Patrick Ekwalls blogg

Åge Hareide och Co bad aldrig om ursäkt; befriande

17 september 2014 16.20, Patrick Ekwall

Äta eller ätas är Långe Lundhs devis på resa, en disciplin han behärskar till fullo.

Även om det så är kollegor, kvinnor, barn eller (för den delen) en monsterliknande ungersk vakt som står i vägen.

I Italien behöver du den typen av rutin och jag är väldigt nöjd med att jag och Tarlandao kunde hugga en parkeringsplats direkt utanför Juventus Stadium utan något som helst tillstånd, ett sådant du måste ansöka om hos Uefa en månad i förväg.

Jag ska inte avslöja några detaljer, men vi läste av en viss osäkerhet hos parkeringsvakt och tog sen den chans som dök upp. Blixtsnabbt. Rakt på mål.

Och, lite senare på kvällen, i den miljö där ”äta-eller-ätas” skiljer agnar från vetet gjorde vi en manöver som tillochmed Lundh hade varit stolt över.

När Bladet placerat TRE utsända längst fram i en ytterst liten zon för ”non-right-holders-TV” och när SvT-Pelle Nyström tryckt in sig bland ett gäng italienska kollegor så var det utsålt.

Men en snygg liten smidig förflyttning av gränslinje-mackapär gav en lucka sidan om Radiosporten och den stack vi direkt i och fick ett guldläge.

Äta eller ätas, det är inte svårare än så.

***

Malmö FF kom, sågs och – vann värdighet.

Att Juventus gör 2-0 på MFF i Turin är lite som väntat, de slog FCK med 3-1 i samma turnering på samma plats förra året för att hitta någon sorts jämförelse som fungerar, men då ska ingen glömma att MFF kom hit som en sanslös rookie i sammanhanget; den fattiga kusinen från landet.

Jag har sett Malmö rasa ihop fullständigt i det europeiska bortaspelet förut, i Europa League, (till viss del) i Prag och i Salzburg.

Men ju fler körlektioner du tar, desto bekvämare blir du när det trycks på gaspedalen.

Åge Hareides lag bad aldrig om ursäkt, jag gillade framförallt det.

Det var den gamla malmöitiska inställningen, den som genomsyrar rätt mycket i stan och som inte alltid är speciellt gemytlig, men som absolut är en fördel i fotbollens värld och som en gång tog 1979-gänget till oanade europeiska höjder: ”kom ente hit å trou att du e nått”.

Sen fick de heta vad de ville och tjäna hur mycket som helst.

Småpågar som Filip Helander och Pa Konate sprang småfult rakt in i och rakt över) Juventus-spelarna som om ingenting hade hänt.

Macka Rosenberg anförde laget genom att trycka dit med HELA kroppen tills Paul Pogba hade tröttnat på kagigheten och fick ett läge som fick ”Sillen” att ta räkning.

Isaac Kiese-Thelin, detta fynd, stångades med Chjellini, tog för sig, gav tillbaka och var inte rädd för att ta varenda liten batalj i luftrummet.

Ingen vek ned sig, ingen stod med mössan i hand och jag tror att Juventus-stjärnorna kände av det, de visste att de skulle vara överlägsna men efterhand gick det upp för dom (och främst för Carlito Tevez) att de inte skulle få ett skit gratis.

På så vis visade Malmö FF, allsvenskan och svensk fotboll att de har att Champions League att göra, minst lika mycket som nåt mästarlag från Österrike, Danmark, Schweiz, Skottland, Serbien, Kroatien eller vad vi nu ska jämföra oss med i näringskedjan.

***

Juventus är inte bara klass PÅ fotbollsplanen.

Fen getingar på bemötandet, servicen och omhändertagandet av media.

Givetvis oklanderligt gott italienskt i en liten restauranghörna och vansinnigt divigt att slå upp en mixed zone-bar direkt efter matchen.

Hur kontrar Swedbank Stadion?

Kebab från Möllan?

***

En dryg månad i en Fiat Duplo i Brasilien och jag var lite orolig när vi skulle hämta ut hyrbil i Italien, på väg till Turin dessutom.

Men jag kan mina egna bokningar och med hjälp av en snillrik upgrade fick jag och Tarlandao en riktigt svår juggemerca. Svart givetvis.

Den smälte in rätt väl på parkeringsutrymmet utanför Åslund-hotellet Principi di Piemonti.

***

Intressant att Hareide medvetet valde att täta i mitten och på egen högerkant för att han ville att Juve skulle anfalla på den andra kanten.

Hellre inlägg därifrån än någonting annat, var melodin.

Dels för att de vanligtvis är sämre därifrån men också för att han ville ha Pogba ”felvänd” på de inläggen.

Oklart om norrmannen förklarat för stackars Konate vad det skulle innebära.

***

Självklart bodde Ica-Stefan på Principi di Piemonte.

***

Italienska journalister var noga med att påpeka att det var en sanslös målvaktsparad som räddade Juve från ett baklängesmål i första halvlek när Magnus Eriksson serverades av Rosenberg på andra stolpen.

***

Får jag lov att påminna om vad jag skrev om Kiese-Thelin i årets första ”Mixed Zone”?

Tack, då gör jag det.

***

Och på tal om starka värvningar så ”e nock” Adu den kanske viktigaste MFF-värvningen i de här sammanhangen.

Framförallt när det handlar om att inte släppa en jävel över bron.

***

Robin Olsen gör förstås ytterligare en charmant match i målet, hans närparader (vi såg två fantastiska på Juves dubbelchans i andra halvlek) är svåra att utföra för vilken som helst i världen. Jag tyckte också att han såg väldigt bekväm och säker ut på allt som ”han ska ta”. Han är absolut en nyckelspelare i det här laget.

Men han har uppenbara brister på frisparkar med egen mur.

Vi har sett det i allsvenskan, vi såg det tydligt på Sorianos frispark i Salzburg och nu var det återigen väldigt avslöjande.

Ja, Tevez frispark är välplacerad men det är en frispark som Olsen lätt har om han 1) läser situationen rätt från början, två Juvespelare vid sidan av muren måste täckas av med egna spelare eller 2) tar ”sitt hörn” till hundra procent och litar på muren i det andra (drar Tevez det i krysset över muren så är det som det är).

Känslan är att målvaktstränare Jonnie Fedel behöver gnugga lite grunder här.

***

Italien är såklart alltid före och ledande inom herrmode, känslan är att Frankrike/Paris ligger steget före på damsidan.

Men allt fungerar inte.

För drygt år sen började byxlängden krypa uppåt, främst på kostymbyxor.

Först någon halvcentimeter över skon för att skönja en cool strumpa.

Fine enough. Lite för långa byxor är inte vackert.

Men har högvattnet har stigit alltmer, sakta och säkert, och nu såg jag flera män i vansinnigt eleganta svider – där byxorna slutade någonstans strax över ankeln.

Det har helt ballat ur.

Jag tänker inte så mycket på svenskhipsters i löjligt för korta jeans och barfota till lågskor, det är en historia för sig själv, utan på välskräddade snygga MÄN med perfekt sittande ullkostym som har byxor så korta att de struttar omkring som Vanheden eller Papphammar.

Fortsätter byxorna bli ännu kortare så är vi i närheten av trekvartsbrallor, hemska tanke.

***

Humor när jag intervjuade Nico Nylén, min barndomskamrat, utanför den pub som Malmös fan annekterat i centrala Turin och ”alla” drog igång en ramsa om ”Patrick Ekwall håller på Malmö”.

Det lät lite högre än när Falkenbergs tappra fans skanderade att ”Ekwall är gul och vit” förra säsongen.

Och när jag åkte lite oftare på allsvenskan (och jag saknar verkligen att få göra det) så hände det ganska ofta att ganska många klubbar körde något liknande när man dök upp i närheten.

Jag gillar den humorn.

Och håller jag på någon så är det på Olympic, det vet ju alla i Malmö i alla fall.

Även om jag alltid håller en tumme för att alla svenska lag ska lyckas ute i Europa.

***

Sådär 500 Champions League-matcher totalt på Juventus inför gårdagens match.

Malmö FF hade totalt 24.

18 på Rosenberg för ett bra tag sen.

Och 6 på Adu för Nordsjälland.

Det säger också en del.

***

Sen gilla man att det yngre gardet tar del och lär sig något på vägen.

Därför hyllar jag gärna en rookie som Fotbollskanalens David Betong Larsson som försökte sig på en svår trängning i mediakön in till arenan, före ett gäng italienska fotografer som väntat länge i kön.

Men Betong körde utan finess, var för tydlig i sina rörelser och uppsyn. Dessutom ovetande om att just italienska pressfotografer alltid är på sin vakt, de kan sina trängningsförsök, så det hade krävt ett proffs för att lyckas.

Nu fick Betong åthutning, avslöjad med fingrarna i syltburken, och fick lomma skamset tillbaka till ruta 1.

Men jag uppskattar ändå försöket att anamma ”äta eller ätas” och det är med Betong som det är med Malmö FF i de här sammanhangen: han lär sig mer och mer för varje gång han är med.

 

 

 

 

Skön humor från MFF-ledarna på Juventus Stadium

16 september 2014 16.05, Patrick Ekwall

Att bo i italienska fotbollsproffskvarter har sina för- och nackdelar.

Fördelarna är flest.

Hotel Principi di Piemonte är världsklass i form av gammaldags skön italiensk överklass-service.

Maten runt hörnet är (som alltid i det här landet) magisk.

Och klädbutikerna…hjälp, jag tog en kvart i förmiddags för att ”bara titta” och gick fullständigt bananas.

Nackdelen är att per dagar här – med allt det jag nämner här ovan – lätt kan innebära en personlig konkurs.

Tur att det finns en del att jobba så att det inte finns tid över att släppa loss kreditkortet.

***

BxpHXxrIEAANEHZ

Jag gillar verkligen bilden från Juventus Srena när Malmö FF:s ledare Olof Persson, Åge Hareide, Daniel Andersson och Jonnie Fedel leker La Liga-prata-med-munnen-över-handen på MFF:s träning igår.

My kind of humor.

Och känslan är att MFF är ett lag i harmoni.

De är nog klart medvetna om att det mycket väl kan bära iväg åt fel håll ikväll mot ett världsklasslag men de vet också att de inte har ett skit att förlora.

***

Självklart kom regnet i massor över Turin igår. Italiens Borås.

***

Att Juventus missat att ta sig vidare från gruppspelet i Champions League på senare tid är knappast en fördel i det här sammanhanget för Malmö FF.

***

Allting tyder på att Malmö FF  spelar med exakt sammm elva som hemma mot Salzburg, en 5-3-2-formation med Markus Halsti som någon sorts mittfälts-sweeper.

Dels för att det fungerade bra mot Salzburg men också för att det inte finns några andra realistiska alternativ i dagsläget.

***

Det var skönt att se Åge Hareide (och förvisso även Sillen Rosenberg) på dagens presskonferens eftersom han utgick från sin egen agenda och inte bara hade svar på frågorna som ställdes utan även kom med ett och annat stickspår.

Berikande. Och underhållande.

***

Tänk att Pontus Jansson öppnar sitt hem här i centrala Turin för ett tiotal MFF-fans, förvisso en hel del gamla polare men ändå.

Vilken annan fotbollsstjärna hade gjort något liknande?

Jag tror inte att de är många.

***

På tal om historielöshet eller på tal om att jag har blivit för gammal.

Men följande fråga fick jag av två utsända svenska reportrar igår:

Har IFK Göteborg någonsin spelat i Champions League?

Och det sant!

Jag är för snäll för att avslöja några namn, tyvärr.

***

Om det här är en stor match för svensk klubblagsfotboll och framförallt för Malmö FF, så är det givetvis något mera ljummet italienskt intresse.

Gårdagens presskonferens med Åge Hareide och Rosenberg var välbesökt, men det var framförallt ett stort svenskt mediauppbåd på plats.

Några få tappra lokala reportrar syntes till.

Men inte en enda fråga från italiensk media.

Å andra sidan valde en hel del svenska journalister, med väldigt lokal malmöitisk förankring inte minst, att åka hela vägen till Turin och inte ställa en enda fråga på Malmö FF:s sista presskonferens inför klubbens först Champions League-match någonsin.

***

Stort att David Betong Larsson gled in och gjorde debut i TV-sammanhang.

Han får två getingar.

Det är väl så bra för en rookie och det får inte gå (som Långe Lundh alltid betonar) inflation i bra betyg.

***

Intressant från Pontus Jansson apropå att italienska lag inte skänker något till slumpen:

”Vi hade fyra genomgångar av Brommapojkarna inför matchen i Europa League”.

***

Första gången jag hörde talas om Stefan Löfvén var när en (halvpackad?) Mona Sahlin var med i en telefonintervju i programmet Handbollsklubben och skulle prata om Stefan Lövgren.

Men benämnde honom ”Stefan Löfvén” hela tiden.

***

Det här är väl en match som Juventus ska vinna med sisådär 3-0, avgöra hyggligt tidigt och sen ta det soft ju längre matchen lider.

Men ingenting är omöjligt även om jag bara ger MFF två procents chans att komma hem med någonting härifrån.

Malmö får hoppas på risig matchform, underskattning, nonchalans och att en förlupen boll ramlar ned framför fötterna på Forsberg…typ, så.

Och det kan förstås ske, det har vi sett förut.

***

Jag stegade ändå in på Danpol på Via Gobetti, Juvestjärnornas favoritställe.

Två våningar fyllda med överdådiga fotbollsproffskläder, allt från anskrämligt osmakligt till väldigt, väldigt skräddat snyggt.

Det hade gått att ta inträde till ett sådant ställe och jag hade gärna betalt.

 

OM MFF har en mikrochans, då är det den här

15 september 2014 15.31, Patrick Ekwall

Det gick att se de mörka molnen komma smygandes från horisonten och ibland behöver du inte vara indian för att se tecknen i skyn.

Jag är förstås bedrövad över att 13 av 100 svenska medborgare på riktigt väljer att gå till en vallokal och aktivt stödja ett gäng tokstollar i akt och mening att de ska vara med och styra och bestämma över vårt land.

Men jag kan inte påstå att jag är särskilt överraskad.

Det gick att se åt vilket håll vinden blåste och en blek tröst är väl att det är fan så mycket stormigare i rätt många andra länder, där stödet för den här typen av rasistinfluerade partier är större än tretton procent.

Det är inte bara ett misslyckande för politiken och politikerna.

Det är framförallt ett gigantiskt misslyckande för mänskligheten.

***

Jag såg stora delar av det som någon (måste vara en göteborgare) vill kalla ”El Västico” och det var en sån mållös match som man förr brukade kalla för ”underhållande 0-0-match”, vad nu underhållande ska stå för i sådana här sammanhang.

Det kunde slutat hur som helst.

IFK Göteborg hade avgörande domslut emot sig (däremot tycker jag Sebastian Holméns brytning på Mahlangu är 50/50, det måste vara tillåtet att ta den typen av närkamper och gå vinna dom, Holméns glidtackling var korrekt men hans arm stoppade upp Mahlangu, hur ofta stoppar inte armar upp i närkmaper överallt på planen?) och en Lasse Vibe som fick torgskräck i ett friläge.

Elfsborg hade bollar som dansade på mållinjen runt John Alvbåge, framförallt efter Johan Larssons högerinlägg, landets vassaste.

***

Mot Turin nu.

Mot Champions League: Juventus mot Malmö FF i morgon när Sverige får vara md och leka i finrummet för första gången på 14 år.

Vad jag kan minnas åkte vi aldrig på CL-matcherna när Helsingborg och AIK var med, då tyckte TV4 att det var en Viasat-angelägenhet. Men det har hänt en hel del sen dess, idag är Champions League fotbollshöjdpunkten för alla i en ny generation – ur en ren och skär nyhetsvärderande synvinkel så hade det varit underligt att inte vara på plats i morgon. Precis som vi alltid åker på Sveriges landskamper. Oavsett vilket TV-bolag som sänder.

Vi hoppas kunna sända en hel del direkt via fotbollskanalen.se, dels från Malmö FF:s presskonferens men också med andra intressana gäster.

***

Den där situationen Holmén vs Mahlangu är ju annars en sådan som alla tränare tycker är rätt eller fel beroende på vilket lag de tillhör.

***

Min söndagskrönika i getingen handlade kort och gott, om Erkan Zengin.

***

För övrigt var det direkt osmakligt att höra vpk-Lars Ohly i valvakans TV-intervjuer.

Det enda han kände var viktigt efter valresultaten vi såg igår, det var att skadeglatt jubla över att Reinfeldt skulle få packa sina lådor.

Jag vet inte riktigt vad vänsterpartiet vunnit i detta valet, egentligen är det väl ingenting, och det borde finnas anledning att oroa sig över det som kommer smygande än att glädja sig åt andras elände?

Men Ohly kanske var packad?

Eller så var han som VISSA rätt enkelspåriga fotbollssupportrar kan vara, de som hellre gläds åt lag som förlorar än de som vinner?

Oklart om det är den typen av politik som ska föra det här landet vidare.

***

Malmö FF och deras anhängare ska förstås vara väldigt medvetna om att this is fucking Champions League.

Tycker MFF att det varit jobbigt i bortamöten med Salzburg och Sparta Prag så är det här två, tre nivåer värre.

Om Juventus vill och måste så blir det 5-0 i morgon.Sett till alla tänkbara förutsättningar så är det ett ”normalt” resultat.

Å ena sidan.

Å den andra så behöver det rutinerade CL-laget Juventus inte göra mycket mer än exakt vad som krävs, för dom är tre poäng nog.

Jag tror inte att Juve kommer offra allt som finns för att manövrera ut ett skandinaviskt lag på hemmaplan för de vet att de inte behöver göra det.

Där, om någonstans, finns en liten, liten, liten chans för Malmö FF att hämta hem någonting i Turin. Den är sannerligen inte stor, den är snarare mikroskopisk men den finns.

Vi ska inte glömma att Malmö FF är ett väldigt starkt hemmalag i europaspelet och det har de visat vid ett flertal gånger, på bortaplan har de däremot känts väldigt vilsna i den här typen av matcher.

Men nu är vi i ett gruppspel och det blir ett annorlunda läge, Juve behöver inte döda ett dubbelmöte på hemmaplan (tre poäng är viktigare än 7-0) och Malmö FF har ingenting att förlora överhuvudtaget.

***

Abiola Dauda gjorde tre mål för Vitesse i senaste ligaomgången och om han fortsätter att visa form, fortsätter att ösa in mål – då kan han absolut vara en man för Erik Hamréns landslag om känslan är att det behövs strikers.

Dauda är nämligen svensk medborgare sen ett tag tillbaka. Det finns åtminstone all anledning att följa Daudas fortsatta utveckling i Holland, som om vilken annan svensk spelare.

Jag vet inte vad SD-tomtarna tycker om det men de är väl också de där 13 procenten som sitter inskränkta och hatar i Sjöbo, Skurup, Dals-Ed eller Hörby och tycker att Zlatan Ibrahimovic inte borde spela i landslaget.

***

Vi körde Fotbollskanalen Europa från Friends igår (alla studios upptagna av valsändningar) och det kunde bli en klassisk sändning.

Högt ovan oss satt en duva eller två och på hela jävla Friends siktade den in sig på oss och lyckades prickskita vårt bord två gånger, ena gången farligt nära mig och Hussfelt.

Se dramatiken (och en hel del härliga fotbollsbilder…) HÄR.

***

Det är jag och Tarlando igen.

Vi saknar Felipe Ferreira dos Santos,

Istället är det jag som rattar den svåra juggemerca som hyrbilsbolaget gav oss, inte riktigt samma sak som Felipao i en Fiat Duplo.

***

Isaac Kiese-Thelin måste, för övrigt, vara det bästa köpet ett svenskt lag gjort den här säsongen?

Fortsätter han så som han börjat i såväl MFF och U21-landslaget så blir han definitivt aktuell för större sammanhang.

***

Houssein Nightingale (AIK) är uttagen i P15-landslaget, på tal om fantastiska namn: Houssein Nightingale!

I samma P15-landslag finns, för övrigt, hockey-Bosse Svanbergs och Sekreterarens son, Mattias (Malmö FF).

Bosse var för övrigt u-landslagsman i fotboll en gång i tiden och en teknisk mittfältsmotor i tvåtakt. Hoppas Mattias fått lite speed av Sekreteraren, friidrottstalang när det begav sig.

***

Inte ens allt tänkbart skattetryck i hela världen kommer att hjälpa mot den otäcka rörelse som kommer smygandes i mörkret med vilsna drömmar, hat och raka handflator upp mot skyn.

Det kommer krävas mer än så över ganska många och snåriga gränser.

I slutändan vinner mänskligheten, så har det alltid slutat.

Vi får aldrig glömma det.

 

När stjärnorna tindrar som starkast

11 september 2014 17.50, Patrick Ekwall

bild

En vinter, en vår, en sommar och helt plötsligt den 10 september igen.

Ett år med en baby vars stora ögon blivit allt större och gnistrande för varje liten dag som gått, i jakt på nya små men ändå väldigt stora upplevelser.

Ett år som gett en gammal farsa nya skratt, nya känslor, ny energi och ännu mera lust att se framåt mot nya tider.

Det var 15 år sen senast jag var där, jag hade glömt hur det var, glömt hur det känns.

Jag är väldigt glad och lycklig över att bli påmind igen.

Höstens mörker lurar runt hörnet, men ljuset tumlar omkring på stappliga små knubbiga ben här hemma och jag noterade när kvällningen kom att aldrig tindrar stjärnorna så starkt som den 10:e september.

Och vi skriver Tindra, 1 år.

 

I slutändan räknas resultatet, inte det konstnärliga

10 september 2014 00.18, Patrick Ekwall

Hur många timmar, dagar, veckor, månader av ens liv ryker för varje gång man tar sig ur sängen efter tre timmars sömn för att masa sig till en flygplats och en fakirflygning?

För någonstans sätter sig det slag du får i nacken efter en sån väckning.

Jag avskyr morgonflighter men flygvärlden är uppbyggs så att det flygplan lyfter i ottan och sent på eftermiddagen. Men aldrig mitt på dagen.

Så känner du för att komma hem snabbt och smidigt så finns det inga alternativ, då är det bara att bita ihop.

Och acceptera en dag i mos.

***

Jag tar 1-1 mot Österrike på bortaplan varenda dag i veckan, året runt.

Och det spelar ingen roll hur det ser ut för det är det ändå ingen som minns eller bryr sig om när det ska räknas ihop poäng i slutändan, när det ska skickas iväg landslag till mästerskap.

Jag tar hellre en poäng i Wien med ett gäng krigare (2014) än inga poäng alls med ett lag som var fantastiskt (1997, Thern och Co).

Det viktigaste var inte HUR det såg ut i den här matchen, det var hur den slutade. Hellre ett resultat än poäng för det konstnärliga.

Någonstans känner jag att det var starkt av rätt många som varit med förut att se sig själv i en spegel och acceptera sin plats i näringskedjan, inse att det fick handla mer om att jobba hårt för att räddas vad som räddas kan än att lite naivt tro på såväl jultomten, skinande drömmar eller sin egen förmåga som Maradona.

Att gå tillbaka till ritbordet, ändra lite pilar och några siffror, för att ta skitjobbet och hämta hem en lagerbäcksk poäng tycker också på en mental styrka.

Poängen i Wien kanske inte behöver betyda ett skit i slutändan, men den kommer åtminstone betyda mer än noll.

***

Erkan Zengin var Erkan Zengin när Erkan Zengin är som allra bäst, ändå tror jag många höjde på ögonbrynen när de såg vad de såg.

Målet betydde så mycket för Erkans självförtroende att han kunde stannat upp mitt på planen och trollat fram kaniner ur öronen; allt var möjligt; såg ni när han bröstade hem bollen till en trängd Isaksson i andra halvlek?

Målet var en fantastisk prestation, liksom rökaren i ribban.

Ändå blev jag mest imponerad av hans lugn och att han var den enda svenska spelaren som tycktes oberörd av det österrikiska press-spelet, att han gled undan och höll i bollen som om ingen ens hade varit i närheten av honom.

Jag skrev om det i bloggen inför matchen, Erkan Zengin kan hålla i bollen och det kommer Sverige att behöva.

Som vi behövde!

I perioder under första halvlek studsade bollen tillbaka till det svenska straffområdet som om de blågula stod längst ned i ett flipperspel.

Zengin var och är inte bara en trollgubbe, med hjälp av sin förmåga att klistra fast bollen så avlastade han det svenska försvaret i så stor nödvändig utsträckning att det mycket väl kunde vara avgörande,.

För mig var Erkan Zengin en 4+.

Han och Andreas Granqvist.

***

Andreas Isaksson var också strålande när han behövde vara det.

Däremot är han fortfarande iskall på straffar,

Jag har aldrig sett en så stor målvakt se så liten ut när bollen går i mål.

”Har Isak någonsin gått åt rätt håll”, undrade någon direkt efter straffen igår.

Har han någonsin gått åt NÅGOT håll?

Han ser ut lite som Ronnie Hellström och Thomas Ravelli (fram till en viss dag och en enda räddning 1994) gjorde på straffar. Helt menlösa.

Isak tjuvar aldrig vinkel rakt fram, går sällan markant åt et håll och chansar otajmat ALLTID för tidigt.

Och han kastar sig NEDÅT, som om han funnit en peng.

Å andra sidan: så länge han tar resten får han gärna släppa in alla straffar.

***

U21-landslagets drama på Örjans vall var osannolikt.

Lugnt och säkert 3-1 på slutet mot Turkiet blev hastigt 3-3 – men när det nästan var över kom 4-3 till Sverige. Samtidigt som Grekland slog Polen. Och därmed play off för Sverige till det u21-EM som avgörs med endast åtta nationer.

Det finns absolut en framtid i svensk landslagsfotboll. Oscar Hiljemark är en sådan och han borde ha varit med i A-truppen senast, det känns givet.

Isaac Kiese-Thelin har fått en sensationell förvandling efter sin flytt till Malmö, Johan Guidett kan sannolikt vara ett kapital om han får vara frisk och matchas rätt i Celtic, Kristoffer Olsson (tre mål!) har spetsen redan nu och jag är mycket förtjust i såväl Isac Ssewankambo som Filip Helander (som inte hade sin bästa kväll mot turkarna, ska sägas).

Bland andra.

***

Portugal-Albanien 0-1 är så typiskt slarviga och okoncentrerade portugiser. Och till slut tar de sig ändå vidare. Efter kval.

***

Norsk journalist efter Norge-Italien 0-2: ”17 man i ledarstaben, 0 målchanser”.

***

Det svåra blir kanske att hitta ett hemmaspel som måste vara mera effektivt och offensivt. På hemmaplan ska trepoängarna tas.

Nu närmast mot Ryssland.

Men fram tills den matchen i oktober så kan vi njuta av den poäng som Sverige grisade sig till i Wien: in och ut, smash and grab och sen hem igen.

***

På en fakirflygning hem från Wien dan efter en landskamp blir du heller inte äldre av att hamna i närheten av svensk fotbollssupporter vars andedräkt (och annat) är en del av tre-fyra dagars stenhårt krökande samt varma dagar i solen med en och samma landslagströja i konstmaterial närmast kroppen.

Men jag kunde ha stått på en gata och grävt ett hål rakt ned i marken också.

Man ska aldrig glömma det.

Inget EM-kval kommer att avgöras här och nu

8 september 2014 16.43, Patrick Ekwall

Österrike stänger på söndagar.

Förvisso är restauranger i downtown, kasinot och vissa café öppna.

I övrigt är det som det en gång var på Långfredagen i Sverige: igenbommat.

Det var ett tag sen vi hade det så hemma, därför blir det lite som en chock när du beger dig ut på stan för att köpa en tub tandkräm och får veta att det är OMÖJLIGT.

”Nej, tyvärr, ingenting är öppet. Det finns en liten Interspar (SevenEleven, typ) i ett köpcentrum som kanske har öppet.”, hälsade vår hotellreceptionist på det dahlinska vandrarhem vi bor.

Det är möjligt att vi svenskar har blivit bekväma när vi länge levt i en tid då det åtminstone finns ett Statoil som har öppet på söndagar, även om du bor i skogarna som Disco.

Men det känns overkligt att du inte ens kan köpa dig ett tuggummipaket bara för att det är en speciell dag i veckan. Än mindre lite tandkräm.

***

Det blev alltså ZZZ Top för Sverige; Zengin, Zlatan och DurmaZ när stackars Nabil Bahoui fick problem med sina ljumskar.

Det kändes lite som om det var hugget som stucket.

Han kunde valt Tobias Hysén som är mer kontringsanpassad och har en vänsterfot som är naturligt bra.

Det hade gått att välja Emil Forsberg som har form och redan visat internationellt med Malmö FF att han håller.

Men det blev alltså Erkan Zengin och det har sina för- och nackdelar, precis som det hade vart om Hamrén valt någon annan.

Zengin är, trots allt, mittfältare i grunden och van vid att försvara sig, han spelar i Turkiet och är van vid matcher det är så tungt tryck på läktarna att du inget hör och jag kan tycka att han har en väldigt bra förmåga att hålla i bollen (ibland lite väl mycket) som vi kan behöva ikväll för att inte studsa tillbaka i försvarsställning så snart vi erövrat bollen.

Sen är Erkan Zengin till synes helt oberörd av allt och allting, det kan också vara en fördel.

Problematiken är väl möjligen att det inte finns så mycket kraft i kroppen mot stora österrikare, att det blir två vänsterfötter på högerkanten (inklusive Pierre Bengtsson) och Zengin ibland kan försvinna i matcherna.

Men jag kan inte påstå att det är fel ”val”, det svaret har vi inte förrän efteråt.

Jag hade kanske gått på Forsberg som har extremt god form och som jag tyckte såg oerhört bekväm ut i rollen mot Estland, men jag kn inte påstå att det hade varit ett lätt val om jag nu (gud förbjude) hade varit ansvarig för laguttagningen.

***

Det är kul att vara tillbaka med Fotbollskanalen On Tour.

***

Långe Lundh delar ut rätt tunga och aggressiva kroppsslag när han bemöter en attack från Marcus Birro.

Så här: Serie A-vänner är väldigt aktivt högljudda och vill gärna självsäkert poängtera vad som är rätt och vad som är fel, men oavsett hur mycket de hörs på olika sociala medier så kvarstår facts: det är för få tittare. På tok för få. Som en jämförelse så visas det matcher i damallsvenskan som har betydligt högre tittarsiffror än matcher i Serie A.

Det behöver inte betyda att det ena eller det andra är ”mindre bra” på något vis, men dyra rättigheter ska betalas på något vis och är det då försvinnande få som tittar, då borde vem som helst förstå att det finns en gräns. Oavsett vad det handlar om.

TV4 har inte lagt ned matchbevakning i Serie A, däremot det utmärkta magasinen Club Calcio – som i sammanhanget var en ganska onmfattande studioproduktion. Men med för få tittare. Väldigt mycket för få tittare.

Det är nog likadant med spelsajten Rekat&Klart som Birro skriver för, om alldeles för få besökte sidan så skulle den läggas ned – även om de som fanns inne på sidan tyckte att den var fantastisk.

***

I Österrike talas det om REVANSCH med väldigt stora bokstäver och det är frapperande hur tungt österrikarna har tagit på förlusten på Friends Arena.

Visst, det var nådastöten för österrikarna.

Men det var poängtapp på annat håll som gjorde att de inte gick vidare, exempelvis i Kazakstan.

***

Du kan tycka vad du vill om att TV4 satsar rätt tungt på att bevaka Zlatan Ibrahimovics matcher i Paris. Jag skriver ”Zlatan Ibrahimovics matcher” och inte PSG:s eftersom alla ändå förstår vad det handlar om.

Men det är de matcherna som lockar i särklass flest tittare i den europeiska klubblagsfotboll som ligger under Fyrans paraply.

Att det sen betraktas av fotbollshipsters som ”mindre fint” är en sak, men det finns rätt många fler än100 000 skäl att tänka på vad majoriteteten väljer.

***

Och i Sverige skrivs det om en svensk ödesmatch och jag känner att det är att dra på lite väl hårt.

Det är en tuff öppningsmatch och det är viktigt att inleda ett kval bra, Hamrén har inte inlett med en förlust tidigare, till exempel.

Men vi förlorade här senast och tog oss ändå till en andraplats, vi kan förlora igen och ändå gå vidare (som 2:a eller via kval) den här gången också.

Herregud, du kan bli trea i den här gruppen och få kvala mot…ja, säg Finland.

Däremot håller jag med om att matchen är extremt viktig för Erik Hamrén eftersom hans förtroendekapital är mindre än någonsin tidigare. Det vet han. Och det vet, inte minst, alla som följer svensk landslagsfotboll.

Men vi behöver inte gräva ned det här landslaget om det blir en (för många, väntad) förlust här i Wien.

Det kan mycket väl gå ändå, det kan till och med vara så att Sverige förlorar tre av fyra matcher i höst och fortfarande kan gå vidare i slutändan – det har inte varit så lätt att kvalificera sig till ett mästerskap sen VM-kvalet till 1978, då Sverige fick Norge och Schweiz i en grupp på tre lag och på den tiden var de bägge nationerna inte vad de blev senare.

***

Marcel Kohler påpekade igår att Sveriges svaghet är att de är helt nya i ett system.

Jag förstår hur han tänker.

Vi kan utsättas för situationer som vi aldrig behövt lösa förut och som de allra flesta svenska spelare kan lösa i ett 4-4-2 om de så sover hårt mitt i natten.

***

Daniel Nannskog är en frisk fläkt på de här resorna. Om man säger så.

***

När jag ser 2-1-målet på Österrike i höstas…Kim Källströms passning till Zlatan: fantastisk!

***

Nr 11 gäller.

***

Jag är nöjd och glad med 1-1.

Och, ja, jag ser gärna ett pånytfött Sverige med ett eget etablerat spel som är vägvinnande och effektivt.

***

Till slut hittade jag till den där Interspar-butiken som hade öppet, den enda i hela jävla fucking Wien.

Den var knökfull av människor som handade förnödenheter de saknade en söndag.

De hade bland annat en hel hylla med allehanda sprit.

Däremot ingen tandkräm.

 

Småjobbiga vibbar när det stampas igång till Radetzkymarschen. Men tryck!

7 september 2014 16.00, Patrick Ekwall

Tänk att jag kunde gå ifrån min princip att alltid, alltid, alltid boka hotell själv.

Aldrig lita på någon annan.

Det har ju hänt förut: Långe Lundh med African Footprints i Johannesburg där jag fick bo hemma hos en granne utan värme i den sydafrikanska vintern eller det där ”spa-hotellet” på Malta som så enkelt lurade Lundh med bilder och som visade sig vara en rivningskåk, vilket fick Lundh att rusa nedför åtta våningars trapphus och vråla mot receptionen att ”this is a robbery”.

Sen trodde jag att jag kunde lita på finsmakaren Åslund i Abu Dhabi förra året, när det visade sig att han placerat oss mitt på en Firmal 1-bana med febril testverksamhet 08-22 och där jag bodde i en chikan. Dessutom låg hotellet soisådär tre mil utanför själva citykärnan.

Den här gången gick jag på Getingens rekommendation, vilket faktiskt skett en gång tidigare i Lissabon och då fick vi flytta till annat ställe innan vi ens gått in i receptionen, och det är oförklarligt att så kunde ske.

En blackout!

Hade det varit Bombaren så hade han, som han en gång gjorde under VM i Japan 2002 när han klev in på Hotell Hocki i Oita, vrålat: Deeeetta är ett vaaaandrahem!”.

Nu är det gränsfall och vi biter förstås ihop även om Lundh inte får plats i sin säng och mitt rum är så litet att jag måste smörja in mig i konsistensfett för att överhuvudtaget kunna röra mig.

Jag får skylla mig själv.

***

Wien bjuder på härligt eftersommarväder, det är 24-25 grader och det är upplagt för en härlig fotbollsmatch med specifik inramning.

Det blir lite väl jobbiga vibbar till -ni-vet-vad-nationalism kan jag känna när det stampas igång och flaggvinkas till Johann Strauss ”Radetzky March” inför match, men det går inte att komma ifrån att det är ett oerhört tryck.

Så var det förra året och så var det när jag här var här 1997 och den där jävla Andreas Herzog sänkte oss (igen).

***

Det är inte svårt att lida med Nabil Bahoui.

Här får han världens chans att få starta en kvalmatch, det som skulle bli hans livs match så här långt i karriären, och så går han sönder.

Hur gör Hamrén nu?

Trycker han in en annan färsking, Emil Forsberg, som är i form och kändes så trygg i systemet mot esterna?

Eller går han på säkrare kort, som Tobbe Hysén?

Trycker han in Erkan Zengin som var så lyclad i den här rollen mot Belgien eller litar han inte riktigt på Erkans defensiva förmåga?

Kan Johan Elmander bli aktuell för annat än ett inhopp nu?

***

Det är lite svårt att föreställa hur stor den här matchen är för österrikarna.

”It is a massive match for us”, sa min österrikiska kollega, när jag frågade om folk kommer släppa loss på arenan, trots att det ären måndag.

Det är väl ett bevis på att svensk fotboll för respekt med sig ut i Europa, kan jag tänka mig. Eller så har det att göra med Ibrahimovic.

För om vi vänder på det: Österrike på hemmaplan är ju knappast att betrakta som en supermatch hemma i Sverige, åtminstone int sett till själva motståndet.

***

Micke Antonsson fick göra podium för första gången i sin landslagskarriär.

För att han spelat någon säsong för Austria Wien.

Om nu någon hade glömt det, det känns som om österrikarna hade gjort det…

***

Frågor om vad som skulle kunna hända om det kanske blev så någon gång framvöer att Ryssland skulle kunna uteslutas för ett EM-slutspel om de möjligen tar sig dit om två – för konflikten med Ukraina…vad förväntar man sig för svar på det från en förbundskapten?

***

Nannskog är på plats.

Det garanterar en och annan bra story.

Pam-pam-pam!

***

Jag älskar att Kim Källström talar om att stämning på läktarna inte är det som spelare på den här nivån räds.

Utan tvärtom.

***

Rasta-Danne hade en tung start på dagen, men är på väg att hämta sig.

***

Allt, alltid, alltid boka själv.

Hur svårt kan det vara?

 

 

Mot Wien. Igen

6 september 2014 16.13, Patrick Ekwall

Oavsett fotbollskval så hamnar du alltid i Wien.

Det kan förstås vara matcher med Österrike, men också träningsläger inför andra matcher (på Lagerbäcktiden) eller mellanlandningar mot någon annanstans eftersom Wien serverar flighter mot länder som du reser till endast för att Sverige ska spela fotboll där.

Känslan är att jag har varit i Wien oftare än någon annanstans i kval-fotbollssammanhang.

Men det kunde förstås ha varit värre.

***

En träningsmatch mot Estland på en plan som knappt är spelduglig är exakt vad det är.

Vi fick ett unikt målrekord och det var minnesvärt.

Annars kändes det mest som ett träningspass förlängt med lite elva vs elva mot ett division 2-lag från Sundbyberg, eller nåt.

Det är förståeligt att det blir så slött och tafatt som det det lätt blev även om alla försöker intala sig att det är ”på riktigt”.

Alla vet att det blir någonting helt annat på måndag när österrikarna, helt enligt gammal tradition, eldar upp sig själva på läktarna med glüwein och smått tveksamma hymner med inslag av marsch.

Det blir ett vansinnigt tryck inne på Prater (eller Ernst Happel, vilket ni vill) och det är också det trycket som brukar kunna lyfta Österrikes landslag till framgång.

Det är nästan så långt ifrån en träningsmatch mot Estland på dödstyst Friends som du kan komma.

***

Jag kände att Emil Forsberg såg bäst ut av de nya mot Estland, mest eftersom han kändes extremt trygg i sin roll i ett system han trivs i.

Fart och finurlighet framåt, klok och bekväm i sitt positionsspel.

Men han åkte också på två ärketunnlar när han skulle försvara och Erik Hamrén var noga med att betona vikten av försvarsspel när det blåser snålt i Wien.

Min första tanke var då att spela Wernbloom med Ekdal och Källström på mitten, Larsson och Durmaz på kanterna.

Nu lutar det alltså åt samma tre på mitten som mot esterna och Nabil Bahoui som överraskning på den en kanten. Och Bahoui har ju väldigt mycket av det som Hamrén talat om att han vill se, såväl teknik, fart och – fysik.

Ett spännande val.

***

Zlatans 50 mål är ett otroligt rekord, inte minst sett till hur lång tid det tog innan han blev en etablerad MÅLSKYTT i landslaget.

***

Många vill ha ännu fler tillåtna byten i träningslandskamper och jag vet inte; då blir väl den här typen av ”produkt” ännu svårare att sälja till den eller de som nu ska konsumera den.

Tänk dig ännu fler avbrott än de 12 som det blir när två lag ska göra sina sex byten.

Jag kan tänka mig fler tillåtna byten (helst alla i paus) om man bestämde sig för att införa ”bytestider”, förslagsvis efter 45, 60 och 75 minuter. Däremellan endast byten om någon blir skadad.

Då får du max två bytesavbrott i matchen.

***

Om jag hade valt startelva i Wien: Isak – Mattias Johansson, Granen, Jonas O, Martin O – Seb Larsson, Ekdal, Källström – Durmaz, Zlatan, Forsberg.

***

Bästa minnet från Wien är ju knappast den förbannade Andreas Herzog.

Det är det utbrott Långe Lundh fick på ett teaterhotell i stan under EM2008 när wifin inte riktigt fungerade på hans rum.

En falling down i världsklass.

 

TV-expert framöver? Här är Zlatans svar

5 september 2014 17.21, Patrick Ekwall

Här har ni min och Rasta-Dannes (eller TV4:s eller Fotbollskanalens, vilket ni vill) intervju med Zlatan Ibrahimovic, som gjordes idag.

Vi har gjort några stycken, han och jag, men aldrig när han varit Sveriges mesta landslagsmålskytt.

Vi pratar om känslorna för rekordet, om den där tröjan, om livet som fotbollsspelare och superidol, om att gå på stan, om att Maximilian tycker att han är bättre än vad Z är, om glädje, om ett ”normalt” liv, om Österrike, om att slå Anders Svenssons rekord.

Och om att bli TV-expert. Eller INTE bli det.

 

Zlatan som Zlatan är – eller vad är alternativet?

3 september 2014 23.52, Patrick Ekwall

Landslagsgruvan nu i kvaltider och det är också ett tecken på att sommaren är förbi.

Även om september sedan länge är lite av det nya maj; det kan vara alldeles bedårande ljummet med stark och vacker sol, det kan vara hagel och vantar på.

Oavsett vilket har maj och september alltid varit de månader då jag jobbat mest under året (bortsett från mästerskap på sommaren, då du sliter rätt hårt och länge även om du inte syns…), ett tecken på att fotbollen är igång på allvar.

Ett bra tecken.

***

Lite trea på bollen men det går inte att slinka undan Anders Svensson-gate, även om jag fortfarande är mest chockad över att han flög privatplan och bilderna på honom i en flygplansläderfåtölj som om vore han en oligark eller nåt.

Det kändes väldigt lite en helt vanlig Anders Svensson.

Men skitsamma.

Vad var det han sa egentligen?

Att Sverige är bättre utan Zlatan Ibrahimovic?

Eller att Sverige mycket väl kan vara bra, även den dag Zlatan slutat?

Vill du dra rätt hårt så kan du självklart gå på den tröttsamma linjen, den som Jan-Lennart, Sven-Erik, Bengt-Olle och alla dom inte orkar släppa – den om att Sverige skulle vara bättre UTAN Zlatan. Vilket förstås är skrattretande på sitt sätt.

Men sanningen var väl ändå snarare att Svensson trodde på ett Sverige utan Zlatan, när Zlatan lagt av?

Det gör jag också eftersom alla generationer på något vis har sin tid, men om det blir bättre eller sämre finns det ju ingen människa i världen som vet.

Däremot så var det förstås väldigt intressant och modigt att påpeka det faktum att det finns spelare i landslaget (och jag tror inte att Rasmus Elm är ensam) som ibland hämmas av att Zlatan Ibrahimovic är störst, bäst och vackrast på och utanför planen.

Jag är övertygad om att det zlatanska styret inte är ett styre som alla trivs med eller spelar som allra bäst i.

Det är ju en sanning som de flesta som följer landslaget känner till sen ganska länge.

Men det är inget nytt för någon av spelarna som tagit steget ut från en lugn och trygg svensk miljö och hamnat i en karg proffsmiljö, det finns stora stjärnor överallt vars ego tar störst plats och får göra det eftersom man anser att det är bäst för laget och för att alla inte kan få lika stora godispåsar som hemma på Idrottsplatsen.

Utan att veta exakt, så är jag övertygad om att rätt många spelare i Elfsborg hyser den största respekt för Anders Svensson – eftersom han är den klubbens i särklass största stjärna.

Men ämnet är intressant.

Du kan självklart ställa Erik Hamrén mot en vägg och kräva större rättvisa eller en annorlunda balans i den hierarki som råder. För det är aldrIg bra om det finns spelare som inte trivs eller inte får ut sitt max.

Men vad är då alternativet? Eller: vad är Hamréns alternativ?

I den bästa av världar står alla och bakar bullar tillsammans i köket och tycker exakt likadant.

Men så tror jag inte det fungerar ens i ett lag i division 7.

Antingen så får Hamrén låta Zlatan vara som Zlatan är, få honom att trivas och på bästa sätt försöka integrera alla andra spelarna på bästa sätt kring guldkalven,

Eller så gör vi tvärtom.

Vi får leva med att vi i den här generationen har en superstjärna och rätta oss efter de förutsättningarna, i en annan tid kommer det se annorlunda ut och då får vi utgå från det.

Men nu har vi ett läge som bygger kring en spelare som är en av världens bästa. Ni vet själva vad alternativen bakom är.

Det är bara att välja ett.

Jag vet vilket jag hade valt, så som läget är idag.

***

När det finns de som vill tycka att 12 000 sålda biljetter till Sverige-Estland i en träningsmatch är ett publikfiasko så säger jag att det ändå är rätt bra sålt.

Sverige hade 13.000 mot Norge förra året, i augusti och Estland känns klart mindre attraktivt – och är klart sämre än esterna, som bland annat spelat oavgjort mot GIBRALTAR nyligen.

Ta sen gärna en titt på publiksiffror i helt ”vanliga” träningsmatcher på landskampsnivå och ni ser att att det vanligtvis är rätt dassiga siffror.

Igår hade Ryssland 3.500 pers på sin hemmamatch mot Azerbadzijan.

***

Annars är väl känslan att Ibrahimovic i ganska stor utsträckning vurmat för nya unga spelare i landslaget och tagit hand om de som kommit fram, allt från Guidetti till Ekdal, Tankovic  och Kacaniklic.

Minns hur han klappade om Tobias Sana efter den där missen mot Tyskland i Berlin.

***

Ska vi gå strikt efter dagsform så är känslan att Hamrén ska spela Granqvist/Jonas Olsson som mittbackspar.

Eller Filip Helander,  men han är inte med här.

***

”Patrick Ekwall-brasse” var förstås ett helt osannolikt rubrikord i Kvällan.

Vad fan är en ”Patrick Ekwall-brasse”? Finns det ”Patrick Ekwall-greker”? Bulgarer? Cypriotrer? Danskar? Moldaver?

I det här fallet så var det alltså de där två brassekompisarna som Pastor Paulinho ville ta till Sverige för e ville spela fotboll här och eftersom ingen visste vem de var så kunde de inte bara åka hit och spela i en etablerad klubb.

Jag sa att jag kände lite folk i min gamla moderklubb, BK Olympic i Malmö, som spelar i division 3 så löste det sig som så att de åkte dit och lirade.

Jag har aldrig sett eller träffat killarna. Jag tyckte mest att det var en rolig grej för min gamla klubb.

Men det är ju lite roligt att de är så pass bra att de uppmärksammats av större klubbar, bägge har provspelat med Ängelholms FF och när Rafael Leme dos Santos provspelade för Malmö FF så fick han (stackaren) alltså heta ”Patrick Ekwall-brassen” av Kvällsposten – med en klassisk agentbild på mig när jag talade i mobil, lite hemlig.

Så kan det också gå.

Frågan är nu om du helst är en ”Patrick Ekwall-brasse” eller hellre har GRAVIDSPÄNNING?

***

Hur resonerar de i Argentina, Portugal och Brasilien – skulle de hellre vara utan Messi, Ronaldo och Neymar?

De skulle såklart lösa det hyggligt eftersom de har ganska många bra spelare förutom sin stora stjärna, men de skulle aldrig ens komma på tanken att ens ifrågasätta om de skulle vara med eller inte.

***

Jag blir intervjuad om allt möjligt, de gamla vanliga frågorna men också en del nya, i podcasten ”sätet bredvid”.

Som är en skånsk intervjupodcast.

Du hittar den HÄR.

***

Det är förstås helt rätt att ge alla tre nykomlingar, Forsberg, Bahoui och Hrgota, speltid mot Estland.

Ska de testas någon gång så är det i sådana här matcher.

Förhoppningsvis får de minst en halvlek och inte en kvart på slutet, för det ger absolut ingenting.

***

TV4 sänder Sverige-Estland, sen tar Kanal5 över kvalmatcherna.

***

Långe Lundh har valt konferens med grupparbeten och lekar istället för att veva loss på landslagets samlingar.

Till och med Rasta-Danne var chockad över detta idag och frågade: ”Vad är det som händer?”

***

Känslan är att Tyskland kan tänka sig att förlora trehundra träningsmatcher mot Argentina, så länge de kan peka på VM-guldet från Maracana.

***

Det var för övrigt i september förra året som Tindra föddes och den 10:e fyller hon alltså 1.

På tal om att tiden inte riktigt står still.

 

 

Sirius - Öster
Tisdag 23 september kl 18:55
R Madrid - Elche
Tisdag 23 september kl 19:55
Empoli - Milan
Tisdag 23 september kl 20:40
Empoli - Milan
Tisdag 23 september kl 20:40