Nu är vi framme vid Proffsdrömmens final och i det näst sista programmet blir det till slut fem st spelare i final.

Finalprogrammet sänds på torsdag kl 21:00 i TV4Sport, då får du veta vem som vinner proffskontraktet med allsvenska Elfsborg.

Det blev en helg i kärlekens tecken: Anna Brolin fick sin Jesper Rodhborn i Visby och det var på många sätt en oförglömlig weekend på Gotland.

Jag har varit på en del bröllop genom åren och bröllop är ju en fest men det här var PAAAAAAARTYYYY från fredag till söndag, inte så förbannat mycket religiöst dravvel och annat traditionellt utan väldigt mycket Brolinskan på DET  humöret: e de fest så är det fest (dessuom jobbar ju Jeppe med Red Bull, ni förstår att det är full fart).

Det började i fredags kväll på eminenta Supper, fortsatte strax efter lunchtid vid Uppvik, fortsatte på Kallis och sen en femtimmarssittning på Wisby Strand som inte var klar förrän långt efter midnatt.

Sådant sätter sina spår på en gammal man och jag körde en klassisk ”finta höger, gå vänster” är jag avvek framåt 02-snåret.

Med ett leende på läpparna, trots allt…SÅ ska tamejfan ett bröllop stryras upp.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade om svenska fotbollstränarnas status ute i Europa, i en tid där inte ens danskarna vill ha dom.

Hur bra är våra svenska tränare och deras utbildning? Egentligen?

Läs den HÄR.

***

Svårt att påstå att alsvenskan fick en rivstart med Gefle-Öster.

Som dessutom slutade 0-0.

***

Självklart kommer debattens vågor gå höga efter Frida Wallbergs tragiska öde.

Jag ger mig gärna in i den, när det är läge

Men att boxning på den här nivån inte är särskilt hälsosamt och kan vara farligt, om det vill sig illa, det vet nog alla.

Det är precis som med de flesta andra kontaktsporter…det kan sluta väldigt illa, men i 99,9 procent av fallen så gör det inte det.

Jag lider ned Frida Wallberg och hennes närmaste och önskar henne ett väldigt snart och bra tillfrisknande.

***

Två av våra allra största fotbollsspelare genom tiderna, Jonas Thern och Henrik Larsson, är ifag inte anlitade av någon svensk elitklubb som tränare.

Mycket möjligt att det är en tillfällighet och att de själva vill annat, men till lika stor del tror jag det handlar om att de är lite för obekväma för att det ska vara ”som det alltid har varit”…att man har svårt att gå utanför normerna.

***

i PÅDDEN nr 5 pratar jag och Olsson bland annat om Hammarby, Hamréns landslag, TV-sportvärlden i Sverige och om sopsortering – denna bluff.

Läs, se och HÖR mer här.

***

Alltid haft lite svårt att gå igång på Confederations Cup.

Det bjuds ganska ofta på fin och bra fotboll, det är inte det.

Men det är ju inte på riktigt, inte på det viset som arrangören gärna vill sälja in det…det är en vänskapsturnering, lika mycket på riktigt som ”Supercupen” och sånt.

***

Efter Brolinskans bröllopspartaj så vilar jag nu upp mig i Frankrike i ett par dagar, bland annat med den här mannen:

Det blir nu lugnt oh fint, ska ni se.

Proffsdrömmen närmar sig slutet och i program nr 8 (av 10) är det dags för match igen.

Den här gången med kända fotbollsstjärnor på plan.

I motståndarna den gamle skyttekungen Fredrik ”Bella” Berglund, som visar att det inte är på skoj när han får ett tokspel på domaren.

Och i Proffsdrömmens lag dyker plötsligt ett tvättäka proffs upp och förstärker: Emir Bajrami.

Tack, förresten, för alla snälla reaktioner på programmet.

De som är ”negativa” menar att det är för kort och jag kan bara hålla med. Jag påpekade detta tidigt under produktionen, men då var programmet redan tablålagt och det gick, tyvärr, inte att ändra.

Nu hoppas jag på en andra säsong och att vi då får möjlighet att göra en en timme och kanske fler program.

Det var nog någon gång i slutet på 90-talet som jag senast gick upp vid 06-snåret för att spela fotboll i den legendariska Reklamserien, där kick off är 06:30 eller 07:15…på den tiden på en grusplan på en idrottsplats på väg ut mot Lidingö.

I morse var det comeback.

Och debut för BOW Reklam.

Mina minnen från 90-talet var att det var ganska lugnt och att TV4:s lag var relativt medelmåttigt.

Nu hade jag en fläskläpp efter en armbåge i ansiktet, ett par skav på hälsenan samt en motståndarspelare som hysteriskt argt skrek till sina lagkamrater att ”nu måste vi kuka upp oss för helvete!” som en morgonens andra väckarklocka: det var på riktigt.

Vårt lag körde med The Legend, Cribba Uhrlin, som mittback, Viasats Henke Strömblad i målet och med två allsvenska skyttekungar, Christer Mattiasson och Kaj Eskelinen, längst fram.

Själv smög jag omkring på en kant och kände mig lite som en färöisk mittfältare…noll meriter, lite småtung och med ett helt vanligt jobb…men det var roligt och junisolen sken väldigt vackert denna morgon över en liten konstgräsplan vid Skytteholms IP.

***

Sverige-Färöarna 2-0.

Det är ungefär så bra som ett svenskt landslag är just nu.

På en bra dag kan vi slå Österrike och Irland, på en sämre dag får vi stryk och tvingas kämpa för att göra två mål på ett land vars hela befolkning hade rymt inne i Friends Arena och det hade blivit sittplatser över.

Som det ser ut just nu har vi inte ett fotbollslandslag som kommer ha en chans att nå VM i Brasilien, för det kommer kräva så oerhört mycket mer för att gå fullt mot Irland och Kazakstan borta, Österrike hemma, möjligen ta en pinne mot redan klara tyskar och sen ett kval på det.

Det är sanningen och den som vill påstå någonting annat ljuger för sig själv.

Det går att tjata sig döv om ”sätter vi bara våra chanser” eller ”vi spelade ju ganska bra första kvarten” men du behöver inte vara Einstein, du behöver inte ens rita pilar och skriva uppsatser om djupledslöpningar för att krasst konstatera att Sverige gjorde en tam match hemma mot Kazakstan, en rätt bedrövlig match borta mot Färöarna (då vi på riktigt var illa ute), en fantastisk halvlek mot Tyskland men också en rätt erbarmlig, en initiativlös och andefattig 0-0-fight mot Irland hemma, en klumpig förlust borta mot Österrike och så det vi tvingades genomlida på Friends Arena igår.

Så ”bra” är vi i detta kval.

Varken mer eller mindre.

Och en enda ofattbar halvlek…som aldrig mer kommer att upprepas…kommer inte att räcka till en VM-biljett.

***

Ytterligare en sanning: Färöarna skulle haft en solklar straff vid ställningen 1-0.

***

Det har talats om att Erik Hamrén har ”hattat” med startelvor men inför gårdagens match hade (nästan) sju svenska spelare startat i alla matcher: Isaksson, Lustig, Granen, Jonas Olsson, Seb Larsson, Zlatan och Elm…dock fyra av fem starter för Elm, därav ”nästan”.

Han har tvingats ändra på vänsterback och forward på grund av skador.

Han har valt olika spelare på vänster mittfält innan Kacaniklic blev stabil där, han har valt olika alternativ med Elm på mitten.

Det är ingenting som är konstigt med det, det är ju snarare så att Hamrén varit väldigt konsekvent i sin laguttagning i detta kvalspel.

Till matchen mot Österrike tvingades han till fem ändringar på grund av skador/avstängningar/barn som skulle födas – EN spelare petades, Jonas Olsson.

Då fick Hamrén skit för det.

Jag vet inte om det var känsligt för att det var en mittback och för att vi så gärna vurmar för dessa, hade det varit en mittfältare eller forward hade det inte blivit samma reaktion.

Personligen ser jag inga som helt problem i att man i ett fotbollslag, på den här nivån, petar eller byter ut spelare om man känner att det inte fungerat istället för att fortsätta med någonting som inte gått så som man hade hoppats.

Att spelare blir petade på proffsnivå får de ta, och det tror jag Olsson gör också, och landslaget är ju ingen skyddad verkstad för någon. Sen kan vi ha miljoner åsikter om det är rätt eller fel spelare.

Det är en myt att Erik Hamrén skulle ändra extremt mycket i startelvor mer än någon annan förbundskapten, det är bara det att vi glömmer så lätt.

Och så som det sett ut så här långt, så borde han kan gjort det lite oftare.

***

Ska svenska fotbollsstjärnor verkligen sjunka så lågt att de blir provocerade av ett gäng semiproffs så att de tar röda kort eller börjar bråka med dom?

När spelet går i stå så är det alldeles för ofta antingen domarens eller – som i det här fallet – någon banktjänsteman eller snickares ”fel”. Lite för mycket, lite för ofta.

Där har vi ju uppenbara attitydproblem som landslagsledningen måste ta tag i.

***

Erik Hamrén ville inte ta in någon annan forward när Tobias Hysén tackade nej/skakade sig, inte ens när Johan Elmander blev avstängd.

Jag utgår från att han kände att alla andra var för dåliga.

Och det är klart att du hade fått gräva rätt långt ned i påsen, men jag vet inte om vare sig Daniel Larsson, Lasse Nilsson, Markus Rosenberg, Samuel Armenteros, Denni Avdic, Erton Feizullahu eller vem du vill i den skalan, hade varit så mycket sämre än det vi tiil slut stod med vid sidan om Ibrahimovic.

Ola Toivonen är i sina stunder är väldigt bra nr 10, vilket han visat ofta i PSV Eindhoven, men när han grottar ned sig i den attityd han visat under den här samlingen så blir det vad det blir.

Igår kunde han dessutom kostat Sverige en smärre katastrof när han helt tappade sin gubbe på en hörna och orsakade en straff som den i övrigt totalt misslyckade bulgariske linjemannen blundade för.

Erik Hamrén har länge litat blint på spelare som Rasmus Elm, Ola Toivonen och Sebastian Larsson…han kan inte vara särskilt nöjd med någon av dom.

Så istället för att tycka att Hamrén ”hattar” så känner jag att det börjar bli läge att testa någonting annat på en del positioner, som med Albin Ekdal igår.

Jag känner också att det är den offensiva balansen som sviktar och att bristerna i den är större än de i defensiven, vilket vi såg tydligt mot Färöarna både borta och hemma.

***

Tänka sig, idag skjutsade jag Wilma, 14 år, till skolavslutning.

I höst börjar hon i 8:an.

Tiden går.

***

Vi kan förstås gnälla över 2-0 hemma mot ett av Europas sämsta lag.

Men danskarna!

Herregud, vad händer med det så stolta fotbollslandet?

Armenien, av alla, vann alltså med 4-0 – i Köpenhamn. Då hade armenierna förlorat matchen innan. Mot Malta. På hemmaplan.

Överlever Morten Olsen det danska fiaskot?

***

Klart att Lundh, eller vem som helst, får ställa en fråga till Sveriges lagkapten. Även om den är känslig.

Och det är klart att lagkaptenen får svara som han vill.

***

Färöarnas förbundskapten, Lars Olsen, hävdade inför matchen att Zlatan Ibrahimovic är den stora skillnaden mellan lagen.

Vi kan förstås skratta åt det, om vi vill.

Men om vi nu ska tala om sanningar: borta mot Färöarna gjorde han ett och spelade snyggt fram Kacaniklic till det första.

I går tog han själv bollen vid mittplan, spelade ut till Lustig för att sen avsluta till 1-0, sen fixade han straffen som han själv slog i mål.

***

Ja, det var nedtonad stämning i Friends Arena men det är som det är med våra landskamper och det var inte direkt så att det bjöds upp till fest ute på planen. Om vi säger så.

Däremot var det 32.858 åskådare, det tycker jag är helt fantastiskt.

Ser vi till hur Färöarna dragit folk i andra bortamatcher så är det en av de största publiksiffror de spelat inför någonsin.

Det var 32.769 i jättelandet Tyskland när färöingarna var på besök. 24.000 i Österrike, 19.000 på Irland och går vi till förra kvalet så ser vi 9.000 i Serbien, 15.000 i Belfast och så vidare.

***

Det råder förstås inget tvivel om att Sverige spelar helt utan självförtroende, vilket några svenska spelare betonade efteråt.

Vad det beror på finns det nog inget entydigt svar på.

Men så länge har jag varit med och bevakat landslag (sen 1990) så tror jag att jag känner av om det är fullständig harmoni eller inte.

Och det är det inte.

Vi har idag en världsklasspelare och det ska vi vara glada för.

Det är kring Zlatan Ibrahimovic vi bygger allt, på alla tänkbara plan och det är han som bestämmer och får bestämma i stort sett vad han vill och hur han vill.

Jag tror ingen säger till Zlatan vad han ska göra, för han gör ändå som han vill. På, såväl som utanför planen.

Det är inte helt okontroversiellt såklart, men jag tror att Erik Hamrén hade fått än mer skit medialt om han inte fått med sig världsstjärnan.

Så vi får leva med att det är som det är, eller snarare: just nu lever ett svenskt landslag för att det är som det är.

Men jag tror inte att det är en miljö som skapar fullständig harmoni alla gånger och det som kommer att krävas i höst är att Sverige fungerar som ett LAG.

Med elva spelare. Inte bara en.

***

Ett väggpass till Christer Mattiasson i straffområdet som den gamle skyttekungen såklart snirklade i mål, strax efter klockan 07:15 en vanlig onsdagsmorgon – där har vi ytterligare en fin merit till min rätt sorgliga fotbollskarriär.

Helt vanlig fotbollslycka det också, på sitt sätt.

Proffsdrömmen närmar sig slutet och nu är de inte många kvar som slåss om proffskontraktet.

Se gärna program 7 där Sheku Kamara från Jämjö i Blekinge och Daniel Yohannes från Hudiksvall hamnar i en fullständigt galen dramatik.

Direktflygen från Wien till Stockholm denna lördag var direkt efter flygtidsnormen som alltid gäller och som är ett djävulens redskap: det gick två, ett gick kl 06:45, det andra kl 20:20.

Alltid så.

Aldrig flyg som går vid lunchtid, du kan lika gärna stänga alla flygplatser då eller så är det så enkelt att personalen i tornen helt enkelt sätter sig i en matsal och käkar just lunch?

Och eftersom det var varken fanns tid eller lust att gå omkring och dra benen efter sig i Wien en hel dag så fick det bli Fakiren.

Eftersom du sitter med jobb till efter midnatt vid sådana här sena matcher så är 6:45-flighterna sådana som förkortar ditt liv i slutändan.

I säng vid 01:30 och när du vet att du måste upp för dusch, utcheckning och taxiresa tre timmar senar..det är förstås då du inte kan sova en enda sekund.

Men det är inget gnäll.

Det är bara att bita ihop.

Vi var inte direkt ensamna svenskar om att behöva göra det, ett dygn som detta.

***

Våra VM-kvalresultat är 2-0 på Kazakstan i Malmö efter väldigt ljummet och småknackigt spel, 2-1 mot Färöarna i Torshavn sedan vi med nöd och näppe tagit oss förbi ett underläge, ett mirakel i Berlin, 0-0 på Friends mot ett Irland som lätt avväpnade det svenska laget och så den här 2-1-förlusten i Wien mot det lag som är rankat 71:a i världen.

Det är ungefär så bra vi är just nu.

Innan vi går in på detaljer så är det exakt det som det rör sig om, ren och skär KVALITET och sett över hela laget så har vi inte det i samma utsträckning som vi vant oss vid de senaste åren. Åtminstone inte tillräckligt mycket och/eller tillräckligt ofta. Det är den bistra sanningen.

***

Efter Hernn Smiths Robert Prytz-reportage så handlade min lördagskrönika om att idrottsstjärnor får lära sig livets hårda skola, precis som alla andra. Läs HÄR.

***

Jonas Olsson vet att han gick bort sig på 1-0-målet och han – om någon – vet att bollen aldrig ska studsa där. Aldrig. Det är ett misstag som är svårt att förstå, men det är åtminstone ett misstag som kan utläsas i ett typiskt felbeslut i en blixtrande sekund.

Däremot är det för mig helt oförklarligt varför Oscar Wendt valde att under flera meter promenera sidan om Harnik från kortlinjen och till ett ganska bra inläggslägen utan att någon gång under den tiden inse att han måste upp i press och göra allt för att förhindra eller försvåra ett inlägg – det som sen nådde Yanko för 2-0. Det övergår mitt förstånd.

Ja, Granen ser sin gubbe tidigt men det är ett perfekt inlägg och när de kommer som de kommer i sin exakthet, samtidigt som motståndaren är i rörelse, då är det inte alltid så enkelt att avvärja.

***

Österrikarna kan sin konst att elda upp sin landslagspublik och alla är med i umba-bumpa, flaggviftande och taktfast (i det närmaste otäck nationalism) marchmusik…det är extrautsatta högtaler som på en konsert och en speaker som likt en DJ manar fram en storartad stämning.

Så här: det är inte riktigt samma ljud- pch publikkuliss som våra motståndare möts av på Friends.

Vi måste bli bättre på sånt, vi måste undvika att vara så förbannat PK och oroliga för att någon kontrollant ska påpeka att något inte var som det måste vara.

Låt oss börja med att ta efter Tre Kronor: alltid Loa Falkman som kör nationalsången på alla landskamper.

Det borde räcka för att skrämma livet ur Färöarna åtminstone.

***

Försvarsspelet skriker alla om.

Jo, det har sina brister och inte bara i backlinjen utan över hela planen.

Men vem känner att anfallsspelet är så förbannat bra och effektivt?

Nu blir den där halvlekeni  Berlin, som ju egentligen inte finns någonstans på en karta, en skimär.

Det går inte att leva på ett mirakel hur länge som helst. Sanningen är att du kan leva på det tills nästa match.

Sen kom Englandsmatchen som invigde Friends, men Erik Hamrén får ursäkta…för mig var det ett verk av en spelare och dessutom en träningsmatch: thats whats Friends are 4.

Bortser vi från mirakelhalvleken mot Tyskland, då allt ramlade in bakom Neuer, så har vi i VM-kvalet gjort fem mål på fyra matcher, varav fyra mål är mot Färöarna och Kazakstan (hemma). I årets kvalspel har vi gjort ett mål på fyra halvlekar.

I mina ögon är det totalen, försvars- såväl som anfallsspel, som är medioker.

Ja, vi förlorar matcher för att vi gör billiga missar bakåt. Men också för att vi inte har tillräcklig förmåga att göra mål.

***

Sebastian Larsson har haft en tung säsong och vi trodde möjligen att han var på väg upp ur en svacka, han hade sina stunder (ett fantastiskt vänsterskott, bland annat) men det blir inte mycket av det.

Men hur frustrerande han själv tycker att det är så tror jag att han skulle tjäna på att bara koncentrera sig på sitt och lagets spel och inte ägna kraft på att demonstrativt och kraftfullt protestera, verbalt och fysiskt, gentemot domaren efter i stort sett varenda situation som kan tyckas är tveksam…och det kan röra sig om ett inkast.

Jag vet att han är uppe i matchen och tokladdad, men det blir för mycket och jag tror det kostar både kraft och skärpa.

***

Ingen kan anklaga Erik Hamrén för att inte ha haft tålamod i väntan på Rasmus Elms landslagsform.

***

Vi lever väldigt mycket på nostalgi och hoppet ställs nästan alltid i slutändan på de som varit och gjort oss lyckliga förut och när Hamrén gjorde sina första byten så var det Anders Svensson och Ola Toivonen som kom in.

Jag hade helst sett Jimmy Durmaz dessförinnan, för att han är i uppenbar form, för att vi behövde (behöver!) en spelare som kunde slå sin man på kanten och ge oss inläggsspel då vi var klart tyngre och starkare i luften.

***

Tyvärr har Erik Hamrén tappat starka kort på vägen, sådana som vi hade trott och hoppats mycket och där vi fått luckor och blivit tunna.

På forwardsidan var många övertygad om att U21-kungen, Marcus Berg, skulle vara en stjärna i A-landslaget idag. Istället har han tynat bort på en tysk avbytarbänk och det har kostat honom rätt mycket utom möjligen en del euro på banken.

Och John Guidetti…ja, i hans fall var det utstakat efter hans Feyenoord-succé, men det blev som det blev och nu har killen inte spelat mer än fyra-fem B-lagsmatcher på över ett år – jag tror ingen vet hur illa det egentligen är.

Emir Bajrami är även det en spelare som förgyllde Hamréns landslag och som kändes som ett framtida landslagshopp.

Nu måste han börja om i Grekland efter några dystra säsonger.

Den som sedan ramlat in och tagit fäste i startelvan på senaste åren är Alexander Kacaniklic.

I övrigt är det same same och i rätt många fall så blir de inte bättre med åren. Snarare tvärtom.

Det värsta är att det inte går att anklaga Hamrén för att han radikalt missat att ta ut någon spelare.

***

Andreas Isaksson är lite som Ronnie Hellström var på straffar: aldrig riktigt nära.

***

Jag tror inte att Jonas Olsson och Andreas Granqvist blir särskilt mycket tryggare i sina positioner när de får veta att förbundskaptenen kollar av läget med Olof Mellberg lite då och då.

***

Straffarna?

Jag tycker att den på Kacaniklic i början mycket väl kan vara en, däremot är det förstås en filmning av Zlatan (han kan inte filma, gör det nästan aldrig och det hedrar honom) och i Granqvists fall så blir det lite väl uppenbart teatraliskt att han säker den…även om italienaren kunde ha valt att blåsa.

Däremot var ju österrikarnas solklar.

Domaren var lite petig om småsaker (Elmanders svettband, herregud, varför leta upp sådant?) och varningen på Elmander efter en perfekt glidtackling var totalt felaktig.

Men inledningsvis hade vi faktiskt domaren med oss i en hel del 50/50-situationer och vi fick en del billiga frisparkar.

***

När Hamrén förklarade att han hade ringt Hysén och kollat inför Färöarna så var det alltså Tobias, inte Glenn. För att förtydliga.

***

Zlatan?

Tvärtemot Ralf Edström tycker jag inte att han ska springa livet av sig på allting som rör sig, jag tycker att han ska spara mer kraft till sådant som för att han kan avgöra matcher.

Nu tyckte jag att han oftast var grym i luften, både med huvud och direktpass med bröst, hans passning till målet var formidabel, liksom den till Jonas Olsson i början. Jag tyckte han slarvade bort det där gyllene frisparksläget genom att chansa på att skjuta genom muren, han skjuter så hårt att han kan dra den i sidan om i målvaktens hörn – viktigast är ju att få den på mål i det läget. Och han borde kanske ha skjutit när han fick läget i slutet.

Men det går inte att påstå att Ibrahimovic inte var ett hot för motståndarna på planen, de var livrädda så snart han hade bllen.

***

Maddes svärmor.

Räcker så.

***

Tyvärr fortsätter detta landslag att vara ett ganska dåligt bortalag, det bådar inte gott inför Irland och Kazakstan. Framförallt kräver det att vi MÅSTE vinna hemma..

***

Att på allvar beskriva Olsson/Granqvist som två trädgårdstomtar är att ta väldigt, väldigt, väldigt billiga poänger.

Kritisera under ett matchreferat är en sak, förlöjliga och förnedra är en annan.

Men Radiosporten kommer alltid undan med sådant.

***

Vi biter ihop.

Det räcker med 1-0 på Färöarna så står Sverige på samma poäng som Irland och Österrike inför höstens avgörande kvalspel.

Det hinner hända mycket fram till dess.

Eller: det måste det göra.

Väl framme utanför Ernst Happel-stadion satsade jag, Långe Lundh och Backe som sig bör på en Schwedenbomber – det vill säga en gräddbulle/mumsmums/skumboll, som alltså är är Schwedenbomber här i Österrike. Alltid en sådan i magen när du går på landskamp i Wien.

Nu är det sannerligen dags att vinna mot de här Mozart-lirarna i Wien, vi har faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Wien, staden där gammalt möter nytt. Och vice versa.

Och på tal om att gammalt möter nytt – här laddar redaktör Lindberg, Backe, Lundh och Anna inför kvällens sändning.

Matchprogrammet koncentrerar sig på en enda svensk…ingen överraskning om vem…

Kvällens kommentatorer, Robban Perlskog och Lille-Anders.

Nu börjar det hetta till i Proffsdrömmen och allt färre spelare är kvar.

Totalt 14 är kvar och vi åker iväg till match mot ett division 3-lag, en match som slutar med stor dramatik.

Och med besök av en landslagsstjärna i omklädningsrummet.

Dessutom journalistbedömning som riktiga proffs får.

Jag kommer alltid tillbaka till Wien.

På ett eller annat sätt, alltid tillbaka till den österrikiska huvudstaden.

Här har jag sett Sverige spela landskamper, här har jag varit på EM-slutspel, här har Lasse Lagerbäck lagt Sverige på träningsläger inför landskamper, här har jag träffat träffat Roger Ljung när han var proffs i Admira Wacker, här har jag bott när Sverige lirat i närstående Slovakien och det här är – som Lundh gärna påpekar – Porten till Öst och det har blivit åtskilliga byten på Wiens slitna flygplats.

Alla vägar bär till Wien.

***

Nisse Johansson inkallad till A-landslaget…vem såg den komma?

Sett till situationen: det fanns inte så många alternativ.

Det mest logiska hade varit att Hamrén gjort som när det saknades forwards, inte kalla in någon alls eftersom det inte finns någon skadefri som är tillräckligt bra.

Men nu är det som det är, i värsta fall har vi ingen vänsterback redo på matchdagen om Oscar Wendt behöver ila till förlossning. Safari, Martin Olsson, Adam Johansson och Pierre Bengtsson är skadade.

Sebastian Larsson kan vara ett alternativ men är extremt mycket högerkantspelare och det var ett tag sen Kim Källström hade spelat för mycket vänsterback.

Då handlar det om att kasta in en spelare direkt in i hetluften mot ett tokoffensivt lag inför 50.000 åskådare.

Jag vet inte om det vore rätt gentemot Micke Dyrestam eller Mikko Albornoz eller Erdin Demir eller en hel del andra lovande alternativ som finns, att ställas inför en sådan utmaning. Vare sig mot dom själva eller mot laget.

Då fanns det få alternativ kvar som vänsterback, ett var Micke Dorsin, ett annat Christoffer Andersson och det tredje Nisse Johansson.

Johansson har inte gjort en landskamp sen 2002, då han fick vara med i tre landskamper (ej i VM) och det är de enda han gjort. Men han har spelat kontinuerligt, han har varit med förut och fått en del internationell rutin med AIK mot bra motstånd i Europa League.

Man tager vad man haver och det var nog det som Erik Hamrén gjorde här, dessutom har han haft erfarenhet av Johansson under den tiden som Hamrén var AIK-tränare och det kan såklart ha spelat in.

Att Nisse Johansson inte varit en del av januariturnéer är väl mest för att man där väljer att satsa på yngre framtidsspelare och ska så göra. Här handlar det om en nödlösning, en enda gång och då är läget något annorlunda.

***

Mycket snack om Schwedenbomber i slutet av presskonferensen, jag trodde det handlade om Bombaren himself men det rörde sig om en halt vanlig gräddbulle (sådana som kallas mums-mums på sina ställen).

Varför?

Långe Lundh kan sina gräddbullar och redogör för detta i sin blogg.

***

Vi bor kungligt på Radisson Blu Style.

Dock lite väl nära den svåra shoppingen på Kohlmarkt för att det ska vara hälsosamt för plånboken.

Jag gick bort mig redan i morse under en kortare promenad. Mitt i fällan.

***

Om ni undrar hur bra det här österrikiska laget kan spela på hemmaplan?

Spana gärna in bilderna från deras möte med Tyskland på Ernst Happel i höstas.

***

Rasta-Danne ska gifta sig österrikiskt i sommar och är förstås vår man här i Wien.

Eftersom Rasta alltid kör efter den lovvärda affärsidén att alltid vara kompis med alla så vill han inte riktigt köpa mina och Lundhs farhågor kring den österrikiska personligheten.

***

Blir Nisse skadad kommer Texas bli aktuell för spel.

Eller Stubben.

***

Ska Erik Hamrén alltså peta Kim Källström ännu en gång från en viktig startelva?

Det har han hänt förut och jag kan tänka mig att Källström tycker vad han tycker om det.

***

Vi skulle haft en Micke Nilsson.

Var det än saknades folk så kunde vi alltid trycka Micke Nilsson och han löste det med bravur.

***

Det finns bra skäl att tycka att den inkörda kombinationen Elm-Wernbloom är den som fungerar bäst i den här typen av tuffa bortamatcher, där det gäller att grisa en del…vilket de vant sig vid i CSKA, där de får springa och städa upp bakom spelare som alla vill göra allting på egen hand.

Vad som talar emot det är att spelare som kommer direkt från stor succé i klubblaget ganska ofta ”går ned” i intensitet och mental kraft när de kommer hem till landslagsspel, omedvetet men ändå.

***

Vi får bara hoppas att Nisse inte kört stenhårt på Ibiza-klubbarna, men han kan kanske ha växt ifrån det.

***

När det gäller Wien och österrikare har jag därför lärt mig – och det ska ni alltid veta: se till att vara på din vakt.

Här är min 10-minutare med Zlatan, gjord i ”chaufförsrummet” som är den ”studio” som gäller när Zlatan gör egenintervju på Park Hotel.

Han var på gott humör och vi hann avverka snack om Österrike, Kacaniklic, Ivan Turinas tragiska bortgång, vakter på arenor, fotbollen som öppen för alla utan bråk och – lite överraskande – om hans näsa.

Och det är inte varje gång du får avsluta en intervju med Xlatan med orden ”lycka till med näsan”…men nu blev det så.

Men viktigast och bäst av allt är ändå hans kraftfulla ställningstagande där han menar att fotboll är för alla – utan en massa skit.