Patrick Ekwalls blogg

Ett gott påskskratt, varsågod

19 april 2014 21:42, Patrick Ekwall

det är som det är med helger, högtider, traditioner och annat fanskap.

Jag tycker därför vi lyssnar till Johan Glans om Påsken.

Han har en poäng, minst sagt.

I allsvenskan kan du aldrig räkna ut någon – inte så här tidigt

18 april 2014 19:58, Patrick Ekwall

På väg hemåt igen efter några dagar i Bangkok och Shanghai.

Och om Thailands huvudstad var ett enda stort vattenkrig när vi var där, så var Kinas största stad vatten från skyn.

Hur nu dropparna lyckas tränga sig igenom det täcke av smog som 18 miljoner människor hjälps åt att bilda i det hav av trafik som det blir när 18 miljoner människor (ja, ARTON miljoner) ska transporteras på olika sätt.

Eller som Tobias Hysén, idag framgångsrik forward i Shanghai East Asia, och jag kallt konstaterade: det är inte Hisingen direkt.

När jag och Wilma, 14 år, skulle ta en promenad till hyllade tapasrestaurangen El Willys, på The Bund no 22, fick vi veta att av Radissons concierge att den låg runt hörnet och att det faktiskt gick att promenara dit.

Vilket vi gjorde. I en timme.

Men maten var fantastisk och det säger förstås också en del om hur världen ser ut idag, att det var i Shanghai man fick käka den bäst tapas man någonsin ätit.

***

Var det i senaste bloggen jag skrev att du aldrig kan precisera vare sig olika ”facit” eller olika ”domar” över lag i allsvenskan efter några få omgångar. Du kan knappt göra det efter sjutton omgångar.

Just allsvenskan är ju sådan att du aldrig riktigt vet och det är också en stor del av charmen med ligan.

Idag är Malmö FF imponerande, i augusti kan de stå med sålda spelare och ett kval till Europa som ställer allting upp och ned…vi har sett exakt just det förut.

Vi har sett AIK vara halvt uträknat flera gånger på senare år, men borde veta att de väldigt ofta visat sig vara ett starkt höstlag.

IFK Göteborg? Ja, jag tror inte att den trupp som laget byggt på sig kommer att vara av ondo när vi ska ge oss in i avgörande skeenden.

Och så vidare.

Ett dåligt resultat idag behöver inte betyda mycket mer än ett dåligt resultat IDAG.

Vi borde alla ha lärt oss det om allsvenskan.

Själv beundrar jag ligan för att den är just exakt sådan.

***

Det krävdes några semesterdagar – eller snarare ett gäng lååååånga flygresor utan uppkoppling – för att jag skulle få tid att börja avverka den hög av olästa böcker som jag samlat på mig.

Och äntligen fick jag läsa Henrik Brandao Jönssons ”Gräset är alltid grönare i Brasilien – en resa genom världens bästa fotbollsland”.

Jag skriver äntligen eftersom jag länge velat ta mig an boken, inte minst inför fem arbetsveckor i Brasilien i sommar.

Men också för att boken fått sådana lovord av de som lät den och jag kan bara instämma: det är en oerhört givande ”fakta”- och reportagebok, en av de allra bästa jag läst i den genren.

Du behöver inte ens vara intresserad av vare sig fotboll eller Brasilien för att känna att boken är initierad, underhållande, målande, spännande och på sina hålla färgsprakande i en palett av mijöer som doftar ett smått galet land.

Läs gärna boken, du kommer inte att ångra dig.

Däremot känner man ett vemod över den smutsiga korruption som för evigt varit en vidrig del av Brasilien och jag är inte ett ögonblick förvånad över att både Blatter-VM och IOC-OS till slut hamnat i landet. Om vi säger så.

***

Sen är det nog ganska klart att Halmstad, Falkenberg, BP och Mjällby kommer att få en jobbig resa.

Men något annat var inte riktigt att räkna med och just nu går det inte att räkna bort någon.

***

När jag och Lille-Anders ironiserade på Twitter om ett Sportnytt-inslag som handlade om att en målvaktsmask i en damhockeyfinal för några veckor sen kanske hade mätts fel…då tappade en en SvT-kille vid namn Dusan, som var inblandad i inslaget, det så till den milda grad att han på nån sorts gammel-SvT-jargong vräkte ur sig något i stil med att ”SvT är en nyhetsredaktion och inte bara Bonde söker fru”.

Nu får Dusan tycka som han vill, såväl om TV4 som om hur stark storyn är om en målvaktsmask som kanske mätts och som i sådana fall borde ha gett det ena laget en utvisning och inte det andra och då hade möjligen det det andra laget gjort ett mål och inte det ena.

Det är inte det.

Jag känner bara att den typen av förakt är underlig när det kommer från en som borde ha lite insikt.

TV4:s ledning vill måhända lura i folk att det blir bättre journalistik av att sparka 140 av 165 än att inte göra det, men TV4:s sportavdelning sänder idag oändligt mycket sport i olika former och allting styrs av en seriöst arbetande redaktion.

Idag vågar jag påstå att TV4:s olika kanaler (där även CMore ingår, icke att förglömma) sänder betydligt fler antal timmar sport på ett år än Sveriges Television.

Fyran sänder, jämte SvT, dagliga nyhetsprogram om sport, vilket förstås också styrs av seriöst redaktionellt arbete, morgon såväl som kväll.

Huruvida Dusan, du eller andra föredrar att sportska sändas i någon annan kanal är förstås en annan sak, men TV4 och dess sportbevakning har lika lite att göra med satsningar på Bonde söker Fru som SvT:s sportsändningar har att göra med den kanalens allra mest sedda program, Melodifestivalen.

***

I Brandao Jönssons bok får vi helt fantastiska berättelser och beskrivningar om Socrates, Garrincha, den smutskastade målvakten Barbosa och om den enorma amatörligan i Manaous djungelområden.

Själv blev jag också väldigt förtjust i storyn om kommentatorn och programledaren, den självupptagne Galvao Bueno som fick fotbollsproffslön av Globo, flyttade till Monaco och flög i privatplan till sina jobb.

***

Lasse Vibe är ingen dum spelare och med rätt flyt kan han göra ganska många mål i år.

Och Sam Larsson är så pass snillrik och teknisk ibland att man förstår att U21-landslagets förbundskapten, Håkan Ericsson, inte tycker att det är en spelare för honom.

***

Vad vill du INTE få veta just när du satt dig ned i flygplansstolen inför en elvatimmarsflight?

Jo, att planet inte får åka iväg på grund av ”trafikerad flygplats” förrän om – en timme och tjugo minuter.

Alltså, det första du känner för inför elva timmar i SAS:s fullsmockade ekonomiklass är inte att du ska sitta still i din trånga lilla stol under 80 minuter, utan att komma en meter.

Och jag tror fortfarande inte ett ögonblick på att beskedet om den här typen av förseningar (har hänt mig förut, en gång i Chicaco med American Airlines fick vi vänta i tre timmar) kommer just exakt när planet har boardats klart. Som en överraskning liksom, en och en halvtimme med annan trafik.

Jag tror bara det handlar om att trycka iväg passagerarna från avgångshallen, in med dom i planet och sen är vi av med dom.

***

Än en gång: allsvenskans bästa offensiva ytterback är Elfsborgs Johan Larsson. Förra året. Och i år.

***

Det går ju inte att släppa: var målvaktsmasken för stor eller inte?

***

19-årige Simon Gustafsson i Häcken är förstås en sån spelare som kan ”bli hur bra som helst”.

***

Som läget är nu så blir det svårt för Erik Hamrén att bortse från Guillermo Molins i vårens enda landskamper, mot Belgien och Danmark i maj.

Även om Molins inte var stekhet under januariturnén så har han under en väldigt lång allsvensk period visat såväl kvalitet som oavbrutet självförtroende, dessutom är han användbar på två olika positioner vilket borde vara en fördel i en trupp.

***

Nästa resa på programmet är på tisdag och onsdag.

Då kör Grandiosa SM i Fotbollskunskap igång igen.

Jag och Lundh ska till Göteborg och Borås.

Det är inte Bangkok och Shanghai direkt, men allting har sin charm.

Så även Hisingen, såklart.

BILDEXTRA: Min sköna revansch i vattenkriget

15 april 2014 20:02, Patrick Ekwall

Senast jag var i Shanghai var runt 1996 när jag och fotograf Toncic gjorde en JO Waldner-dokumentär i samband med att pingisstjärnan reste runt Kina på PR-turné.

Det kändes som om vi var överallt i Kina på en vecka, allt från Bejing till Shenyagng, Wuhan och Dalian…så jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket.

Däremot minns jag mycket väl det kaos som fanns kring Waldner överallt han drog omkring i landet, men han var lika lugn och cool som helst för det…krävs en del för att stressa JO.

Jag minns också att det var olidlig fuktig värme.

Det måste har varit under en helt annan årstid för nu är det som en sval junidag hemma och Tobias Hyséns tips, som lät som i charterkatalogen, var mitt i prick: tunn jacka eller varm tröja till kvällen.

***

Eftersom allsvenskan knappt har börjat och eftersom vi borde kunna vår allsvenska historia vid det här laget, så går det inte att avskriva något ”topplag” från en allsvensk guldstrid. Inte efter tre omgångar.

Kom igen någon gång efter augusti, då kan lagen se helt annorlunda ut, då kan strukturer ha förändrats radikalt och då brukar läget se helt annorlunda ut.

Sen kan vi inte komma ifrån att Malmö FF:s start är imponerande, åtminstone sett till poängskörden. Samt att Örebro och Djurgården fått en start på säsongen som, med deras förutsättningar, är strålande.

Det är heller inte fel att ifrågasätta såväl AIK som IFK Göteborg som knappast har hittat rätt med sina namnkunniga lag och resurser.

Men, som sagt, det brukar hända en hel del innan vi vet.

***

Gais lagkapten, Kenneth Gustafsson, skriver bra här om bengalbränning.

Själv är jag för en kontrollerad bengalbränning, men jag har förstått att de supportrar som gärna eldar upp klubbens egna pengar inte vill ha det så.

Det finns ju en risk med att elda hur man vill i stor folkmassor och vill man inte förstå det så vill man inte förstå någonting.

Det som galet med detta brott, för ett brott är ju vad det är (oavsett vad du tycker om det) på en fotbollsarena, är att den eller de som begår det brottsliga alltid kommer undan. Och någon annan – en klubb och indirekt rätt många andra fans i förlängningen – får pröjsa rätt feta böter.

Jag förstår problematiken med att komma åt förövarna och det är exakt det som förövarna på och omkring våra arenor spelar på: de kommer alltid undan.

Och den här gången så vill man inte gärna att det ska till en tragisk olycka för att de som är inblandade ska blidka problematiken.

***

Tänk att det kom 30.000 till Tele 2 Arena.

Så här skrev jag om Bajen och Jesus i min söndagskrönika (som vanligtvis skrivs på fredagen, viktigt att veta).

***

Eftersom jag hängt med en del i den euopeiska hockeysvängen under några veckor konstaterar jag att:

Briancon, med svensken Jimmy Jensen, blev franska mästare för första gången någonsin.

Niklas Sundvall och Petri Liimatainen smått överraskande har coachat Ingolstadt till final i den tyska ligan.

***

Ja, 1-1 som slutresultat i Helsingborg-Djurgården är ett vettigt beslut som bygger på sunt förnuft.

Egentligen ska aldrig händelser utanför planen avgöra matchers utgång men i det här fallet är det så speciella omständigheter att det bara hade varit olustigt att låta matchen återupptas.

***

Siroccos restaurang uppe på Hotel Lebuas tak var förstås hisnande på många sätt: utsikten, miljön, servicen.

Och icke att förglömma det faktum att här spelades in ett par av de allra skönast scenerna i Baksmällan 2.

Sen var maten vad den var, knappt tre getingar…sett till priset nere och valsade på två slöa.

Men jag gillade dresskoden, där bland annat Birkenstocks omnämndes specifikt som ICKE LÄMPAT i ”smart casual”, och att så fort jag tog av mig linnekavajen så kom det en servitör springande med en sån här:

***

Det rapporteras söderifrån att Olympic fått stryk i seriepremiären av nyuppflyttade IFK Malmö. Med 8-0.

DET kan man däremot kalla en ganska dålig start och någon måste avgå…kommer snart en av huvudsponsorerna kräva.

***

Alltid lika intressant att ta del av fotboll från andra delar av världen, som när jag hann se asiatiska Champions League skymta förbi en TV-ruta på hotellet och Marcello Lippis dyra bygge Guanzhong Evergrande fick överraskande stryk i Australien mot Melbourne Victory.

***

Är smått allergisk mot att man i stora starka media-Sverige så gärna talar om ”högt i tak”, när det egentligen är så att folk måste huka sig så snart de tycker något skarpt.

Eller när man gärna säger att de man citerar ska stå för det man säger, men själv helst tar tillbaka allting dagen efter.

***

Shpetim Hasani har alltid varit en pålitlig målskytt.

Han gör minst tio i år också.

***

Idag behöver inte Nanne pröjsa för något på Södermalm.

***

Vi drog alltså från Bangkok till Shanghai idag och vi lämnade en stad dränkt i vatten.

Nyårsfirandet i Songcan Festival gick ut på att fylla en hink eller en avancerad vattenpistol med vatten eller vit färg och se till att blöta ned allt och alla i din närhet.

Efter att ha åkt dit ett par gånger…

…och vandrat omkring helt oskyddad…

…så slog jag till och köpte den svåraste av alla vattenpistoler, fyllde den med iskallt vatten och gick ut på jakt. Framförallt handlade det om en liten elak jäkel…

…som gärna terroriserade folk lite slugt. Jag ville gärna ta honom en gång för alla och…

….till slut kom chansen och han kom inte undan. Kändes bra att lämna stan efter det.

***

Den här gången är inte JO Waldner i Shanghai.

Istället har jag med mig svenskt bryggkaffe till en annan svensk stjärna.

Detta ska på något via levereras via bud till en adress som innehåller 27 olika kinesiska tecken.

Jag återkommer i ärendet.

 

 

 

 

En sväng till Shanghai, via Bangkok

13 april 2014 04:55, Patrick Ekwall

Jag och Wilma, 14 år, har dragit iväg på pappa-dotter-resa.

Någostans har jag hört att det heter just exakt så och att det skulle vara något speciellt med det, men jag vet inte…jag och Wilma har åkt iväg på semestrar väldigt mycket förut och jag har lite svårt att se det ”speciella” i att man åker iväg med sina barn på semester.

Det måste ju ändå vara det mest naturliga i hela världen.

En Frisör som heter Hannah och Tindra, 7 månader, stannar hemma den här gången eftersom Bangkok och Shanghai inte skulle ge ett spädbarn särskilt mycket. Eller spädbarnets föräldrar.

Det här är dessutom min och Wilmas resa, planerad sen lång tid tillbaka.

Wilma läser mandarin (språket, inte frukten) i skolan och jag lovade att vi skulle ta en sväng till Kina om hon kämpade på med ett svårt språk…det är inte så lätt att kolla läxorna, om vi säger så.

Efter lite visumkrångel så blir det först en kortis med poolstek i Bangkok och sen bär det iväg till Kinas största stad.

Jag och Wilma, tänka sig.

När vi reste ihop förut, bara hon och jag, var det mest Cypern och Bamseklubben.

Nu känns det mest som att det är hon som kommer att ta hand om mig.

Tiderna förändras, glädjande nog.

***

Pelle Olsson har fått den start i allsvenskan som jag tror han hade önskat, sett till vad som har skett på planen.

Nu är Halmstad och Mjällby vad det är, två av allsvenskans svagaste kort så här i inledningen men vinsterna ska tas också och inte ens de allra mest luttrade difare kan minnas när det blev seger senast på Strandvallen.

***

Långe Lundh är hetare än någonsin. Överallt.

***

I senast PÅDDEN, som är nr 48 (vi har kört 48 veckor i sträck utan uppehåll) funderar jag och Olsson en hel del kring Zlatan och hans uthållighet i jakt på en Champions League-plats.

Olsson pratar sig varm för en collefinal i basket. Jag för Örebro SK.

Ocb bland en hel del annat är det förstås väldigt viktigt att fördjupa sig i frågan om huruvida vi ska byxorna hängandes nere vid knävecket, så som de i skägg och liten mössa brukar ha.

***

Inte för att jag lagt ned min själ i hockeyns slutspel – jag är mer en kvalseriekille – men det är förstås fascinerande på sitt sätt att Färjestad nästan alltid reser sig och når framgång.

***

Ingen kan överhvudtaget säga någonting annat än att journalistiken blir lidande när TV4 plockar bort 140 av 165 journalister på lokala stationer för att vinstmaximera.

Att påstå någonting annat – exempelvis motsatsen -  är bara respektlöst. Och oförskämt.

Världen är som den är och alla vet vad det handlar om, men det är synd att TV4 inte längre vill vara en plattform som en gång kallades kommersiell public service.

***

Mitt uppe i ett intensivt planeringsarbete för intervjuprogram inför fotbolls-VM.

Jämför jag med arbetet att hooka upp VM-spelare i ishockey jämfört VM-spelare i fotboll så är det som att jämföra möjligheten att komma i kontakt med en kommunalpolitiker i Grums och Barack Obama.

Och Anders Timell?

Krögare, radioman, grillexpert i TV och intervjureporter bland gladiatorer.

Ändå är han i nästan alltid i Florida eller Thailand eller Verbier eller någon annanstans och spelar golf och åker skidor.

Hur många timmar på ett dygn sover han? Två?

***

Nu vill jag att Atletico Madrid vinner hela skiten.

De har gjort sig förtjänta av det.

***

Valmir Berisha spelade i Halmstads BK:s U19-lag, han ansågs inte vara bättre och hallänningarna såg bättre potential i fyra-fem andra forwrads.

I Roma har han fått spela U21-fotboll och nu blivit uttagen till att få vara en del i en trupp till Serie A-match.

Tycka vad de vill i Halmstad om Berisha, som alltså vann skytteligan i senaste U17-VM, men någonstans känns det ändå som en felscouting utan dess like.

***

Rickard Norling har inte fått någon drömstart i Norge.

Efter tre omgångar så parkerar Brann i botten.

En pinne har det blivit och de har dessutom haft väldigt skralt motstånd, en nykomling och två tilltänkta bottenlag.

***

Jag hoppas också att Steffo ”Bo Stefan” Törnquist tar hem hela skiten.

***

25.000 åskådare (minst) på Hammarbys hemmapremiär mot Degerfors är mäkta imponerande.

Väldigt få allsvenska lag är i närheten av de premiärsiffrorna i modern tid.

***

Inget Fotbollskanalen Europa för mig denna söndag.

Jag planerar att sitta på balkongen som tillhör vårt rum på Hotel Lebua Tower och softa ned.

Balkongen ligger på 54:e våningen och vi har fått skriva på särskilda säkerhetsdokument för att få lov att gå ut på den.

Barn under 14 år fick överhuvudtaget inte bevista denna balkong.

Men det är inget problem längre.

Tänka sig, Wilma, 14 år är snart 15.

Jag hänger inte med längre.

Zlatan såg sanningen, där han satt

9 april 2014 12:18, Patrick Ekwall

Tiderna förändras, som ni vet, och allt är inte alltid som det ska vara eller har varit.

Vem trodde att Patrik Sjöberg skulle gå helt upp i Let’s Dance och blir Let’s Dance-Patrik?

Vem trodde att Växjö en dag skulle ha ett ishockeylag i Elitserien?

Vem trodde att Långe Lundh skulle finnas tillgänglig i singelsvängen?

Vem trodde att Henrik Larsson skulle bli allsvensk tränare i – Falkenbergs FF?

Vem trodde att pratprogram, likt P1-radio, genom en mobiltelefon – kallt podcast – skulle vara det som blev det mest attraktiva att eftersträva i mediasfären?

Vem trodde att Freddy Borg skulle återkomma till Trelleborgs FF?

Vem trodde att jag skulle skaffa ett Bauhaus-kort?

Vem trodde att TV4 en dag skulle lägga ned sina lokala stationer, ta bort 140 tjänster av 165 för att ”det är en nödvändighet om vi ska kunna göra relevant journalistik” (Viveka Hansson, programdirektör för nyheter och samhälle).

Vem trodde att Borussia Dortmund skulle vara ett stolpskott från att skaka Real Madrid på en semifinalplats efter 3-0 på Santiago Bernabeu?

Vem trodde att Leif GW Persson ännu inte förklarat hur vi ska lösa huliganproblematiken?

***

Och vem tror att Zlatan Ibrahimovic någpn gång ska få en chans att vinna Champions League?

Det måste ha varit oerhört bittert för svensken att tvingas sitta vid sidan om planen och se hur hans lag sakta men säkert demonterades ned i små bitar av Chelsea.

Han måste ha sett sanningen, där och då: Paris SG är inte tillräckligt bra ännu för att ta sig hela vägen till en final och då tror jag ändå inte att Chelsea var det tuffaste av motstånd av de som finns kvar.

Framförallt kändes PSG lite menlöst och ängsligt utan sin fixstjärna, det kändes sannerligen som om de hade behövt någon att hålla i handen när det började blåsa.

Vi kan alltid hävda att det var en ren tillfällighet att den där bollen hamnade framför fötterna på Demba Ba, men det var lika mycket tillfälligheter som gjorde att två ribbskott inte gick i mål. Och en hel del annat.

Nu vill rätt många skylla på Edinson Cavani och jag kan tycka att det är ganska simpelt. Förvisso köptes han för at avgöra den här typen av viktiga matcher, men ett lagbygge som PSG kan inte stå och falla med en spelare.

Eller med Zlatan Ibrahimovic.

Om Paris SG på allvar ska kunna vinna ett Champions League så lär de behöva ytterligare kraft i laget och möjligen en tränare som INTE bara utstrålar handlingsförlamning.

Som Zlatan brukar säga, PSG bygger på sitt projekt, men annan fråga då: hur lång tid tar det innan det är färdigbyggt?

***

Örebros två raka segrar i allsvenskan är sex poäng.

Men inte något som tapetserar löpsedlarna direkt.

I jämförelse med andra resultat i allsvenskan.

Å andra sidan fick ÖSK aldrig komma upp på scen på Upptaktsträffen inför allsvenskan, så de kanske inte finns?

***

Det är som viktigt är att inte alla människor upplever allting lika ”normalt” eller givande när de pröjsar entré för att följa sitt lag i en allsvensk match.

Och det måste ALLA försöka ha respekt för. Oavsett vilken sida man står på.

***

Nu har även Lundh blivit med podcast.

Mer om hans intervjupod HÄR.

Till en hel del som undrar om Ekwall vs Lundh kommer tillbaka: ja, det hade varit väldigt roligt – men det är ingenting som vare sig jag eller Lundh bestämmer om. Det beslutet ligger över våra huvuden (åtminstone mitt).

***

Svårt att inte beundra Borussia Dortmund.

***

Malmö FF imponerar sannerligen och det är sällan vi ser en regerande mästare se så starka ut direkt efter ett guld.

Det är dessutom väldigt imponerande att MFF fått ihop sina styrkor så bra efter det att laget stod utan tränare någon gång i december, röjde med sportchef och allt vad det nu var.

***

Förstår aldrig snacket om att ett lag, likt Örebros hockeylag i Kvalserien, ”viker ned sig” när de gjort vad de ska göra.

I en serie är det upp till andra lag att vinna vad som ska vinnas för att nå framgång, vad andra gör eller inte gör en annan sak.

Hade andr lag varit tillräckligt bra tillräckligt tidigt hade ingen behövt oroa sig för att Örebro skulle spela ”avslappnat” i sin sista match.

***

Vem trodde, för övrigt, att den här bloggen skulle existera i nio år?

 

 

 

 

 

 

När jag var hos Hasselhoff

7 april 2014 23:00, Patrick Ekwall

Regn och dystert väder väntas.

Får du tid över kan du förstås spana in avsnittet med ”Hasselhoff – en svensk talkshow”, där jag är med tillsammans med Frank Andersson, JO Waldner och Tina Thörner.

 

En cocktail som Boork hade gillat

5 april 2014 20:14, Patrick Ekwall

En småländsk håla, en alpby, gamla hemtrakter och en väldigt välmående tysk sovstad utanför München.

På resor i ishockeyvärlden, jag gör fyra dokumentärprogram (Exklusivt Ekwall) inför VM, har jag det blivit blandad kompott.

Det har varit givande.

Inte bara att få komma till olika ställen och annorlunda miljöer men också att kunna närmare ”en annan” sport (än fotboll).

Jag brukar berömma handbollen för sportens god attityd till omvärlden, att alltid ödmjukt välkomna och försöka omfamna.

Ser vi till hur ishockeyn jobbar så är den likadan, åtminstone av det jag fått uppleva när jag träffat superstjärnor som Foppa Forsberg, Henrik Lundqvist, Zetterberg eller Mats Sundin eller när jag genom åren jobbat med programmen inför ishockey-VM.

Det är alltid dumt att generalisera och jag ska inte göra det, men i fotbollens värld vilar lite för ofta ett lite för stort mått av egoism. Helt i onödan.

Jag hoppas att den vänlighet som jag mött återspeglas på ett tydligt sätt i programmen som sänds dagarna före VM.

***

Här hör du PÅDDEN nr 47: jag och Olsson släpper på lite känslor efter tragedin i Helsingborg.

***

Har allsvenskan redan sett Årets Mål?

Det som Johan Larsson gjorde mot Höcken bör rimligtvis vara en god kandidat.

Och jag anser fortfarande att Larsson är allsvenskans allra bästa offensiva högerback, ingen annan ytterback i serien gjorde lika många poäng förra året och det finns en hel del som talar för att det blir likadant i år.

***

Som på en given signal gav sig förstås Jonas Gardell in i debatten om det jävelskap som ibland utspelas i samband med att det ska spelas allsvenska fotbollsmatcher (eller träningsmatcher i februari mot tyskar).

Vi ska ha respekt för allas åsikter.

Vi ska framförallt respektera att människor som väldigt ofta besöker arenor och den miljö som utspelas på och utanför dessa upplever den annorlunda.

Det aggressiva hatet och det vidriga språket som rätt ofta är kutym på många arenor/matcher kan det säkert finnas någon som tycker är ”normalt” eller ”passion” (detta, jämte respekt, så misshandlade ordet) men väldigt många känner att det är osmakligt.

Den hotfulla stämning som sprider sig vid vissa matcher där poliser står i rad som skydd för att allt inte ska braka samman kan säkert vissa känna är normal, när jag tror att väldigt många tycker att den oriimlig för att det ska spelas en allsvensk fotbollsmatch och framförallt inte särskilt lustig att röra sig kring.

När det finns de som tycker att förbjudning eldning av bengaliska eldar är OK så känner en hel del att det är rätt jobbigt med röken, brandfaran och (inte minst) avblåsta matcher.

När det finns de som bagatelliserar bort att en 9-åring fått en fallande bengal på kepsen så finns det faktiskt de – inklusive pojken och hans pappa, som DN skriver om – som tycker det är obehagligt. Det kan inte vara så att det måste ske ännu en allvarligt incident för att det ska innebära att ett problem ska tas på allvar.

När supporterorganisationer inte vill förbjuda maskerade människor på fotbollsarenor, så finns det extremt många i vårt samhälle som tycker att det åtminstone är en självklar signal att sända att man är emot att människor går få fotboll med rånarluvor för att dölja sin identitet.

Allt jävelskap som vi ser till vissa matcher och i samband med vissa lags möten är inte överdrivet många, men de är tillräckligt många och allting sammantaget drabbar förbannat många hederliga människor.

Och det är underligt att behöva påpeka, men jag gör det igen: ALLA som går på fotboll är supportrar. Inte bara de som är organiserade i supporterleden. ALLA har rätt en åsikt. även de väldigt många tusen på varje match som inte upplever att det är ok att skrika att någon är en hora eller som upplever att det IBLAND kan vara väldigt jobbigt att bara se och höra den hat- och hotflyllda stämningen som KAN råda på och utanför arenan.

Jag tycker förstås att ”deträckernu men ni som hängt med i den här bloggen och på annat sätt vet att jag också tycker att #deträckteredanförväldigtlängesen

Med det sagt så undrar jag hur ofta Jonas Gardell har gått på fotboll?

Eller vad han har för bakgrund i idrottens sfär.

Att det är männens fel att män beter sig som barbarer är nog en hel värld väldigt medveten om sen ganska många hundratals år tillbaka i tiden. Men lika lite som alla som går på fotboll beter sig som svin, lika lite är ALLA män sådana som misshandlar. Inte ens om de är heterosexuella.

Jag skulle säga att rätt många män i världen INTE misshandlar.

Dessutom skriver Gardell om att handbollslandslaget uppvisningsspelade/sparrade (utgår från att Gardell fattade det, att det inte var en VM-match) mot Stockholm Snipers, ett lag bestånde av hbt-personer och att det skulle aldrig fotbollen göra.

Skulle de inte? Det är sällan eller aldrig fotbollslandslaget sparrar mot division 5-lag, det finns inte riktigt tid till det på korta samlingar men OM så vore fallet så tror jag mycket väl att det hade varit möjligt. Varför inte?

Vad Gardell helt bortser från är att Stockholm Snipers har ett lag som sen länge är lika välkommet i fotbollens familj som alla andra. Rätt bra lag, dessutom. Vann division 6 i Stockholm förra året. Utan problem, vad jag vet.

Men har Jonas Gardell talat så har han.

Inväntar ytterligare facit i frågan från Jan Guiilou, Leif GW och Carl Bildt.

***

Jag har inget emot BP men gläds lite åt att Falkenberg lyckades ta tre poäng i sin första allsvenska hemmamatch.

I längden tror jag att Falkenbergs trupp och ekonomiska resurser gör att det blir svårt att hålla sig kvar, men med stark och organiserad defensiv (såg vi även borta mot Malmö) kan de störa vem som helst.

***

Tänk att det blev Augsburg som spräckte Bayern Münchens svit.

***

Och mycket som har sagts och skrivits i veckan har förstås varit bra.

Personligen gillar jag när många av de som tidigare bara slagit ifrån sig och de som är lite mer ”hardcore” visar sjukdomsinsikt.

Det vill säga att de inser att det finns problem och att felet inte alltid är förbundets, polisens eller medias.

Sen kan vi alltid diskutera vad som ska eller måste göras. Jag har inte svaret. Jag utgår från att det handlar om väldigt mycket insatser som sammantaget ger resultat.

Möjligt att Gardells linje, att vi förmodligen måste utrota de allra flesta som har ett manligt könsorgan, förmodligen skulle fungera – jag tror dock inte riktigt att den metoden är särskilt lätt och smart att genomföra.

Men viktigast av allt: fönekelse fungerar inte.

Tycker man att media ”överdriver” så är det möjligt även om jag inte sett någon sportjournalist skriva (eller säga) att ALLA fotbollsfans är lika skyldiga. Snarare tvärtom. Väldigt ofta påpekas ju att det är en mindre klick (än vad det egentligen är) som ställer till jävelskap. Dessutom tror jag läsarna har ganska bra koll.

Men hur media beskriver verkligheten kan vi alltid diskutera, både hit och dit, men DET är ju inte huvudproblemet här. Det känns snarare som en helt annan fråga som vi kan diskutera en annan gång.

***

PSG:s 3-0-seger över Reims var nog så viktig för fransoserna, det hade varit rätt jobbigt att inleda med en förlust med Zlatan Ibrahimovic på skadelistan.

Då hade pressen hårdnat, frågor ställts och saker börjat snurra i skallen på många,.

Men Reims är Reims, Chelsea i London någonting helt annat.

Den returmatchen blir extremt intressant.

***

Nej, det är ingen liten klick.

Hade det varit en liten klick så hade det inte varit ett stort problem.

***

Ljungby, Briancon, Malmö/Köpenhamn och Ingolstadt…det är en ishockeycocktail som tillochmed skulle imponera på Leif Boork.

 

 

Jag har skrivit det förut, igen och igen och igen. Och igen.

2 april 2014 18:59, Patrick Ekwall

Det känns som att jobba i ett ständigt mörker i dessa dagar och då är jag inte någonstans i närheten av den ofattbara tragik som den mördade djurgårdssupporterns allra närmaste tvingas genomlida, nu och för alltid.

Hur vi än gör kommer vi inte ifrån det faktum att vi alla har tragiken omkring oss hela tiden just nu, inte bara via alla tänkbara medier utan precis överallt jag befinner mig så vill människor prata om vad som hänt.

Eller prata och prata: alla uttrycker sin avsky gentemot vad som hände i Helsingborg, inte bara det tragiska dödsfallet utan situationen under ett helt dygn av jävelskap i Helsingborgs innerstad.

De allra flesta ställer sig frågan om det är rimligt att en hel stad ska hållas gisslan av galningar för att det ska spelas en allsvensk fotbollsmatch och jag kan inte annat än hålla med.

Jag förstår att människor som aldrig är intresserade av allsvensk fotboll – och det finns en hel del sådana, även om ”vi” fotbollsälskare gärna ignorerar dessa – ifrågasätter om samhället ska ta del av allt det vi fick se i Helsingborg och har sett på så många andra ställen genom åren. Jag säger inte att förstår allt det goda som fotboll och all idrott för med sig i vårt samhälle, men jag kan förstå att de ifrågasätter om det är värt det nr miljön kring vissa fotbollsmatcher (vem som helst kan räkna ut vilka) förvandlas till laglöst land.

Inte oväntat har ALLA – tillochmed Jonas Gardell, surpris surprise – åsikter och lösningar på hur problemet ska lösas.

Jag har inte det.

Däremot har jag genom många år hävdat att den här typen av brott sker och återupprepas då förövaren vet att han (ja, det är män) i stort sett aldrig blir bestraffad för dom.

Elfsborgs Bosse Bank beskriver detta och händelser som berör det resonemanget och tyvärr tror jag han helt rätt.

Alla vet –  även de goda supportrarna, även om de aldrig nämner det eftersom de verkar under presumtiva hot och i många fall är indirekt kidnappade, precis som en del klubbar – vilka grupperingar som styr den tungt kriminella verksamheten i klubbars namn och färger i samband med fotbollsmatcher. Just den verksamhet som jag tror vi måste få bort eftersom jag får en känsla av att de ”mindre” aktörerna på den onda sidan är hanterbara.

Jag har skrivit det tidigare och jag tvingas återkomma till att jag ”skrivit det tidigare” många gånger eftersom vi talar om en problematik som ständigt dyker upp, glöms bor föret ögonblick, och kommer tillbaka – jag har skrivit att dessa tyngre grupperingar måste samhället (polisen, rättsväsendet) börja infiltrera och söndra i ännu högre grad.

Fotbollsklubbar och supporterorganisationer gör väldigt mycket redan och många klubbars budget för ”säkerhetsfrågor” är redan galet hög – men vi kan inte tro att de ska kunna lösa tung kriminalitet.

Det är samhällets ansvar och vi måste kunna kräva att samhällets rättsväsende omhändertar kriminella handlingar även om de så sker i samband med fotbollsmatcher.

Sen kan förstås klubbar ta avstånd på alla olika sätt.

Elfsborg och IFK Göteborg har gjort det när de uttryckligen säger nej till maskerade åskådare. Att inte alla andra klubbar följer efter det exemplet är helt ofattbart. Åtminstone för att visa hur man känner inför den största delen av sin publik, den som inte vill att vi ska ha åskådare på våra fotbollsmatcher som är iklädda rånarmasker över huvudet.

Många frågar sig, för övrigt, varför folk har dessa masker över ansiktet i samband med fotbollsmatcher men frågeställningen är förstås banal. Det är ingen som frågar en bankrånare varför han är maskerad. Syftet kan ett litet barn förstå.

Det är möjligt att en lag är tandlös, det är möjligt att det uppstår komplexa situationer men jag förstår inte varför vi inte får en lagstiftning mot maskering på våra idrottsarenor NU.

Inte minst eftersom det redan finns en sådan lag i samband med demonstrationer, det kan inte vara helt omöjligt att använda sig av exakt samma lag.

Jag läser nu att politiker ska utreda frågan och komma med svar om åtta månader. Vad fan är det som ska utredas? Som tar åtta månader?

Vad var det som inte utreddes i samband med att man införde lagen i samband med demonstrationer, som måste utredas nu?

Nej, en lag eller ett förbud mot maskering hjälper möjligen inte särskilt mycket mot det jävelskap som härskar här och nu – men det signalerar åtminstone vad vi tycker gränsen går för hur du uppträder på ett idrottsevenemang…den gräns som många för längesedan passerat och som många inte ens tror existerar.

Och även om människor bryter mot lagar så innebär ju inte det per automatik att vi inte ska ha några lagar.

Kan ett maskeringsförbud innebära att en enda förövare kan särskiljas, idenitfieras och lagföras, då är det värt det…så känner jag.

För vad vi talar om är brott som kan tyckas vara små men som satta i sitt sammanhang är stora eftersom de drabbar så väldigt många.

Matcher som bryts drabbar tusentals och åter tusentals som betalt entré och rest till arenan. Städer som blir våldszoner drabbar ”vanliga” männiksor som inte kan eller vill röra sig fritt, butiker som tvingas stänga, pubar och restauranger som blir sönderslagna.

Det minsta vi kan begära är att de som begår dessa uppenbara brott lagförs och bestraffas för dom, det är möjligt att det är situationer som är komplexa men fotbollsmatcher kan inte betyda att förövare ska få härja fritt i laglöst land. Då får samhälle, politiker, polis hitta en lösning.

Annars är jag övertygad om att vi aldrig ser ett slut på den här typen av brottslighet, alldeles oavsett hur många kloka huvuden som slås ihop i form av supporterorganisationer, krönikörer, klubbar, politiker, Jonas Gardell eller arga, upprörda, ledsna vanliga fotbollsåskådare.

Det finns många som gör och har gjort oerhört fina insatser efter tragiken, jag tycker främst på alla som samlat in massor av pengar till offrets familj, på Bosse ”Super Bosse” Andersson och på supporterorganisationer med goda avsikter, klubbledare och många andra som på olika sätt försöker verka till förbättring.

Vackert så.

Men nu måste ansvariga politiker, rättsväsende  och beslutsfattare ta kriminaliteten på allvar och gå till handling.

Nu.

Int sen, när jag har tvingats skriva dessa rader ännu en gång.

 

 

Två brev, från två vanliga hederliga fotbollsåskådare

31 mars 2014 14:42, Patrick Ekwall

Orkar man med mer?

Jag vet inte.

En halv dag med svarta rubriker och krönikor där än den ena, än den andra påtalar sin avsky och där alla har sina ingångsvärden och sociala medier där rätt många tycker si och tycker så och så förstås det sedvanliga: de som tycker att det är någon annans fel, tillochmed The Maulers.

Vi har varit där förut, allting känns igen,

Jag satt i en TV-studio för snart tio år sen, på den tiden var jag krönikör på Sporten, efter något jävelskap (jag minns inte vilket) och sa att ”vi kommer sitta här år efter år, säsong efter säsong och det kommer vara samma sak, samma svar, samma frågor, samma elände”.

Det går inte att se något slut.

Och, nej, jag har ingen aning om hur vi ska förskona världen från att hatiska människor vill misshandla eller mörda varandra.

Jag har ingen aning om hur man på ett effektivt sätt ska förhindra galningar att slåss med varandra i en stor stad i samband med fotbollsmatcher – om de nu bestämt sig för att göra det.

Det är fruktansvärt att en människa ska dö för att han är på väg till en fotbollsmatch, det går inte att föreställa sig den ofattbara tragiken. Alla tankar till hans familj och fyra barn.

Fotbollen kommer alltid överleva idioti och tragik, för den är starkare än så.

Men idag känns det verkligen som en klen tröst.

 

Jag delger er istället två mejl från två stycken som inte syns och hörs i bruset, men som för mig är vanliga hederliga åskådare, sådana som går på fotboll för att de älskar att gå på fotboll.

Hej, Patrick.

Jag är född 1984 och min pappa är född i inre norrland (verkar viktigt att säga, eftersom han aldrig hejat på ett fotbollslag och därför har jag aldrig ”ärvt” ett lag, förutom Modo i hockey). När jag var liten så älskade jag Tomas Brolin och Klas Ingesson. Trots att jag valde livet som mittback så älskade jag dessa spelare och veckans höjdpunkt var när pappa och jag poppade en skål popcorn och såg veckans Serie A-match på TV4 någonstans där på 90-talet.
Ett litet sidospår. Har väl inte så mycket med det här att göra, men en liten bakgrund. Först i början på tonåren så började så smått heja på Elfsborg och det blev lite mer för varje år. Jag gillade laget och jag gillade se laget spela fotboll. Det är väl nu historien jag vill berätta börjar egentligen.
Två gånger i mitt liv har jag varit riktigt rädd. Båda två gånger har varit i samband med en fotbollsmatch.
Jag vet inte exakta årtalen, men det bör ha varit 2004-2006 någon gång. Första gången var när jag och flickvännen fick en spontan tanke på att gå och se IFK Göteborg – Elfsborg. Håkan Mild spelade, hade massvis med målchanser men träffade aldrig mål. Slog en straff också men missade grovt. Sidospår igen.
Jag, min flickvän, och några kompisar stod längst fram vid räcket på bortaläktaren och tittade på matchen. Snett bakom oss stod kanske 20-30 andra supportrar. Under andra halvlek så kom en polis fram till oss och sa att det framförts mordhot mot oss från IFK-supportrar och att vi kommer bli eskorterade ut från arenan. Direkt efter slutsignalen fick vi gå genom en ”tunnel” av poliser för att komma ut från arenan, som sedan eskorterade oss bort till Centralstation. Vi bodde i Göteborg, men fick ändå sätta oss på bussen till Borås för det sågs som för ”högrisk” för oss att sätta oss på spårvagnen till Gamlestan, trots att vi inte bar något Elfsborgs-relaterat.
Andra gången var när vi satt och drack kaffe på Tant Grön i Borås inför Elfsborg – Helsingborg när ett gäng Helsingborgssupportrar sprang in på caféet och for mot alla besökarna. Inget våld, men ännu en hotfull situation som var extremt obehaglig.
Numera går vi bara och ser Elfsborg mot lag som Gefle, Åtvidaberg, Kalmar och BP. Vi orkar inte med att bli utsatta i en hotfull situation igen. Även om vi kanske haft otur så ska det inte behöva ske i samband med en fotbollsmatch. Vi vill inte vara med. Det är inte det direkta våldet som skadar mest, det är det hotfulla i samband med fotbollen.
Anledningen till att jag skickar det här mailet är att jag gillar dig, din blogg och Pådden, och att du där alltid är bra att fördöma våld i alla dess former och särskilt i samband med fotboll. Fortsätt med det. En människa dog idag. Ingen människa ska behöva dö i samband med en fotbollsmatch. Något måste hända.
Med vänliga hälsningar,
Gustav Rundqvist

***

Hej Patrick!

Jag heter Philip Dunard Reuter, är 21 år gammal och studerar juridik i Lund. Jag är sedan barnsben en HIF-supporter och fotbollsälskare i stort. Efter att ha varit på plats på och runt Olympia så publicerade jag en text på Facebook för en timma sedan där jag reflekterar kring gårdagens händelser och flertalet vänner har uppmanat mig att skicka in den till dig och Expressen. Jag vet inte om min text kan vara av något som helst intresse men här är den i alla fall:
 
”Låt mig berätta en liten historia om mig och min gårdag, Sverige idag och en mörk morgondag:


Igår skulle bli den roligaste dagen hittills i år. Sydsverige hade förärats med ett väder som hämtat ur en Ted Gärdestad-visa, och det kändes som att hela Skåne omfamnade den nyanlända våren med en sådan optimism som bara någon som genomlidit en hänsynslös skandinavisk vinter kan göra. Jag skulle äntligen få återse mina vänner, men framförallt så skulle jag få återse Olympia, en laddad skådeplats som betydde så mycket för min barndoms känsloliv. 

Jag var ett år första gången pappa tog med mig till Olympia. Mamma har berättat hur jag täckt i en helkroppsoverall, tjocka vantar och en alldeles för stor HIF-mössa fick uppleva mina första men långt ifrån sista 90 minuter på denna speciella plats. Matcherna i Helsingborg blev till en obligatorisk utflykt där man fick åka med i pappas bil, vara tyst när den klassiska måljingeln på radion förkunnade att Mörrum kvitterat mot Arboga, fick se glädjen eller förtvivlan i de vuxnas ansikten beroende på hur det gick för di röe, och hur man fick den obligatoriska korven i pausen (vid HIF-ledning kunde man ibland även charma till sig en påse bilar om man hade tur). Den ettåriga Philip har växt upp, det var många år sedan overallen kastades och pappa är inte längre en del av mitt liv som han varit – men Olympia står likförbannat kvar som en overklig påminnelse om att inte allt förändras, som en trygghet mitt ibland allt kaos som är livet, redo att vara teatern för det skådespel jag har kommit att älska så mycket.

Men igår blev inte som mina tidigare besök på Olympia, inte alls. Redan utanför ingången mötte vi en vän och djurgårdssupporter som meddelade att han sett en blödande man få hjärt- och lungräddning på terasstrapporna, men på vanligt svenskt manér skakade man av sig det och tänkte att det var något främmande, det är inget som berör oss ”vanliga supportrar”. Det var ju inte första gången man hörde om supportervåld, och det var kanske bara en man som fått en hjärtinfarkt och fallit illa i trapporna? Väl inne på arenan var allt som vanligt, solen värmde oss och vi kunde skratta åt Lindströms långdistansförsök och undra varför Smárason startade på bänken. Eller ja, i alla fall i 35 minuter. Följande tid som kan ha varit allt ifrån tjugo minuter till en och en halv timme är surrealistiska. Det är svårt att beskriva alla tankar när några hundra djurgårdare helt plötsligt drar på sig rånarluvor, stormar planen och skanderar ”Mördare!” mot en sektion som till minst 99% består av vuxna och barn som aldrig stått i en klack. Det är svårt att beskriva hur en liten pojke vädjar till sin pappa att han vill hem när polisen, helt rättmätigt, slår ner en våldsam huligan med batonger tio meter ifrån vår sittplats. Det är svårt att beskriva känslan som sköljer över mig; ”Kanske är MÖRDAREN en av dem tiotal helsingborgshuliganer som hetsar upp djurgårdarna?”. Annars så är han hundra meter bort i klacken, det måste han vara, då måste han stå där och precis fått reda på att han är en mördare. Kanske stod jag alldeles bredvid mördaren när vi var uppe i Göteborg och fick se Alexander Gerndt avgöra så sent borta mot IFK, eller var han en av dom som bråkade med poliserna när vi stod i bortaklacken i Halmstad?
Vi har bara hunnit ut 20 meter ifrån östra läktaren när vi ser hur ett antal djurgårdare i rånarluvor står på vägen och skriker ”Mördare!” åt oss som kommer ifrån östra. Inga av oss har stått i klacken, många är äldre och vissa är barn. Vissa djurgårdare rusar in där HIF:s ståplatssektion går ut, vissa fortsätter skrika mot oss civila och rusar förbi oss i ursinne. Vi tvingas gå ner en sidogata för att förhoppningsvis slippa allt bråk och möts ett par minuter senare av att ett tjugotal personer kommer springande emot oss. Först tror vi att det är huliganer men vi ser snart att det är vanligt folk som springer i panik, troligtvis är dom jagade eller flyr ett slagsmål. Jag noterar att en av kvinnorna är i min mammas ålder. Jag vill nu bara komma ner till Knutpunkten och ta mig hem till Lund så fort som möjligt innan våldet når även dit, men vi hinner knappast så långt. Tio meter ifrån en korsning så går ett femtontal djurgårdshuliganer iklädda Hannibal Lecter-masker eller rånarluvor och får syn på oss. Vi bär inga klubbattiraljer bortsett från min kompis som nu knäppt sin jacka hela vägen upp för att dölja sin HIF-tröja, men ändå verkar dom säkra på att vi är deras fiender. Dem skriker åt oss ”Försvinn!” och annat som jag inte kan uppfatta och hälften av det våldsbenägna sällskapet går emot oss. Den hemska känslan i magen övergår till ren panik, skulle dessa berusade och troligen påtända individer bestämma sig för att vi är ”mördare” är det inte bra. Att springa vågar vi inte, några poliser finns inte i närheten, vi är totalt utelämnade till dessa instabila våldsverkare och trots att vi är fyra oskuldsfulla supportrar varav en tjej kan man på hela deras kroppspråk se hatet som riktas mot oss. Plötsligt ropar någon efter huliganerna som följer efter oss eller så händer något längre ner på gatan, möjligtvis ett slagsmål, och dem vänder om och går tillbaka.

Vi klarade oss undan den konfrontationen men vet samtidigt inte vart vi kan gå, alla poliser verkar vara centrerade runt Olympia och vi vet inte vart vi ska ta vägen. Vi noterar att vi bara är femtio meter ifrån sjukhuset och väljer att ta vår tillflykt dit. Vi är alltså så osäkra att vi flyr in på ett sjukhus. År 2014. I Helsingborg. Väl inne i kafetérian på sjukhuset kommer chocken över oss, i våra trygga välfärdsliv har vi aldrig känt oss så osäkra, så oskyddade av samhället. För ett par år sedan hamnade jag mellan Malmö- och Helsingborgshuliganer som slogs i Långvinkelsbacken i Helsingborg, men det var en helt annan sak, då var dom bara ute efter varandra. Huliganer vs Huliganer. Det här var något helt annat, ett hänsynslöst hat även mot vanliga supportrar. Det är svårt att tänka rationellt när vi sitter i sjukhuskafetérian, ”Huliganerna kanske kommer hit?”, ”Han dog ju här för bara någon timme sedan”,  ”Skulle dom gå till attack på vanligt folk här på sjukhuset som dom gjorde på the Headless Swan igår?”. Jag är helt irrationell i mitt tänkande och såhär i efterhand framstår det i viss mån som ganska löjligt. Men jag har aldrig varit utsatt för ett sådant hat, känt mig otrygg på ett sätt som känns helt otänkbart i centrala Helsingborg år 2014. Men det är fotboll vi pratar om, och då är det inte vanliga regler och förutsättningar som gäller. Fotbollen har blivit en tillflykt för dom som vill göra uppror mot samhället, för dom som vill kunna bete sig på ett annars helt oacceptabelt sätt. Hur hade reaktionen från politiker varit om en ”vanlig” kriminell organisation, som inte gömmer sig bakom en fotbollsklubbs logga, gått runt i en svensk stad med rånarluvor och slåtts mot poliser, civila och förstört stadens centrum?

Vi har länge matats med uttryck som att det är en ”liten klick” eller ”en promille av alla supportrar” som förstör för mängden. Igår visade sig den lilla klicken inte vara så liten, den var i alla fall tillräckligt stor för att få oss supportrar att känna oss totalt utelämnade, den där lilla klicken var tillräckligt stor och våldsam för att vrida ur all glädje ur en plats som betytt så mycket för mig och ersätta den med olust, illamående och sorg. Människor som utger sig för att vara ”HIF:are”, precis som jag, mördar i HIF:s namn. Jag vet inte om den djurgårdssupporter som avled var en hårdför huligan eller inte, de första rapporterna indikerar att han inte var det, men det spelar mindre roll. För igår dog svensk fotboll för mig. En egen känsla, en passion är så subjektiv och individuell att den är svår att förklara som något annat än ett abstrakt ting, men i mitt inre så gick igår svensk fotboll ifrån en finnig, våldsam huligan med 0 högskolepoäng till en brutalt mördad fyrabarnsfar. Svensk fotboll måste födas på nytt som en nykläckt fågelunge som måste älskas, vårdas och åter älskas för att kunna bli något som vi kan vilja tillhöra, något som vi kan vara beredda att betala trehundra kronor för att få se. Våldet håller inte längre svensk fotboll som gisslan, våldet tog igår upp en glasflaska och mördade den. Om jag kommer återvända i år, om fem år eller om jag aldrig kommer återvända till en allsvensk arena vet jag inte nu, men jag vet att om jag gör det så är det för att man låtit en pånyttfödd, älskvärd varelse få blomma ut och täcka alla sår som går igenom dagens svenska fotboll. AIK marknadsför i år sina hemmamatcher med ”AIK mot inte AIK” – en form av retorik som hör hemma i främlingsfientliga partier eller i fasciststater. Där, om någonstans, har man om inte en kärna så ett ruttet skal i ett problem som förgör det vi kommit att gilla så mycket.

Så, om tjugo år, vill jag iklä min ettåriga son en helkroppsoverall, tjocka vantar, en alldeles för stor HIF-mössa och göra Olympia till en lika speciell plats för honom som det var för mig. Jag vill inte behöva peka på platsen som en gång var Olympia och säga ”Här fanns något som var speciellt för mig”. Om min son någon gång skulle fråga ”Pappa, varför försvann Olympia?” – vad ska jag svara då?”

Mvh,
Philip

 

 

Tillbaka hos sluttningsfolket

26 mars 2014 22:12, Patrick Ekwall

Kan det ha varit 1997?

Alpina VM i Sestriere, Hasse Pekkari skickade dit mig (i lågskor och en mössa som såg ut som en svamp) och fotograf Lille-Tobbe (i seglarjacka från Helly Hansen och ett par sneakers) för tung bevakning.

Det blev ett minnesvärt mästerskap där jag och Lille-Tobbe var de enda i hela alpvärlden just då som aldrig hade stått på ett par skidor.

Vi var fullständigt malplacé och höll oss helst på barmark även om vi någon gång tvingades upp i en lift (utan skidor!).

Nu har vi varit tillbaka på serpentinvägarna längs alpkanter och sluttningsfok…det var på vägen hem från den lilla franska byn Briancon till flygplatsen i schweiziska Geneve via ett par italienska byar som vi plötsligt upptäckt att ”här har vi ju bott en gång”, i en liten håla utanför Sestriere.

Det har gått några år sen dess men vi är nog fortfarande lika felplacerade i berg, även om vi den här gången var på plats för ishockey: dokument inför stundande VM.

Jag känner mig aldrig riktigt hemma i miljö där alla har mössa, stora solbrillor och bär på ett par skidor. Det är som att vara bland människor som lever i en helt annan värld och är man inte med i den, ja då är du lite utanför.

Och sluttningsfolket, ni som minns dom från EM i Schweiz/Österrike 2008, de som väljer att bygga hus och bosätta sig på sluttningarna längs med bergen, dom ska du alltid passa dig väldigt nog för.

Men allt det där vet du om sen lång tid tillbaka.

***

Om jag har förstått allting rätt från upptaktsträffen i Malmö så handlade det i ganska stor utsträckning om sådant som inte direkt har med allsvenskan 2014 att göra: Lars-Christer Olssons utspel om att förbjuda svenska Bosmanspelare från landslaget och om en utebliven mediaguide som bemöttes av ansvariga med dels hånleende och dels total förvirring.

Det är möjligen signifikativt för en allsvenska som PÅ FÖRHAND ser ut som en allsvenska där tränarna är de största och mest intressanta namnen.

Olssons idé vet jag inte riktigt om den var på riktigt eller inte. Om en ung svensk fotbollsspelare väljer att INTE skriva ett nytt kontrakt så skulle han alltså kunna ”tvingas” göra det med hot om att inte få spela i landslaget?

Vad är det för ett jäkla yrkesklimat?

Skulle det finnas något motkrav gentemot allsvenska klubbar då?

Till exempel att de i sin tur INTE från att skriva kontrakt med spelare som valt att stå utan kontrakt? Vilket allsvenska klubbar mer än gärna gör eftersom det i slutändan handlar om att ALLA vill tjäna pengar på något sätt, någonstans. Dessa är dessutom spelare som i ganska många fall berikar allsvenskan på sitt sätt och i en hel del fall gör att klubbarna tjänar pengar när de fått fart och säljs vidare.

Eller OM en klubb vägrar förlänga ett kontrakt med en spelare…vems fel är det då? Vem ska straffas då?

Jag inser dilemmat med spelare som sticker iväg ut i Europa som Bosmanspelare, men det är knappast något nytt och det är ett ständigt givande och tagande i det fallet. Alltid åt två håll.

Glöm inte, vilket Olsson gärna gör, att rätt många spelare utvecklas till BÄTTRE landslagsspelare när de kommit ut i Europa. Dit hade kanske aldrig kommit om de inte haft möjligheten at gå som kontraktslös.

Det är, het enkelt, upp till (allsvensk) klubb och spelare att komma överens om ett avtal. Som i vilken förhandling som helst. Ibland vinner du, ibland inte.

Men att förbjuda spelare att få delta i landslaget känns som att trampa tillbaka till 50-talet och hade inte det förbudet (för proffs) upphävts så hade vi sannolikt aldrig nått VM-silverframgången 1958 och någonstans tror jag att den var viktigare för svensk fotboll än ett förbud.

***

Ligue Magnus!

Namnet är ju fantastiskt och vi såg första finalen i den franska hockeyligan i Briancon, när Angers var på besök i en liten skruttig men fullsmockad hockeylada.

I Angers fanns två svenska, Johan Skinnars och Mikael Börjesson. I Briancon spelar Jimmy Jensen, men han är njurskadad.

De röda djävlarna från den lilla alpbyn var helt överlägsna Angers och ledde i tredje perioden med 7-0, matchen slutade 7-2 sen Briancon åkt på sex raka tvåminutersutvisningar i en skön fars under tredje perioden där det franska sekretariatet hade lika bra koll på siffrorna som vilken normalsvensk tredjeklass som helst.

Stor underhållning.

Och genuin äkta idrottsglädje, väldigt långt borta från all tänkbart hat.

(Du ser hockeydokumentärerna strax innan VM i Minsk inleds).

***

Tjafset om den uteblivna Mediaguiden?

Är det en väldigt intern bubbla som blåses upp av kollegor till bristningsgränsen?

Ja. Och nej,

Mediaguiden är ett viktigt arbetsredskap med massor av kontaktinfo för alla svenska fotbollsjournalister, i förlängningen också för klubbarna/spelarna som på ett enkelt sätt når ut.

Och i slutändan handlar det om att slutkonsumenten (det vill säga du och rätt många andra) får det du vill ha: spelarnas röster, åsikter, kommentarer.

Att försvåra den möjligheten är – onödigt. Dessutom väldigt otidsenligt. Svensk fotboll tjänar ingenting på att vara MINDRE tillgänglig. Inte på något vis.

Sen är jag själv lite gammaldags och ser fortfarande någon sorts ära och yrkesstolthet i att skapa mig min egen ”telefonbok” med egna kontakter, det är så jag en gång fick lära mig att bygga upp kontaktbanker.

Men om jag nu vill nå en vänsterback i Kalmar FF så snart som möjligt så kanske jag inte har det numret i min bok och då är det givetvis enklare att gå via ett samlat verk.

Det som jag slås mest av i den här soppan med lättretade kollegor (få i vår värld är så känsliga för mothugg/kritik som journalister) på en flöjeln och representanter från SvFF/SEF på den andra är hur stelbent och oproffsigt hela händelsen skötts från ansvariga.

Istället för att vara lite lustigkurre på Twitter, istället för att hitta på någon vals om att ”guiden finns digitalt” (ja, men skicka ut den då – om den finns!) och istället för att skylla på varandra hit eller dit…hur svårt är det för SvFF/SEF att lägga sig på rygg när man märker att det blivit lite snett och säga: sorry, det här var inte bra, vi har gjort en miss och vi kommer lösa det?

Det sägs inte om underlig Volvo på gala, det sägs inte om Friends-fiaskor och nu inte ens om en sketen trycksak.

Hur svårt kan det vara att erkänna ett litet, litet, litet misstag?

***

Även för en fotbollsman är det svårt att inte ryckas med i spänningen i hockeyns kvalserie.

Vilken dramatik det kommer att bli hela vägen in.

Slutspelet?

Jag vet inte, det blir lite för mycket ”lokalsport” av det när de i Växjö och de i Luleå engagerar sig tungt – men egentligen inte så väldigt många andra.

***

Även i en liten fransk alpby som Briancon som pratar man helst om – Zlatan Ibrahimovic.

Han äger den franska ligan.

***

I Mats Gren har IFK Göteborg valt en man som sannerligen har rätt mycket att falla tillbaka på: allsvensk spelare, landsöagsman, lång och framgångsrik karriär utomlands, tränare på elitnivå.

Det kan du aldrig bortse från och tittar du på de flesta sportchefer i allsvenskan idag så har de alla lite av varje, men inte hela den paletten.

Sen har vare sig jag eller någon annan en aning om vad det kommer att innebära för Mats Gren och IFK Göteborg.

Alla jobb lever sina egna liv, även om du har varit med om mycket förut, och nu ställs Gren inför ett av tuffaste och mest utsatta jobben i svensk fotboll.

Jag tror att han kan vara stark nog att lösa det men går det dåligt på planen sitter han inte med samma fallhöjd som IFK-legenden Håkan Mild haft att tillgå, det är däremot säkert.

***

Bingo-Lotto gick alltså från sin unga fräscha satsning på Marie Serneholt till – Ingvar Oldsberg.

Tvära kast, det må jag säga.

***

Allsvenskan i helgen och våren är här på riktigt, även om vi kommer frysa arslet av oss.

***

Annars vallfärdar folk till Briancon sommartid för att följa riktigt tunga bergsetapper i Tour de France och utanför hockeyarenan fanns en rätt stor graffiti på Bernard Hinault.

Han är den senaste fransman som vunnit Tour de France.

Och sötrre hjälte än så är det svårt att finna hos sluttningsfolket.

Page 1 of 31712345...102030...Last »

  • Det är bloggen live...
  • Fakta om Ekwall

    Ålder: 49
    Bor: Apple Bay
    Gör: En hel del
    Bästa fotbolls-
    minne:
    Straffdramat mot Rumänien, VM 1994.
    Laget i hjärtat: BK Olympic
Falkenberg - Elfsborg
Måndag 21 april kl 14:30
Hønefoss BK - Tromsø
Måndag 21 april kl 14:50
Åtvidaberg - Gefle
Måndag 21 april kl 14:50
Vålerenga - Sandnes Ulf
Måndag 21 april kl 15:15
Aalesund - Start
Måndag 21 april kl 15:20