Patrick Ekwalls blogg

Gudjohnsens briljans i Sluttningsfolkets fin-Bromma

Det var längesen vi sågs, jag och Sluttningsfolket.

Men nu var det dags igen och den här gången blev det ytterligare ett kärt möte; i Annecy, Sluttningsfolkets lilla paradis.

Staden är en saga, som ett vackert väsen, som om någon ställt fram en kuliss från vacker Hollywood-film och förvandlat den till verklighet.

Här bor och laddar Island mellan sina matcher, vilket möjligen beror på att Sluttningsfolket alltid gillat ö-folk, främst via en Monsieur Serge Randbaud som sitter i Sluttningsfolket världsunion…Randbaud är uppvuxen i ett timmerhus på en sluttning längs berget Pyton de Neiges

på den franska ön Reunion utanför Madagaskars kust.

Han har också visso koppling till Island, då hans kusin gift sig med en isländska (Brinni Hästurdottir)  och startat en fårfarm på en riktigt svår sluttning längs med Kverkfjöll och dessutom tog de brons i mixed-tennis vid Sluttnings-EM vid berget Gunnbjörn på Grönland för sjutton år sen.

De var framförallt väldigt starka i nedförsbacke, hade en del problem mad att får kraft i slagen när de returnerade uppför.

Annecy är Sluttningsfolkets fin-Bromma, här få du punga ut med väldigt mycket för ditt boende, även för ett enklare litet radhus i komplex lutning på Alperna utan direkt utsikt över bedårande Lac d’Annecy.

Det är förståeligt att islänningarna mår bra här.

Oslagbara omgivningar och en liten stad som bjuder in till både en promenad, en fika, lite shopping eller ett helt vanligt liv vid sidan om fotbollen.

Eftersom den svenska landslagsledningen inte riktigt hade samma kontakter så valde de istället att isolera sig på regniga atlantkusten i en spökliknande by som heter Pornichet.

Det är alltid viktigt att ha god kontakt med Sluttningsfolket, det har jag alltid sagt.

***

Eidur Gudjohnsen på dagens isländska presskonferens som befolkades av 40-50 utsända varav ett 10-tal var britter.

Resten från Europa.

Och Eidur var mästerlig.

Han briljerade på helt felfri engelska och navigerade sig snyggt mellan de engelska gamarnas frågor, som i stort sett bara handlade om Pep Guardiola och Jose Mourinho (han har haft bägge, precis som Zlatan) utan att för den saken skull komma med undvikande svar.

Jag uppskattade också den väldigt avslappnade stämningen med den humoristiske mediachefen Omar Smararson vid rodret.

Det märktes tydligt att Island mår bra och att Island har självförtroende samt att deras inställning till media inte var särskilt komplicerat.

***

När Sverige åkte ut så åkte rätt många kollegor hem.

Men jag och Tarlandao är kvar. Och kör bil.

Sju timmar Paris-Annecy igår, idag sex timmar Annecy-Nice.

Den ståtliga Vita Hingsten får jobba och förutom en liten punktering så har den skött sig prickfritt.

Vi tar bilen så mycket det är möjligt eftersom vi har en massa utrustning som är bökig att transportera på tåg eller till och från flygplatser.

Men också för att flyg och tåg inte alltid går på de tider som vi vill att de ska gå.

***

Har helt glömt frågan till Hamrén från Göteborgs-Posten som någonstans ifrågasatte om Zlatan Ibrahimovic är Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna.

Klassiskt att göteborgare vägrar släppa Gunnar Gren, Torbjörn Nilsson, Svarte Filip och Bebben i den frågeställningen.

***

När tar EM fart?

I kvartsfinalerna?

***

Jag hoppas inte.

Jag drömmer inte.

Jag jobbar.

/Janne Andersson

***

Islands spelare kommer från följande klubbar: Bodö/Glimt, Hammarby, Start, Krasnodar, Odense, Malmö FF, IFK Göteborg, Lokeren, AIK, Cesena, Swansea, IFK Norrköping/Rapid Wien, Århus, Basel, Cardiff, Udinese, Sundsvall Augsburg, Nantes, Kaiserslautern och Molde.

Det är ett bra lag, med bra spelare – jag hävdar fortfarande det.

Islands lag kan absolut jämföras med det svenska i total styrka, även om sju spelare hämtats från allsvenskan (Sverige hade tre från allsvenskan, det kanske säger något annat dessutom).

Men framförallt säger det att du kan nå framgång på andra sätt än att bara lita till en världsstjärna.

Island har under en längre period (inte bara i EM) visat att de har ett starkt och svårslaget LAG.

***

Vem valde Pornichet? VEEEEM???

Träd fram.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Hamrén valde att bygga Zlatans lag, inte ett lag runt Zlatan

Jag vet mycket som inte är bra för livet, som rökning, krökande, ohälsosamt leverne, köra bil en söndag i Stockholm eller den där jävla stressen,

Och så är det fakirflighter under mästerskap.

Speciellt de direkt dagen efter ett svenskt respass och en alldeles för lång arbetsdag, kväll och natt.

De morgnarna rycket lätt några månader när livet ska räkna ihop en total på slutändan.

Som i morse.

När röken lagt sig i flash och mixad zon på Allianz Riviera hade klockan för längesen tickat förbi midnatt.

Långt förbi.

Och eftersom vi alla behövde vara på andra sidan Frankrike (vid atlantkusten utanför Nantes) kl 14:00 idag för Erik Hamréns sista presskonferens så handlade det om att komma iväg i tid.

Jag, Lundh, Tarlandao samt SvT-kompisarna Jempa Björck och Leffe Johan hade en flight kl 06:50. Via Lyon.

När jag satte alarmet på mobilen var klockan 02:00.

04:45 var det väckning. Möjligt att jag somnade vid halv tre.

Det är bara att bita ihop.

Men du blir inte äldre av sådana morgnar, det kan jag lova.

***

Det gick lite som befarat.

Hela EM, såväl som matchen mot Belgien.

Jag sa innan att Sverige har något spännande på gång och jag tycker det fortfarande med en skön ny generation.

Men påpekade också att det kan sluta hur fan som helst.

Spännande räckte inte.

Vi kan alltid prata hur mycket vi vill om Erik Hamrén och hans fel och brister, peka på detaljer som jag inte riktigt kunde förstå.

Han hade ett ansvar att få ihop den trupp han hade till ett bra lag och det misslyckades han med; Sverige tog en poäng på tre matcher och enda målet var ett självmål.

Men han kunde inte springa, dribbla och skjuta själv och ibland får du även ställa krav på spelarna, om vi nu ska rannsaka.

Vi talade om att vi hade en solid defensiv (och det hade vi sannerligen), men en defensiv är inget försvar om du inte har mycket till anfall.

När bollen studsar tillbaka lite för ofta, för snabbt och för många gånger så hamnar du till slut i ett läge där något går lite snett någonstans och så har du släppt in ett mål.

Kanske inte i division 5 Hästveda, men i ett EM-slutspel.

Vi kan självklart påpeka att domaren dömde konstigt (även om de ju alltid blåser MOT sparkaren vid lågt huvud) i en situation eller att Sverige hade ett par chanser vid fasta situationer.

Men överlag saknade Sverige flyt i sitt etablerade anfallsspel, det fanns ingen fart i alldeles för förutsägbara val av passningar, det fanns ingen spets, för få idéer att för att hitta tillräckligt smarta och vägvinnande lösningar.

Vi hade sannolikt EM:s svagaste centrala mittfältssduo (sett över hela truppen), sett till kreativitet i kombination med speed. Och då spelade de nästan alltid mot tre motståndare.

Vi sa inför mästerskapet att vi hade Zlatan och äntligen ytterligare ett starkt hot i offensiven, Emil Forsberg. Sett till förutsättningar så tycker jag att bägge klart underpresterade.

Vi hade anfallspartners till Zlatan som bägge fick stångas och springa för två, främst i defensivarbetet, att de sällan hade kraft till annat när de väl var på väg att få bollen under kontroll.

Vi var med all rätt nöjda med det arbete som Sebastian Larsson gjorde över enorm ytor, på sin kant men också centralt, men han blev också en yttermittfältare som knappt fick in ett enda vettigt inlägg.

Det är svårt att få ihop så mycket till offensiv kraft om du lägger ihop både 1+1 och 2+2 av det som jag nämnt ovan.

Då blir det som det blir, det blir ett självmål av en back som heter Clarke och spelar i Aston Villa. Inte mer.

Och vi kan i all oändlighet tycka att Sverige gjorde ”en bra match” (kan bli tokig på det uttrycket) mot Belgien (som inte behövde vinna) men jag kände aldrig att Sverige var riktigt i närheten av att vinna en match.

Vi var för dåliga, helt enkelt,

Ibland är det inte svårare än så.

***

Det är svårt att inte tycka enbart gott om Kim Källström som efter matchen kommer bort till en intervjumikrofon, är välformulerad, godhjärtat och klok.

Jag kommer att sakna honom när jag åker till nästa landslagsläger i höst.

***

Det är alltid lätt att leta fel och det här är inte ett försök att göra det, jag vill ändå ta upp det.

Det här med att lägga laget under mästerskap långt borta i Frankrikes Eslöv och isolera sig fullständigt på nåt halvgammalt kurhotell…är det verkligen vad spelarna mår bäst av?

Det var likadant i Kiev för fyra år sen, när spelarna aldrig tog sig utanför murarna på det slott man bodde i en skog någonstans utanför Ukrainas huvudstad.

I Pornichet fanns hotellet och dess bekvämligheter, vinden, regnet och en gata med ett torg och en pizzeria mittemot rådhuset.

Vill dagens spelare inte kunna ha chansen att röra sig lite fritt, ta en fika och se andra människor som i vanliga livet?

Efter fiaskoboendet på den holländska vischan (Oijsterwijk) 2000 bodde svenskarna i städer som Kobe (2002), Cascais/Lissabon (2004), Bremen (2006) och Lugano (2008).

Sen har landslagsledningen valt att isolera sig helt i en skog (2012) eller i en strandhåla (2016).

Vill spelarna ha det så när det går in på andra veckan och man redan spelat en jävla massa pingis?

Jag vet inte.

***

Erik Hamrén var tärd, tagen och förstås sjukt besviken när han tog emot media under sin sista dag som förbundskapten.

Förståeligt av många olika anledningar.

Han har säkert känt av hur vindarna blåst kring hans person de senaste åren och insåg att han inte direkt toppade några popularitetslistor en dag som denna…det är ingen rolig insikt att sluta med.

Erik Hamrén döms lite elakt för att folk retade sig på honom. Kanske var det västarna, kanske var det shiningsnacket, kanske var det SvFF:s kraftfulla miss att sätta honom i SvT:s VM-studio för analyser (vilket kräver mer än att säg att det är viktigt att gör mål), kanske var det oförmågan att nå fram med budskap som var trovärdiga nog.

Egentligen gjorde Erik Hamrén bättre kval än Tommy Svensson (1992 kvalade aldrig Sverige in som arrangörer till EM) som misslyckades kapitalt till EM 96 och VM 98, men alla vill minnas Tommy som en vinnare.

Kanske har/hade det med personlighet att göra.

Men vi ville också ha en annan attityd, en annan framtoning när vi tröttnat helt på Lasse Lagerbäck. Åtminstone trodde vi det.

Folk (och media är också folk) kan var jävligt elaka ibland och det kommer kanske med jobbet. Hamréns. Fotbollsspelares. Såväl som mitt ibland. Man får lära sig att leva med det. Min känsla är att Erik aldrig riktigt gjorde det.

Kunde vi kräva mer av det jobb som vi egentligen borde bedöma? Ja, det kunde vi. Borde vi.

I relativt beskedliga grupper tog Erik Hamrén Sverige till två slutspel. Bra. Men allt annat hade varit ett fiasko sett till motstånd.

Och sett till Zlatan, som under Erik Hamrén växte fram till landslagsfotbollens allra största.

Erik H valde att bygga Zlatans lag och inte lag runt Zlatan.

Om det var det bästa alternativet har jag ingen aning om, och det är skitsamma, för det var ett lyckat alternativ för att ta sig till två EM; resultaten räknas.

Då, såväl som nu.

Det var bra ibland, men inte tillräckligt bra så ofta.

Och eftersom alla minns slutet, men inte hur de stod och applåderade i början, sätter det sina spår.

Erik Hamrén lämnar jobbet som en förlorare.

***

Om träningsmatcher är träningsmatcher är träningsmatcher?

Jag säger bara 3-0 mot ointressanta och slöa walesare på Friends den 5:e juni.

Inte värt ett skit idag.

***

Vi har tuffat mot Paris, vi tog förstås 50 mil i Vita Hingsten efter den flygmorgonen.

I morgon kör vi vidare i ytterligare 60 till Annecy.

Där har Island sin camp.

För nu vänder vi snabbt. Nu gillar vi Island. Så gärna, så gärna.

Je suis islänning!

***

Låt vara att det är en petitess, men kan inte släppa, KAN INTE SLÄPPA!

Åtta minuter kvar. 0-0. Sverige måste göra mål. Måste forcera.

Emir Kujovic värmer för fullt sen länge längs sidlinjen.

Då har den svenska lagledningen kommit fram till att Plan Forcera är att plocka in en vänster yttermittfältare, i detta fall Erkan Zengin.

Inte Kujovic.

Samtidigt sätter man istället upp Erik Johansson längst fram, som om han var vassare i motståndarnas straffområde än allsvenskans skyttekung  (jag hade helst sett BÄGGE längst uppe i desperata försök).

Det är det underligaste valet i modern svensk landslagshistoria sen Lagerbäck/Söderberg hellre valde en skadad Magnus Svensson på centralt mittfält än Pär Zetterberg mot Luxemburg borta.

***

Vi tar sikte mot Nice igen (för England-Island) och ytterligare någon dag på Rivieran lär kunna förlänga livet.

Precis som islänningarnas kraftfulla vilja att visa hela världen.

De hade fan aldrig gnällt öven en lite för tidig flight efter en lång natt.

 

 

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Allting är alltid möjligt, men det är dags att visa det

Har du gnällt över en svensk sommar har du aldrig varit längs den franska atlantkusten i juni.

Här har det varit klassiskt midsommarväder sen vi kom för ett par veckor sen: lite solstänk, isande vindar, ”växlande molnighet” och regn.

Och inte bara regn, det har varit ständiga djävulska regnvarianter, allt från hagelstormar till sådant som strilar lite från sidan.

Om någon i det svenska lägret hävdat att de lagt sin EM-camp i Pornichet för klimatets skull så måste det ha varit för de ville känna sig som hemma.

***

Kan detta Sverige slå Belgien i en EM-match som (sannolikt) bägge lagen måste vinna?

Jag är tveksam.

Men eftersom alla matcher lever sina egna liv så är det här inte vad som har varit utan någonting annat.

Just därför finns det hopp.

Men ska vi se till vad det här landslaget presterat mot klart ”bättre” motstånd på senare tid så finns det väldigt. väldigt lite som tyder på att det ska lyckas.

Sådan är nu verkligheten, oavsett om man vill eller inte, oavsett hur positiv du vill vara, oavsett om det finns de som gärna vill mena att det här landslaget varit mycket bättre än vad vi, supportrarna, motståndarna och gemene man tycker.

Svart på vitt: resultaten talar för sig själv, de gör nästan alltid det.

Men det går ju inte att lägga sig ned och dö, det vill nog inte vi, det vill inte alla som rest till Frankrike i en gul tröja och det vill självklart inte spelarna.

Jag kan inte hävda att jag tror att detta Sverige ska besegra Belgien, men jag trodde heller inte att Island skulle spela oavgjort mot Portugal eller att Sveriges skulle ha skuggan av en chans att vinna U21-EM.

Men jag hoppas.

Eftersom allting alltid är möjligt i fotboll.

***

Inleda lågt och försiktigt, gasa från början för att ta kommandot eller någonting mittemellan?

Egentligen kan det kanske kvitta men jag hoppas åtminstone att Sverige den här gången funderar mer över sitt eget spel än motståndarnas.

***

Det är lite fascinerande att såväl Sundberg som Rivierans Guldgosse har så mycket Mellberg i sig att de vägrar ta en förlust.

I vare sig gris, quiz eller tips.

VÄÄÄÄGRRRRRAR!

***

Jag tänker positivt: Sverige får hål på Belgien tidigt och belgarna (som då står under ohygglig press) tvingas attackera hejvilt.

Det kan öppna för Emil Forsberg, för Marcus Berg och för Zlatan Ibrahimovic.

Det kan få belgarna att tappa konceptet, de har en fantastisk offensiv palett i sin hand men de är inte alls ett Italien i defensiven.

***

Jag tänker också att jag vill se ett uppretat, revanschhungrigt och riktigt förbannat Sverige.

Egentligen har de ingen annan att vara arg på än sig själva, men om det nu är så att förhållandevis snäll svensk media kan reta upp någon eller något, so fine with me.

Bara jag får se en inbyggd ilska som vill visa övriga världen att Sverige inte är ett av EM:s sämsta och tråkigaste lag.

***

Underbart att en smygars som Pontus Kåmark kom glidande på en liten bakgatan en morgon i Toulouse.

I ett par svåra skor, en svart taxijacka och en påse med tvätt.

Och, som alltid, ett stort leende.

Stubben är saknad gänget.

***

Ja, Zlatan Ibrahimovic måste också lyfta sig.

Ska han vara den som, enligt egen utsago, ska ta på sig ansvaret och bära fram sitt lag som lagkapten så hjälper det inte att skälla ut sina egna medspelare eller ligga kvar i sådana där oerhört irriterande slö-offsidelägen när Sverige någon gång får bollen åt rätt håll.

Det må vara så att alla andra i Sverige (och hela världen) är tusen gånger sämre än vad han är, men ska Zlatan Ibrahimovic lyfta LAGET så som bara han kan göra så är det inte optimalt att högt och tydligt påpeka för spelarna hur ”usla” de är.

Det här måste laget göra tillsammans med Zlatan, inte endast för Zlatan.

Ungefär så som det såg ut mot Danmark i Köpenhamn (klart svagare landslag men ändå en ganska svår match).

***

Nice nu.

Om det är mycket man verkligen vill hoppas på som kanske inte riktigt är realistiskt, så jag hoppas jag åtminstone på lite sommarvärme.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Nej, nu har det tamejfan varit för mycket harmoni

När det gäller hotellrum så handlar det om att äta eller ätas, Lundhs absoluta favoritgren.

Du får aldrig ett bättre rum om du inte ger det chansen att göra ett byte och om det lärde mig Perlskog allt.

Jag har aldrig bott på ett hotell där han inte bytt rum eller bytt hotell (den klassiska Zagreb-storyn, som Hellgren säkert ge er någon dag).

Perlskog är den enda jag känner som faktiskt bytt rum innan han ens sett det rum han fått nyckeln till vid incheckningen.

Och om ni någon gång undrar varför Lundh inte gärna pröjsar en taxiresa till hotellet utan gärna rusar först rakt in genom hotellets dörrar, så handlar det inte om snålhet utan om att kunna förhandla till sig bästa rummet.

Vårt Fawlty Towers på Plage de Monsieur Hulot är ett familjehotell som sett sina bästa dagar, men ändå är placerat mitt på beachen.

Med en sida som vätter mot havet, en mot en sunkig bakgård.

Då inser du att det är skillnad.

Jag fick först 211, litet och ruffigt mot en vägg.

Bad om byte lite snällt och efter några dagar blev det rum 302, lite större och fräschare men mot parkeringsplatsen.

Dock:  gav inte upp.

Och, simsalabim, efter 70 mil i bil från Toulouse överlämnades nyckeln till rum 302, mot ett smäktande brus av hav.

Det handlar om att aldrig ge upp.

***

Väljer du att spela så taktiskt defensivt/försiktigt/riskminimerat/motståndsanpassat så riskerar du förstås alltid att åka på ett mål i nacken ju längre matchen lider och då är du körd.

Det är en risk du tar när du har en offensiv som är impotent.

Ja, det blir ett konstigt och lurigt läge eftersom många…även i min bransch…hade känt sig klart nöjda med 0-0 och en poäng.

Men det handlar om resultat och i ärlighetens namn var Sverige aldrig riktigt i närheten av att kunna vinna mot Italien.

Det är svårt att göra det när lagets enda riktiga farlighet är ett inlägg från Martin Olsson som slutar med att det når en offsidestående Zlatan Ibrahimovic.

Ett inlägg.

Hur bra vi än spelade mot supersmart Italien så hade vi alltså ett inlägg.

Det håller såklart inte på den här nivån.

***

Bittert för Island, som kunde satt sig i ett drömläge.

Nu blir avslutningsmatcherna i deras grupp vansinnigt spännande, tänk att Ronaldos Portugal ligger illa till och faktiskt kan åka ut.

***

Hoppet lever alltid och chansen finns fortfarande den här gången, det gjorde den inte i Ukraina för fyra år sen.

Och i gruppspelets tredje omgång brukar det alltid spraka loss med ”konstiga” resultat.

Men även en obotlig optimist inser att det kommer krävas mer än vi sett på många år av Erik Hamréns landslag.

Sverige gjorde ett mediokert kvalspel och även om många spelare/ledare vill få de tappra playoff-segrarna över Danmark till att alla kritiker/supportrar haft fel så har det alldeles för ofta varit som det har varit förhållandevis svagt.

Och inte tillräckligt bra.

Svenska spelare må tycka att det är för få positiva vibbar i svensk media efter matcherna i EM, men jag tycker  att kritiken varit klart konkret och i många fall beskrivit verkligheten.

Har ett lag en poäng av sex efter två matcher (därav en mot Irland) så har de en poäng.

Har ett lag skjutit noll skott på mål under 180 minuter så har de skjutit NOLL på mål och inte tolv.

Är ett bra inlägg från Martin Olsson vår enda riktigt fina möjlighet (som alltså slutade med offside) i en match så är det som det är.

Då är det tamejfan rätt svårt att se det positivt även om man gärna vill.

Sverige måste överträffa sig själv mot Belgien, det var väldigt vlängesen sist, och om det är bra läge för det så är det nu.

Jag tror att det kan bli övermäktigt.

Men det är möjligt. Och inget är kört ännu.

DET är positivt.

***

Jag kan inte låta bli att fortsätta hylla Victor Nilsson Lindelöf som fortsätter att vara hur stabil som helst, nu dessutom på ovan position (bara spelat högerback i u21, inte i klubblaget).

Han är också en av få som vågar spela på markerad spelare, som gärna hittar snabba one-touch- och väggspelslösningar och som vill se andra möjligheter än en passning till närmaste man.

***

Mysteriet är såklart Emil Forsberg.

Han var Sveriges förhoppning om ett andra hot.

Men han har ägnat 180 minuter till att passa bollen fem meter i sidled eller bakåt.

Han tittar inte mot motståndarnas mål, springer nästan och gömmer sig ibland och får inget flyt i sitt eget spel.

Det beror dels på att han verkar tagen av stundens allvar, men delvis också på att motståndarna såklart läst av hans styrkor och arbetat med att stänga ned honom.

***

Zlatan har så här långt i år inte gjort ett enda mål i landslaget.

***

Jag tyckte Andreas Isaksson såg oerhört säker ut, han höll fast en del riktigt kluriga studsande inlägg men jag tycker att hans leveransspel fortfarande går lite för långsamt, jag vill ha snabbare utkast så att vi får fart i anfallen och slipper vänta på luftpastejer som det ska stångas på.

Jag kunde njuta av att försvarsspelet var prickfritt i gemensamma rörelser, tajming och markeringsspelet.

Jag gillade att Albin Ekdal, så länge han orkade, tog bollen framåt och aldrig var rädd för att löpa loss lite från bekväm position och vilja ha bollen.

Jag uppskattade att John Guidetti försökte sätta eld på sig själv, publiken, laget och allt annat genom att jävlas lite med italienarna, gestikulera mot läktarna och spruta energi.

Annars var det den minst underhållande EM-match som Europa skådat sen Sverige-Turkiet i Eindhoven 2000 och det säger inte lite.

***

Tarlandao segrade i quiz som jag gjort på bilresan hem i natten. Tajt mot Rivierans Guldgosse.

Sundberg klar trea, men kämpade väl.

***

För min del får gärna de svenska spelarna bli lite uppretade, om det är på sig själva, oss i mediapacket eller det nyckfulla sommarvädret längs Atlantkusten i Bretagne – det spelar ingen roll.

Bara de blir förbannade på något. Och visar det.

Känslan är att det är då som Sverige gör sina bästa resultat.

Det har varit för mycket harmoni så här långt.

***

Jag är nöjd nu.

Men Perlskog hade inte gett upp, det finns några rum med terrass också och var det något Perlskog också kunde på våra jobbresor, så var det att hitta lite sol att lapa på en balkong.

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Le Mans 24-timmars tar oss vidare – på tre förare

På vägarna igen.

Vi hann knappt hem till Plage de la Monsieur Hulot innan det var dags att packa den Vita Hingsten för ny matchresa.

Nu pressar vi asfalt mot Toulouse, en resa på sisådär sex-sju timmar.

Men det går.

Nattresan i ösregn från Paris var tung men jag (andreförare) och Tarlandao (försteförare) fick fart sista 30-40 milen när vi dunkade ut TV-lagets spellista, som är ett riktigt svårt blandband (C90) och inget du somnar till; den har allt och lite därtill.

Tredjeförare är Rivierans Guldgosse, han gjorde en bra sträcka till Paris och drar nu ett stort lass bakom ratten mot Toulouse…han överraskar med en spellista som har touch av Svensktoppen.

Mästerskapet, med tajt mellan matcherna och Sverige utplacerat i Frankrikes Kalmar (Världens Ände) är lite som det var 1998,  ett 24-timmars Le Mans.

Ändå har vi sparat fjärdeförare Sundberg så här långt, han är ett osäkert kort och med en spellista från Uddevalla.

Vi vet inte om vi klarar det.

***

Så mycket snack om hur bra det gick mot Danmark i de där playoff-matcherna, hur framgångsreceptet handlat om att alla jobbade för varandra som en enhet och hur korkade vi i media hade varit som inte hade insett hur sanslöst bra det här landslaget varit. Egentligen.

Med det i åtanke var det ofattbart att se ett landslag så håglöst, handlingsförlamat och tafatt som under de första 50 minuterna mot Irland.

Jag skriver de första 50 minuterna och inte ”bara” i första halvlek eftersom Sverige kom ut till den andra som en hönsgård (och släppte in målet), när jag satt och förväntade mig ett gult lag som arga, hungriga tigrar.

Det var som om ingenting hängde ihop. Som om de hade spelat kubb under de två-tre veckors läger de varit ihop. Som om en träningsmatch mot ett sömnigt Wales på Friends skulle vara same same. Som om ingen riktigt hade förstått att EM-slutspelet faktiskt har börjat nu och det är något helt annat myspys framför grillen.

Det tog sig, när det inte längre var läge att springa och fundera utan bara köra på.

Och det blev 1-1, vi har lika många poäng som såväl Island och England. Vi har lika många poäng som Ryssland har efter två matcher. Vi är en poäng före Belgien.

DET är positivt.

Vi får se det så.

***

Jag har aldrig tidigare förut upplevt en svensk sommar som är som den här franska.

***

Det sämsta med att vara utsänd och jobba, jobba, sända, sända, köra bil, köra bil är att du hinner se mycket färre matcher än du ser när du är hemma.

***

Spännande och intressant att se vilken tillgång fransk TV har till sitt landslag under EM.

De är med laget på flygresor, på deras buss och sänder direkt inifrån lagets hotell. Bland annat.

Och det är ju inte direkt Grönlands landslag vi talar om. Eller något annat rätt långt mycket lägre på världsrankingen.

***

Ett lag är ett LAG, allting hänger ihop.

Men jag tycker det är uppenbart att det är på mittfältet Sverige oftast blir underlägsna sin motståndare.

Inte så mycket i defensiven den här gången, eftersom det mesta flög högt över mittfältet den här gången…och det kan inte ha kommit som en överraskning för någon att Irland spelar exakt så.

Däremot i speluppbyggnaden.

Det blir för långsamt, för förutsägbart, för enkelt.

Jag hade hoppats mer av Emil Forsberg, han såg ut att vara tagen av stundens allvar, eftersom han har förmågan att göra det oväntade, det irrationella.

Jag blev klart överraskad när Erik Hamrén efteråt menade att Emil var den enda spelaren i den första halvleken som slog sin motståndare, han hade hoppats på fler.

  1. Jag kan inte minnas att Forsberg på egen hand drog runt sin motståndare i första.
  2. Vilken annan av de spelartyper som vi hade på mittfältet hade Erik H förväntat sig skulle ”slå sin motståndare”?

***

All credd till Ester Kristiansson som fixat ett fantastiskt mediacenter i Pornichet.

***

Vis av erfarenhet: första omgången i gruppspel i mästerskap behöver inte antyda någonting överhuvudtaget.

***

Jag som trodde att det var jobbigt att vara ansvarig för TV-laget, då 14-15 spelare kan lämna återbud samma vecka av blandade anledningar…allt från bokad tvättstuga till att farmor gått och dött (för tredje gången).

Håkan Ericsson såg tärd ut på podiet och presenterade en bastrupp på 35 personer till OS.

Jag förstår honom.

36 spelare har ramlat bort för att klubbar sagt nej.

Trettiosex!

Och då talar vi ändå om spelare som i de flesta fall måste inneha en viss ålder.

Dels det stöket.

Dels ha kontakt med spelare som stoppas från ett fantastiskt äventyr.

Och nu sitter han med en bastrupp, som ska bli 18+4 den 15 juli, där han chansat med namn som KANSKE kan få en möjlighet att vara med om de byter klubb i sommar och KANSKE kan få till ett avtal som gör att de kan spela OS.

Personligen har jag svårt att förstå att visa, främst svenska, klubbar stroppar spelare från att vara med i OS.

Är det verkligen så att klubbarna står och faller med en eller två spelare under tre-fyra matcher i höst?

Och även om spelarna är professionella, hur mår de i sinnet när de stoppas från OS och måste åka till en match mot Falkenberg borta?

Dessutom är det så att alla klubbar älskar att sälja sina spelare dyrt när läget dyker upp och OS är ett utmärkt skyltfönster.

Att stoppa spelare känns extremt kortsiktigt, sen kan vi förstås skylla på allt från Fifa till SEF och SvFF men i slutändan har det nu handlat om att klubben ska ta beslutet.

Och vi kan hävda att ingen bryr sig om OS, men spelarna bryr sig, de vill gärna vara med.

När matcherna väl spelas och vi sitter framfor rutan så tror jag nog att de allra flesta vill att Sverige ska representeras av så bra lag som möjligt.

***

Jag tycker lite synd om Marcus Berg.

Så som han får springa på allt som är direkt omöjligt, som han får inleda i stort sett varje pressspel på egen hand, som han fick stångas med irländare på lycka till-bollar i luften.

Nej, han gjorde ingen toppmatch.

Men jag vet inte riktigt vad man kan kräva av honom när matchen såg ut som den gjorde.

***

Frankrike petar alltså Pogba.

Då har du en rätt bra trupp.

***

Påpekade för Håkan  att jag är ackrediterad till OS och att jag kanske skulle ta fotbollskorna med mig.

Han undrade vilken position jag helst ville ha.

Jag har aldrig varit så nära en plats i en landslagstrupp.

Det gäller, å andra sidan, rätt många.

***

Jag älskar att säga att jag bor på Plage de la Monsieur Hulot.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Kameran rullar och vi med den när EM-bevakningen blir Big Brother

Det är nya tider och vi lever som om vore det i Big Brother; ständigt i sändning.

Jag, Tarlandao, Sundberg och Rivierans Guldgosse är i Paris och vi har sänt från motorvägen hit, direkt från bilen, i ösregn på gatan nedanför oss, utanför Triumfbågen i dags ljus (i morse), under natthimmel (vid midnatt), från mediarummet på Stade de France, utanför Stade de France samt från baksätet på en Über.

Nyhetsmorgon, Sporten, Fotbollskanalen On Tour, SUPER-LIVE, EM-studion – alla vill ha, ska ha och det är bara att tända lampan och försöka hänga med. Mellan någon tugga mat, lite förflyttningar, presskonferenser och med lite flyt en kort fult på en pågående match.

Jag kunde stått på en gata och grävt ett hål också, så det är inte det.

Men det är nya tider och vi lever LIVE; kameran rullar och vi med den.

***

Vidrigheterna på Marseilles gator och torg kan inte ha förvånat någon.

Kombinationen stökiga fyllebritter, våldsbenägna ryssar och lokala huliganfalanger kunde nog bara sluta på ett enda sätt, är jag rädd.

Vi levet i en värld där alldeles för många män söker sig till den här sortens galenskap och även om det fans förr (jag rapporterade från gatorna i Marseille 1998 och från torgen i Charleroi 2000), så var det här nog värst hittills.

Framförallt sökte sig organiserad huliganism in på arenan och det har var vi inte sett på evigheter i landslagssammanhang.

Det är bara sorgligt.

Och det handlar inte ett skit om fotboll, bara om fylla och våldsbenägenhet, lite för ofta i kombination.

Och det är ingen liten klick, jag vill aldrig höra någon prata om ”liten klick” någon gång EVER.

För hade det varit en liten klick så hade det aldrig varit ett stort problem.

***

Victor Nilsson Lindelöf, alltså.

Det är inget sensationellt val, sett till vad VNL gjort den här våren. I ligan. I Champions League.

Men det är klart överraskande sett till att Erik Hamrén inte gröna velat spräcka kombinationen Granqvist/Johansson. Och till att jag anade att Granen helst spelade med Erik.

Så någonstans är det ett modigt val.

Det andas faktiskt lite shajning.

***

Rivierans Guldgosse!

***

Jag har inte hunnit se mycket fotboll, bortsett från de matcher vi kunde ta in vi Be in Sports när Tarlandao ordnat nät i bilen på vår väg mellan Pornichet och Paris.

Men inget direkt oväntat så här långt, även om jag trodde Turkiet skulle kunna plocka en pinne mot Kroatien.

***

Mycket svenskar överallt i Paris såklart.

Men i övrigt lite skrämmande hur mycket färre människor det är som rör sig på Paris gator, längs de klassiska turisthaken. Åtminstone om jag jämför med VM 1998.

Och häromdagen kunde du boka väldigt många vettiga hotellrum i stan för runt tusenlapp. Det är extremt lågt för att vara under ett mästerskap och ganska billigt för att vara Paris.

Terroristattackerna har satt sina spår, det är tydligt.

***

Långe Lundh är på väg ned nu.

Men det blir inget Club Babian i år (måååånga har frågat).

Det är tyvärr inte läge för det den här gången, allting var unikt för fyra år sen med alla matcher i en och samma stad.

***

Känslan är bra, mycket bra.

Nästan för bra.

Men vi vet också att de här matcherna handlar om så mycket mer än vad som har varit.

Ganska mycket avgörs i stunden, där och då när allt kokar ned till match…det är då hela laget måste hitta rätt balans och det är just det i den här typen av stora inledande mästerskapsmatcher som du väldigt lätt kan springa vilse.

Och Sverige ställs mot ett Irland som är bra, som inte kommer vika en enda millimeter någonstans någon gång på Stade de France gräsmatta.

Det blir inte lätt.

Men det finns något med det här svenska laget som gör att jag tror att det kan lura framgång runt hörnet.

***

Blogg i Big Brother-verkligheten är väl som svartvit-TV.

Men jag vill gärna hinna med sådant också mellan sändningarna, älskar knattret av tangenter, älskar att forma texter; gammal i gården.

Men Nyhetsmorgon knackar på om ett par timmar och sover gör vi fortfarande off line (men säkert inte länge till).

Skärmavbild 2016-06-09 kl. 12.21.44

Mitt lag i CMore Manager, för övrigt.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Monsieur Hulot, nyheter, säkerhet och Guldgossen

Åker du till ett EM-land så kan du också landa på en liten gata som leder ned till strandkanten strax  utanför Saint Nazaire, sex mil från Nantes, bortom djupaste Bretagne och längst ned på gatan, förbi ett par restauranger. en litet snabbköp, en Tabac, en glasskiosk,  ett bageri, en bank, en lokal frissa, en baguette-automat (en så kallad baguettomat), så ligger den lilla sandstranden La Plage du Monsieur Hulot och på den ligger Hotel De La Plage; det är där vi bor.

Det är väldigt långt från EM om du är i Frankrike.

Men det är filmhistoria, jag har hunnit lära mig det.

Inte så mycket för att hotellet är ett klassiskt Fawlty Towers i all sin personliga charmanta prakt.

Snarare för Monsieur Hulot.

Jacques Tatis filmkaraktär blev mest känd för stumfilmen Semestersabotören (nominerad till en Oscar) och det var just exakt här, på den här stranden, på det här hotellet som Tati spelade in filmen.

För det får han nu stå staty precis utanför, där han blickar ned mot stranden som han fått uppkallad efter sitt eget namn.

Det är inte så mycket EM just här, även om det hänger några skrynkliga svenska pappflaggor lite slarvigt framför den lilla receptionen.

Men det är väldigt mycket Frankrike.

***

Rivierans Guldgosse (P Farnerud) har anlänt i riktigt bra skäggstubb och svårt backslick.

Han blir en tillgång på alla plan för vår lilla utsända trupp; i jämförelse känner vi oss lite som Papua Nya Guinea i en OS-inmarsch.

Guldgossens erfarenhet från landslaget (VM 2002 och EM 2004), spel i Frankrike (Monaco och Strasbourg) och många år i Frankrike med Ligue1 varmt om hjärtat kommer bli värt mycket.

***

När det börjar närma sig blir det som det alltid blir, väl på plats: ett glas sockerdricka kan bli en nyhet.

Eller att någon har protesterat i något kommunhus i den stad som svenskarna har sin träningsanläggning i.

Lex Rövbombningen i Kiev.

Det gäller bara att ta del av den rutin man skaffat sig genom åren och försöka susa med och inte hetsa upp sig för mycket.

Vilket, inte minst, gäller spelarna i laget.

***

Guldgossen trodde knappt sina ögon när vi började räkna ombytta svenska ledare på dagens svenska träning.

Det var inte lika många på hans tid.

***

Den (självklara) intensiva säkerhetsapparaten fungerade åtminstone på Sveriges träningsanläggning.

Ingenting tas för givet.

Och därför fick inte Tarland gå in på arenan och hämta sin sändningsutrustning förrän en timme efter svenska träningen. Man vet ju aldrig vad som skulle kunna hända då.

***

Jag orkar inte älta det här med startelvor, för det handlar så mycket om vilket motstånd du ställs mot och hur matchbilder förväntas bli. Bland mycket annat.

Jag är övertygad om att Hamrén kör den elva som startade mot Wales och det är inget djärvt tips.

Däremot så har givetvis motståndarlaget scoutat Sverige, lika mycket som Sverige scoutat Irland, Italien, Belgien.

Jag tror att de kommer överbelasta det centrala mittfältet i så stor utsträckning de kan för att bli tre mot två mot Källström/Lewicki; där finns det mark att vinna.

Jag tror givetvis att de sett vad Emil Forsberg är kapabel till och kommer flytta över extra på hans kant, när Sverige erövrat bollen.

***

Inbjudan till svenskhotellet med därtillhörande frukost var ett fint litet landslagsinitiativ för att ge media lite mer än vanligt.

Förvisso innan spelarna anlänt. Men ändå.

Hotellet?

Inget som vare sig England eller Tyskland hade valt, om vi säger så.

Om jag jämför med boendet för Sverige sen 2000 (då man började välja, 94 åkte Sverige runt) så är det här klart bättre än Oijsterwijk 2000 (som var katastrof), något vassare än Lugano 2008 men känns sämre än både Bremen 2006 och Kiev 2012.

2002 bodde Sverige på ett par olika hotell.

***

I morgon drar det äntligen igång.

Då utgår jag från att det blir lite EM-drag även på vår gata i byn.

Även om min känsla är att Monsieur Hulot aldrig var så mycket för fotboll.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Då kör vi – allez!

På väg.

Mot mitt sjunde EM-slutspel på plats, det första 1992 i Sverige.

Innan dess ett par som redigare på hemmaplan, där 1984-EM i Frankrike var oförglömligt med många helt sanslösa matcher och med Danmark som charmade ute i Europa för första gången.

Men det kommer ständigt nya tider, nya lag, nya stjärnor, nya förutsättningar, nya arbetsformer, nya vägar, nytt, nytt, nytt – det gäller att försöka ha glöden och förmågan att hänga med.

Och även om jag blir blödigare med åren och tycker det är allt slitsammare att åka från familjen i en dryg månad så ser jag fram emot mästerskapsjobbet med lika mycket glädje, spänning och förväntan som jag gjorde 1992.

Allez!

***

Sverige-Wales var också en träningsmatch är en träningsmatch är alltid en träningsmatch och vi ska aldrig låtsas som att vi glömmer det.

Å ena sidan.

Å den andra går det inte att ifrån att Sverige såg ut som en enhet som uppträdde med självförtroende och pigga idéer.

Det är definitivt en stor skilda på den låsta krampaktiga fotboll som vi sett åtskilliga gånger innan allting förlöstes i Köpenhamn.

Så oavsett vad vi läser in i 3-0 mot ett förvånansvärt passivt och ointresserat Wales så är det ändå 3-0 på en EM-nation som gått som tåget i sitt kval, det är mer än Sverige lyckats göra mot bra mycket sämre motstånd de senaste åren.

Sverige kunde inte göra mycket mer än att vinna matchen och oavsett vilket så ger det självförtroendekickar, vilket inte ska underskattas.

***

Jag är fortfarande osäker på vem jag hade valt sidan om Andreas Granqvist.

Det blir inte lätt och det är möjligt att Granen till slut avgör det valet, min känsla är att han fortfarande känner sig tryggare med Erik Johansson.

Annars har faktiskt Victor Nilsson-Lindelöf rätt stor erfarenhet av stora internationella matcher, han såg iskallt kolugn i Benficas Champions League-möten med Zenit och Bayern München, han var fantastisk i de megaintensiva fighterna mot såväl Porto som Sporting.

Det blir inget enkelt val.

***

Återigen bevisade Oscar Lewicki att han är som allra bäst när han får och tar en specifik uppgift som tydlig rollspelare: ”täck upp för Kim, ta den den och den och låt dom inte komma en meter”.

I den rollen är han given i landslaget och en tillgång som måste värderas högt.

Problemet med Lewicki i allsvenskan har varit att han spelar i ett lag som för de flesta matcherna och han blir nån sorts spelfördelande Andrea Pirlo-typ och då blir det lite för långsamt, lite för lättläst.

Oscar Lewicki kan absolut förbättra sit spel med bollen, inte så mycket för själva touchen/bollbehandlingen (den är excellent) utan snarare möjligheten att driva den snabbt och vägvinnande  framåt i planen .

Men låt honom vara som en sorts mittfälts-Jocke Björklund och det finns få stora stjärnor i motståndarlagen som vi behöver oroa oss för.

***

Wales, alltså.

Hur tänkte dom där?

Sverige var alltså enda träningsmatchen inför EM, de spelar sin första match innan Sverige spelar sin, och de kom till Friends med spelare som inte ens är med i EM-truppen. Och några som dessutom fick speltid.

Alla har vi sett hur starka de sett ut i kvalet (fyra poäng mot Belgien!), så vi vet vad de kan, men nu såg det ut som att de var helt ointresserade, passiva och hjälplösa i väntan på Gareth Bale.

Det blev lite bättre när Bale stegat in, Sverige gjort sjutton byten och slagit av på intensiteten.

Men vissa lirare såg ju ut som om de kommit direkt från ett träningsläger på puben med sitt lag i Sunday League.

Det är möjligt att det var ett smart drag, att Chris Coleman har haft en tanke bakom att bygga sitt lag till EM, där det måste se annorlunda ut för att det inte ska bli kiss and goodbye direkt.

Ändå: underligt.

***

Landslagets ICA-reklam är väldigt rolig.

Humor och självdistanserad.

***

Kul EM-minne 1: När vi på TV4 körde EM 2004 i Portugal i vita och blå linnekostymer från Tiger.

Med polotröja (hur fan kunde vi köpa polotröja i den portugisiska sommarvärmen??).

Den där vita kostymen satte sina spår och även om vi alla (allt från Ola Wenström till Hasse Backe) jobbade i likadan så är det som om folk bara minns mig i den.

Så sent som i söndags sa Anna Brolin inför sändningen: ”Jag kör en Ekwall idag”, och visade sin vita kavaj.

Jag tyckte vår vita EM-skrud var rätt cool, men den stack ju ut…den gjorde ju det…och kemtvättsnotan från det mästerskapet var högre än någonsin.

***

Tack alla för fina värmande ord efter ”Vi är Sverige” (se programmet HÄR).

Tack Källström, Guidetti, Kujovic och Ibrahimovic för att ni ställde upp för en väldigt viktig och god sak: era berättelse och insatser är och förblir mer värda än vad ni någonsin gör på fotbollsplanen.

Tack Lille-Tobbe Lideberg för blixtrande insats vid redigeringsbordet (på ett ”fint” produktionsbolag hade det tagit ett halvår att ta fram ett likadant program).

***

Många dissar honom per automatik, men jag tyckte Sebastian Larsson var bra mot Wales. Säker i defensiven, enorma löpningar för att öppna för andra och ett par riktigt vassa direktpassningar.

Mycket beror förstås på hur Erik Hamrén vill spela mot Irland, men Seb Larsson är definitivt med i bilden och hans erfarenhet av att möta brittiskt motstånd kan absolut vara en fördel.

Vill Hamrén köra med med lite större risk så är Jimmy Durmaz alternativet.

***

Fortsätter Emil Forsberg så här så spelar han snart i större klubb än Red Bull Leipzig, gör han ett starkt EM (allt tyder på det) så tror jag att de riktigt stora Bundesligakanonerna kan börja hugga på allvar.

***

Kul EM-minne 2: Kan berättas eftersom allt bör vara preskriberat nu.

Efter att Sverige åkt ut mot Västtyskland hamnade jag – via Café Opera, som var The Shit på den tiden – på en riktigt svår efterfest med bland andra Bombaren, Jocke Nilsson, Bjärred, JO Waldner och ytterligare någon. Hemma hos Äpplet Appelgren.

Vi spelade golf med driver i trädgården och det var fortsatt högt vatten.

I taxin på väg hem fick jag sen chauffören att i morgonrusningen köra på cykelbana för att några av spelarna som var med i bilen (och hade somnat) skulle hinna till hotellet innan deras flyg gick hemåt.

Äpplet minns efterfesten fortfarande, han bor kvar i samma hus.

”En av de bättre”, som han sa senast vi sågs.

Jag är benägen att hålla med. Utan att gå in på detaljer.

***

Micke Lustig är absolut en av det här landslagets viktigaste spelare, nu även som offensiv kraft på fasta situationer (riktigt stark i huvudspelet).

Men på andra kanten?

Vågar Hamrén köra loss Ludwig Augustinsson redan i en EM-premiär?

Jag tyckte Ludde var ganska mycket av det man gärna vill ha i kantspelet.

Framförallt så skönt naturlig MED bollen i mottagningar, förflyttningar, passningar, tillslag…än en gång: en Erik Edman 2.0.

***

Det blir jag, Tarland (vi kör franskt uttal på honom här; Tarlaåå, stumt D) och Pontus Farnerud på plats i TV4:s lilla TV-fabrik i Pornichet.

Sundberg också där, som skrivande för fotbollskanalen.se

Vi är numerärt klart underlägsna den statliga televisionen och andra mediahus men vi kämpar.

Tarland frå ta på sig Lewickirollen med kameran, Farnerud får bli Emil Forsberg och jag ska försöka fördela som Källström.

Sen glider Långe Lundh ned som vår Zlatan till Sveriges matcher, när han inte sitter i den stockholmska studiobunkern med Anna Brolin och Hannah Marklund.

Kommenterar gör Lasse Granqvist/Jensa Fjellström och Jesper Hussfelt/Lille-Anders Andersson.

***

…och alting är som det alltid har varit.

Ett mästerskap handlar om så mycket som måste hanteras, som blir så nytt och annorlunda för många.

Så det viktigaste för Erik Hamrén och Co de här närmaste dagarna blir att använda den rutin som finns i truppen för att behålla lugnet, att inte elda upp sig för sådant som kommer stigas upp ju närmare matchdagen vi kommer, att inte omvandla hetsiga rubriker till annat än vad de alltid är inför ett mästerskap, att slappna av, ta det för vad det är och göra det som skapades i Köpenhamn till Sveriges grej.

Då tror jag det kan blir ätt bra det här, min känsla är positiv.

***

Sveriges styrka är Zlatan Ibrahimovic, surprise, surprise. Få landslag har en spelare som på egen hand kan avgöra matcher.

Men han är också vår stora svaghet: när laget blint förlitar sig till honom blir vi ett sämre LAG, det gäller att få ut så mycket som möjligt av ALLA ANDRA i laget och spetsa med Ibrahimovic.

***

Mitt första mästerskap i branschen var 1982. Som redigerare på Kvällspostens sportredaktion.

Då fick man vara nöjd med om utsända (inga namn, men få är vid liv idag, tyvärr) på olika tidningar var nyktra. Någon gång.

Storyn om reportern som sponkat tungt, dag och natt, och ringde till redaktionen med magsmärtor är sann:

”Jag har så jävla ont i kistan. Det måste vara de satans jordnötterna…”

På tal om att det är nya annorlunda tider nu.

Det var aldrig bättre förr.

Det var annorlunda.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Vila i frid, Peter Widdding

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 18.00.52

Peter Widing har lämnat oss.
Hastigt gick han bort, en nattsvart nyhet för många av oss som jobbat med en av Sveriges i särklass bästa fotbollsfotografer.
Jag minns hans bilder redan från 80-talet; snyggare, häftigare, smartare och alltid något som ingen annan hade tagit.
Tillsammans gjorde vi boken om Martin Dahlin, som var en coffetable (unik i sitt slag i Sverige på den tiden) med underbara bilder från Peters känsliga kameralins.
Inför VM 1994 åkte han och Mats Olsson på reportageresa till Kamerun, Ryssland och Brasilen – bilderna därifrån är svensk sportfotohistoria.
Inget överraskade när Peter blev bildchef på Offside, för ingen kunde vara bättre lämpad för det jobbet.
Vi brukade bara säga ”Widdding”, jag, Olsson och Redaktör Linné.
Han var en bra, godhjärtad och skicklig kollega och det känns jobbigt att konstatera att han inte längre finns med oss. Widdding kommer vara saknad.
All tänkbar sympati med hans familj.
Må han vila i frid.

Patrick Ekwall
0 kommentarer

Har Guidetti bett om det eller vad är grejen?

Båstad.

Jag kommer alltid tillbaka, på ett eller annat sätt.

Det har blivit som mitt andra hem genom och jag kan varenda stig ned mot Malens havsbad, varenda ansikte på Hotel Skansen, på Pepes, Papas, i glasskiosken, på padelbanan, jag kan varenda plötsliga väderskifte där sol och värme över en vindpust längs med Hallandsåsen förvandlas till åska, regn, hagel, storm, jag kan varenda rätt på Bodegans uteservering, varenda smörrebröd på Bakfickan, varenda steg från hamnen upp längs backen, längs med Köpmansgatan, förbi Ica, torget och ned till Örebäcksvallen.

Det är en fröjd att få vara här och jobba.

***

Allt är som vanligt inför ett mästerskap.

Minsta lilla vågrörelse kan förvandlas till ett oroligt, stormande hav.

Allt blir på ett ögonblick en orolig själ, som en ständig vibration i luften och en presskonferens kan göras dramatisk för att den betraktas som EXTRAINKALLAD och de som har kallat till presskonferensen kan göra en grej av presskonferensen rubricerats som EXTRAINKALLAD när alla sitter på plats och för längesen har glömt om den är vare sig kallad eller extra och så sitter vi med ett knä fullt av något som aldrig riktigt var något mer än att det blev något av det som var inget.

Eller som var en presskonferens med Zlatan Ibrahimovic, sådana har han ju hållit en hel del förut.

Det var inte så längesen senast och även om folk (såg jag på sociala) ville bomba om frågor som rörde Man United så hade det bombats med sådana senast och det fanns noll idé att göra det nu, men en dansk TV-journalist hade missat det och det blev samma mediavinklade svar som senast.

Nu fick jag mejl och propåer från en och annan som undrade varför det inte sades något på presskonferensen, när det ändå sades en hel del – som om de förväntat sig att han skulle säga något som var sensationellt.

Eftersom det, trots allt, var EXTRAINSATT.

För att inte tala om när sydsvenska kollegor gick ned i spagat för att Z sagt ”jag kommer, jag kommer” i pausen på Swedbank Stadion efter Slovenien.

Jag inser att det är VM i tolkning eller EM i spekulationer, men tre ord som svävar i luften innebär inte Ibrahimovic plötsligt betraktas som aktuell för Malmö FF igen.

Jo, Zlatan talar i gåtor, ibland gör han det utan att ens veta om det…hans svar på varför han sa just ”jag kommer, jag kommer” förstod åtminstone inte jag…men ibland finns det all anledning att sansa sig.

Alla, då menar jag ALLA – media, ”vanliga” människor, landslaget själva – har en förmåga att vilja förvandla en liten handling eller uppsnappat ord till ett stort jävla monument.

Det är alltid så när vi närmar oss ett mästerskap och det är också därför som det är så speciellt.

Och värre kommer det bli när vi väl är på plats, med hysterin kring rövbombningen i Kiev som ett väldigt talande exempel.

Det är som det är och DET är åtminstone ingen sensation.

***

Matchen mot Slovenien?

Lite som väntat.

Första träningsmatchen inför ett mästerskap är alltid lite sömning och B-betonad.

Nu fick Erik Hamrén skramla ihop ett lag och hade jag haft skorna med mig så hade jag inte varit långt från ett inhopp, eftersom de som satt på den bänk jag satt en bit ifrån till slut inte var aktuella för spel.

Eller EM överhuvudtaget.

Inte ens genrepet brukar vara särskilt sexigt, allting är och förbli ändå någonting helt annat när du står där på planen i slutspel. Alla förutsättningar är annorlunda, alla kroppar och knoppar känner och tänker lite annorlunda, alla upplever det som rätt många mil från en träningsmatch.

Rumänien i Misson Viejo inför 1994 var knappast ett sprudlande mästerverk, men det slutade rätt bra ändå; different story.

Japan i Tokyo 2002 likaså. Det såg ganska darrigt ut och sen gick Sverige vidare från en grupp med England, Argentina och Nigeria.

Nu tyckte jag att Emil Forsberg hann visa att han absolut blir ett starkt svenskt vapen.

Att Victor Nilsson Lindelöf definitivt skapat sig en position som tänkbar startman. Och bra alternativ på högerbacken.

Att Jimmy Durmaz har skarpa offensiva kvaliteter.

Att John Guidetti närmar sig sitt första landslagsmål.

Samt att Oscar Hiljemark – trots alldeles för hög felprocent i passningarna under första 45 – definitivt gett sig in i diskussionen när Albin Ekdal och Oscar Lewicki haft skadebekymmer.

För att inte tala om att Andreas Granqvist och Andreas Isaksson befäste sina positioner som helt givna.

Men en träningsmatch är en träningsmatch är alltid en träningsmatch.

Det hörs tillochmed på namnet.

***

John Guidetti må ha bäddat för det, det är möjligt.

Men ingen annan spelare i landslaget på senare år har ”jagats” så av andra i smålagsspelet på träningarna (Kim Källström hängde som en koala över hans rygg vid ett tillfälle utan att Guidetti fick frispark).

Och sällan (eller aldrig) har väl en spelare i offentlighetens ljus fått veta av Erik Hamrén att han är ligger efter andra spelare (i det här fallet Marcus Berg).

Det är mycket möjligt att Guidetti ber om det (tycker säkert många) eller han behöver få veta det The Hard Way, ingen aning.

Men jag känner att det är anmärkningsvärt.

***

Bland det bästa med Båstad är att jag ändå hinner trycka in ett par timmar padel mellan jobbtimmarna.

På Sveriges härligaste (och första) riktiga bana.

***

Det var som det kunde vara förr.

Landslaget tränade inför en massa skolbarn (tusentals), solen sken och alla var glada och nöjda.

***

Ibland blir jag extra stolt över min modiga och medmänskliga 17-åriga dotter, Wilma.

***

Jag gillade det nya svenska bortastället.

***

Oscar Hiljemark som en Klas Ingesson på en kant?

Ja, varför inte.

***

Landslaget krävde att Båstad skulle lägga om hela Örebäcksvallen och bredda planen med flera meter, så att gamla löparbanor fick tas bort.

Och sprinklersystem byggdes in.

Det har kostat, det har inte kostat lite och det är inte SvFF som har fått pröjsa.

Lasse Henningsson, hotellägare och mannen bakom att landslaget hamnade i Båstad, var därför inte helt nöjd efter första träningen, då spelarna mest hållit sig i mitten på planen…

***

Alltid detta eviga tal som blir om startelvan, det är förstås naturligt att det blir så även om jag tror att väldigt lite kommer handla om dagsform och väldigt mycket om vem vi möter.

För att inte tala om hur det såg ut mot Danmark, de bilderna finns nog fortfarande kvar ganska tydligt i skallen på såväl spelarna som förbundskaptenen.

Men vi kan åtminstone boka in ytterligare en spelare bland ”givna” efter de här dagarna: Marcus Berg.

***

I Båstad spelas ju alltid (under tennisveckan) den årliga matchen mellan Skåne och Sverige (badjävlarna).

I år tror jag att den spelas för 50:e året i rad.

Den spelas på Örebäcksvallen och de som brukar vara med blir inte direkt yngre med åren.

Den här nya – lite större och bredare – planen kan nog innebära att det blir den sista matchen mellan Skåne och Sverige.

Åtminstone i 11-manna.

Bredda spelet har aldrig riktigt varit fotbollsfilosofin, den lördagsförmiddagen under tennisveckan.

 

 

Patrick Ekwall
0 kommentarer