan det förstås mycket väl bli Leo Messis VM.

Argentina känns lite lägg lagom ”tråkiga” och stabila, har du då en Messi så har du en kombination som kan räcka långt.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om en månad med Brasiien.

Och om att allting inte alltid så som vi tror att det ska vara.

Läs HÄR.

***

Tarlandao har talang.

***

Det kan förstås lika gärna bli Arjen Robbens VM.

Folk på Twitter såg förstås bara en förstärkning och har liksom bestämt sig för att leta filmande i varje situation.

Jag har skrivit om Robbens filmeri för några dagar sen här, i den här matchen tyckte jag inte alls att han sprang och sökte upp straffar/frisparkar.

Däremot blev han tungt kapad rätt ofta och bara för att man flyger iväg efter en kapning så behöver inte det vara en filmning. Åtminstone inte sett till vilken fart Robben har.

Och framförallt var han fantastiskt bra, kanske är han VM:s mest formstarka utespelare.

Det var som var lite intressant när jag följde matchen via brasiliansk TV och Twitter var hur olika ”vi” ser på fotboll eller på Robben.

När Twitter-Sverige svämmade över om att Robben är en filmare så nämndes det inte alls av brassekommentator och expert, däremot tokhyllade honom och var väldigt kritiska mot hur hårt han tacklades.

Här är klassas fult spel som mycket värre än en filming/förstärkning än det gör hos de som har Wolverhmapton-Millwall som rättesnöre.

Jag säger inte att något är rätt eller fel, däremot att det är annorlunda. Och intressant på sitt sätt.

Jag tycker Arjen Robben ska sluta att aktivt SÖKA straffar i syfte att bara göra det och inte något annat, men jag tyckte absolut inte att han gjorde det mot Costa Rica.

Och jag tyckte att han var outstanding på planen, outslitlig och ständigt ett hot.

Vill man inte se det så vill man bara söka efter fel.

***

Pastor Paulinhos skor alltså, det blir aldrig mera fotbollsproffs-skor än så.

Lovar återkomma med bildkavalkad.

***

Tim Krul hetsade och trashtalkade inför straffarna.

Lite roligt är det ändå.

Läs mer om det här.

***

Jag gillar ju allsvenskan och gör vad jag kan för att följa den på distans.

Mest intressant så här långt är väl Helsingborgs ras mot IFK Göteborg. Det går aldrig att jämföra så, men det var ändå IFK Göteborg som spelade 0-0 hemma mot ett gäng från Luxemburg i Europa League-kvalet någon dag innan.

Uppenbart är att allting inte riktigt är vad det borde vara i HIF, på alla tänkbara plan och det är inte direkt så att de samlat ihop så många poäng att det kan glida igenom resten av allsvenskan utan att riskera åka ut.

Sen kan det förstås vara ett sånt där klassiskt ”vi-ska-kvala-till-Champions”-tecken att ettan Malmö FF baar får en pinne mot tvärjumbon Brommapojkarna.

***

På plats i Belo Horizonte kördes vi till Hotell Normandy.

Väldigt uppenbart att det öppnade inte långt efter landstigningen 1944 och ville ha ett namn som var lite fräscht (om än med -y istället för -ie).

Precis som på alla anda brassehotell gäller den åldersstigna metoden att fylla i papper med namn, adress, telefonnummer, längd, vikt, passnummer, skonummer, mammas födelsenamn, favoritmat och yrke.

Jag har alltid undrat vad de gör med alla lappar och varför det är viktigt att veta om man är murare eller fotograf?

Skitsamma.

När den proceduren skulle genomföras på Hotel Normandy så upptäckte jag att det var två papper på varandra och däremellan – ett klassiskt sånt där blått kalkerblad!

Det är då man vet vilken typ av hotell man hamnat på.

Det är också då det är läge att göra en Mega-Perlskog: be att få byta rum, INNAN du ens sett det du fått.

Fan vet om det hade hjälpt på Normandy, men det är dumt att chansa.

 

 

Ibland ser Scolaris lag ut som ett gäng pojkar i Gothia Cup (på sin första resa hemifrån)

5 juli 2014 06.02, Patrick Ekwall

IMG_8445 IMG_8372 IMG_8412 IMG_8471 IMG_8456

 

Jag gillar ju Fortaleza.

Det är varmt, det är strandnäsa, det är semestersofta människor, det är lite easygoing.

Men det är också världens största Kiviks Marknad.

Nere vid strandpromenaden på Beira Mar, som ÄR downtown och där du hittar de flesta hotell som restauranger, pågår en dygnet-runt-försäljnign som inte bara är VM-relaterat i form av fotbollströjor (med nr 10): det är ALLT.

Och du kommer inte undan.

Inte ett steg utan att någon vill pracka på dig dricka, handdukar, badskor, kepsar, virkade kjolar, kapsylöppnare, underliga grejer du stoppar i min som gör ljud, självlysande prylar, utflykter, tavlor, frukt, lustiga leksaksdjur, badrumsmattor (!), flaggor och fan vet vad.

Samt en enorm modellbåt.

Jag och Disco satt på restaurang igår och attackerades av Fortalezas knallar varannan minut, vi viftade bort lite vant men det gick inte att helt ignoerar killen vars uppgift alltså var att sälja modellbåtar; stora som hus, minst 20 kg och till ett pris av 1350 reais (sisådär fyratusen bananer).

Alltså, vem fan köper en enorm modellbåt på uppstuds under en middag på en halvdassig uteservering i Fortaleza?

Hur många båtar säljer han?

***

Tyskland, såklart.

Det är ju inget annat än imponerande av maskinen att ta sig till ytterligare en VM-semi.

***

Brasilien har på något vis tråcklat sig fram och är framme i en semifinal utan att egentligen ha gjort en enda bra match, om man nu kan säga så om de spelat fem och ännu inte förlorat.

Eller så är det förmodligen så att vi kräver lite mer av just Brasilien. I ett VM på hemmplan.

Senast räddades de av en ribba,  en stolpe och av en målvakt, den här gången räddades de av två försvarsspelare på två fasta situationer.

Allt det där ingår ju liksom i spelet, så det är ju inte det. Men rätt många – inte minst en hel nation, 200 miljoner pers i gula tröjor – tycker att Brasilien ska vinna på ett helt annat sätt.

Men Jogo Bonito, my ass.

Det ser fan inte klokt ut ibland och det är INTE vackert.

Brasilien eldas upp av miljön, pumpar iväg sitt lag som eldsprutande drake och skrämmer livet av motståndet. Det gav dom 1-0 på Chile, det gav dom 1-0 här.

Men ibland uppträder Scolaris lag som något som är i Gothia Cup för första gången.

Hur ett hemmalag i 2-0-ledning kan få sådan panik med 20 minuter kvar är smått ofattbart, helt plötsligt började brassarna sparka iväg bollar i panik och uppträde galet förvirrat på egen planhalva.

Felipao Scolari kastade in folk direkt från bänken – trots att tre andra värmt upp i en halvtimme – och Brasilien förvandlade återigen en match de haft tydligt i sin ägo till kalabalik.

Än en gång avslutades matchen med en hemmapublik som mest stod och gapade när slutsignalen gick, tagna av stunden, mera lättade än väldigt glada.

ja, Brasilien är i semifinal och detta VM fortsätter att dansa fram.

Men inte fan är det samba.

***

Jag missar förstås inte att förbundskaptener Hamrén och Sundhage ställt upp på en bild med ett gäng unga sverigedemokrater under den där roséveckan på Gotland.

Personligen har jag lite svårt för att bli särskilt upprörd och jag vet inte riktigt vad man har för issues om man på allvar kräver förbundskaptenernas avgång efter vad som har hänt.

Ja, de kunde självklart ha varit lite mer uppmärksamma på vem som frågar men det är inte alltid så enkelt som man tror, alltid. Det händer även att jag i samband med fotbollsmatcher (eller krogbesök, då vågar folk fråga oftare) får frågor från människor som vill ta bilder.

På krogen säger jag kategoriskt nej eftersom det liksom är på krogen och man är där med sina polare, då får man förstås veta att man är en jävla diva och idiot.

Annars ställer jag alltid upp och jag är övertygad om att det inte alltid är människor som varit het rumsrena som man plåtats med, jag kollar inte direkt loggor på tröjor eller frågar vem dom är. man försöker var snäll och ställer upp på en bild för det är vad det är; just exakt en bild.

Kag kan tänka mig att Erik Hamrén får tiotusen gånger fler förfrågningar än vad jag får om bilder och jag jämför inte min egen persons status/betydelse med en förbundskapten – jag säger bara att det är lätt hänt att det blir som det blev.

Hade marxistkommunisten Sundhage vetat vem som ville ha bilden och i vilket sammanhang den skulle användas, så hade hon ju aldrig ställt upp på den.

Vad jag däremot inte kan förstå är varför det ska vara så förbannat svårt att bara säga att det blev fel, att det var ett misstag och att det var en bild som man gärna inte hade varit med på.

Det är hur enkelt som helst.

Istället för att veckla in sig i en massa resonemang om hit eller dit, upp eller ned och fram eller tillbaka – som bara förvärrar saken.

Bilden var ingen stor grej, folk tappar det fullständigt när de vill göra det till något som ska innebära en avgång eller ett ställningstagande för rasism och annan galenskap.

Men hur svårt är det att säga att det var ett misstag och att det blev fel?

***

Visst, filmningar är ett problem och det måste åtgärdas.

Men en av domarens främsta uppgifter är att skydda spelarna mot att utsättas för brutalt spel, som ibland kan vara en fara för deras hälsa.

Där är jag rädd för att den Howard Webb-nivå som man satt på utdelning av kort drar ned fotbollen till en bakgata som hörjade på 80-tslet och tidigare, när stora stjärnor systematiskt stoppades med våld.

Igår bestämde sig Brasilien för att James Roriguez skulle stoppas. De gjorde det och de fick göra det.

Ett givet kort inledningsvis på Fernandinho efter upprepade förseelser hade kunnat bli smått avgörande för matchen.

Jag förstår om James blev tokig när han orsakade sin första frispark, en bit in i andra, och fick gult direkt. Det rimmade väldigt illa i ett motto som handlar om att skydda fotbollens artister.

Och med något hårdare nivå inledningsvis så kanske det inte hade varit värt att sätta ett knä i ryggen – rätt fult och medvetet – på Neymar i andra halvlek.

***

Bästa stämningen på brassarnas matcher, helt klart i Fortaleza.

Det BRANN ett tag i förta halvlek-

***

David Luiz kör ju det där bredsidesskottet som Afono Alves alltid använde sig av.

Märkligt. Smått omöjligt att utföra.

Men träffar du rätt är det otagbart.

***

Det är trist för VM, men det är mest synd om Neymar.

Och om tröjförsäljarna.

***

Nu vilar vi upp oss en dag i Fortaleza, sen drar vi till Belo Horizonte.

Kanske åker vi dit med ett modellflyg i bagaget.

Eller en badrumsmatta med Maxwell som motiv.

 

 

 

 

 

Moises, min allra största fotbollshjälte i detta VM

3 juli 2014 21.23, Patrick Ekwall

för en vecka sen tog  jag, Tarlandao och Pastor Paulinho vägen ned från berget, in i Rio de Janeiro, bakom Vasco da Gamas sönderslitna arena Sao Januario.

Där, strax bortom ena kortsidan, ligger Barriero do Vasco, en ganska stor och förhållandevis lugn favela.

Men med etxrem misär och fattigdom på sina håll.

På en liten inhägnad five-a-sideplan med betongunderlag och målstolpar gjorda av järnrör träffade vi svenske Micke, som är här för att göra en dokumentär om VM:s betydelse för favelorna, men också har ett förflutet som pojklagssspelare i IFK Göteborg.

Därför hjälper han ett lag i favelan med lite träning en del dagar i veckan.

Besöket var givande på alla sätt. men också tungt och gripande: det är svårt att ta in hur barn lider, av hunger, fattigdom, elände.

Tränaren, Carlao, berättade hur fotbollen räddar många undan den värsta misären och att de gör allt för att barnen ska få en liten chans att till ett drägligare liv.

Och Moises, 11-åringen, som bott på gatan med drogpåverkade föräldrar i nästan hela sitt liv, fick oss alla att börja gråta när han berättade om hur han släpats i smutsen, i misären och hur han nu kämpade för att via fotbollen ta sig vidare.

Tack ALLA för allt beröm vi fått för inslaget, från såväl Sverige som från Danmark (hela programmet gick i dansk TV2 med debattuppföljning där).

Många har hört av sig och vill hjälpa barnen  i någon form (fotbollslskor, träningsskor, bollar, vad som helst som din klubb tröttnat på) och ni kan fortsätta göra det till ekwall@tv4.se så ska jag vidarebefodra en kontakt.

Moises, som sagt.

Min allra största fotbollshjälte, här och nu.

(Du ser inslaget ovan. Och ännu mer om vårt besök i favelan får du om du lyssnar på PÅDDEN nr 60)

 

 

Bye, bye Gökboet

2 juli 2014 03.09, Patrick Ekwall

Vi har lämnat Gökboet.

Sannolikt för evigt.

Det känns lite sorgligt på sitt sätt.

Förvisso har veckorna i Gökboet varit så långt från Brasilien som det överhuvudtaget går att komma när du är i Brasilien, men det har varit ganska behagligt att ena dan köra kaos i Sao Paulo eller Fortalezza, och nästa promenixa bland getter, konstgjorda sjöar, sluttningskor, gasthaus, timmerstugor, stubbar med inbyggda högtalare, bergstoppar indränkta i moln och personal i schweiziska joddlardräkter.

Det går liksom inte att komma ifrån att det varit en sån där upplevelse att bo där ute i ingenstans, som i en saga på nåt vis och idag gick hela vägen bort mot början av själva berget, tryckte ena handflatan mot ganska hårt för att se om det var en kuliss som man kunde rucka lite på.

Men antingen så hade snickarna gjort ett gott jobb eller så var Gökboet verkligen på riktig (men jag är skeptisk).

***

Alltså, detta VM.

Ingen kan påstå att Argentina-Schweiz var en åttondelsfinal som välte några kiosker men avslutningen, ja jävlar.

Och när vi just hämtat andan och återhäntat oss något, då fick vi Vilda Västern i full speed: Belgien-USA!

Jag glömmer alltid så lätt, men jag kan inte påminna mig om särskilt många VM under min livstid som lyckats bjuda på så här många sköna matcher, så här mycket dramatik även om jag älskade VM 1982 och för den delen rätt mycket av dynamiten under 1986.

***

Jag har ingen aning om hur mycket politik som spelar in i slutändan, men det är klart att Jonas Eriksson kommer att kunna bli aktuell för en final.

Han är bra nog och har visat det i tre raka matcher.

Sen spelar annat in.

Howard Webb dömde finalen för fyra år sen, det kan vara läge före en domare som inte kommer från Europa.

Går ett sydamerikanskt och ett europeiskt land till en final, ja då kanske man väljer någon från en helt annan kontinent.

Och så vidare.

Eller så har de som väljer domare insett att det är 2014 och helt enkelt väljer den som de tycke är bäst OCH från en nation som inte har några känningar någonstans på något vis och i det fallet blir förstås Jonas Eriksson aktuell.

***

Jag, Tarlandao och Paulinho har ni varit i brasselägret så pass länge att vi känner oss lite som en i familjen och börjar känna våra brassekollegor till namn.

***

Arjen Robben?

Ingen kan påstå annat att han så här långt är en av VM:s absolut mest betydelsefulla spelare.

Han är för Holland vad Messi är för Argentina, Neymar för Brasilien, James Rodriguez varit för Colombia för att ta några nationer med spelare som sticker ut väldigt mycket mer än själva L-A-G-E-T (Tyskland, Belgien, Costa Rica, Frankrike).

Det är en sak och han ska ha all tänkbar credd för det.

Men Arjen Robben är också omdiskuterad och väldigt illa omtyckt på sina håll (scrolla genom Twitter efter åttondelen och de mest sansade människor jag känner vräkte ut sin avsky) – jag kan ha viss förståelse för det.

Rätt många läser ju av att Robben ständigt väljer att teatraliskt spela över, rätt ofta helt i onödan vilket ju gör att man tror att han filmar när han egentligen inte gör det.

Det är onödigt och det drabbar mest honom själv, dels blir han illa omtyckt av väldigt många och dels sätter han sig i en sits där han inte får det han kanske ska ha – enligt devisen ”äh, han filmade nog”.

Men det jag ogillar allra mest med Arjens Robbens (och det finns andra) agerande är att han nästan alltid väljer att söka upp en frispark/straff, att det blir ändamålet istället för att ta sig förbi motståndaren, vilket han ju är ytterst kapabel till.

Ser Robben en fot trampar han på den för att falla, ser han ett ben springer han i det och lägger sig och han är så bra på det att det i hans fart och med hans tyngdpunkt ibland är omöjligt att skilja det från en förseelse eller inte.

Det är skilland på den typen av ren och skär oärlighet än att överdriva en situation för att överhuvudtaget få någonting i en närkamp där den försvarande spelaren stoppar dig med ojusta medel.

Om det är straff i kampen med Marquez?

Kanske, kanske inte.

Det är omöjligt att avgöra via TV-bilder, även om luttrade experter definivit säger JA. Och lika många andra säger NEJ.

Vad vi däremot vet är att Arjen Robben i den situationen skulle kunna tänka sig att göra allt för att försöka få en straff, oavsett vilket.

Och det är ju mest det som jag känner är trist. Oavsett vilket.

***

En hel del filmsnuttar från VM (och Gökboet) får du om du följer mig på Instagram, finns där under @patrickekwall

***

Ja, Tim Howard var en vägg – men jag förstod aldrig varför belgarna (utom Lukaku) envisades med att ta alla avslut i ”fria lägen” längs med gräset på en målvakt som alltid går lågt och helst vill agera med ben/fötter i de situationerna.

***

Tänk att Chile var en ribba i slutminuterna från att slå ut Brasilien, tänk att Schweiz var en stolpe på slutet från att skicka in Argentina i ett straffdrama.

Ja, även Tyskland kände nog viss oro mot Algeriet och Holland trodde vi väl nästan var på väg ut mot Mexiko med tio minuter kvar.

Alla åttondelar, förutom möjligen den ganska öppna historien Costa Rica-Grekland, har slutat som väntat me ändå kan man inte vara säkert på någonting överhuvudtaget i detta VM.

Visst är det fantastiskt?

***

Alltså, brassarnas Argentina-hat…oj, oj, oj.

Betydligt tyngre än jag trodde.

Vi satt i Brasiliens mediacenter och såg Argentina-Schweiz och det var ordentligt jubel så snart Schweiz anföll och väldigt ljudliga suckar när Argentina gjorde mål.

Överhuvudtaget är brassarnas inte överdrivet förtjusta i att ”de stora” går vidare, skadeglädjen när Spanien, England, Italien fösvann var märkbar.

***

Belgien har farten, kraften, självförtroendet, klokheten och – truppen!

De kan mycket väl slå Argentina är känslan och de kan absolut ta sig hela vägen till Maracana.

***

Det var fullständigt fullknökat på Granja Comary idag, allt fler söker sig till Brasiliens VM-camp nu när VM smalnar.

Alla som var där var nog inte helt nöjda med att Brasilien släpade fram en avbytare (Ramires) och en spelare som inte komma lira en sekund i mästerskapet, tredjemålvakten (Victor).

Det var sannerligen snålt, även om Victor från Atletico Mineiro var intressant att lyssna till när man sovrat bort allt religiöst mumbojumbo så har han ju knappast så mycket mer att göra i detta VM än att träna med laget och sitta på bänken.

BBC hade inte direkt laddat med frågor till honom, om vi säger så.

Inte jag heller.

***

Det går inte att lita på någon längre.

Spana in det här klippet från Globo, där en kille i rullstol plötsligt reser sig upp och rusar ut på planen i matchen USA-Belgien.

Ni som brukar gnälla om att det är lätt att springa på svenska arenor och att det tar lång tid innan någon fångar upp den som springer in – ka, det går inte snabbare på en VM-arena med all den säkerhet som finns tilldelad där.

***

Visst, det kan bli Argentina-Holland och alla pratar om just den semin kontra Brasilien-Tyskland på andra sidan.

Men jag säger bara: Holland-Belgien!

Det skulle jag inte ha något emot att se.

***

Nattflyget till Fortaleza nu.

Avgår midnatt, landar vid 03:15.

En omvänd fakir.

Mot första kvarten, mot sista tolv dagarna, dags att öka tempot.

Min nyvunna kompis – som fick ett unikt rött kort

1 juli 2014 03.17, Patrick Ekwall

Kung Rodrigo, alltid nyfönad, alltid perfekt sittande CBF-kavaj och alltid gående längs staketet där alla kameramän och journalister står som i sin egen lilla mixed zone på varje träning.

Ett leende här, handslöag där, ett par ord i en konversation, några garv och så går han liksom hela vägen i nån sorts hov.

När han inte träder fram på sin puplet under presskonferenserna och via agentmikrofon i rockärmen ser till att kommunicera med lakejer ute i lokalen.

Vilken lirare.

Jag kan inte påstå att vi blivit polare på den här tiden (och han poängterade just det lite snyggt när vi sågs idag: ”hur länge har vi kät varandra? 20 år? Nej, just det, 20 dagar”), men han är lite my kind of presschef.

Jag har åtminstone aldrig träffat någon på den positionen i något lag med så pass mycket star quality, om Gunnar Brinck ursäktar.

Därför är det förstås inte särskit överraskande att Rodrigo Paiva (se inslaget vi gjorde med honom, längst upp) blivit unik som den första preschefen i VM:s historia som fått rött kort i en match.

Det är ju fan världsklass på sitt sätt, att en presschef för det röda.

Nästa är väl att de biter folk.

Paiva ska, enligt uppgift, ha klippt till Chiles Pinilla i pausen senast.

”Ingenting hände”, sa Rodrgo till mig när vi sågs som hastigast vid staketet idag. ”Det en linjeman såg var inte allting, men det ska vi bevisa”.

Sen glad han upp på sitt eget podium lite senare och sa att Neymar är frisk, att andra är friska och när han direkt fick en fråga om sin egen situation sa han att det gick att läsa om den på CBF:s hemsida samt att det alltid är spelarna som är viktigast.

För att lämna över ordet till Fernandinho.

Som ingen egentligen ville fråga om särskilt mycket.

***

Rodrigo Paiva är avstängd från kvarten men jag är lite osäker på vad en presschef egentligen stängs av från.

At prata med oss.

”Will you miss me”, frågade han.

”Yes, I will”, svarade jag.

Och jag var uppriktig.

 

 

 

 

Icke skyldiga; ni är fria att gå vidare (ungefär så)

29 juni 2014 18.03, Patrick Ekwall

När du tror att du har upplevt det allra mesta på en fotbollsmatch så serveras du alltså Brasilien-Chile en junidag i Belo Horizonte.

Jag satt på sektion 408, rad I, plats 27.

Till höger om mig två chilenska kollegor, framför mig ett gäng brassefans som rest från Recife och på min vänstra sida en radioreferent från Radio Globo.

Det var förstås en föreställning i sig; Hopp och Förtvivlan i regi av två tränare, 22 spelare, en engelsman, en ribba, en stolpe och Julio Cesar.

Jag ska inte drista mig till en kamp på liv och död, för det var en fotbollsmatch, men vi är där och nafsar.

För vad hade i ett överhettat land om politikerkorrupta VM haft tre veckor kvar – utan Brasilien?

Vad hade hänt med VM? Med spelarna? Med 200 miljoner människor?

Det omöjliga, det ofattbara var på god väg att bli verklighet och när chilenarna, fansen från Recife och (inte minst) radioreferenten från Globo var på väg att inse de, då var det som att befinna i en surrealistisk film där ingenting var på riktigt förrän den sekund som Jaras straff tog i insidan av stolpen.

För sisådär 200 miljoner var det som stå inför en dödsdom, vänta på juryns obevekliga beslut, andas in, vika ned huvudet, blunda och få beskedet efter en rättegång som utspelat sig till en mardröm:

NOT guilty, ni är fria, ni kan gå vidare.

Den lättnaden.

***

Guds Son konstaterade det på Twitter, Chile spelade hela matchen med en trebackslinje där spelarna representerar Nottingham Forest, Cardiff City och Osasuna.

Men med en klok tränare, smart upplägg, mod och ett stort dunkande hjärta – då kan du komma ganska långt.

Ett ribbskott från kvartsfinal, till exempel.

***

Straffarna var ju vad de var och sannolikt som de kan bli med det oket på dina axlar inför allas ögon efter 120 gastkramande minuter.

(Det var bara Aranguiz straff som stack ut något som väldigt bra och det var väldig lik en straff jag sett fråb väldigt nära håll utanför Gävle för inte särskilt längesen…inga jämförelser i övrigt…)

Brasilien har tränat straffar en hel del uppe i Granja Comary men ingen träning i världen går att jämföra med det som är verklighet. Jag tror liksom inte att Willian slår så många träningar klart utanför stolpen på en träning.

Och jag hävdar bestämt att straffar inte är tur, det är bara skicklighet, såväl från skytt som målvakt.

***

Chames!

***

Det förvånar mig inte alls om ”min man” i brasselägret, mediachefen Rodrigo Paiva, tagit en fight med Pinilla i spelargången under halvtidspausen.

Inte på något enda vis.

***

Men hur bra är Brasilien egentligen just nu?

Du kan alltid vara förberedd på att ett lag som vill gå hela vägen inte är hundraprocentigt i varje match.

Men fyra matcher har gått och det vi har sett så här långt är ju inte särskilt imponerande. Inte på något vis.

Om vi bortser från en glödande eld och passion som bär fram spelarna i nån sorts Vilda Västern-fotboll i början på matcherna, det brukar vara i en kvart, och om vi bortser från Neymars enmansshow – har Brasilien överhuvudtaget ett eget ordnat offensivt spel?

Jag utgår såklart från att Felipe Scolari har en spelidé, men jag har svårt att tro att den är som Brages med långa bollar på en Bengt.

Och försvarsspelet är så juniorbetonat ibland att du inte tror att det är sant.

Jag vet ju att det finns en motståndare också men vi talar om det som ska vara världens bästa lag på ett hemma-VM inför en entusiastisk publik…då har det inte varit tillräckligt bra.

Brasilien ser skräckslaget ut när de hamnar under press (fysisk som mental), de har väldigt många spelare som helt tycks sakna självförtroende och jag tycker att de har en defensiv mittfältare för mycket för att skapa tillräcklig variation i sitt anfalllsspel, som inte bara kan handla om att ge bollen till Neymar och hoppas att han ska göra något.

I det sammanhanget ser Brasilien faktiskt ut som ett Zlatan-Sverige.

Vad som är jobbigast för Scolari är att han inte har så mycket att plocka upp ur sin påse.

En Willian och Ramires, såklart i en rockad på mittfältet.

En Maicon istället för Dani Alves, det bytet bör han ju göra – Dani Alves uppträder som en förvirrad herrelös hund på planen och det är ingen tillfällighet att alla moståndare så här långt valt att lägga trycket på Alves kant.

Och Jo istället för Fred.

Du läser ju själv.

Det är inte så att du studsar till direkt.

Kanske kan det vara så att det släpper för brassarna nu, när de tagit sig över en smärtgräns, för här finns förstås rätt mycket kvalitet som kan bättre, vilket vi sett förut.

Dessutom är min känsla att Brasilien kanske mår bra av att gå in till mötet med Colombia utan att vara skyhöga favoriter.

***

Uttalet på James Rodriguez är lite som i Småland, där en hel del på 40-50-talet döptes till amerikanska namn och där man uttalade Tyrone som ”Tirone” och Wayne som ”Vajne”.

***

Det är lite Ravelli-vibbar på Julio Cesar.

Utskälld och ifrågasatt inför VM, nu älskad av ett helt land.

***

Hur många fler frisparkar och gula kort hade vi sett i Brasilien-Chile om någon annan än Howard Webb dömt?

Skulle man gå efter de bägge förbundskaptenerna skulle det varit en eller ett i varenda närkamp.

Scolari och Jorge Sampaoli viftade med armar och händer värre än Sebastian Larsson så snart deras spelare tappade bollen i kamp med motståndare. Ibland gjorde de det samtidigt, lite som det kan vara när det är handboll då bägge lagen tycker att det är frikast till dom i samma situation.

Webb höll sin nivå, det går inte att ta ifrån honom. Även om jag kände att han gav vika lite väl lätt i sin uppgift att förminska fult spel. Och inte tvärtom.

***

Vad många faktiskt verkar ha glömt är att Colombia Fifa-rankades på 5:e plats i världen inför detta VM.

Nu är inte Fifas ranking alltid ett rättesnöre, men det säger ändå något.

***

Suarez straff?

Ja, det är för hårt.

Framförallt är jag lite tveksam till att en organisation som Fifa helt kan stänga av någon från ens yrkesuppdrag för något som är helt crazy på sitt sätt, men inte direkt bryter några ben på spelare.

Sen vet jag inte hur jag skulle döma, sett till vad som ändå fanns att gå efter.

Vet du hur du skulle döma?

Jag vet åtminstone hur jag hade reagerat som jurymedlem om den ”åtalade” inkommit med ett försvarstal som inte innehöll ett uns av förlåtande ton utan att ”jag föll med öppen mun på motståndarens axel”.

Då hade jag tänkt: tror den här killen att vi helt jävla dumma i huvudet?

Och jag tror att det också kan ha påverkat en jury, den totala nonchalansen inför sitt handlande.

Ett par saker till: Fifa är genomkorrupt och smått osmakligt i många avseenden, men vi måste väl ändå skilja på äpplen och päron…den här juryn har knappast särskilt mycket att göra med Blatters korrupta flörtande.

Dessutom kan Uruguays ledare/spelare skylla på allt och alla i hela världen, men den enda som var skyldig till att Suarez var avstängd i just åttondelsfinalen mot Colombia var Suarez själv.

***

Ni som vill mäta alla domslut i en kamera.

När hade vi tagit beslutet i samband med Hulks bortdömda mål?

Om en vecka? Hur hade beslutet set ut?

Det är omöjligt att via bilderna få ett klart besked om vad som var ”rätt” eller ”fel”.

Gary Lineker, som ju ändå är hyggligt respektabel i fotbollssammanhang, tyckte att Webb gjorde ett stort misstag. Rätt många andra tyckte totalt tvärtom.

***

Och just det, Brasilien Fifa-rankades 4:a inför VM.

***

Brassarnas sanslöst krångliga system vid beställningar på caféer och matställen är egentligen helt ofattbara.

Du ska alltid beställa vid en disk hos två personer, betala på ett annat hos två pers och sen hämta det du ska ha på ett tredje hos två andra.

Istället för att gör allt på ett ställe, hos en person.

Däremot har jag nu insett varför alla flygplatser har sina flesta mat- och dryckställe INNAN du går in genom säkerhetskontrollen.

Du behöver nämligen aldrig oroa dig för att det tar tid i själva security-checken: inga vätskor i påse, inga datorer ur väskan, inga skärp av – allt genom röntgen bara. Tjoff-tjoff. Blixtsnabbt.

Har du något som ser konstigt ut så ser dom det i röntgenmaskinen, säger dom.

Världsklass!

***

Jo, Brasilien andas idag.

Men det är nätt och jämnt.

BILDEXTRA: En fin dag i favelan

28 juni 2014 00.31, Patrick Ekwall

IMG_8095

På väg till Belo Horizonte stannade vi till i favelan Barriero do Vasco där vi följde svenske tränaren Micke och ett gäng sköna kids. Det var ett par timmar som utstrålade glädje, men också en del sorg på sitt sätt. De liv som många av de här barnen tvingats leva är inget jag önskar någon och vi fick alla tårfyllda ögon när en av killarna berättade om sitt livsöde. Snart ser inslaget i en TV-kanal nära dig, hoppas jag.

 

IMG_8157

En av mina favoriter på träningen, en skön målvakt i ett par slitna knästrumpor och alldeles för stora och slitna gamla handskar, som hade all tänkbar talang. Totalt orädd på betongunderlaget, kastade sig som en panter på allt.

IMG_8139

Tarlandao imponerade på killarna med sin kamera och fick förstås hjälpa till. Stor succé.

IMG_8146

 

Jag köpte läsk och kakor till boysen som de slukade med glädje. Det kändes bra att få sprida glädje, om så med lite, om så bara för stunden. De var alla väldigt tacksamma. Törstiga. Och hungriga.

 

IMG_8056 IMG_8124

 

Vi hade med oss vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, till favelan såklart. Han har bra koll på Rio de Janeiro, Dessutom fungerar han som säkerhetshjälp om något skulle hända.  Inte för att jag tror att han skulle ingripa i någon form eftersom han är snäll som ett lamm och lite halvskraj för otäckheter. Men hela han – inte minst hans labbar – skrämmer åtminstone bort en och annan.

 

IMG_7960

 

Jag gillar den här bilden, tagen på Mane Garrincha-stadion i Brasilia. Nu ser jag fram emot åttondelen mot Chile här i Belo Horizonte…

 

IMG_8088

 

…sen bär det ut på vägarna och upp i berget igen. Vi biter ihop, vi också.

När jag till slut fick fram en fråga: Fair Play?

26 juni 2014 15.38, Patrick Ekwall

Det är vägarna som gäller.

Vi i en skog på ett berg avverkar timmar efter timmar efter timmar på vägarna under våra dagliga etapper.

Det är inte helt riskfritt.

Brassarna släpper inte gärna på gaspedalen och bryr sig inte särskilt mycket om det är trånga knixiga bergsvägar eller små smala byar som ska passeras – för att tala klarspråk: folk kör som idioter.

Varannan skrotbil, för det är vad de flesta är, är en rullande livsfara bland hundar, kossor, barn, moppar, cyklar, åsnor och alla andra skrotbilar som gärna delar på vägarna i våra krokar.

Vi har sett fem-sex rätt feta olyckor bara runt Teresopolis och med dom väldigt jobbiga personskador eftersom gamla folkbubblor och slitna 60-talslastbilar inte direkt är det bästa skyddet när det smäller.

Den senaste, sent igår kväll på väg hem till Gökboet från Brasiliens läger, ”drabbade” oss när någon galen lirare i hög fart kommit fel på en liten bro mitt i en by och vält bilen.

Över hela bron.

Den enda vägen till vårt hotell.

Och alla ni som en gång väntat på en brasiliansk bärgningsbil i en skog på ett berg, ni vet att det kan ta sin tid.

***

Nog för att det kan bli Sydamerikas VM, inte helt oväntat, så tar de förstås lite ”död” på sig själva på den sida som Brasilien befinner sig.

Brasilien-Chile i ena åttondelen, Uruguay-Colombia i den andra . Vinnarna möter varandra i en kvart och fyra sydamerikanska lag blir ett per automatik.

Å andra sidan har vi garanterat sydamerikanskt i en av semifinalerna.

***

Ingen frågar sig längre ”varför är Leo Messi misslyckad i landslaget”, vilket förvisso var något överdrivet.

Han bär sannerligen sitt Argentina.

***

Det var lite stort att få träffa Casagrande.

***

Tänk dig Karl-Erik Nilsson flyga in några miljoner cash för att Zlatan och Co krävt mer betalt.

***

Diskussionen om det överhettade klimatet som uppstår när en människa biter en annan människa på en fotbollsplan har uppstått igen.

Möjligen lite överraskande den här gången, kan jag tycka, eftersom det ändå är tredje gången som Luis Suarez tar till tänderna. På en fotbollsplan (jag vågar inte ana hur det är när han blir arg hemma).

Nej, en medveten handling i form av armbåge eller tackling i syfte att enbart skada tar förstås hårdare än ett litet bett. Men för det första är det ingen tävling om vad som egentligen gör mest ont och dessutom är det inte effekten av handlandet som gör att Suarez blir korsfäst över hela världen,

Det är förstås beteendet.

Om en spelare skulle få för sig att kissa på andra spelare så hade inte heller det varit lika illa som ett par dobbar över knät, men rätt många hade frågat vad fan det var frågan om. Framförallt om det skedde för tredje gången, På en fotbollsplan.

Sen är det förstås en delikat fråga fråga för Fifa hur de borde bedöma Suarez i avstängningsfrågan. Han borde rimligtvis ha bedömts i VM för detta enda ”VM-bettet” och inte för hur hans bitande historia ser ut.

Eller lägger Fifa nu någon vikt vid hur många brutala attacker som Frankrikes Sakho stått för  sin karriär när hans armbåge mot Equador ska bedömas?

***

Efter en vecka utan lycka fick jag till slut fram en fråga på Brasiliens presskonferens.

Till Luiz Gustavo.

Frågan, som jag länge hoppats få besvarad, handlade om hur spelare ser på fair play. Om spelare på den här nivån överhuvudtaget bryr sig när de alla vill vinna till varje pris.

Nu är Luiz Gustavo en något Bundesligapräglad man och jag upplever honom som en ”ärlig spelare”, men svaret var ändå intressant.

Eftertänksamt svarade han aäven om ALLA vill vinna till varje pris så vill han att de ska ha skett under formerna till Fair Play.

Jag är inte helt säker på att alla tänker likadant och det är klart att Luiz Gustavo inte skulle säga annat, även om han tänkte annorlunda.

***

På vägarna igen.

Nedför berget.

Mot åttondelsifinalen Brasilien-Chile, mot Belo Horizonte.

Vår chaufför, Felipe Ferreira dos Anjos, rattar oss stabilt som vanligt.

Jag längst fram, Tarlandao bakom mig och Pastor Paulinho bakom Felipe Ferreira dos Anjos.

Vi brukar prata om vattenmelon och sånt och vi brukar gnabba lite om vem är mest hungrig.

Felipe Ferreira dos Anjos säger inte så mycket och vilar sina enorma labbar på ratten.

Vi är som en enda stor familj som bor i en Fiat Duplo.

När en galen brasse inte kunde släppa mig på läktaren

24 juni 2014 22.42, Patrick Ekwall

Gå po match i Brasilia var något helt annat.

När det var fullständigt överhettat, smått galet och svettigt att ta dig till brassarnas matcher i Sao Paulo och Fortaleza så var det lite som att promenera till Mjällby-Brommpaojkarna en ljummen försommardag.

Bortsett från att vi var 69.000.

Bortsett från att den sex- och sjufiliga vägen till arenan kändes något bredare än den landsväg som slingrar sig fram till Strandvallen.

Men det var lugnt, stilla, sansat, korrekt och nästan lite dämpat.

Som att det var så oerhört tydligt att Brasilia är landets Mekka för välvårdat styre och kontorsämbeten, ordning och reda.

Det var heller inte riktigt samma dunkande och febrila stämning som vi upplevt tidigare.

…och framförallt BORTSETT från arenan.

Mané Garrincha eller Garrincha Mané…jag blir aldrig riktigt klok på vad som är fram eller bak på brassenamnen…var en oerhört mäktig upplevelse.

Storartad i sitt slag, en arkitektur helt i linje med den futuristiska huvudstaden med en pelare runt en ytterfasad likt ett Colloseum och en vackert rundad form med smakfullt branta läktare.

Talar vi MÄKTIGA arenor i världen så är den topp 5 på min lista, även om jag alltid glömmer,

Där finns nog även VM-arenan i Oita (Japan), nya Wembley, Santiago Bernabeu och möjligen jämt skägg med den i Durban (Sydafrika) och Allianz Arena.

Och det blev såklart en match att minnas på alla sätt vis när Neymar jr definitivt bevisade för en hel värld att han är framtidens namn på allas läppar den dagen stjärnglansen kring Messi, Zlatan, Ronaldo har börjat lysa lysa lite svagare än idag.

***

Flyget tillbaka till Rio gick givetvis mitt över hela Italien-Uruguay så jag missade dramatiken.

Men landade till sociala medier överösta med Suarez nya bitskandal.

Som kollega Lühr twittrade: ”Suarez behöver ingen avstängning, han behöver hjälp”.

Egentligen är det för sorgligt.

Att folk på en fotbollsplan i en fotbollsmatch beter sig genom att sparka ned andra eller ramla ihop som små barn för att de fått ett finger i magen, det är en sak.

Men att upprepade gånger inför världens alla TV-kameror bita en motståndare, väldigt väl medveten om vad det innebär inför rätt många kameror –  ja, då har man problem utöver det vanliga.

Tänk dig själv en människa som springer omkring och biter andra när de blir arga eller upprörda ute i samhället. Det hade kommit någon i vit rock och förklarat att du får följa med här.

Det är ju sannerligen en sorglig historia det här, en gudabenådad fotbollsspelare som tappar det så här skamfullt.

***

Jonas Eriksson var så pass utmärkt som man kan kräva.

Vill du tro att en domare INTE gör ett enda litet misstag eller, för den delen, annorlunda bedömning än du själv, i en match – då tror du på jultomten också.

Jag tyckte han hade bra flyt, jag tyckte han tog tag i det som behövdes ta tag i och han köpte inte en del teatraliska försök att få frispark.

Möjligt att jag tyckte han var väl snäll mot Dani Alves när han tappade bollen till en motståndare i farligt läge och fick en gamska billig frispark. Men jag satt på rad Y uppe i himlen någonstans utan TV-akärm, så den kanske var korrekt?

***

Och nu har vi sannolikt sett Scolaris byte i detta VM?

För inte kommer väl Paulinho tillbaka efter ännu en bedrövlig insats? Inte efter Fernandinhos inhopp.

***

Alltså inte en gång, inte två gånger – TRE gånger.

***

En man med sin son på Mane Garrincha/Garrincha Mane, raden framför mig där vi satt på det som är ”observer seats” för TV-människor, upptäckte att jag inte ställde mig upp och tokjublade vid Brasiliens första mål.

Sen kunde han inte släppa mig.

Han undrade förstås vad jag var för iskall idiot, jag tror han utgick från att jag inte kom från Kamerun.

När 2-1 kom vrålade han mot mig ”ställ dig upp och skrik, din hösäck (oklart om just exakt hösäck, men nån sorts säck med trött innehåll)”.

Jag försökte förklara att jag inte var supporter, att jag jobbade åt en TV-kanal men han gav sig.

Och i hela andra halvlek satt han och stirrade på mig istället för matchen, häcklade mig något jävulskt när jag inte jublade.

Smått absurt, om än humor.

***

Det allra bästa med att vara på ett VM är förstås att vara på plats och få uppleva matcher live.

Sämst är att det oändliga resandet innebär att du missar en massa matcher.

Som jag alltid har sagt, ska du FÖLJA ett VM och se så mycket som möjligt, då ska du sitta framför TV:n.

***

Det som är intressant med att vara i en annan fotbollsvärld är att följa hur media rapporterar och hur det kan skilja sig från hur det är hemma.

Här är de, exempelvis, inte alls lika kåta på att syna VARENDA tänkbar domarmiss det går att komma åt.

Jag tror såklart att missar som ”drabbar” Brasilien skulle ta eld, men om vi nu ser det generellt så känner jag att bevakningen av domares misstag ter sig alltmer absurd i svensk media.

I den allsvenska bevakningen, såväl som i den internationella.

I Brasilien har exempelvis den nyzeeländska domaren fått tillnärmelsevis så mycket stryk som han fick i Sverige, ej heller de som dömde bort två mexikanska mål och så vidare.

Sen vet vi också att i England och Italien och andra länder så hudflängs och jagas domare, det ligger lite i deras mediakynne och där vill vi inte hamna.

Jag känner att brassarna snarare koncentrerar sig på spelarnas misstag än domarnas.

Jag kan tycka att det är lite befriande, trots allt.

***

Istället blir det en hel del matcher via bilradio och det är en upplevelse i sig.

Det smattrar, om vi säger så.

Och jag har oftast inte en aning om vem som gör mål, av språkliga skäl, förrän kommentatorn blivit klar med sitt ”goooooooooooooool” och avslutar med ”de Coooooooolooooombia”.

Det mest absurda ‘är att de struntar helt i miljöljud (de kunde lika gärna sitta i ett kök på Lindängen i Malmö), de kör ljudeffekter som kan liknas vid syntar från slutet av 70-talet och att kommentatorerna själva kör reklaminslag lite då och då.

Som Sverige hade rasat och Dagge Malmquist mitt i ett anfall hade dragit i gång ”Missa inte att Colgate har den finast mintsmaken. 2-pack för 12 kronor på Ica just nu”.

***

Tänk att det hann blossa upp en mindre debatt om Eriksson och Co missat en offside vid Freds mål, när någon klåpare till grafiker dragit offsidestrecket fel.

OM det nu hade varit offside så hade det varit hårfint och klart inom en gräns man får köpa.

Nu var det ju inte det och snarare en extremt bra bedömning, vilket det knappast vändes till.

***

Vi avslutade match – och jobbkvällen i Brasilia med att besöka en lokal grillsnubbe som hade en ambulerande servering med hjälp av väldigt liten skåpbil.

Han kunde erbjuda hot dog, sörja i gryta och grillspett samt öl.

Jag testade en tugga på spettet men var helt övertygad om att det var på katt (det sprang rätt många herrelösa kattskrällen i krokarna) men Tarlandao och Pastor Paulinho lät sig väl smaka.

De står upp idag.

Katt är milt för kistan, men jag tycker det är lite väl segt att tugga.

Sörjan i grytan gick det att vara utan.

***

Italien, England och Spanien…bara sett till mediamänniskor så försvinner det tusentals från VM.

Möjligen en hel del fans, även om jag tror att man bokar sin Brasilien-resa långt i förväg.

Men framförallt försvinner tre av Europas starkaste ligor, vilket förstås är intressant ur flera aspekter.

Om det sen går att klura ut vad det rör sig om är en annan sak. Rätt många av de mest aktade spelarna i de här ligorna är ju från andra länder.

Europas hopp får ställas till främst Holland, Frankrike och Tyskland.

***

Neymar tog sonen i helikopter upp på berget.

Vi tog den vanliga routen längs vägarna på ett par-tre timmar i lådbil snyggt rattad av Felipe Ferreira dos Anjos och snart känns det som om vi gjort fler bergsetapper än under ett normalt Tour de France.

Dock i bil, vilket jag är tacksam för.

***

Sen ska vi förstås inte glömma att det kan hetta till på Strandvallen, åtminstone om det tullats lite väl mycket på medhavd dryck.

Men det är inte lika branta läktare att ramla ned från.

Och det är sällan särskilt mycket vare sig Garrincha eller Neymar.

Inget mumbojumbo från Scolari

23 juni 2014 04.04, Patrick Ekwall

Jag är inte så mycket för tält.

Kan vara något som sitter i sen någon midsommarafton i Falsterbo i ungdomen och ett uppvaknande i kvalmigt, småfuktigt och sunkigt tremanna med torr mun och solen gassande mot orange duk i tveksamt material.

Så det är med tält som det är med maskerader och med parmiddagar, jag klarar mig gärna utan.

Men på mästerskap kommer du inte undan.

Fifa (eller Uefa) löser alla jättelika mediacenter med enorma vita tältarrangemang och för att piffa till det körde brassarna ut mån sorts eucalyptus-doft via ac:n som inte luktade något annat än starkt rengöringsmedel.

Idag, på det som i Fifa-världen bara benämns som ”matchday minus 1″, blev det 12 timmar tält.

Jag, Pastor Paulinho och Tarlandao i stort vitt tält med arbetsplatser, TV-apparater, toaletter och restaurang.

Oundvikligt eftersom vi behövde invänta intervjuoffer, presskonferenser, träningar, behövde nätet, ville se delar av andra matcher och eftersom mediatältet i Brasilia ligger inbakat inne i arenans garage och du måste via snitslad bana gå upp och ned, fram och tillbaka för att komma dit. Eller därifrån.

***

Ska Portugal lyckas krångla sig vidare återigen, precis som de alltid gör till mästerskapen via play off.

Eller sänker Jogi Löw och Klinsmann portugiserna med en klassisk due-due?

***

Bara i ett VM – och i synnerhet under detta – kan du fastna för Algeriet-Sydkorea.

Fantastisk match (det också) och algerierna är ju riktigt bra stundtals.

***

Min söndagskrönika i Getingen handlar om att maskiner aldrig kan ersätta människan inom fotbollen.

Att kameror kan bevisa var bollar befinner sig men inte hur människor beter sig.

***

Annars undrar man ju om Fifa skakas om rejält nu när Jasmin Sudic förklarat hur det borde gå till?

***

Det går inte att ta ifrån Felipao (Scolari) att han är principfast. Så till den milda grad.

Och jag tycker det är iskallt att deklarera direkt att han spelar med ”mitt lag” mot Kamerun, vilket är exakt den startelva han proklamerat och den som spelade mot Kroatien. Hade inte Hulk varit skadad mot Mexiko, då hade han kört samma elva där.

Inget mumbo-jumbo, inget fjantigt hemlighetsmakeri.

Bra där, Felipao.

Som alltid är underhållande på presskonferenserna.

För övrigt är alla brassar (nästan) otroligt måna om att berätta – långt och invecklat oftast – sin åsikt, sin version. Det är väldigt intressant att lyssna på.

***

Brasilia är ett märkligt atälle i all sin futurism.

Ett 70-tals-Dubai.

Det enda som stod här ute i ingenstans när det byggdes var Carlton Hotel, Där vi bor.

***

Belgien kan bli farliga nu när de krånglat sig vidare och gjort det alla krävt.

***

Glöm aldrig att snart har vi utslagsmatcher på gång och då spelar det oftast ingen som helst roll hur bra eller dålig du varit i gruppspelet.

Ibland kan det, tvärtom, vara så att en stark inledning kan dippa något i en åttondel och då finns det ingen återvämdo.

***

Tänk att Miko Albornoz kan få VM-debutera idag.

Vilken resa.

***

Det bli en fin måndag här i den brasilianska huvudstaden och det bästa är att vi kan promenera längs den spikraka och sjufiliga huvudgatan till arenan på tio minuter.

Brasilia är inte riktigt Sao Paulo eller Rio de Janeiro, det är något helt annat som är väldigt olikt resten av Brasilien.

***

Tält borde förbjudas. Och ballonger.

Samt maskerader (vilket jag tar upp mera grundligt  senaste Pådden), billiga linnekostymer i tveksam konfektion, ryggsäckar (speciellt i mixad zon) och parmiddagar.

Så, då fick jag det sagt det.

Känns skönt.

Hammarby - Östersund
Tisdag 21 oktober kl 19:05
Inför Malmö FF Champions League
Onsdag 22 oktober kl 19:30
Europa league: Superlive
Torsdag 23 oktober kl 18:30
PAOK - Fiorentina
Torsdag 23 oktober kl 19:00
Inter - Saint Etienne
Torsdag 23 oktober kl 21:05