Patrick Ekwalls blogg

När en galen brasse inte kunde släppa mig på läktaren

24 juni 2014 22.42, Patrick Ekwall

Gå po match i Brasilia var något helt annat.

När det var fullständigt överhettat, smått galet och svettigt att ta dig till brassarnas matcher i Sao Paulo och Fortaleza så var det lite som att promenera till Mjällby-Brommpaojkarna en ljummen försommardag.

Bortsett från att vi var 69.000.

Bortsett från att den sex- och sjufiliga vägen till arenan kändes något bredare än den landsväg som slingrar sig fram till Strandvallen.

Men det var lugnt, stilla, sansat, korrekt och nästan lite dämpat.

Som att det var så oerhört tydligt att Brasilia är landets Mekka för välvårdat styre och kontorsämbeten, ordning och reda.

Det var heller inte riktigt samma dunkande och febrila stämning som vi upplevt tidigare.

…och framförallt BORTSETT från arenan.

Mané Garrincha eller Garrincha Mané…jag blir aldrig riktigt klok på vad som är fram eller bak på brassenamnen…var en oerhört mäktig upplevelse.

Storartad i sitt slag, en arkitektur helt i linje med den futuristiska huvudstaden med en pelare runt en ytterfasad likt ett Colloseum och en vackert rundad form med smakfullt branta läktare.

Talar vi MÄKTIGA arenor i världen så är den topp 5 på min lista, även om jag alltid glömmer,

Där finns nog även VM-arenan i Oita (Japan), nya Wembley, Santiago Bernabeu och möjligen jämt skägg med den i Durban (Sydafrika) och Allianz Arena.

Och det blev såklart en match att minnas på alla sätt vis när Neymar jr definitivt bevisade för en hel värld att han är framtidens namn på allas läppar den dagen stjärnglansen kring Messi, Zlatan, Ronaldo har börjat lysa lysa lite svagare än idag.

***

Flyget tillbaka till Rio gick givetvis mitt över hela Italien-Uruguay så jag missade dramatiken.

Men landade till sociala medier överösta med Suarez nya bitskandal.

Som kollega Lühr twittrade: ”Suarez behöver ingen avstängning, han behöver hjälp”.

Egentligen är det för sorgligt.

Att folk på en fotbollsplan i en fotbollsmatch beter sig genom att sparka ned andra eller ramla ihop som små barn för att de fått ett finger i magen, det är en sak.

Men att upprepade gånger inför världens alla TV-kameror bita en motståndare, väldigt väl medveten om vad det innebär inför rätt många kameror –  ja, då har man problem utöver det vanliga.

Tänk dig själv en människa som springer omkring och biter andra när de blir arga eller upprörda ute i samhället. Det hade kommit någon i vit rock och förklarat att du får följa med här.

Det är ju sannerligen en sorglig historia det här, en gudabenådad fotbollsspelare som tappar det så här skamfullt.

***

Jonas Eriksson var så pass utmärkt som man kan kräva.

Vill du tro att en domare INTE gör ett enda litet misstag eller, för den delen, annorlunda bedömning än du själv, i en match – då tror du på jultomten också.

Jag tyckte han hade bra flyt, jag tyckte han tog tag i det som behövdes ta tag i och han köpte inte en del teatraliska försök att få frispark.

Möjligt att jag tyckte han var väl snäll mot Dani Alves när han tappade bollen till en motståndare i farligt läge och fick en gamska billig frispark. Men jag satt på rad Y uppe i himlen någonstans utan TV-akärm, så den kanske var korrekt?

***

Och nu har vi sannolikt sett Scolaris byte i detta VM?

För inte kommer väl Paulinho tillbaka efter ännu en bedrövlig insats? Inte efter Fernandinhos inhopp.

***

Alltså inte en gång, inte två gånger – TRE gånger.

***

En man med sin son på Mane Garrincha/Garrincha Mane, raden framför mig där vi satt på det som är ”observer seats” för TV-människor, upptäckte att jag inte ställde mig upp och tokjublade vid Brasiliens första mål.

Sen kunde han inte släppa mig.

Han undrade förstås vad jag var för iskall idiot, jag tror han utgick från att jag inte kom från Kamerun.

När 2-1 kom vrålade han mot mig ”ställ dig upp och skrik, din hösäck (oklart om just exakt hösäck, men nån sorts säck med trött innehåll)”.

Jag försökte förklara att jag inte var supporter, att jag jobbade åt en TV-kanal men han gav sig.

Och i hela andra halvlek satt han och stirrade på mig istället för matchen, häcklade mig något jävulskt när jag inte jublade.

Smått absurt, om än humor.

***

Det allra bästa med att vara på ett VM är förstås att vara på plats och få uppleva matcher live.

Sämst är att det oändliga resandet innebär att du missar en massa matcher.

Som jag alltid har sagt, ska du FÖLJA ett VM och se så mycket som möjligt, då ska du sitta framför TV:n.

***

Det som är intressant med att vara i en annan fotbollsvärld är att följa hur media rapporterar och hur det kan skilja sig från hur det är hemma.

Här är de, exempelvis, inte alls lika kåta på att syna VARENDA tänkbar domarmiss det går att komma åt.

Jag tror såklart att missar som ”drabbar” Brasilien skulle ta eld, men om vi nu ser det generellt så känner jag att bevakningen av domares misstag ter sig alltmer absurd i svensk media.

I den allsvenska bevakningen, såväl som i den internationella.

I Brasilien har exempelvis den nyzeeländska domaren fått tillnärmelsevis så mycket stryk som han fick i Sverige, ej heller de som dömde bort två mexikanska mål och så vidare.

Sen vet vi också att i England och Italien och andra länder så hudflängs och jagas domare, det ligger lite i deras mediakynne och där vill vi inte hamna.

Jag känner att brassarna snarare koncentrerar sig på spelarnas misstag än domarnas.

Jag kan tycka att det är lite befriande, trots allt.

***

Istället blir det en hel del matcher via bilradio och det är en upplevelse i sig.

Det smattrar, om vi säger så.

Och jag har oftast inte en aning om vem som gör mål, av språkliga skäl, förrän kommentatorn blivit klar med sitt ”goooooooooooooool” och avslutar med ”de Coooooooolooooombia”.

Det mest absurda ‘är att de struntar helt i miljöljud (de kunde lika gärna sitta i ett kök på Lindängen i Malmö), de kör ljudeffekter som kan liknas vid syntar från slutet av 70-talet och att kommentatorerna själva kör reklaminslag lite då och då.

Som Sverige hade rasat och Dagge Malmquist mitt i ett anfall hade dragit i gång ”Missa inte att Colgate har den finast mintsmaken. 2-pack för 12 kronor på Ica just nu”.

***

Tänk att det hann blossa upp en mindre debatt om Eriksson och Co missat en offside vid Freds mål, när någon klåpare till grafiker dragit offsidestrecket fel.

OM det nu hade varit offside så hade det varit hårfint och klart inom en gräns man får köpa.

Nu var det ju inte det och snarare en extremt bra bedömning, vilket det knappast vändes till.

***

Vi avslutade match – och jobbkvällen i Brasilia med att besöka en lokal grillsnubbe som hade en ambulerande servering med hjälp av väldigt liten skåpbil.

Han kunde erbjuda hot dog, sörja i gryta och grillspett samt öl.

Jag testade en tugga på spettet men var helt övertygad om att det var på katt (det sprang rätt många herrelösa kattskrällen i krokarna) men Tarlandao och Pastor Paulinho lät sig väl smaka.

De står upp idag.

Katt är milt för kistan, men jag tycker det är lite väl segt att tugga.

Sörjan i grytan gick det att vara utan.

***

Italien, England och Spanien…bara sett till mediamänniskor så försvinner det tusentals från VM.

Möjligen en hel del fans, även om jag tror att man bokar sin Brasilien-resa långt i förväg.

Men framförallt försvinner tre av Europas starkaste ligor, vilket förstås är intressant ur flera aspekter.

Om det sen går att klura ut vad det rör sig om är en annan sak. Rätt många av de mest aktade spelarna i de här ligorna är ju från andra länder.

Europas hopp får ställas till främst Holland, Frankrike och Tyskland.

***

Neymar tog sonen i helikopter upp på berget.

Vi tog den vanliga routen längs vägarna på ett par-tre timmar i lådbil snyggt rattad av Felipe Ferreira dos Anjos och snart känns det som om vi gjort fler bergsetapper än under ett normalt Tour de France.

Dock i bil, vilket jag är tacksam för.

***

Sen ska vi förstås inte glömma att det kan hetta till på Strandvallen, åtminstone om det tullats lite väl mycket på medhavd dryck.

Men det är inte lika branta läktare att ramla ned från.

Och det är sällan särskilt mycket vare sig Garrincha eller Neymar.

Inget mumbojumbo från Scolari

23 juni 2014 04.04, Patrick Ekwall

Jag är inte så mycket för tält.

Kan vara något som sitter i sen någon midsommarafton i Falsterbo i ungdomen och ett uppvaknande i kvalmigt, småfuktigt och sunkigt tremanna med torr mun och solen gassande mot orange duk i tveksamt material.

Så det är med tält som det är med maskerader och med parmiddagar, jag klarar mig gärna utan.

Men på mästerskap kommer du inte undan.

Fifa (eller Uefa) löser alla jättelika mediacenter med enorma vita tältarrangemang och för att piffa till det körde brassarna ut mån sorts eucalyptus-doft via ac:n som inte luktade något annat än starkt rengöringsmedel.

Idag, på det som i Fifa-världen bara benämns som ”matchday minus 1″, blev det 12 timmar tält.

Jag, Pastor Paulinho och Tarlandao i stort vitt tält med arbetsplatser, TV-apparater, toaletter och restaurang.

Oundvikligt eftersom vi behövde invänta intervjuoffer, presskonferenser, träningar, behövde nätet, ville se delar av andra matcher och eftersom mediatältet i Brasilia ligger inbakat inne i arenans garage och du måste via snitslad bana gå upp och ned, fram och tillbaka för att komma dit. Eller därifrån.

***

Ska Portugal lyckas krångla sig vidare återigen, precis som de alltid gör till mästerskapen via play off.

Eller sänker Jogi Löw och Klinsmann portugiserna med en klassisk due-due?

***

Bara i ett VM – och i synnerhet under detta – kan du fastna för Algeriet-Sydkorea.

Fantastisk match (det också) och algerierna är ju riktigt bra stundtals.

***

Min söndagskrönika i Getingen handlar om att maskiner aldrig kan ersätta människan inom fotbollen.

Att kameror kan bevisa var bollar befinner sig men inte hur människor beter sig.

***

Annars undrar man ju om Fifa skakas om rejält nu när Jasmin Sudic förklarat hur det borde gå till?

***

Det går inte att ta ifrån Felipao (Scolari) att han är principfast. Så till den milda grad.

Och jag tycker det är iskallt att deklarera direkt att han spelar med ”mitt lag” mot Kamerun, vilket är exakt den startelva han proklamerat och den som spelade mot Kroatien. Hade inte Hulk varit skadad mot Mexiko, då hade han kört samma elva där.

Inget mumbo-jumbo, inget fjantigt hemlighetsmakeri.

Bra där, Felipao.

Som alltid är underhållande på presskonferenserna.

För övrigt är alla brassar (nästan) otroligt måna om att berätta – långt och invecklat oftast – sin åsikt, sin version. Det är väldigt intressant att lyssna på.

***

Brasilia är ett märkligt atälle i all sin futurism.

Ett 70-tals-Dubai.

Det enda som stod här ute i ingenstans när det byggdes var Carlton Hotel, Där vi bor.

***

Belgien kan bli farliga nu när de krånglat sig vidare och gjort det alla krävt.

***

Glöm aldrig att snart har vi utslagsmatcher på gång och då spelar det oftast ingen som helst roll hur bra eller dålig du varit i gruppspelet.

Ibland kan det, tvärtom, vara så att en stark inledning kan dippa något i en åttondel och då finns det ingen återvämdo.

***

Tänk att Miko Albornoz kan få VM-debutera idag.

Vilken resa.

***

Det bli en fin måndag här i den brasilianska huvudstaden och det bästa är att vi kan promenera längs den spikraka och sjufiliga huvudgatan till arenan på tio minuter.

Brasilia är inte riktigt Sao Paulo eller Rio de Janeiro, det är något helt annat som är väldigt olikt resten av Brasilien.

***

Tält borde förbjudas. Och ballonger.

Samt maskerader (vilket jag tar upp mera grundligt  senaste Pådden), billiga linnekostymer i tveksam konfektion, ryggsäckar (speciellt i mixad zon) och parmiddagar.

Så, då fick jag det sagt det.

Känns skönt.

Klart Everton ville lira fotboll

22 juni 2014 01.36, Patrick Ekwall

Vår kungliga servitör ute i Gökboet, på ett berg i en skog, heter förstås Everton.

Jag trodde att det var ett artistnamn men Paulinho förklarar att Everton är ett vanligt brasilianskt namn.

Ungefär som att folk hemma heter Erik.

Nåväl, Everton jobbar kvällstid i vårt Gasthaus och vi har hunnit lär känna honom hyggligt väl eftersom vi oftast är de enda han serverar.

Jag hade noterat att Gökboet inte bara har en konstgjord sjö, ett nöjesfält, getter, sluttningskor, swimmingpool, ugglor, personal i schweiziska folkdräkter, fonduerestaurang och isbana – det finns även en sån där nätomsluten five-a-side-plan.

Så jag frågade Evertom, lite skoj lite på allvar, om det inte var läge att spela lite fotboll.

Effekten var lite som att fråga en svensk servitör om det finns en gaffel i huset.

Everton sa inte bara ”ja självklart”, han gav oss en tid och ett gäng andra som skulle vara med. Vi bor mitt ute i ingenstans, men tio killar som vill vara med och lira lite fotboll var en fullständig självklarhet.

Lika självklart som det var att fråga om vi skulle lira lite.

Everton bara så ”i morgon kl 17″ och sen var det inte mer med det.

***

Vi hann se delar av Tyskland-Ghana på restaurang i Rio och delar på flygplatsen Santos Dumont.

Det var ju en sån underbart härlig VM-match som det känns som om bara Ghana kan bjuda på, när de är på det humöret.

För att inte tala om Tyskland.

Det kanske inte var något för finsmakande fotbollshipsters, för det var fram och det var tillbaka och det var trötta hjärnor och sega ben och det var smått galna sekenser och det var självklart den oslagbara Miroslav Klose.

Det var en VM-match när VM-underhållningen är som allra bäst.

***

Leo Messi, misslyckad i landslaget?

Så här långt är han ju landslaget.

***

På ett flygplan nu (surprise, surprise) mot Brasilia och brassarnas avslutande gruppspelsmöte med Kamerun.

Annars inleddes dagen uppe i berget där Dani Alves höll presskonferens och det var ytterligare en tillställning med en brasiliansk stjärna på podiet som var en imponerande föreställning i sig.

Dels för att Dani Alves satt och svarade på frågor i EN TIMME, det är mer tid än (exempelvis) Ola Toivonen gett svensk media under ett helt VM-kval innan han hetsas iväg till en träning av ledare.

Och dels för att den brasilianske världsstjärnan svarade intressant och etfertänksamt på varenda en fråga. Han svamlade inte iväg någonting och i långa smått invecklade utläggningar pratade han om kritik, känslor, fotboll, media, folket, rasism och under en femminutare mulade han sönder Alan Shearer för att den gamle målskytten sagt något dumt om Fred….vilket i och för sig Alan Shearer inte är ensam om.

Det var lite som att sitta och lyssna på en föreläsning och jag måste erkänna att det var intressant på många sätt. Många av brassarnas VM-spelare tar verkligen chansen att uttrycka sin mening, sina känslor och sin bestämda uppfattning när de väl får möjligheten.

***

Det är ingen hemlighet att jag via Twitter, bloggen och mejl fått frågor om vad jag egentligen gör här i Brasilien.

En hel del har (skämtsamt) undrat om jag egentligen är här och när Bladet kommenterade min insats igår blev jag betygsatt utefter att jag inte syntes i sändningarna.

Helt ärligt, nej det är inte så förbannat roligt om folk inte ser vad jag/vi gör här. Och det är glädjande att många hellre hade sett mer.

Men jag vet inte riktigt vad folk hade förväntat sig. I studion är det fullt och de gör det grymt bra, jag har för övrigt aldrig suttit i någon VM-studio så det är inget annorlunda.  Kommentator var jag en gång 1998 och det ska ni vara glada att ni slipper. Utöver det har TV4 valt att inte ha någon ”sidostudio” (som jag haft med Rio-Olof förut) eller annan ”bredare” roll.

Nu är jag Fyrans enda fotbollsreporter på plats med uppdraget att punktmarkera Brasilien tillsammans med fotograf Tarlandao och med hjälp av Paulinho Guara.

Och en inslagsreporter gör inslag som beställes av chefer hemifrån inom en tidsram som oftast är max två minuter.

Vi jobbar våra 8-10 timmar om dagen ute på brassarnas camp och vi sitter en hel del i bil (trekvart enkel väg till campen från Gökboket, tre timmar till flygplatsen i Rio) och i flygplan.

Det är inte konstigare än vad andra utsända (kommentatorer reser ännu mer) gör under en VM-mangling men det är givetvis så att andra har roller där de syns och hörs väldigt mycket mer.

Det är som det är med det.

Vi tre gör det som ingår i vårt uppdrag vi fått hemifrån och det blir givetvis väldigt mycket timmars jobb per sekund i rutan men det är inget ovanligt för en inslagsreporter.

Och jag hade varit helt utan ambitioner om jag inte hade önskat mer ”airtime” eller en annan större roll men jag tillhör ett lag och spelar utefter de instruktioner som ges, det TV4-lag som får mer positiv credd nu än någonsin tidigare på ett VM…jag gör mitt sjätte VM som utsänd, så det har jag koll på.

Sen är det förstås trist att jobba rätt hårt och dagligen få veta att ingen jävel har sett vad vi gör, jag erkänner gärna det.

Men jag kunde stått i en gruva och borrat ett hål också. Och även om jag jobbar med mitt sjunde VM-slutspel och kanske ser det lite annorlunda så finns det förstås rätt många tusen andra som gärna hade bytt uppdrag med mig.

Det vore förmätet att klaga.

***

Idag rattade Felipe Ferreira dos Anjos rakt in på lyxig churrasceria för sen lunch.

Det var möjligen att ta i för en snabblunch före vår flight, men dels är han hungrig och dels är det vi som pröjsar hans käk…så han är inte helt född bakom en vagn.

Nu känns det som om jag inte behöver äta lunch på en vecka.

***

Det brasilianska mediadrevet är totalt uppeldat över att Felipao 1) inte tränar 2) tränar för dåligt och inte spelar 11 mot 11 lika mycket som de vill och 3) inte byter ut halva laget.

Jag hänger inte riktigt med.

Brassarna hade förvisso en underlig övning häromdagen där alla försvarsspelare skulle rensa inlägg på ett tillslag (det är sant), helst så långt och högt som möjligt men annars vet jag inte vad det ger att träna särskilt mycket och ofta mitt under brinnande VM med bara få dagar mellan macherna?

Och de borde väl ändå veta att Brasilien, framförallt inte Felipao (Scolari), sällan eller aldrig ändrar i sitt lag.

Vid VM-gulden 1994 och 2002 gjordes en ändring i startelvan som inte hade med skada/avstängning att göra. En enda.

Mazinho iställer för Rai -94. Kleberson istället för Juninho Paulista 2002.

Ingen kan ha räknat med att det blir fler ändringar den här gången.

***

David Luiz är en självklar ledare i det här laget, det bevisade han tydligt när han satt vid podiet härmdagen.

***

Vi hann aldrig med någon fotboll med Everton och hans polare, landslaget drog ut på tiden ute vid campen och vi var inte ens nära att hinna tillbaka.

Men en dag innan vi åker hem måste det bli av.

Finns bara tiden är själva fotbollen det minsta problemet.

Så är det här i Brasilien och så heter dom också Everton.

 

DAGENS VM-BILD: TV överallt, ”fotboll” överallt

20 juni 2014 16.11, Patrick Ekwall

IMG_7689

 

Överallt, en TV.

Ett hål i väggen, en bensinmack, restaurang, affär, bibliotek, uteservering, tandläkare, hissar, möbelbutik, taxibilar….det är svårt att missa en enda sekund av fotbolls-VM om du bara har tid att stanna upp och titta.

Men när det inte är fotboll? När det inte är VM-studio, VM-snack, VM-tävlingar, VM-intervjuer, VM-rapporter….ingen behöver vara orolig, det är det hela tiden.

Så visst hajade jag till när en glass-servering körde en halvtimmes dokusåpa (de är osannolika populära här, det fick jag lära mig redan på Åke Wihlneys tid i programmet ”Fönster mot TV-världen”) .

Men självklart var det såpan där Neymars flickvän, Bruna Marquezine, hade huvudrollen.

Allt handlar om fotboll och VM egentligen.

Englands fiasko är ingen sensation

20 juni 2014 02.49, Patrick Ekwall

IMG_7261 IMG_7297

 

Jag har en faiblesse för gamla fina folkavagnar, inte så mycket för bubblorna som för de klassiska folkabussarna.

De har blivit så inne hemma i Sverige att de är svåra att få tag i och om de är riktigt bra så är de svårt överprisade.

Här i Brasilien är folkabussen just exakt folkets buss, var fjärde brasse tycks ha en.

Eller en folksnurra, som vi som småpågar på Lindängen.

Det har förstås att göra med att modeller av folkorna fram till 2013 görs här, men det är ändå lite roligt att se dom överallt…det är som att åka tidsmaskin tillbaka till en ungdoms gator, någonstans på 70-talet.

***

Först Spanien.

Sen England.

Jag är inte så vansinnigt överraskad över att engelsmännen (förmodligen) åker ut redan i gruppen. Att förlora med uddamålet mot Italien och Uruguay är egentligen relativt normala resultat, England är inte så bra att de på något vis skulle räknas som storfavoriter i de här matcherna.

Annat med Spanien för där ramlade allting ihop som ett korthus efter 20 strålande minuter i första matchen mot Holland.

Att Spanien skulle vika ned så enkelt omgående var förstås smått sensationellt, vi talar ändå om en grupp spelare som väldigt enkelt tog sig genom ett kval och där flertalet spelade en final i Champions League för någon vecka sen.

***

Chile, Uruguay, Mexiko, Colombia, alla har ju haft gemensamt att tycks kunna springa genom berg för att vinna sina matcher.

Det finns innerlig brinnande vilja hos de här lagen som smittar av sig och som är väldigt tydlig.

***

Alla som kvalificerar sig är förstås värda att få vara med. Det råder det inget snack om.

Men till nästa mästerskap kan jag gärna tänka mig att slippa Grekland.

***

Fernando Musleras utspark som till slut hamnade hos Luis Suarez för 2-1, titta gärna på den alla svenska målvakter.

Ska ni överhuvudtaget lära er att skjuta ut bollen så lär er Muslera ”sydamerikateknik”, släpp Ravellilyrorna…att dra bollen tidigt och högt på volley är snyggare, mera effektivt, precisare och klart målfarligare.

***

Det blev (och är) längsta VM-dagen.

Det blir lätt det när det är väckning kl 00:50.

Sen blir det inte lättare av att 03:30-flyget är en timma sent.

Vi drog rakt upp i berget (ny helgdag, ny dag utan trafik) och satt stand by på brassarnas camp från tidig morgon.

Inte lätt att hålla upp ögonen sådär ett dygn senare.

***

Det regn som idag sköljde över oss var en kombo av Borås- och Malmö-regn och om ni har upplevt båda så inser ni att det outhärdligt.

Det tog dessutom aldrig slut och ska fortsätta i dagarna.

Kontrasten rätt syår till Fortaleza med en väderlek som innebar att du var dyngsur av svett om du gick två meter utomhus.

I samma land förvisso.

Men tre timmars flygresa från Rio och det är ju lite som att flyga Stockholm-Barceona när jag tänker efter och det är ju en bit, åtminstone sett till temperatur.

***

Neymar Jr hade alltså låst in sig 24 timmar i en svit med sin donna på lediga dagen.

Klart som tusan att alla inte behövde träna särskilt intensivt idag.

***

Tack alla för hejarop och annat på Twitter.

Nej, jag är inte här som turist…jag reser runt som alltid och gör reportage, nu reser jag med brassarna.

Nej, jag är inte petad…från vad i sådana fall?

***

Ibrahimovic på plats och brassarna går bananas på alla tänkbara håll och kanter för att få en bild, ett snack, en aning.

***

Folkabussen, tänk att det var en ”campingbil”.

En föregångare till dagens husbil.

Tiderna förändras alltid. Överallt. På alla sätt.

 

 

 

 

Utsparken Uruguay

 

Plötsligt kom det en VM-stjärna mitt i natten

19 juni 2014 18.44, Patrick Ekwall

IMG_7703 IMG_7701

 

Helt plötsligt, sisådär strax efter 03:30 på morgonen, så kom en brasiliansk VM-stjärna strosandes på flygplatsen i Fortaleza som en ”helt vanlig man”.

Även om det var mitt i natten (flygplatsen i Fortaleza är som ett hotell, folk sover överallt i väntan på de få flyg som ska ta dom därifrån) så tog det förstås inte mer än tre sekunder innan Ramires var fullständigt omringad av människor som ville prata, skaka tass, ta selfies, ha autografer och två TV-bolag tryckte in honom i ett hörn för intervjuer.

Det kanske inte är så underligt att Scolari ger spelarna helt ledigt mitt under VM-turneringen, däremot att spelarna släpps helt fria i ett land som är monumentalt stort.

Nu förundrades och förargades ganska många  brassar på flygplatsen av att Ramires hade bokat sig på en tretimmrsflight till samlingen i Rio med väckning någon gång vid 01-tiden på natten – bara några dagar före match, under pågående mästerskap.

Och visst är det lite konstigt, det måste jag erkänna att jag tycker.

Men det är ju exakt sådant här som kommer att hyllas som ”stort ledarskap” om Brasilien vinner och ren idioti om de inte gör det.

Brasiliens Honolulu

18 juni 2014 19.57, Patrick Ekwall

Min favoritstad så här långt i VM: Fortaleza.

Inte så genomstökigt som miljonkaosstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo, inte så  trasigt som den lilla bergsmetropolen Teresopolis.

Fortaleza är mera easy-going och lite som brassarnas Honolulu.

Vi var först bokade på ett hotell i ett vattenland på stranden men eftersom det visade sig vara fullbelagt när vi anlände efter jordens inrikesresa – trots vår bokning och jag orkar verkligen inte gå in på detaljer om hur sårbart mitt humör var just där och då, men lite som när Rio-Olof stormade ned för åtta trappor efter incheckning på ett råtthål i Valetta och skrek ”this is a robbery” med fradga i mungiporna – så anvisades vi till ett annat hotell i downtown. En dryg timmes taxiresa åt andra hållet.

Men vid samma strandremsa. I Fortaleza bor du vid beachen lite oavsett var du bor…möjligen ett skäl till att beachvolleyproffsen älskar att utgå härifrån.

Och just närheten till vattnet har förstås en viss fördel.

Fortaleza ligger inte särskilt många mil från ekvatorn och luftfuktigheten på matchdagen var den som du känner om du en dag skulle befinna dig i en riskokare (vad du nu skulle där och göra, men du fattar).

Idag, dagen efter match, är det behaglig 28-gradig ”svensk” sommarvärme.

Om det här ”vinter” i Brasilien så kan jag leva med vinter året runt.

***

Ser Brasilien ut som ett lag som håller hela vägen fram till ett VM-guld.

Det är inte bara en och annan expert som ställer sig den frågan idag; det är en hel fotbollsnation.

0-0 mot Mexiko bevisade väl annars att så här långt är Brasiliens anfalllsspel detsamma som att Neymar gör något på egen hand med bollen.

Och även om Felipao (Scolari) leker Stålmannen så är det självklart så att han är orolig, se gärna på hans kroppsspråk vid bänken under matchen….det utstrålar inte direkt karma från en person som är nöjd med det han ser.

Jag tycker inte att Brasilien har något ”eget spel” och det är möjligen att det är en för simpel förklaring för alla fotbollshipsters därute men Felipaos Brasilien spelar inte som ett lag.

De spelar lite för sig själva.

Vilket förstås fungerar om du har ett lag fyllt med individualister som är outstanding.

Det har inte Brasilien.

De har en väldigt stark defensiv cetrallinje med David Luiz, Thiago Silva, Paulinho och Luiz Gustavo.

Men det blir en defensiv mittfältare för mycket, om du frågar mig.

Laget kräver ytterligare offensiv konstruktivitet och ser du över vad som finns att tillgå så är det ju inte Tyskland direkt.

Det är Willian och Jo.

Samt den lille snabbe Bernard.

Mycket kan fortfarande hända, Mexiko var en intensiv, smart och väldigt värdig motståndare och det räcker att du tar dig igenom  Australien-Holland så vet du att det inte skrivs någon VM-historia i vare sig första eller andra omgången av ett gruppspel.

Däremot finns det rätt många miljoner brassar som börjar känna oro.

***

Holland har alltså gjort åtta mål på två matcher och ändå var de alltså illa ute mot The Socceroos.

Jag älskar verkligen detta VM.

Det känns som om fotbollsmiljön i det här landet smittar av sig på allt och alla.

***

Tim Cahills mål var ren njutning.

Men jag håller fortfarande van Persies dyknick mot Spanien som det häftigaste. Så här långt.

***

Alla hade talat om det otroliga brassetrycket på Castellao i Fortaleza, men det var istället de över 10.000 tillresta mexikanska fansen som vann kampen överlägset på läktarna.

Över 3.000 mexare hade kommit till stan via en kryssningsbåt och jag utgår från att de flesta ombord på den hade – så att säga – jobbat sig fram till gott humör.

Och det var lite som det kan vara på en landskamp hemma i Sverige.

Rätt många brassar var där på företagsplåtar och var lite mera modesta, alltmedan de som rest dit från Mexiko var på ett ”annat humör”.

***

Pastor Paulinho gjorde sin första ”mixade zon” och han imponerade.

Fred, Luiz Gustavo, Thiago Silva, Willian och några till stannade gärna till en stund för ett snack med den forna Atletico Mineiro-spelaren.

***

Tack för alla glada och omtänksamma tillrop hemifrån.

Ja, jag är här och vi jobbar på med att punktmarkera Brasilien.

***

Jag hade en intressant diskussion med stolsgranne (inte han på 3F) på flyget hit.

Vi talade om folkets frustration och att det är förståeligt att de slår tillbaka mot det korrupta samhället som så tydligt blottats i samband med VM.

Han berättade att Fortalezeas flygplats tilldelats hundratals miljoner för en renovering. Men inte ens en glasruta är utbytt på flygplatsen. Och pengarna är slut. Alla vet att de hamnat i olika fickor hos politiker, byggherrar och ”ansvariga” hela vägen ned i en kedja som slutar ungefär där folket tar vid.

Fortaleza skulle också lösa trafiksituationen genom att bygga ut vägar och bredda en ringled. Den enda nya väg som finns är den som går från nya stadion och fem hundra meter ut till den gamla vanliga.

Därför är trafiksituationen som den är och för att underlätta att matchdagarna inte ramlar ihop inne i stan har regeringen bestämt att alla matchdagar är helgdagar, då alla affärer och kontor ska var stängda.

Det innebär att väldigt många människor i stan får en rätt dassig lön under VM. Och affärsidkarna, som min stolsgranne i däckbranschen, förlorar mycket pengar. Elva dagar kunde han ha öppet under VM. Mot det dubbla under en normal period.

Allt detta för att politiker och andra höjdare roffat åt sig massor av pengar som ramlat mellan stolarna i samband med VM.

Man förstår ju att folk blir förbannade.

***

Scolaris lag fick helt ledigt efter matchen för att göra vad de vill och för att på egen hand ta sig till träningsanläggningen senast kl 11:00, lokal tid, i morgon.

Därför kom de också ut till den mixade zonen i sina privata kläder och det var som en osannolik catwalk för så kallade fotbollsproffskläder med därtillhörande attiraljer.

En uppvisning i sig.

Dimanatringar, svåra sneakers, vansinniga klockor, guld, silver, ädelstenar i alla olika former i öronen och så alla de där modehusen som nyrika  brasilianska fotbollsproffs älskar att synas med: Gucci, Dolce, Prada, hela den svängen.

***

Once in Fortaleza är det väldigt svårt att komma härifrån. På alla sätt.

Vårt flyg tillbaka till Gökboet går kl 03:30, natten mellan brasiliansk onsdag-torsdag.

Den tiden är lite knivig, om du frågar mig.

Sover du före eller efter och när går du i sådana fall och läger dig.

Kl 18 för att gå upp vid midnatt?

Eller biter du ihop och håller dig vaken till halvfyra för att leva på de tre timmars sömn du hoppas få på resan?

Jag hoppa åtminstone att flyget går när det ska gå.

Förhoppningen är att killen på 3F är med och styr upp.

 

 

DAGENS VM-BILD: Vad menas med ”liten” på toalett?

17 juni 2014 13.58, Patrick Ekwall

IMG_7302

 

Den här toaletten på flygplatsen i Sao Paolo är alltså för ”people of small stature”.

Oklart om de menar typ Leo Messi eller om de syftar på någonting annat.

Rapport från ett mittensäte på rad 5

17 juni 2014 02.19, Patrick Ekwall

Ett mittensäte på rad 5 mellan två bastanta picanha-brassar, på en airbus i tre timmar från Rio de Janeiro till Fortaleza; en del av VM, på sitt sätt.

Efter boarding borrade vi alla ned oss i stolsrader som krävt konsistensfett över hela kroppen för att överhuvudtaget kunna röra sig.

Drygt en timme senare satt vi där vi satt, vi såväl som flygplanet.

Helt stilla, på plats och ställe, noll info.

Det började med att planets mexikanska fans började småvissla i kör, fortsatte med att 2-åring fick nog och började gallskrika och fick sitt crescendo när man av viss rondör i ett par vansinniga Ray Ban Pilote på rad 3F tappade det de luxe.

Utan förvarning ett högljutt ”what the fuck is going on” och inte en snabbt och distinkt utan mera kraftfullt i stakato ”Whaaaat Theee Fuuuuuck Is Gooooing Oooon” för att tydligt markera att han menade allvar.

TAM:s kabinpersonal var dock inte direkt mottaglig för någon form av protest uatn dök med flackande blick in mot cockpit.

Tio minuter senare var kalabaliken total.

Inget plan hade lyft. Ingen information hade utgått. Mexarna i visselkonsert. Babyn i upplösningstillstånd.

Och mannen på 3F på väg mot cockpit för att göra upp med piloten, alternativt flyga iväg planet själv (han hade åtminstone de rätta brillorna).

”Get this fucking plane up in the air”, var hans rekommendation.

Det slutade med plötslig full fart, ingen direkt säkerhetsgenomgång och ett lyft mot nordöstra Brasilien i ren panik.

Ingen aning om varför vi inte kom iväg förrän 70 minuter efter vi satt oss tillrätta och det finns en risk att vi suttit kvar på parkeringen fortfarande om det inte hade varit för han på 3F: dagens hjälte.

***

Det fick bli stora delar av Tyskland-Portugal på flygplatsens betonggolv framför terminalens enda TV, tillsammans med massor av andra passagerare i en enda stor VM-gemenskap (jag älskar VM-publiken).

1) Alla tycktes vara oerhört imponerade av Tyskland.

2) I särklass största jublet utbröt när Pepe visades ut.

***

Leo Messi var sportbilagornas omslagspojke i tidningarnas Rio-utgåvor.

Brassarna letar inte så mycket efter det som kan betraktas som sämre, de ser till det som är helt avgörande för matcherna.

Därför ifrågasatte brassarna Bosnien/Herzegovinas defensiva inriktning, de anser att BH harett riktigt starkt offensivt lag och ville se större mod och fler spelare i Argentinas straffområde.

Det är också en intressant synvinkel, när rätt många i Europa valde att hylla (rätteligen) BH för en heroisk insats för att de förlorade knappt, då såg brassarna att det fanns en möjlighet att besegra motståndet med större mod.

Svårt att säga vad man ska tycka om det. Men ändå intressant.

***

Paulinho är djupt religiös och det har jag inga problem med, alla gör sin val.

Själv är jag övertygad ateist men vi har ändå haft ett par målande samtal om kyrkor och tro.

Paulinho har ju varit i Sverige i 8-9 år, så han vet ju att vi svenskar rätt ofta är lite svalare i förhållandet till det Jesus och andra kyrkliga lirare.

Han har ett tufft uppdrag framför sig om han ska lyckas omvända mig och Tarlandao.

***

Rio-Olof hade aldrig, aldrig, aldrig fått plats i TAM:s maxade (minst två tre extra rader har tryckts in) stolsrader.

Möjligen om han fått luta knäskålarna i taket.

***

Är Pepe möjligen världens mest hatade spelare?

Det slår mig efter att ha hört jublet som bröt ut efter utvisningen på flygplatsen.

Jag vet få – om ens någon – spelare som upprör så.

Och jag kan ha förståelse för det.

Är du både bråkmakare, ärkegris och välkänd filmare i en samma form…då blir det inte särskilt lätt att skaffa nya vänner.

Den stora humorn i situationen med Thomas Müller är att Pepe blir förbannad för att HAN tyckte tysken var en filmare…då har man fan inte många speglar att titta i hemma.

Det är en sak att Müller spelar över för en hand i ansiktet, jag köper det.

Men Pepes reaktion är ju bara korkad och förstår inte bara för honom själv utan för hela laget.

Mångas reaktion på flygplatsen var att portugiserna borde skicka hem honom. Jag vet inte…alla har rätt att göra bort i stridens hetta och tycka vad man vill om Pepe, det var faktiskt första röda kortet i landslaget.

***

De kända skådespelarna är nu helt själva i Gökboet, när vi dragit till Fortaleza.

För sig själva har de då en fullt bemannad reception, en restaurang (Gasthaus) med buffet och personal, en bar med personal, en fiskesjö, ett gäng getter, får, höns, en pool, en poolbar och 16 stycken sluttningskor.

***

Om killen på 3F varit portugisisk förbundskapten, då hade Pepe fått det hett om öronen.

***

Jag är klart sugen på en Honduras-tröja, med det där coola H:t på bröstet.

***

En sak vi måste ha väldigt klart för oss är att det alltid tar ett litet tag innan ett VM-slutspel ”sätter sig”.

Det är förstås ingen raketforskarteori, men det kan var bra att påminna sig om det det.

Nationerna som inleder med att övertyga är inte alltid de som håller längst och bäst i turneringen, se Tyskland i Sydafrika-VM.

***

Om Brasilien blir tvåa i sin grupp, vill man verkligen vinna Holland7Spanien-gruppen då?

***

Vi kan vär vara överens om att Tyskland hade lite bätttre ordning på Portugal/Cristiano Ronaldo än Sverige hade i play off-matchen? Utn att direkt överdriva.

***

Talade med Paulinho om vilken roll en Zlatan hade fått i ett brasilianskt landslag.

”Han hade varit kung i det här laget, förmodligen högst rankad av alla, högre än Neymar. Med honom i laget hade ingen kunnat stoppa Brasilien, tänk bara vilka ytor han had skapat för Neymar och många andra”.

***

När detta författas, med en timme kvar att flyga i kraftigt försenad flight, så har flygets kapten ännu inte yttrat ett enda ord. Vare sig om flygningen eller förseningen.

Ifrån mittensätet på rad 5, snart kvävd av picanha-brassarna från sidan och av bakåtlutad stol framför, ser jag Ray Ban-snubben på 3F…annars hade jag önskat att han greppat micken i cockpit och klargjort sin åsikt, som rätt många – inklusive de mest hängivna Pepe-fansen – håller med om just nu:

”Whaaaat the Fuuuuuuuuck is Gooooooing Ooooon!”.

Ibland är det en väldigt motiverad fråga.

Fotbollen har alltid förändrats med tiden, sakta men säkert

16 juni 2014 04.05, Patrick Ekwall

I Gökboet i en skog på ett berg är nu ordningen återställd.

Det bor visserligen ytterligare två personer på hotellet denna söndagskväll, men de ska checka ut i morgon.

Då är det bara jag, Paulinho, Tarlandao samt ett gäng gäss, får, sluttningskossor, getter och personal i schweiziska folkdräkter kvar.

Jag vet inte om det känns tryggt direkt, men det får ju finnas nån jäkla ordning på det här stället när man vill ha det lite lugnt och skönt i skuggan av VM- och trafikbruset därborta i Rio de Janeiro.

***

Fotbolls-VM är och förblir fantastiskt när fotbollen, spelets dramaturgi, nationerna, de färgglada fansen och spelarna är i fokus.

Vilka matcher vi fått, redan i den första omgången och då väntar vi fortfarande på lag som Tyskland, Portugal, Nigeria, Ghana och Belgien.

Det känns lite som om lagen smittats av den fotbollsmiljö de befinner sig i .

***

Om du som ser på TV undrar om jag är kvar här i Brasilien så är alltså svaret ja.

***

Debatten om mållinjesteknologins vara eller icke-vara förstår jag egentligen inte.

Jag är den första att försvara fotbollens rötter och att det för alltid kommer hända saker och ting i en fotbollsmatch som inte ska eller kan avgöras med tekniska hjälpmedel, för det är en del av charmen med sporten. (Och med all lagidrott egentligen).

Däremot får vi ju aldrig vara livrädda för förändringar som med hjälp av tidsrymdens utveckling blir smartare, enklare och bättre.

Om det nu går att avgöra om en boll har varit över mållinjen tio gånger snabbare än det tar att få en filmande spelare på fötter, då måste det vara positivt för sporten – jag är dessutom av den uppfattningen att sekvenser som handlar om en boll är i eller utanför mål borde kunna avges tid för att undersöka.

Frispark eller inte frispark, straff eller inte straff är en annan sak. Där och då får vi leva med bedömning och dessutom är ju inte tolv repriser från olika vinklar ett definitivt bevis på det ena eller det andra (som över eller inte över en linje); vi kan ibland se en repris på en tackling tusen gånger utan att avgöra om det är en regelrätt tackling eller en som inte är det.

Det vore ren idioti att inte utnyttja ”målkameror” 2014 och det är bara ett bevis på att fotbollen förändras till det bättre med små medel, som den alltid har förändrats. Själv minns jag när det blev förbjudet för målvakt att ta bollen med händer efter tillbakaspel med fötter…det blev ett fruktansvärt liv på många som kände att ”fotbollen skulle förstöras”.

När det blev tvärtom.

Sen gillar jag och kan högakta att David Fjäll har en åsikt som han vill stå för och brinner för, istället för att mjäkigt smyga undan i en debatt där alla nickar samstämmigt.

***

Efter en vecka med A Selecao är det mesta lite som förväntat.

Möjligen lite lugnare.

Den hysteri som vi gärna vill utmåla är ibland lite överdriven. TV-stationernas 24-timmarsbevakning sköts under ordnade former i uppgjorda fållor, nästan som om det vore bakom den där tyska kvalitetstejpen som Lasse Richt en gång specialbeställde från Leipzig.

Bäst är träningarna är väldigt givande med oerhört mycket mer matchlikt spel 11 mot 11 än i Sverige…och dessutom stenhårda tag, idag toktacklade David Luiz så att Bernard gick i däck. En ful attack som lätt kunde kostat en skada.

Men brassarna är vana.

”Elva mot elva, två dagar före match, är alltid ett litet krig. I alla fall i klubbarna. Då smäller det när alla kämpar om en plats. men här vet alla redan vilken startelva som Felipao har och ingen behöver visa någonting”, menar Paulinho.

Näst bäst är presskonferenserna där spelaren på podiet ges väldigt mycket tid och svarar utförligt och vänligt på alla frågor, även om simultantolken är totalt oduglig och endast översätter i stödord. Vanligtvis inte i någon ordning.

Trea på listan kommer nog mysfarbrorn Dada Marvilha som är polare med Paulinho och har spelat med hans pappa när de blev mästare i Atletico Mineiro.

Marvilha har gjort 900 mål i brasilianska ligan, varav 499 på nick. Han var med i VM-laget som blev världsmästare 1970.

Efter karriären fick han ekonomiska problem och bodde i en skrubb i en idrottshall i Mineiro, men en TV-kanal plockade upp honom och nu verkan han må prima.

Och han är stor här. Om det råder inget tvivel.

När spelarna svarar på hans frågor så inleder de nästan alltid med att ”det är en ära att få prata med dig”.

Dada är brassecampens mysfarbror och svarar gärna på frågor från alla, de allra flesta med utgångspunkt från honom själv. Vad du än frågor honom om så handlar svarat om vad Dada själv har gjort en gång i tiden.

Dessutom handlar alla hans frågor till spelarna mer om honom själv än om någon annan.

Men alla köper det för alla älskar Dada och jag tycker det är en fin och vacker gest att han är så repekterad för att han var en otroligt bra spelare.

I Sverige hade han hånats och fått skit.

***

Frankrike kan absolut bli att räkna med efter den starten.

***

Leo Messi behöver inte vara outstanding i en hel match.

Det kan räcka med tio sekunder och tio meter, sen kan det vara klart.

***

Jag trodde inte bollen var inne.

Nu var den alltså det och då kan det ju bara vara bra att målet blev – mål.

***

Måndag drar vi till Fortaleza, en nätt liten inrikesresa på tre timmar.

Jag ser fram emot besöket i nordost.

***

Everton är vår servitör på hotellets Gasthaus.

”Såg du Schweiz vändning mot Ecuador”, undrade jag.

Han visste inte ens att Schweiz spelat, knappt ens att de var med i VM.

Och det behöver man ju inte alls veta, inte ens om du jobbar i en schweizisk liten alpby med trähus, kobjällror, gasthaus, osteria, importerade schwiziska kor i en skog på ett berg i Brasilien.

Det är ju hur jävla normalt som helst.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotbollskanalen Europa
Söndag 21 september kl 23:50
Åtvidaberg - Norrköping
Måndag 22 september kl 18:45
Ängelholm - Ljungskile
Måndag 22 september kl 19:05
Getafe - Valencia
Måndag 22 september kl 20:40
R Madrid - Elche
Tisdag 23 september kl 19:55