Den andra maj 1998 gick Justin Fashanu in på en klubb för homosexuella i östra London. Han verkade vara som vanligt: glad, avslappnad och generös.
Men visste han redan då att hans liv skulle vara över några timmar senare?
**********
Justin Fashanu tycktes ha allt. Han var en otroligt talangfull spelare (bätte än brodern John enligt de flesta experter) och hade just skrivit på för de regerande europeiska mästarna Nottingham Forest i början på 80-talet. Han var mycket populär bland fansen och hade inga problem att sätta sprätt på sin lön.
Han var den första svarte spelaren som kostade en miljon pund och Foresttränaren Brian Clough hade stora förhoppningar på den unge anfallaren.
**********
Men det dröjde inte länge förrän Clough och Fashanu brakade ihop. Clough tyckte inte att anfallaren var tillräckligt seriös och gillande inte att Fashanu hade en egen ”religös instruktur” och en egen massör. Enligt Clough var anfallarens homosexualitet inte ett problem men han erkände att han attackerade Fashanu för hårt en gång.
Han sa: ”I asked him where he’d go for a loaf of bread or a joint meat and when he gave me the obvious replies I hit him with: So why is it that you are regularly in that poofs’ club in Nottingham?”
**********
Än så länge visste inte många utanför fotbollsvärlden att Fashanu var homosexuell och han gjorde inledningsvis bra ifraån sig när han lånades ut till Southampton och sedan såldes till Notts County.
Men på nyårsaftonen 1983 drabbades han av en svår knäskada som tog väldigt lång tid att läka. Notts County hade till slut inget val än att låta honom gå. Fashanu provade lyckan i ett gäng klubbar i ett gäng olika länder men hittade aldrig tillbaka till storformen.
**********
Trots detta så skapade han stora rubriker i oktober 1990 när han erkände i en stor intervju att han var homosexuell. Han var den förste idrottsmannen i England som hade gjort något liknande. Han berättade bland annat att han hade haft ett förhållande med en lagkamrat i en av klubbarna och ett förhållande med en spelare från andradivisionen som han hade träffat på en klubb i Doncaster.
Båda spelarna var gifta och levde ett låtsasliv för att de inte vågade berätta för fotbollsvärlden att de var homosexuella.
**********
Fashanu fortsatte att gå från klubb till klubb – det blev till och med en match för Trelleborg 1993 – tills han avslutade karriären 1997. Han hade blivit en ”outcast” i England. Ingen ville associera sig med den homosexuella spelaren.
Året därpå anklagades Fashanu för sexuellt övergrepp på en 17-åring i USA som den kvällen hade varit så full att han inte kom ihåg någonting.
Och den andra maj 1998 hittades han död.
**********
Den där majdagen 1998 gick han direkt från Chariots Roman Spa till ett övergivet lager och hängde sig. Bredvid honom låg ett brev.
”Om någon hittar det här brevet så betyder det att jag inte lever längre. Men låt oss börja från början. Och vilken början! Det kändes som om allting gick så bra men så plötsligt kände jag mig bara övergiven. Att vara homosexuell och en kändis är så svårt, men alla har sina problem så jag kan inte klaga på det.
”Jag vill bara säga att jag inte ofredade den där 17-åringen i USA. Han hade sex med mig av egen vilja och dagen efter ville han ha pengar av mig. När jag sa ”nej” sa han bara ”vänta så får du se”.
”Jag vill dö hellre än att utsätta min familj och mina vänner för mer elände. Jag önskar att jag hade varit en bättre son, en bättre broder, en bättre farbror och en bättre vän. Men jag försökte mitt bästa. Det här känns som en riktigt hård värld.
”Men nu kan jag i varje fall få lite frid.”
**********
Vilken sorglig historia. Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om Fashanu sagt att han varit homosexuell tidigt i karriären och sedan lett England till VM-guld 1986.
Hade fotbollsvärlden sett annorlunda ut idag då? Hade homosexuella spelare varit mer accepterade då?
Det kommer vi tyvärr aldrig att få veta.
