Jag tror att om saken hade undersökts hade det nog framgått att bokstavsbarn är en aning överrepresenterade i fotbollsspelaryrket. För att komma långt behövs det ofta en drivkraft och en energi som inte sällan går att hitta hos välfungerande bokstavsbarn.
En som definitivt går att undanta från detta är Edwin van der Sar, den gamle stormålvakten som i somras avslutade sin aktiva karriär efter att ha varit en av världens bästa målvakter i nästan tjugo år. Förre målvaktstränaren i Oranje, Joop Hiele, sa det bäst: ”Vid sidan av planen är Edwin tyst, balanserad och artig. Till skillnad från mig. Men när han går in på planen är han lika besatt och driven som jag själv var. Han var alltid fantastiskt laddad. När en övning inte fungerade och försvararna var ur position, exploderade han och gav dem några sanningens ord. Jag tycker att han skötte sin karriär perfekt. Han vann så mycket, spelade så många bra matcher… och bestämde sig för ett slutdatum. Jag var 37 år gammal när jag slutade och man bara vet det, man känner det. Han var kapabel att sluta när han stod på toppen. Och Uniteds nuvarande säsong visar hur viktig han var för deras defensiva strategi.”
Efter att Ed de Goey trappat ner och slutat med förstemålvaktsuppdrag så har det inte varit något snack om saken, fram tills i somras. I landslaget eller inte – Edwin van der Sar är landets bäste målvakt, punkt slut.
Diskussionen har blivit spännande. Maarten Stekelenburg visade i VM att han är en extremt kompetent målvakt. I Roma har han gjort ett bra jobb, varken mer eller mindre. Samtidigt har Tim Krul varit helt fantastisk i Premier League, kanske till och med bäst av alla, och röster hörs nu i Holland om att låta den unge Newcastle-målvakten få en chans att mäta sig med Stekelenburg. Det är väl osannolikt att något sådant skulle hända redan till EM, men efter det fyller Maarten trettio och likt vi svenskar så intensivt hejade på Andreas Isaksson inför VM 2002, lika höga kommer ropen efter Krul att vara. Om nu inte Stekelenburg fortsätter att spela på en jämn världsklass-nivå även i framtida landskamper så kommer ropen höras allt högre för varje misstag, stort eller litet, som begås framöver.
Som om inte det vore nog briljerar till och med Michel Vorm i Swansea. Denna trio är definitivt bland världens starkaste och oavsett skador eller andra bekymmer kan vi åtminstone luta oss tillbaka och tacka gudarna för en mer stabil och bred målvaktsuppsättning än under åren förbundskaptenerna jämrade sig över att 34-årige (och förvisso duktige men knappast perfekte) Ronald Waterreus fastnat på Citys bänk.
Och Joop Hiele? Den gamle målvaktstränaren är nu tillbaka i Feyenoord efter flera år i PSV. ”Jag har varit borta ett tag och blivit van vid stabiliteten i PSV. Här tillbaka i Feyenoord… jag vet inte, jag måste nog säga att jag gillar det bättre. Lite fler upp och ner,, kanske, men klubben är så levande. Fansen, passionen… det är sorgligt allt som hänt de senaste åren men det går väl i cykler. Nu tycks det som att Ajax får på käften medan Feyenoord är på väg upp.”
Just den senaste veckan är väl en bra indikation vad gäller den saken. Rotterdam har haft feber sedan segern mot Ajax och allra mest beröm har Jordy Clasie fått. Jag hade förväntat mig mer skriverier om Guidetti, mer hyllningar, omdöpta vägar, porträtt på filmjölkspaket och så vidare, men i stället är det Clasie som fått de största skoporna kärlek.
Där tillämpas nog bokstavsbarnsteorin på ett bättre sätt. Clasie var överallt. Willem van Hanegem sa det bäst:
”Vad gäller Guidetti kan vi bara hylla honom. Den pojken är ett fenomen värt guld för allt vad Feyenoord heter. Men det är lär bara ett år. För Manchester City måste ju snart förstå vilken ‘goudvink’ (guldfink; domherre på svenska) de lånat ut. Det är ibland fantastiskt det han visar. Om du tittar på det tredje målet så var det illustrativt för den aspekten. Han tar emot bollen på ett riktigt dåligt sätt, men med bara ett tillslag har han återfått kontrollen och kan skjuta.”
”Men bäst på planen var Jordy Clasie. Jag gillar honom redan, det är en väldigt trevlig spelare och under det finns en väldigt stor spelare. Han kan göra så mycket mer. Hans spelsinne är fenomenalt, hur han med en diagonalpassning förbi flera mot- och medspelare lyckas hitta Mokotjo perfekt 25 meter bort på högerkanten visar vilken talang som döljer sig.”
2005 anställde Feyenoord Wim Jansen – den gamle storspelaren som en gång i tiden köpte Henrik Larsson till både Rotterdam-klubben och senare Celtic – som teknisk rådgivare. Den forne mittfältaren är en mycket nära vän till Johan Cruijff och började diskret men snabbt omvandla ungdomsakademin åt det håll landsfadern tidigare gjort med både Ajax och Barcelona.
Samtidigt i Amsterdam så ägnar sig klubben sedan mitten av nittiotalet av metoder utformade av Van Gaal och Adriaanse. Metoder som fungerar bra med Louis eller Co som ansvariga för klubben, men som tappar värde när någon annan, med andra taktiska ideal, tar taktpinnen.
Cruijffs gamla system går ut på att utveckla spelarna individuellt. Taktisk träning och ambitionen att få ihop ett ungdomslag som vinner titlar är två saker som får stå i skymundan.
Ungdomssatsningen i Feyenoord leds i dag av bland annat huvudscouten Stanley Brard. När Cruijff kom till Feyenoord 1983 sågs Brard som en medioker vänsterback. Efter att Cruijff förklarat att laget hade för många primadonnor – däribland han själv – ville han ha en vänsteranfallare som tog ett större ansvar defensivt. En enkelspårig ytter vid namn Pierre Vermeulen petades till förmån för just Brard, vars karriär fick ny luft ur det högre utgångsläget. Han briljerade åtminstone under en säsong och vann dubbeln med Feyenoord.
”Jag vill inte skryta eller nåt, men det är kul. Cruijff har problem med att få igenom sin vision i sin egen klubb. Jag behövde bara prata med honom en timme för flera år sedan för att förstå precis vad som behövdes. Jag känner Wim Jansen väldigt väl och Wim och Johan är fortfarande goda vänner. Jag har en bra relation med Cruijff också, så klart, och vi höll med varandra omgående. Så jag och Jansen använde hans idéer här i Feyenoord, men i smyg. Ingen anledning att göra en stor sak av det. Låt oss först utveckla några talanger, sedan propagera för vår sak. Och här är vi.”
Luc Castaignos, Royston Drenthe, Georginio Wijnaldum, Leroy Fer… stora talanger som kommer vara viktiga för Holland framöver, alla framplockade ur den egna akademin. Kanske blir det samma av Karim Rekik, som gick till City, eller Jeffrey Bruma som i unga år flyttade till Chelsea. Eller Nathan Ake som drog till samma klubb. Också nu Jordy Clasie, redan titulerad hollands Xavi.
Inte många trodde att det skulle bli något av honom. Förra säsongen var han utlånad till Excelsior där han gjorde ett bra jobb men utan att märkas (ingen ser deras matcher, inte ens jag). Stanley Brard trodde ändå högt om honom.
”Han har alltid haft en jämn nivå och jobbar hårt för att nå nya nivåer. Inte stor eller stark (169 cm) men väldigt smart. Som Wim Jansen och antagligen både Scholes och Xavi så behövde han vara smart för att inte bli undantryckt av fysiskt större spelare.”
Något han också är medveten om själv. ”Jag kan peka på Cesc och Xavi, eller hur? Inte de största heller. Jag behöver vara smartare. Jag kollar på hur de spelar och läser spelet, jag har en extrem respekt för de båda.”
Holland utvecklar gott om kompetenta mittfältare i dagsläget. ”Det är nog för att mittfältare tar initiativ, har mycket boll och vill vara dominanta. Det är antagligen något åt det hållet. Folk kallar mig för bossig och det skulle inte förvåna mig om de säger samma sak om Sneijder och Van Bommel också. Jag behöver mycket bollkontakt för att vara glad och den defensiva mittfältsrollen ger mig precis det.”
***
Just Mark van Bommel spelade häromdagen sin 500:e ligamatch. En enorm prestation av en enormt framgångsrik fotbollsspelare. Från det stora genombrottet i Fortuna Sittard till playmakerrollen i PSV:s ligavinnande lag till den defensiva speluppläggarrollen (bredvid balansspelaren Vogel) i laget som under Hiddink var på marsch mot CL-pokalen. Och sen vidare till att vinna dubbeln under Frank Rijkaard i Barcelona för att sedan så småningom ta kaptensrollen i ett Bayern München som tog sig hela vägen till Champions League-final. I dag spelar han som bekant i Milan där han alltjämt är en av lagets viktigaste pjäser. Om inte den allra viktigaste efter Thiago Silva och Zlatan.
***
Robin van Persie alltså. Vilken uppvisning. Ser stabilt ut på anfallsfronten med både Robin och Huntelaar ständigt i målprotokollet.
