Patrick Ekwalls blogg

Därför vill jag ha en högerfot på högerbacken

29 mars 2015 12.12, Patrick Ekwall

Moldavien tur och retur.

In och ut.

Hem med tre poäng.

Som det var på Lasse Lagerbäcks tid.

En sketmatch, rätt många betraktare klart missnöjda, men Erik Hamrén och Co kan förstås peka på tabellen och till och med jag, vars mattekunskaper är klart begränsade, kan räkna ut att tre poäng är max antal poäng som du kan få med dig.

Sen är det en annan sak att spelarna överlag tyckte det var en ”bra match”. Så brukar det vara när det blir vinst.***

Jag såg vad jag såg.

***

Om Champions League gav svensk fotboll något när Malmö FF tog sig dit?

Ja, det gav den här landslagstruppen spelare som till exempel Erik Johansson, Emil Forsberg, Filip Helander och Robin Olsen.

Utan internationell erfarenhet på högsta nivå tror jag inte att några hade varit med här, knappast Erik Johansson, inte heller Robin Olsen.

***

Det är alls inga fel med Pierre Bengtsson.

Men han är vänsterback, jag skulle dessutom kunna påstå att han är jävligt mycket vänsterback.

Och en mycket bra sådan.

Jag tycker det är att göra honom en otjänst att använda honom som vänsterback eftersom positionen hämmar hans spel. Inte minst i möten med nationer som Moldavien, där ytterbackar har en väldigt aktiv roll i offensiven.

Pierre Bengtsson är väldigt enbent, av någon anledning är vänsterfotade spelare oftast det, oklart varför.

Det innebar först och främst att han fick vända upp till rätt fot varenda gång han skulle slå ett inlägg, vilket ibland kan vara fördelaktigt när bollen kommer i båge mot målet och gav Sverige (Zlatan) ett bra läge, men det blir en nackdel av flera skäl:

1) Motståndarna får enklare att skärma av en spelare som måste vända”rätt” 2) Flytet i ett anfall riskerar att stanna av och framförallt 3) Sverige kunde aldrig komma runt med sin ytterback i fart bakom moldaverna eftersom Bengtsson inte kunde trycka in bollen direkt.

***

Det kan inte vara svårt att säga sin mening om det förtryck som återfinns i en nation som Iran och som, bland annat, betytt att många iranska medborgare tvingats fly från sitt hemland och berika länder som till exempel Sverige.

Hur svårt kan det vara?

***

Damerna först?

Jovisst. men i mixade zonen råder djungelns lag och där görs ingen skillnad på kön.

Annat är det på Fotbollsgalan.

***

Talade som hastigast med Reine Almqvist inför träningen idag.

Han fanns på plats i Podgorica för att se Montenegro-Ryssland.

Reine tyckte inte det var mycket hetsigare på läktarna än när Sverige var där.

Däremot tyckte han, precis som många andra, att matchen såklart skulle ha brutits så snart det visade sig att Rysslad tvingades byta en spelare som skadats av något en åskådare kastat in.

När ett lag så tydligt drabbas (vi talar om ett byte efter 30 sekunder på en målvakt) av idiotin så kan det inte finnas något annat alternativ än att bryta.

Och spela matchen igen, dagen därpå.

Nu ville ryssarna inte gå ut till spel i paus, som blev 45 minuter lång, och istället fick de veta att om minsta lilla hände så bröts matchen direkt.

Efter straffen, klart feldömd menar Reine, så gick en rysk spelare fram till domaren med något som låg på marken där han hämtade bollen vid ett inkast och då bröt den pressade domaren matchen omgående.

Det var sannolikt därför spelarna började bråka, för att montenegrinerna menade att den ryske spelaren tog en given chans för att få stopp på matchen.

Oavsett vilket är det helt ofattbart att matchen fick fortsätta efter det att en spelare satts ur spel från början och att det sker på Gradski-stadion är ingen sensation. Arenan har drabbats av flertal skandaler, är gammal och sliten med en säkerhetsnivå som är noll.

Montenegro lär bli av med både poäng och hemmastöd, såklart.

Kan de – efter upprepade stökigheter – bli uteslutna ur gruppen?

Jag håller inte det som helt omöjligt.

I sådana fall räknas alla spelade matcher bort och det skulle gynna Sverige (1-1 i Podgorica). Blir det rysk seger med 3-0 efter bruten match så är det förstås till fördel för ryssarna. Och får Montenegro spela på tom arena framöver så är det förstås en fördel för motståndarna.

***

Iran?

Ett väldigt kompetent landslag.

De gjorde bra matcher i VM, var en straffdramatik från en semi i asitaiska mästerskapen och besegrade Chile med 2-0 häromdan.

Det blir betydligt bättre motstånd än Moldavien och för mig är det fortfarande en gåta hur de här moldaverna kunde få 1-1 med mersmak borta med Ryssland.

***

Tillbaka på Friends.

Sverige hade öppen träning idag, alla var välkomna.

Det kom cirka 50 pers, de flesta barn.

 

Touchdown Moldavien – då och nu

26 mars 2015 14.24, Patrick Ekwall

Chisanau. Igen.

Det som en gång var en klassisk journalistresa i chartrat Chitty-Chitty-Bang-Bang från Bromma via Landvetter och Warszawa (där planet tankades och soppan pröjsades cash) är snart en vana.

2001 första gången, 2011 den andra och nu sitter vi på ännu en resa i fotbollens tjänst till Chisinau, Moldaviens huvudstad.

För fjorton år sen var flygförbindelserna med Europas fattigaste land knapra.

Därför chartrade mediapacket (oklart vem som låg bakom) en vit smal propellerkärra och den fylldes till bristningsgränsen, när vi väl fyllt på med de sista passagerarna i Göteborg.

Och ett bestående minne från den resan är ankomsten till Moldavien.

Normalt är plattan runt en flygplats ett hav av buller.

När dörren öppnades till vårt flygplan möttes vi av den totala tystnaden.

Det var en märklig upplevelse och att flygplatsen inte direkt frekventerades särskilt hårt fick vi bevisat då dörren in till själva flygplatsingången var låst, moldaverna hade tagit en sen lunch, och efter övrigt bankade så dröjde det ett tag innan en tullanställd kom för att öppna och bad om våra pass.

Sällan, eller aldrig, hade de sett så många från västra Europa vara så ivriga att ta sig in i Moldavien, som då var en fattig och smutsig liten bortglömd avkrok i det ”nya Europa”, en kusin till ett Rumänien i nöd.

Det fanns två hotell i Chisinau.

De sidan om varandra i centrala delarna av stan. Landslaget bodde på det ena, lite finare. Mediapacket (och U21-landslaget med Zlatan Ibfrahimovic) på det andra, mindre fina.

Det var ett land på gränsen till häst-å-vagn.

Inte så mycket downtown, men jag och fotograf Tobias Lideberg åkte en bit utanför för ett reportage till Nyhetsmorgon om den misär som rådde.

Jag minns att det var som att resa tillbaka till en svunnen tid.

Och vi träffade knotiga, trasiga små barn med tomma blickar på en skola och på ett sjukhus. Jag hade med mig lite leksaker, kläder och skor som en gång varit Wilmas men det lilla (som blev så uppskattat) dämpade inte den nedstämdhet som bodde i oss när vi åkte tillbaka till Chisinau.

Matchen blev även den ett minne för livet.

Vi anlände till Moldavien i ett marsklimat som andades vår men på matchdagen vaknade vi till ett land klätt i snö.

Ingen hade räknat med oväder och kyla, jag hade packat lite väl tunt och köpte en sån där björnfällarmössa i ett köpcentrum där handlaren av mössor gärna ville erbjuda såväl starkare drycker som villiga damer till ”best price in Moldova”.

Jag nöjde mig med mössan som värmekälla och den hamnade till slut på bild när matchhjälten Marcus Allbäck intervjuades efteråt.

Sverige var på väg att tappa poängoch Allbäck slängdes in på topp och – som det rätt ofta var på Söderberg/Lagerbäcks tid – Sverige fick med sig sina tre poämng med lite flyt.

Allbäck gjorde matchens bägge mål sista tio minuterna.

Elva minuter senare släcktes hela arenan ned, liksom alla annan utebelysning i Chisinau, för att spara på energikostnader som landet var skyldigt Rumänien.

Och vägen tillbaka till hotellet gick längs gropiga grus- och asfaltsvägar i snöslask och kyla – och totalt mörker.

2011 hade staden och landet förändrats, förbytts och förnyats till det bättre.

Matchen gick på en modernare arena bland gråslitna DDR-höghus och den enda utflykten utanför stadskärnan gick till moldaviska landslagets egna camp där vi träffade IFK Norrköpings  Racu i ett väldigt modernt bygge med hotell, restaurang, gym och swimmingpool.

Då vann Sverige komfortabelt, 4-1. Zlatan var skadad och sparades, Tobias Hysén fick utgå med hjärtproblem och Johan Elmander gjorde lite som han ville.

Det ser annorlunda den här gången.

Åtminstone i det svenska landslag som flightar ned i eget plan från Malmö Aviation.

Och förhoppningsvis även i landet Moldavien.

***

Det slår aldrig fel.

Svenska fotbollslag kan testa med 3-5-2 (minns Lagerbäcks/Gazellens ”snilleblixt” i Albanien), 4-2-3-1 och 4-3-3 men till slut vänder svenska fotbollslag alltid tillbaka till 4-4-2.

Till tryggheten.

Du kan väcka vilken svensk fotbollspelare på vilken nivå som helst mitt i natten och säga att han om en minut ska spela högeryttermittfältare i ett 4-4-2-system och han behöver inte veta mer än så. För han vet.

Senast landslaget lämnade pratade ånga av spelarna om att systemet är förlegat och att INGEN ute i Europa längre spelar 4-4-2. främst för att du alltid blir en man mindre centralt.

Men man tager vad man haver och det är aldrig fel att kunna konsten att byta system med tanke på hur motståndet ser ut.

Sett till det så har jag inga som helst problem med att Erik Hamrén väljer 4-4-2.

Det är absolut läge för Isaac Kiese-Thelin nu och tanken är säkert att hans tyngd mot ett väldigt lågt försvar ska bana vägen för andra, som exempelvis Ibrahimovic.

Med Bahoui, Kacaniklic och Durmaz (till viss del, han har spelat mera centralt i de senaste matcherna) borta av olika skäl så försvann också rätt givna pjäser i ett kantlöpande 4-3-3.

Och då hade det varit svårt att få plats med Kiese-Thelin, inte minst.

Jag utgår från att Pontus Jansson gör Andreas Granqvist sällskap som mittback, så som det såg ut mot Frankrike i november, då de ställdes mot en storm långt mycket värre än den de får uppleva i Chsinau imorgon.

Sen ser jag allra helst en högerback som högerback.

I det här fallet finns bara Anton Tinnerholm i truppen, även om Seb Larsson känns naturlig på den positionen mot hans vilja.

Jag vill ha en spelare som kan forsa fram på kanten och om använder sin högerfot som leveransvapen. För att det blir bättre passningar/inlägg.  För att det går snabbare än att vända upp, vrida runt och använda vänstern. Och mot Moldavien måste det gå snabbt.

***

Längst bak, längst in, intryckt bakom en stor värmlänning utan möjlighet att fälla sätet.

Som att resa i ett skruvstäd.

Och efter bytet i Wien – detta porten till öst – i ett mittensäte mellan Långe Lundh och Tarlandao.

Jag kämpar.

***

Vad blev det bestående minnet av mitt fjärde El Clasico på plats?

Förmodligen en cementvandring på Barcelonas gator i natten med Lundh, i en oändlig omöjlig jakt på taxi.

Det var vi.

Och några tusen därtill.

Alla med samma syfte. Få tag på taxi som knappt existerade.

Vi gick och vi gick och vi gick, klockan tickade allt närmare Lundhs flygavgång i ottan.

Jag – och stora delar av Barcelona stad – hann höra vad Lundh ansåg om stadens taxinäring i ord som inte direkt lämpar sig i tryck innan jag med en snabb manöver lyckades hugga en ledig bulle framför näsan på andra hugade spekulanter.

Varför det inte cirkulerar mängder av taxibilar till och från Camp Nou timmarna efter ett El Clasico är förstås en intressant fråga och vill ni veta vad Lundh anser om just detta så ber jag er vänligen fråga via mejladressen olof.lundh@tv4.se

***

Att läsa om hur medarbetare på DN behandlats är beklämmande.

Och jag är helt enig med Lundh som i sin blogg beskriver sin förundran över att mediamänniskor inte vill uttala sig offentligt i känsliga frågor när de gärna kräver att andra ska göra det så snart det brinner till.

Jag ställde samma fråga på Fyran för några år sen när en nyrekryterad stjärnmedarbetare inte ville lämna ut sitt väldigt hemliga nummer och inte gärna svarade på journalisters frågor – som istället använde mig som nån sorts mellanstation eftersom jag alltid har varit möjlig att nå på olika sätt.

***

Än en gång, det blir rätt trist när matcherna mellan Barcelona och Real hamnar i ett läge då nästan alla spelarna på plan gör allt som står i sin makt för att simulera skador i syfte att få sin motståndare varnad eller utvisad.

Det handlar inte ens om att få frispark eller straff, då kan det IBLAND finnas anledning att gå ned när du störs tillräckligt mycket.

Det handlar bara om att lura domaren och bara om att straffa en motståndare.

Självklart kan inte varenda liten beröring, närkamp, tackling innebära att en spelare ska gå i backen, skrika ut smärta och inte resa sig förrän någon plockat fram ett kylspray som har samma verkan som ett klistermärke barn får hos tandläkaren.

Det blir patetiskt. Sorgligt.

Här har toppfotbollen absolut ett problem att ta tag i eftersom jag tror att det få ganska många människor att tröttna på fotboll på den här nivån.

Givetvis ligger ansvaret hos spelare och ledare, men när de ändå tappar kontrollen och/eller blundar för problematiken så kanske man någon gång måste gå in och straffa pelare i efterhand när skådespeleriet är för uppenbart.

***

”Vem ska ni skriva om när jag har lagt av”, frågade Zlatan Ibrahimovic på sin presskonferens.

Ja, dels om andra. Ingen är någons oumbärlig i det sammanhanget.

Men också om – Zlatan. Så kommer det för alltid att vara.

Se på Ralf Edström. Han slutade spela i början på 80-talet men han är fortfarande lika aktuell och intressant att skriva om som när han var aktiv.

Det blir Zlatan framöver också, intressant så länge han lever.

***

Jag, Lundh, TT-Skiöld och Bank var med då, när vi flaxade fram till Chisinau i chartrat vitt litet plan.

Och vi är med nu, på Austrians Fokker100 som tagit mark i Moldaviens huvudstad.

Men vi är också de enda-

Det år nya tider och skönt är väl det.

 

 

Behind the scenes (och Chippen-bonus)

26 mars 2015 07.59, Patrick Ekwall

Att göra TV är vad det är och har sina för- och nackdelar. Mest för.

Ibland är det mitt i smeten dit hela världens fotbollsblickar vilar.

Och ibland är det på Karlavägen utanför Scandic Park, en svinkall torsdagskväll vid 23-snåret.

Men allting har sin charm och roligt är det.

Bakom kulisserna på Camp Nou, studion med Anna, Långe Lundh och Johanna.

Så nära du kan planen du kan komma.

Bakom kulisserna på Camp Nou del 2, hos kommentatorerna Hussfelt och Lille-Anders.

Så högt upp du kan komma.

Bakom kulisserna på en gata i stan, sent en kall onsdagskväll.

Väldigt långt bort från glamouren.

***

På tal om glamour, jag bjuder på en liten favorit i repris: Hemma hos Chippen i Dubai.

Med rutschkanan, motorcykeln, chaffisen (älskare Chippens dubai-engelska!) och när han berättade om 300.000 kr rakt ned i fickan,

 

På plats på Camp Nou: så minns jag hatmötet

22 mars 2015 13.05, Patrick Ekwall

Efter flera dagar med regn, småkyla och halvdystert spanskt marsväder bjuder våren upp idag, lagom till El Clasico på Camp Nou och det finns alla tänkbara förutsättningar för en föreställning som förväntas bli något alldeles extra – och då är det redan extra-extra innan matchen ens har börjat.

Jag minns mitt första El Clasico på plats, någon gång i slutet på 90-talet

Det var speciellt på sitt sätt.

Den gudabenådade fotbollsdansken Michael Laudrup hade gjort det förbjudna bytet och gått från Barcelona till Real Madrid.

Nu kom han tillbaka till Camp Nou för första gången.

Och det var inte bara Barca vs Real, det var också mötet mellan två som avskydde varandra, Laudrup vs Johan Cruyff.

Kung Cruyff var tränare i Barcelona och det hade skurits sig totalt med Laudrup när två fotbollsgenier ville och tyckte olika…det var inte direkt första eller sista gånge som Cruyff hamnade i konflikt.

Det finns en klassisk situation i matchen när en boll rullar över linjen rakt mot Cruyff som står utanför sin bänk och mot bollen för att ta inkastet springer – Laudrup.

Publikens sus höjdes för några sekunder, de ville verkligen se holländaren förgöra och förnedra sin danska antagonist.

Cruyff missade inte chansen.

Han skänkte inte Laudrup en tusendels uppmärksamhet, det var som om han inte existerade på jordklotet och då stod han bara någon meter från honom inför världens blickar på en fotbollsarena.

Barcelona vann med 3-0, om jag minns rätt, och jag var lite smått besviken på publiken som ägnade 90 minuter åt att skrika ”puta” mot Michael Laudrup och brydde sig mindre om själva matchen.

Jag har större förhoppningar på kvällens match…med Messi, Neymar, Suarez på den ena sidan och Ronaldo, Benzema och Bale på den andra.

Bland mycket annat.

Och det är förstås en fröjd att få vara på plats.

***

Snacka om oflyt för Alexander Farnerud.

Med Jimmy Durmaz skadad så tror jag att han hade haft hyggliga chanser att få starta matchen mot Moldavien borta.

***

Jag frångick ännu en gång (jag är en idiot) min princip om att alltid, alltid, alltid boka hotell själv.

Därför hamnade jag och Långe Lundh på ett sunkhål i väggen som jag tror att jag hade kunna syna på 100 mils avstånd via deras hemsida.

Det påminner om klassikern på Malta som Lundh bokade, det var där han satte nytt maltesiskt sprintrekord när han galopperade ned för åtta trapport och rusade mot receptionsdisken med fradga i mungiporna, eld i blicken och vrålade ”The room I had and the price – it is a robbery!”.

Fågelskådaren var bokniningsansvarig den här gången och ursäktade sig något om fyra stjärnor och pool på taket.

De fyra stjärnorna har de köpt på Spaniens motsvarighet till Kiviks marknad och poolen på taket…ja, hålet till en pool finns. Men inget vatten. Poolen ligger som ett sönderrostat bilvrak på en skrotningsfirma i Upplands Väsby.

Om du någonsin kommer i närheten av Sunotel Central i Barcelona: gör allt för att hålla dig därifrån!

***

Det ska bli oerhört intressant att se hur framförallt Real Madrid uppträder i den här matchen.

Ingen kan ha missat Barcelonas (och Messis) smått overkliga första halvlek mot Man City.

El Clasico inrymmer så mycket svallande känslor att det säkert kan vara tufft att hålla sig kall och lugnt mata på en med en taktisk plan som är mera avvaktande.

Men känslan är att Real Madrid måste tänka safety first med tanke på den form som inet bara Messi har, utan hela laget. För att attackera i svindlande kontringsspel mot en Barcadefensiv som har väldigt mycket men som absolut kan blöda när det går riktigt jäkla fort och motståndarna kommer förbi den press FCB använder sig av så fort de förlorat bollen.

Om Real väljer att sätta hårt mot hårt, fart mot fart, attack mot attack – ja, då blir det att spänna fast sig i säkerhetsbältet för då blir det åka av för hela inträdesbiljetten.

Intressant, oavsett vilket.

Det jag INTE hoppas på ör att vi får ett sånt där El Clasico som vi har haft lite för många på senare år, där ALLA springer omkring på planen och jagar domaren efter varje domslut och spelar över i ständiga förösk att försöka få sin motståndare varnad eller utvisad.

Det är då El Clasico blir som allra sämst. Bara känslor, bara hat och alldeles för lite fotboll.

***

Kvällens match ser du i TV12 med start klockan 20:20.

Vi har studio på plats på innerplan.

Direkt efter matchen sänder vi Fotbollskanalen Europa från Camp Nou med start kl 23:15 i TV4.

Jag ska erkänna att du kan ha sämre uppdrag i det här jobbet.

Landslaget, Zlatan, Ingessons bok och ett snabbt tåg med gåsnäbb

21 mars 2015 11.32, Patrick Ekwall

Det var En Frisör som heter Hannah som kom med idén…eller idé och idé, det var nog snarare ett någon sorts krav: ta ledigt i några dagar, åk iväg.

Jag hade möjligen funderat lite i de banorna själv.

TV4, Expresson, Pådden, bloggen, klädkollektionen, TV-laget-apparaten – allting tillsammans, ständigt och jämnt, aldrig riktigt off, alltid väldigt på, sju dagar i veckan i år efter år.

Det kokar lätt över i grytan då.

Jag var i behov av att dra ut sladden i åtminstone ett par dagar.

Sagt och gjort: jag podcastade i tisdags, drog till Marbella i ottan morgonen därpå och har sen dess inte gjort ett dugg som kan betrajtas som ”jobb” (mer än möjligen ett par mejl, det ska erkännas).

Förvisso har regnet öst ned över Solkusten, men det har varit lite skitsamma. Några dagar på en favorit, Hotell Puente Romano, lugnet i att bara vara ledig och två timmars padel varje dag har varit skönt; jag har läst ut två böcker, bara en så sak, tidigare har jag inte haft tid till två kapitel.

Ryckte sladden gjorde jag inte. Så enkelt är det inte, då hade jag blivit tokstressad av det och det brukar ta minst två veckors ledighet innan jag hamnat i ett sådant mood att jag kan rycka en sladd bort från verkligheten.

Men jag åtminstone dragit ut sladdjäveln lite långsamt, från och till.

Inte stänga av, men starta om.

Det brukar hjälpa mot det mesta och det var ett tag sen skärmen var släckt.

***

Jag och Peter Japan tog först en svår stek på Danny Wess’ favorithak, Los Banditos, nere i Puerto Banus och avslutade sen med Barcelona-Manchester City på ett av Linekers pubhak.

Tillochmed hyggligt ölstinna engelsmän var som förstummade av det Barcelona och Lionel Messi uträttade i den första halvleken.

En och annan skrek något om ”fucking sloppy defense”, men även de mest enöga gav vika till slut.

När Leo Messi är sådär overkligt bra och snurrar omkring med boll och motståndare lite som han vill, då undrar du till slut vem det är som står med fjärrkontrollen; någon spelar Fifa.

Overkligt.

***

Alexander Farnerud kändes helt given i det landslag som Erik Hamrén presenterade igår.

Robin Quaison var däremot en överraskning.

Quaison är absolut en spännande spelare som gjort det förvånansvärt bra i Italien, men han har aldrig varit med i diskussionerna förut och han har fått begränsat med speltid.

Och självklart är det underligt att Johan Elmander, som har spelat väldigt lite i Bröndb sen januariturnén där han var klart underkänd, är uttagen igen.

Erik Hamrén kan inte klippa den navelsträngen, det är uppenbart.

Nu heter det att Johan är med för att stötta unga spelare och det är ju väldigt vackert, men dels är det inte så värst många orutinerade spelare med i truppen och dels är den ju fylld med spelare som har all tänkbar erfarenhet på landslagsnivå – vad är det Elmander kan göra med unga spelare, som alla de andra inte kan?

Och ska ett A-landslag verkligen bestå av spelare som plockas ut med de premisserna? Är inte Marcus Allbäck ”players manager” med just en sådan funktion att hålla Quasion eller Tinnerholm i handen om det nu ska behövas?

Mest synd blir det ju om Johan Elmander, som är den godaste av fotbollsspelare som du kan ta del av. Nu får han skit för att han blir uttagen och det är inte direkt hans fel.

Ska vi bara gå på dagsform i den positionen som Elmander räknas till så hade jag lätt valt Alexander Gerndt före.

Ska vi blicka framåt så finns det en uppsjö spelare som borde gå före.

Men det är som det är med uttagningar, det finns nio miljoner förbundskaptener som vill göra sina val – men bara en som bestämmer.

****

Jag läste Klas Ingessons bok ”Det är bara lite cancer”, skriven av Offsides Henrik Ystén (som numera heter dubbelnamn, vi pratar en del om just dubbelnamn i senaste Pådden), från sida nr 1 till det allra sista bladet utan att stänga igen boken.

Det är en fin liten bok. Som handlar om Klas och om fotboll. Men egentligen mest om livet.

Jag skrattade (det finns några ljuvliga berättelser om Anders Limpar, bland annat) och jag grät en skvätt.

Boken skakar om.

Det är en bok där alla läsare vet slutet innan de börjat läsa, det handlar om det ofrånkomliga: döden.

Du får absolut en ”annan bild” av Klas Ingesson när han återger sin hårda kamp mot en motståndare som är omöjlig att besegra, där han ena dagen är Skogshuggaren gjord av stål och den andra lika skör som vem som helst.

Det är en sorglig bok med ett mörkr och dystert slut, men det är också ett ljust och fint minne av en man som vägrade ge upp.

Boken slutar med döden, men någonstans väcker den ändå liv på vägen dit.

***

Det vore synd att påstå att Zlatan Ibrahimovic har tur i lotteri.

***

Just i detta nu på ett fasansfullt snabbt tåg vars lok ser ut som näbben på en gås.

I full fart genom ett grådystert Spanien, från Malaga till Barcelona på drygt fem timmar.

300 km/h når den här anknäbben upp till och du sitter bekvämt i första klass och allt känns toppmodernt.

Men: ingen wifi.

Folk får säga vad de vill om SJ, jag åker rätt ofta Stockholm-Göteborg, oftast i tid och alltid med ett fungerande wifi ombord.

Har man ett av världens snabbaste och modernaste tåg så bör man ha ett wifi att erbjuda ombord 2015.

***

Det ska bli väldigt intressant att se hur Hamrén gör med målvaktsposten.

Efter sin ryggskada har Andreas Isaksson varit bänkad i turkiska ligan.

Det är väl sannolikt också därför som tre målvakter har plockat ut och min känsla är att förbundskaptenen riktat in sig lite på Robin Olsen för framtida brruk.

Sker det målvaktsbytet nu i vår?

***

Är det verkligen så förvånande att det blir sådan uppståndelse kring Zlatan Ibrahimovics verbala urspårning förra helgen?

Är det inte snarare ett tecken på 1) vilken superstar Ibrahimovic är i Frankrike, landets enda riktigt stora utländska fotbollsstjärna 2) vilken stark status fotbollen ändå har i Frankrike 3) att Frankrike har en Idrottsminister som är på riktigt och som är engagerad.

Och jag har varit med tillräckligt länge på alla nivåer för att förstå att spelare (inte minst Zlatan) kokar över efter dåliga matcher och säger saker som de inte borde säga. Sen köper jag inte alltid att det tyder på att du är en ”vinnare”, som att man måste bete sig så för att vara en som vill vinna, för det finns många olika typer av människor och personligheter som blir vinnare.

Hade fransoserna rätt att bli förbannade så till den milda grad?

Hur man än försöker vända och vrida på det så är känslan att han tycker att Frankrike är skit, det går inte att komma ifrån. Jag kan komma på hundra andra andra rätt elaka saker/ord som svensken hade kunnat säga om domaren och om alla andra i hela världen som uppenbarligen var emot PSG – men han valde ändå att ge sig på LANDET Frankrike. Vad det nu hade med domarens svaga insats att göra? Klart att fransmännen känner att han inte direkt älskar deras land. Klart de reagerar. Hur hade vi svenskar reagerat om en utländsk superstjärna (som vi då inte har här av förklarliga skäl, men tänk tanken) sagt att ”Sweden, this shit country”?

Självklart drar det iväg och når galna proportioner när citatet ska ut och vandra och kommenteras på regeringsnivå för vi kan alltid hävda att Frankrike har större problem än så att rota i.

Men här hemma i Sverige var det inte längesen vi hade en statsminister som kommenterade den fjantiga rövbombningen under EM 2012 och som kallade till nationell TV-sänd presskonferens när Djurgårdens tränare tvingades avgå.

***

Jag sprang på Jonas Wirmola också, det blev en middag på Puente Romanos utsökta italienare men vi hann också förbi Marbella Football Center för att se Kalmar FF mot norska mästarna Molde. Imponerande 1-1 för Kalmar i en riktigt tung batalj.

Rasmus Elm satt på en bänk och tittade på men sägs vara på väg tillbaka, sakta men säkert.

***

Det enda jag inte riktigt gillade i Ingessons bok var en känga åt Thomas Ravelli i samband med en jippomatch i Ödeshög. Den kändes mest onödig.

***

Modou Barrow i U21-landslagets trupp är förstås helt rätt.

Det ska bli intressant att se var Barrow står.

***

Jag är helt säker på att fransmännen tyckte att vi svenskar reagerade orimligt när Zlatan skämtade om den där cykeln till damlandslaget.

Vi reagerar olika på olika saker i olika länder. På gott och ont.

***

Däremot visar de film på tåget via TV-skärmar, som på flyget.

***

Att dra upp ”för lite speltid” som ett steninristat argument för att ta bort spelare ur en landslagstrupp föll pladask redan under tiden då Söderberg/Lagerbäck var förbundskaptener.

De petade spelare av det skälet, men när Henrik Larsson lagt gipset fanns han med på planen även om han så gick på kryckor.

Det var förstås rätt och ingenting annat, för det handlar sällan om ”tillräckligt med speltid”. Snarare om vilken spelare det är.

Som i fallet Elmander just nu, till exempel.

Muamer Tankovic var flavor of the month för ett år sedan och Hamrén villa ha med honom så pass mycket att han lät lagkapten Ibrahimovic övertala killen att välja Sverige före Bosnien/Hercegovina.

Då hade Tankovic fått spela en del, men inte så värst mycket, i Fulham.

Nu har han pendlat i speltid i AZ – men startat minst lika många matcher som till exempel Quaison, för att ta ett exempel om vi nu måste jämföra (jag är mest ute efter att ”speltid” är relativt sett i förbundskapeners ögon).

Jag tror inte att Tankovic är vare sig bättre eller sämre nu än för ett år sen, eller jag tror nog att han är lite bättre med ytterligare ett års erfarenhet på en ung spelare.

Min högst personliga känsla är att Muamer Tankovic absolut borde vara en man ska kunna slåss om en plats i U21-lagets EM-trupp till sommaren.

Nu har han – enligt Tankovic – fått veta av Håkan Ericsson att han inte ingår i planerna för sommarens EM-slutspel. Jag tror att det är det som knäckt Tankovic allra mest, inte så mycket för att han placerats i det yngre U21-landslaget.

Är det inte lite konstigt att redan i mars räkna bort Tankovic för ett U21-landslag i sommar, en spelare som för ett år sen ansågs bra nog för att spela i A-landslaget?

Förnedrande?

Nej, det är förstås inte. Det är det aldrig att bli uttagen i ett svenskt landslag, oavsett nivå.

Men förståeligt att Tankovic blir förbannad och besviken.

Jag tror inte att det var det han hoppats på när Ibrahimovic ringde för ett år sen. Om vi säger så.

***

Nu väntar jobbet i Barcelona: vi ser El Clasico på plats, jag sitter och tittar på under TV12-sändningen och direkt efter matchen sänder vi Fotbollskanalen Europa på plats från innerplan.

Jag vet, det är ett hårt jobb, ett jäkla slit, men någon jävel måste göra det…

Jag gläds med PSG, jag gläds med Zlatan

11 mars 2015 23.32, Patrick Ekwall

Fotboll är fotboll, resultat är resultat, det finns vare sig ”rättvisa” eller små marginaler och Champions kan, det vi sen gammalt, vara något som är för jävligt.

Men ändå.

Jag gläds med Paris Saint Germain.

Jag gläds med Zlatan Ibrahimovic.

Det såg ut som om han skulle bli bestulen – en sista gång – på sina drömmars mål.

Nu lever den mirakulöst vidare och har Uefas bestraffningskommitté bara gnuggat ögonen tillräckligt noga så ger de honom max en matchs avstängning.

***

Dramatiken!

Och brassarnas revansch: David Luiz på Stamford Bridge och Thiago Silva efter den Mellberg-handsen.

***

Nej, vi behöver inte ens se en repris på duellen mellan Zlatan Ibrahimovic och Oscar för att uppfatta att satsningen är tuff men att svensken drar in fötter och ben ganska tidigt.

Det är inga små fötter, inga korta ben, det är inget du viker in utan att det syns.

Just därför är det direkt ett ohållbart beslut av den holländske domaren Björn Kuipers.

Inte så mycket för att han tar ett felaktigt beslut utan för att han tar det – till synes – på en sekund. Som om han bestämt sig direkt. Utan eftertanke.

Det är en sak att döma en straff eller en frispark när beslutet i bland måste tas omgående, I det här fallet hade han blåst för frisparken som ju alla såg. Men det går att andas innan du drar upp ett rött, fundera fem sekunder  och sen välja sitt beslut.

Kuipers drog det omgående ur fickan.

Det innebar inte bara att Zlatan Ibrahimovic fick lämna den största av klubblagens stora scen, kanske för sista gången.

Det innebar också att den stora matchen tappade sin förväntade karaktär, så som matcher gör vid en tidig utvisning.

Och det är väl ändå högst troligt att Diego Costa fått den där straffen som han skulle ha när Cavani trippade honom klumpigt i straffområdet.

Jag påstår inte att Björn Kuipers tappade matchen. Eller MATCHEN, den vi hade sett fram emot.

Men han förstörde den till stor del.

Sen är det en annan sak att Paris SG knappast vände ut och in på Chelsea under matchens första halvtimme. Och Londonlaget hade inte direkt bjudit in till ett fyrverkeri och det var knappast att förvänta. Men det här var ju den typen av fotbollsdrama där vi ville se alla huvudrollsinnehavarna vid liv hela vägen till slutscenerna.

Nu fick vi 60 minuter med ett lag som stod rätt still och var rädda om det de redan hade och ett som uppträdde heroiskt uppoffrande men mest fick chansa på Cavani-kontringar.

Du behöver inte vara Zlatan-vän för att påstå att du hade hoppats på någonting annat även om det blev ett drama som inte liknande någonting annat.

***

Bye, bye Premier League?

Eller kan Arsenal vända i Monaco?

***

Dani Alves, alltså?

Är det vad som ska bygga Projektet PSG till den allra högsta nivån?

Jag kan villigt erkänna att jag inte är någon Dani Alves-vän men de senaste säsongerna i Barcelona och ett VM-slutspel i Brasilien har väl alla sett.

David Luiz var ett galet köp sett till vilka pengar som PSG handlade för.

Dani Alves på ett treårskontrakt känns inte klokt.

***

Shaktar Donetsk blev ungefär som en match i Bundesliga.

***

Jose Mourinho bäddade skickligt, som vanligt, när han dagen före matchen valde att betona hur fult han ansåg PSG spelat i första matchen.

Jämförde i något andetag med aggression som du kan hitta hos Shrewsbury Town (vad tusan nu stackars Shrewsbury hade med den här matchen att göra).

Klart att Björn Kuipers förstår engelska, klart han vet vad som hade sagts.

Det borde inte påverka en domare på Kuipers nivå, med all hans erfarenhet…men man vet ju aldrig.

Jose Mourinho säger ingenting utan att det finns en tanke som kanske kan förvandlas till handling.

***

Projektet lever vidare i Paris och laget som var helt uträknat på alla sätt för några månader sen har idag chansen att vinna fyra titlar den här säsongen, alla fyra som de ställt upp i.

Och drömmen om den där jävla Champions lever vidare för Zlatan Ibrahimovic.

 

 

 

 

 

 

Cupen fick fart – tack vare ”träningsmatcher”

10 mars 2015 17.27, Patrick Ekwall

Jag utgår från att man lär sig av misstagen och därför gick jag inte loss på gräsfröna över gräsmattan när snön hade smält bort och det såg lite kalt ut på sina håll.

Då slutade det med att jag hade en djungel av grönt i olika nyanser som aldrig slutade att växa.

Och helt ärligt så ser det ut som om det växt även vintertid.

Nog för att Bromma hade 18 grader helgen men det har ju varit isande kallt under flera vintermånader, ändå ser min gräsmatta tillräckligt grön ut för en allsvensk match i mars.

Kan gräs växa under snön?

Ska kolla med med min polare Geert den Ouden om han vet någon som kan svara på sådant.

***

Tänk att ”träningsmatcher” i februari/mars var det allra bästa sättet att få full fart på Svenska Cupen.

Med god hjälp av AIK-Hammarby-derbyt förvisso, men ändå – cupen lever lyckligare än på väldigt, väldigt länge.

För tanken med gruppspel i Svenska Cupen under vintermånaderna var nog först och främst att skapa tillräckligt bra (och ”verkliga”) matchtillfällen inför seriespelet. Nuförtiden fullt möjligt med hjälp av konstgräs.

Inte så mycket för att”rädda cupen”, de försöken hade nog ebbat ut redan för fem-sex år sen. Istället handlade det om att göra det till något tillräckligt nyttigt.

Redan förra året gick det att ana ett större intresse. Många lag med starkt publikunderstöd fick bättre fart på sina matcher när det gällde något mer än bara en träningsmatch. SvT:s sändningar på play gjorde sitt förstås, cupmatcherna blev något alla kunde se med hjälp av den skattepeng man redan pröjsat för licensen.

Och andra mediaaktörer gjorde sitt till.

Sen kom förstås AIK-Hammarby på köpet som en fantastisk bonusboost, men jag har sett matcher på annat håll som bjudit på bättre publiksiffror än allsvensk fotboll gjorde på 80-talet.

Och – direkt på lottningen gick det att läsa krönikor och kommentarer kring de kommande matcherna. Och då talar vi om kvartsfinaler.

Det är möjligt att det är i svallvågor av 08-derbyt med 40.000 pers men ändå. Det gick knappt att hitta en kvartsfinallottning av Svenska Cupen förut mer än möjligen på förbundets egen sida. Något överdrivet, men inte mycket.

Och jag gillar vad jag ser.

Helt uppenbart var det ett lyckodrag att förlägga cupspelet när ingenting annat fanns att tillgå för svenska lag. Mitt i seriespelet blir cupen mer som den fattiga kusinen från landet på besök, allsvenskan är för stark i sig och slog ut cupspelet.

Sen kunde det blixtra till i en final, minns AIK-Djurgården men det kunde också bli 1200 pers på Råsunda för Helsingborg-Gefle en grå och dyster kväll i november.

***

Lasse Larsson död. Endast 52 år gammal.

Beskedet kom i söndags som en isande kall chock.

Oväntade dödsbud gör förstås alltid det, men det är värre när det drabbar någon i alldeles för tidig ålder.

Jag ”växte upp” med Lasse Larsson under min yrkeskarriär. Han slog igenom ungefär samtidigt som jag började min sportjournalistbana på Kvällsposten och under en period så var det väldigt mycket Lasse Larsson: en blixtrande snipor i straffområdet med tassande, kattliknande, steg som likt Dan Corneliusson alltid stod där bollen kom när det luktade mål.

Och för en ung grön reporter var det alltid tacknämligt med en fotbollsstjärna som var snäll.

Lasse Larsson var alltid det. Han tog sig alltid tid.

Det är fruktansvärt trist att de allra godaste alltid tvingas lämna oss alldeles för tidigt.

Tankarna förstås till hans närmaste och gamla klubbkamrater.

***

Fotboll för alla var ett fantastiskt fint initiativ.

Inte minst eftersom fotboll – när det gäller aktörer och när det gäller konsumenter – överallt alltid är för alla.

Bland det allra bästa Zlatan Ibrahimovic har sagt handlar just om att fotbollen ska välkomna alla, oavsett vem och vad du är.

Det finns bara mörka moln kring omständigheterna som gör att AIK:s Sofia B Karlsson tvingas lämna sitt uppdrag i klubben efter sitt jobb med för ”Fotboll för alla”. och nu som CSR-ansvarig.

Det är bara så tragiskt att fotbollen ibland tvingas leva i en värld där ondskan sätter agendan och kidnappar godheten.

Och det mest deprimerande av allt: vem är överraskad?

***

Var det verkligen David Moyes det var fel på?

Eller var det någonting annat?

***

Emir Bajrami bryter alltså sitt kontrakt med Panthinaikos för att försöka hitta en lösning på sina ryggproblem i Sverige.

När jag träffade honom i Aten i november berättade han ingående om sina oerhörda ryggproblem, men då kunde han ändå spela enstaka matcher – även om det innebar att han fick leva med smärtor dagen efter.

Bajrami har sannerligen haft otur och frågan är väl om han någonsin blir frisk nog för att spela fotboll på elitnivå. Jag är inte helt säker på att han själv vet den frågan.

Trist för Emir givetvis, men även för svensk fotboll – för något år sedan var han en spelare som skulle vara med och bygga ett ”nytt” svensk landslag.

***

Hade Friends byggts på min gräsplätt så hade gräset aldrig varit några problem.

Så tippar jag allsvenskan (i mars) 2015

3 mars 2015 11.20, Patrick Ekwall

Hat är skit, främst anonymt och när det bara går ut på att svinna ned människor för hur de är eller ser ut.

Någonstans är jag glad över att vi 2015 fått upp ögonen för det svineri som pågått via nätet väldigt länge även om det vilar en tragik över att det gått så långt att människor tvingas ge upp jobb och känslan för sitt liv bara för att det sitter fega kräk med sitt tangentbord i nån mörk källare och spyr ut sitt hat urskiljningslöst bara för att de känner för att göra det; ondskan lever i så många och när nätet kom och de slapp springa till en offentlig toalett för att klottra ut sin sjuka mobbing så var det som att ge dessa människor en fribiljett till djävulskapet. Och komma undan med det.

Det är bra att kvällstidningar uppmärksamma och synar hot, hat, förföljelse, mobbing, trakasserier på nätet – sådant som drabbar någon varenda minut varje dag, på en skolgård, en arbetsplats, bland grannar, idrottsföreningar och de som kallas för ”offentliga personer” och därmed anses vara allmänhetens spottkopp just därför.

Sen är det en annan sak att det var just kvällisarna som gav hatarna de allra största vingarna när man valde att publicera allt tänkbar anonymt skit – och fick möjligheten att göra det utan att det som publicerades löd under ansvarig utgivare.

Man ville gärna ha skiten under sitt paraply för att dra ännu fler idioter till klick. Men man ville inte stå för det som publicerades.

Kvällstidningarnas (och andra stora publicisters ska sägas, TV4 är en av dessa via sina sajter om ni undrar) val att sprida hat triggade bara ännu fler att hata eftersom de nådde så sjukt många fler än någon liten hatsajt.

Jag skrev om detta för många år sen och ni som har följt bloggen vet vad jag tycker och i vilken utsträckning jag påpekat detta. Men aldrig ett svar från enda ansvarig från ansvariga utgivare under alla dessa år. Nu jagar de andra som gör likadant – och det är förstås bara bra i grunden,

Kvällisarna ändrade sitt system för några år sen, alla som ville kommentera behövde registrera sig via Facebook, det blev krångligare att segla under falsk flagg, och då försvann säkert 70-80 procent av alla kommentarer.

Gissa gärna varför?

***

När Svenska Cupen är igång och snön smälter undan går det inte att låta bli att tänka på allsvenskan.

(Även om det alltid kommer en sån där jäkla snösmäll i mars, bara att förbereda sig mentalt på den).

Jag har plitat ned små tankar kring de allsvenska lagen för Getingens allsvenska bilaga och i det uppdraget ingick också att tippa allsvenskan.

Att göra det i mars är ett omöjligt uppdrag.

Möjligen lite enklare i slyet på augusti.

För de lag och trupper vi ser idag kan vara helt annorlunda de vi ser efter sommaren när halva allsvenskan är kvar att spela.

Vissa lag har hunnit byta ut en helt startelva på sina håll.

Så när du tippar får du gå lite på grundtrupper och möjligen fundera kring om vissa lag har spelare som lär säljas av och/eller om de har resurser att köpa nytt.

Jag tippade så här:

1 Malmö FF

2 Elfsborg

3 AIK

4 Häcken

5 Örebro

6 IFK Göteborg

7 Helsingborg

8 IFK Norrköping

9 Djurgården

10 Kalmar FF

11 Åtvidaberg

12 Hammarby

13 Halmstad

14 Falkenberg

15 Sundsvall

16 Gefle

 

I grundtipset är det svårt att undgå Malmö FF som guldfavorit även om de tappat mycket.

Känslan är ändå att klubben har ett stort självförtroende och massor av resurser i grunden.

Få har sett Magnus Wulff Eikrem in action på riktigt, men många har hyllat honom. Mina norska kollegor vill hävda att det är ett klipp och en spelare med kapacitet högt över Skandinavien. de hade exakt samma uppfattning om Celso Borges, när han kom till AIK från Fredrikstad.

Malmö har en defensiv de kan bygga på och det är förstås värt mycket. Samt några hundra miljoner om det skulle krisa.

Jag tycker Elfsborg ser stabilt ut och lär bli ännu tryggare med Magnus Haglund tillbaka. Här är det också så att klubben har kontrakterat upp spelare smart och få lär försvinna över en natt. Mycket allsvensk kvalitet i Marcus Rohdén, lillebror Holmén och Viktor Claesson.

AIK lär få det oerhört svårt att ersätta Celso Borges. Som målgörare, framspelare och spindel i lagnätet.

På något vis tror jag alltid på Häcken. Det slutar oftast med att de släpper in sjuhundra mål och blir typ femma.Och fyra är ju inte långt från femma.

Örebro visade i höstas att de har någonting på gång och jag tror de blir bättre.

Blåvitt och HIF är svårbedömda så in i helskotta. Kan bli precis vad som helst. Uppåt eller nedåt.

Att släppa in fyra mål mot Norrby är i det närmaste helt ofattbart för ett allsvenskt lag, men jag förutsätter att Per Olsson stagar upp som vanligt. En typisk niondeplacering.

Kalmar FF kan förstås bli någonting helt annat med en frisk och stark Rasmus Elm, men om det vet vi ingenting just nu. Åtvid är alltid bättre än vi tror.

Hammarby? Ja, god hjälp av fantastiskt hemmastöd ståklart. Men det är väldigt oklart hur det lag man ställer på planen står sig i allsvenskt tempo. Jag tror på en bra start i euforins tecken, sen lär det bli kämpigt efterhand när det blir vardag.

Halmstad har sålt bor Boman som gjorde underverk i två säsonger på Örjans Vall, Falkenberg får ju ett enormt svårt andra år, Sundsvall har vad de har och inga stora resurser och Gefle dansade på nedflyttningslinan redan förra året och räddade sig kvar med ett kval.

Ungefär så.

***

Och att begå brott via nätet – via hot, trakasserier, förföljelse – är INTE yttrandefrihet. Det är brott, ingenting annat.

***

Min söndagskrönika om skidor.

Fick fart på norrmännen. Mest de omskriver med Caps Lock.

***

Många skrek efter fiasko när Iaaac Kiese-Thelin inte gjort mål på sina fem första matcher för Bordeaux.

För et år sen visste han väl inte ens om han skulle platsa i IFK Norrköping?

Och hur många utlandsproffs har gått rakt in som ordinarie i stora ligor när de sålts iväg? Många har inte kostat som Kiese-Thelin, förstås, men det är en anmärkningsvärd resa han har gjort.

Fortsätter han att utvecklas kan han bli ännu bättre på det han är br på, vilket ju rätt många svenska landslagsspelare intygat efter att ha sett honom i träning.

Men allting går ju inte på en enda dag, jag tror inte ens Zlatan Ibrahimovic fick spela fullt ut direkt när han gick till Ajax. Och han kostade nästan 90 miljoner.

***

Jaga hatarna, helt enkelt.

Det ska inte vara så enkelt att bara kasta skit på andra utan att stå för sina åsikter.

 

 

 

Slutbilderna i Manchester sa inte allt, men det mesta

24 februari 2015 22.54, Patrick Ekwall

Det sämsta med februari är att du blir sjuk bara du stoppar ut näsan utanför dörren, det bästa är att månaden hinner ta slut innan den riktigt börjat.

Och att Champions League drar igång igen.

Snart är det mars, vi kan tro på en annalkande vår och sen är allsvenskan här.

***

Det måste ändå ha stått skrivet någonstans att om Messi är som Messi, när Neymar är som i VM och Suarez när han är som allra bäst – då blir det att åka av och då krävs det mer än en stabbig Vincent Kompany för att få stopp på karusellen.

Att släpa ut Kompany som centralgestalt fungerar numera hjälpligt mot Burnley, Sunderland och sånt. Åtminstone i ett lag som väldigt ofta dirigerar såväl tempo som bollinnehav.

Men Kompany mitt i ett stillastående City mot ett flyfotat Barcelona är som att bygga ett korthus; du vet att det komma att ramla ihop till slut.

Han bjöd på 1-0.

Han försökte tokbryta Leo Messi i en underlig framstöt utanför straffområdet vid 2-0.

Och det allra mesta som kom runt, kom över, kom bakom – det kom förbi Kompany.

Inte för att på något vis förta Barcelonas grace och försvarsspel bygger aldrig på en enda spelare, men det var nästan smärtsamt att se hur rundad Manchester Citys lagkapten blev i den första halvleken.

***

Jag vet ju hur vädret ser ut i Malmö i januari, i Sydney i december, på Island alltid, i Aten i juli eller i en öken mitt i sommaren.

Det är som det alltid har varit.

Nu är det förstås ingen större vetenskap eftersom ”alla” vet och vet du inte kan säkert någon berätta för dig.

Men när Sepp Blatters Fifa-gäng fått tillräckligt att njuta av och lade sina röster för ett VM i Qatar 2022, då var det ingen som hade en aaaaaaning om att det är 40 grader och stekande hett i Qatar på sommaren.

Allt och alla lägger ned så mycket kraft och så mycket pengar på att sälja in sitt värdskap och det flygs in delegater från hela världen som ska syna tilltänkta arrangörer och vad de kan erbjuda (om vi helt bortser från vita kuvert eller allehanda allmosor) – men inte någonstans lyckades någon ta fasta på vilket klimat som råder i Qatar i juni-juli.

De som röstade ville eller kunde inte förstå det så uppenbara att det är helt omöjligt att spela fotboll där och då.

Men Qatar skulle alltså ha fotbolls-VM och det skulle spelas på sommaren, precis som vanligt.

Antingen så trodde Fifa-lirarna att shejkerna kunde köpa solen och få den att lysa lite mindre och lite svagare eller så gick de på idén om att arenorna skulle ”klimatstyras” via någon mega-AC eller så hade de inte en aning.

Ja, eller så var det någonting helt annat.

Det mesta lutar väl åt det sistnämnda.

Nu är det ändå sju år till Qatar-VM, vi ska inte glömma det, och alla ligor i hela världen hinner få all tänkbar tid att anpassa sig till ett VM  som spelas i december.

Men det är en helt annan sak.

Inför omröstningen var det aldrig tal om ett julaftons-VM och det hade varit mycket svårare att få igenom. Dessutom hade ju det gett helt andra förutsättningar för andra arrangörer, exempelvis Australien som hade kunnat erbjuda ett väldigt attraktivt (ur klimatsynpunkt) ”vinter-VM”. De arrangerade nyss ett fantastiskt asiatiskt mästerskap.

Men det är möjligen skitsamma.

Hade de funnits en tät shejk på månen så hade Fifa kunnat lägga ett VM där och sen snopet konstatera: jaså, ligger det där borta?

***

Till och med Piquet av idag ser ju mindre stabbig ut än Kompany.

Ja, Piquet såg ju snarare bättre ut än på mycket länge i den här matchen.

***

Vi ska absolut inte räkna ut Dortmund, det är uppenbart efter resultatet i Turin.

Tyskarna är på gång och kan vända på hela sin säsong med ett bra resultat i Dortmund där 1-0 räcker för avancemang.

En rysare väntar.

***

Dani Alves har aldrig varit någon större favorit i mina ögon.

Jag tycker att han varit väldigt överskattad i långa stunder och blivit betraktad som någonting extra för att han så ofta tar sig framåt från sin högerbacksposition, vilket inte direkt är omöjligt i ett lag som i nio fall av tio har överlägset bollinnehav och trycker ned sina motståndare.

Jag tycker att han har alldeles för hög felprocent i fladdriga inlägg, usla frisparkar, är gnällig och att han ständigt spelar över – klart över snittet i La Liga, där simulerandet är värst i Europa – för att skaffa sig fördelar som bestraffar motståndare i form av varningar/utvisningar. Precis som i den här matchen.

I VM tog det ett tag men till slut upptäckte tillochmed gammel-Scolari att Dani Alves inte längre höll tillräckligt hög klass.

***

Jag har ju koll på att det är VM i skidor i Falun och tittar gärna om det finns en möjlighet.

Men jag känner inte att jag MÅSTE.

Därför är jag inte riktigt i balans med den hysteri som genomsyrar Sverige (och Norge, sen tar väl hysterin slut va?) och som fått Bladet att skicka ut Simon Bank i faluskogarna (inte fjällen, notera: INTE fjällen).

Det som varit mest spännande att följa fram till idag har varit att svenska skidkrönikörer (inte Bank) skrivit argsint om att norska journalister ställt frågor som kan ha upplevts som sexistiska och efter det att Getingens man inlett den debatten så kom Bladets kille långt efter med ett småförvirrat stycke motangrepp eller om det möjligen var ett försvarstal, det gick inte riktigt att bena ut.

Oavsett vilket så var det förstås väldigt roligt och häftigt att det gick så bra för Charlotte Kalla som så många hade trott och alla hade hoppats.

Hon är en fantastisk idrottskvinna och har redan så mycket på alla sätt som gör att hon snart tar över efter Zlatan som ledande idrottspersonlighet i Sverige.

***

Messi missade väl den där straffreturnicken för att han helt missbedömde hur mycket skruv det var på bollen efter Harts räddning?

Det hade krävts rätt mycket balans, kraft och styrka i en dyknick för att få den bollen att gå rakare efter pannträffen. Inte omöjligt. men rätt mycket svårare än det såg ut.

***

Ingenting är avgjort ännu men det är förstås ett väldigt högt berg som Manchester City ska bestiga och ta sig över för att nå en kvartsfinal i Champions.

Framförallt har jag svårt att se hur de INTE ska släppa in några mål när de tvingas gå framåt på Camp Nou.

Nu slutade alltså den här första matchen med att Manchester City-spelarna och hemmapubliken knöt nävarna i ett jubel och en lättnad för en räddad straff som bara gav en förlust med 2-1 inför ett returmöte i Barcelona.

Det säger inte allt, men det mesta.

 

 

Därför tror jag på stor fördel Chelsea i returen

18 februari 2015 00.40, Patrick Ekwall

Det har sagts och skrivits mycket i en debatt om vad som anses rätt eller fel när det gäller att rota fram suspekta åsikter från förtroendevalda och/eller hets, hat, förföljelse, mobbing och förtal från människor.

Mest för att det skett på nätet.

Överallt annars så anses det nog helt OK att just sådant förs fram i ljuset, för att vi vill slippa rasister i svensk politik och för att vi gärna inte vill ha människor som begår återkommande brottsliga handlingar.

Media (eller tidningar, om ni så vill) har i alla tider avslöjat rätt mycket och många som valt att handla i en förhoppning att de gjort det inkognito.

Journalister har granskat mycket som har varit väl värt att granska. Alltid. Åtminstone sen jag började läsa tidningar på 70-talet.

Att granska brottslighet på nätet år 2015 är inget konstigt, för nätet är ingen fristad för brottslighet.

Ni som har följt den här bloggen i tio år  vet att jag under lång tid tagit strid mot anonyma kommentarer, främst de som getts vingar av stora mediahus som valt att låta kommentarerna publiceras utan att lyda under ansvarig utgivare. Det var stundtals smutsigt och där har varenda en ansvarig fegt glidit undan.

Nu är det bättre, för sen en tid tillbaka måste de som kommenterar registrera sig under sin Facebook-profil.

Det innebar att över hälften av kommentarerna försvann, liksom den allra värsta skiten. Gissa gärna varför.

Men det som slår mig i den senaste debatten handlar inte så mycket om vilken idioti och vilket jävelskap som frodas på nätet, för det kan inte komma som en överraskning för någon.

Istället har jag slagit av människors frenetiska kamp för att få vara anonym i en offentlighet.

Att allt som ska förmedlas, tyckas, påstås ska vara anonymt – skitsamma om det handlar om pelargoner, bilmotorer, favoritresmål eller om ren och skär brottslighet genom förtal, hot och förföljelse.

Eller allra mest om rent skitsnack, om vad och hur man tycker om folk. För det är, det vet du, en alldeles för stor del av de sidor som människor gärna frekventerar på nätet.

Det strids för en värld eller ett samhälle där folk ska sitta bakom sina tangentbord och via en signatur sprida skit likt dåtidens tjattriga skvallerkärringar eller skolgårdens fega mobbare.

Hota, hata, kränka, ljuga och kalla folk för saker.

Istället för att – som jag gärna gör – strida för att vi ska stå för våra åsikter, alldeles oavsett vad de gäller. Eller ta strid för de som ständigt drabbas av skiten på nätet. Och då menar jag inte alls vi som gärna bli benämnda offentliga personer (som om det alltid innebar att man var en helt lovlig spottkopp) utan alldeles för många andra, sannolikt ett tiotal på varenda skola i Sverige, varenda dag.

Men, nej det pågår en kamp för en värld i anonymitet.

Det ska tyckas, hånas, jävlas, vädras, spridas, klankas, förtalas, hotas, mobbas men det ska göras bakom ett påhittat namn från en plats där ingen ska kunna ställa dig till svars eller där du aldrig vill eller vågar ta ansvar för det du gör.

Så fegt, så ryggradslöst, så bakåtsträvande.

Och en drivkraft jag omöjligt kan förstå.

***

Champions League är här igen, likt ett fint litet vårtecken.

Och när slutspelet är igång har du bara två matcher att välja mellan varje kväll.

Det var inte väldigt svårt att välja mellan PSG-Chelsea i Paris och Sjaktar-Bayern i Lviv.

***

Du vet vilken styrka det ligger i varumärket Hammarby när halva media-Sverige (och hederliga text-TV hos den staliga televisionen) tokbevakar en träningsmatch mot ett MLS-lag.

Jag har egentligen inga problem med det, jag älskar följa de allsvenska lagens upptakt och matchen drog 10.000 pers i nån sorts Herbalifederby.

Men nyhetsvärdet i själva matchen var inte mycket mer värt än när andra lag träningsspelar inför allsvenska starten. Och när hände det att en träningsmatch liverapporterades på SvT Texts förstasida senast?

Inte när Djurgården mötte Vardar ikväll.

Inte när Malmö FF mötte DC United tidigare i år eller när IFK Göteborg mötte FCK i förra veckan.

För att ta några exempel.

Men skitsamma.

Det är som det är och vi vet redan nu att Hammarbys intåg i högsta serien kommer att lyfta allsvenskan.

***

Du kan aldrig räkna bort Zlatan Ibrahimovic, utom möjligen i Champions League.

Han och PSG höjde sig ett par snäpp när det väl var dags för en stormatch med internationell touch och kanske borde det ha gett Zlatan och Co en seger.

Men det var bara det att Thibaut Courtois än en gång bevisade att han snart är världens bästa målvakt.

Det känns som klar fördel Chelsea i returmötet , dels eftersom Chelsea kan spela på resultatet och dels eftersom Chelsea sällan går mållöst från en match av den här karaktären på hemmaplan.

Jag ger PSG 20 procent att åka hem från London med ett vinnande resultat. Inte mer.

***

Tänk att någon hade funderat ut att döpa hockeyns kvalspel till ”Meca Hockey Race”.

Jag har inga problem med att Sverige säljer namn på ligor (vi är sist i Europa där, på gott och ont) men ändå.

***

Jag tyckte Cavani var strålande och ett ständigt hot.

Vad tror ni om ett PSG med 4-1-3-2 med David Luiz som extraback och Cavani/Zlatan centrerade i returen?

Känslan är ju att Cavani är mycket bättre ju längre in i mitten han får komma och det var också från en sådan position han gjorde målet.

***

Fotbollskanalen Europa hade en starttid på 00:05 i sönd…förlåt, måndags.

Ändå satt det 100.000 uppe och tittade.

Djupt, djupt imponerande.

Tack alla som kämpar med oss under dessa jobbiga sändningstider.

***

Det går förstås att tycka en hel del om Zlatan Ibrahimovics kupp med avdragen tröja i samband med det samarbete han inlett med FN:s World Food Programme.

Ingen kan komma ifrån att det i grunden är ett väldigt fint och värdigt initiativ att stå som en av ambassadörerna för en väldigt god sak. Jag gillar när Zlatan allt oftare använder kraften i sitt namn (eller sin kropp, för den delen) för att framföra ett budskap, jag gillar att han allt mer har förstått att han kan göra skillnad – på ett bra sätt.

Om allt detta råder det inga tvivel.

Men satte han sig själv före laget när han valde att medvetet ta det där kortet i mötet med Caen för att visa upp sin kropp? Ja, det handlade om WFP men i det här sammanhanget kom det också att handla om hans lagkamrater och en fotbollsklubb.

Vad hade Zlatan själv tyckt om…låt oss säga…Edinson Cavani gjort något liknande för en annan organsation? Nu är inte Cavani Zlatan så det hade säkert aldrig varit aktuellt, men du förstår säkert vad jag menar.

Det är kluriga frågor -förutom den om Cavani, för det hade INTE uppskattats – eftersom det är lite svårt att hävda att en fotbollsmatch eller ett gult kort är förmer än en kampanj för hungrande barn i världen.

Å ena sidan.

Men om någon annan vill kampanja för någon annan organisation i en annan match…vad är det värt då? Var går gränsen för hur spelare ska och kan utnyttja fotbollsmatcher för syften som är egna eller andras, oavsett hur vackra de är?

Å den andra sidan.

***

Nej, det är INTE yttrandefrihet att förtala, hota och förfölja.

Inte ens om det sker anonymt på nätet.

Alla som påstår det har helt missuppfattat innebörden av yttrandefrihet.

***

Min söndagskrönika i Getingen – om barn. Underbarn.

***

Det gick liksom inte ta miste på vad Jose Mourinho kände för slutresultatet 1-1 på Parc des Princes…det förnöjsamma anletet sa att han räknar med att ro hem returen i London om tre veckor.

***

Anders Borg och Army of Lovers!

***

Det är en sak att tycka.

En annan att vara människa nog att stå för sin åsikt.

Det är en åsikt jag alltid att står för.