Patrick Ekwalls blogg

Ingen Hof i Danmark; en Hoff i Stockholm

20 januari 2014 00:22, Patrick Ekwall

Det blev en lördag som inte var precis exakt så som alla andra lördagar burkar vara.

Tidig revelj i Köpenhamn, flyg till Stockholm som framåt kvällningen avslutades med resan Arlanda-Kastrup och sövande tåg på tre och en halv timme till Århus.

Det är ju vad det är med det: ett jävla resande, i en extrem omväg.

Men däremellan satt jag och småsnackade lite med JO Waldner, Frank Andersson, Tina Thörner och – David Hasselhoff!

Och det, kära vänner, är en femma som jag inte känner att jag kan skoja bort i första taget.

Och, ja, just exakt den Hasselhoff, The Hoff: Baywatch, Looking for Freedom, Americas Got Talent och gud vet vad.

Och varför?

Ja, det är förstås en bra fråga men inte konstigare än att Mexiko Media (som drivs av Filip&Fredrik, bland annat) tagit fram programidén ”Hasselhoff, en svensk pratshow” som ska sändas på TV3 och i ett av de tio programmen har jag fått den stora äran att gästa programmet.

Det var sannerligen en upplevelse när Hasselhoff körde loss med sång inför eget band under ledning av saxofonisten Emma Essinger, smått galet snack med gästerna som handlade om allt möjligt (i ”mitt”program rätt mycket om balls and tits, när vi skulle prata sport) i en studio vars bakgrund var namnet HASSELHOFF textat i upptända glödlampor.

Vi pratade dessutom lite design och kläder, han och jag, och han berättade att han rest till Sverige med NIO resväskor, varav en resväska bara var skor och i programmet körde han ett par vansinniga i ormskinn.

Jag och Långe Lundh brukar annars köra skoväska när vi reser på mästerskap, men det är mera av bag-storlek, The Hoff körde en hel resväska med skor inför sin dryga vecka i Stockholm.

Ingen aning om hur showen kommer att tas emot, men det var förbannat roligt att vara med och jag skulle åtminstone titta…det ären väldigt rolig och modig) idé att genomföra.

Don’t Hasse The Hoff, som vi säger.

***

Ibland känns det som att ingen dramatik är som handbollsdramatik.

***

John Guidetti har fått sin första kvart i Premier League och det är bra nog att han är tillbaka.

Kan jag känna.

Guidetti vore inte Guidetti om han inte gjort en liknelse vid Gareth Bale eftersom bale också fick börja på bänken när han kom till Tottenham.

Ungefär som när John sat att ”van Nistelrooy var också borta under en lång period, men kom tillbaka” på den där berömda presskonferensen som han höll om sina skadeproblem samma dag som Sveriges EM-trupp samlades i maj 2012.

Själv tycker jag alltså att det räcker med att konstatera att John Guidetti spelat 15 minuters A-lagsfotboll för första gången på ”evigheter” och att det ändå är vad vi hoppats få se igen.

Nu är förhoppningen att han får hitta rätt i ny miljö, på en relativt hög nivå ändå, och sakta men säkert hitta den form som gjorde honom till Feyenoords skyttekung.

Så här: landslaget spelar sin första tävlingslandskamp i september, sett ur det perspektivet råder det ingen brådska även om jag inser att John Guidetti alltid vill vara lyckosam här och nu.

***

Rubriken?

Jag dricker inte öl.

Sådan är jag och folk här tror att jag är lite dum i huvudet.

***

Självklart har ”Hummel” en egen shop i Århus.

Tänk att det som kanske är världens fulaste sportmärke levt vidare så starkt bland de stora giganterna, även om jag inser att dansken gärna är lojal mot sitt inhemska märke.

***

Om Stefan Ishizaki får en chans i Los Angeles Galaxy så är det en chans som jag unnar honom.

Inga stora pengar, snarare löner på bra allsvensk nivå, men en härlig utmaning/upplevelse och ett byte av levnadssätt från Knallebygd till Kalifornien.

Och då är det inte bara väderleken som får räknas in som positiv.

***

Det är smått chockerande hur Ormen Lundh slätt det disciplinära greppet om Rasta-Danne och låter honom härja fritt i Abu Dhabi.

***

Efter det att Malmö FF tagit sitt ligaguld så har alltså tränaren lämnat, sportchefen bytts ut, assisterande tränaren fått en annan tjänst, lagkaptenen blivit proffs i Tyskland, VD:n förklarat att han slutar och fystränaren valt att följa med Norling till Norge.

***

Se gärna ”Danskjävlar”, ett handbollsmagasin i samma ton som Club Babian.

Du hittar avsnitten här.

***

Jag kan inte riktigt släppa nio resväskor och jag utgår från att The Hoff inte flyger med sådana där lågprisbolag, då hade bara bagaget kostat en förmögenhet.

Själv kör jag bara en väska på handbolls-EM.

Utan skoväska.

På fotbollsmästerskap gäller dock alltid en väska med skor, även om det inte är en hel resväska.

Det är skillnad på sport och sport. Och folk och folk (trots allt).

 

 

 

 

 

 

Var Goitom ”landslagsmässig” 2013? Eller fanns det andra?

17 januari 2014 22:04, Patrick Ekwall

Vi bor i ett cykeldistrikt, i korsningen till born som leder ut till Nörrebro, och det är knappast en sensation att det blev en Bjarne Riis i den danska massan av cyklister.

Nu är det ingen större skräll för mig att danskarna cyklar eftersom jag bott i en stad (Malmö) som delvis tagit del av samma tradition (även om Lund, kineser och holländare är värre) men jag hade ändå glömt hur karg dansken är som ger sig ut i alla väder utan hjälm och trampar sig framåt på alla tänkbara cykelfordon.

Det är så trångt längs de väl tilltagna cykelbanorna på Köpenhamns gator att du måste attackera i rätt läge för att få bra drag i framfarten, ligger du på rulle sitter du snabbt fast i en massa som gärna driver fram i klunga.

I Sverige handlar cykeltrenden mest om män i min ålder som köpt på sig svåra tävlingscykel för 85.000 spänn, trär på sig lite för tajta cykelkläder och låtsas vara Eddy Merckx.

I Köpendanmark cyklas det på allt. Och i allt.

Det är en salig blandning av speediga bikes med bockastyre, Christianiacyklar med den där lådan längst fram, riktiga ruckel utan en växel, en och annan va de där tunna färgglada stadscyklarna samt en av mina favoriter: Lizzard King med utrymme för två backar öl eller barn under 6 år  i en variant på flak.

Eftersom cyklingen är en levnadsstil här så ligger det minst en cykelaffär eller reparatör i varje kvarter och det var i affären med det grymma namnet ”Larry vs Harry” som jag hittade en magisk Lizzard som jag är lite sugen på att införskaffa:

 

***

Jag är lite förtjust januarimatcherna och missade tyvärr Sveriges seger över Moldavien eftersom jag satt bakom en bänk och följde EM-dramatiken mellan Sverige och Kroatien.

Lång Lundh rapporterar i alla fall om att det var fler åskådare än när Sverige lirade där senast, mot Jordanien, inför 0 åskådare som sen kanske blev ett 50-tal när ett gäng arbetare med jordanska rötter kom i paus.

Jag utgår från att landskampen var bättre än den mot Jordanien, det bör nämligen vara den sämsta Sverige någonsin har gjort i modern tid (0-0).

***

Rubrikerna handlar annars om att Henok Goitom kritiserat SvFF och förbundskaptener i ett uppriktigt inlägg på Facebook.

Jag uppskattar modet i Goitoms inlägg och jag tror att han har rätt i att människor med lite för stor känsla för att säga jobbiga sanningar riskerar att ställas åt sidan.

Det tror jag gäller i SvFF, såväl som det gäller i TV4-huset och i fotbollsklubben AIK.

Jag tror inte att min egen orädsla för att säga/skriva sanningar alltid varit till min fördel (och i andra fall har de varit det), det har hänt att jag blivit tillsagd vad jag inte bör skriva om och jag tror heller inte att alla säger exakt vad de tycker om vad som händer och sker i AIK ibland. Långt därifrån.

Åsikter, öppna debatter och hårda granskningar är alltid välkomna, inte minst i demokratiskt styrd föreningsverksamhet och det skriver Lundh klokt om här.

Det är en sak.

En annan är att jag tror Henok Goitom är konspiratorisk i överkant, jag tror aldrig någonsin att jag har hört talas om att han var särskilt kritisk gentemot att Sverige tappade mot Serbien i den där U21-matchen för fem år sen. Framförallt tror jag inte att Erik Hamrén tog notis om den när han då var klubblagstränare i Danmark.

Goitom menar att vi i media (vad det nu är) inte vågar ställa tuffa frågor till Hamrén och jag tror att Hamrén snarare tycker tvärtom.

Jag tycker annars att Erik H svarar bra efter kritiken, att Goitom riktar in sig på fel förbundskapten och att januariturnén ska bestå av unga spelare för framtiden och kryddas (om möjligt) med spelare som redan har bred erfarenhet av landslagsspel.

När Henok skriver att han inte är med Sverige januarilag för att Hamrén tycker illa om honom så kanske han har goda grunder, jag har ingen aning, men jag utgår från att Hamrén inte har med honom för att han inte anser att han platsar. Om det nu är att tycka illa om någon?

Goitom gjorde en fin säsong i ett riktigt bra lag som hade guldchans långt in i oktober förra året. Han hade mycket väl kunnat vara med i det här landslaget om det inte hade varit för kriterierna som Hamrén nu angett.

Eller inte.

Hade Goitom haft samma statistiska facit i ett lag som Kalmar FF hade inte riksmedia hojtat lika högt, jag lovar.

Sett till antal mål gjorde Tobias Hysén, Amadou Jawo, Magnus Eriksson, Kristian Haynes, Maurizio Albornoz, Mattias Lindström, Mikael Boman, Robin Söder, Pabo Pinones Arce och Lasse Nilsson fler mål än Goitom, räknat på svenska spelare.

Jakob Orlov, Robin Simuvic, Guiilermo Molin, Johan Oremo, Pär Ericsson, Jiloan Hamad och Imad Khalili gjorde lika många som Goitom, åtta stycken.

I antal assists var Magnus Erisson, Martin Mutumba (även om jag vet att han är Uganda-spelare för landslag), Stefan Ishizaki, Mattias Lindström, Kristian Bergström, Sam Larsson, Martin Smedberg-Dalance och Nabil Bahoui bättre än AIK:s forward.

Jakob orlov, Simon Lundewal och Jiloan Hamad hade lika många, sju assist.

Självklart är statistisk långt ifrån allt och Henok Goitom har fler fördelar som spelare än den som poängmaskin, men det säger ju ändå någonting. Och då kan alla de här spelarna också peka på att de gjort en förbannat bra säsong och i rätt många fall blev det ingen januariturné, trots att en hel del är yngre än Henok Goitom.

Så kritiken mot ett tak som är lågt och en debatt som MÅSTE föras öppnare där ingen borde bli bestraffad för sina åsikter: Ja, tack, mycket bra.

Men att hävda att Henok Goitom inte får spela i landslaget för att han ”sagt för mycket”, det tror jag inte alls på.

***

Handboll med bra drag i fullsatt hall och massor med spänning från början till slut, det är en fantastisk sport att följa.

***

PÅDDEN är ute och vi snackar Danmark, Guidetti, Stoke City, NFL, Bengan, Idrottsgalan och svenskar som talar danska.

Lyssna HÄR.

***

Nu drar vi mot Jylland.

***

Det kan ju också vara å att även Erik Hamrén – och andra förbundskaptener – inte säger sanningar för att de är oroliga för följderna.

Minns Hamréns första presskonferens som boss där han berättade om hur han talat med Zlatan inför en träningskamp mot Italien i Cesena i november.

Han sa sanningen.

Se vad han fick för det.

***

Bjarne Riis erkände långt senare att han var fullknökad med doping under stora delar av sin framgångsrika karriär.

I det fallet är många av cyklisterna över bron till Nörrebro inte särskilt långt efter en fredag eftermiddag, åtminstone på väg att bli.

Hvergang.

 

Tack för att jag fick vara en del av fantastiska hyllningar

15 januari 2014 00:40, Patrick Ekwall

Köpendanmark it is för ett gäng handbollsdagar och precis som staden på andra sidan bron så är det förändring som gäller.

Dansken är för evigt (hvergang!) en dansk och det kommer för alltid att cyklas på stadens gator, folk kommer aldrig sluta klä sig precis så som de känner för att klä sig i material som producerats med hjälp av linfrö och mossa och flaskölen kommer alltid att finnas för 14 kronor mellan kl 10-17 på de hak som ligger i varenda hushörn i och runt huvudstadens kärna.

Men just nu är staden upp-och-nedvänd av en byggapparat som ska restaurera och bygga tio nya tunnelbanestationer.

Ingen vet när allting kommer stå klart för alla vet att dansken ibland kan vara ”ligegla’” om det så är 2015 eller 2027 för är det något dansken bemästrar som ingen annan så är det att kunna rycka på axlarna, ta omvärlden med ro och se fram emot någonting annat.

Ibland hade jag önskat att jag besuttit den förmågan att så avslappnat kunna se så bekymmersfritt på tillvaron.

***

Mikko Albornoz vill alltså hellre spela fotboll för Chile.

Och är det så att Chile vill att han spelar för Chile och han känner starka band för landet så är det förstås förståeligt att han gör det val han gör, inte minst eftersom Chile är kvalificerat för ett VM-slutspel.

Det hade sannerligen kunnat stanna vid det.

Om jag förstått allting rätt så ville Albornoz också påskynda att det var ”medias fel”.

Avdelning ”har ni hört den förut”.

Jag vet inte vad ”media” är längre, förvisso, men jag utgår från att Albornoz (och alla andra som skyller på ”media”) utgår från gammelmedia.

Och inte de media som benämns ”sociala”.

Ja, det må ha blivit en och annan fråga för mycket i ämnet till Erik Hamrén eller representanter för SvFF och det kan vi alltid ifrågasätta det likaväl som vi kan ifrågasätta hur svensk fotboll hanterat den här typen av känsliga ämnen.

Jämför gärna med Malmö FF:s agerande: tydligt, bestämt och med en uppenbar plan. De har inte fått en fråga sen dess.

Hur mycket media än har upplyst omvärlden om Albornoz sonade brott så har jag har ännu inte läst en enda krönikör som inte tyckt annat än att Albornoz är värd en andra chans och därför borde spela för landslaget.

Är det någon eller några som anser att Hamrén, KE Nilsson, SvFF och andra ska ifrågasättas så är det mobben på sociala medier. Är det någon eller några som anser att Albornoz ska stängas av från allt spel i landslaget på 100 år så är rätt många tusentals på sociala medier.

Är det detta ”media”, knappast att betrakta som oväsentligt idag, som Albornoz ville göra gällande så förstår jag honom.

Men det var såklart journalisternas fel att det blev som det blev och det är aldrig fel att ha någon eller någonting att skylla på när man gör ett sånt här val.

Som alla vet, Albornoz brott är en tragisk historia för alla inblandade, den blir inte mindre tragisk för att den vevas om och om igen vare sig för spelaren eller offret  och jag är övertygad om att Albornoz säkert fått andra att tänka efter när han varit ute och pratat med ungdomar (men varför inte sälja in den verksamheten till gammelmedia, jag tror att alla hade hakat på i större reportage).

Det är ett allvarligt brott och som känd idrottsman blir du (och offret, inte minst) på något vis dubbelt bestraffad.

Därför går det förstås inte att tvätta bort över en natt eller tre, inte ens när man reser till Chile.

Jag är så gammal så jag tror på devisen om att tiden läker sår.

Och ett år är – i det här sammanhanget – inte särskilt lång tid.

Det är inte ens medias fel.

***

Jag och Bengan på banketten

På bänken bakom Bengan för sista gången

I omklädningsrummet i paus och det där magiska snacket som alla idrottsmän för alltid saknar

Det blev en varm, fin, nostalgisk och på alla sätt underbar lördag i Halmstad när jag för sista gången fick sätta mig bakom Bengt ”Bengan” Johansson vid en handbollsbänk.

Inte så mycket för själva matchen, såklart (även om en hel del spelare fortfarande imponerade) som för att få vara en del av hyllningen till en av idrotts-Sveriges största ledare genom alla tider.

Det var så glädjande att se så många på plats (Halmstad Arena utsåld för första gången!) och så många stora spelare att så från hjärtat rikta ett tack till Bengan.

På arenan och på den bankett på Tylösand som var likt en bal på Slottet där hyllningarna fortsatte, skratten ekade, tårarna rann och det var bara så mycket glädje och värme som strömmade ut från nästan 500 gäster som jag aldrig tidigare upplevt.

Jag hade önskat att någon från Svenska Fotbollförbundet hade varit där för att ta del av hur du kan hylla en stor idrottshjälte utan att komma dragandes med en Volvo.

Och jag önskar att vi alla så entydigt kunde hylla många andra av våra allra största så som Bengan Johansson hyllades.

Utan Jante, utan överdrivna åthävor, utan komiker som hånar på en scen.

Tack för att jag fick möjligheten att få vara med.

HÄR ser du för övrigt dokumentären Bengan Boys (gratis i ytterligare någon dag till, sen gäller utmärkta Premium).

***

När händer det nästa gång att svensk fotboll har en representant på Ballon d’or som får ta emot pris för världens snyggaste mål och en plats i världens bästa elva?

Om inte Zlatan Ibrahimovic fixar det på egen hand de närmaste åren.

Om vi funderar en stund på det så inser vi nog också hur stort det är-

***

Lukas Karlssons ”Hasse Backe-danska” direkt i danska TV2 i morse skojar du inte bort.

***

Stoke City, som är lite av ”mitt” lag i England – jag sa alltid att jag höll på dom när jag var liten bara för att inte vara som alla andra som höll på Liverpool (mestadels), Arsenal eller Tottenham…Manchester United var inte riktigt vad det är idag på 70-80-talet – blev det alltså för John Guidetti.

När Man City nu äntligen släpper iväg John på en utlåning så utgår jag från att att han är frisk och redo att köra.

Det känns, om inte annat, väldigt bra.

Nu ska det bli oerhört intressant att följa utvecklingen den närmaste tiden.

***

Hur mycket jag än älskar att jobba med handbollen så saknar jag alltid januariturnéerna med landslaget.

Det är alltid lite speciellt att se nya, yngre, spelare röra sig i A-landslagets miljö.

***

Ska du läsa handboll så ska du läsa Axnérs blogg, under EM hittar du den här.

***

På tal om danskar som aldrig sett annat än ljust på livet.

När jag träffade Preben Elkjaer för en hel del år sen, i slutet på 90-talet, så frågade jag hur det gick med rökningen.

”Jag har slutat”, sa han.

”Slutat?”, frågade jag överraskat.

”Ja”, sa han. ”så gott som”.

”Hur menar du då?”

”Jag har gått från Prince till Prince Light…”

 

 

 

Konstnären, artisten och den adlige

12 januari 2014 22:50, Patrick Ekwall

Här har ni ladda med inför Sveriges första match i handbolls-EM.

Mina möten med några av de svenska handbollsprofilerna (Jernemyr-programmet finns i tidigare blogginlägg).

Jonas Larholm: Konstnären i Ungern

 

Fredrik Petersen: Artisten i Berlin

 

Kim Ekdahl du Rietz: Den adlige från Lund

 

 

Rätt mycket har hunnit hända sen MFF firade SM-guld

9 januari 2014 23:53, Patrick Ekwall

In i handbollsgruvan.

Det är då januari är som allra bäst: drygt två veckors handbollsjobb med allt vad det brukar innebära, den här gången dessutom i ett Danmark som älskar sporten och som kommer att göra EM-slutspelet till en fest.

Inledde resan idag på mark jag trampat en hel del förut, Baltiskan i Malmö, och det var, som alltid, en fröjd att stråla samman med spelare och ledare inför matchen: handbollsfamiljen omfamnar alltid dig med värme.

Och det är den miljön som rätt ofta gör det här jobbet så fantastiskt kul och spännande – och det är också därför det förhatliga januari blir så mycket roligare än det är.

***

PÅDDEN med mig Olsson ligger ute med årets första inspelning.

Vi fastnade i ett intressant och svårt ämne som inledningsvis handlade om fängelsestraffade (grovt djurplågeri) quarterbacken Michael Vick som fick ett superkontrakt så snart han lämnade murarna men som mynnade ut i kända svenska ”fall” som Gerndt och Albornoz.

Vi snuddade vid vår fascination kring Gais nyförvärv, det tunga isländska skägget som är hårdrockare till vardags…Olsson – som kan musik . recenserade.

Bland mycket annat.

Lyssna på PÅDDEN här.

***

Malmö anlitar alltså Åge Hareide och när alla bitar föll på plats så var det nog ganska väntat.

Jag tänker mest på vad som ”egentligen har hänt”, nu när Per Ågren lämnat och Daniel Andersson blivit sportchef eller möjligen mest på vad Rikard Norling tänker på (förutom att han sannolikt tänker på dubbel lön, även om det giiiiivetvis inte spelar någon roll).

För även om Ågren inte är huvudskälet till Norling kände sig motarbetad i Malmö FF så var det förstås ingen hemlighet att Norling ville ha någon annan sportchef.

Ja, han ville ha – Daniel Andersson.

Fick Norling aldrig veta att det här var på gång innan han drog till cashen i Norge? Eller fick han det men valde att dra ändå?

Och om han inte hade en aning om vad som pågick bakom kulisserna, vad känner han nu där borta bortom Bergen?

Ingen aning, det är så många turer i och runt Malmö FF och deras ledarpolicy.

Men klart är alltså att klubben har fått bort sin huvudtränare och bytt ut sin sportchef knappt tre månader efter att man säkrade SM-guldet.

***

Baltiska hallen, som är Baltiskan för alla malmöiter, var platsen för min första bevakning som utsänd. En handbollsmatch mellan IFK Malmö (eller om det var Malmö FF) och Hallby.

I Hallby återfanns dåvarande storstjärnan Claes Ribendahl och det var han som huvudpersonen i den korta artikel som låg inramad i botten på en av Kvällspostens sportsidor.

Det var också i Baltiskan som jag tillbringade i stort sett alla vinterlov i samband med inomhusturneringen Skånecupen, en turnering som fortfarande lever vidare.

Här lirade jag även en hel del handboll för Malmö HP mot olika lag, ibland som målvakt men också som mittnia med mycket Bobban-studsinspel på linjen (jag kunde inte skjuta).

Det var redan då – på 80-talet –  en nedgången och sunkig arena.

Nu var den uppfräschad, de gamla grå plastformade stolarna utbytta mot modernare i klarblått, och det var ett lyft.

(Däremot var soffan i den loge som Frau Frick fick låna i ett så pass befläckat skick att den mycket väl kan ha stått där sen 1982 och du vill inte veta vad den varit med om sen dess).

***

Åge Hareide?

Ja, har han bara drivet i blodet så har han kunnandet, erfarenheten och klokheten som krävs för att driva ett lag av den här kaibern.

Då kanske man kan strunta i hur spännande valet är.

Han kommer till en klubb med anhängare som inte bara kommer att kräva framgångar utan även en ”attraktiv” fotboll (vad det nu är) med ett passningsorienterat lag och han gör det med en fotbollsfilosofi som inte riktigt är exakt den som Norling jobbat in.

Han kommer också till ett lag som tappat Jiloan Hamad och Johan Dahln och där spelare som Albornoz, Pontus Jansson och Guiilermo Molins kommer att vara sugna om rätt bud kommer i januari.

Det hade inte blivit lätt, inte för någon tränare.

Och det är möjligt att det är just exakt den pressen och den utmaningen som krävs för att 60-åriga Hareide ska anta jobbet med nya friska krafter.

***

Min onsdagskrönika i Getingen handlade om hur många i min bransch tappade alla tänkbara perspektiv under junior-VM i ishockey.

Läs den HÄR.

***

Kan man ändå inte tänka sig att kombinationen Henke Larsson-Celtic-Johan Mjällby innebär att den här ”1 april”-storyn mycket väl skulle kunna vara i närheten av lite sanning?

***

Malmö under fredagen och jag hinner luncha med mamma, besöka Greven i Hanssons skoaffär på Södergatan, ta ett snack med klock-Harri och givetvis Danny Wess.

Sen kör vi Bengan Boys vs Världslaget på lördag när Halmstad Arena för första gången är utsåld.

En sväng till Stockholm på söndagskvällen för ett Fotbollskanalen Europa som slutar strax innan jag är beordrad av Redaktör Pol Pot att infinna mig på handbollsmöte i Köpenhamn på måndag morgon.

 

När Jernemyr lurade på mig en halt häst på Jägers…

7 januari 2014 23:03, Patrick Ekwall

Det är januari och det börjar närma sig handbollstider, EM i Danmark väntar runt hörnet.

Därför gör jag en avstickare från fotboll till handboll snart, vilket alltid är uppfriskande – det är oftast underbara människor att jobba med. Och en härlig sport på sitt sätt med ärliga tag.

I december var jag iväg ute i Europa (Szeged i Ungern, Berlin, Hamburg och Lund) och gjorde fyra ”Exklusivt Ekwall” med fyra väldigt intressanta idrottskarriärer inför EM.

Två har redan rullat iväg i TV4Sport, Magnus Jernemyr och Jonas Larholm (men jag hittar bara en i tv4play, ska lösa det snart). De övriga två (Fredrik Petersen och Kim Ekkdahl du Rietz) går i TV4Sport går på torsdag och fredag i samband med Sveriges landskamper mot Spanien.

Här ser du Jernemyr, HÄR hittar du ett gäng andra handbollsdokument jag gjort genom åren.

Försvarshjälten Magnus Jernemyr där han trivs som allra bäst – på Jägersro.

Just denna kväll är dalmasen där med superspelaren Johan Sjöstrand och vi pratar karriär, försvarsspel, skadan och Sveriges möjligheter i EM.

 

 

Alldeles för ofta: samma tränarnamn som är aktuella

6 januari 2014 14:28, Patrick Ekwall

Egypten, Thailand, Dubai och Thailand under jul- och mellandagarna och en bit in i januari, så har det sett ut de senaste fyra åren.

I år blev det ett knappt dygn i Sandhamn.

Och kvar i mörkret, dagar som aldrig blir dagar, kvällsdystert gråmörker som smälter in i oljesvarta nätter, timme ut och timme in.

Som att bo på Färöarna, där folk rusar ut från kontoren för att få lite ljus när solen sipprar fram mellan bergsklippor och fiskfabriker.

Om vi säger så här 1: det är bara att bita ihop och försöka blicka framåt.

Om vi säger så här 2: en svensk januari med ”malmöitiskt” vinterväder gör dig inte särskilt mycket piggare direkt.

***

Det mesta tyder på att Malmö FF blev en fin liten bricka för Ronny Deila i spelet om att trycka upp sin lön i Strömsgodset.

Och nu står de där med Åge Hareide…som bor i Molde, vars fotbollslag just sett sin tränare dra till Cardiff…läget är som läget är för svenska mästarna, när de ska dra igång sin träning på onsdag.

Och det går inte att komma ifrån att klubben har ett rekryteringssystem som är extremt segt och som helst ska involvera åsikter från allt och alla som har – eller har haft – någon ställning i klubben.

Jovisst, det måste bli ”rätt” och då måste man vara noggrann, men det kan du aldrig veta till hundra procent (se hur det gick med Norling till slut, rätt men ändå fel, uppenbarligen).

Alla andra större klubbar som sett sina tränare försvinna har löst frågan snabbare än Malmö FF, tillochmed en strulklubb som Hammarby visade snabbt och bestämt vem/vilka de ville ha…och då sk ni veta att MFF ”jagat” tränare ganska länge nu, det var ju sannolikt det bidragande skälet till att Rikard Norling valde cashen i Norge: Magnus Haglund uppges ha suttit i X antal ”anställningsmöten”, men ingenting hände.

Ronny Deila, 38 år, lät spännande och på alla sätt intressant. Som ett nytänk.

Åge Hareide?

Ja, det är ju en bra man.

Men ack så förutsägbart och jag har ingen aning om hur hungrig han är, har han inte redan gjort det mesta på den här nivån? Är det en tränare för framtiden?

Svenska klubbar har överlag inget mod när de går på jakt efter tränare. Det är same same på listan över intressanta namn, ingen vågar riktigt tänka eller satsa nytt. Senast i raden var väl egentligen Elfsborg som plockade in Magnus Haglund från lilla Laholm, helt utan erfarenhet av toppfotboll.

Möjligen även Halmstads BK med Pep Clotet Ruiz, men han hade varit med som assistent i Malmö FF under Roland Nilsson, och han var nog inte helt scoutad eftersom han inte var i närheten av att vara mogen för ett jobb som huvudtränare på den nivån….där gick HBK rätt mycket på myten om att Pep var mannen bakom MFF:s guld.

Har du en gång varit tränare för ett allsvenskt lag i ett par år så vet du med säkerhet att du alltid kan få ett nytt jobb i en annan allsvensk klubb, så snart det finns lediga jobb.

Tänk att Eric Persson tog in Bob Houghton som ett helt osynat kort 1974 och engelsmannen var då 26 år. Tjugosex år! det gav ju rätt hyggligt resultat för svensk fotboll. med Roy Hodgson (Bobs kompis) på det.

Skulle någon allsvensk klubb våga något liknande idag?

Eller ringer MFF till Tom Prahl eller Anders Grönhagen om Hareide nobbar?

***

Att så många normalt sansade experter, kommentatorer och krönikörer helt tappade koncepten i samband med ishockeyns junior-VM är förvånande.

Perspektiv, för hundan. Per-spek-tiv!

***

Jag hade helt glömt bort hur Sverige helt stänger av när helg- och de förbannade klämdagarna avlöser varandra.

Allting rullar vidare, det finns jobb att göra, uppgifter som ska lösas, planering som måste fixas – men Sverige går i bivack och även om du inte är på semester så skriker alla kläääääääääääämdag och låter sig avskärmas från allting, likt apan som varken hör, ser eller kan prata.

Även inom journalistiken nuförtiden, förr fanns inte ens ordet ”klämdag” för någon i mitt yrke, trots att tidningarna inte ens kom ut alla dagar.

”På den tiden” var alla redo att rycka ut. När som helst. När det behövdes.

Nu är det mer som på Försäkringskassan i min bransch.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt?

***

Bosse Nilsson, Laban och Liston är säkert redo att ta jobbet.

***

Du ramlar ju inte av en stol direkt när du ser och hör vilka Hammarby värvat så här långt.

Det kan å andra sidan vara ganska bra, Bajen behöver bygga ett LAG och inte en samling sedvanliga lycksökare…sen vet ju ingen om det här blir bättre än det som har varit och framförallt (som jag varit inne på tidigare) jobbar alltid Nanne Bergstrand på sikt.

Intressant är förstås Erik Israelsson, som i flera år varit allsvenskans bästa huvudspelare…däremot inte alltid Nannes förstaval i Kalmar FF, långt därifrån.

***

En dag på en liten ö med enbart båtförbindelse under begränsad turlista – det är vad jag klarar som isolerad.

Jag är ingen båt- skärgårds eller ö-kille.

***

Daniel Majstorovic ser inte ut att bli en billig affär för AIK om de nu vill bryta hans kontrakt.

Och självklart handlar det om mycket mer än bara den där samlingen som Maestro valde att skippa, för så usel som många vill göra gällande att han skulle vara, så dålig är han förstås inte i allsvenskan.

Majstorovic har rotat sig med familjen i Stockholm och har starka intressen i bland annat en ö (med jakt, möjligen med falk?), har vårt att se att han flyttar från stan i en handvändning och i 08-området lär det inte finnas alternativ på tillräckligt hög nivå som han 1) vill spela för och 2) löser hans lån.

Därför tror jag inte att han viker ned sig hur enkelt som helst med ett år kvar på kontraktet.

***

Jag tycker fortfarande Jose Morais vore ett intressant alternativ till MFF och jag känner att Jocke Persson absolut vore spännande att testa.

***

Om vi säger så här: nästa år blir det en längre resa än till Sandhamn.

 

 

2013 i ett BILD-EXTRA: ett år som hade det mesta

1 januari 2014 18:04, Patrick Ekwall

2013 läggs bakom oss.

Nu tar vi sikte på ett år med handbolls-EM, vinter-OS och fotbolls-VM.

Och förhoppningsvis mycket mer än så: livet är inte bara sport eller jobb, vilket jag genom alla år försökt beskriva i den här bloggen…2013 var tveklöst ett händelserikt och givande år i min enkla värld.

Här får du – traditionsenligt året i ett BILD-EXTRA.

Tack för 2013, nu ser vi fram emot 2014 och vi hoppas att du fortsätter följa med vad som händer i den här bloggen (gillar du den tillräckligt mycket kan du rösta på den HÄR.) under ännu ett år, oavsett hur och var du hittar den…

Just så här ser det bestående minnet ut av första kvartalet 2013 ut: snö, snö, snö, svinkyla men också väldigt mycket ljus. Isen låg länge stor och stark från Blacksmithfield i Bromma över mot Essingeöarna. Våren hade inte särskilt bråttom.

TV4-doktorn hade dock inte bara suttit hemma i vinterkylan under sin lediga tid. Det blev extremt tydligt när han tog plats i Nyhetsmorgon efter helgerna. Jag kände att bilden bara måste med för den är så speciell: Lill-Babs, Olle Nordin, Anders Timell eller vem ni vill, aldrig har vi sett något så grillat i TV-rutan någonsin.

Inte särskilt långt från 50 med de krämpor som kommer med tiden. Då gäller det att föröska hålla sig i form. Och tack vare thaiboxningsträning med Rickard Nordstrand blev jag av med en hel del ryggont.

TV-laget är alltid en fröjd och vi rivstartade säsongen 2013 med en match i Hjo i februari, mitt i smällkalla vintern på plogad konstgräsplan som vi invigde. Min partner in crimes, Billy Lansdowne, såg stark ut inför premiären.

Nytt år, ny bil. Jag kan ju inte så mycket om bilar och är egentligen ganska ointresserad men framtiden krävde en bil med lite utrymme. Så det fick bli den här.

Här är bilden och nyheten som slog ned som en stor glädje i vår lilla familj: En frisör som heter Hannah gravid och vår lilla dotter beräknades till september.

En av årets jobb-höjpunkter var förstås Proffsdrömmen, det som kallades fotbollens Idol. Jag fick äran att programleda programmet och var dessutom den som lade upp programmets strategi i form av tävlingar, matcher etc – oerhört stimulerande. Ett underbart uppdrag och jag, producnt Andreas Odén och teknisikt ansvarige Lille-Tobbe Lideberg (två klippor!) jobbade dygnet runt under imspelningar, lite så som det kunde vara på den tiden TV4 jobbade lite från höften i en nybyggaranda för att skapa någonting nytt och inte var så mycket fabrik.

Underbart var det också att jobba med jurykungarna Stefan Andreasson, Abgar Barsom och Thomas Ravelli, som jag själv hade varit med och handplockat. Samt givetvis med de förvånansvärt skickliga spelarna som sökte till programmet (på ena bilden har ni de fem finalisterna).

Tiden går och Wilma blev nu Wilma, 14 år. Det har sannerligen gått undan och ni som hängt med i bloggen har fått följa med på resan, från tiden då hon var Wilma, 6 år. En solstråle!

 

Park Konditori i Apple Bay! Alltid bäst. Och med uteserveringen alltid ett säkert vårtecken.

Under året fick jag förmånen att jobba med Lille-Anders i studion som ramade in sändningarna från Superettan. Sändningar och kollegor som andades fotboll och ingenting annat. Och alltid intressant att följa kommentator Darling och hans utflykter i den svenska geografin.

Så här såg den ut när vi startade TV4:s sportredaktion i augusti 1994. Fråga mig inte varför bilden togs med bara överkroppar, det var någon PR-guru som kom på det och det hade inte fungerat lika bra idag, vilket jag tror Maud Bernhagen, Suzanne Sjögren, Marika Eriksson, Karin Frick, Anna Brolin med flera säkert håller med om.

Vi är inte särksilt många kvar från den tiden som jobbar i sportredaktionens tjänst. Det är jag, Robban Perlskog (längst upp till vänster)) och Jens Tolgraven (numera exekutiv producent, två från höger i översta raden). Under 2013 gick Peppe Eng och Mattan Petersson i pension, Hasse Pekkari lämnade sportred. för annan tjänst och Jihde gjorde annat i huset.

Den 5 september 1994 sände TV4 sin första dagliga sportsändning, i höst blir det 20-årsjubileum.

Huslivet innebar nya erfarenheter och bloggläsaren vet vad jag pratar om. Många hade synpunkter på arbetskläderna men va fan: jag är nöjd med att jag planterade ett par träd och lade en helt ny gräsmatta, även om det så var i ett par svårare jeans.

Skön bild som jag tog under en kort sväng till Palma de Mallis under våren, den typen av ögonblick man ändå måste älska: klart att även en clown måste få lov och ta sig en rökpaus och vara för sig själva en stund.

Hemma-dranmatik när jag i ösregn sprang rakt in i en av husets utetrappor och såg stjärnor. Blodet sprutade och bara en halvtimme senare kom Agendasättarna och gjorde sin podcast, lite tveksamt om jag var helt hundra under den intervjun…

På tal om podcast så var en annan av årets höjdpunkter att jag och Olsson startade PÅDDEN under året och gjorde avsnitt varje vecka i 35 veckor i sträck.

Olsson kommer trappa ned en hel del under året och jag rekommenderar att ni läser Lührs fina text om Mats i dagens Getingen HÄR - men PÅDDEN fortsätter vi med, vilket glädjer mig väldigt mycket. Det har varit förvånansvärt roligt.

Här sitter vi och spelar in ett avsnitt på Bystan i Skåne och Olsson bjussar på kaffe i en gammal Di Gule-mugg.

Anna Brolin och Jesper Rodhborn gick och gifte sig minsann när solen strålade så vackert över Visby. Och jag kom i egendesignad svid och just kostymskapande var en hobby som jag ägnade en hel del tid åt under 2013.

Resandets, snacket, matchandet och kompisandan i TV-laget. Underbart!

Under året spelade vi dessutom 15 matcher och förlorade inte en enda (två oavgjorda). Vi kör vidare under 2014, många av oss tröttnar aldrig på att spela fotboll.

 

Båstad, givetvis. Och padel, såklart. Sommaren var fantastisk på många sätt, solen sken och jag hade fler lediga dagar än jag haft någon annan sommar sen jag började jobba som 16-åring.

Ett kärt och speciellt besök på gården jag växte upp: Gånglåtsvägen 25, Vårsången, Lindängen.

Bästa tjejerna: Wilma, 14 år och En frisör som heter Hannah.

Det kom ännu en födelsedag i juli och en present som du inte skojade bort. Jag hade pratat lite på skoj med En frisör som heter Hannah om en sån där gräsklippare som man sitter på…och plötsligt stod det en sådan i trädgården. Givetvis i mattsvart. Nu är gräsytorna inte särskilt stora (det är svårt att vända maskinen…) men ändå.

Årets sångare: TV-lagets Nicky Karlström, som aldrig bangar för en Ebba Grön-låt. Här i Alingsås i augusti.

Sköna kompisar: Rickard Nordstrand  efter hans comeback på Stockholm Stadion (där jag fick lov att vara ring announcer i ett välgörenhetsprojekt) och Danny Wess, när vi är på väg in för att ta del av invigningen av Tele2.

Årets största ögonblick, alla kategorier: 10 september – vår dotter Tindra kom till världen. Magi.

Min absoluta favortibild: Wilma, 14 år, i sin första kontakt med sin nyfödda lillasyster.

10 september var också dagen då Sverige spelade VM-kvalfotboll mot Kazakstan och Tindra behövde förstås vänja sig vid pappas vanor omgående. Hon var vaken under matchens första 30 sekunder. Men det räckte för att se Zlatan göra matchens enda mål.

Tindra och Wilma.

2013 var dessutom året då jag och rasta-Danne fick åka på U17-VM i Förenade Arabemiraten för att se ett svenskt ungdomslag spela ett VM-slutspel för första gången. Vi hade förväntat oss att stanna i knappt två veckor. Det blev nästan en månad när Sverige sensationellt tog brons. Jag fick dessutom träffa en gammal ungdomshjäte ännu en gång (första gången var på VM i Frankrike 1998), Perus Teofilo Cubillas.

Ja, herregud. Långe Lundh är alltid underhållande när det blir läge för sittning. I par med sin gamle kompis Ebbot blev det så kul att tårarna sprutade. Återkommer med detaljer någon annan gång. Om hundra år.

 

Det bleb höst och vi åkte till Lissabon för att se solen sakta dala ned på andra sidan vårt fotbollslandslag. Det blev inget VM-slutspel den här gången heller och efter 22 år i landslagets tjänst – jag har varit med under alla år – hade säkerhetschefen Janne Hammarbäck gjort sin sista match.

Det blev ett ganska tråkigt slut på idrottsåret, men sådan äro idrotten och det är också charmen med det här jobbet/flackande livet: du vet aldrig riktigt ur det slutar.

Det du vet med säkerhet är att Tindra, snart fyra månader, tycker att livet är lika roligt för det.

Med det sagt: ha ett väldigt bra, spännande och roligt 2014.

….och till slut: lite fotboll och en tävling

31 december 2013 15:47, Patrick Ekwall

2013 avslutades med lite skön spontanfotboll när 20 boys från olika håll och kanter av stan samlades på Stora Mossens IP, delade upp som på gamla da’r och körde på en i en dryg timme.

Roligare än så kan man sällan ha, även om man börjar närma sig de 50: spela fotboll är en stor del av glädjen i livet, det tycker jag fortfarande.

Låt oss avsluta med en liten nyårsnöt: hur många av killarna på bilden tar du (för- och efternamn) och hur många av dom har spelat landskamper i fotboll?

Signerad ny landslagströja (cyklarna slut) från Adidas till den som har flest rätt före kl 17 på Nyårsdagen, ett svar per skalle och svaren skickar du in via kommentarer (jag publicerar inga svar förrän tävlingen är klar).

Jag återkommer 2014 med en traditionsenlig BILDEXTRA för att summera 2013.

Med det sagt önskar jag alla mina trogna bloggläsare (det är åtta år nu, tror jag) ett väldigt Gott Nytt År!

 

Vem ska hängas för att Zlatan sa det Zlatan sa?

28 december 2013 01:43, Patrick Ekwall

Vi kan åtminstone slå fast att det här hade varit ett bra år för Royal League.

Jag börjar till och med fundera på om jag måste klippa gräset

***

Martin Mutumba ryktas alltså nu till Svennis klubb i Kina och det låter ju som en intressant kombination.

Guangzhou R&F kallas för The Oustiders och R står för Rich, F för Force. Bara en sån sak.

Ska inte förväxlas med det andra Guangzhou-laget i kinesiska superligan, som har Marcello Lippi som huvudtränare.

Jag har inte varit i Guangzhou, men läser mig till att storstadsområdet har nätta 12 miljoner invånare. Däremot har jag varit i Rize i Turkiet, dit Mutumba ryktades vara på väg.

Där spelade Sverige en gång en EM-kvalmatch i handboll och om vi säger så här: tyckte Mutumba att Videoton var öken så vet jag inte vad han skulle tycka om Rize, som är en rätt grå liten håla i ett te-distrikt några mil från Trabzon, ganska nära gränsen till Georgien.

Oavsett vilket är det trist att en allsvensk profil lämnar för lag bortom allt annat än cash, även om jag förstår att spelarna vill tjäna så mycket som möjligt.

***

Zlatan vs Damfotboll rasar förstås vidare, annat var inte att vänta.

Den senaste utvecklingen är att en hel del kollegor, sannolikt betraktade (av sig själva, inte minst) som den lite ”finare” sorten, har lagt kraft på att kritisera Mattias Larssons text och även haft synpunkter på VAD Getingen publicerade i samband med intervjun.

Hur en redaktion väljer att publicera en stor intervju kan diskuteras i evigheter, jag vet inte om det är det väsentliga här?

Personligen är jag lite förbryllad över hur få riktigt tunga och fasta fotbollskrönikörer vågat/velat/orkat ha en åsikt i en ”storm” som deras redaktioner inte tvekat att betrakta som en av de mest infekterade som Zlatan Ibrahimovic någonsin varit inblandad i.

Hos Bladet har (när detta skrives) har Laul och Frändén haft glasklara åsikter på Twitter och på Facebook hade Wegerup en väldigt tydlig och skarp åsikt i något svar till någon. Ingen av dom har vare sig bloggat eller krönikerat om detta under tidningens vingar.

Bank och Niva, som ändå måste anses vara de tyngsta av alla, har varit helt tysta.

Den enda fasta krönikor på Bladet som vädrat vad hon tycker är – Sanna Lundell. Rätt bra, dessutom.

Ibland får jag en känsla av att en del FOTBOLLSkrönikörer, långt ifrån alla men några, gärna smiter undan känsliga ämnen där Zlatan Ibrahimovic är involverad för att dels slippa landslagskaptenens arga öga och (framförallt) för att inte stöta sig med de ingrodda fotbollsläsare som står på Zlatans sida och de är ju väldigt många.

Däremot har det sällan varit ett problem att lite populistiskt sticka en kniv i njuren på Erik Hamrén.

Och jag tror inte att Kristoffer Bergström hade skrivit krönika om vi hade fått en ny förbundskapten på julafton.

Jo, det är julefrid och många vill vara lediga men det här jobbet kräver ibland att man får kliva av familjevärmen en timme eller två, likaväl som vi kräver att tunga namn inom SvFF måste göra det i frågan. Och någon enda borde väl ändå ha varit möjlig att skaka fram? (Jag tror inte Mats Wennerholm hade legat kvar på sofflocket om det rört sig om en lika het potatis i friidrott eller ishockey, om det så hade skett på hans eget bröllop.)

Framförallt hade jag sett fram emot att läsa vad de hade skrivit/tyckt.

När det gäller Mattias Larssons text hade några kollegor åsikter om vilka frågor som skulle ställas eller vilka frågor som inte ställdes. Några är kollegor som suttit på flertalet Zlatan-presskonferenser och aldrig ställt en enda fråga (det brukar vara samma 6-7 personer som gör det).

Jag kan tycka att det finns en och annan passus i Larssons intervju som kan anses lite väl tillrättalagd, men det må så vara och vi kan syna ALLA intervjuer ibland och finna lismande inslag (har ni sett Wegerups Zlatan-TV???)

När det gäller intervjuer med Zlatan Ibrahimovic så handlar det i första hand om att få honom att prata, helst mycket – det är den huvudsakliga uppgiften, för det är det som lyssnaren, tittaren och läsaren vill ha: de vill ha Zlatan.

Att kritisera någon för de svar som du får för att du anser att svaren är idiotiska ger dig ingenting annat ett rätt kyligt intervjuklimat, oavsett vem du intervjuar, och det är heller inte syftet i din roll som utfrågare. Det innebär omgående att intervjuoofret sluter sig, lite som i Stina Dabrowskis klassiska med Maggie Thatcher, om ni minns.

Skarpa följdfrågor är förstås någonting helt annat och givet är att du måste ha öra och sinnesnärvaro att trycka in sådana när de behövs, vilket rent tekniskt kan vara lättare när du sitter face to face och inte pratar i telefon.

Zlatan Ibrahimovic är ett speciellt intervjuoffer, jag tror mig veta efter en hel del one-to-one-intervjuer med honom sen många år tillbaka.

Jag tror inte för ett ögonblick att han är rädd för att ta känsliga frågor, ej heller skarpa följdfrågor men du måste också ha förmågan att läsa av hans dagsform när det gäller humör och du får helt enkelt välja dina krig: antingen kommer du hem med en intervju med utförliga och intressanta svar eller så kommer du hem med ”bra, mycket bra” och andra korthuggna sluta svar.

Frågan är vad som är bäst för slutprodukten?

Ja, Mattias Larsson kunde ha hanterat det där onödigt raljerande och kränkande cykelsvaret annorlunda när det väl kom plötsligt, men det är lätt att påpeka i efterhand och jag har hört Zlatan säga både det ena och det andra som varit kontroversiellt genom åren inför journalister och den enda jag vet som ibland konfronterat honom är Långe Lundh.

Många av de som idag tycker att Larsson skulle ha gjort si eller så är samma människor som inte ens haft förmåga att fråga Zlatan vad han tycker om vädret när han väl suttit framför dom på ett podium.

Och det som stör mig allra mest är att vi vill få det till att det är Larssons, Expressens, SvFF:s, Raiolas, Hamréns och alla andras fel att Zlatan sa som han gjorde när han sa det där om den signerade cykeln.

När det var Zlatan som sa det.

Ha då stake nog att kritisera den som kritiseras bör.

(Även om det inte kan undgått någon hur SvFF lyckats monsterklanta sig i den här frågan från första början)

***

Nej, Getingens chefredaktör Thomas Mattsson var heller inte så snabb med att ha en åsikt om Zlatans utspel.

***

Det här är känslomässigt och väldigt bra av Caroline Seger.

Inget bullshit eller mumbojumbo.

***

Helt ärligt, ska man klippa gräs i december?

 

Page 4 of 317« First...23456...102030...Last »

  • Det är bloggen live...
  • Fakta om Ekwall

    Ålder: 49
    Bor: Apple Bay
    Gör: En hel del
    Bästa fotbolls-
    minne:
    Straffdramat mot Rumänien, VM 1994.
    Laget i hjärtat: BK Olympic
IFK Göteborg - Falkenberg
Fredag 25 april kl 18:50
Örebro - Åtvidaberg
Fredag 25 april kl 18:50
Syrianska - Östersund
Fredag 25 april kl 19:00
Roma - Milan
Fredag 25 april kl 20:40
Elche - Levante
Fredag 25 april kl 20:55