Ikväll är det första gången Manchester United och Arsenal möts i en av de europiska cuperna. Och hela England går och väntar på avspark. Det känns verkligen att det är något stort på gång. Tidningarna, radio och tv snackar knappt om något annat när det gäller sport just nu.

Och jag kan förstå det. Arsenal-United har producerat några klassiska matcher och nu står det alltså en Champions Leaguefinalplats på spel. Kommer hatet mellan de två lagen – som exploderade med Anders Limpars hjälp för 19 år sedan – att komma tillbaka till Old Trafford ikväll?

**********

Det är inte så att jag på något sätt vill framhäva slagsmål, pizzakastning eller spelartunnelpsykningar som något positivt… Hmmm, vem försöker jag lura? I love it.

**********

Jag tar hjälp av Amy Lawrences utmärkta artikel i söndagens Observer för att gå igenom några klassiska United-Arsenal drabbningar för att komma i stämning inför avspark:

Det började 1990 då Anders Limpar var med att starta ett av ligans största bråk genom tiderna. Limpar och Denis Irwin startade bråket men Brian McClair och Nigel Winterburn blev snabbt inblandade.

Det intressanta var att McClair ville hämnas på Winterburn för den här incidenten från två år tidigare, då Winterburn hade hånat skotten efter en straffmiss. Det var alltså ingen tillfällighet att just Winterburn och McClair var med i jättebråket.

They had unfinished business, som engelsmännen säger.

**********

21 spelare deltog i slagsmålet 1990 – I det här klippet från spelartunneln på Highbury kan man se vad Keane tycker om fransmannen. Inte snyggt.

**********

Vi har även haft ”pizzagate” när en Arsenalspelare – troligen Cesc Fabregas – kastade pizza på Sir Alex Ferguson i spelartunneln säsongen 04-05 och vem minns inte Martin Keowns ”monkey dance” efter Ruud van Nistelrooys straffmiss på Old Trafford i september 2003?

Den osportsliga scenen finns med i det här hårresande klippet med otajmade tacklingar och kontroversiella incidenter. Ashley Coles påhopp på Ole Gunnar Solskjaer är inte alls snyggt och den gode Keown återfinns efter en minut och fyrtio sekunder på den här anti-fotbolls kavalkaden.


Och vilken stackars Arsenalspelare är det Paul Scholes yxar ner efter cirka fyrtio sekunder?

**********

Nåväl. Nog med våldsamheter. Här är de troliga laguppställningarna.

United: Van der Sar – O’Shea, Ferdinand, Vidic, Evra – Ronaldo, Carrick, Giggs, Park – Rooney, Berbatov

Arsenal: Almunia – Sagna, Toure, Djourou, Gibbs – Walcott, Song, Fabregas, Nasri, Diaby – Adebayor

**********

Ingen Fletcher för United alltså… Kan det straffa sig?

**********

Hur går det då? Jag tror att Arsenal mycket väl kan få oavgjort men allt hänger på försvaret. Att Arsenal kan göra mål – även utan Andrei Arsjavin – tvivlar jag inte på.

Men kan Johan Djourou och Kieran Gibbs verkligen hålla koll på spelare som Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney, Dimitar Berbatov och Carlos Tevez i 90 minuter? Jag tvivlar.

**********

Arsene Wenger verkar självsäker inför matchen i varje fall. Här kan ni läsa om hur han har ”complete belief” i hans unga trupp i en artikel med rubriken This is the moment we have waited for, says bullish Wenger.

**********

Chelsea fick 0-0 mot Barcelona på Camp Nou igår efter en fantastisk försvarsinsats. Det var inte snyggt – ungefär lika defensivt som Uniteds 0-0 på samma arena i samma skede av turneringen förra säsongen – men jag blev väldigt imponerad av hur disciplinerat Chelsea var.

Ta en spelare som Florent Malouda, som verkligen hjälpte till i försvarsarbetet eller Jose Bosingwa som kom in i matchen efter en orolig start på en ovan position.

John Terry, som vanligt, var en gigant.

Och man måste ge Guus Hiddink en stor eloge. Taktiken fungerade till 100 procent – igen. Vilken tränare. Före matchen sa han att det var viktigt att inte koncentrera sig för mycket på Leo Messi utan att istället se till att han inte fick bollen så mycket.

Och det var ju precis det Chelsea gjorde. Xavi var nästan helt bortplockad ur matchen och det var länge sedan jag såg en Barcelonamatch där Messi hade så lite boll.

**********

Men störst del i Chelsea oavgjorda resultat hade Petr Cech. Det var som att se den gamle, före-skadan Cech igen. Och jag undrar om han inte kan ha blivit pånyttfödd i lördags.

Då fick han nämligen en rejäl smäll på huvudet mot West Ham – och blödde näsblod – men det var ingen fara med honom. Rätta mig om jag har fel men jag tror det var den första ordentliga smällen mot huvudet sedan den hemska Stephen Hunt-incidenten och jag tror det kan ha givit honom självförtroendet att satsa allt i alla lägen tillbaka.

**********

Och Hiddink hyllade även Cech efter matchen. Han sa att tjecken ”räddade matchen åt Chelsea.” Läs mer här.

**********

Och här kan ni se vilka betyg spelare fick av min tidning, the Guardian.

**********

Ganska roligt att se Didier Drogba anklaga en motståndare för att filma (Alves). Har mannen ingen självironi?

**********

Signaturen Johan skriver att jag måste släppa in kärleken i mina bloggar igen. Jag ska ta mig en funderare men jag tror inte att kärleken har lämnat bloggen.

Och som bloggare måste man väl få ha en åsikt och stå fast vid den utan att bli anklagad för att vara arrogant, eller? Och det är en seriös fråga.

**********

Howard Webb erkände förresten på radio igårkväll att han hade gjort ett misstag när han gav United straffen mot Tottenham. Men som han också säger: -Säg den människa som aldrig gör ett misstag.

Så sant, så sant.

Barcelona-Chelsea på Camp Nou ikväll och jag tror faktiskt att Chelsea kan gå vidare sammanlagt. Hade de två lagen spelat i samma liga hade Barcelona troligen krossat Chelsea – de är så mycket bättre individiuellt och som ett lag – men i en duell över två matcher med ett taktiskt geni som Guus Hiddink vid rodret har Chelsea en hyfsad chans att gå till finalen.

**********

Vi börjar med de troliga lagen:

Barcelona: Valdes – Alves, Puyol, Marquez, Abidal – Toure, Iniesta, Xavi – Messi, Eto’o, Henry

Chelsea: Cech – Ivanovic, Alex, Terry, Bosingwa – Essien, Ballack, Lampard – Kalou, Drogba, Malouda

Men det kommer inte förvåna mig om Hiddink spelar med Nicolas Anelka istället för Salomon Kalou eller Florent Malouda.

**********

Chelsea har ett stort problem dock: ytterbackarna. Branislav Ivanovic är inte världens snabbaste och Ashley Cole är avstängd så högerbacken Jose Bosingwa tvingas spela som vänsterback mot Leo Messi.

Men klarar Chelseas ytterbackar sig hyfsat på Camp Nou så tror jag Londonlaget kan göra ett bortamål genom den formstarke Didier Drogba eller varför inte på en kontring med Anelka.

**********

Malouda saknar inte självförtroende i varje fall. ”You (Barcelona) will melt under Chelsea’s pressure” sa han tydligen igår. Barcelonaspelarna kommer alltså att smälta ikväll. Intressant.

**********

Måste erkänna att jag inte sett tillräckligt av spanska ligan den här säsongen för att få svar på följande frågor: Är Eric Abidal bättre den här säsongen än förra (då jag tyckte han ofta var bedrövlig) och har Andres Iniesta varit lika bra som alltid?

**********

Måste erkänna att Xavi är en av mina favoritspelare i hela världen. Det var som Louis van Gaal sa en gång: -Han har väl slagit bort någon passning i sin karriär, typ 1996…

**********

Barcelona har aldrig förlorat hemma mot Chelsea. Man har vunnit fyra matcher och kryssat två.

**********

Drogba har gjort mål i fem Champions Leaguematcher i rad nu. Sex matcher i rad är tydligen rekordet. Kommer sjätte målet ikväll?

**********

Jag sticker ut hakan och tippar 3-2 till Barcelona. Vad tror ni?

**********

0-0 mellan Newcastle och Portsmouth på St James’ Park igårkväll och nu har The Magpies tre poäng upp till strecket, bara fyra matcher kvar och möter Liverpool borta på lördag. Aj aj aj.

Jag tyckte Alan Shearer var lite naiv med sin laguppställning. Visst, spelarna gav allt men det var lite ”headless chickens” över det hela. Det fanns ingen balans i laget.

Mängder med offensiva spelare som har varit skadade eller halvskadade under större delen av säsongen spelade från start: Michael Owen, Obafemi Martins, Mark Viduka, Alan Smith och Damien Duff.

Alla sprang omkring utan att riktigt veta var de skulle spela. Martins gick ner och hämtade boll, Owen likaså. Detta innebar att det inte fanns någon spets framåt och Newcastle skapade inte mycket. Oordningen i leden sågs tydligast i den 55:e minuten då Owen var nere och hjälpte till som vänsterback. Vad f-n gör en av ligans vassaste anfallare där?

Dessutom skulle Pompey haft straff när Peter Crouch fälldes…

**********

Men låt oss undvika en diskussion om straffar idag. Allt jag kan säga om min blogg om Howard Webbs straffbeslut på Old Trafford i lördags är att Webb har erkänt till en kollega, Dermot Gallagher, att han gjorde ett misstag. End of story.

Så här sa Gallager igår: “I talked to Howard and he knows he made a mistake. He didn’t think the goalkeeper had got the ball. He thought that Carrick had touched the ball sideways and then the goalkeeper brought him down. I don’t think it was an easy decision, as people say it was, but it’s clear to anyone that it was a mistake.”

Jag ser fram emot mejl och kommentarer med ursäkter från de personer som igår kallade mig idiot, partisk och som ”tappade all respekt” för mig som journalist.

Ha ha ha. That’s not going to happen, is it?

**********

Kan dock erkänna att det nog inte var säsongens näst sämsta domslut, som jag skrev i söndags, men är fortfarande förvånad att Webb inte tittade på vilken riktning bollen tog efter Gomes hade varit på den.

Hur som helst, dagens diskussion bör vara om Barca-Chelsa, vilken höjdare!

**********

Veckans rubrik här i England: Nazi cattle brought to Britain.

Nazistiska nötkreatur införda i Storbritannien.

Vad ska man säga?

**********

En av QPR:s ägare, Lakshmi Mittal, har tydligen förlorat 190 miljarder kronor under finanskrisen – men är fortfarande Storbritanniens rikaste person.

Det säger ju en del om hur mycket pengar han hade före finanskrisen. Och han kanske ska ta och investera lite mer i QPR nu i sommar då. En 11:e plats i the Champhionship imponerar ju inte.

**********

Ni kanske såg att Ryan Giggs blev utvald till PFA Player Of The Year i söndags. Det är alltså spelarföreningens pris och spelarna tycks ha lagt med en hel del sentimentalitet i röstkuverten i år.

Giggs har spelat 12 ligamatcher från start och gjort ett enda mål och det finns inte en chans att han har varit bäst i Premier League i år.

En av anledningarna till att spelarna röstade på honom, tror jag i varje fall, var att de rösterna skulle vara inne dagarna efter hans suveräna mål mot West Ham.

Men vad är det för ett Mickey Mouse-pris egentligen när man blir framröstad med nästan halva säsongen kvar (mitten av februari)?

Min röst hade gått till Nemanja Vidic.

Här är årets lag enligt spelarna:

Van der Sar (United) – Johnson (Portsmouth), Vidic (United), Ferdinand (United), Evra (United) – Ronaldo (United), Gerrard (Liverpool), Giggs (United), Young (Aston Villa) – Torres (Liverpool), Anelka (Chelsea).

Faktum är att Giggs inte ens ska vara med i den elvan. Där ska Frank Lampard vara. Och jag tror ju inte Anelka hade varit med i laget om omröstning hade skett i mitten av maj.

**********

Championship-elvan:

Westwood (Coventry) – Naughton (Sheffield U), Johnson (Cardiff), Stearman (Wolves), Fox (Coventry) – Kightly (Wolves), Hunt (Reading), Ledley (Cardiff), Gomez (Swansea) – Ebanks-Blake (Wolves), Scotland (Swansea).

**********

När Mohamed Al Fayed säger något får man ofta ta det med en nypa salt. Men förra veckan hade han rätt när han sågade fotbollförbundet med meningen: They are donkeys (åsnor).

Nu har fotbollförbundet sparkat planskötaren på Wembley, Steve Welch, efter FA Cupsemifinalfiaskot då gräsmattan var usel. Men egentligen är det inte hans fel. Fotbollförbundet misskötte byggandet av nya Wembley och drog på sig en massa skulder som de nu måste betala ränta på.

Det innebär att de har flyttat de båda FA Cupsemifinalerna till Wembley (vilket har gjort att det inte är lika speciellt att nå finalen eftersom semifinalerna också spelas där) och dessutom arrangerat en massa konserter och motorsporttävlingar på arenan.

Och då kan ni ju tänka er att det inte är så lätt att sköta en gräsmatta.

Hur som helst. FA ska nu lägga in en ny matta till finalen mellan Chelsea och Everton. Den kommer att kosta över en miljon kronor. Snyggt.

**********

Ni kanske redan har läst detta men Jermain Defoe åkte inte med Tottenham till matchen mot United eftersom hans halvbror dog dagen före. Han blev ihjälslagen mitt på dagen i Walthamstow, några kilometer från där jag bor i norra London. Herregud, hur hämtar man sig från något sådant?

**********

Och till slut en gratulation till signaturen Linhem: Han plockade fram fem av de namn jag hade på listan på spelare som spelat för både Liverpool och Chelsea (han plockade till och med fram sju namn, men Liddell tog jag inte med eftersom han bara gästspelade i Chelsea och det gjorde Willie Fagan och Ted Savage också).

Nicolas Anelka, Joey Jones, Nigel Spackman, David Speedie och Bolo Zenden. var alla rätt.

Dessutom har vi Tony Hately och Alf Hanson.

I salute you Linhem. Who are you? Henry Winter in disguise?

Men vem var denne Harley du också nämnde? Någon jag missat? Eller menade du Hately?

Först av allt ett stort tack till gästbloggarna Håkan, Sergej och Stefan, som producerade mycket läsvärda texter under min semester.

Jag såg att det var någon idiot som kritiserade det faktum att jag inte skrivit själv men när jag har semester (fyra veckor per säsong) så finns det två alternativ:

1. Någon kunnig, passionerad läsare får chansen att skriva
2. Bloggen står tom

Valet känns ganska enkelt…

**********

Manchester United stormar vidare mot ytterligare en ligatitel efter Howard Webbs bedrövliga domslut i lördags på Old Trafford. Tottenham ledde med 2-0 i den 55:e minuten och såg stabila ut när Heurelho Gomes rusade ut och slog bort bollen framför Michael Carricks fötter.

Mittfältaren ramlade och Webb dömde straff. Det var troligen säsongens näst sämsta domslut (att Stuart Atwell dömde mål när bollen gått utanför på Vicarage Road slår trots allt detta) och det är tveksamt om United hade vunnit matchen utan Webbs hjälp.

Visst, Unitedfansen kan säga att det blev 5-2 och att man hade vunnit med 4-2 utan straffen men då kan man inget om fotboll. Tottenham, som Harry Redknapp sa efter matchen, började hänga med huvuden efter den feldömda straffen eftersom man tyckte synd som sig själva och United fick förnyat självförtroende.

**********

Tror jag att Webb dömde straff för att det var på Old Trafford och incidenten hände i motståndarnas straffområde? Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag tycker att Webb är Premier Leagues bästa domare och har brukar inte vara en hemmadomare. Han gjorde helt enkelt ett misstag.

Det som förvånar mig dock är att en sådan rutinerad domare inte tittar på bollbanan och inser att Gomes måste ha fått bort bollen.

**********

Så här löd inledningsstycket på News of the Worlds matchrapport (NOTW är Englands mest lästa söndagstidning):

Manchester United fans hailed a new Old Trafford hero – referee Howard Webb. Because when the Premier League trophy is hoisted high into the air, they will also be minting a medal for Webb. His desperate decision to award United a penaltyafter Carrick tumbled over Gomes changed the course of the game AND the title destiny.

Gary Lineker på BBC:s Match of the Day kallade domslutet ”appalling”.

**********

Så straffen var feldömd, inget snack om saken. Men vi måste också inse att United kunde mycket väl ha gjort tre mål på 35 minuter utan Webbs hjälp. Det har ju hänt förut, om vi säger så. Vi kommer aldrig få veta vad som hade hänt utan straffen.

Och vi ska inte glömma bort hur Carlos Tevez kom in och totalt ändrade matchbilden med sin insats samt Wayne Rooneys fantastiska framspelningar från vänsterkanten. Det var hans magnifika framspelning som ledde till straffen och han slog även inlägget som ledde till 3-2 målet.

Rooneys inlägg är tusen gånger bättre än Aaron Lennons trots att Spursspelaren har spelat ytter hela sin karriär. Det säger en hel del om hur komplett Rooney är som spelare.

**********

Liverpool vann med 3-1 borta mot Hull. Rafael Benitez hade petat Fabio Aurelio och Daniel Agger efter försvarskatastrofen mot Arsenal och hade nog petat Alvaro Arbeloa också om han bara hade haft något alternativ på högerbacken.

Yossi Benayoun har varit grymt bra och Liverpool har faktiskt inte saknat Steven Gerrard så mycket. Även Lucas Leiva har spelat bra i en mera framskjuten roll. Liverpool lär inte vinna ligan den här säsongen men jag tycker man i varje fall har visat att man inte är ett tvåmanna-lag. Både Gerrard och Fernando Torres har missat stora delar av säsongen och ändå har man pressat United.

**********

Benitez må ha varit rasande på Howard Webb på lördagkvällen men Liverpool bjöds på 1-0 målet av en annan domare, Martin Atkinson. Liverpool skulle aldrig ha haft en frispark när Javier Mascherano ramlade i den 45:e minuten.

Synd att inte Benitez kunde erkänna detta. Han kallade frisparken ”very clear” vilket var ganska löjligt.

**********

Ingen bra dag för rubriksättarna på News of the World igår. De brukar vara lysande men Wonaldo, lucky devils close in on title och We can still Kuytch United tillhör inte de bästa. Långt ifrån.

**********

Riktigt kul för West Bromwich Albion och Jonas Olsson att de slog Sunderland med 3-0. Olsson gjorde ju mål – med något man kanske kan kalla en halv vänsterslägga om man är snäll – och visst behöver laget ett mirakel för att klara sig kvar men man ligger faktiskt bara två poäng efter Newcastle på näst sista plats (även om Newcastle har en match mindre spelad).

West Bromwich tränare Tony Mowbray har fått så mycket skit hela säsongen för att hans lag försöker spela bra, offensiv fotboll utan långbollar att man kan börja gråta.

Varför ska alla hacka ner på en sådan positiv attityd? Jag har enorm respekt för Mowbray och West Brom.

Fyra mål på tre matcher för Chris Brunt. Vem hade trott det?

**********

Sunderland var katastrofalt dåliga och jag undrar om inte the Black Cats kan åka ur nu. Everton hemma och sedan Bolton och Portsmouth borta i de tre kommande matcherna. Inte alldeles enkelt.

**********

Manchester City slog till med en bortaseger (2-1 mot Everton) för första gången sedan augusti, vilket ledde till sarkastiska kommentarer i tidningarna om att lagets brassar bara spelar bra när solen skiner. Jag tycker det är lite orättvist. Visst, Robinho och Elano har haft formsvackor men jag tycker att de har jobbat hårt när jag har sett dem spela i varje fall. Eller vad tycker ni Cityfans därute?

Stephen Irelands mottagning och avslut var en av helgens höjdpunkter. En otroligt bra spelare.

Men vad har hänt med Micah Richards? Hur lovande och hur positiv som helst för ett år sedan men nu har han helt tappat formen, varit inblandad i en sexskandal och – förra veckan – bråkat med tränaren Mark Hughes.

Så kan det gå ibland när framgångarna stiger en ung spelare åt huvudet. Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka för när han är som bäst är han en suverän spelare.

**********

Det tråkigaste som hände den här helgen var att Evertons Phil Jagielka skadade sig så illa att han missar resten av säsongen och därmed FA Cupfinalen mot Chelsea. Tragiskt för en spelare som har varit grymt bra och som till slut fick revansch för straffmissen mot Fiorentina genom att sätta avgörande straffen mot United. Och nu får han alltså se finalen från läktaren. Stackarn.

**********

Kort om Chelsea: ruskigt imponerande att slå West Ham med 1-0 på Upton Park även om the Hammers har grymma skadeproblem i anfallet. Tänka sig att Chelsea har varit med och slagits i toppen i stort sett hela säsongen trots tränarbyte och en massa andra problem. Och det är mycket tack vare Frank Lampards insatser.

Jose Bowingwa spelade vänsterback och lär få den uppgiften mot Barcelona på tisdag också eftersom Ashley Cole är avstängd. Det gick bra i lördags men Leo Messi är ju lite svårare att ha koll på än en Luis Boa Morte på ålderns höst.

Petr Cech räddade en bra slagen straff (av Mark Noble) och det lär ha förbättrats hans självförtroende inför matchen på tisdag.

Kul för West Hams Kieron Dyer att spela en Premier League match från start för första gången på 18 månader.

**********

Fulham slog Stoke med 1-0 och lär nu kvalificera sig för Europa League. En fantastisk insats av Roy Hodgson. Stoke lär klara sig kvar trots förlusten och jag läste i helgen att tränaren Tony Pulis aldrig har åkt ur en division under 17 år som tränare.

Imponerande. Och i morse sprang han London maraton också. Vilken kille.

**********

Dagns blogg var skriven före söndagens matcher (Arsenal-Middlesbrough och Blackburn-Wigan) vilket förklarar varför jag inte skriver något om dessa den här gången.

**********

Katastrof för Southampton i the Championship. Inte nog med att man åker ur andra divisionen, man får nu starta nästa säsong i League One med tio minuspoäng på grund av finansiella problem.

Det är som tränaren Mark Wotte sa efter 2-2 matchen mot Burnley: -Jag tycker framför allt synd om fansen, som inte har gjort något fel. De har varit suveräna de här sista, svåra månaderna.

Wolves har vunnit ligan men Sheffield United kan fortfarande gå om Birmingham och ta den andra play-off (en omgång kvar) medan Norwich kan fortfarande klara sig kvar (ligger under nedflyttningsstrecket men har en match mindre spelad).

**********

Sir Alex Fergusons son, Darren Ferguson, har tagit steget upp från League One till Championship nästa säsong med Peterborough United. Leicester City har också gått upp medan Leeds United, MK Dons och Millwall har säkrat play-off platser. Det kommer att bli en oerhört intressant sista månad i League One.

**********

Brentford (vars arena är den enda av de 92 proffsklubbarna som har en pub i varje hörn) har gått upp till League One. Wycombe och Exeter ligger också bra till för direktuppflyttning men det återstår fortfarande en omgång.

**********

Till slut veckans fråga: hur många spelare har spelat för både Chelsea och Liverpool och vilka är de?

Jag heter Stefan och har idag äran att fylla tomrummet i denna spalt (snacka om omöjligt uppdrag) eftersom jag besökte the East Anglian Derby mellan Ipswich och Norwich förra helgen.

Marcus är tillbaka på måndag.

**********

Jag är inte bättre än dagens ungdomar, jag valde också ett topplag.

När jag fastnade för Ipswich var de en av Englands absolut bästa klubbar, de slutade topp sex alla säsonger mellan 72/73-81/82 utom 1978, då de lyckades vinna FA-cupen.

Men det var inte därför som jag fastnade för Ipswich utan det var en ren slump. Alla andra i mitt fotbollslag hade ett engelskt favoritlag, oftast Liverpool eller Arsenal som även på den tiden var starka. Det ledde till att jag också bestämde mig för att börja heja på ett engelskt lag.

**********

Följande lördag bänkade mig (som alltid) framför teven och beslöt att det lag som vinner dagens tipsextra-match ska få bli mitt lag. Efter tjugo minuter satt jag och hejade på Ipswich, jag var redan såld. Det blev nu oerhört viktigt att just de vann matchen, så att jag inte skulle behöva hålla på ett lag som jag inte gillade.

Ipswich vann tack och lov till slut med 2-0. Tyvärr vet jag inte vilket år det var eller vilka motståndarna var men beslutet var oåterkalleligen taget, man kan undra hur mitt liv artat sig om motståndarna vunnit?

**********

Ipswich hade mängder av engelska landslagsmän under den här perioden; Paul Mariner (landslagets skyttekung) och Terry Butcher (allas vår kapten blod) är väl de mest kända.

Holländarna Frans Thijssen (som var bättre som spelare än som tränare för MFF) och den magnifike Arnold Muhren. Skottland representerades av John Wark och Alan Brazil.

Höjdpunkten för Ipswich är naturligtvis ligatiteln 61-62, men för mig är framgångarna på sjuttio- och åttiotalet starkare då jag åtminstone minns UEFA-cup vinsten ganska väl.

För sjuttiotalsgenerationen blev vinsten i UEFA-cupen 1981 och FA-cupvinsten -78 de största triumferna.

**********

Sedan mitten av åttiotalet har The Tractor Boys endast sporadiskt figurerat i högsta serien, men det finns fördelar med att hålla på Ipswich istället för Arsenal eller något annat storlag.

Jag blir inte besviken om mitt lag kommer femma i Premier league och jag njuter om laget skulle överleva tredje rundan av FA-cupen. Man får helt enkelt sänka sina förväntningar och glädjas åt det lilla.

För mig är det förmodligen större att Ipswich går upp i Premier League än det är för ett Manchester United fan när hans lag vinner ligan, för honom är det bara dubblar och tripplar som räknas!

Och vad ska man säga om de pretentiösa kultursnobbarna som håller på Tottenham och Hammarby bara för att de är outsiders (de som dessutom kryddar det med att hålla på Leksand i hockey är de ytterst revolutionära). Många av deras svenska supporters är så otroligt PK att de knappast ens vill att deras lag ska vinna någonting.

**********

Förra helgen var det dags för mitt livs andra besök i Ipswich och för andra gången är det en visit organiserad av den eminenta svenska supporterföreningen som i dagarna fyller ett år som officiell supporterklubb.

Jag och min son (som jag lurat in i det hela) tog bilen till Västerås där vi sammanstrålade med en del av deltagarna i vår sällskapsresa. Därifrån tog vi flyget till Stansted och vidare med den tämligen nya direktbusslinjen till Ipswich och från det att vi lämnade gurkstaden tog det mindre än fem timmar tills vi äntrat hotellet i Ipswich.

**********

När vi gjort oss hemmastadda på rummet gick vi för att äta på någon av de mysiga krogarna i centrum. Tyvärr kunde vi inte komma in på någon av ovan nämnda inrättningar då det i England är förbjudet för minderåriga att vistas i dessa dekadensens lokaler. Eftersom min som bara är fjorton fick vi istället uppsöka en något tveksam kebabrestaurang.

På lördagsmorgonen samlades vi på torget för att ta bussen till Gainsborough som ligger i utkanten av staden för att spela en supportermatch mot Punch Drunk FC. (jag hade glömt mina fotbollsstrumpor hemma i Sverige men lyckligtvis var det marknad på torget så att jag kunde köpa ett par rosa benvärmare istället)

Även om vi förlorade med 8-4 var det en härlig känsla att få sätta dobbarna i brittisk mylla, vilket varit en länge närd dröm för många av oss.

På kvällen åt vi en gemensam middag innan vi fortsatte med en rejäl pubrunda (jag skickade sonen till hotellet med ohälsosamt mycket chips och läsk).

**********

När jag vaknade på matchdagen drog jag upp gardinen och såg en blå himmel draperad av tunna vita skyar, vilket måste betyda att tecknen är på vår sida. Med tillförsikt gick vi ner mot Portman Road för att få en guidad rundtur inne på stadion, vi hann även med ett besök i souvenirbutiken för att inhandla diverse matchrekvisita och minnessaker.

Utanför arenan började sedan laddningen inför “the old farm” (en ordlek som syftar på att East Anglia är en jordbruksbygd), visst är det härligt med engelsk humor?

**********

Domaren blåste igång matchen och på läktarna härskade sångerna och men det tog inte många minuter förrän Norwich gjorde mål och tystnaden lade sig över den soldränkta arenan. Långt borta i det sydöstra hörnet kunde man se en gulgrön massa som jublade över det inträffade.

Eljest kvitterade våra käcka gossar strax därpå och det oavgjorda resultatet stod sig till pausvilan. I den andra halvleken dominerade Ipswich och spelade, ett för den här säsongen sällan skådat stabilt hemmaspel, vilket resulterade i ytterligare två mål och även om Norwich reducerade på övertid var det aldrig någon fråga om var segern skulle hamna.

**********

Även om årets säsong har varit en besvikelse så kommer jag ändå att minnas den trevliga resan med alla upplevelser och alla trevliga människor som jag lärt känna under de här dagarna.

Efter hemkomsten visade det sig att “The East Anglian derby” var den sista matchen med vår käre manager Jim Magilton, som har fått utstå mycket spott och spe under de senaste arton månaderna.

**********

Personligen tycker jag att det är rätt att byta manager och det måste kännas bättre att få sparken efter en debyvinst än efter en meningslös bortaförlust mot Doncaster. Man får dock inte glömma att Magilton har betytt mycket för Ipswich och är en av de bästa spelarna i klubben sedan storhetstiden.

**********

Nu kommer Roy Keane och jag vet egentligen ingenting om honom som manager, som spelare var han i mina ögon en feg stackare som levde under sina dobbars beskydd. Hans problem är som bekant att han inte biter ihop när det går honom emot, jag tänker då främst på flykten från Sunderland och att han vägrade spela i VM 2002 på grund av att han inte trodde att Irland skulle ha någon chans.

**********

Om man vill vara positiv kan ovan nämnda händelser ses som tecken på hängivenhet och kompromisslöshet, vilket känns lite mer moget.

Välkommen hit Roy, men visa att du står stadig vid rodret när det blåser och inte överger ännu en skuta.

Och du, vi kräver minst en playoff-plats nästa säsong, bara så att du vet…

Jag fick frågan av Marcus om att skriva en gästblogg och kunde inte säga nej. Han var lite nyfiken på hur det kommer sig att jag följer Sheffield Wednesday och samma fråga får jag oftast när jag berättar att laget i mitt hjärta heter Wednesday och inte Manchester United eller Barcelona.

Jag tror lite halvt på att det finns tre saker man kommer ihåg i ditt liv.

1. Första gången du har sex.
2. Första fyllan.
3. Första gången du ser laget i ditt hjärta spela på hemmaplan.

De första två har en tendens att vara pinsamma och därför kommer jag inte skriva om detta…

********

Logiskt nog börjar jag med att förklara det hela från början.

Min far, Lennart Odhström, var en av de många svenskar som såg den första matchen på tipsextra för fantastiskt många år sedan. Precis som resten av det fotbollstokiga Sverige så valde även han ett lag att hålla på.

Valet var enkelt, laget hette ju Wednesday.

Så han knåpade ihop ett brev till Tipsextra och frågade varför laget hette Wednesday (stackarna på stenåldern hade tydligen inget internet). Han fick svaret att smederna och många andra inom Sheffields industriella blodåder, stålindustrin, hade ondsdagarna lediga och bildade The Wednesday Cricket Club 1820. 1867 bildades en fotbollsavdelning för att hålla truppen fit och självklart skedde detta på en onsdag.

********

Den 10:e Maj 1984 föddes då Sergej Odström, jag med andra ord. Till pappas förtret kom jag nio dagar försent. Pappa var aktiv supporter i Elfsborgs hejarklack Guliganerna och jag började tidigt gå på matcherna med honom. Som ung pojke fick jag ärva hans passion för fotboll och Elfsborg blev ett självklart lag att följa, men även hans passion för Wednesday tog jag till mig.

Jag var för ung för att åka över till England fick jag länge höra, men när jag vid elva års ålder fick reda på att jag skulle få följa med pappa till England så var jag överlycklig!

Jag svävade på moln och skröt ofantligt för mina vänner, jag kommer ihåg hur jag gick och lade mig så fort barnprogrammet var slut utan att ens säga emot! Allt för att dagen före avresan skulle komma fortare.

********

Vi bodde i Bromley (London) hos Mr. Gary Hook (En dåvarande Arsenalsupporter som pappa träffat vid ett träningsläger när Arsenal spelade en match i Borås, han har sedan bytt från Arsenal till Crystal Palace för att sedan börja följa Charlton, detta har lett till många skämt bland våra vänner.)

Vi skulle se två matcher, den första var en bortamatch i Nottingham. För en ung kille på elva år så var bara det faktum att vi skulle till Robin Hoods hemtrakter nog, men jag skulle äntligen få se Wednesday live!

Jag och min far promenerade runt i staden och var turister innan det var dags för att dricka "ett par" öl innan matchen. Det som sitter kvar starkast i minnet är faktiskt inte matchen, utan det faktum att jag prompt skulle dricka lika många läskedrycker som min far drack pints (jag har bestämt för mig att jag hade väldigt ont i magen efter det).

Matchen förlorade man stort med 4-1 till Nottingham och sämst på planen var Klas Ingesson. Pappa hoppades att Ingesson skulle bänkas nästa match.

********

Några dagar senare var det dags för höjdpunkten, den dag som kom att definiera mig som fotbollsälskare.

Vi åkte tidigt med tåg från London till Sheffield. Det är mycket som är dimmigt i minnet, men känslan kommer jag starkt ihåg. Det var en sådan känsla som man bara kan ha när man är barn och med stora ögon ser på livet runt oss. Väl framme så tog vi oss in till centrum och tittade lite, pubarna hade inte öppnat än.

Det började närma sig öppningsdags och vi skulle till en pub som heter The Rose and Crown, den ligger på vad jag antar är Sheffields högsta punkt. Har ni inte varit i Sheffield så kan staden förklaras topografiskt med ett ord: Kullig!

Så vi traskade upp för den – för en liten pojke – enorma backen bara för att se att det är stängt och att den öppnade senare än de andra pubarna.

Till mitt stora förtret så gick vi då ner halvvägs för backen och satte oss på en pub som hade öppet.Där blev många Wednesdayfans nyfikna på de svensktalande människorna med Wednesdayfärger och kom fram för att prata lite. Pappa förklarade stolt att detta är min första match "hemma" och alla verkade imponerade över att vi har kommit ända från lilla Sverige för att kolla på Wednesday.

Efter ett par pints (och EN läsk för mig) så tog vi oss upp för den där enorma kullen och gick in på The Rose and Crown, där det var högljutt och man hörde Wednesdayfans sjunga och skåla vilt.

Här satt de riktiga Wednesdayfansen förklarade en ovanligt tålmodig far. Pappa letade sig fram och beställde ale och läsk. Vi satte oss ute på bakgården i solen. Jag började bli uppspelt, matchstart närmade sig ju!

När vi äntligen lämnade puben och gick ner mot det mäktiga Hillsborough så var gatorna fulla med folk. Jag var van vid några tusen som mest på Ryavallen i Borås, så detta var fantastiskt.

Poliser på enorma hästar och folk som ropade och sjöng. Överallt log folk och stämningen på väg till arenan fick mig att hoppa fram och jag försökte sjunga med i ramsorna.

Vi komm fram till biljettluckorna och jag kan fortfarande känna hur pulsen rusade och hjärtat bankade som om det ville hoppa ut ur bröstet och springa iförväg.

Vi kom ut på South stand och jag tog in allt som var Hillsborough. Vi gick ner längs trapporna och pappa förklarade för stewarden att detta är min första match "hemma" och att vi var från Sverige. Han frågade stewarden om jag kunde få gå ut på gräset och den fantastiskt stora mannen log inbjudande och jag fick gå ut på gräset nere vid hörnflaggan.

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva känslan av att gå ut på den perfekta gräsmattan, den plats där jag sett mina idoler spela på gamla VHS filmer pappa haft med sig hem från sina resor, och titta upp mot läktarna. Eufori är inte ett tillräckligt starkt ord, jag ryser när jag skriver detta!

********

Vi satte oss på våra platser och pappa var nöjd över att Klas Ingesson sitter på bänken. I slutet av första halvlek så tvingades dock Wednesday till ett byte och in kom Ingesson, till pappas stora förtret.

I andra halvlek klagade han och tyckte att svensken var värdelös. Bakom oss satt två svenskar från Ödeshög (staden där Ingesson kommer ifrån) och blev efter ett särskilt starkt förtal sura och sa på bred "bondska" att Ingesson han är minsann en duktig spelare.

Matchen slutade 1-1 mot Manchester City och jag fick uppleva ett vrål från de 25,000 + och var efter detta frälst på riktigt.

********

När jag var i de tidiga tonåren spelade jag fotboll för Borås AIK´s mycket framgångsrika pojk/juniorlag. Vi kallades "Världslaget" av tidningen GT och var vid ett tillfälle med på en helsida och där frågade reportern om vilka våra idoler och favoritlag var. Det var idel storlag som Barcelona, Manchester United och Milan. Jag stod självklart ut när jag sa Sheffield Wednesday och jag har för mig att idolen var Waddle eller Hirst.

Efter den där fantastiska första hemmamatchen har det blivit många fler resor. Jag var på Stamford Bridge med far och farfar vid ett tillfälle, tre generationer Odström på plats. Matchen kommer jag inte ihåg så mycket från, det som fastnat är hur uppspelt min farfar blev vid varje hörna och gnuggade händerna medan han stolt sa "Corner Kick!" .

Två matcher är dock speciella. Jag bodde vid ett tillfälle i England och Bromley och gick på Craven Cottage för att se Fulham-Wednesday. Matchen slutade 1-1 och jag satt med en engelsk vän och bara njöt av Wednesdays totala utspelning av Fulham.

Men efter att ha häcklat honom i stora delar av matchen, och sett fram emot mina tio pints som jag blivit lovad vid Wednesdayseger, så kvitterade Fulham turligt och jag fick resten av den kvällen utså den där härligt torra engelska humorn som tack.

Den andra matchen är min fars 50:e födelsedag. Vi åkte upp ett litet gäng och skulle fira det med att se Wednesday hemma. Pappas present var att han skulle få träffa sin absoluta favorit David Hirst och han fick en Wednesdaytröja med numret 50 och "Swedish Owl".

Matchen var fantstisk trots förlust och glädjen min far utstrålade kommer jag att ha med mig resten av mitt liv.

*****

Jag och min far drev Sheffield Wednesdays sida på Svenskafans.com och sponsrade en spelare i laget ett par säsonger som supporterklubben "Swedish Owls". Många flickvänner och andra i min närhet har fått vänja sig vid att jag varje lördag (eller vilken annan dag Wednesday spelar) lyssnar på matchen via internetradio. De två timmarna är jag ganska okontaktbar och helt inne i matchen. Det har gått så långt att jag tatuerat in klubbmärket med en stor uggla kring det på vaden (tyvärr har jag ingen bild för er som kanske varit intresserade.)

Det bästa som har hänt på senare tid med laget är ju att Wednesday slog United två gånger på samma säsong, vilket inte hade hänt på 95 år! Inför nästa säsong tror jag faktiskt att Wednesday kan utmana om en playoff plats, förutsett att man värvar två-tre bra erfarna spelare, samt att man får behålla sina lovande ynglingar!

Eftersom jag studerar så är det väldigt svårt att ta sig till Sheffield just nu, men jag fyller snart 25 så kanske kan jag få ihop tillräckligt med pengar för att ta mig dit (subtilt eller hur?). Men ett som är säkert är att jag kommer fortsätta följa Wednesday i vått och torrt!

*****

Tillslut så tänkte jag rekommendera tre saker att göra i Sheffield.

1. Steel City Derby. Ett fantastiskt derby som bäst upplevs på plats. Dock kan det vara enormt svårt att få tag på biljetter.

2. Ta er ut och titta på kolgruvorna och åk på den lilla järnvägen och drick en god öl! (ligger utanför Sheffield)

3. Börja en pubrunda inne i City för att närma er Hillsborough precis innan matchstart!

Tack för mig och tack Marcus för chansen att berätta om min passion!

Jaha, då har man då fått äran att få skriva i denna berömda blogg eftersom Marcus är på semester den här veckan. Inte illa vill jag säga.

Jag som skriver detta är bosatt i London sedan tre månader tillbaka. Jag tröttnade helt enkelt på det svenska livet, packade min väska och drog iväg på vinst eller förlust.

Jag kan ju inget annat än att säga att det har blivit en ordentlig vinst. Jobbar heltid på en ”äkta engelsk pub” på Liverpool St. där jag även bor gratis i ett live-in.

Det bästa med denna pub som har namnet ”The Railway Tavern” är att det är en fotbollspub. Alltså många galna fotbollssupportrar som hänger här.

**********

Det blir mycket fotbollssnack under arbetspassen med kunderna och man får ju höra både det ena och det andra om vad folk tycker och tänker om lagen här i England.

Snackade i veckan med några äldre herrar och jag frågade vad de egentligen tyckte om Sven-Göran Eriksson. De lovordade honom väldigt mycket men sa att hans privatliv ställde till det för honom.

De sa också att den engelska pressen är vidrig, men det borde han vetat om och skött saker och ting lite snyggare. Men det är ju ingen större nyhet.

Fotbollsmässigt så tyckte de iaf att han var en av de bästa som de har haft som förbundskapten.

**********

Tänkte prata lite om ”läktarkulturen” här i England. I stort sett alla som åker till England för att kolla på fotboll vill ju se någon av de fyra stora lagen. Självklart för att det är roligast fotbollsmässigt.

Själv har jag fått se en del matcher under min tid här och vill du gå på en match för stämningens skull så ska du inte gå till Stamford Bridge eller Emirates.

Mina upplevelser från dessa två fina arenor med stämingsupplevelsen är en besvikelse. Tyvärr får man väl säga att det blir alldeles för mycket turister på dessa arenor och det drar ner på stämningen.

Mitt råd är, sök er till dom mindre lagen. Åker du till London gå till Upton Park eller Craven Cottage. Försök få tag på biljetter till en match i the Championship.

Var och såg en match med QPR för ett tag sedan och vill du uppleva en klassisk engelsk tipsextra arena så gå till Loftus Road om du kan. Det är så trångt på läktaren så den som sitter bakom dig har sina knän i huvudet på dig. Du kan i stort sett ta på planen för du sitter så nära. Härligt.

**********

Har precis kollat på Man Utd-Everton i FA Cup semifinalen och kommentatorerna pratade om hur dålig planen är. Okej, det var den andra matchen på två dagar, men man kunde verkligen se hur gräset lossnade under spelarna. Wengers kommentar från gårdagens match om planen säger väl en hel del om det hela.

"I believe for Chelsea it was tough as well. It is not a pitch you should have in a stadium that cost this amount of money. It is laughable. The quality of the pitch is a disaster."

**********

En sån stor och dyr arena där det knappt spelas några matcher på, då borde man väl klara av att han en bra och hållbar plan? Eller??

Everton i final. Det svider i mitt stora Liverpoolhjärta, men som Marcus själv brukar skriva i bloggen här; David Moyes är imponerande. Det är en manager som får alldeles för lite beröm för det enorma jobb han har gjort.

Kan verkligen tänka mig att han kan ta över efter den stora Sir Alex den dagen han lägger av, om han nu någonsin gör det? Han lär väl styra över United från sin grav.

Nu är det dags för staff party för min del, lär bli en tuff söndag där min chef dessutom är Everton supporter, aoouuch…

**********

Efter det gör jag mig reda för Champions League finalen i Rom där jag lyckats knipa till mig 2 biljetter. Vill inte skryta om det, men kände bara att jag var tvungen att nämna det. He he.

**********

Ta hand om er och fortsätt läsa denna fantastiska blogg! Och om ni har några funderingar på att åka över till London på vinst och förlust så kan jag verkligen rekommendera det. Det är en härlig stad.

Mvh

Håkan Alberts, London, Helsingborg

Får nästan be om ursäkt för hur lång bloggen blev idag. Jag hade förberett en massa om Everton och League One men insåg sedan att det fanns en hel del annat att skriva om också. Oh well, here we go.

**********

Manchester City och Hamburg bjöd på ytterligare en kanonmatch i Uefa Cupen igårkväll och jag kan inte komma ihåg när jag senast såg så mycket bra, offensiv fotboll på bara några få dagar. Vilken härlig vecka det har varit.

City vann med 2-1 på Eastlands men åkte ut med 4-3 sammanlagt och nu möter Martin Jols lag Werder Bremen i semifinalen, ytterligare ett lag som älskar att spela anfallsglad fotboll.

Hoppas verkligen att brittisk tv visar den semin.

**********

Elano var magnifik för City och träffade både stolpen och ribban med frisparkar. Den i ribban påminde om en Eder-frispark från typ 1982, slagen med en enorm kraft med yttersidan.

Det var vackert att se men jag blir ändå lite småirriterad på kommentatorn som sedan säger att ”the crossbar will reverberate for half an hour from that shot”.

En halvtimme? Please. Någon hejd får det väl ändå vara även när man försöka beskriva något på det sättet… En minut kanske?

**********

Robinho spelade mycket bättre än på sistone och Elano var som sagt suverän. Och trots att det nu inte blir någon Uefa Cup vinst för tränaren Mark Hughes så får han nog sitta kvar nästa säsong. Ordföranden Khaldoon Al Mubarak var på plats och såg nöjd ut.

**********

Richard Dunne åkte ut med en kvart kvar och jag tror nog den gamle irländaren får se sig om efter en ny klubb i sommar. Han kan vara helt suverän ibland men likt en äldre och bättre Titus Bramble kan han helt tappa koncentrationen ibland.

**********

Ganska barnsligt men småroligt skämt på the Guardians podcast igår: Liverpool and Chelsea produced the best two wide open legs since Basic Instinct…

**********

Två FA Cup-semifinaler till helgen – United-Everton och Chelsea-Arsenal – och jag inleder med att återigen hylla David Moyes för det enorma jobb han har gjort på Goodison Park.

Moyes har varit där i över sju år nu och den senaste tiden har det varit en hel del skriverier här i England om att skotten ska ta över från en annan skotte, Sir Alex Ferguson, på Old Trafford.

Detta är naturligtvis smickrande för vilken tränare som helst – men Moyes vägrar att lyssna på snacket. Han är 100-procentigt fokuserad på Everton, vilket är helt rätt.

Så här sa han:

- Yes, it’s a nice thing hear your name in connection with Old Trafford. But was it not only a year ago that people were saying it was going to be Roy Keane or Mark Hughes or Martin O’Neill taking over from Sir Alex?

- I really enjoy this job and I’d like to win something for these supporters. A lot of supporters get fed up with managers being changed. Everton supporters have been really good to me and I’d like to give them something back.

Kul att höra en tränare som verkligen vill ge något tillbaka till fansen.

**********

Everton gör framsteg utanför planen också. Klubben har en ganska ny träningsanläggning, Finch Farm, och har en ordförande, Bill Kenwright, som verkligen bryr sig om klubben.

Problemet för Kenwright, en före detta skådespelare, att han är rik men inte jätterik. Han har verkligen försökt att spendera så mycket pengar som möjligt – och Everton har slagit nya transferrekord på löpande band under hans tid som ordförande (James Beattie, Andy Johnson, Yakubu, Marouane Fellaini) men han har inte en chans att konkurrera med Liverpool, United och Chelsea ekonomiskt.

Kenwright har insett detta och har sagt att han vill sälja klubben – så att de kan konkurrera med the big four.

Därför är det nästan otroligt att Everton slog ut Liverpool ur FA Cupen och har spelat jämnt med alla topplagen den här säsongen.

**********

Och spelarna vet exakt vad det handlar om att spela för Everton. De måste slita varenda match för att kunna hota topplagen.

Mittfältaren Leon Osman sa nyligen att de inte vill ha en stenrik ägare som öser pengar på löner och transfersummor. Han hyllade verkligen Kenwright – och jag måste säga att det inte är ofta man hör spelare som verkligen inser vad klubbens ordförande har gjort för dem. En eloge till Osman.

Så här sa han: -Mr Kenwright har fått en massa skit för att han inte spenderat tillräckligt mycket pengar och för att han inte har sålt klubben till någon stenrik investerare men han ska ha en massa beröm för att han är så försiktig med klubben. Han har bestämt sig för att inte sälja Everton till vem som helst och det är helt rätt.

Jag håller med Osman. Kolla bara vad som har hänt med Liverpool efter den girige David Moores bestämde sig för att sälja klubben till två högstbjudande – många skulle säga motbjudande – amerikaner…

**********

Wayne Rooney har slagit till med nya, dåligt-tajmade kommentarer inför matchen mot hans före detta klubb Everton. Inför Liverpoolmatchen berättade han hur mycket han hatade Liverpool – och United förlörade med 4-1.

Nu har hans sagt att all skit han får från Evertonfansen bara får honom att spela bättre och nästan uppmuntrat supportrarna från den blå halvan av Merseyside att håna honom på Wembley.

Men om jag inte missminner mig så var han helt ur balans senast United mötte Everton på Goodison och blev utbytt av Sir Alex Ferguson för att han inte skulle bli utvisad…

**********

David Moyes har anklagat domaren Mike Riley, som kommer att döma United-Everton, för att vara en Unitedsupporter och bett fotbollförbundet undersöka saken. Lysande. Det kommer att bli en mycket intressant match.

**********

Och jag tror att Everton kan vinna. Eller vad sägs om den här statistiken: det lag som slagit ut Middlesbrough sedan 2004 – alltså de fem senaste åren – har alltid gått till final (och visserligen alltid förlorat finalen men det spelar ju ingen roll nu till helgen).

8 mars 2009, FA Cupens sjätte omgång: Everton-Middlesbrough 2-1.

**********

Jag hoppas att Arsenal-Chelsea kommer att bli ytterligare en klassiker.

Vad sägs om de här incidenterna från tidigare matcher:

Kanus fantastiska semi-final mål från 2000

Bråket från Carling Cupfinalen häromåret.

Arsenals vinst mot Chelsea i FA Cupfinalen 2002. Ray Parlour. Wow. Romfords Pele. Ha ha ha.

Michael Essiens fantastiska kvittering (med fantastiska kommentatorer. Ha ha ha. Lyssna på de imponerande skratten under repriserna.

Champions League-matchen på Highbury när Claudio Ranieri tränade Chelsea. Och jag måste återigen fråga mina kunniga läsare. Vilket band sjunger låten?

**********

Jag har faktiskt inte en aning om hur det kommer att gå. Ena stunden tänker jag att Walcott, Fabregas och Adebayor är så fräscha och tända att jag inte tror ett tröttkört Chelsea kommer att klara av dem men nästa stund så tänker jag på hur Didier Drogba kan köra över Mikael Silvestre och då ryser jag.

Hur som helst. Jag hoppas som sagt att det blir en fantastisk match på Wembley

**********

West Ham kommer att tas över av en grupp internationella banker. Tydligen kommer inte Gianfranco Zola att får några pengar att handla spelare för till sommaren. Synd om italienaren som har gjort ett fantastiskt jobb.

Mer om detta när jag har mer information.

**********

Och vad händer i League One då? Mycket, mycket intressant. Leicester City och Peterborough lär gå upp till the Championship. Leicester är i stort sett klara har en grymt bra anfallare som heter Matty Fryatt som på något sätt klarat sig bra här i livet trots att han hade Paul Merson som tränare i Walsall ett tag (för er som inte vet kan jag tala om att Merse inte är världens smartaste kille och kommenterar för Sky Sports nuförtiden där han ofta glömmer bort namn och målskyttar).

Fryatt har gjort 24 mål den här säsongen och kommer nog att klara sig utmärkt i the Championship också (om inte en Premier Leagueklubb chansar och köper honom förstås).

Peterborough tränas, som ni kanske vet, av en av Sir Alex Fergusons söner, Darren Ferguson, och tänk om det går bra för Posh i Championship nästa säsong. Tar Darren över på Old Trafford då? Ha ha ha.

**********

Leeds United då? Jodå. Det har börjat gå riktigt bra för klubben sedan Simon Grayson tog över. I Jermaine Beckford har man en av ligans absolut bästa anfallare – han har också gjort 24 mål medan 19-årige mittfältaren Fabian Delph har sagt att han inte vill flytta till Arsenal eller United – som tydligen är intresserade – utan vill stanna på Elland Road. Han ska redan vara värd runt 70 miljoner kronor. Född i Bradford.

Leeds är ett av ligans formstarkaste lag och ligger på en play-off plats med tre omgångar kvar. Och detta är Graysons förtjänst. Han är en före detta Leedsspelare och om det är någon som kan ta Leeds upp i ligasystemet så är det han.

Så här sa han nyligen:

-När jag kom till klubben som spelare så berättade Billy Bremner, som var tränare då, om klubbens historia och vad det betyder att representera Leeds United. Och det berättar jag för mina spelare nu. Man måste respektera klubbens historia och det här är ju en klubb som var den mest framgångsrika klubben i hela landet i början på 70-talet.

-Jag har sagt åt spelarna att de kan bli en ny grupp hjältar som spelarna på 70-talet var. De må spela i League One just nu men man måste börja någonstans.

Och kan ni tänka er att Leeds har ett publiksnitt på över 23,000 åskådare, trots att man mött lag som Yeovil, Cheltenham, Carlisle och Hereford den här säsongen. Det är vad jag kallar lojala fans.

MK Dons, laget som hette Wimbledon förut, lär också ta en play-off plats. Namnet på klubbens tränare känner ni säkert igen: Roberto Di Matteo.

**********

Kort om League Two. Brentford, Exeter och Wycombe ligger på de tre uppflyttningsplatserna just nu men det är anmärkningsvärt att Bradford City, som bara ligger nia, har ett snitt på över 12,000 åskådare. I fjärde divisionen! Det kan väl inte vara möjligt i något annat land i hela världen? Eller?

Och det blir tyvärr amatörfotboll och Blue Square Premier för Luton Town och tränaren Mick Harford nästa säsong. Man inledde ju säsongen med 30 minuspoäng. Man har tagit in en hel del poäng men har nu inte ens en matematisk chans att klara sig kvar. Trist.

Mitt lokala lag här i norra London, Barnet, kommer klara sig kvar. Yes!

**********

Och efter en alldeles för lång blogg kan jag bara önska trevlig helg och meddela att jag kommer att min sista semestervecka för den här säsongen nästa vecka.

Ha det bra och njut av fotbollen under den tiden.

Tre bloggar irad kommer jag att behandla Hillsboroughkatastrofen eftersom det denna vecka är 20 år sedan 96 Liverpoolfans förlorade sina liv på arenan i Sheffield, ihjälklämda under en FA Cup-semifinal mellan Liverpool och Nottingham Forest.

Det här är sista delen.

Ni bör kunna läsa del I och II nedanför.

**********

Det har gått 20 år sedan Hillsboroughkatastrofen men fortfarande kämpar anhöriga för att någon ska ställas till svars. South Yorkshire polis har vägrat att ta sitt ansvar för att ha släppt in tusentals för många fans på läktarsektion tre samt beslutet att inte låta ambulanserna kom in på planen eftersom de trodde att Liverpoolfansen bråkade med varandra.

Det har till och med framkommit att vissa poliser ombads ändra sina vittnesmål eftersom de visade hur oorganiserade och oförberedda polisen var den 15:e april 1989. Två videoband från arenans kontrollrum från den dagen försvann samma natt.

Det tycks helt enkelt handla om en ”cover-up” från polisen.

**********

En av många oförklarliga beslut när det gäller Hillsborough är att utredningen bara tittade på vad som hade hänt fram till kvart över tre, alltså bara nio minuter efter det att matchen avbrutits. Inte något om hur polisen agerade efter det, de försvunna videobanden och de ändrade vittnesmålen.

Anhöriga som till exempel Anne Williams kämpar fortfarande för att få veta varför hennes 15-årige son dog på Hillsborough och försöker få målet granskat i europadomstolen. Hur orkar hon?

Jag tror att jag hade gjort samma sak om min son hade dött på grund av någon annan persons inkompetens. Jag hade velat veta vem denna person eller dessa personer var.

Och det är alltså därför man ofta ser banderoller där det står ”Justice för the 96” på Anfield under matcher, speciellt runtomkring den 15:e april varje år.

**********

Ni förstår nu säkert vilken traumatisk upplevelse Hillsborough var för alla inblandade och hur staden Liverpool var gripen av sorg de följande månaderna. Det är därför otroligt att tidningen the Sun några dagar efter katastrofen publicerade en framsida full av falska anklagelser. Så här såg den ut:

‘The Truth’.

‘Some fans picked pockets of victims’
‘Some fans urinated on the brave cops’
‘Some fans beat up PCs giving the kiss of life’

Att anklaga personer för att ha snott pengar och plåböcker från döda kroppar och säga att dessa personer pissade på poliser – när de inte gjorde det – är oförlåtligt. Liverpoolinvånarna satte eld på högar av The Sun 1989 och de flesta hatar fortfarande tidningen. Före den ödesdigra artiklen sålde The Sun ungefär 200 000 exemplar i Liverpool. Än idag säljer den bara runt 12,000.

**********

Hillsboroughkatastrofen har påverkat Liverpool som klubb något enormt. Men inte bara negativt. Den har gjort att det finns en respekt mellan spelare och supportrar som saknas i många andra klubbar världen över.

Efter tragedin gick många av spelarna på begravningarna och besökte de som överlevt på sjukhus. Tränaren Kenny Dalglish och hans fru Marina gick på fler än hälften av begravningarna och jag tror aldrig att Liverpoollegenden hämtade sig från den våren. Han avgick ju som tränare för Liverpool något år senare.

**********

Dagens Liverpoolspelare är fullt medvetna om hur Hillsborough har format klubben och dess fans. Spelare som kommer från utlandet blir direkt informerade om vad som hände den 15:e april 1989.

En spelare som inte behöver några lektioner är Steven Gerrard. Hans kusin, Jon-Paul Gilhooley, var den yngste personen som omkom på Hillsborough. Han var bara 10 år.

Och i lördags berättade Steven Gerrard hur katastrofen motiverat honom att bli klubbens kapten. –Det var väldigt svårt att ens förstå att min kusin hade blivit krossad till döds på en läktare men när jag såg hur hans mamma, pappa och övriga familj reagerade när de fick beskedet gav mig ytterligare motivation att bli den spelare jag är idag.

-Minnet av Hillsborough är väldigt centralt för den här klubben. De 96 personer som dog då kommer aldrig att glömmas och inte heller de personerna som skadades. Det är viktigt att vi kommer ihåg offren som individuella personer. Vi har arbetat tillsammans fansen sedan den dagen och det visar vad den här klubben handlar om, vi ställer upp för varandra i tuffa tider.

-Den här klubben handlar inte bara om vad som händer på fotbollsplanen men även utanför den. Det har gått 20 år sedan Hillsborough men ärren kommer aldrig att läka och fansen och spelarna kommer aldrig, aldrig att glömma vad som hände.

**********

Men det var naturligtvis inte bara Liverpool som skakades av Hillsborough. Händelsen förändrade hela det engelska fotbollslandskapet och är den största enskilda anledningen till att Premier Leageu är så dominant som ligan är idag.

Tragedin ledde till en utredning, the Taylor inquiry, vars viktigaste beslut var att alla ståplatsläktare i de högsta divisionerna skulle ersättas med sittplatsläktare. Detta var första steget i en transformation som gjorde fotbollen i England till vad den är idag: en familjevänlig, professionell, kommersiell produkt.

Tyvärr har förändringen också inneburit att det är sämre stämning på matcherna och att många arbetarklassfamiljer inte längre har råd att gå på fotboll.

Kenny Dalglish skrev i sin självbiografi några år efter tragedin: -Ett resultat av Hillsborough är att fotboll nu inte längre är tillgänglig för arbetarklassen. Jag inser att alla klubbar måste tjäna pengar men det måste också finnas en plats för gemene man att gå på fotboll.

Det var naturligtvis inte bara Hillsborough som ändrade engelsk fotboll. Men införandet av sittplatsläktare och bättre säkerhet på arenorna gjorde att hela familjer började gå på fotboll. Englands framgångsrika VM 1990 i Italien med Gazzas tårar samt Skys direktsända matcher – som gjorde klubbarna rikare och rikare – från början av 1990-talet bidrog också till att fotbollen ändrade skepnad, från huliganföreteelse till medelklasshobby.

Hade inte Hillsborough hänt kanske engelsk fotboll fortfarande hade sett ut som italiensk fotboll gör idag, där supportrar fortfarande behandlas som djur, bakom staket på vissa arenor.

**********

Polisen var också tvungen att ändra attityd mot fansen efter Hillsborough. De kunde inte längre behandla supportrar som om de var djur och stänga in dem bakom staket och slå på dem. Nuförtiden finns det mycket respekt mellan poliser och de flesta fans här i England. Där har länder som Sverige mycket att lära.

**********

Igår, den 15:e april, var det en rörande minnesstund för de 96 omkomna personerna på Anfield. Gerry Marsden sjöng You’ll Never Walk Alone live och 96 röda ballonger släpptes upp i luften. De flesta flög rakt in på the Kop. Ni kan lyssna på minnesstunden från Anfield på BBC-länken nedanför.

**********

Här kan ni lyssna på hur lokalradion BBC Merseyside rapporterade händelsen den 15:e april 1989 (klicka till höger eller längre ner på sidan).

Och så här rapporterade BBC och ITV katastrofen under den lördagen.

**********

The Hillsborough 96. They must never be forgotten.

Tre bloggar irad – trots den gudomliga 4-4 matchen på Stamford Bridge igår – kommer jag att behandla Hillsboroughkatastrofen eftersom det denna vecka är 20 år sedan 96 Liverpoolfans förlorade sina liv på arenan i Sheffield, ihjälklämda under en FA Cup-semifinal mellan Liverpool och Nottingham Forest.

Händelsen har haft en enorm betydelse för den fotboll vi ser i England idag.

Det här är del II.

Ni bör kunna läsa del I under den här bloggen.

**********

Trycket bakifrån var olidligt för Adrian Tempany. Runt omkring 19-åringen hade flera Liverpoolsupportrar redan dött. Han undrade hur många minuter han hade kvar att leva.

Otroligt nog så blåste domaren – trots problemen på läktarsektion tre – igång matchen klockan tre. Tempanys bröstkorg kändes glödhet ena andetaget och iskall nästa. Framför honom stod två poliser och skämtade men även de började nu se aningen nervösa ut. Tempany lyckades få ögonkontakt med en av poliserna men polisen tittade bort när han försökte forma orden ”hjälp mig” med läpparna. Polisen log sedan ett snett leende och skakade på huvudet åt Tempany och gick därifrån. Tempany tänkte: ”De kommer att lämna oss att dö här.”

Samtidigt hade några fans längre bak på läktarsektionen insett allvaret och sprang ut till polisen och sa att personer höll på att dö inne på läktaren. Polisen, återigen, gjorde ingenting.

**********

Tempany såg sig omkring. Personer som var både större och mindre än honom hade redan dött. Han fick plötsligt för sig att han hade 50 sekunder kvar att leva och började räkna ner från 50, bara för att kunna koncentrera sig på något, för att försöka tränga bort smärtan.

Han kom ner till 20 och sedan ner till 10. Då förlorade han kort medvetandet och kände sig nästan euforisk. Vilken lättnad! Men när han kom ner till 5 så öppnade polisen till slut kravallstaketet och fansen från läktarsektion 3 vällde ut på Hillsboroughs gräsmatta. Polisen svor åt fansen, fortfarande övertygade om att det var fansens fel.

Några fans stod kvar, livlösa. Några trampades ihjäl. Matchen avbröts klockan 15.06 den 15:e april 1989.

**********

Tempany och de andra försökte sedan hjälpa kamrater som inte hade klarat sig lika bra. Sex av dem försökte bära bort en supporter till andra sidan arenan där ambulanserna skulle komma, men personen dog före de kom fram. Det var som en scen ur en krigsfilm.

Och återigen förvärrade polisens inkompetens situationen. Poliserna utanför var fortfarande övertygade om att det var huliganer som hade startat ett slagsmål och stoppade därför ambulanserna som stod utanför.

Det visade sig att 44 ambulanser och 80 sjukvårdare fanns på plats runtomkring Hillsborough – men att en (1) enda ambulans körde igenom polishopen och kom in på planen.

Det var inte så att polisen ljög för sjukvårdarna, utan de visste helt enkelt inte bättre. De trodde att det var ett nytt ”Heysel”. Det är för sorgligt när man tänker på hur många liv som kunde ha räddats om:

a) polisen inte hade släppt in över 2000 extra fans på läktarsektionerna 3 och 4 och
b) polisen hade släppt fram alla ambulanser som hade åkt till Hillsborough

**********

Tony Edwards var den enda sjukvårdare som kom fram till läktaren mot Leppings Lane. Han hade inte en chans. Alla skrek att de behövde hjälp, höger, vänster, höger vänster.

Det må ha gått 20 år sedan Hillsborough-katastrofen men fortfarande anklagar Edwards sig själv för att inte ha hanterat situationen på bästa sätt – att han tog med sig fel personer i sin överfulla ambulans, att han lämnade fans att dö på läktaren.

Han har inte varit sig själv sedan den dagen. Han tog ut sin sorg och ilska på sin dåvarande partner och förhållandet förstördes.

Han fortsatte att köra ambulans tills en dag 1995, sex år efter katastrofen, då allt brast för honom. Den dagen var han tvungen att hämta en man som hade begått självmord. Mannen i fråga hade T-shirt, jeans och gympaskor på sig. Inget ovanligt i det – men det var också den klädseln som i stort sett alla offren på Hillsborough hade haft på sig.

Edwards började hyperventilera och började höra skriken från offren på Hillsborough i huvudet igen. Han sjukskrev sig den dagen och har aldrig kört ambulans igen.

Och det värsta med Edwards story är att kommittén som blev tillsatt att undersöka hur katastrofen kunde inträffa inte ens nämnde honom i sin rapport. De ville inte ens lyssna på honom. Rapporten sa till och med att ingen ambulans kom in på planen, trots att övervakningskameror och tv-bilder visade Edwards ambulans på plats.

Edwards är övertygad om att polisen och sjukvårdsmyndigheterna inte ville att han skulle vittna eftersom han hade talat om för alla hur katastrofalt dåligt de skötte sig. Men mer om detta i morgondagens blogg.

**********

Totalt dog 96 personer på Hillsborough. Den äldsta var 67 år gammal, den yngste 10. Men även de som överlevde katastrofen bär fortfarande omkring på ärren från den dagen. Flera stycken har tagit livet av sig, som till exempel Ian, som hängde sig själv i garaget några år senare.

Angela Woolfall berättade nyligen för the Observer hur hennes pojkvän Michael, som då var 32, var på läktarsektion tre den 15:e april 1989. Han dog inte, men han tappade medvetandet och hamnade på sjukhus.

Nio månader senare tittade Michael och Angela på en dokumentär om Hillsborough och Michael fick en panikattack. Han skrek: ”Jag kan inte andas, jag kan inte andas” och började sparka med benen och slet tag i sina byxor.

Några av Michaels nerver i benen hade slitits av på grund av trycket på honom mot en barriär på Hillsborough. Före den 15:e april 1989 arbetade han som byggnadsarbetare – men efter den lördagen kunde han inte fortsätta med det. Han blev arbetslös och började dricka.

Hillsborough tog över deras liv och till slut skilde sig Michael och Angela 1998. Det är som Angela säger: -Jag brukar ofta tänka på hur våra liv skulle ha sett ut om inte Hillsborough hade hänt, hur lyckliga vi kunde varit. Jag förlorade min man den dagen.

**********

Angela är inte ensam. Det är som en man som överlevde sa nyligen: The nightmares never go away.

**********

I den tredje och sista delen om Hillsboroughkatastrofen (i morgon, torsdag) kommer jag att berätta om hur polisen fortfarande inte har ställts inför rätta, om The Suns obegripliga attack på Liverpoolfansen och om hur tragedin har påverkat Liverpool som klubb och engelsk fotboll i helhet.

Det har varit alldeles, alldeles för mycket om ”the big four” i den här bloggen på sistone så idag nöjer jag med att konstatera att det gick så här för dem i helgen:

Liverpool-Blackburn 4-0
Sunderland-United 1-2
Chelsea-Bolton 4-3
Wigan-Arsenal 1-4

Alla fyra vann alltså. As you were at the top of the table then…

**********

Newcastle fick bara en poäng mot Stoke men det måste ha känts som en seger efter Andy Carrolls sena kvittering. Kul att Carroll, en 20-årig Geordie, fick göra målet med en härlig nick och att Alan Shearer satsade på David Edgar, en 21-årig kanadensare som kommit fram från klubbens ungdomssystem, med den dyre och på sistone bedrövlige Fabricio Coloccini på bänken.

**********

Men faktum kvarstår att Alan Shearer har nu sett två av åtta matcher komma och gå utan att vinna någon av dem. Och nästa vecka väntar Tottenham på White Hart Lane. Ingen lätt uppgift.

Och botten av tabllen ser ut så här:

Portsmouth 34p
Hull 34p
Blackburn 34p
Sunderland 32p
———————
Newcastle 30p
Middlesbrough 30p
West Brom 25p

**********

Middlesbrough tog endast andra segern på 20 matcher mot Hull (3-1) och även där låg unga, lovande, lokala förmågor bakom segern. Kul att se. Anthony McMahon slog hörnan och Matthew Bates slog in den vid 2-1 målet.

Made in the north-east and finished in the north-east, gastade kommentatorn på BBC Radio 5 Live.

Det kommer att bli en otroligt spännande vår i toppen och botten av Premier League.

Jag är ganska säker på att West Brom och Hull åker ur och att Blackburn klarar sig kvar. Sedan har jag inte den blekaste…

**********

Vem hade trott att Younes Kaboul skulle stänka upp en boll i bortre krysset med vänstern mot West Brom? Inte jag i varje fall. Men det gjorde fransmannen i lördags – även om det inte räckte till mer än 2-2 för Pompey.

A bad, bad result för hemmalaget. West Brom är Premier Leagues sämsta bortalag. Pompeys andra mål gjordes av Niko Kranjcar med en mycket vacker frispark. Han är en otroligt bra spelare.

**********

Vad händer i the Championship då? Jo, Wolves borde gå upp direkt till Premier League om inte Mick McCarthys mannar blir alltför nervösa på slutet. I fredags slog man Southampton med 3-0 och har fem poäng ner till Sheffield United på en tredje plats.

Sheffield United är verkligen inte mitt favoritlag men jag gillar tränaren Kevin Blackwell. Han har verkligen inte haft det lätt under sin tränarkarriär. Han fick ta hand om Leeds United när de hade fruktansvärda ekonomiska problem och sedan Luton Town när allt började gå snett för den anrika klubben.

Medan Blackwell väntade på nästa jobb åkte han omkring till klubbar som Inter och Real Madrid och samlade erfarenheter. Men jag är osäker om han någon på San Siro eller Bernabeu tipsade om följande knep: åk och kör lite go-kart med spelarna så ska allt ordna sig…

Hur som helst. Blackwell tog laget till Malta där de tävlade mot varandra på go-kart banan. Resultatet? De har fem raka segrar och har inte förlorat i ligan sedan derbyförlusten mot Wednesday den 7:e februari.

Det skulle inte förvåna mig om vi får se Blackwell och the Blades i Premier League nästa säsong.

**********

Värt också att notera att Cardiff City ligger fyra och Swansea sjua, vilket betyder att vi kan få ett walesiskt lag i högsta divisionen för första gången sedan 1980-talet.

Swansea var faktiskt nykomlingar den här säsongen men har i spanjoren Roberto Martinez en av de mest lovande unga tränarna i ligasystemet.

Cardiff City då? Där ser det ännu bättre ut. De kommer att flytta till en ny arena som tar 27,000 åskådare nästa säsong och har i Dave Jones en rutinerad och duktig tränare.

Konstigt att det går så bra när man har den gamle Leedsskojaren Peter Ridsdale som ordförande. Han som hade en så stor del i Leeds stora ekonomiska problem i början av 2000-talet.

**********

Kommer ni ihåg när de snorrika formula ett bossarna Flavio Briatore och Bernie Ecclestone, som tog över Queens Park Rangers för ett tag sedan. I början tyckte jag att de gjorde helt rätt som satsade på Iain Dowie som tränare och köpte spelare med erfarenhet från the Championship.

Så hur har det gått för QPR sedan dess? Tja, inte så bra. Klubben har haft hela sex tränare på 18 månader – det betyder i snitt tre månader per tränare – och nu senast är det Paulo Sousa, den gamle Inter och Borussia Dortmundspelaren som fått sparken.

Under tiden har laget gått rysligt dåligt och har inte en chans att spela Premier League-fotboll nästa säsong. Rätt åt de kortsynta ägarna.

**********

Nottingham Forest hade inte förlorat hemma mot Bristol City sedan 1974. Då var Harold Wilson premiärminister… Igår låg de under med 1-0 och 2-1 på City Ground men Billy Davies lag vände och vann med 3-2 efter två mål på de sista sju minuterna.

Detta betydde att Forest kravlade sig förbi Norwich och ovanför nedflyttningsstrecket. Mannen som avgjorde? Dexter Blackstock. En spelare som Ecclestone och Briatore lånade ut till Forest utan att fråga QPR-tränaren Sousa.

**********

Stefan, du som ska åka till Ipswich nästa vecka, du skulle inte vilja skriva en gästblogg om denna resa och varför du spenderar dina surt förvärvade pengar på en resa till Portman Road. Stort. Mejla om du är sugen.

**********

Målvakten Paul Rachubka, den gamle Manchester Unitedräven, var suverän när Blackpool slog Preston i the Championship.

Nu lär inte Blackpool åka ur och det är extremt bra gjort med tanke på att anrika klubbar som Charlton, Southampton och Nottingham Forest har stora problem.

Derby County och Nigel Clough lär dock klara sig kvar, vilket är kul. Jag undrar hur bra de kan bli nästa säsong?

**********

Mer om League One med Leicester, Sir Alex Fergusons son Darren och Leeds United på fredag.

De närmaste tre dagarna kommer jag att ägna åt Hillsborough-katastrofen då 96 Liverpoolfans klämdes ihjäl. Det var 20 år sedan på onsdag. Det är en händelse som betydde oerhört mycket för utveckligen av engelsk fotboll och staden Liverpool och dess invåndare.

För att förstå engelsk fotboll idag måste man veta vad som hände på Hillsborough.