Patrick Ekwalls blogg

Icke skyldiga; ni är fria att gå vidare (ungefär så)

29 juni 2014 18.03, Patrick Ekwall

När du tror att du har upplevt det allra mesta på en fotbollsmatch så serveras du alltså Brasilien-Chile en junidag i Belo Horizonte.

Jag satt på sektion 408, rad I, plats 27.

Till höger om mig två chilenska kollegor, framför mig ett gäng brassefans som rest från Recife och på min vänstra sida en radioreferent från Radio Globo.

Det var förstås en föreställning i sig; Hopp och Förtvivlan i regi av två tränare, 22 spelare, en engelsman, en ribba, en stolpe och Julio Cesar.

Jag ska inte drista mig till en kamp på liv och död, för det var en fotbollsmatch, men vi är där och nafsar.

För vad hade i ett överhettat land om politikerkorrupta VM haft tre veckor kvar – utan Brasilien?

Vad hade hänt med VM? Med spelarna? Med 200 miljoner människor?

Det omöjliga, det ofattbara var på god väg att bli verklighet och när chilenarna, fansen från Recife och (inte minst) radioreferenten från Globo var på väg att inse de, då var det som att befinna i en surrealistisk film där ingenting var på riktigt förrän den sekund som Jaras straff tog i insidan av stolpen.

För sisådär 200 miljoner var det som stå inför en dödsdom, vänta på juryns obevekliga beslut, andas in, vika ned huvudet, blunda och få beskedet efter en rättegång som utspelat sig till en mardröm:

NOT guilty, ni är fria, ni kan gå vidare.

Den lättnaden.

***

Guds Son konstaterade det på Twitter, Chile spelade hela matchen med en trebackslinje där spelarna representerar Nottingham Forest, Cardiff City och Osasuna.

Men med en klok tränare, smart upplägg, mod och ett stort dunkande hjärta – då kan du komma ganska långt.

Ett ribbskott från kvartsfinal, till exempel.

***

Straffarna var ju vad de var och sannolikt som de kan bli med det oket på dina axlar inför allas ögon efter 120 gastkramande minuter.

(Det var bara Aranguiz straff som stack ut något som väldigt bra och det var väldig lik en straff jag sett fråb väldigt nära håll utanför Gävle för inte särskilt längesen…inga jämförelser i övrigt…)

Brasilien har tränat straffar en hel del uppe i Granja Comary men ingen träning i världen går att jämföra med det som är verklighet. Jag tror liksom inte att Willian slår så många träningar klart utanför stolpen på en träning.

Och jag hävdar bestämt att straffar inte är tur, det är bara skicklighet, såväl från skytt som målvakt.

***

Chames!

***

Det förvånar mig inte alls om ”min man” i brasselägret, mediachefen Rodrigo Paiva, tagit en fight med Pinilla i spelargången under halvtidspausen.

Inte på något enda vis.

***

Men hur bra är Brasilien egentligen just nu?

Du kan alltid vara förberedd på att ett lag som vill gå hela vägen inte är hundraprocentigt i varje match.

Men fyra matcher har gått och det vi har sett så här långt är ju inte särskilt imponerande. Inte på något vis.

Om vi bortser från en glödande eld och passion som bär fram spelarna i nån sorts Vilda Västern-fotboll i början på matcherna, det brukar vara i en kvart, och om vi bortser från Neymars enmansshow – har Brasilien överhuvudtaget ett eget ordnat offensivt spel?

Jag utgår såklart från att Felipe Scolari har en spelidé, men jag har svårt att tro att den är som Brages med långa bollar på en Bengt.

Och försvarsspelet är så juniorbetonat ibland att du inte tror att det är sant.

Jag vet ju att det finns en motståndare också men vi talar om det som ska vara världens bästa lag på ett hemma-VM inför en entusiastisk publik…då har det inte varit tillräckligt bra.

Brasilien ser skräckslaget ut när de hamnar under press (fysisk som mental), de har väldigt många spelare som helt tycks sakna självförtroende och jag tycker att de har en defensiv mittfältare för mycket för att skapa tillräcklig variation i sitt anfalllsspel, som inte bara kan handla om att ge bollen till Neymar och hoppas att han ska göra något.

I det sammanhanget ser Brasilien faktiskt ut som ett Zlatan-Sverige.

Vad som är jobbigast för Scolari är att han inte har så mycket att plocka upp ur sin påse.

En Willian och Ramires, såklart i en rockad på mittfältet.

En Maicon istället för Dani Alves, det bytet bör han ju göra – Dani Alves uppträder som en förvirrad herrelös hund på planen och det är ingen tillfällighet att alla moståndare så här långt valt att lägga trycket på Alves kant.

Och Jo istället för Fred.

Du läser ju själv.

Det är inte så att du studsar till direkt.

Kanske kan det vara så att det släpper för brassarna nu, när de tagit sig över en smärtgräns, för här finns förstås rätt mycket kvalitet som kan bättre, vilket vi sett förut.

Dessutom är min känsla att Brasilien kanske mår bra av att gå in till mötet med Colombia utan att vara skyhöga favoriter.

***

Uttalet på James Rodriguez är lite som i Småland, där en hel del på 40-50-talet döptes till amerikanska namn och där man uttalade Tyrone som ”Tirone” och Wayne som ”Vajne”.

***

Det är lite Ravelli-vibbar på Julio Cesar.

Utskälld och ifrågasatt inför VM, nu älskad av ett helt land.

***

Hur många fler frisparkar och gula kort hade vi sett i Brasilien-Chile om någon annan än Howard Webb dömt?

Skulle man gå efter de bägge förbundskaptenerna skulle det varit en eller ett i varenda närkamp.

Scolari och Jorge Sampaoli viftade med armar och händer värre än Sebastian Larsson så snart deras spelare tappade bollen i kamp med motståndare. Ibland gjorde de det samtidigt, lite som det kan vara när det är handboll då bägge lagen tycker att det är frikast till dom i samma situation.

Webb höll sin nivå, det går inte att ta ifrån honom. Även om jag kände att han gav vika lite väl lätt i sin uppgift att förminska fult spel. Och inte tvärtom.

***

Vad många faktiskt verkar ha glömt är att Colombia Fifa-rankades på 5:e plats i världen inför detta VM.

Nu är inte Fifas ranking alltid ett rättesnöre, men det säger ändå något.

***

Suarez straff?

Ja, det är för hårt.

Framförallt är jag lite tveksam till att en organisation som Fifa helt kan stänga av någon från ens yrkesuppdrag för något som är helt crazy på sitt sätt, men inte direkt bryter några ben på spelare.

Sen vet jag inte hur jag skulle döma, sett till vad som ändå fanns att gå efter.

Vet du hur du skulle döma?

Jag vet åtminstone hur jag hade reagerat som jurymedlem om den ”åtalade” inkommit med ett försvarstal som inte innehöll ett uns av förlåtande ton utan att ”jag föll med öppen mun på motståndarens axel”.

Då hade jag tänkt: tror den här killen att vi helt jävla dumma i huvudet?

Och jag tror att det också kan ha påverkat en jury, den totala nonchalansen inför sitt handlande.

Ett par saker till: Fifa är genomkorrupt och smått osmakligt i många avseenden, men vi måste väl ändå skilja på äpplen och päron…den här juryn har knappast särskilt mycket att göra med Blatters korrupta flörtande.

Dessutom kan Uruguays ledare/spelare skylla på allt och alla i hela världen, men den enda som var skyldig till att Suarez var avstängd i just åttondelsfinalen mot Colombia var Suarez själv.

***

Ni som vill mäta alla domslut i en kamera.

När hade vi tagit beslutet i samband med Hulks bortdömda mål?

Om en vecka? Hur hade beslutet set ut?

Det är omöjligt att via bilderna få ett klart besked om vad som var ”rätt” eller ”fel”.

Gary Lineker, som ju ändå är hyggligt respektabel i fotbollssammanhang, tyckte att Webb gjorde ett stort misstag. Rätt många andra tyckte totalt tvärtom.

***

Och just det, Brasilien Fifa-rankades 4:a inför VM.

***

Brassarnas sanslöst krångliga system vid beställningar på caféer och matställen är egentligen helt ofattbara.

Du ska alltid beställa vid en disk hos två personer, betala på ett annat hos två pers och sen hämta det du ska ha på ett tredje hos två andra.

Istället för att gör allt på ett ställe, hos en person.

Däremot har jag nu insett varför alla flygplatser har sina flesta mat- och dryckställe INNAN du går in genom säkerhetskontrollen.

Du behöver nämligen aldrig oroa dig för att det tar tid i själva security-checken: inga vätskor i påse, inga datorer ur väskan, inga skärp av – allt genom röntgen bara. Tjoff-tjoff. Blixtsnabbt.

Har du något som ser konstigt ut så ser dom det i röntgenmaskinen, säger dom.

Världsklass!

***

Jo, Brasilien andas idag.

Men det är nätt och jämnt.

BILDEXTRA: En fin dag i favelan

28 juni 2014 00.31, Patrick Ekwall

IMG_8095

På väg till Belo Horizonte stannade vi till i favelan Barriero do Vasco där vi följde svenske tränaren Micke och ett gäng sköna kids. Det var ett par timmar som utstrålade glädje, men också en del sorg på sitt sätt. De liv som många av de här barnen tvingats leva är inget jag önskar någon och vi fick alla tårfyllda ögon när en av killarna berättade om sitt livsöde. Snart ser inslaget i en TV-kanal nära dig, hoppas jag.

 

IMG_8157

En av mina favoriter på träningen, en skön målvakt i ett par slitna knästrumpor och alldeles för stora och slitna gamla handskar, som hade all tänkbar talang. Totalt orädd på betongunderlaget, kastade sig som en panter på allt.

IMG_8139

Tarlandao imponerade på killarna med sin kamera och fick förstås hjälpa till. Stor succé.

IMG_8146

 

Jag köpte läsk och kakor till boysen som de slukade med glädje. Det kändes bra att få sprida glädje, om så med lite, om så bara för stunden. De var alla väldigt tacksamma. Törstiga. Och hungriga.

 

IMG_8056 IMG_8124

 

Vi hade med oss vår chaffis, Felipe Ferreira dos Anjos, till favelan såklart. Han har bra koll på Rio de Janeiro, Dessutom fungerar han som säkerhetshjälp om något skulle hända.  Inte för att jag tror att han skulle ingripa i någon form eftersom han är snäll som ett lamm och lite halvskraj för otäckheter. Men hela han – inte minst hans labbar – skrämmer åtminstone bort en och annan.

 

IMG_7960

 

Jag gillar den här bilden, tagen på Mane Garrincha-stadion i Brasilia. Nu ser jag fram emot åttondelen mot Chile här i Belo Horizonte…

 

IMG_8088

 

…sen bär det ut på vägarna och upp i berget igen. Vi biter ihop, vi också.

När jag till slut fick fram en fråga: Fair Play?

26 juni 2014 15.38, Patrick Ekwall

Det är vägarna som gäller.

Vi i en skog på ett berg avverkar timmar efter timmar efter timmar på vägarna under våra dagliga etapper.

Det är inte helt riskfritt.

Brassarna släpper inte gärna på gaspedalen och bryr sig inte särskilt mycket om det är trånga knixiga bergsvägar eller små smala byar som ska passeras – för att tala klarspråk: folk kör som idioter.

Varannan skrotbil, för det är vad de flesta är, är en rullande livsfara bland hundar, kossor, barn, moppar, cyklar, åsnor och alla andra skrotbilar som gärna delar på vägarna i våra krokar.

Vi har sett fem-sex rätt feta olyckor bara runt Teresopolis och med dom väldigt jobbiga personskador eftersom gamla folkbubblor och slitna 60-talslastbilar inte direkt är det bästa skyddet när det smäller.

Den senaste, sent igår kväll på väg hem till Gökboet från Brasiliens läger, ”drabbade” oss när någon galen lirare i hög fart kommit fel på en liten bro mitt i en by och vält bilen.

Över hela bron.

Den enda vägen till vårt hotell.

Och alla ni som en gång väntat på en brasiliansk bärgningsbil i en skog på ett berg, ni vet att det kan ta sin tid.

***

Nog för att det kan bli Sydamerikas VM, inte helt oväntat, så tar de förstås lite ”död” på sig själva på den sida som Brasilien befinner sig.

Brasilien-Chile i ena åttondelen, Uruguay-Colombia i den andra . Vinnarna möter varandra i en kvart och fyra sydamerikanska lag blir ett per automatik.

Å andra sidan har vi garanterat sydamerikanskt i en av semifinalerna.

***

Ingen frågar sig längre ”varför är Leo Messi misslyckad i landslaget”, vilket förvisso var något överdrivet.

Han bär sannerligen sitt Argentina.

***

Det var lite stort att få träffa Casagrande.

***

Tänk dig Karl-Erik Nilsson flyga in några miljoner cash för att Zlatan och Co krävt mer betalt.

***

Diskussionen om det överhettade klimatet som uppstår när en människa biter en annan människa på en fotbollsplan har uppstått igen.

Möjligen lite överraskande den här gången, kan jag tycka, eftersom det ändå är tredje gången som Luis Suarez tar till tänderna. På en fotbollsplan (jag vågar inte ana hur det är när han blir arg hemma).

Nej, en medveten handling i form av armbåge eller tackling i syfte att enbart skada tar förstås hårdare än ett litet bett. Men för det första är det ingen tävling om vad som egentligen gör mest ont och dessutom är det inte effekten av handlandet som gör att Suarez blir korsfäst över hela världen,

Det är förstås beteendet.

Om en spelare skulle få för sig att kissa på andra spelare så hade inte heller det varit lika illa som ett par dobbar över knät, men rätt många hade frågat vad fan det var frågan om. Framförallt om det skedde för tredje gången, På en fotbollsplan.

Sen är det förstås en delikat fråga fråga för Fifa hur de borde bedöma Suarez i avstängningsfrågan. Han borde rimligtvis ha bedömts i VM för detta enda ”VM-bettet” och inte för hur hans bitande historia ser ut.

Eller lägger Fifa nu någon vikt vid hur många brutala attacker som Frankrikes Sakho stått för  sin karriär när hans armbåge mot Equador ska bedömas?

***

Efter en vecka utan lycka fick jag till slut fram en fråga på Brasiliens presskonferens.

Till Luiz Gustavo.

Frågan, som jag länge hoppats få besvarad, handlade om hur spelare ser på fair play. Om spelare på den här nivån överhuvudtaget bryr sig när de alla vill vinna till varje pris.

Nu är Luiz Gustavo en något Bundesligapräglad man och jag upplever honom som en ”ärlig spelare”, men svaret var ändå intressant.

Eftertänksamt svarade han aäven om ALLA vill vinna till varje pris så vill han att de ska ha skett under formerna till Fair Play.

Jag är inte helt säker på att alla tänker likadant och det är klart att Luiz Gustavo inte skulle säga annat, även om han tänkte annorlunda.

***

På vägarna igen.

Nedför berget.

Mot åttondelsifinalen Brasilien-Chile, mot Belo Horizonte.

Vår chaufför, Felipe Ferreira dos Anjos, rattar oss stabilt som vanligt.

Jag längst fram, Tarlandao bakom mig och Pastor Paulinho bakom Felipe Ferreira dos Anjos.

Vi brukar prata om vattenmelon och sånt och vi brukar gnabba lite om vem är mest hungrig.

Felipe Ferreira dos Anjos säger inte så mycket och vilar sina enorma labbar på ratten.

Vi är som en enda stor familj som bor i en Fiat Duplo.

När en galen brasse inte kunde släppa mig på läktaren

24 juni 2014 22.42, Patrick Ekwall

Gå po match i Brasilia var något helt annat.

När det var fullständigt överhettat, smått galet och svettigt att ta dig till brassarnas matcher i Sao Paulo och Fortaleza så var det lite som att promenera till Mjällby-Brommpaojkarna en ljummen försommardag.

Bortsett från att vi var 69.000.

Bortsett från att den sex- och sjufiliga vägen till arenan kändes något bredare än den landsväg som slingrar sig fram till Strandvallen.

Men det var lugnt, stilla, sansat, korrekt och nästan lite dämpat.

Som att det var så oerhört tydligt att Brasilia är landets Mekka för välvårdat styre och kontorsämbeten, ordning och reda.

Det var heller inte riktigt samma dunkande och febrila stämning som vi upplevt tidigare.

…och framförallt BORTSETT från arenan.

Mané Garrincha eller Garrincha Mané…jag blir aldrig riktigt klok på vad som är fram eller bak på brassenamnen…var en oerhört mäktig upplevelse.

Storartad i sitt slag, en arkitektur helt i linje med den futuristiska huvudstaden med en pelare runt en ytterfasad likt ett Colloseum och en vackert rundad form med smakfullt branta läktare.

Talar vi MÄKTIGA arenor i världen så är den topp 5 på min lista, även om jag alltid glömmer,

Där finns nog även VM-arenan i Oita (Japan), nya Wembley, Santiago Bernabeu och möjligen jämt skägg med den i Durban (Sydafrika) och Allianz Arena.

Och det blev såklart en match att minnas på alla sätt vis när Neymar jr definitivt bevisade för en hel värld att han är framtidens namn på allas läppar den dagen stjärnglansen kring Messi, Zlatan, Ronaldo har börjat lysa lysa lite svagare än idag.

***

Flyget tillbaka till Rio gick givetvis mitt över hela Italien-Uruguay så jag missade dramatiken.

Men landade till sociala medier överösta med Suarez nya bitskandal.

Som kollega Lühr twittrade: ”Suarez behöver ingen avstängning, han behöver hjälp”.

Egentligen är det för sorgligt.

Att folk på en fotbollsplan i en fotbollsmatch beter sig genom att sparka ned andra eller ramla ihop som små barn för att de fått ett finger i magen, det är en sak.

Men att upprepade gånger inför världens alla TV-kameror bita en motståndare, väldigt väl medveten om vad det innebär inför rätt många kameror –  ja, då har man problem utöver det vanliga.

Tänk dig själv en människa som springer omkring och biter andra när de blir arga eller upprörda ute i samhället. Det hade kommit någon i vit rock och förklarat att du får följa med här.

Det är ju sannerligen en sorglig historia det här, en gudabenådad fotbollsspelare som tappar det så här skamfullt.

***

Jonas Eriksson var så pass utmärkt som man kan kräva.

Vill du tro att en domare INTE gör ett enda litet misstag eller, för den delen, annorlunda bedömning än du själv, i en match – då tror du på jultomten också.

Jag tyckte han hade bra flyt, jag tyckte han tog tag i det som behövdes ta tag i och han köpte inte en del teatraliska försök att få frispark.

Möjligt att jag tyckte han var väl snäll mot Dani Alves när han tappade bollen till en motståndare i farligt läge och fick en gamska billig frispark. Men jag satt på rad Y uppe i himlen någonstans utan TV-akärm, så den kanske var korrekt?

***

Och nu har vi sannolikt sett Scolaris byte i detta VM?

För inte kommer väl Paulinho tillbaka efter ännu en bedrövlig insats? Inte efter Fernandinhos inhopp.

***

Alltså inte en gång, inte två gånger – TRE gånger.

***

En man med sin son på Mane Garrincha/Garrincha Mane, raden framför mig där vi satt på det som är ”observer seats” för TV-människor, upptäckte att jag inte ställde mig upp och tokjublade vid Brasiliens första mål.

Sen kunde han inte släppa mig.

Han undrade förstås vad jag var för iskall idiot, jag tror han utgick från att jag inte kom från Kamerun.

När 2-1 kom vrålade han mot mig ”ställ dig upp och skrik, din hösäck (oklart om just exakt hösäck, men nån sorts säck med trött innehåll)”.

Jag försökte förklara att jag inte var supporter, att jag jobbade åt en TV-kanal men han gav sig.

Och i hela andra halvlek satt han och stirrade på mig istället för matchen, häcklade mig något jävulskt när jag inte jublade.

Smått absurt, om än humor.

***

Det allra bästa med att vara på ett VM är förstås att vara på plats och få uppleva matcher live.

Sämst är att det oändliga resandet innebär att du missar en massa matcher.

Som jag alltid har sagt, ska du FÖLJA ett VM och se så mycket som möjligt, då ska du sitta framför TV:n.

***

Det som är intressant med att vara i en annan fotbollsvärld är att följa hur media rapporterar och hur det kan skilja sig från hur det är hemma.

Här är de, exempelvis, inte alls lika kåta på att syna VARENDA tänkbar domarmiss det går att komma åt.

Jag tror såklart att missar som ”drabbar” Brasilien skulle ta eld, men om vi nu ser det generellt så känner jag att bevakningen av domares misstag ter sig alltmer absurd i svensk media.

I den allsvenska bevakningen, såväl som i den internationella.

I Brasilien har exempelvis den nyzeeländska domaren fått tillnärmelsevis så mycket stryk som han fick i Sverige, ej heller de som dömde bort två mexikanska mål och så vidare.

Sen vet vi också att i England och Italien och andra länder så hudflängs och jagas domare, det ligger lite i deras mediakynne och där vill vi inte hamna.

Jag känner att brassarna snarare koncentrerar sig på spelarnas misstag än domarnas.

Jag kan tycka att det är lite befriande, trots allt.

***

Istället blir det en hel del matcher via bilradio och det är en upplevelse i sig.

Det smattrar, om vi säger så.

Och jag har oftast inte en aning om vem som gör mål, av språkliga skäl, förrän kommentatorn blivit klar med sitt ”goooooooooooooool” och avslutar med ”de Coooooooolooooombia”.

Det mest absurda ‘är att de struntar helt i miljöljud (de kunde lika gärna sitta i ett kök på Lindängen i Malmö), de kör ljudeffekter som kan liknas vid syntar från slutet av 70-talet och att kommentatorerna själva kör reklaminslag lite då och då.

Som Sverige hade rasat och Dagge Malmquist mitt i ett anfall hade dragit i gång ”Missa inte att Colgate har den finast mintsmaken. 2-pack för 12 kronor på Ica just nu”.

***

Tänk att det hann blossa upp en mindre debatt om Eriksson och Co missat en offside vid Freds mål, när någon klåpare till grafiker dragit offsidestrecket fel.

OM det nu hade varit offside så hade det varit hårfint och klart inom en gräns man får köpa.

Nu var det ju inte det och snarare en extremt bra bedömning, vilket det knappast vändes till.

***

Vi avslutade match – och jobbkvällen i Brasilia med att besöka en lokal grillsnubbe som hade en ambulerande servering med hjälp av väldigt liten skåpbil.

Han kunde erbjuda hot dog, sörja i gryta och grillspett samt öl.

Jag testade en tugga på spettet men var helt övertygad om att det var på katt (det sprang rätt många herrelösa kattskrällen i krokarna) men Tarlandao och Pastor Paulinho lät sig väl smaka.

De står upp idag.

Katt är milt för kistan, men jag tycker det är lite väl segt att tugga.

Sörjan i grytan gick det att vara utan.

***

Italien, England och Spanien…bara sett till mediamänniskor så försvinner det tusentals från VM.

Möjligen en hel del fans, även om jag tror att man bokar sin Brasilien-resa långt i förväg.

Men framförallt försvinner tre av Europas starkaste ligor, vilket förstås är intressant ur flera aspekter.

Om det sen går att klura ut vad det rör sig om är en annan sak. Rätt många av de mest aktade spelarna i de här ligorna är ju från andra länder.

Europas hopp får ställas till främst Holland, Frankrike och Tyskland.

***

Neymar tog sonen i helikopter upp på berget.

Vi tog den vanliga routen längs vägarna på ett par-tre timmar i lådbil snyggt rattad av Felipe Ferreira dos Anjos och snart känns det som om vi gjort fler bergsetapper än under ett normalt Tour de France.

Dock i bil, vilket jag är tacksam för.

***

Sen ska vi förstås inte glömma att det kan hetta till på Strandvallen, åtminstone om det tullats lite väl mycket på medhavd dryck.

Men det är inte lika branta läktare att ramla ned från.

Och det är sällan särskilt mycket vare sig Garrincha eller Neymar.

Inget mumbojumbo från Scolari

23 juni 2014 04.04, Patrick Ekwall

Jag är inte så mycket för tält.

Kan vara något som sitter i sen någon midsommarafton i Falsterbo i ungdomen och ett uppvaknande i kvalmigt, småfuktigt och sunkigt tremanna med torr mun och solen gassande mot orange duk i tveksamt material.

Så det är med tält som det är med maskerader och med parmiddagar, jag klarar mig gärna utan.

Men på mästerskap kommer du inte undan.

Fifa (eller Uefa) löser alla jättelika mediacenter med enorma vita tältarrangemang och för att piffa till det körde brassarna ut mån sorts eucalyptus-doft via ac:n som inte luktade något annat än starkt rengöringsmedel.

Idag, på det som i Fifa-världen bara benämns som ”matchday minus 1″, blev det 12 timmar tält.

Jag, Pastor Paulinho och Tarlandao i stort vitt tält med arbetsplatser, TV-apparater, toaletter och restaurang.

Oundvikligt eftersom vi behövde invänta intervjuoffer, presskonferenser, träningar, behövde nätet, ville se delar av andra matcher och eftersom mediatältet i Brasilia ligger inbakat inne i arenans garage och du måste via snitslad bana gå upp och ned, fram och tillbaka för att komma dit. Eller därifrån.

***

Ska Portugal lyckas krångla sig vidare återigen, precis som de alltid gör till mästerskapen via play off.

Eller sänker Jogi Löw och Klinsmann portugiserna med en klassisk due-due?

***

Bara i ett VM – och i synnerhet under detta – kan du fastna för Algeriet-Sydkorea.

Fantastisk match (det också) och algerierna är ju riktigt bra stundtals.

***

Min söndagskrönika i Getingen handlar om att maskiner aldrig kan ersätta människan inom fotbollen.

Att kameror kan bevisa var bollar befinner sig men inte hur människor beter sig.

***

Annars undrar man ju om Fifa skakas om rejält nu när Jasmin Sudic förklarat hur det borde gå till?

***

Det går inte att ta ifrån Felipao (Scolari) att han är principfast. Så till den milda grad.

Och jag tycker det är iskallt att deklarera direkt att han spelar med ”mitt lag” mot Kamerun, vilket är exakt den startelva han proklamerat och den som spelade mot Kroatien. Hade inte Hulk varit skadad mot Mexiko, då hade han kört samma elva där.

Inget mumbo-jumbo, inget fjantigt hemlighetsmakeri.

Bra där, Felipao.

Som alltid är underhållande på presskonferenserna.

För övrigt är alla brassar (nästan) otroligt måna om att berätta – långt och invecklat oftast – sin åsikt, sin version. Det är väldigt intressant att lyssna på.

***

Brasilia är ett märkligt atälle i all sin futurism.

Ett 70-tals-Dubai.

Det enda som stod här ute i ingenstans när det byggdes var Carlton Hotel, Där vi bor.

***

Belgien kan bli farliga nu när de krånglat sig vidare och gjort det alla krävt.

***

Glöm aldrig att snart har vi utslagsmatcher på gång och då spelar det oftast ingen som helst roll hur bra eller dålig du varit i gruppspelet.

Ibland kan det, tvärtom, vara så att en stark inledning kan dippa något i en åttondel och då finns det ingen återvämdo.

***

Tänk att Miko Albornoz kan få VM-debutera idag.

Vilken resa.

***

Det bli en fin måndag här i den brasilianska huvudstaden och det bästa är att vi kan promenera längs den spikraka och sjufiliga huvudgatan till arenan på tio minuter.

Brasilia är inte riktigt Sao Paulo eller Rio de Janeiro, det är något helt annat som är väldigt olikt resten av Brasilien.

***

Tält borde förbjudas. Och ballonger.

Samt maskerader (vilket jag tar upp mera grundligt  senaste Pådden), billiga linnekostymer i tveksam konfektion, ryggsäckar (speciellt i mixad zon) och parmiddagar.

Så, då fick jag det sagt det.

Känns skönt.

Klart Everton ville lira fotboll

22 juni 2014 01.36, Patrick Ekwall

Vår kungliga servitör ute i Gökboet, på ett berg i en skog, heter förstås Everton.

Jag trodde att det var ett artistnamn men Paulinho förklarar att Everton är ett vanligt brasilianskt namn.

Ungefär som att folk hemma heter Erik.

Nåväl, Everton jobbar kvällstid i vårt Gasthaus och vi har hunnit lär känna honom hyggligt väl eftersom vi oftast är de enda han serverar.

Jag hade noterat att Gökboet inte bara har en konstgjord sjö, ett nöjesfält, getter, sluttningskor, swimmingpool, ugglor, personal i schweiziska folkdräkter, fonduerestaurang och isbana – det finns även en sån där nätomsluten five-a-side-plan.

Så jag frågade Evertom, lite skoj lite på allvar, om det inte var läge att spela lite fotboll.

Effekten var lite som att fråga en svensk servitör om det finns en gaffel i huset.

Everton sa inte bara ”ja självklart”, han gav oss en tid och ett gäng andra som skulle vara med. Vi bor mitt ute i ingenstans, men tio killar som vill vara med och lira lite fotboll var en fullständig självklarhet.

Lika självklart som det var att fråga om vi skulle lira lite.

Everton bara så ”i morgon kl 17″ och sen var det inte mer med det.

***

Vi hann se delar av Tyskland-Ghana på restaurang i Rio och delar på flygplatsen Santos Dumont.

Det var ju en sån underbart härlig VM-match som det känns som om bara Ghana kan bjuda på, när de är på det humöret.

För att inte tala om Tyskland.

Det kanske inte var något för finsmakande fotbollshipsters, för det var fram och det var tillbaka och det var trötta hjärnor och sega ben och det var smått galna sekenser och det var självklart den oslagbara Miroslav Klose.

Det var en VM-match när VM-underhållningen är som allra bäst.

***

Leo Messi, misslyckad i landslaget?

Så här långt är han ju landslaget.

***

På ett flygplan nu (surprise, surprise) mot Brasilia och brassarnas avslutande gruppspelsmöte med Kamerun.

Annars inleddes dagen uppe i berget där Dani Alves höll presskonferens och det var ytterligare en tillställning med en brasiliansk stjärna på podiet som var en imponerande föreställning i sig.

Dels för att Dani Alves satt och svarade på frågor i EN TIMME, det är mer tid än (exempelvis) Ola Toivonen gett svensk media under ett helt VM-kval innan han hetsas iväg till en träning av ledare.

Och dels för att den brasilianske världsstjärnan svarade intressant och etfertänksamt på varenda en fråga. Han svamlade inte iväg någonting och i långa smått invecklade utläggningar pratade han om kritik, känslor, fotboll, media, folket, rasism och under en femminutare mulade han sönder Alan Shearer för att den gamle målskytten sagt något dumt om Fred….vilket i och för sig Alan Shearer inte är ensam om.

Det var lite som att sitta och lyssna på en föreläsning och jag måste erkänna att det var intressant på många sätt. Många av brassarnas VM-spelare tar verkligen chansen att uttrycka sin mening, sina känslor och sin bestämda uppfattning när de väl får möjligheten.

***

Det är ingen hemlighet att jag via Twitter, bloggen och mejl fått frågor om vad jag egentligen gör här i Brasilien.

En hel del har (skämtsamt) undrat om jag egentligen är här och när Bladet kommenterade min insats igår blev jag betygsatt utefter att jag inte syntes i sändningarna.

Helt ärligt, nej det är inte så förbannat roligt om folk inte ser vad jag/vi gör här. Och det är glädjande att många hellre hade sett mer.

Men jag vet inte riktigt vad folk hade förväntat sig. I studion är det fullt och de gör det grymt bra, jag har för övrigt aldrig suttit i någon VM-studio så det är inget annorlunda.  Kommentator var jag en gång 1998 och det ska ni vara glada att ni slipper. Utöver det har TV4 valt att inte ha någon ”sidostudio” (som jag haft med Rio-Olof förut) eller annan ”bredare” roll.

Nu är jag Fyrans enda fotbollsreporter på plats med uppdraget att punktmarkera Brasilien tillsammans med fotograf Tarlandao och med hjälp av Paulinho Guara.

Och en inslagsreporter gör inslag som beställes av chefer hemifrån inom en tidsram som oftast är max två minuter.

Vi jobbar våra 8-10 timmar om dagen ute på brassarnas camp och vi sitter en hel del i bil (trekvart enkel väg till campen från Gökboket, tre timmar till flygplatsen i Rio) och i flygplan.

Det är inte konstigare än vad andra utsända (kommentatorer reser ännu mer) gör under en VM-mangling men det är givetvis så att andra har roller där de syns och hörs väldigt mycket mer.

Det är som det är med det.

Vi tre gör det som ingår i vårt uppdrag vi fått hemifrån och det blir givetvis väldigt mycket timmars jobb per sekund i rutan men det är inget ovanligt för en inslagsreporter.

Och jag hade varit helt utan ambitioner om jag inte hade önskat mer ”airtime” eller en annan större roll men jag tillhör ett lag och spelar utefter de instruktioner som ges, det TV4-lag som får mer positiv credd nu än någonsin tidigare på ett VM…jag gör mitt sjätte VM som utsänd, så det har jag koll på.

Sen är det förstås trist att jobba rätt hårt och dagligen få veta att ingen jävel har sett vad vi gör, jag erkänner gärna det.

Men jag kunde stått i en gruva och borrat ett hål också. Och även om jag jobbar med mitt sjunde VM-slutspel och kanske ser det lite annorlunda så finns det förstås rätt många tusen andra som gärna hade bytt uppdrag med mig.

Det vore förmätet att klaga.

***

Idag rattade Felipe Ferreira dos Anjos rakt in på lyxig churrasceria för sen lunch.

Det var möjligen att ta i för en snabblunch före vår flight, men dels är han hungrig och dels är det vi som pröjsar hans käk…så han är inte helt född bakom en vagn.

Nu känns det som om jag inte behöver äta lunch på en vecka.

***

Det brasilianska mediadrevet är totalt uppeldat över att Felipao 1) inte tränar 2) tränar för dåligt och inte spelar 11 mot 11 lika mycket som de vill och 3) inte byter ut halva laget.

Jag hänger inte riktigt med.

Brassarna hade förvisso en underlig övning häromdagen där alla försvarsspelare skulle rensa inlägg på ett tillslag (det är sant), helst så långt och högt som möjligt men annars vet jag inte vad det ger att träna särskilt mycket och ofta mitt under brinnande VM med bara få dagar mellan macherna?

Och de borde väl ändå veta att Brasilien, framförallt inte Felipao (Scolari), sällan eller aldrig ändrar i sitt lag.

Vid VM-gulden 1994 och 2002 gjordes en ändring i startelvan som inte hade med skada/avstängning att göra. En enda.

Mazinho iställer för Rai -94. Kleberson istället för Juninho Paulista 2002.

Ingen kan ha räknat med att det blir fler ändringar den här gången.

***

David Luiz är en självklar ledare i det här laget, det bevisade han tydligt när han satt vid podiet härmdagen.

***

Vi hann aldrig med någon fotboll med Everton och hans polare, landslaget drog ut på tiden ute vid campen och vi var inte ens nära att hinna tillbaka.

Men en dag innan vi åker hem måste det bli av.

Finns bara tiden är själva fotbollen det minsta problemet.

Så är det här i Brasilien och så heter dom också Everton.

 

DAGENS VM-BILD: TV överallt, ”fotboll” överallt

20 juni 2014 16.11, Patrick Ekwall

IMG_7689

 

Överallt, en TV.

Ett hål i väggen, en bensinmack, restaurang, affär, bibliotek, uteservering, tandläkare, hissar, möbelbutik, taxibilar….det är svårt att missa en enda sekund av fotbolls-VM om du bara har tid att stanna upp och titta.

Men när det inte är fotboll? När det inte är VM-studio, VM-snack, VM-tävlingar, VM-intervjuer, VM-rapporter….ingen behöver vara orolig, det är det hela tiden.

Så visst hajade jag till när en glass-servering körde en halvtimmes dokusåpa (de är osannolika populära här, det fick jag lära mig redan på Åke Wihlneys tid i programmet ”Fönster mot TV-världen”) .

Men självklart var det såpan där Neymars flickvän, Bruna Marquezine, hade huvudrollen.

Allt handlar om fotboll och VM egentligen.

Englands fiasko är ingen sensation

20 juni 2014 02.49, Patrick Ekwall

IMG_7261 IMG_7297

 

Jag har en faiblesse för gamla fina folkavagnar, inte så mycket för bubblorna som för de klassiska folkabussarna.

De har blivit så inne hemma i Sverige att de är svåra att få tag i och om de är riktigt bra så är de svårt överprisade.

Här i Brasilien är folkabussen just exakt folkets buss, var fjärde brasse tycks ha en.

Eller en folksnurra, som vi som småpågar på Lindängen.

Det har förstås att göra med att modeller av folkorna fram till 2013 görs här, men det är ändå lite roligt att se dom överallt…det är som att åka tidsmaskin tillbaka till en ungdoms gator, någonstans på 70-talet.

***

Först Spanien.

Sen England.

Jag är inte så vansinnigt överraskad över att engelsmännen (förmodligen) åker ut redan i gruppen. Att förlora med uddamålet mot Italien och Uruguay är egentligen relativt normala resultat, England är inte så bra att de på något vis skulle räknas som storfavoriter i de här matcherna.

Annat med Spanien för där ramlade allting ihop som ett korthus efter 20 strålande minuter i första matchen mot Holland.

Att Spanien skulle vika ned så enkelt omgående var förstås smått sensationellt, vi talar ändå om en grupp spelare som väldigt enkelt tog sig genom ett kval och där flertalet spelade en final i Champions League för någon vecka sen.

***

Chile, Uruguay, Mexiko, Colombia, alla har ju haft gemensamt att tycks kunna springa genom berg för att vinna sina matcher.

Det finns innerlig brinnande vilja hos de här lagen som smittar av sig och som är väldigt tydlig.

***

Alla som kvalificerar sig är förstås värda att få vara med. Det råder det inget snack om.

Men till nästa mästerskap kan jag gärna tänka mig att slippa Grekland.

***

Fernando Musleras utspark som till slut hamnade hos Luis Suarez för 2-1, titta gärna på den alla svenska målvakter.

Ska ni överhuvudtaget lära er att skjuta ut bollen så lär er Muslera ”sydamerikateknik”, släpp Ravellilyrorna…att dra bollen tidigt och högt på volley är snyggare, mera effektivt, precisare och klart målfarligare.

***

Det blev (och är) längsta VM-dagen.

Det blir lätt det när det är väckning kl 00:50.

Sen blir det inte lättare av att 03:30-flyget är en timma sent.

Vi drog rakt upp i berget (ny helgdag, ny dag utan trafik) och satt stand by på brassarnas camp från tidig morgon.

Inte lätt att hålla upp ögonen sådär ett dygn senare.

***

Det regn som idag sköljde över oss var en kombo av Borås- och Malmö-regn och om ni har upplevt båda så inser ni att det outhärdligt.

Det tog dessutom aldrig slut och ska fortsätta i dagarna.

Kontrasten rätt syår till Fortaleza med en väderlek som innebar att du var dyngsur av svett om du gick två meter utomhus.

I samma land förvisso.

Men tre timmars flygresa från Rio och det är ju lite som att flyga Stockholm-Barceona när jag tänker efter och det är ju en bit, åtminstone sett till temperatur.

***

Neymar Jr hade alltså låst in sig 24 timmar i en svit med sin donna på lediga dagen.

Klart som tusan att alla inte behövde träna särskilt intensivt idag.

***

Tack alla för hejarop och annat på Twitter.

Nej, jag är inte här som turist…jag reser runt som alltid och gör reportage, nu reser jag med brassarna.

Nej, jag är inte petad…från vad i sådana fall?

***

Ibrahimovic på plats och brassarna går bananas på alla tänkbara håll och kanter för att få en bild, ett snack, en aning.

***

Folkabussen, tänk att det var en ”campingbil”.

En föregångare till dagens husbil.

Tiderna förändras alltid. Överallt. På alla sätt.

 

 

 

 

Utsparken Uruguay

 

Plötsligt kom det en VM-stjärna mitt i natten

19 juni 2014 18.44, Patrick Ekwall

IMG_7703 IMG_7701

 

Helt plötsligt, sisådär strax efter 03:30 på morgonen, så kom en brasiliansk VM-stjärna strosandes på flygplatsen i Fortaleza som en ”helt vanlig man”.

Även om det var mitt i natten (flygplatsen i Fortaleza är som ett hotell, folk sover överallt i väntan på de få flyg som ska ta dom därifrån) så tog det förstås inte mer än tre sekunder innan Ramires var fullständigt omringad av människor som ville prata, skaka tass, ta selfies, ha autografer och två TV-bolag tryckte in honom i ett hörn för intervjuer.

Det kanske inte är så underligt att Scolari ger spelarna helt ledigt mitt under VM-turneringen, däremot att spelarna släpps helt fria i ett land som är monumentalt stort.

Nu förundrades och förargades ganska många  brassar på flygplatsen av att Ramires hade bokat sig på en tretimmrsflight till samlingen i Rio med väckning någon gång vid 01-tiden på natten – bara några dagar före match, under pågående mästerskap.

Och visst är det lite konstigt, det måste jag erkänna att jag tycker.

Men det är ju exakt sådant här som kommer att hyllas som ”stort ledarskap” om Brasilien vinner och ren idioti om de inte gör det.

Brasiliens Honolulu

18 juni 2014 19.57, Patrick Ekwall

Min favoritstad så här långt i VM: Fortaleza.

Inte så genomstökigt som miljonkaosstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo, inte så  trasigt som den lilla bergsmetropolen Teresopolis.

Fortaleza är mera easy-going och lite som brassarnas Honolulu.

Vi var först bokade på ett hotell i ett vattenland på stranden men eftersom det visade sig vara fullbelagt när vi anlände efter jordens inrikesresa – trots vår bokning och jag orkar verkligen inte gå in på detaljer om hur sårbart mitt humör var just där och då, men lite som när Rio-Olof stormade ned för åtta trappor efter incheckning på ett råtthål i Valetta och skrek ”this is a robbery” med fradga i mungiporna – så anvisades vi till ett annat hotell i downtown. En dryg timmes taxiresa åt andra hållet.

Men vid samma strandremsa. I Fortaleza bor du vid beachen lite oavsett var du bor…möjligen ett skäl till att beachvolleyproffsen älskar att utgå härifrån.

Och just närheten till vattnet har förstås en viss fördel.

Fortaleza ligger inte särskilt många mil från ekvatorn och luftfuktigheten på matchdagen var den som du känner om du en dag skulle befinna dig i en riskokare (vad du nu skulle där och göra, men du fattar).

Idag, dagen efter match, är det behaglig 28-gradig ”svensk” sommarvärme.

Om det här ”vinter” i Brasilien så kan jag leva med vinter året runt.

***

Ser Brasilien ut som ett lag som håller hela vägen fram till ett VM-guld.

Det är inte bara en och annan expert som ställer sig den frågan idag; det är en hel fotbollsnation.

0-0 mot Mexiko bevisade väl annars att så här långt är Brasiliens anfalllsspel detsamma som att Neymar gör något på egen hand med bollen.

Och även om Felipao (Scolari) leker Stålmannen så är det självklart så att han är orolig, se gärna på hans kroppsspråk vid bänken under matchen….det utstrålar inte direkt karma från en person som är nöjd med det han ser.

Jag tycker inte att Brasilien har något ”eget spel” och det är möjligen att det är en för simpel förklaring för alla fotbollshipsters därute men Felipaos Brasilien spelar inte som ett lag.

De spelar lite för sig själva.

Vilket förstås fungerar om du har ett lag fyllt med individualister som är outstanding.

Det har inte Brasilien.

De har en väldigt stark defensiv cetrallinje med David Luiz, Thiago Silva, Paulinho och Luiz Gustavo.

Men det blir en defensiv mittfältare för mycket, om du frågar mig.

Laget kräver ytterligare offensiv konstruktivitet och ser du över vad som finns att tillgå så är det ju inte Tyskland direkt.

Det är Willian och Jo.

Samt den lille snabbe Bernard.

Mycket kan fortfarande hända, Mexiko var en intensiv, smart och väldigt värdig motståndare och det räcker att du tar dig igenom  Australien-Holland så vet du att det inte skrivs någon VM-historia i vare sig första eller andra omgången av ett gruppspel.

Däremot finns det rätt många miljoner brassar som börjar känna oro.

***

Holland har alltså gjort åtta mål på två matcher och ändå var de alltså illa ute mot The Socceroos.

Jag älskar verkligen detta VM.

Det känns som om fotbollsmiljön i det här landet smittar av sig på allt och alla.

***

Tim Cahills mål var ren njutning.

Men jag håller fortfarande van Persies dyknick mot Spanien som det häftigaste. Så här långt.

***

Alla hade talat om det otroliga brassetrycket på Castellao i Fortaleza, men det var istället de över 10.000 tillresta mexikanska fansen som vann kampen överlägset på läktarna.

Över 3.000 mexare hade kommit till stan via en kryssningsbåt och jag utgår från att de flesta ombord på den hade – så att säga – jobbat sig fram till gott humör.

Och det var lite som det kan vara på en landskamp hemma i Sverige.

Rätt många brassar var där på företagsplåtar och var lite mera modesta, alltmedan de som rest dit från Mexiko var på ett ”annat humör”.

***

Pastor Paulinho gjorde sin första ”mixade zon” och han imponerade.

Fred, Luiz Gustavo, Thiago Silva, Willian och några till stannade gärna till en stund för ett snack med den forna Atletico Mineiro-spelaren.

***

Tack för alla glada och omtänksamma tillrop hemifrån.

Ja, jag är här och vi jobbar på med att punktmarkera Brasilien.

***

Jag hade en intressant diskussion med stolsgranne (inte han på 3F) på flyget hit.

Vi talade om folkets frustration och att det är förståeligt att de slår tillbaka mot det korrupta samhället som så tydligt blottats i samband med VM.

Han berättade att Fortalezeas flygplats tilldelats hundratals miljoner för en renovering. Men inte ens en glasruta är utbytt på flygplatsen. Och pengarna är slut. Alla vet att de hamnat i olika fickor hos politiker, byggherrar och ”ansvariga” hela vägen ned i en kedja som slutar ungefär där folket tar vid.

Fortaleza skulle också lösa trafiksituationen genom att bygga ut vägar och bredda en ringled. Den enda nya väg som finns är den som går från nya stadion och fem hundra meter ut till den gamla vanliga.

Därför är trafiksituationen som den är och för att underlätta att matchdagarna inte ramlar ihop inne i stan har regeringen bestämt att alla matchdagar är helgdagar, då alla affärer och kontor ska var stängda.

Det innebär att väldigt många människor i stan får en rätt dassig lön under VM. Och affärsidkarna, som min stolsgranne i däckbranschen, förlorar mycket pengar. Elva dagar kunde han ha öppet under VM. Mot det dubbla under en normal period.

Allt detta för att politiker och andra höjdare roffat åt sig massor av pengar som ramlat mellan stolarna i samband med VM.

Man förstår ju att folk blir förbannade.

***

Scolaris lag fick helt ledigt efter matchen för att göra vad de vill och för att på egen hand ta sig till träningsanläggningen senast kl 11:00, lokal tid, i morgon.

Därför kom de också ut till den mixade zonen i sina privata kläder och det var som en osannolik catwalk för så kallade fotbollsproffskläder med därtillhörande attiraljer.

En uppvisning i sig.

Dimanatringar, svåra sneakers, vansinniga klockor, guld, silver, ädelstenar i alla olika former i öronen och så alla de där modehusen som nyrika  brasilianska fotbollsproffs älskar att synas med: Gucci, Dolce, Prada, hela den svängen.

***

Once in Fortaleza är det väldigt svårt att komma härifrån. På alla sätt.

Vårt flyg tillbaka till Gökboet går kl 03:30, natten mellan brasiliansk onsdag-torsdag.

Den tiden är lite knivig, om du frågar mig.

Sover du före eller efter och när går du i sådana fall och läger dig.

Kl 18 för att gå upp vid midnatt?

Eller biter du ihop och håller dig vaken till halvfyra för att leva på de tre timmars sömn du hoppas få på resan?

Jag hoppa åtminstone att flyget går när det ska gå.

Förhoppningen är att killen på 3F är med och styr upp.