Patrick Ekwalls blogg

Ja, Qatar arrangerar bättre än andra – men det är inte det…

25 januari 2015 21.58, Patrick Ekwall

Det är något med länder på de här breddgraderna med fåtöljer och soffor.

De ska vara stora, tunga, mjuka lite sirligt snidade, gärna med detaljer av guld. Och de ska finnas överallt.

I en hotellkorridor bara sådär helt apropå i ett hörn, på en fotbollsarena, här och där i köpcentrum, hemma hos folk såklart eller på banken.

Till skillnad från en framställd fåtöljgrupp någonstans i Europa så används fåtöljen. Folk sitter i dom. Dricker te eller kaffe, kökar dadlar, småsnackar, surfar på sin iPhone (av två eller tre, många har flera har jag noterat) eller bara sitter rakt upp och ned.

I sin mjuka, stora, sköna, sirliga fåtölj.

Det slår mig också att fåtäljerna och sofforna alltid är upp-puffade och väldigt fräscha, antingen sitter folk ganska lätt eller så håller någon koll på kuddarna.

I bilarna vet jag redan hur de gör.

Ingen annanstans i världen ser jag så många bilar där man medvetet valt att ha kvar nybils-plasten på sätena.

Fascinerande.

***

Trots att jag befinner mig i solen, vädret är sannerligen väldigt behagligt här i Doha, så gläds jag åt att se att kulan är i luften därhemma.

Just KULAN I LUFTEN var den självklara rubriken (76 grader, kursiverad) på den tiden jag rediegarde sportsidorna på Kvällsposten och elitlagen spelade sina första träningsmatcher på nån plogad grusplan någonstans, oftast med svartvit blixtad bild.

Nu är den ju i luften i stort sett hela tiden, men slutet-på-januari-matcherna i Sverige är ändå lite traditionellt ”kulan-i-luften”.

Jag har spanat in resultat (som egentligen är helt ointressanta), laguppställningar, nyförvärv, uttalanden och allt sånt.

Ja, jag längtar till den inhemska fotbollen är igång igen på riktigt.

***

Jo, det är klart att The Maulers förlust var snöplig och det är klart att det var ett event som var pumpat upp till bristningsgränsen.

Det går absolut att få Lillen Eklund-Frank Bruno-vibbar.

Men att så många människor orkar leva med att le och skratta endast i skadeglädjens tecken…det är så tröstlöst, på något vis.

Man får tycka vad man vill om MMA eller om The Mauler…och så kommer det alltid att förbli, den debatten har existerat sen proffsboxningens vagga…men att ägna så mycket tid och kraft att bara skadeglatt peka finger åt en idrottsman som förlorat en match som ändå lockat 26.000 pers till ett evenemang vars huvudmatch var klockan 03:30 på natten, det är bara småaktigt.

***

Qatar har köpt hela sitt VM-lag i handboll.

Blir det likadant när vi ser fotbolls-VM om sju år?

***

Stämmer det verkligen att Kullaflyg (med helsingborgskt ü) har bytt namn till Flybra?

Helt ärligt!

Frågar mig, precis som Olsson, hur fan man uttalar Flybra?

Är det som på svenska, det vill säga fly bra?

Eller mera engelska ”flygande bh”?

***

När Saudis kung dog, 90 år gammal, så blev det plötsligt tre dagar utan alkohol på vårt hotell.

Det ligger en irländsk pub på bottenvåningen.

Tänk dig en sådan som bara serverar äppeljuice.

***

Här hittar du en del av de intervjuer jag gjort med svenska VM-spelare. 

Sköna, avslappnade karaktärer.

***

Ingemar Stenmark till Let’s Dance!

Och jag känner till fler svåra namn som ska vara med…

***

Vi ska verkligen tycka om Qatar som land och hur det byggs eller styrs, om slavkontrakt för inhyrda utländska arbetare eller om synen på (exempelvis) homosexualitet, som är förbjudet.

Bland mycket annat.

Vi ska ha åsikter om det moralisa i att köpa ihop ett landslag, som det qatariska här under handbolls-VM.

Men som VM-arrangörer är det toppklass, det kan inget ta ifrån Qatar.

Jag har varit på en jäkla massa handbollsmästerskap genom åren och inget har ens varit i närheten av det som bjuds här i form av arenor, service,  möjligheter, mediaverksamhet och annat.

När ett och annat mästerskap i forna Balkan, i norra Norge, sunkig Köpenhamnshall, portugisisk landsbygd eller gympasal på Island bjudit påvra och enkla förhållanden så är Qatar top notch.

Ser jag bara till mediafaciliteter så är det i stort sett fotbolls-VM-klass.

Och, ja, jag tror att Qatar kan fixa ett fotbolls-VM för de ser till att ha alla tänkbara möjligheter som krävs. Om Doha är ett nybygge som bygger 18 våningar per dygn så kan du föreställa dig hur det ser ut om sju år.

Arenorna kommer att vara galet häftiga, hotellen sanslösa, tunnelbanan ny, vägarna utbyggda, köpcentrum i varje kvarter.

Det handlar väl mer om 1) hur landet köpt till sig mästerskapet 2) om det finns något genuint intresse i landet (tveksamt, 800 pers i snitt på egna ligamatcher) 3) om det är värt att offra så många liv för att bygga något som rika herrar (ja, bara män) främst vill flasha sitt land med och 4) vad ska ett väldigt litet land göra med sanslösa arenabyggen när allting är över (den vanliga frågan, men här talar vi alltså ett oerhört smalt land, inte Japan, Sydafrika, Sydkorea eller Brasilien).

***

Såg ni att ”mina killar” i Förenade Arabemiraten tog sig vidare till semifinal i asiatiska mästerskapen?

De slog ut Japan och det är förstås en sjuk skräll.

Nu ställs de mot hemmanationen Australien.

För övrigt tycker jag att asiatiska är klart mer intressant att följa än afrikanska, den här gången.

Fotbollen är klart mer underhållande och väldigt mycket snabbare och mera modern.

Dessutom är det intressant att den här världsdelen ser nya nationer som närmar sig de bästa, som UAE och Irak.

Kina har blivit bättre, Iran likaså, Uzebkistan är inte helt borta. Och det finns fler.

Australien är favoriter i kraft av hemmaplan, Sydkorea sannolikt tuffaste konkurrenten just nu: Aussies-UAE i ena semin, koreaner-Irak i den andra.

***

En annan sak som jag älskar att notera är hur männen kan variera sina huvudbonader med olika tyger, färger och (inte minst) varianter på knytningar.

Samt att huvudduken alltid ligger kvar, snyggt, prydlig och helt orörlig.

Framförallt när de sitter snnyggt och elegant i stora, mjuka, snirkliga, nypuffade fåtöljer.

 

***

 

 

Rapport från en nöjespark där Musse Pigg skulle vara på riktigt

22 januari 2015 14.26, Patrick Ekwall

Hela Dubai-grejen har fullständigt ballat ur och jag sitter på en balkong tillhörande en diamanformad hotellbyggnad och blickar ut över ett Disneylandlandskap där Musse Pigg skulle framstå som om han vore på riktigt och där en skog av skyskrapor överträffar varandra i Star Trek-arkitektur och får Turning Torso i Malmö att framstå som en tvåa med kokvrå på Dalaplan.

Dubai, Abu Dhabi och Doha; det är en freaaky låtsasvärld byggt på olja och galenskap.

Jag ser mig omkring och undrar över när du ska lösa din entrébiljett till nöjesparken, så att när du har tagit del av attraktionerna kan gå ut i verkligheten.

Som i Doha.

Där är inte alla attraktioner riktigt klara ännu.

Så när jag och Tarlandao sätter oss i en hyrbilsMitsubishi – och ja, i ett hav av de allra fetaste suvarna, de allra dyraste lyxbilarna så känns det lite som om vi glider omkring i ett Rent a Wreck..och vi skäms en aning när vi överlämnar nyckeln till garagrkille på vårt Sheraton som fnyser en aning och ber en praktikant parkera bilen – för att ta oss från Science Fiction 2015 så hamnar vi snart i det som är Qatar ”på riktigt”.

För vägen mellan skyskraporna och den ”medelstora” superarenan är kantad av ett kaos av dammiga nedgångna stenbyggnader, förfallna ruckliga små hus, sanslöst trafikkaos och byggarbetsplatser, byggarbetsplatser och åter byggarbetsplatser.

Mängder av slavkontrakterade arbetare från Nepal, Indien, Bangladesh, Pakistan och andra asiatiska länder där människan lever i trångmål och lockas av något de tror är åtminstone lite bättre och som är ett liv som en liten, liten, liten ointressant flugskit i ett bygge av ett nytt land, en ny stad.

De finns överallt, täckta av tyg, sjalar, skynken under hjälmen för att skydda sig från solljuset. Som myror i myrstack. Arbetsmyror.

Det är simpelt att döma ett land på några dagar, baserat på vad som fömedlats i olika reportage. Och jag ska försöka låta bli.

Men jag ser ju vad jag ser.

Och de FIFA-medlemmar som var här för att bestämma att detta var landet och platsen för Asiens första efterlängtade fotbolls-VM måste ha sett någonting annat.

Det är inte svårt att räkna ut vad det kan ha varit.

***

En miljon i somras. 40 miljoner idag.

Isaac Kiese-Thelin måste vara den i särklass mest lönsamma värvning som något lag gjort i Sverige på en enda säsong.

Nu ska det bli intressant att se hur utväxlingen blir när han kliver rakt in i en liga som sannolikt är Europas allra tuffaste, sett till hur fysiken spelar en stor roll och sett till hur spelare som Sal och Co inte direkt spelar i ligan enbart för att de har färdigheter som har att göra med att de är bra med bollen. Utan tvärtom.

Det viktigaste för Isaac är nog ändå att han har ne tränare som sett honom mycket och tror på honom. En tränare som kommer att utnyttja honom på sådant som vi redan vet att Kiese-Thelin är bra på.

Om Bordeaux lagt ett överpris?

Ja, det har vi ingen aning om.

De har betalt 40 millar för att de anser att det är värt 40 millar, så är det ju med alla affärer – du värderar, bedömer och köper om du anser att det är värt pengarna.

Fortsätter Isaac Kiese-Thelin utvecklas i samma takt som det senaste halvåret så kan han vara värd det dubbla om ett år.

Jag skrev så här om Kiese-Thelin för ett drygt halvår sen.

Och här har ni videobilderna som visar att det tidigt fanns en hel del boll i den långa killen från Karlslund…

***

Det var väldigt roligt att jobba med unga hungriga fotbollsspelare på januariturnén.

Och handbollsfamiljen är som vanligt; en fröjd.

***v

Är det någon som känner att det är till Trabzonspor som Erkan Zengin önskar åka mest av allt i hela världen?

***

Nog fan började man längta när det allsvenska premiärprogrammet släpptes.

***

Det glädjer mig att Rasmus Elm har skrivit på för Kalmar FF för att det ger i alla fall en signal som säger att han känner möjligheten av att komma tillbaka.

Då är KFF den mest naturliga platsen på hela jordklotet för Elm, förutom möjligen Broakulla.

Nu får det ta den tid det tar och den tiden har de i Kalmar, i lite utsträckning än i fullblodsproffslag i Moskva.

***

TV Ekwall rullar vidare och så här kände jag efter att ha sett Qatars köpta landslag.

Man mår ju inte bra av det.

Det finns förstås en idé om ett LANDslag som bygger lite på att ett land har jobbat fram ett lag och en framgång.

Och när du börjar köpa ihop ett lag på landslagsnivå som tappar landslagsverksamheten all charm och trovärdighet.

Då blir det ju som ett klubblag.

Men klubblag är arbetsgivare över alla gränser. Landslag är landslag.

Jag vet att enskilda idrottare byter nationalitet, såväl i individuella sporter och i lagidrotter,  och det får vi leva med. Ni vet säkert vad jag tyckt om Abeba Aregawis klart tveksamma ambitioner bakom ett svenskt pass.

Men ett helt landslag.

Jag brinner lite för mycket för lagidrott och landslag för att tycka att det känns annat än rätt  äckligt.

Framförallt blir det förbannat fjantigt när de köpta spelarna låtsas som om de lever och spelar för ”sin” nation.

När alla vet varför de gör det,

***

Jag är inte helt säker på att Zlatan Ibrahimovic spelar i PSG nästa säsong.

Men däremot går det inte att räkn bort Paris-laget helt den här säsongen, trots uppenbara inre stridigheter.

Det har förvisso sett knackigt ut, inte minst i ligan.

Men än så länge så är laget kvar och kämpar om titlar på alla håll: ligan cupen, ligacupen och Champions Leage.

***

Alltså de arenor som byggs i Qatar inför fotbolls-VM om sju är på alla sätt osannolika. Se HÄR.

Likadant med den handbollshall som Sverige spelar i.

Den är en av tre och är den ”medelstora”…och den är ett skrytbygge utan dess like.

***

Sverige-Egypten ikväll och det ska bli kul.

Det var fullsatt senast egyptierna (som är bra) spelade och ett jäkla tryck i hallen.

Sen är det förstås lite oklart om de med egyptiska flaggor och trummor är betalda för att vara här och bygga upp en fin kuliss eller om de är egyptier eller inte.

Det är sådant man aldrig riktigt vet i Doha.

Det är sådant som är ointressant här, så länge det ser tillräckligt bra ut.,

 

Malmös säljfest, omöjligt att veta hur den slutar

21 januari 2015 23.15, Patrick Ekwall

TV Ekwall ångar på, även när jag landat i Qatar och Doha för handbollens VM.

Var det rätt att sälja Kiese-Thelin? Var det korrekt att han drog? Gör pengarna Malmö FF bättre? Och några frågor till runt Malmös säljfest och Kiese-Thelins flytt till Bordeaux.

Jag hoppas att jag reder ut några av frågorna här.

Handbollen har fastnat i en rättighetsdjungel som ställer tunga krav – som bara fotbollen kan bära upp.

Och fotboll är fotboll, handboll är handboll. Det ÄR skillnad.

Därför finns det em riktigt stor förlorare – och det är handbollssporten.

 

 

En bisarr upplevelse

20 januari 2015 11.54, Patrick Ekwall

Klart att det är lite bisarrt att ett svenskt och ett finskt fotbollslandslag möter varandra på en helt tom jättearena med avspark kl 22:30 (för att ligga i ”rätt” svensk TV-tid).

Några få åskådare högt uppe på en sektion, lite TV-produktionsmänniskor här och där, tre svenska skribenter inhysta på en pressläktare tillsammans med Pelle Nyström och en bit ned mot innerplan satt jag, Långe Lundh, Kung Reine, Peter Wettergren, Rasta Danne och några till på röda madrasserade stolar.

Det var var vi och spelarna som var där.

Det är då du hör lirarna skrika på ”hey, ref, its time to wake up” oct annat sådant som du aldrig hör annars, om du inte är på en division 4-match eller ser Florida Panthers-New York Rangers.

***

Du upplever förstås den här typen av matcher på olika sätt, om du ser  den i en TV-ruta eller på plats och utan kuliss så blir det vad det blir.

Själv tyckte jag det small mer i närkamperna under de första tio minuterna än det gjorde någon enda gång mot Elfenbenskusten.

***

Oscar Lewicki och Marcus Rohdén var alltså de enda spelarna som fick 2×90 minuter på turnén.

Jag ska ärligt säga att jag inte såg att Elfsborgs-Rohdén var en av de som skulle få fullt förtroende från start till mål av Hamrén.

***

Någonstans tog den här förlusten ned januariturnén i moll och den meriterande vinsten mot Elfenbenskusten fick en effekt som dog ut omgående.

Men så kan det bli när det ska bytas runt och testas och den här gången mötte vi inte Bahrains U23-lag utan ett finskt lag med HJK-stomme och en annan rutinerad räv med en hel del internationell erfarenhet.

Och i ärlighetens namn var det Bröndby-målvakten Lukas Hradecky som lurade Sverige på minst en poäng, dels genom att plocka Mikael Ishaks straff, dels genom ett par vassa parader på frispelade svenskar.

De känns fortfarande som att Erik Hamrén reste hem med ett par bra besked: Erik Johansson, Robin Olsen, Isaac Kiese-Thelin, lille-Lewicki, Ludwig Augustinsson, Johan Mårtensson, Simon Gustafsson, Marcus Rohdén.

Några är med i en A-trupp mot Moldavien i mars, några är fina framtidsnamn och några kan säkert bli vara tänkbara alternativ om de fortsätter utvecklas i sina klubblag.

Det är fler prospekt än vad som vanligtvis formas under en januariturné.

***

Kung Reine!

***

Men hur ska förbundskaptenen göra med Johan Elmander?

Ja, det blir en knepig (och kanske lite känslosam) frågeställning för Hamrén att brottas med i mars.

Ska vi bara gå efter den form Johan visade i Abu Dhabi är han ganska långt från en plats i en svensk landslagstrupp.

Nu har Elmander två månader på sig att nå en helt annan fysisk status och på ett fåtal matcher i danska ligan visa någonting annat.

Det handlar ju inte bara om den väldigt tunga höst som Johan haft utan även hur det sett ut sen han lämnade Galatasaray. Det är extremt få ligamål (jag tror att det är två) över en lång period.

Dessutom tycker jag att Elmander är klart bättre som central forward och i landslaget är den platsen upptagen och just nu känns Isaac Kiese-Thelin som en självklar nr 2 på den positionen.

På kanterna finns det ganska många andra alternativ som känns naturligare.

Jag hade hoppats – ett svenskt landslag behöver alltid en Elmander i bra form, få gör så bra nytta – att Johan skulle vara tillbaka med full kraft och vara dominant under januarilägret. Nu såg vi ingen skillnad på honom och vilken nykomling som helst.

Hur funderar Erik Hamrén kring det? Är Johan Elmander alltid en man för en svensk landslagstrupp i en förhoppning om att han kommer tillbaka till gammal god form? Eller är vi snart vid ett sådant läge att prestationerna på planen – helt oavsett vad det beror på eller vad som ligger bakom – är det som till slut ska avgöra?

Jag hyser den största respekt för Johan Elmander och vad han har gjort för svensk landslagsfotboll, jag skulle kunna försvara hans prestationer och betydelse in i det sista men just nu är han inte landslagsmässig.

Och att han formmässigt (fysiskt) skulle ligga efter mer än någon annan på det här lägret köper jag inte riktigt, varför skulle han vara det?

Så här: är inte Johan Elmander tillbaka i en form som gör att han kan konkurrera om en plats i en startelva när det är dags för EM-kval i mars så kan inte Erik Hamrén ta ut honom för att det är en schysst och lojal kille (vilket han ju är på alla sätt) längre.

***

Såg ni lille nr 20 i Finland? Han som drog en frispark i ribban i början.

Han heter Forssell (inte släkt med Mikael), lirar på Åland och är – enligt Jere Uronen, som jag talade med före matchen –  1,50 hög.

Han såg ut som en lirare som någon hittat i ett division 5-lag och då menar jag mer till utseende och rörelsemönster än kvalitet, för han var ganska vass och startade ändå en landskamp.

Så liten och satt att knappt knäna syntes mellan strumpor och byxor, brallorna lite Gällivare, luggen på sniskan och sannolikt inte något årskort på gymmet.

En skön lirare.

***

Som sagt, det är väldigt uppenbart att Simon Gustafsson har någonting som är utöver det vanliga.

***

Jag gillade att Erk Hamrén röt till på träningen, egentligen som vilken fotbollstränare som helst.

Det visade prov på engagemang och en vilja att saker och ting ska bli bättre.

***

Ludwig Augustinsson slarvade en aning med en del inlägg men han har bevisat att där har vi en ny Erik Edman vad det lider.

***

Doha nu.

En stad som ska hysa ett fotbolls-VM om sju år, på tal om bisarrt.

Nu kan handbolls-VM börja.

Bara i ett land där ingenting är på riktigt

18 januari 2015 13.43, Patrick Ekwall

Jag hade verkligen hoppats på att få följa VM-matchen Sverige-Island här i Abu Dhabi och efter ett oändligt letande, mixtrande med omöjliga ”byt-VPN”-modeller och flipprande med fjärrkontrollen bland 107 olika TV-kanaler så gav jag upp.

Det fick bli fulstream.

Trodde jag.

Jag, Rasta-Danne (som kan sitt Abu Dhabi) och Långe Lundh tog oss ned till Yas Marina för en enkel middag, hamnade på sportbaren Stars and Stripes, inhysta i ett eget litet bås och i den lilla TV-ruta som tillhörde samma bås fick jag ställets manager att ratta in kanalen ”Be in Sports 8″ och Sverige-Island.

Direkt till både käk, dessert och kaffe.

Det var inte direkt som att sitta bakom en bänk men det var så bra det kunde bli på en restaurang under en janauariturné  i Förenade Arabemiraten.

***

Jag tror att januariturnén är närmare en ”riktig” A-landslagstrupp än på mycket lång tid.

Dels har vi ett oerhört mediokert landslagsår bakom oss, dels är det ett ålderstiget landslag och dels tror jag att Erik Hamrén inser/känner att det är läge att föryngra.

Vi har länge talat om förgubbningen på mittbackspositionen och där tror jag att såväl Pontus Jansson som Erik Johansson är med i den trupp som presenteras i mars. Tillsammans med Andreas Granqvist (som är given) och Micke Antonsson, vars vår i FCK lär avgöra hans framtida landslagstid.

Filip Helander snuddar där bakom och får Alexander Milosevic en stark utveckling i Besiktas så finns han självklart med i en föryngringsprocess.

***

Min söndagskrönika i Getingen handlar om Jerringpriset.

Är svensk idrott bara Zlatan och Kalla eller kan en orienterare eller en häst få vinna?

***

Det är någonting speciellt med Simon Gustafsson.

Inte bara som spelare (vilken blick, vilken vänsterfot!).

Utan att känna honom alls så känns han lite Rasmus Elm, eftertänksam och vältalig.

***

Än en gång: jag älskar att göra ”Ekwall vs Lundh”.

Som exempelvis dagens program med Nabil Bahoui.

Det är (nästan bara) i program som ”Ekwall vs Lundh” som man får spelare att prata om ”ett fiskrecept av en kille på mammas jobb som har vunnit Guldbollen, men jag har glömt vad han heter”.

***

Spelarna som imponerat mest på mig under träningarna i Abu Dhabi:

Erik Johansson, Oscar Lewicki, Johan Mårtensson och Nicklas Bärkroth.

Och även om Simon Gustafsson blandat elegans med lite småmissar så ser du tydligt att där har vi någonting utöver det vanliga.

***

Det bjöds på middag igår på en churrasceria som jag och Rasta-Danne (som kan sitt Abu Dhabi) upptäckte när vi var här på U17-VM i slutet av 2013.

Mediapacket på plats, flankerade av presschef Bodell och fotbollschef Richt.

Det var lugna puckar, bra snack blandat med en och annan smått förljugen anekdot.

En jävla massa kött, ett glas vin om så önskades och en del Cola Light.

Inte direkt som en sittning med TV-laget, det ska sägas.

Och ett eller annat som sades med nån sorts ömsesidig respekt om att det här var en social middag och inte en informell presskonferens.

Jag vet inte om det nödvändigtvis ska krävas någon speciell karaktär eller syn på livet för att inse just det.

***

Emil Bergström, Anton Tinnerholm, Simon Lundewall och Oscar Jansson blir de fyra spelare som inte fått spela från start när det görs kick off mot Finland.

Lite underligt, kan tyckas, att Tinnerholm inte fått starta någon match men här brottas Erik Hamrén med problematiken att tre högerbackar är uttagna.

Klart är dock att Tinnerholm lirar andra halvlek mot finnarna.

***

Inte bara afrikanska mästerskapen, även de asiatiska är i full gång och Förenade Arabemiraten har ett lag som sägs var bättre än någonsin.

De har aldrig gått vidare från gruppen efter två raka segrar och nu siktar de högt med Omar Abdulrahman som den stora stjärnan.

Omar, som till utseendet påminner väldigt mycket om David Luiz, har en intressant och spännande bakgrund.

Han föddes i Saudiarabien av en familj tillhörande nomadstammen Hadhrami-folket.

När han upptäckte som liten fotbollskille på gatorna i Riyadh försökte proffslaget Al Hilal (Chippens gamla lag) locka över honom, men Omars pappa krävde att hela familjen skulle få saudiskt medborgarskap (de tillhörde Yemen) men endast Omar erbjöds ett pass.

Då gav sig pappan ut för att sondera marknaden utanför Saudis gränser. Han fick napp hos Al Ain i Förenade Arabemiraten och de knöt till sig Omar och gav samtidigt hela familjen medborgarskap i landet.

Och idag leder Omar sitt land som lagkapten och storstjärna i det mästerskap som spelas i Australien.

***

Tjeckien ikväll.

Rasta-Danne (som kan sitt Abu Dhabi) har kontakter här och där och har vinschat upp en belgisk (!) bar som lovar att ratta in handbollen.

Det är bara i det här landet, där ingenting egentligen är på riktigt, som du kan sitta på en belgisk bar och se på handboll mellan Sverige och Tjeckien.

Å andra sidan är det också här som Sverige spelar fotboll mot Finland imorgon på en enorm arena med avspark kl 22:30, lokal tid.

 

En januariturné kan betyda allt – eller ingenting

16 januari 2015 10.41, Patrick Ekwall

Min första januariturné var 1992 i Australien.

Inför EM på hemmaplan.

Sverige spelade tre matcher mot Australien och gjorde NOLL mål,  jag tror matcherna slutade 0-0, 0-1, 0-1 men är inte helt hundra.

Jag minns däremot att Lasse Eriksson och Jonnie Fedel var målvakter, att Johnny Ekström fanns med, liksom Jensa Fjellström och – Jonny Rödlund!

Och självklart Patrik Andersson/Jocke Björklund, det var på den resan det paret formades till ett av Sveriges bästa mittbackspar genom tiderna.

Lika framgångsrik landslagskarriär fick aldrig Ken Burwall som också var med i den truppen.

Även om Burwall faktiskt gjorde en landskamp fler än Fjellström.

Det har jag koll på eftersom jag sannolikt är den enda som sett Fjellströms alla tre landskamper live, två i Australien och en i Stavanger under caretaker Nisse Andersson.

I Norge gjorde för övrigt Fjellström mål.

Men sen blev det inte så mycket landslag för TV-experten som hade en framgångsrik klubblagskarriär och drog inte lite cash i Kina som väldigt uppskattat utlandsproffs i slutet  av sin aktiva karriär.

Janauariturnéer skapar minnen, men inte nödvändigtvis framtidens stora landslagsstjärnor.

***

Det är väldigt roligt att göra Ekwall vs Lundh igen.

Jag hoppas verkligen att det är ett program som vi kan fortsätta att göra på mer regulär basis lite senare i vår.

För känslan är att det är uppskattat hos såväl tittare som av de som är gäster och sällan dår du så mycket skön respons som efter ett Ekwall vs Lundh.

Men i slutändan är det varken jag eller Långe Lundh som bestämmer om programmet ska köra vidare. Det beslutet tar andra på TV4.

***

Att se Johan Elmander springa sig trött på en kant i en match på en januariturné, med väldigt få bollkontakter och fortsatt halvdålig form/självförtroende för att till slut bli utbytt…ja, det kändes lite sorgligt någonstans.

***

Toaletten inne i VIP-området, som jag fick en chans att besöka eftersom en vakt hade dålig koll på min ackreditering, var den största och fräschaste arenatoalett jag någonsin besökt.

Och då var den alltså enbart för VIP:s.

Som förvisso är rätt många på matcher här i Förenade Arabemiraten…eller, nästan alla.

***

När Sverige väl tog sig ur sina låsta positioner i defensivtänket så kändes det ändå som att det saknades en spelare med förmåga att vara playmaker, suga in bollar, fördela, hitta det oväntade.

Om jag nu ska leta efter något som var saknat.

Hela den här truppen är lite i avsaknad av den mittfältstypen, kan jag känna, även om Simon Gustafsson sannolikt har det i sig på lite sikt.

Men det handlar inte om att någon inte är uttagen, snarare om att det inte finns någon sådan spelartyp i allsvenskan med svenskt pass.

***

Robin Olsen och Erik Johansson stod för tryggheten bakåt, jag tror att bägge två är med väldig fart på väg in i en ”vanlig” landslagstrupp.

Där är nog redan Isaac Kiese-Thelin.

Trist för Isaacs del är att han – i den här typen av matcher – alltid blir en brottare vars uppgift är att stångas med Karelin-typer på utsparkar och långa uppspel.

Han gör det med all tänkbart mod, med beröm godkänt och ger ett helt lag andrum på bollar som egentligen tycks vara omöjliga.

Men det innebär också att han bara fastnar i den rollen och det tycker jag är trist eftersom Kiese-Thelin är så mycket mer än så som fotbollsspelare,

Jag tror att Ludwig Augustinsson med någon bra säsong i FCK kan slå sig in som vänsterback, att lille-Lewicki snart kan vara ett alternativ som en modern Linderothare.

Nabil Bahoui såg stundtals slö ut igår men blixtrade till ibland och lär få fler chanser framöver under Hamréns vingar, han passar dessutom ganska bra i 4-3-3.

Johan Mårtensson? Ja, varför inte om det fortsätter så här.

Men en januariturné gör ingen vardag och för många spelare är det i klubblaget som de framöver måste fortsätta visa klass, här får de istället en boost och en del erfarenhet.

Vi har sett väldigt många spelare genom åren som gjort bra januariturnéer och sen har det inte blivit mycket mer än så.

***

Rasta-Danne kämpar på och kan sitt Abu Dhabi.

***

Jag hade träffat Rödlund på ett junior-VM 1990, där han var Sveriges stora stjärna, och januariturnén 1992 var hans första resa med A-landslaget.

När vi väl hade landat i Sydney ringde han upp och undrade om vi inte skulle ut och ”titta lite”.

Klart vi skulle.

Det var andra tider då.

Sen vet jag inte om det hade så mycket med det att göra men det blev som det blev med Rödlunds landslagsakarriär också.

 

Gnällrövarna kan aldrig vara nöjda med annat än sitt eget gnäll

15 januari 2015 23.43, Patrick Ekwall

En sensationell 2-o-seger i Abu Dhabi, såklart.

Vi kan tycka vad vi vill om oinspirerade motståndare och tankar på ett stundande mästerskap.

Men det var fortfarande Oscar Lewicki, Johan Mårtensson och Marcus Rohdén som bildad svenskt mittfält mot spelare som är framträdande i världens bästa ligor.

Du besegrar inte den typen av motstånd hur som helst eller när du vill, hur trötta de än är.

Med en svensk trupp som fått sju återbud.

Det var ytterligare ett bevis på att svensk landslagsfrmtid ser ljus ut. Från U17-VM:s bronsplagts, till U19-landslagets slutspel, Malmö i Champiosn och U21-lagets otroliga kvalseger över Frankrike,

Inte för att det vänder upp och ned på något 2105, men snart. Det finns hopp om ett livet efter Zlatan.

Ändå finns det såklart lirare på sociala medier som inte kan glädjas åt en seger, som inte orkar annat än se allting negativt.

Istället för att tycka det är roligt och stimulerande att Sverige vann så gnälls det om än det ena, än den andra.

Dessa jävla gnällrövar, de som bara leva för att förpesta och gnälla, gnälla, gnälla.

Så trött på skiten och det försöker jag uttrycka i senaste ”TV Ekwall”.

Där jag dessutom tror lite mer på vissa svenska spelare än andra men helt hade glömt Robin Olsen.

 

Ibland handlar det rätt ofta om kläder

13 januari 2015 22.40, Patrick Ekwall

Tunn jacka eller inte tunn jacka, tröja eller inte tröja; alltid just exakt det valet när du överväger din packning för att hitta helt rätt i 1) klädval för väderlek 2) antal plagg som ska med 3) tyngd på resväska.

Eftersom jag varit här i december och frusit rätt illa i isande vindar från en öken i skugga men också i november och svettats i sanslös monsterhetta, så var det ett svårt sval.

Jag gick på hettan.

Jag gick helt fel.

Det vore förmätet att påstå att det är kallt men likväl har jag med mig lite för mycket tunnare kläder för att jag inte ska frysa då och då i skugga och när solen gått ned.

Och det var inte direkt frysa – som jag avskyr – jag hade hoppats på när jag lämnade snön hemma.

Jag får bita ihop.

***

Lite oklart vem som får stå, men sett till utespelare så verkar startuppställningen klar mot Elfenbenskusten: Emil Krafth, Per Karlsson, Erik Johansson, Ludwig Augustinsson – Marcus Rohdén, Oscar Lewicki, Johan Mårtensson, – Johan Elmander, Isaac Kiese-Thelin, Nabil Bahoui,

Åtminstone har lagen inlett sett så i samtliga träningspass med taktisk drillning. Sen har det ändrats lite hit och lite dit, men det görs ju en hel del byten också i den här typen av matcher.

***

Det var en skön syn att se klädseln på de elittränare som steg ur en buss för att titta till dagens svenska träning.

Peter Gerhardsson givetvis i svarta jeans och Converse.

Rolle Nilsson, som det fotbollsproffs han ändå varit, i ett par svårare sneakers från d’Squared.

Åge Hareide avslappnat i en träningsoverall från Puma.

***

Det är väldigt svårt att bedöma på den här typen av träningar, men är det någon spelare som känts stark, trygg och fylld av självförtroende så är det Malmös mittback Erik Johansson.

***

Plötsligt dök alltså Stefan Schwarz upp.

Han hoppade ur en bil i närheten av träningsplanen, sa ”tjenare, tjenare” som om det inte var så konstigt att just han var där.

Schwarre var på plats även idag.

***

Jag styr upp våra transporter här.

Rasta-Danne fick ett par chanser men han har det inte riktigt i sig ännu.

För även om vi sett en Rasta 2.0…lite vassare attacker, ibland med trubbig egg…på detta läger, så är han fortfarande en alldeles för god människa för att han inte ska utnyttjas i diverse dribbel.

I många situationer i den här delen av världen/Asien krävs det västerländska svinet för att alla ska förstå och göra rätt.

Det är ett skitjobb, men det måste göras och nu har vi prickfria transporter till och från träningar med chaufför i uniform.

***

Alltså, den intensitet, närvaro och viljan att VILJA VISA som Erik Hamréns assisterande landslagsledare bjöd på under den taktiska träningen när den synades av tränarkollegor var…lite gullig, på sitt sätt.

Nicklas Bärkroth, som fanns på en kant närmast sidlinjen, matades med olika instruktioner om hur han skulle agera i press- och positionsspelet från olika ledare…till slut är jag inte helt hundra på om han visste in eller ut, det måste bara ha snurrat olika goda råd i skallen på honom.

***

Ekwall vs Lundh, Abu Dhabi, stämde träff med FCK:s nye vänsterback, Ludwig Augustinsson.

***

Malmö FF-spelarnas diss av klubbens skosponsor, Puma, är häpnadsväckande.

I klubblaget måste alla (utom Rosenberg som har en egen Adidas-deal)  spelare spela i Puma.

I landslaget får alla spelare köra i vad de vill.

Här är det fem MFF-spelare på plats, fyra kör i Nike och en i ett par Adidas.

För övrigt är det mycket Nike som gäller hos ”kidsen” i det här laget.

Men helsingborgarna (Krafth, Mårtensson)  är trogna sina Puma-pjuck och Marcus Rohdén kör på i sina vita Umbro.

Däremot har Johan Larsson ställt undan den elfsborgska Umbro-skon (som knappast är en favorit hos spelarna) och har även han Nike i landslagskläderna.

***

Gör vi något på dagarna?

Läs gärna Lundhs blogg.

***

Det här med att Cristiano Ronaldo och Leo Messi undviker att rösta på varandra (eller på Manuel Neuer) i omröstningen om Ballon d’or gör mig mest lite ledsamt trött.

Hur kan två så stora spelare medvetet bete sig så barnsligt? Och ovärdigt.

Visst, vi kan ifrågasätta varför Erik Hamrén tryckte in Zlatan Ibrahimovic som sin etta på listan – det var Erik och Afghanistans förbundskapten som gjorde det – men försökte Hamren förklara förra året och viss nationalism får vi väl väga in.

I övrigt hade Hamrén Messi och Neuer och INTE Ronaldo – i valet av de tre så handlar det om tycker och smak väldigt mycket, även om jag tycker Ronaldo vinner kampen bland utespelarna sett till förra årets insatser.

Men att medvetet välja bort alla, såväl Neuer, som Messi och/eller Ronaldo på en lista om de tre främsta är bara barnsligt.

***

Senaste TV Ekwall: Jag tror att Hamrén vill jobba in den här målvakten efter Isaksson

***

Det är sånt där charterresapackningsväder: ”ta med en tröja eller kofta till kvällarna som kan vara lite kyliga”.

För att inte tala om nätterna?

Sverige möter Elfenbenskusten med avspark kl 21:30, lokal tid. Och Finland några dagar senare, kick off kl – 22:30.

Det blir till att jaga mössa på mall.

NYTT: ”TV Ekwall”

12 januari 2015 14.53, Patrick Ekwall

Nu har den lanserats och är igång, den nya ”TV-kanalen” som vi för enkelhetens skull kallar för ”TV Ekwall”.

Knappast någon revolution, se det snarare som ett komplement till den här 10-årsjubilerande bloggen.

En tvodd, som det så gärna kallas.

Första avsnittet var en disaster ljudmässigt, när jag svävade över molen mot Förenade Arabemiraten, men nu har ljudteknikern fått ordning på grejerna.

Och är det inte från en flygplansstol så är det från en solig balkong…eller precis varfifrån som helst som känns lite bakom kullisser.

Inte utan åsikter eller reflektioner, det kan jag åtminstone utlova. Och lite längre än 15-sekunders bildsnutt på Instagram.

Du ser inläggen via Tuben, här och Twitter.

”TV Ekwall” 2

Om Discos hotellmiss, presschefens panik och landslagets kritiker

”TV Ekwall” 3

Om tonåringar i landslaget : Hamrén är inte mera annorlunda än någon annan förbundskapten

På plats i Abu Dhabi

11 januari 2015 11.44, Patrick Ekwall

IMG_3044

 

I en klass för sig…

IMG_3050

Sillatallrik till förrätt

Det är aldrig någonsin fel med en upgrade, det har jag lärt mig av en mästare på området: SvT:s Staffan Lindeborg.

Ingen annan kan leta sig in i en businesslounge med en ekonimibokning lika stabilt som Lindeborg.

Så när Emirates direktflight från Stockholm till Dubai lyfte från Arlanda satt jag bekvämt tillrätta i den fantastiska businessclass som de har att erbjuda.

Samtidigt som landslaget fick sitta på andra sidan skynket…det är nya tider nu, tajtare med cashen, förr flög landslaget alltid på ”rätt” sida även på januariturnéer.

Å andra sidan gled Kristian Luuk in i First Class, på SvT finns det cash.

Jag fick Magnus Norman som resesällskap, på väg till Australien för att coacha Stanislaw Wavrinka, som ju vann den Grand Slam-titeln förra året.

Och jag fick en svår silltallrik till förrätt till en bättre middag.

En film, lite sömn på det och sen var vi framme.

Lindeborg hade varit stolt över mig.

***
Erik Hamrén höll presskonferens och fick förstås frågor om den kritik som riktats mot honom på senare tid.

Senast från Patrik ”Bjärred”  Andersson.

Hamrén svarade lite som förväntat men var tydlig med att tydlighet alltid varit hans signum – ”Bjärred” menar att Hamréns landslag spelar en fotboll som spretar.

Han gick också till smärre motattack när han undrade om Patrik Andersson någonsin varit på en svensk landslagsträning under Hamrén?

Efter ett landslagsår med mediokra resultat…oavgjort borta mot Österrike och Ryssland var OK, testmatcherna i våras smått bedrövliga, 1-1 mot Montenegro borta och 2-0 hemma mot Liechtenstein knappast imponerande…så får Erik Hamrén räkna med att få skit.

Däremot kan jag ibland tröttna på rätt många före detta fotbollsstjärnor som gärna vill vara med och revolutionera svensk landslagsfotboll.

Inte sällan är det exakt samma spelare som under sin aktiva period inte tyckte att en jävel skulle komma här och komma med massa goda råd.

Så var det när det gick illa för Tommy Svenssons landslag i bägge kvalen efter 1994, likadant  när det blev platt fall i EM-slutspelet 2000..

Patrik Anderssons uttrycker i alla fall en önskan om att få bidra aktivt, rätt många andra säger mest att de vill göra någonting eller är sura för att de INTE kontaktats – som om man på förbundet ska en egen avdelning som enbart sysslar med att ringa upp gamla spelare och höra vad de tycker.

Jag tycker det är självklart att svensk fotboll tar del av den erfarenhet som finns i landet – men det görs ju också. Och allt är inte landslaget.

Ser vi till 94-landslaget, vilket många gärna gör, så är fler än hälften av alla spelarena från den tiden involverade i fotboll. På olika vis. Men ändå involverade: agenter, tränare, sportchefer, spelarfack – och landslagsuppdrag.

Lasse Eriksson är målvaktstränare och Roland Nilsson förbundskapten för U19-landslaget.

Mackan Allbäck är en senare landslagsgeneration än 94:0rna och är också en del av ”ta hand om spelarerfarenhet”.

Sen kunde det säkert vara både mer, fler och bättre – men allting är inte alltid så enkelt att vi tar in en gammal landslagsman med stora framgångar och plötsligt kommer ett svenskt landslag spela en vinnande fotboll igen.

Patrik ”Bjärred” Andersson har åtminstone en stark ambition i sin kritik och han vill gärna bli landslagschef efter Lasse Richt.

Nu tror jag inte att ”Bjärred” vill sitta på ett kontor och stirra rakt in i en datorskärm, för det tror jag är en stor del av Richts jobb.

Däremot kan det vara läge att se över vad en ”landslagschef” ska göra.

I det fallet tror jag rätt mycket mer på att man istället har en ”general manager” som jobbar med väldigt stark kreativ inriktning på just A-, U21 och U19-landslagen och låter någon kontorsnisse sköta det administrativa.

I en sådan roll ser jag, till exempel, en sådan som Henrik Larsson som förutom sina odiskutabla meriter som spelare även tagit några tränarår och nu testar managerrollen i Helsingborg.

Jonas Thern?

Han ska göra det han är bäst på: utveckla unga spelare. Det gör du inte i ett landslag. Och i den rollen gör Thern mest nytta för svensk fotboll.

***

Mina ”mest intressanta” på årets januariturné:

1.Simon Gustafsson

2. Oscar Lewicki

3. Kristoffer Olsson

4. Robin Olsen

5. Ludwig Augustinsson

6. Johan Larsson

På temat: hur ser de ut på landslagsnivå?

Där har vi ju redan sett Isaac Kiese-Thelin, som ju bör ligga närmast en ”given” plats i ett landslag i den här truppen.

***

B7Dgg7SCYAEDztg

Dagens bästa på presskonferensen var annars när presschefen Niklas Bodell fick agera skylthållare när jag intervjuade Erik Hamrén – då förbundets reklamskylt gärna blåste omkull och förbundet MÅSTE förstås ha med reklamskylten, även om den står helt malplacé på en terrass i Abu Dhabis solsken.

Bilden har Bladet tagit.

***

Fyra reportrar på plats, jag, TT-Skiöld, Laul och Disco.

Långe Lundh?

Glider in en dag senare, så som den studioråtta han alltmer blivit.

Då återförenas de fyras gäng (Disco var inte med på den tiden, då satt han och jagade björn i en skog någonstans) som fanns med på den klassiska januariturnén, den som inleddes i Saudiarabien och avslutades här i Abu Dhabi.

Det var då Gazellen hamnat i skottlinjen efter uttalande om kvinnor och fotboll i Saudi och Lagerbäck på en blåsig träningsplan läste upp en handskriven text från Gazellen.

I sportjournalistsammanhang för evigt känt som när Lagerbäck ”vecklade ut pergamentrullen”.

***

Väl framme i Dubai hade Rasta-Danne fått förtroendet att styra upp bilresan till Abu Dhabi.

”Jag har kontakter”, sa han.

Det som var en ”stor bil” visade sig vara nån skranglig gammal Toyota, sönderrrökt, skranglig och som hackade sig fram till vårt Radisson Blu med stissig och förvirrad chaufför.

Rasta-Danne hade haft mycket att lära av Lindeborg.

 

 

Assyriska - Hammarby
Onsdag 28 januari kl 18:25
Atletico Madrid - Barcelona
Onsdag 28 januari kl 20:55
Athletic Bilbao - Malaga
Torsdag 29 januari kl 19:55
Getafe - Villareal
Torsdag 29 januari kl 19:55
Sevilla - Espanyol
Torsdag 29 januari kl 21:55