Patrick Ekwalls blogg

DAGENS BILD(er) – en bloggklassiker är tillbaka

15 juni 2014 00.49, Patrick Ekwall

 

 

Dagens Bild var ett kärt gammalt ämne i den här bloggen någon gång under dessa nio år.

Alla som skickade in en bild förärades med en penna, ni som minns.

Vi kör igång Dagens Bild igen under VM, dock i lite anan form: mina bilder från Brasilien.

(Men är du på plats i VM-landet och tar egna bilder så är du välkommen att mejla in till ekwall@tv4.se, utlovar gåva till alla som får bild publicerad här)

Vi rivstartar idag med fyra bilder:

IMG_7501

En favorit.

Fångad på bensinmack under Uruguay-Costa Rica i Teresopolis.

Lirarna som jobbar på macken hade lyft ut en skön gammal tjock-TV för att ha chansen att följa VM under den långa arbetstiden.

Men bäst är ändå att de stängt av en hel sida av bensinpumparna för att TV:n skulle få sin egen heliga plats.

***

IMG_7481

Vi besökte ett brasilianskt Ica i vår lilla bergsby för inhandling av frukt och vatten, dår brassarnas mediacenter bara erbjuder kaffe och fruktjuice (samt tvätt- och barberarservice).

Tack och lov med hjälp av Paulinho, eftersom engelskan är lika obefintlig som min och Tarlandaos portugisiska är bra; själva betalningsproceduren med kort var inte helt enkel att förstås.

I den traditionella kassan slogs allting in, sen fick vi en lapp med en summa och ett namn (kassörskans) – därefter fick vi ta oss till en lucka längre bort till en kille som var ansvarig för kortbetalningar och han bjöd på ett imponerande batteri av kortmaskiner  av olika märken.

Kändes lite som att han hade ett eget stall med kortmaskiner som han vårdade väl och ställde upp i en rak och rät linje. Alltid redo.

***

IMG_7477

Efter några dagar med ganska trist, regnigt och småkyligt brasilianskt vinterväder så lyste lördagsmorgonen uppe i berget sannerligen upp tillvaron. Här en vy från vårt Gasthaus i Gökboet. En fin dag. Som gjord för lite vila eller en träningsrunda…om det nu hade finnits tid för det.

***

IMG_7489

I Granja Comary körde Felipao (Scolari) ett intressant pass där alla avbytare fick spela elva mot elva mot Fluminenses U20-lag.

För att de skulle komma igång och få lite matchträning. Väldigt vanligt i Brasilien, menar Paulinho, att man i Brasilien tränar 11 vs 11…något han gjorde väldigt sällan under 8-9 år i Sverige.

Kan tyckas underligt, eftersom det är just elva mot elva som ger dig de mest realistiska matchsituationerna.

Nåja. Det var inga dåliga spelare som Fluminenses unga killar ställdes mot, typ: Jo, Ramirez, Dante, Maxwell, Bernard, Henrique, med flera, med flera, alla.

En av Fluminenses minst förskrämda killar var en skön lirare i par slitna gamla blå Adidas. Han körde bland annat en snurrfint med lite lyft. Det innebar sen at att Hernanes gick in och spelade rätt våldsamt hårt mot honom ett par gånger.

Smått jävligt, kan jag tycka med Paulinho menar att det är vardagen för brassarna…de är vana vid att de smäller…och kommer det en junior och ”förnedrar” en landslagsman inför alla kameror då får han räkna med att det smäller, så är det bara.

För övrigt fick vi se en hel del straffar, nio stycken närmare bestämt.

Det var Scolari som dömde, då förstår ni varför.

I hans värld krävs det inte särskilt mycket för att en straff ska vara given.

 

 

 

Nu skådar vi kändisar i Gökboet

14 juni 2014 03.11, Patrick Ekwall

IMG_7456

* Där borta, rakt fram, ligger vårt Gasthaus

Tillbaka uppe i Bralperna, tillbaka i en skog på ett berg, tillbaka i Gökboet.

Det kändes lite som att komma hem.

Därför kändes det lite jobbigt att det under vår tid i Sao Paulo hade checkat in ANDRA MÄNNISKOR.

Det är ju vårt ställe det här!

Man förstår inte ens hur de som är här har hittat hit överhuvudtaget eftersom det ligger som det ligger…jag skulle kunna tänka mig att det här är ett place som Greta Garbo kunde ha dragit till för att komma bort från allt och alla.

Och Paulinho upptäckte självklart att det satt två väldigt kända och berömda brasilianska skådespelare i restaurangen ikväll.

Det här stället upphör aldrig att förvåna.

***

För fyra år sen vann Spanien VM, för tv år sen vann de EM och för två år sen var två spanska klubblag i final i Champions League, ett annat gick till kvarten.

Och även om det som har varit har varit och även om klubblagen till stor del innehåller betydelsefulla spelare (för att tala understatement) som INTE är spanska så är det ändå lite väl tidigt att dödförklara Spanien som fotbollsnation.

Däremot sitter del Bosque med en problematik som vi kan se på andra håll, de supermeriterade spelare han helst väljer fortfarande fallerar ibland. Lite väl ofta, till och med.

Då kan det lätt rinna iväg till 5-1 i holländsk favör när allting är på väg att rasa.

Jag är fortfarande övertygad om att Spanien kan komma tillbaka i detta VM, men OM de tar sig  förbi Chile i gruppspelet så blir det som 2:a sannolikt och då väntar lika sannolikt Brasilien (gruppetta) i en åttondel i Belo Horizonte.

***

Tänk att Chelsea sålde Robben en gång. Och köpte Torres.

***

Chile!

Det tempot, den viljan att ösa på, trycka och bara spela åt enda håll: framåt.

Ska bli intressant att följa Albornoz’ lag i den grupp som redan känns hyperintressant efter första omgångens resultat.

***

Alltså, vilket sagolikt nickmål av Robin van Persie.

Prestationen är fantastisk: timingen, touchen (inte för mycket inte för lite), kylan och fysiken (få kroppen att flyga rakt framåt mot en boll som kommer från sidan)

Ett klassiskt mål.

Kan redan nu vara med och slåss om VM:s snyggaste, lite beroende på vad vi får se.

Inte minst om vi skulle – som i simhopp – räkna in svårighetsgraden.

***

Paulinho älskar att kalla Foto-Johan för Tarlandao (Store Tarland) och då får han såklart heta det.

För alltid.

***

Det låg en rätt tung ”dagen-efter” över Sao Paulo när vi tidigt i morse tog oss genom stan mot flygplatsen.

Inte ens trafiken var särskilt intensiv.

Helgdag utlyst och jodå, jag hörde hur hårt det festades natten lång.

Det verkade var ganska god stämning på sina ställen trots att det ”rådde totalt kaos i staden Sao Paulo”.

***

PÅDDEN 57 är ute och jag berättar bland annat om livet i Gökboet direkt från rummet och försöker dessutom guida Olsson i en värld där plånbok, nycklar och mobil INTE ska ligga i kavajen eller i bröstfickan.

Och mycket annat.

Klicka här för att lyssna.

***

Är det något jag avskyr mer än mycket annat så är det journalistik som bygger på vad ”Nisse i Hökarängen” eller andra pseudonymer vräker ut sig på olika Twitterkonton.

Det är så lågt.

***

Ja, jag förstår Martin Hansson när han vill att kritiken ska riktas främst mot de som filmar och inte enbart mot domarna.

Ni som hängt med i denna blogg vet att jag tycker likadant.

Men i fallet med japanen i Brasilien-Kroatien så tycker jag att det är en situation som en VM-domare ska kunna klara av att bedöma korrekt, speciellt där han står – det finns inte tillstymmelse till förseelese som skulle förhindra Fred på något vis, det är en situation där domaren på egen hans letar upp.

Det är en annan sak när en holländsk försvarare väldigt klumpigt kastar sig in i situationen med Costa. I det fallet förstår jag att en domare kan bli lurad om anfallaren faller över ett ben litr snyggt och någonstans får försvararen skyla sig själv för sitt klumpiga och riskfyllda agerande.

Sen har Hansson rätt: det är de filmande spelarna som är de största bovarna, det är de som gör allt för att lura allt och alla i syfte att skaffa sig och laget en straffspark.

Ja, det är ytterst lite kontakt på Freds vänstra axel. Men det är inget som stoppar honom överhuvudtaget och det får inte en man på 90 kg att flyga upp i luften och kasta sig handlöst skrikande på planen.

Det händer att spelare RÖR VID VARANDRA under en fotbollsmatch på elitnivå, saker och ting händer hela tiden i alla olika närkamper eftersom det är fotboll vi spelare – det betyder inte per automatik att allting är ett regelbrott.

Men domaren får alltså så skit när blir lurad.

Här har synen på fuskare verkligen ändrat sig genom åren. När Diego Maradona använde sig av Guds Hand i duell med Peter Shilton 1986 så fick Maradona skiten. Inte domaren. Rivaldo likaså 2002.

Ska vi överhuvudtaget får bort den delen av filmandet som bara har i avsikt att få spelare utvisade eller skaffa sig en enorm fördel i form av en straff så får vi antingen börja straffa hårt i efterhand…vilket kan bli svårt när den italienske domarbasen menar att det kanske var straff ändå…då undrar jag vad som skulle bestraffas eller inte.

Eller så börjar man på ledarnivå – det känns som jag skrivit detta tusen gånger – att bestämt påpeka att sånt här accepterar vi inte i vårt lag. Även om alla är sig själv närmast.

Nu säger istället Scolari att Fred inte filmar alls och att det är straff, tio gånger av tio repriser. Det innebär endast att du uppmuntrar fortsatt fuskande. Och, nej, det är inte ”en del av spelet”, för då hade det inte varit tillåtet.

Jag tycker också att kroatiske förbundskaptenen Kovac träffar lite snett när han inte alls vill hänga Fred för filmningen eftersom han förstår att han försöker. Istället för att bestämt säga att det inte är OK  att springa (eller stå!) omkring och bara ramla omkull i syfte att lura sig till framgång. Och andras olycka.

Domare ska ha skit när de gör dåliga insatser, spelare likaså (tänk stackars Iker idag).

Men ska vi överhuvudtaget får bort den här typen av regelbrott, som upprör så många och som är på väg att dra ett löjets skimmer över sporten, då får vi ju skylla på de som filmar. Inte på någon annan.

***

IMG_7462

 

Ett kärt möte idag när Paulinho och Erik Hamrén möttes för första gången på evigheter.

Det var Hamrén som tränade Örgryte när Paulinho Guara och Afonso Alves kom dit (glömmer aldrig deras första match från start mot Djurgården en sommar på Stadion, stor uppvisning när Öis vann med 3-2).

Hamrén lärde Paulinho att äta gröt.

Ett råd han fortfarande följer.

***

I morgon måste jag ta mig närmare de mycket sällsynta sluttningskossor som går och betar på bergskanten rakt framför mitt fönster.

Olsson hävdar att de har två kortare ben så att de kan stå rakt upp och inte bara ramla ned.

En Garrinchko?

 

 

 

 

 

När Scolari säger att det är straff gör han sig själv till åtlöje

13 juni 2014 03.57, Patrick Ekwall

 

 

 

 

Vi ska inte för ett ögonblick glömma bort de tråkiga bilderna från kravaller på sina håll i Brasilien, även om de var väntade.

Vare sig de som dramatiskt skildrats på bild från Sao Paolo eller den klick som uppenbarligen fick sedvanlig bassning av brasiliansk polis framför ögonen på TV4:s och SvT:s studio.

Men det var inte – som någon skrev i Bladet ”totalt kaos i staden Sao Paolo” – det var väldigt mycket annat, det var fest, glädje, sol och ett land som i rätt många fall fick något att glädja sig åt.

Åtminstone fram till nästa match.

När vi satt på en buss på väg från arenan upplevde jag dans, musik, fest och en jäkla massa spontanfotboll här och var. I gränder, i bostadsområden, i parker, på parkeringar och framför varenda litet hål i väggen (dom kan sina hål i väggen här), oavsett om det var hos däckförsäljaren, baren, frisören eller folkabussreperatören.

”Det är fest nu”, sa Paulinho till mig. ”Men i morgon är det tillbaka till verkligheten igen”.

Låt dom få lov att vara glada och lyckliga, kan jag känna. Om än bara för en dag.

Det här landet behövde det här, detta VM  behövde den här festen, Neymar behövde målen, Scolari behövde segern.

Vi behövde kanske inte en svag japan med pipan i mun, men de som dansade och njöt i Sao Paolo-kvällen brydde sig inte så mycket om det.

***

Alla har talat om rånrisken här i Brasilien.

Få trodde väl att en  ensam japan skulle råna ett helt gäng kroater inför öppen ridå.

***

Nog märktes det att vi inte var i Tyskland på ett VM: säkerheten sisådär, en hel del lättja kring alla hårda regler och alla fick en plats – kändes det som  - om de så ville.

Men allting löste sig. Smidigt och med ett leende.

Då ska ni veta att det jobbades på arenan med att f klart allting långt in på natten till matchdagen.

***

Luka Modric var fantastisk och jag har ju alltid gillat Ivan Rakitic.

***

Nej, det var förstås ingen straff.

Nej, jag tyckte inte det var frispark mot Ivica Olic när kroaterna fick öppet mål till 2-2.

Och ja, jag känner att kroaterna borde haft en frispark strax innan 3-2.

Det värsta med straffen är att det inte går att hitta så mycket mer än en filmning eller absolut ingenting.

Jag har inga problem med domare som luras av skickliga manövrar av spelare i olika straffområden.

Men här fanns ingenting. Knapp kroppskontakt, kroatiska försvararens händer i luften och en harmlös situation.

Det är för dåligt att välja ett beslut som innebär en straffspark och jag har full förståelse för förbundskapten Kovac när h  an ifrågasätter domarinsatsen, det fann en hel del 50/50-situationer som gick till Brasiliens favör.

Värst är ändå att Felipe Scolari efteråt säger att ”jag har set straffen tio gånger och det ÄR straff”.

Jag tycker att han gör sig lite till ett åtlöje inför fotbollsvärlden när han säger så.

Han vet att det inte var straff, han vet att Fred filmade.

Han skulle kunna säga att ”jag såg inte hela situationen, det är svårt för domaren att bedöma…blablabla”. Nu hade han en bestämd åsikt som alla inser är nonsens.

Men Scolari har inga problem med fusk som gynnar hans egn,a, det har vi läst förut. 

***

IMG_7376

 

IMG_7370

Redan i början på 90-talet var jag på plats på Westfalensstadion och bevittnade den gula Dortmund-väggen.

Jag stod på innerplan och såg den berömda gula väggen i Berlin, den som exploderade när Fredrik Ljungberg nickade in det där målet mot Paraguay.

Men inga gula väggar i världen slår den jag fick uppleva här i Sao Paolo.

Det var ett gult inferno längs läktare som aldrig ville ta slut.

***

IMG_7348

Helt klart är att gamla hederliga Kvällan vet hur de ska prioritera en dag då det är VM-premiär.

***

IMG_7366

Uppenbart att killarna på peruansk TV inte har samma klädkod som vi har.

***

Alltid en fröjd att stråla samman med Hans Hultman och Göran Havik, som fortfarande gör ett stort jobb för media under Fifa:s paraply.

***

Nu väntar resa upp i Bralperna igen.

Gökboet väntar, runt om hörnet till brassarnas camp.

Och vi kan tycka vad vi vill om den kontrasten, om valet av Neymar som matchens lirare (var inte det Oscar i Brasilien?), om kroatisk målvaktsteknik, om Freds tack till Gud efter lyckad filmning eller om japaner, japaner, japaner.

VM är igång och det mesta handlar – trots allt – om fotboll.

 

 

 

 

VM i tid, kö och väntan och (brassarna tror på) Neymars VM

12 juni 2014 02.45, Patrick Ekwall

IMG_7291IMG_7293

* På väg nedför Bralperna i ottan. 

Det vi visste innan, det fick vi bekräftat idag.

Det blir ett VM i kö också. I väntan. Och transporter som inte bara tar längre tid än du tror, de tar aldrig slut.

Felipe Ferreira dos Anjos hämtade upp oss uppe vid Gökboet i Bralperna vid 05-snåret, i ottan susade vi sen ner för berget till en utsikt bestående av slingrande dimbank och en tät grön växtlighet som under natten börjat torka efter gårdagens svåra regn – mot Rio i den lådbil som hyrbilsfirman benämnt  ”Fiat Duplo”.

Bra fart i två timmar. Sen stopp. Totalt stopp.

Sisådär fyra timmar till flygplatsen.

I övrigt då, denna långa dag i VM-tjänst:

Försenade flyg, två timmar extra på flygplatsen.

En timmes flygresa med TAM, från Rio de Janeiro till Sao Paolo.

En dryg timme med taxi från flygplatsen till arenan i Sao Paolo.

En knappt timme i kö för att få betala sin buffet i mediacentrets restaurang där underbemannad personal tittade storögt på församlingen och såg att undra om det var något stort evenemang som var på gång i den här staden, i den här arenan, imorgon.

Om jag bjuder på den halvtimme som taxiresan tog från arenan till det motorvägshotell vi bokats på och på den halvtimme vi offrade för att få tag på en taxin utanför arenan, så blev det alltså nio timmar i tid som offrades till väntan och resor av olika slag .

IMG_7305

* Inte så kul att inleda ett VM med kaos på inrikesflygplatsen i Rio

***

Det är lite svårt att föreställa sig att Neymar bara är 22 år.

Åtminstone om du vet att det är han som förväntas bära Brasilien fram till ett VM-guld, en gudabenådad talang såklart men också en spelare som ännu inte slagit igenom helt i Europa och kommer från en premiärsäsong i Barcelona som måste betraktas som ”sådär”, ibland rätt medioker.

Det är han som är Brasiliens hopp och det råder inget som helst tvivel om det, även om Neymar idag gjorde allt för att modest framställa sig själv som ”en i mängden”…lite som att vi skulle tro Zlatan Ibrahimovic när han säger att ”alla soelare är lika viktiga”.

Och det är ännu svårare att föreställa sig om du sitter i en proppfull presskonferenssal inför öppningsmatchen i det VM som Brasilien talar om som om det bara vore dom som skulle spela i det – och du ser denna unga man med ett enormt fotbollsland  på sia axlar sitta helt oberörd, sympatisk, avkopplad och gladlynt, men samtidigt väldigt eftertänksam och meningsfull i alla sina svar.

Det gick bra i Confed Cup och det har gått bra i Libertadores, men nu är det någonting helt annat.

Nu måste Neymar, 22 år, leda Brasilien till idel segrar annars så riskerar landet att fullständigt kollapsa.

Det är starkt att fixa det när man är 22, om han nu gör det.

Det är redan tillräckligt beundransvärt att se helt oberörd inför vad som väntar.

***

Om du har ett sinne för att ”tappa det” väldigt lätt, om du lätt släpper alla gasreglage när du inte fått käk på flera timmar och sitter mitt i avgasinferno på fullproppade vägar…där är detta inte ett VM som är bra för din hälsa.

Genom åren har jag lärt mig att försöka behålla lugnet.

***

Än en gång imponerades jag stort av brassarna vid podiet.

Nu var det ändå dagen före match men såväl Neymar som förbundskapten Scolari tog sig tid att svara på alla frågor, var avslappnat underhållande och Scolari hade inga problem att svara på frågor om sin egen familjetragedi med en systerson som nyss gått bort i en trafikolycka.

Det enda som kändes lite jobbigt på presskonferensen var att en norsk journalist lyckades få tag i intervjumicken för att fråga Scolari om han saknade att möta Norge i det här mästerskapet.

Vi vet att Brasilien aldrig besegrat Norge i ett VM och jag vet att svenska kollegor gärna frågar om Zlatan ibland men va fan, norrbaggar – skärp er.

Vi står inför en VM-premiär mellan Brasilien-Kroatien, på podiet sitter Scolare och Neymar och det är väldigt laddat på alla sätt och vis inför detta VM. DÅ kanske inte hela jordklotet snurrar runt just Norge. Inte annars heller, för den delen.

Men vi kanske ska vara nöjda med att frågan inte hade en touch av schack.

***

IMG_7312

* Pierre Bengtsson

Helt plötsligt stod han bara där, på flygplatsen i Rio: landslagets och FCK:s vänsterback Pierre Bengtsson.

Han var på väg till Sao Paolo för att hälsa på sin brassekompis i Köpenhamn, Claudemir.

Men när vi drog så var Pierres plan redan tre timmar sent och ingen ny tid på tavlan, så han kanske sitter kvar där än?

***

…dessutom så vet ju alla inom fotbollen vem Zlatan är, väldigt få vet vad Norge är för något.

***

IMG_7318

* Hej och hå, än är inte allt klart men det är ju långt till match.

Den nya arenan i Sao Paolo är absolut helt ok, väldigt brant (som jag gillar, a la Mestalla) men tyvärr lite öppen i hörnen.

När vi var där igår hördes dessutom svetsaggregaten gå för fullt, det bars på byggmaterial, ouppsatta skyltar och det snickrades överallt.

”Vi är inte i Europa nu, vi är inte i USA, vi är i Brasilien och för dom så börjar matchen först imorgon och då ska det vara klart”, som Göran Havik, den svenske Fifa-veteranen, sa.

Vilket är sant.

Det är bara att ta ett djupt andetag och andas en stund.

Allting ska förhoppningsvis lösa sig.

***

Efter en sån här låååång dag vill man kanske inte glida in på ett motorvägshotell sidan om en favela, men det är som det är. det är alltid det.

***

Paulinho kör brasseproffsstuket; loafers och manbag.

Bilder inom kort.

***

IMG_7332

Jag älskar spontanfotbollen och den finns överallt här.

På vägen till hotellet hann jag upptäcka det här gänget sidan om motorvägen.

Ett dassigt gammalt rangligt mål med fiskenät, lite sken från en gatlampa och en boll.

Det räcker så.

***

Mtt i smeten när VM-drar igång, då får jag ta några dryga timmar i bilköer.

Sett till vilka mängder som fanns utanför arenan vid brasseträningen så kan jag knappt föreställa mig vilket trycka vi kan förvänta oss på arenan.

Om det sen blir protester utanför, det återstår att se men här kan du inte ta något för givet.

Därför har vi satt Paulinho som reseansvarig imorgon.

Han meddelar att det kan bli någon sorts tunnelbana till arenan, vilket kan vara enda alternativet.

Vi har planer på att åka från hotellet vid 11 och vara framme vid 12/12:30. Eller klockan 14. Eller 16:15. Eller på fredag.

 

När Brasilien blev Borås (eller om det var tvärtom?)

11 juni 2014 02.36, Patrick Ekwall

Dom sa att det kunde regna en del i Brasilien, nu när det är vinter.

Jo, tack.

Hade det inte varit så att vi bott på en sluttning på ett berg i en skog så hade vi kunnat paddla hem i en eka från brassarnas träningsanläggning i Granja Comary.

Nu utgår jag från att allt vatten som sköljde över oss från tidig morgon till sen kväll rann neråt, mot Rio de Janeiro.

Som om det nu bara var regn (eller snarare skyfall), det kom en dimma smygande….som först snirklade sig likt tjock och fin sockervadd runt bergstopparna och sen planade ut över hela campen och ett tag gjorde det omöjligt att navigera i vätan. Än mindre upptäcka några spelare.

Bara en boråsare hade fixat en sådan väderlek.

***

Vi är fortfarande helt själva uppe i Gökboet, jag, Paulinho och Foto-Johan.

Idag var vi iväg från tidig morgon till sen kväll men när Felipe Ferreira dos Anjos gled fram genom den schweiziska byns små sagovägar så satt det ändå en vakt i en liten kur och väntade på oss, nickade, lyfte sin walkie-talkie och sa till nästa gränspostering att ”snart är dom här” och när vi framm vi honom nickade han, lufte på walkite-talkien för att meddela receptionen att ”snart är dom hos er”.

Ën hel jävla dad, långt in på mörkrets timmar hade de suttit och väntat på oss i små, små lådor med litet fönster i hällande regn och nu när de gjort sitt jobb kunde de alltså äntligen få lov att komma hem eftersom vi är hotellets enda gäster.

När vi stegade in i receptionen sa receptionisterna glatt hej och lät restaurangen, som alltså då är ett Gasthaus, få veta att snart var vi nere hos dom på middag.

Ja, jag väntar fortfarande på att någon ska komma förbi för att meddela att allting bara är ett skämt. En dold kamera för ett filmprojekt om hur människor på riktigt tar sig an en miljö som är malplacé och inte riktigt på riktigt på något vis.

Men de enda jag ser – förutom Foto-Johan, Paulinho, serviören,  receptionisterna och vakterna i kuren är några lirare som tillhör hotellpersonalen och jobbar i joddlardräkter med hängslen och korta läderbrallor.

***

Brasiliens presskonferens bjöd på Ramires och Paulinhos favorit, Luiz Gustavo, och det var en imponerande tillställning där de bägge spelarna ägnade vardera 20 minuter åt att svara lugnt, vänligt och sakligt på alla frågor.

Och då var några av frågorna så invecklade och konstiga att Garth Crooks eller Farbror Banks frågeställningar framstått som korta och koncisa.

Men svarade gjorde de, enligt principen ”det finns inga dumma frågor, bara tillräckligt bra svar”.

De slog mig att de ägnade mer tid åt media än vad en svensk spelare hinner göra in en mixad zon inför en träningslandskamp innan han hetsas till träningspasset.

***

Älskar att folkabussen äger gatorna här.

***

Annars är jag inte särskilt impad över Brasiliens Mediacenter, som sett till landslagets kraft över hela världen, är mediokert. För få arbetsplatser, till att börja med, en fullständigt usel tolk, ingen mat/dryck att köpa men däremot en barberare och en tjeje som tvättar dina kläder, om du så önskar.

Hellre ren och rakad än mätt och glad.

Jag kan köpa det, till viss del….

***

Nu lämnar vi Gökboet för två dygn i Sao Paolo och jag är lite orolig över vad personalen ska göra när vi inte är här?

Sitter de då i vaktkurerna och väntar tills vi dyker upp, någon gång på fredag?

***

Fortsätter det så här så köper vi en båt i helgen.

Aldrig har jag upplevt något liknande: Gökboet i Brasilien

10 juni 2014 03.01, Patrick Ekwall

15 timmar på flygplan, tre timmar i stadstrafik och till slut rakt upp i ett berg, rakt in i en skog, till höger i liten by, rakt fram förbi salladsodlingar, zick-zack genom ett sönderbevakat djungelområde och sen var vi där: Gökboet.

Det är egentligen en resort strax utanför Brasiliens VM-camp i Teresopolis, cirka tio mil lite norr om Rio de Janeiro, och det låter som ingenting – men vägen dit tar aldrig slut och får Kalmar att framstå som jordens mittpunkt.

Och det är ett hotell som slår alla tänkbara hotellupplevelser jag någonsin upplevt och de är inte få.

Hotel Le Canton är en tillflyktsplats för stressade Rio-bor som eftersöker tystnaden och lugnet.

Men det är mer än så, det är mer än ett undangömt boende i en dal.

Det är också ren dårskap.

Når vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, styrde in  vår hyrda lådbil (av Hertz benämnd ”Fiat Duplo”) bakom argsinta gränsvakter såg vi ett nybyggt sagoslott, en nöjespark, en vandrande trumorkester, människor i lederhosen och små fint snickrade trähus i stil du bara sett i Alperna.

Det var som att spatsera rakt in i  Sound of Music.

Jag, Foto-Johan och Paulinho vet inte om vi ska tro det är sant eller inte.

Men det kommer mera.

Direkt efter det lilla sockersöta nöjesfältet i en djungel och strax efter trumorkestern i läderbyxor, hängslen och koskällor lotsas vi via tre-fyra vakter till själva hotellet: fem-sex små hus som ser ut lite som Stig Helmer fick bo i under Sällskapsresan i Alperna.

Jag har utsikt mot en bergssluttning där stora alpkossor betar, rakt framför ett modern poolomårde och en restaurang som såklart är ett ”Gasthaus” och följer vi en vackert stenlagd promenadslinga över små fina Alice i Underlandet-broar så passerar vi en konstgjord fiskesjö, ett Snövit-hus med små levande getter som tittar ut genom fönster och en stor get som ligger högst upp i ett torn och blickar ut över ett stall med små kossor och en osteria – där man pastöriserar sin egen mjölk i moderna maskiner – som också är en bar inredd med allehanda ting som alla är målade i rött med det vita schweiziska korset.

Gökboet, med andra ord.

Vi är dessutom de enda gästerna på hela hotellet. Tre gäster, 30 personal, hälften av dom i schweiziska folkdräkter. Hjälp (ingen komma höra mig skrika hör).

Och när vi utsvultna skulle ta oss an dagens middag på restaurangen (ja, gasthauset), som då öppnade enbart för oss, så var jag först på plats med kypare som, likt i stort sett alla brassar, inte kunde ETT ENDA ORD engelska.

Via Google Translate beställde jag i alla fall en grillad ”fringo” (kyckling) och en flaska vatten.

Han nickade och visade att han förstod och jag drog till med ”multi obrigado” (tack så mycket).

”Danke”, svarade han.

Välkommen till Brasilien.

***

Neymar, bara Neymar. En hel nation vilar tungt på en ung mans axlar.

***

Paulinho kommer som nybliven mästare till sitt nya sommarjobb som min tolk/sidekick.

Han spelade säsongen som gick för sin moderklubb Democratico uppe Seis Lagoes och de vann sin distriksliga (som kan klassas som brasiliansk division 1, om jag förstod allt) efter finalvinst mot ett större lag med 2-1, 0-0 över två matcher.

Paulinho Guara kan fortfarande göra mål och är lite småsugen på en sväng till Sverige igen, även om han sitter med några fina brasilianska bud just nu.

***

Det blir inget Club Babian eller nya upptåg som VM-nomader för mig och Lundh.

Numera är Lundh en studioråtta och sitter fast med Backe och Anna i TV:s skrytstudio vid Copacabana, bor på ett och samma hotell i närheten och har packat upp sin väska som inte behöver packas ihop igen förrän om fem veckor: Rio-Olof!

Lite vemodigt, trots allt, vi har hängt ihop under ett gäng mästerskap nu.

***

Felipe Ferreira dos Anjos!

***

La Rochelle, Gävle, Bromma, Rio de Janeiro, Gökboet på fyra dagar är också en resa.

***

Och tänk att jag nu bor mitt bland Sluttningsfolket.

Som att bo på Bon Alpina igen. Fast i en skog på ett berg. I Brasilien.

***

En brasiliansk TV-kanal gick igenom arena för arena idag, hur de byggts, vad som hänt (eller inte hänt) och vad det kostat.

Det var skakande att sju personer tvingats sätta livet till i en no-excisiting säkerhet samt hur väldigt mycket mer än budget som arenorna kostat.

***

Alla bär fotbollströjor.

***

Tre mejl idag och en hel del artiklar om hur folk blivit rånade eller utsatta för rånförsök.

Det känns inte helt tryggt.

***

De odlar salladsblad på vägen hit och just de fälten ligger väldigt vackert i ljust grönt  och själva bladen i härligt raka linjer.

***

I morgon bitti står väl Heini Hemmi och gör omelette i frukostmatsalen.

Ingenting förvånar mig längre.

 

 

Helt plötsligt står man där, mitt i VM

5 juni 2014 22.13, Patrick Ekwall

Klockan tickar nedåt och när jag nu sitter på ännu ett flyg mot ännu en destination på ännu en resa så är det bara få dagar kvar till jag och foto-Johan lyfter mot fem veckors VM-tjänst i Brasilien.

Inte ”i Rio”, som så många gärna säger här hemma.

Där ska förvisso TV4 och SvT ha sin fasta studio men VM spelas på rätt många ställen som inte är Copacabana i ett land där vissa inrikesresor med flyg kan ta fem timmar och det är inte för att flygplanen är särskilt långsamma; det är ett möktigt land.

Och det är så typiskt med hur det alltid blir inför resor till mästerskap, du tror att du har allting så oerhört planerat in i sista detalj med allt som ska göras och helt plötsligt är det dags för avresa och det käns som om du inte har hunnit med hälften.

Eftersom jag har en inplanerad Frankrike-resa och TV-lagsmatch utanför Gävle i bagaget innan söndag så slog det mig att inatt var den sista natten på sex veckor som jag sov i min egen säng.

Det är ju inga konstigheter med det, det är inte särskilt synd m mig på något vis, det är mest som om dagarna i maj och juni bara flyger förbi när det känns som om det kan ta en evighet att ta sig från den fjärde till den sjunde februari.

***

I svallvågorna av den landslagssamling vi just har upplevt konstaterar jag att sjukdomsinsikten hos den svenska landslagsledningen inte riktigt är vad jag hade hoppats.

Jag har nu hört så många förklaringar (och delvis ursäkter) att jag undrar om det är någon som driver med oss.

Antingen så vill inte Erik Hamrén säga sanningar om spelare och deras insatser…och det kan vara förståeligt, få tränare gör det rakt ut…eller så vill han inte se vad jag ser: det är inte bra just nu, det är tillochmed ganska dåligt och det är – skitsamma underlaget, skitsamma motståndet, skitsamma systemet, skitsamma vad som en gång har varit – en ganska djup och tung landslagssvacka vi har bakom oss.

Nej, det var inte ”bra” mot Danmark i andra halvlek. Nej, det var inte ”bra” mot Belgien.

Det var hyggligt till och från, så långt kan jag sträcka mig.

Men fantasilöst, uddlöst och ibland direkt taffligt.

Och det är inte att ”leta upp sådant som är negativt”, för det är ju väldigt sant.

Att vi hade en period på en kvart med bra, snabbt och en-touch-passningsspel runt mittplan under första halvleken mot Belgien på Friends skyler inte över någonting.

Vi mötte ett Danmark som kom trea i sin kvalgrupp, där de bland annat fick stryk av Armenien på hemmaplan med 4-0. Vi mötte ett Belgien som gick på halvfart och som endast blixtrade till när någon svensk spelare gick lite för hårt in i ett par närkamper på ben som inte vill missa VM.

Vi förlorade bägge matcherna, vi gjorde inte ett enda mål och de svenska målchanserna kan jag räkna på ena handens fingrar.

Hela den här ”testa nytt system”-grejen känns igen från en tid då Lasse Lagerbäck började inse att hans lag vacklade och Sverige spelade 3-5-2 i några kvalmatcher, sen var det kört att nå Sydafrika-VM.

Som om det var systemet det var fel på.

Som om det ÄR systemet det är fel på.

Det är klart att Erik Hamrén och spelarna i laget säger (Isaksson sa EXAKT så) att de ”bästa spelarna är här”. Vad nnat ska de säga? Hamrén har tagit ut truppen och spelarna är sig själv närmast.

Ja, många av dom har varit bäst.

Men när de under en längre period inte längre är ”bra”, då har vi inte en aning om de verkligen är ”bäst” och för att veta om det finns andra som är minst lika bra så fungerar det inte att lita till vad som har varit. Utan vad vi står med här och nu.

Insatserna från Erkan Zengin och Jimmy Durmaz är väl ett exempel på att vi måste ge ”andra” spelare ärliga möjligheter att få visa vad de kan. Och är de – i sådana fall – så väldigt mycket sämre än alternativen?

Att ge framtidshopp som Oscar Hiljemark och Mattias Johansson 20 minuters inhopp i den där träningsmatchbyteskarusellen är inte att ”testa” spelare i min bok. Det är att inte ge en riktig chans.

En träningsmatch kvar, bara några dagar innan kvalet börjar, i september och i den finns det knappast utrymme att testa särskilt vilt. De möjligheterna fanns nu.

Sen väntar Österrike borta, Ryssland hemma och Montenegro borta,

Otäckt.

***

Missade 94-dokumentären.

Men måste förstås se.

Alla måste se den.

1994 är för evigt en del av svensk historia, inte bara fotbollens.

***

Elfsborg-Malmö FF var en riktigt fin match.

Så synd att den skulle hamna i skymundan av landskampen mot Belgien, för på något vis går alltid ett A-landslagföre allting annat.

Hur SEF och SvFFkunde enas om den här lösningen, med landskamp samma dag som allsvenskt spel, är fortfarande en gåta.

Ja, landslag och klubblag är inte same same om man ska se det strikt men i förlängningen är det ju ändå det eftersom ett landslag består av spelare från klubbar.

Att en fotbollens organisation i Sverige medvetet är med och förhindrar svenska spelare att kunna vara uttagningsbara kan jag inte förstå.

Och, ja, det var körigt med speldagarna. men, nej, det hade inte varit omöjligt att lösa.

***

På ett flygplan med Peppe Eng, Henrik Harlaut, William Spetz och TV4-doktorn är en resa du inte skojar bort.

***

Gräset hemma växer så starkt och fort och högt och brett och stabilt att jag snart får studiebesök av Friends.

***

Taxichauffören i La Rochelle trodde Zlatan Ibrahimovic kom från en annan värld.

***

Att Mikko Albornoz tar en plats i Chiles VM-trupp är en otrolig prestation, vi talar trots allt om ett landslag som mycket väl kan avancera bortom en kvartsfinal.

Även om Chile inte har sina starkaste kort på ytterbaksposterna så är det i väldigt hård konkurrens med spelare som finns utspridda över stor del av världen.

Det kan också ses som ett väldigt gott betyg åt den ständigt så förlöjligade allsvenskan och möjligen ett tecken mot Erik Hamrén att kvalitén i hos allsvenska ibland är minst lika bra som på andra håll.

Exempelvis ser jag Elfsborgs Johan Larsson som en minst lika bra ytterback som Albornoz.

Sen var det inte alls så att Hamrén klantade bort Albornoz. Mikko togs ut till en januariturné i vintras men valde då istället att spela in sig via Chiles ”januariturné”.

Skälen han angav för att välja Chile istället för Sverige var väldigt tydliga.

Ni vet alla varför.

***

TV-laget drar till Bergsby i Gävleborg på lördag för att möta Norrham Hamrångebygden.

Vi kommer hyggligt rustade med såvål Jesper Blomqvist och Andreas Andersson.

Men också med skyttekungar som Hasse Berggren, Billy Lansdowne, Hans Eskilsson och Kaj Eskelinen.

Skönt då att Robban Prytz, Olle Sarri och Eddy Bengtsson finns med, för lite stabilitet bakåt.

***

Alla möten jag hade ”planerat” , alla enklae projekt jag skulle lösa, allt gräs som skulle klippas.

Nu hinner jag ingenting och sen är jag inte hemma förrän den 14 juli.

 

Någon gång väljer du talang före kvalitet och rutin

30 maj 2014 11.57, Patrick Ekwall

Tillbaka i matchen efter Köpenhamn och jag har kört system som 0-5-1-5 och 0-4-3-5 .

Inga revolutionära grejer och ingen lek med siffror, definitivt ingen LEK.

Det är väckningstider efter två sena kvällar, en i Köpenhamn efter Danmark-Sverige för vidareresa till Karlstad via bron, Malmö och Lund.

Och en i Karlstad efter TV-lagets match i Värmskog för att hinna till en tidig tågresa till den landslagsträning som jag just nu sitter på i Friends Arena.

Det är som det är med sådant som är nytt, det tar tid att vänja sig.

***

Debatten om huruvida Sverige har ett åldersstiget landslag eller inte har jag inga problem med.

Men åldern i sig är inte grejen, snarare ålder i kombination med kvalitet…DÅ tycker jag faktiskt att åldern spelar viss roll i syn på NÄR man måste fundera på att medvetet generationsväxla.

Zlatan Ibrahimovic är 32 år och en av landslagets äldre spelare, det innebär ju inte att han ska plockas bort för att han är ”gammal”. Inte minst eftersom han är en spelare som blir bättre och bättre.

Uruguay har ett av världens bättre landslag med en snittålder som är högre än Sveriges, jag tror inte de funderar på att spela in unga spelare när de vet att de ”gamla” kan ta dom till en VM-medalj.

Erik Hamréns landslag får gärna innehålla spelare som är 57 år gamla, så länge de visar sig vara bra nog.

Men om de inte längre är ”bra nog” och inte blir särskilt mycket bättre?

Ja, där och då måste förbundet, landslaget och Erik Hamrén komma till en punkt där man väljer att hellre spela in yngre, framtida spelare – även om de betraktas som ”sämre”.

Vad som nu säger att de är så mycket sämre egentligen. Det vet vi inte förrän vi sett och testat dom i landslagsmiljö, men när vi nu ska testa så testar vi hellre same same men med en annorlunda taktisk sifferkombination.

Det känns mest som kosmetika, för jag tror inte att det handlar så mycket om system som om spelarnas standard.

Bra spelare är nämligen bra i alla system.

Det är möjligt att det är ett förbundsbeslut i slutändan, eftersom Erik Hamréns primära uppgift är att vinna fotbollsmatcher, att välja en satsning på det som ska vara tillräckligt bra om två-tre år istället för den konstgjorda andning som det känns att vi lever under nu.

Danmarks Morten Olsen hade åtta 90-talister i sin trupp, Sverige hade två.

Jag säger inte att Sverige har någon Pierre Emile Höjbjerg, alls inte. Men alla de andra sju 90-talisterna är förstås heller inte det.

Efter ett katastrofalt VM-kval, bland annat med 0-4 hemma mot Armenien, så är det snarare så att Danmark beslutat sig för att GE yngre spelare chansen för att se och värdera dom i den miljön.

Istället för att hävda att dom inte är tillräckligt bra för att de inte platsar i sina A-lag…för jag vet inte om äldre spelare som spelar väldigt sporadiskt i sina klubblag är bättre?

Och om Höjbjerg varit svensk, hade han då inte fått vara med för att han inte spelar A-lagsfotboll? Ja, jag vet att han spelade cupfinalen och jag vet att han representerar ett galet bra lag samt att han är osannolik talang.

Branomir Hrgota gjorde 30 Bundesligamatcher (de allra flesta inhopp, förvisso) för Borussia Mönchengladbach, som inte direkt var kattskit i ligan i år.

Det var Sverige som hade ett U17-landslag som tog VM-brons, Danmark var inte ens med. Och ungdomslandskamperna är numera fifty-fifty mellan Sverige och Danmark.

Men jag kan känna att Danmark har ett annat mod här.

Istället för att ta ut Nicklas Bendtner för att han är en ”bättre” spelare med mera rutin, så valde Olsen att avstå och satsade på någon annan, yngre. DÄR har vi en skillnad, någonstans.

Det är helt korrekt att vi saknar skadade yngre spelare som Albin Ekdal och Martin Olsson, som ju absolut matchats in.

Och det är mycket möjligt att det här svenska landslaget gör en supermatch mot Belgien på Friends.

Men det har varit lite för många risiga insatser med ”samma” spelare de senast två åren och jag vet inte om det kommer att bli bättre, helt ärligt.

Erik Hamrén – och hans spelare, inte minst – valde att satsa på att testa ett nytt system.

Jag hade hellre sett ett test av nya, yngre, spelare.

För jag tror inte att det är systemet det handlar om.

***

25:e raka för TV-laget utan förlust.

Seger med 5-3 i vackra värmländska Värmskog, sedan friidrottarna Robban Kronberg och Stefan Holm gjort två mål vardera.

Super-Mario, värsta juggen, gjorde det femte.

Och roligast av allt: ännu ett nytt fint publikrekord sattes.

***

Allt var ju inte skit mot Danmark, även om första halvlek var den största cirkus jag sett i ett svenskt landslag, där ingen visste varken in, ut, hit eller dit.

Men vi såg åtminstone en stabil och trygg central försvarslinje, vilket vi inte skämts bort med på senare tid.

Andreas Granqvist har skaffat nytt självförtroende i Ryssland och fungerade bra ihop med Micke Antonsson.

***

Pierre Emil Höjbjerg, som sagt, hur bra kan inte det bli?

***

Det är fortfarande så vansinnigt hål i huvudet att allsvenskan spelar samtidigt som Sveriges representationslag har matcher.

På tal om det: Morten Olsen hade elva spelare från den danska ligan med i sin trupp, två spelade från start mot Sverige, fem kom in.

***

Sverige drillades ytterligare en gång i det ”nya systemet” på dagens träning och det är förstås självklart att det ”tar tid” att spela in något nytt, ett landslag har inte så mycket tid.

Sen vet jag inte hur nytt det egentligen är?

Sverige har spelat 4-3-3 under Hamrén förut och Sverige har kört ”nya” system tidigare, exempelvis med Zlatan som ren 10:a och det har fungerat omgående….då har det inte hetat att det är en lek med siffror, för det heter det bara när det går dpligt.

Och: till slut står vi ändå där med 4-4-2, vi faller alltid tillbaka i den tryggheten.

***

Jag ser gärna mer av Oscar Hiljemark, jag tycker att Ola Toivonen har form och spelglädje, jag vill gärna ha Jimmy Durmaz och Mattias Johansson från start.

***

I morgon hoppas jag 0-9-0-0.

Avskyr ottan.

***

 

Zlatan har rätt. Och fel.

26 maj 2014 22.31, Patrick Ekwall

Jag bytte däck på bilen idag, när det var sisådär 27 grader ute och det kan väl sägas att det var på tiden.

Eller jag och jag,  andra bytte ute vid Porsche Center i Segeltorp längs med motorvägen när jag satt och jobbade i bilhallen i väntan på att dra iväg…

…längs en supertrafikerad essingeld hela vägen till Stockholm Stadion, parkerade extremt svårt och var på plats kl 11:09.

Överräcktes en mikrofon av Rasta-Danne för att lösa ett par intervjuer i mixade zonen som var utsatt till 11:10.

Andades ut och såg stora delar av träningspasset på en pressläktare som glödde av gammalt hederligt landslagsgnabb med Långe Lundh i storform och med mig, Sundberg, Lühr och Junior Kücukaclan i skottgluggen, bland annat med en målande beskrivning om stafett i olika former.

Swisch iväg till Scandic Park för rigg av intervjurum, lämnade in kärran för tvätt hos stans bästa biltvättskillar i garaget, tog en snabb torsklunch stående vid bardisken, gjorde jobbet och full fart till tandläkaren i Kungshuset för den enda tid jag lyckades få/planera in före avresan  till Brasilien.

Med bedövad tunga och vänster kind hängandes som på hunden Hooch direkt till ett inplanerat mördarpass på No18.

Handla lite på det, till T-Centralen för att hämta biljetter till TV-lagets resa på torsdag, posta biljetterna, hem, middag, ett par tvättar i maskin, klippa den del av djungeln som ej hanns klippas igår, ta del av Malmö FF-AIK, jobba lite på det och så den här bloggen.

Men inte mer än så.

***

Erik Hamrén säger att Anders Svensson aldrig har tagit upp problemet om ärlighet med honom.

Anders säger till Disco att han har tagit upp det med Hamrén.

Vem ljuger? Och varför?

Hela dem här soppan känns inte särskilt snygg när det nu handlar om att någon (jag har ingen aning om vem) på allvar fabulerar.

Det kan jag tycka är mer allvarligt än någonting annat.

***

På tal om ärlighet får vi väl ändå säga att landslagskapten Ibrahimovic sällan hymlar.

Inte minst när han får frågan om hur landslaget ser ut efter Zlatan har lagt ned och han svara att han är orolig.

Han har helt rätt när han betonar att vi inte kan kräva stordåd av Erik Hamrén när han har det material han har just nu. Eller när han säger att det inte är Hamréns uppgift att fostra bra spelare, vilket faktiskt är en ganska vanlig uppfattning hos många.

Ser vi till träningspass har förbundskaptenen några fåtal med laget/spelarna, en hel del av dom är rätt splittrade dessutom när spelare rehabar efter tuffa ligamatcher.

Förbundskaptenens roll är förstås en helt annan, att få ihop ett LAG (eller en grupp, som det så fint heter) och att vara väldigt taktiskt drillad med faiblesse och känsla för matchcoachning.

Däremot är Zlatan ute och cyklar när han talar om hur svensk fotboll satsar på unga spelare, vilket inte är första gången.

Väldigt många allsvenska lag har på senare år gjort en systematisk satsning på unga spelare och där finns det många att nämna, inte bara Malmö FF, som Zlatan drog en lans för.

BK Häcken, IFK Norrköping, Kalmar FF, Helsingborg, Elfsborg…för att inte tala om Brommapjokarna som hade en av Europas lägsta genomsnittsålder/lag i högstaligor förra året.

Samt Malmö FF, absolut (Filip Helander, Pavel Cibicki med flera).

Men om vi ser till de U17-VM-spelare som Zlatan tycker SKA spela i allsvenskan – och jag är benägen att hålla med honom i viss utsträckning – så hade just Malmö FF tre spelare med i VM-truppen, alla oftast i en startelva när det gällde: Sixten Mohlin, Erdal Rakip och Mirza Halvadzic.

Bara Rakip har fått speltid att räkna med av Åge Hareide

Däremot är det ganska många i den svenska startelvan från U17-VM som numera spelar allsvenskt eller står väldigt nära gränsen. I AIK, Kalmar, Norrköping, Häcken, Örebro, Helsingbog.

Det är mest Blåvitt som inte anser Gustav Engvall är tillräckligt bra.

Och vi glömmer inte mäktiga Halmstads BK som lät VM-skyttekungen Valmir Berisha spela i U19-laget.

***

4-3-1-2, alltså.

Jag lovar att det kommer sluta som det alltid slutar, med 4-4-2.

***

Malmö FF-AIK var lugn i en halvlek och sen blev det fart. Full fart.

Återigen: du kan aldrig räkna bort AIK, de är vanligtvis ett höstlag.

Robin Quaison kan göra mästerverk när han är på det humöret, Celso Borges kan komma tillbaka som ännu bättre efter VM och Nabil Bahoui kan förstås växla upp.

Och: Malmö FF är guldfavoriter, men är ibland klart sårbara bakåt och jag hävdar återigen att MFF inte spelar ”rakare” i år än förra året.

Med rakt menar åtminstone jag att komma snabbare in mot motståndarens mål. Det gör de inte. Möjligen en eller annan längre passning, men den bollen går snabbt tillbaka till possession-spel igen.

Malmö FF är fortfarande bäst i allsvenskan i den genren, bättre än  fjol.

***

När spelare säger att de går till tränaren om de tycker att något är fel så låter det ju väldigt bra.

Men det är inte sant.

Det händer väldigt sällan och framförallt ska du vara väldigt säker över din roll i laget. De flesta spelarna är sig själva närmast och håller igen för att inte riskera sitt eget skinn.

***

I morgon slipper jag tandläkaren och däcken, men räknar med att gräset växt så att det behöver huggas ned igen.

 

 

Svensson vs Hamrén – vem är ärligast?

25 maj 2014 23.29, Patrick Ekwall

Vad jag fått lära mig sen jag flyttade in i ett eget hus, kapitel 223: gräset blir allt grönt på egna sidan.

Jag rullade ut ny svår matta förra våren.

Fick direkt en matta som var tät och fin och hade platsat i vilken VM-final som helst.

Jag har sen dess känt mig lite som en idrottsplatsvaktmästare; vårdat ömt, klippt, trampat till och burdust kört bort varenda tänkbar individ som försöker tjuvspringa på gräset…i det här fallet mest rådjur.

Paniken kom därför tidigt i våras när gräsmattan såg ut som om den var en allsvensk matta i mars.

Ojämn, torr och med stora slitna bruna jorddelar utan strån.

Idrottsplatsvaktmästaren i mig drog iväg och köpte nån sorts supergödsel, vanliga gräsfrön och en låda med dunderdupermegafrön som lovade att reparera vilken brun fläck som helst på nolltid.

Jag öste på allt på en gång.

Någon vecka senare hade jag en djungel utanför dörren.

Som fått nån sorts fläcktyfus, då det nysådda gräset var betydligt ljusare och mest växt upp (väldigt högt) i små egna öar. Och som det växt.

När jag kom från halvsemestern idag så fick jag slå mig fram med machete.

Det nysådda gräset hade växt, det gamla hade fått liv och växt och dunderdupermegafröna hade – exploderat.

Jag har beställt hem en skördetröska för att få ordning på det.

***

Nazistvindarna som blåser…jag förstår ingenting, hur i helvete har det kunnat bli så?

Vad är det med mänskligheten?

Ja, jag vet att jag brukar tjata om att allting kommer tillbaka men ren och skär idioti vars syfte bara är att förfölja, trycka ned och mörda andra människor för hur de tänker, verkar eller ser ut: vad är det som får våra medmänniskor att bli sådana djur – igen?

***

Jag såg Champions League-finalen i en bar med storbildsskärm på ljuvliga Hotel Puente Romano i Marbella.

Det var uppenbart vilka de madridvänliga andaluserna hade känslor för: Real.

Och i en väldigt snabb och enkel gallupundersökning på plats fick jag för mig att turisterna höll på  hårt och vilt kämpande uppstickarna från Atletico.

Vi kan förstås tycka synd om Atletico Madrid.

Vi kan också tycka att det fanns många i Real som var värda den här segern efter alla dessa år och en av dom är förstås Iker Casillas.

Tänk så nära han var att bli syndabock efter det där tveksamma agerandet vid 1-0.

***

Långe Lundhs podcast ”Lundh” forsätter att skapa rubriker efter fina intervjuer.

I den senaste – som släpps måndag, men fick en het teaser söndag – får förbundskapten Erik Hamrén stryk av Anders Svensson, som ju nyligen avslutat sin landslagskarriär.

Svensson menar att Hamrén inte varit ärlig i sina snack med honom och Hamrén mest tänkt på sig själv och på hur mediabilden ska se ut.

Lite av samma kritik som Magnus Hedman en gång gav Lasse Lagerbäck när Hedman menade att det ägnades oändligt mycket kraft åt att hantera medias nyheter/reaktioner.

Kritiken kom förstås när Hedman inte längre spelade i landslaget.

Jag betvivlar inte för ett ögonblick att Svensson tycker som han tycker och han är inte ensam om att bevittna det där med Erik Hamréns ”besatthet” av vad som sägs och skrivs. Jag tycker dessutom att det är BRA att sanningar kommer fram, även om de kommer fram efteråt.

Men jag reagerade över ordet ”ärlig”.

Om vi nu skulle vara just ärliga, varför sa inte Anders just detta till Hamrén när Anders var kapten eller vicekapten?

Jag kan ha förståelse för att Hamrén känner det som en kniv i ryggen när han får det av en av sina mest förtrogna spelare, kort efter det att Sveriges mesta landslagsman slutat i Blågult.

Erik Hamrén sa på presskonferensen under söndagen att Svensson aldrig sagt något om detta till honom, trots att Hamrén bett honom att som kapten ta upp frågor som berörde hans ledarskap och som inte fungerade.

Via Twitter fanns det de som ville tro att Hamrén ljög, rakt upp och ned.

Nog för att han har småbluffat….”jag läser inte bloggar” i Strömstedts direktsända  program är den mest uppenbara och väldigt onödiga…men skulle han verkligen sitta och tokljuga om detta?

Jag har svårt att tro att skulle våga göra det.

I sådana fall måste ju Svensson bemöta Hamrén, för sin egen skull.

Och skulle det vara så (vilket jag då inte tror), då kan vare sig vi eller spelarna längre lita på Hamrén och då bör han lämna sin post.

***

Helvete, jag lider med Sebastian Eriksson.

Hur mycket otur får man ha?

***

Ska spelare kritisera och ”avslöja” när de väl lagt av eller när de petats och förvusnnit?

Ja, givetvis.

Det har jag inga problem med.

Däremot händer det ju väldigt ofta att spelare som INTE lagt av eller petats tycker att representanter för media är lite lätt  dumma i huvudet som avslöjar eller kritiserar.

Och jag kan störa mig på det – och det har inte med Anders Svensson att göra, han har ofta varit frispråkig i jämförelse – att spelare eller ledare är sig så själv närmast att de gärna kritiserar andra för att de kritiserar eller (för den delen) avslöjar – men kan tycka att det är OK när de inte längre har något att förlora på det själva.

***

Här är min söndagskrönika i Getingen som handlade just om Erik Hamrén och om att han ställs inför sin största utmaning någonsin.

Läs den här.

***

Hockeyfolket slutar aldrig att förvåna.

I en värld så macho att den slår knut på sig själv så går alla banans över att en rysk ledare beter sig som en idiot.

Då avkrävs det såväl avstägningar, avbön, tjäa, fjädrar och Tommy Boustedt talade om ”arrestering i USA”.

Detta i en värld där väldigt många viftar bort slagsmål med bar knytnävar som ”någonting som hör till”.

Vad som flyger i en annars så klok man som Tommy Boustedt när Sveriges Tre kronor får stryk, det vat jag inte men han måste uppenbarligen lära sig att räkna till tio.

I OS slog det över och här gick han på med det tunga artilleriet, gjorde den svenske coachen Grönborg till nån sorts offeralamm som satt i omkädningsrummet och grät när det visade sig att hans egen coach betett sig rätt illa själv genom att skrika ”I will fucking kill you” upprepade gånger.

Som att det aaaaaallltid är någon annans fel, att det alltid är DOM är dumma eller åtminstone alltid ryssarna.

Coacherna bar sig åt som ansvarslösa huliganer, det ser förstås inte bra ut som ledare och de straffades rättmätigt.

Det är en sak.

En annan är hur illa det egentligen är, just i den miljön?

Jag har stått vid rinkside rätt många gånger genom åren, några år bevakade jag Elitserien intensivt, och det sägs och snackas en hel del i hetsiga ishockeymatcher.

Skulle man gå efter Boustedts ”USA -agenda” så skulle rätt många arresteras efter varje sådan match…om nu hot som gester eller ”I will fucking kill you” egentligen är hot eller bara hockeyjargong.

Läser jag vad hockeyvänner twittrar till mig i ämnet så vågar jag påstå att det är jargong. Och vardagsmat.

Tyvärr.

***

Ingen kan direkt påstå att IFK Göteborg har flytet med sig just nu.

***

Erik Hamrén kallar inte in någon ersättare för Sebastian Eriksson.

Ytterligare ett slag i ansiktet på Branomir Hrgota, även om de inte direkt är samma skrot och korn som mitfältare.

***

Muamer Tankovic är inte med för han ska spela juniorlagsfotboll.

Han gjorde, för övrigt, Sveriges enda mål i P19:s förlutsmatch mot Bulgarien på nån öde liten arena någonstans.

Du ser målet här och kanske framförallt bulgarernas 1.0-mål i början videon: vilken pärla.

***

Jag hade ett tag funderingar på att lägga konstgräs eftersom jag inte har några problem med det.

Men den idén föll inte i god jord.