Mina bihålor känns sprängfyllda med något som inte borde vara där i soliga maj. Det är ett lidande. Som det sades på TV en gång i tiden: kvinnor snackar om att föda barn, men att vara förkyld som man… det är i överjävligaste laget. Tydligen är det så att vi män slutar producera testosteron när vi kommer upp i 37,7 grader och därmed mår dåligt, medan kvinnor klarar att producera sina grejer upp emot 40 grader.

Men det var väl kanske inte riktigt det som inlägget skulle handla om.

Ajax vann ligan för tredje gången i rad och Frank de Boer blev den tredje tränaren efter Guus Hiddink och Louis van Gaal att fixa den biffen i Eredivisie. Man ska ju dock ha i åtanke att herrarna Hiddink / Van Gaal snodde med sig varsin Champions League-pokal också. Det lär inte Ajax göra under överskådlig framtid.

Det ser ändå ganska positivt ut även för framtiden. Viss spelarflykt är att räkna med, men med det för tillfället grymma talangutbudet i Holland borde det ändå vara möjligt att bygga vidare med stil. Christian Eriksen kommer att lämna laget i sommar, allt annat vore orimligt, och han kommer – det är en illa bevarad hemlighet – att ersättas av Adam Maher från AZ.

Toby Alderweireld är nu på samma nivå som Thomas Vermaelen och Jan Vertonghen var och borde därmed vara mål för en storklubb. Det har ryktats om intresse från lite här och där och den mycket passningsskicklige mittbacken känns som ett vettigt alternativ för t.ex. Liverpool som blir av med Carragher och behöver en spelskicklig mittback som inte går sönder för jämnan.

Den tredje det spekuleras mycket om är Siem de Jong. Mittfältaren är en ganska udda spelartyp och jag tror att det varit anledningen till att snacket kring honom är något nedtonat i jämförelse med Eriksen och Alderweireld. Av de tre tror jag att chansen är störst att han stannar.

Årets spelare i Ajax blev dock Daley Blind, som jag också hyllat tidigare under säsongen. Vänsterbacken saknar lite snabbhet men är utöver det en komplett försvarsspelare. Han påminner oerhört mycket om Javier Zanetti när denne figurerar som ytterback. Omöjlig att ta bollen ifrån, slår nästan aldrig en passning fel och har den berömda Foten som dyker upp närhelst motståndaren tror sig ha tagit sig förbi.

Likt tidigare år vann Ajax genom en fantastisk slutspurt och det har verkligen skapats en vinnarkultur kring klubben. Med en lite mindre horribelt usel lottning än förra året kan jag till och med se hur man som första holländska klubb på flera år borde kunna konkurrera om att gå vidare från gruppspelet i höst.

***

Mark van Bommel funderar på att sluta i och med att hans kontrakt går ut i sommar. Chansen finns dock att han spelar vidare ett år till. I matchen mot Groningen för två veckor sedan reste sig hela PSV-publiken när van Bommel byttes ut och sjöng stående hans namn i tjugo minuter. Ett stort ögonblick. Både för PSV:s skull – man lär tappa Strootman – och för Marks skull hoppas jag att han spelar vidare ett år till. Det hade inte varit oförtjänt om han fick avsluta med en ligatitel.

***

Holland tog i dagarna ut sin 40-mannabruttotrupp till U21-EM i Israel i sommar. På pappret anser jag att man har världens bästa U21-landslag och därmed också borde betraktas som favoriter till segern. Plockar man ihop en elva från 40-mannatruppen, som kommer att dissekeras mer i detalj när vi närmar oss, kan man få ihop ett lag som (beviseligen, med tanke på antalet spelare som redan etablerat sig) vore mycket slagkraftigt även på a-landslagsnivå:

Jeroen Zoet

Ricardo van Rhijn, Bruno Martins Indi, Stefan de Vrij, Daley Blind

Jordy Clasie, Tonny Vilhena, Kevin Strootman

Georginio Wijnaldum, Luuk de Jong, Ola John

Och då har man ändå Genero Zeefuik (10 mål på 12 U21-matcher), Marco van Ginkel (tongivande i Vitesse), Adam Maher (supertalang från AZ), Leroy Fer (etablerad mittfältare högaktuell för Premier League) och Jeroen Willems (Hollands främste i fjolårets EM) på bänken…

***

Frank de Boer har meddelat att Tobias Sana, som genomgår specialträning för att förbättra sin fysik, kommer att få fler chanser till hösten. Blir intressant att följa. Det krävs nog en bra försäsong för att de chanserna ska bli till verklighet, för så jävla enkelt blir det inte att flytta på Viktor Fischer.

***

Ivan Turina-hyllningarna var något av det mäktigaste jag sett inom fotbollsvärlden. Wow. Ibland förstår man varför AIK:arna känner så högt om sig själva.

***

Stanley Brard, som tagit Feyenoords ungdomsverksamhet från ett stadie bäst definerat som ”skit och åter skit undantaget Robin van Persie” till att bli mer framgångsrika än ständigt hyllade Ajax, lämnar nu klubben. Han ska istället pissa bort sin karriär i azerbadjanska mittenklubben Gabala FC, mest kända för att ha haft Tony Adams som tränare för ett par år sedan. Ersätter honom i Feyenoord gör U19-tränaren Damiën Hertog. Blir säkert jättebra, kanske.

***

Dick Advocaat vill stanna i PSV ett år till… jag hade sparkat gubben och ersatt honom med Philip Cocu. Klubben behöver bygga om på samma sätt som Ajax gjort, med ett bra uns vett och ett lika bra uns hjärta.

När Jetro Willems fällde Lasse Schöne i straffområdet vid ställningen 2-2 ignorerade domaren protesterna: ingen straff. PSV-tränaren Advocaat blev dock orolig, Willems blev gång på gång uppsnurrad och fick dessutom ett par tuffa smällar som tycktes påverka hans insats. Han valde att byta ut ynglingen och plocka in den skadebenägne men alltjämt mer etablerade Erik Pieters, ungefär samtidigt som Frank de Boer använde sitt sista byte och tog in Derk Boerrigter.

Det hann inte gå många minuter innan de två inhopparna hamnade i en duell. På en löpboll från Ajax-mittfältet (om jag inte minns fel så kom den från den för dagen helt briljante Eriksen) hade Pieters ett par meters försprång och kunde rensat ut bollen över sidlinjen. I stället valde han att försöka stänga bort den ganske storväxte Boerrigter samtidigt som Waterman kom ut för att sparka bort bollen. Men Boerrigter trängde undan landslagsförsvararen och från några meter utanför straffområdet gjorde han det enklaste möjliga och rullade distinkt in en bredsida. En försvarstabbe av firma Pieters-Waterman, och ett av många framgångsrika byten av Frank de Boer som under samtliga sina år som Ajax-tränare haft flest antal inhoppande målskyttar.

Situationen var typisk för matchen, som var en av de bästa jag sett i år, alla ligor inräknade. Medan båda lagen har fantastiska, kreativa spelare – kanske har PSV till och med ett övertag i det avseendet – så blev skillnaden kvalitén i försvarslinjen. Toby Alderweireld var en defensiv gigant och Daley Blind fortsatte med den fina form han visat under säsongen. Samtidigt var PSV:s backlinje bedrövlig, gick ofta bort sig och verkade i Boumas frånvaro sakna en ledargestalt.

Genom segern och faktumet att såväl Feyenoord som Vitesse spelade oavgjort (de senare genom att tappa en 3-0-ledning till 3-3 mot Roda) gör att ligan över en helg gick från mycket oviss till i princip avgjord. Ajax leder nu med fem poäng före Vitesse och sex poäng före Feyenoord & PSV.

***

Det krävs troligen att Heerenveen plockar poäng i Amsterdam på fredag för att någon som helst dramatik ska uppstå under de omgångar som återstår – även om kampen om andraplatsen som innebär CL-kval givetvis också kommer bli intressant att följa.

Heerenveen vann i helgen med 3-2 över avhängda Willem II i en match som för friserna var en stor besvikelse spelmässigt och för umptielfte gången den här våren var Kristoffer Nordfeldt en av de absolut främsta aktörerna. Han har under en säsong fått lika mycket beröm som Andreas Isaksson mottog sammanlagt under fyra säsonger i PSV.

***

Jag hade vissa farhågor kring Armenteros flytt till Anderlecht och helt lovande ser det inte ut.

En smärre kontrovers har nu uppstått. Efter att ha gått skadad i cirka en månad tillfrisknade Armenteros och ombads träna med b-laget. Som respons skrev han på Twitter ”De voetbalwereld is niet eerlijk”, fotbollsvärlden är inte rättvis.

Tränare John van den Brom lackade ur och gick ut i media. ”Är Samuel inte nöjd så är det hans problem”, sa han till Voetbalkrant. ”Men om han känner så så ska han berätta det för mig. Sådana saker som att publicera det på Twitter är inget alternativ i mina ögon. Jag kommer att prata med honom.” Van den Brom misslyckades lite med att inte kasta stenar i glashus, även om han kanske hade en poäng också han.

Sedan dess har Anderlecht spelat två matcher, båda utan Armenteros i matchtruppen. En tråkig utveckling – men väldigt mycket i fas med hur Anderlecht jobbat genom åren. Vi får se vad som händer i sommar.

***

Anders Karlsson, Tobias Sanas agent, snackade i danska Tipsbladet: ”I den här åldern borde han spela mycket. Som fotbollsspelare vill du alltid åstadkomma någonting med din klubb och få speltid”. ”Det finns flera klubbar i Sverige och Danmark som är intressanta.”

I går gick dock Tobias Sana ut i Algemeen Dagblad och sa att han gärna stannar om Ajax vill ha kvar honom, för att det är en finfin klubb och han fortfarande tror på sin förmåga.

Återstår att se vad som händer. En utlåning till ett annat Eredivisie-lag vore nog det bästa enligt mig.

***

Christian Eriksens mål förrförra veckan, ett tjusigt skott som skruvade sig in i krysset, överträffades nästan av det mot PSV. Att medvetet skjuta mellan benen på en försvarare är klass.

***

Lösningarna för att rädda ekonomin i de svårt sargade Eerste divisie-klubbarna är inte särskilt kreativa. Det snackas om playoff och om en separat cup för lag i divisionen… Värdelösa förslag. Twente föreslog att reservlag borde få delta i serien. Det låter lite mer intressant faktiskt. Helst hade jag dock sett någonting radikalt – t.ex. att serien blev en testserie för olika sorters regelförbättringar, typ spray för att rita markeringar vid frisparkar och liknande. Eller kanske att KNVB kan finansiera lönen för de klubbar som väljer att ge nyutexaminerade tränare chansen att visa upp sig. Någonting sådant. Bara fantasin och ekonomin sätter gränserna.

***

Undrar om Karl-Johan Johansson får chansen innan säsongens slut. Det är redan klart att Gabor Babos lämnar NEC för NAC och meningen är att Johansson ska ta över förstaspaden. Andremålvakten Khalid Sinouh närmar sig också 40 och frågan är om NEC, som klarat kontraktet, inte borde visa upp framtidens målvaktsval så här i slutomgångarna.

Fem svettdrypande omgångar återstår av den holländska ligan och en tidig final blir den på söndag mellan Ajax och PSV. Båda vann i helgen, Ajax – som ser ut att i vanlig ordning ha hittat formen så här mot slutet – gjorde det bekvämt med 4-0 trots utvisning på Vermeer, medan PSV tråcklade sig till en 3-1-seger på bortaplan mot avhängda Willem II.

Därtill vann dessutom både Feyenoord, med hyperviktige Graziano Pellé tillbaka i laget, och Vitesse sina matcher och samtliga fyra lag i toppen måste sägas ha en god möjlighet att vinna ligan.

Normalt håller jag Ajax som favoriter, de har tre poäng till godo på PSV och Feyenoord, de har god form och vinner även när de inte spelar bra. Men matchprogrammet är lurigare än vad det tycktes vara för en månad sedan. Först väntar den tuffa matchen borta mot PSV, därefter ska man ta sig an ett formtoppat Heerenveen och i sista rundan möter man ett hemmastarkt Groningen.

I stället har både Feyenoord och Vitesse spelscheman som ser betydligt lättare ut. Ingenting är avgjort och som jag ser det kan vilket som helst av de fyra topplagen roffa åt sig titeln i Europas jämnaste toppliga. Men om Ajax vinner mot PSV på söndag tror jag ändå att titeln hamnar i Amsterdam.
***
Med Vermeer utvisad i helgen och tredjemålvakten Mickey van der Hart ämnar Ajax asa med sig pensionerade Edwin van der Sar på avbytarbänken som reserv för Jesper Cillessen. Inte så troligt att han får någon speltid i och för sig men det vore fint ändå. Tror säkert han skulle göra okej ifrån sig. Finns ju några fina exempel på målvakter som bara smuttat vin på altanen under en lång tid för att sedan dra på sig handskarna i en eller annan match.

Bara för det kan jag bara komma på typ… Jens Lehmann i Arsenal och Barthez i Nantes. Där snackar vi i och för sig en helt annan sorts människor och dessutom betydligt sämre spelare. Edwin skulle nog se mindre skakig ut om han kastades in hux flux än vad Barthez gjorde i Ligue 1 och Lehmann i Arsenals reservlag.

***

Ruud Brood svarade i holländsk media på den intervju Amin Affane gjort med Fotbollskanalen. Affane hävdade en rad olika saker; ”han sa att så länge han var tränare skulle jag få stå på parkeringen och tvätta bilar i tre år”, ”han gav mig instruktioner om defensiva saker som jag inte förstod på holländska, men när jag frågade vad han menade blev han arg”.

Brood skrattar bort det när Voetbal International frågar.
- Intervjun säger allting om hur den här pojken fungerar. Du har ingen aning om vad vi gjort för att få honom på rätt väg. Jag har länge skyddat honom, litat på honom och gett honom förtroende, men någon gång måste man säga stopp. Beslutet var väldigt brett förankrat: tränarstaben, klubbledningen och i truppen. Nu är han besviken och kommer med de mest löjliga anklagelserna. De är så absurda att jag inte ens kan ta det seriöst. Jag kunde bara skratta när jag hörde det.

Sannolikt ligger sanningen någonstans mitt i mellan, men av vad jag lyckats luska fram från Roda-spelare och hardcorefansen så ligger Brood ganska mycket närmare sanningen än vad Affane gör – och då är Brood som tränare ändå inte särskilt populär. Tyvärr. Vi får se om Affane mognar eller om det bara är ännu en Bovar Karim, för de tekniska förutsättningarna finns där definitivt.

***

Två lag har i år försvunnit från Eerste Divisie av ekonomiska skäl. Först var det AGOVV som strök på foten och nu senast Veendam. Den ekonomiska situationen i andradivisionen är problematisk och det kommer bli intressant att se hur de nya Murdoch-pengarna som Eredivisie-klubbarna i sommar får ta del av kommer inverka på Eerste Divisie.

Blir också intressant att se om någon av klubbarna i Topklasse avser gå upp. I Holland är amatörfotbollen helig och många klubbar vill inte uppnå elitstatus. Achilles ’29 som leder söndagsdivisionen är i alla fall inte intresserade, även om man i sommar börjar bygga en ny arena. Katwijk i lördagsdivisionen är något bättre förberedda men lär även dem säga nej. Det troliga är ett Eerste Divisie med endast sexton lag nästa säsong.

Vanligaste frågan jag får är ”vad har hänt med Tobias Sana?”. Svaret är lika enkelt som komplicerat: verkligheten har hänt Tobias Sana. Det är sant att han under säsongsinledningen gjorde många mål och framspelningar, men spelmässigt var han inte ens då Ajax-klass. Tobias Sana är en spelare som är långt bättre än de kaffepengar (om man äger ett medelstort kafé) som klubben betalade IFK Göteborg, men han håller inte måttet i en klubb med Ajax ambitioner.

Anledningen till värvningen var att man saknade en ytter. Skadebenägne Derk Boerrigter kan inte spela mycket mer än hälften av matcherna på grund av sina kroniska ryggproblem, Sulejmani var skadad och ptja, mycket mer än så fanns det inte.

Ganska tidigt stod det dock klart att danske 18-åringen Viktor Fischer, som anlände under sommaren, inte skulle behöva den anpassningsperiod som t.ex. Christian Eriksen behövde och med en sådan supertalang tillgänglig, samtidigt som Lukoki firade vissa triumfer som inhoppare, har gjort att Sana blivit överflödig och januarilånet av Isaac Cuenca ändrar inte på den saken, även om spanjoren varit… hemsk, rätt och slätt.

Sana har dock gjort det hyggligt i Jong Ajax och när man i sommar antingen väljer att sälja honom eller också låna ut honom (50/50) så kommer det finnas intressenter framför allt från Eredivisie men traditionellt har även Bundesliga-lag haft intresse för Ajax truppspelare. Och lämna kommer han, för när utfryste Sulejmani med lagets högsta lön lämnar klubben gratis så kommer man bergsäkert att köpa en ny ytter (typ Assaidi) och då är det nog klippt.

***

Feyenoords supergeneration kanske man redan trodde var här i form av Bruno Martins Indi, Jordy Clasie, Stefan de Vrij och flyktade Wijnaldum och Fer, men i själva verket är det nu det börjar.

Louis van Gaal tog ut Tonny Vilhena och Jean-Paul Boëtius i den preliminära truppen inför matcherna mot Estland och Rumänien. Boëtius ströks, men Vilhena kan och lär bli en av de första 95:orna att spela europeisk landslagsfotboll, detta på ett mittfält som inte ens Ekwall kan skoja bort.

Feyenoords generation med spelare födda 1994 (+ Vilhena) bestod från sjuårsåldern och i tio år framåt av en kärna som inte bara gav kontinuitet och trygghet utan också en vänskap som syns på planen. Två av de sex spelarna från kärnan har dock redan lämnat klubben. Karim Rekik, gängets store ledare och ständige lagkapten spelar sedan 2011 för Manchester City och gjorde sin Premier League-debut i höstas. Han och hans mycket dedikerade familj hyr ett hus av Jonny Evans (!) men han har ändå fortfarande daglig kontakt med vännerna i Rotterdam.

Kyle Ebecilio å sin sida lämnade klubben ungefär samtidigt för spel i Arsenal och även om många holländska ungdomsspelare varit hypade och misslyckats i England (Barazite, Owusu-Abeyie, Özyakup) så tror jag Ebecilio har en bra chans att slå igenom nästa säsong, antingen som sporadisk inhoppare eller som utlånad, i alla fall om Wenger inte väljer att handla stort nästa sommar heller. Jack Wilshere, som är en identisk spelartyp, tycks mycket skadebenägen och samma sak är redan fastställd vad gäller Diaby och Rosicky.

Resterande fyra återfinner vi i Feyenoord. Terence Kongolo har varit skadad och eftersom klubben har tre landslagsmittbackar lär speltiden framöver också bli begränsad, även om det kan ändras snabbt då framför allt Martins Indi har blickar från utlandet riktade mot sig. Mittfältaren Tonny Vilhena, den mest talangfulle av alla, har redan avhandlats och är en etablerad spelare i startelvan sedan flera månader tillbaka. Jean-Paul Boëtius har tagit en ordinarie plats på vänsterkanten och gjort det med den äran. Sist och minst har vi Anass Achahbar som sägs vara en übertalang men som inte riktigt fått chansen än. Men inte minst Guidetti blev chockad över det intryck den unge anfallaren gjorde.

”När han började träna med a-laget såg du de äldre spelarna tänka: okej, den killen kan göra vad som helst. Nästa år är han ett år klokare och han har allt som krävs för att komma långt. Tekniskt finns det få spelare i Europa som är bättre”.

Det kommer en längre artikel om Feyenoords talanger så småningom när jag ska gå igenom femtio spelare aktuella för VM 2014.

***

Daley Blind har gått från att vara snubben som bara fick vara med för att hans farsa är legend i klubben till medioker truppspelare till att nu vara den defensivt räknat skickligaste ytterbacken jag sett i Eredivisie sedan… jag vet inte ens om någon varit bättre. Hans defensiva spel påminner väldigt mycket om det från Javier Zanetti, där han med lugn och kyla väntar in sin motståndares drag för att sedan, i vad som för åskådarna betraktas som elfte timmen, enkelt vinna bollen och dessutom oftast lyckas behålla den i spel.

Offensivt är han inte lika vass. En Ajax-produkt kommer aldrig vara dålig i sina offensiva egenskaper, där finns en viss grundteknik och ett rent tillslag, men han har inte samma snabbhet som kännetecknar Ajax-ytterbackar (typ Maxwell/Emanuelson/Van der Wiel o.s.v.) och det gör mig lite fundersam. Blind har tillsammans med Siem de Jong varit lagets kanske bäste spelare i år, men han passar egentligen inte in i Ajax modell.

Som jag ser det finns det goda chanser att han likt sin far Danny blir klubben trogen långt längre än gemene Ajax-yngling men vill han nå upp till samma status i övrigt finns det två alternativ; förbättra den offensiva delen av spelet eller skolas om till mittback / balansspelare, där såväl Moisander som Poulsen känns fullt möjliga att flytta på.

Kul att se i alla fall och likt många andra positioner är kampen om vänsterbacksplatsen i landslaget nu en riktigt intressant historia med Alexander Büttner som gjort hyfsat ifrån sig i Manchester United, unge Jetro Willems som ni såg i förra årets EM-slutspel, Patrick van Aanholt som varit bra i Vitesse, Feyenoord-mittbackarna De Vrij och Martins Indi som båda kan spela ytterback och snart även Karim Rekik som betraktats som landslagets framtida vänsterback sedan han var typ 13.

Dumt att gnälla dock. Jag som följt holländsk fotboll tight under hela 2000-talet såg Arthur Numan ta farväl och sedan såg olika experiment på vänsterbacksplatsen. Boudewijn Zenden lyckades inget vidare, Edgar Davids trivdes inte alls. Giovanni van Bronckhorst var främst innermittfältare i Glasgow Rangers och hade svåra problem med knäskador under första halvan av sin karriär och det var först efter det han etablerade sig som landslagets ständige vänsterback. Jag tror inte vi behöver genomlida samma sorts väntan den här gången.

***

Amin Affane skickades hem från Roda och ska nu återigen pröva lyckan i Chelsea. När jag skrev om att han stängdes av från a-truppen kritiserades jag i kommentarerna för att inte veta exakt varför.

Utan att ha lyckats omvandla mig själv till ett hårstrå i Affanes röv ska jag nu i alla fall försöka summera de diskussioner Roda-fansen haft om sin inlånade svensk:
Amin Affane visade direkt att han rent tekniskt är en av lagets bästa spelare. Hans tillslag ledde till imponerande fem assist på ganska begränsad speltid. Dock är han stundtals alldeles för mycket show och för lite hårt arbete. De fans som följt lagets ungdomsmatcher och träningar under säsongen har sett ett tydligt negativt drag hos Affane:
Han tror att han är jävligt mycket bättre än alla andra.

Under säsongen har Affane konsekvent vägrat lyssna på tränarens direktiv i a- och u-matcher, han har inte intresserat sig för defensiva arbetsuppgifter, han har gått omkring och muttrat på planen, han har varit lat och självgod på träningarna och gjort sig omöjlig i en klubb som annars alltid varit tolerant och tålmodig.

Om Roda-fansen har rätt så ser jag tre potentiella händelseförlopp: fas 3 tillsammans med typ Goran Slavkovski, Jonny Rödlund och Cherno Samba, rollen som den nye Tobias Grahn (bäst i hans egen värld, medelmåttig i din och min) eller också att han tar sig samman och förstår hur många lovande spelare som sabbat inte bara hela sin karriär utan hela sitt liv genom attityden att vägen till framgång redan är utstakad.

***

Helgens Eredivisie?

Ptja, mitt tangentbord har gått ganska varmt nu, men topplagen vann och därmed leder Ajax fortsatt ligan på 57 poäng, en pinne framför PSV & Feyenoord och tre före Vitesse.

Heerenveen vann igen efter att också ha besegrat PSV helgen innan. Marco van Basten har fått rätt på sitt manskap, Joey van den Berg som otippat hämtades in från Zwolle i januari har varit precis den mittfältaren man behövt med sin Anders Svensson-liknande spelstil (alltid spelbar, alltid enkel, alltid kontrollerad), samtidigt har Finnbogason fortsatt ösa in mål och Kristoffer Nordfeldt har etablerat sig som en av ligans bästa målvakter, inte minst mot PSV förra veckan var han fenomenal.

Holländsk fotboll är en slags lättnad för själen. Mestadelen av min vakna tid ägnar jag åt att oroa mig för viktiga saker; fattigdom, depression, en Timbro-nisse i varje makt- och medieorgan, min egen framtid som desertör från det normativa samhället och rent allmänt över världens alla problem och svårigheter.

Men så kommer då holländsk ligafotboll upp på min synnerligen illegala tv-tablå. Här kan jag se nästa års dominant i London-derbyt, som Vertonghen ju blev utsedd till. Eller framtidens skytteligavinnare – för något sådant tycks det bli för gamle Ajax-forwarden Luis Suarez. Jag kan få se oindoktrinerade unga spelare göra ofta onödiga men rogivande dribblingsförsök mot ytterbackar som nästan alltid spelat forwards under uppväxten.

Jag får se rafflande målkalas, unga talanger, avslappnad fotboll och spännande, täta strider både i toppen och botten. Det finns kanske de som säger att även andra ligor erbjuder detta, och visst – lite nyfiken blir man ju på om Bayern vinner med 20 eller 30 poäng, och Manchester Uniteds ointagliga ligaledning är ju faktiskt i farozonen om ett angrepp från Mars spränger halva staden i biter, och i Barcelona har ju faktiskt ledningen krympt till bara elva poäng.

I nya, unga Serie A dominerar Francesco Totti ”trots sin ålder” – mot försvarare som ofta i själva verket är jämnåriga. Samtidigt har Inter lånat ut löftet Marko Livaja och vi ser nu i stället Tommaso Rocchi av alla människor jogga omkring på topp i en liga där Juventus gjort den minst dåliga säsongen.

Nej, vi är lyckligt lottade, vi som följer Eredivisie. Det är en vacker liga med vacker fotboll.

***

Jeremain Lens avstängning delar min moral i två halvor. Jag är helt övertygad om att Joris Mathijsen kan ha sagt någonting riktigt korkat ute på planen. Jag är också övertygad om att Lens metod att vänta in honom i spelargången inte heller var den bästa lösningen.

***

Steve McClaren avgick alltså från Twente efter att laget hamnat i en djup formsvacka och gått från titelkandidat till att behöva slåss för spel i Europa. Ordförande Joop Munsterman satte ba ord på det.

För ett par år sedan hade klubben som målsättning att spela i Europa var tredje år. Men så vann de ligan, under McClaren. ”Och förra året kom vi sexa. Nu ligger vi femma. Och världen står i lågor”, säger han.

”Alla borde egentligen sparkas. Jag också. Men den bollen ligger inte hos mig. Allting inom fotbollen överdrivs – har du en dålig dag som fotbollsspelare kommer det stå 200 supportrar och knacka på dörren”.

I väntan på ny tränare har gamle ikonen och assisterande tränaren Alfred Schreuder tagit tränarrollen.

***

AZ fortsätter ha enorma problem i bottenstriden och riskerar att åka ur.

Den största besvikelsen av alla är svenske mittfältaren Viktor Elm som haft en genomgående katastrofal säsong. AZ hoppades på att man – när man för en gångs skull värvade en spelare med några år på nacken – hade kontrakterat en ledare, men av detta syns inget.

”Det behövs ledare som står upp och vågar säga till när det behövs, som säger till vad som är fel”, menar tränare Verbeek som ändå tar sin spelare i försvar.

”Han borde vara en ledare. Han visste själv att han spelade dåligt mot RKC. Men du måste fortfarande se de egenskaper han har. Han blev mästare i Sverige, hade problem i Heerenveen och blev både prövad och testad. Så han måste vara en förebild för de andra, ett exempel.”

Elms misslyckade säsong ihop med ett obegripligt stort förtroende för mittbacken Etienne Reijnen har varit de två största problemen för AZ i år och jag är mycket skeptisk till om någon av dem är kvar i klubben efter sommaren. För Viktor Elms del kanske en flytt hem till Allsvenskan vore en idé. Han håller inte på den här nivån. Tyvärr. Det verkar vara en reko kille.

***

Med nio omgångar kvar kan vi nog som sagt räkna bort Twente. Kvar återstår PSV, Ajax, Feyenoord och Vitesse i ett getingbo vars uppgörelse kan dröja till sista omgången, som det oftast blivit på senare år i Eredivisie.

I helgen lyckades alla fyra topplagen vinna sina matcher och mest skönt var det nog för Ajax som sett riktigt risiga ut på sista tiden även om målen – signerade Alderweireld & Moisander – alltjämt renderar i ett frågetecken över produktionen från det danskisländska mittfältet och anfallet.

Och nej, Tobias Sana var inte med i matchtruppen och jag vågar nästan garantera att han inte spelar mer den här säsongen – och förmodligen aldrig någonsin mer i en Ajax-tröja.

***

Mr Vitesse, Theo Bos, dog tragiskt 47 år gammal i förra veckan. Vitesse-fansen hyllade honom rikligt och det är en fantastiskt spelar- och tränarprofil som gått bort. En liten del av mig hade unnat honom en ligaseger i år.

***

Kul dock med Toivonens comeback, om man gillar honom och hans fotboll. Jag är som bekant lätt negativ inför den mannens förehavanden på planen, men att han är en tillgång för laget går inte att bortse från. Jag tror inte heller att Hiljemark behöver oroa sig särskilt mycket eftersom att det råder viss brist på friska anfallare i klubben för tillfället, samtidigt som Lens är avstängd tre matcher. Så vi kan nog räkna med en Toivonen i anfallet framöver.

Svenske Chelsea-talangen Amin Affane har temporärt stängts av från Rodas a-trupp. Den unge mittfältaren har under säsongen misskött sig kraftigt och en incident i måndags blev droppen som fick bägaren att rinna över.

Då skulle han spela match med Rodas ungdomslag, klagade på smärtor och ignorerade helt tränaren Regilio Vredes instruktioner. A-lagstränaren Marcel Brood blev inte nöjd.

”Han har uppvisat ett irriterande beteende som ofta orsakat problem”, sa han. ”Han har ett par egenskaper som inte fungerar, som han måste lära bort. Och jag pratar om beteende både på och av planen och så kan det inte fortsätta. Han är verkligen inte den tuffaste spelaren jag jobbat med, men nu har vi kommit till det stadiet där pojken måste lära sig från sina misstag. Han har blivit varnad tillräckligt.”

Under 2-2-matchen mot AZ nyligen fick han sin första speltid för året. ”Vi gav honom ännu en chans, men tyvärr tog han den inte alls på ett bra sätt. Det är därför vi nu tycker det är bättre att han får spela med b-laget tills han bevisat sig där. Hur lång tid det tar är helt upp till honom själv.”

***

Ajax har i Europa-spel aldrig slagit sin motståndare efter straffsparkar.

1975 förlorade man mot Levski Sofia i Uefacupen, 1978 mot Juventus i Europacupen (dåvarande CL), 1984 mot Bohemians Praag i Uefacupen, 1996 mot Juventus i Champions League-finalen också då igår mot Steaua Bukarest.

Fem av fem förlorade straffläggningar.

För det holländska landslaget är siffrorna liknande. Man vann straffläggningen mot Sverige 2004, annars åkte man ur EM 1992, 1996 och 2000 efter straffar, likaså VM 1998.

När matchen gick till straffar var det således lätt att lista ut vad som skulle hända. Och det var välförtjänt, Ajax var skit, spelade skit och förtjänade skit. På Steauas leråker for slåttermaskinen Iasmin Latovlevci fram på sin vänsterkant och dominerade matchen. Ajax mittfält med Poulsen, De Jong och Eriksen misslyckades med att vinna bollinnehavet, framåt var Isaac Cuenca precis så blek som han varit sedan han kom till klubben och varken Sigthorsson, Fischer eller någon av de tre inhopparna fick en syl i vädret.

Ajax saknade inte chanser, men det gjorde inte Steaua heller. Och nu är alltså äventyret slut. Det blir ingen stormatch mot Chelsea och det blir ingen hemmafinal på Amsterdam Arena. Därmed är samtliga holländska klubbar ute ur Europa-spelet och det är förstås inte bra nog. Samtidigt känns det okej att få begrava den för holländsk del dåliga säsong det varit i Europa.

***

Fem dagar tills Ola Toivonen gör comeback för PSV:s ungdomslag. Inte för att han direkt behövs eller så, men det är nog ändå skönt för laget att få tillbaka sin lagkapten och för landslaget att inte sätta nationens hopp till Tobias Hysén.

***

I helgen väntar toppmötet Feyenoord – PSV där en seger för hemmalaget kan bli otroligt viktig inför de sista tio omgångarna. Trots avstängning på van Bommel tror jag dock mer på PSV, de har helt enkelt både ett bättre lag och dessutom Feyenoords skrala toppfacit på sin sida.

***

Mattias Johansson är lite bortglömd både i Sverige och Holland men fick nyligen starta en match mot Willem II. I Voetbal International berättar han bland annat om hur han vill vara ordinarie högerback och inte en inhoppare som högerwinger. Klubben har dock meddelat sitt förtroende, Verbeek har förklarat att svensken närmar sig startelvan.

”Det är kul att höra. Samtidigt känns det inte så. Därför frågade jag AZ i vintras o jag kunde få lämna på lån, men det fick jag inte. ‘Vi tror på dig Mattias’, sa de och det kändes bra att höra.”

Oavsett vad är han inte missnöjd med klubbytet.

”Jag är definitivt en bättre spelare, tekniskt, taktiskt och mentalt. Det största problemet är mitt självförtroende. Ge mig lite fler matcher i startelvan så får Alkmaar se den riktige Mattias Johansson.”

***

De holländska lagen var 20:e bäst i Europa i år, efter länder som Tjeckien, Vitryssland, Sverige, Rumänien och Belgien. Antalet koefficientpoäng var blott en handfull fler än vad de cypriotiska lagen drog in. Bara en sådan sak. Även om cypriotisk fotboll är underskattad.

Intressant att Erik Hamrén inför landskampen mot Argentina uttalade sig om varför han inte tagit ut Samuel Armenteros. Han förklarade att svensken ännu inte fått spela i sin nya klubb. De sju dagarna som föregick det uttalandet spelade Armenteros tre tävlingsmatcher för sitt Anderlecht. Visserligen som inhoppare: 22 minuter mot Standard Liege, 38 mot Genk och debuten var en ynka minut mot Lokeren.

Inga hela matcher således, men mer speltid i tävlingsmatcher under den veckan än vad Tobias Hysén och Mathias Ranegie lyckats skramla ihop över en betydligt längre period.

Det känns som att det svenska landslaget helt saknar systematisk scouting av spelarna ute i Europa och att mycket handlar om Hamréns magkänsla. Och press utifrån; varför annars ta ut Ranégie och tidigare Tobias Sana när de mest av allt presterat på löpsedlarna?

***

Holland mot Italien var en spännande tillställning. Louis van Gaal sa inför matchen att han inte alls var säker på att Serie A är en starkare liga än Eredivisie, varpå han ställde upp med en startelva bestående av endast tre spelare från utanför Eredivisie; Newcastles Tim Krul och anfallarna Robin van Persie och Ola John.

Hollands startelva bestod av spelare med en genomsnittlig ålder på 22,4 år. Italiens mannar var genomsnittligen 27 år gamla.

Holland spelade ut Italien i 80 minuter och endast en storspelande Buffon kunde till slut rädda ett 1-1-resultat för italienarna.

Flera ”kunniga” Italien-experter – inte minst Lorenzo Medici här på Fotbollskanalen pratar om att nu har de italienska klubbarna äntligen fått upp ögonen för problemet och börjat matcha yngre spelare. Man har sagt detta i två-tre år nu; samtidigt har statistiken sagt att genomsnittsåldern i ligan bara ökat och och ökat.

Det är ett slags optimistiskt tänk för att slippa magont över den verklighet som råder och framför allt – post Buffon, post Pirlo – ser ganska oroväckande ut.

Holland å sin sida har sitt på det torra – de blivande världsklasspelarna poppar upp i god takt och även om landslaget i dag är sett till namn ett ganska anonymt lag för genomsnittsfotbollsföljaren så kommer väldigt många av namnen i sinom tid att figurera i klubbar långt slagkraftigare än de utarmade Serie A-topplag vi hittar de italienska namnen i.

***

Som sagt ganska skeptisk inför att Ajax ska kunna göra som på senare år och köra över allt motstånd under våren. Mittfältet med en formsvag Eriksen, en sedan åtminstone fem år tillbaka tämligen slut Poulsen och en Schöne vi alla trodde skulle vara en rotationsspelare men som tagit plats i startelvan, är helt enkelt inte bra nog.

Men kul ändå i helgen att PSV, Ajax och Twente tappade poäng medan Feyenoord vann. Koeman basar över Europas kanske mest lovande lag på gott och ont; hade man fått pisk mot AZ vet jag inte hur suget hade sett ut hos ynglingarna, de hade nog kunnat bli osäkra i sig själva, men nu hakar man på och är bara tre poäng efter PSV. Intressant indeed – man har antagligen det lättaste spelschemat av alla topplag också.

***

För den som spelat Football Manager 13 är man ju lite sugen på att skicka Poulsen hem till Danmark och trycka in den här Branco van den Boomen.

Holland vann U17-EM både förra sommaren och sommaren innan dess, mestadels tack vare en Tonny Trindade Vilhena som nu även fått sitt genombrott i Feyenoord. Branco däremot spelade visserligen bara sammanlagt tio minuter – undanskuffad av Chelseas obehagligt talangfulle Nathan Aké – men han var lika hård, välvuxen och trygg som på FM. Ut med danskfan!

***

Patrick Ekwall verkade mitt under brinnande studiotid få tanken: ”Denni Avdic till landslaget kanske?”

Nja. Njaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag ska erkänna att jag trodde att Avdic var den nye George Mourad (som ju spelade i Willem II under en period som för klubben, spelaren och samtliga åskådare är väldigt lätt att glömma bort) men han har presterat bra under svåra förutsättningar; bottenklubb, ett omklädningsrum där man definitivt talar holländska som förstaspråk och ett lagbygge som går ut på att man slår långbollar i sextio minuter innan Arne Slot kommer in och skapar ett mer… holländskt anfallsspel, som också gagnar Avdic då det är lättare att handskas med inlägg från kanterna än från eget straffområde.

Men man bör skynda långsamt.

Denni Avdic har haft ett par svåra år och har visat karaktär i Zwolle med sina framgångar, men han har också alltjämt då och då varit skadad och det känns som att efter skytteligasegern 2010, ett bedrövligt 2011, en ännu bedrövligare första halva 2012 så kan han må bra av en lugn och stillsam säsong utan landslagshets, skytteligavinster eller konkurrens i topplag i toppligor. Denni Avdic skulle kanske må bäst av allt om han nu får göra 22-23 matcher för Zwolle och sätta dit tio baljor eller så. Allting behöver inte gå så himla fort hela tiden; och att åka och spela EM-kval i mars, det vore fort det.

***

Missade Hiljemarks debut i startelvan tyvärr, men han får mycket beröm och kan han lära sig en del av Mark van Bommel och Kevin Strootman så är han redan halvvägs till toppen. Som ung defensiv mittfältare kan jag inte se någon bättre klubb att lära sig i anno 2013.

***

Jag tror Ajax kan få det tufft mot Steaua Bukarest i Europa League.

***

Cruijff i vanlig ordning pragmatisk när han pratade om spelskandalen som skakar Europa:
- Hur du än ser på det: det är elva mot elva. Du måste bara försäkra dig om att du har den bästa elvan.

Spelarnas eget ansvar är definitivt någonting som inte får åtsidosättas.

Precis som brukligt de senaste åren är ligatoppen i Eredivisie ganska jämn. Medan La Liga-, Serie A-, Bundesliga-, Ligue 1- och Premier League-fansen får sitta och gno framför sina sedan länge avgjorda ligor har vi Eredivisie-fans en spännande vår framför oss. Sex lag har dragit ifrån och även om det känns som att det till syvende och sist blir en uppgörelse mellan PSV och Ajax så kan mycket hända.

1. PSV – målskillnad: 73-22, poäng: 46

I höstas tog klubben ett i det närmaste aktivt beslut att avsluta sitt Europa-spel genom att gång efter annan ställa upp med en b-uppställning. Detta till trots har PSV nu gjort 110 mål under säsongen varav saftiga 73 stycken i ligan – 13 fler än närmsta konkurrenten Ajax. Klubben är i en situation där Champions League-spel inte bara är viktigt utan en absolut nödvändighet till hösten om man inte vill sälja av hela sitt välmeriterade lag under sommaren.

Klubben ståtar med en bredd i kvalité de andra lagen inte kan mäta sig med. Det finns gott om alternativ på varje position och Hiljemark ser ut att bli ett mycket bättre komplement till Strootman och Van Bommel än vad Engelaar någonsin lyckades vara. Lägg till att Toivonen börjar närma sig comeback – hans rehabilitering har gått överraskande fort – och PSV seglar upp som den stora favoriten till ligatiteln.

Talar för: Bästa spelartruppen, inget Europa-spel

Talar emot: Skadorna på Narsingh och Toivonen skulle vid förvärrat skadeläge göra laget sårbart mot bättre motstånd

Januarifönstret

In: Oscar Hiljemark (Elfsborg)

Ut: Ruud Swinkels (kontraktet brutet), Stanislav Manolev (Fulham, lån), Stef Nijland (Brisbane Roar, lån)

2. Ajax – målskillnad: 50-23, poäng: 43

Det ryktades om det redan i somras och januarifönstret har understrukit belackarnas teori: Ajax ekonomi är ett stort frågetecken. Åratal av misskötsel gör att man är i en smärre saneringsfas och inte kan värva i den utsträckning man kanske egentligen skulle behöva. I januari lämnade mestadels överflödiga spelare laget, men att låna ut breddmittfältaren Eyong Enoh lämnar en lucka på mittfältet som gör att dansktrion Schöne – Eriksen – Poulsen under alla omständigheter måste hålla sig frisk.

När man i helgen vann med 3-0 mot VVV hade man ingen innermittfältare på bänken även om anfallaren Siem de Jong – som är ungefär fem gånger bättre när han spelar på mitten – flyttades ner när en trio anfallare byttes in. Fyra beprövade mittfältare i ett lag som både ska slåss om titeln och spela matcher i Europa känns som åtminstone en för lite.

Ajax har under hösten testat absolut flest spelare av alla lag – 32 stycken – och även om många av dessa kommer att bli toppspelare i såväl Eredivisie som Europa så saknas för tillfället den spetskvalité PSV kan ståta med. Folk hajpar Viktor Fischer och medan den unge dansken definitivt är talangfull och producerar gott om poäng så har han fortfarande många brister som gör mig skeptisk inför hans roll i startelvan.

Mittfältet är som tidigare nämnt den stora akilleshälen. Lasse Schöne och Christian Poulsen är duktiga Eredivisie-spelare, men medelmåttiga Ajax-spelare. Båda två saknar förmågan att hitta fria ytor och göra sig spelbara när försvaret har bollen. Resultatet blir ett krångligt uppbyggnadsspel; Toby Alderweireld och Niklas Moisander är två väldigt duktiga passningsspelare från sina mittbackspositioner, men deras alternativ är minst sagt begränsade när varken ytterbackarna Blind & Van Rhijn eller någon av mittfältarna är något fullgott alternativ. I stället blir det ofta långa uppspel på Siem de Jong eller chansartade krossbollar ut på kanterna.

Vissa positiva tecken finns dock också: Sigthorssons återkomst skulle kunna göra att De Jong återigen tar plats på mitten. Försvararen Stefano Denswil har fått chansen i några cup- och två ligamatcher och i honom ser jag definitivt mer av en blivande superstjärna än i Joel Veltman, som också fått sitt genombrott i försvaret. Och sen ska det dessutom bli väldigt roligt att se vad Isaac Cuena kan hitta på.

Januarifönstret

In: Dejan Meleg (Vojvodina), Isaac Cuenca (Barcelona, lån)

Ut: Roly Bonevacia (Roda, lån), Yener Arica (Kayserispor), Mats Rits (Mechelen), Lorenzo Ebecilio (Metallurg Donetsk), Dico Koppers (ADO, lån), Eyong Enoh (Fulham, lån)

Talar för: Har ett i princip outsinligt antal spelare som håller för Eredivisie-spel, ligans främste målvakt, mittback och mittfältare

Talar emot: Mittfält och anfall saknar etablerade alternativ

3. Twente – målskillnad: 37-18, poäng: 42

Fick behålla Leroy Fer till slut. Kanske på gott och ont för med de pengarna skulle man kunnat köpa en anfallare istället. Twente har ett bra lag men Castaignos och Bulykin har inte presterat som man hade hoppats. Man tycks få behålla Douglas även om det finns ryskt intresse och inte heller Chadli flyttade. Känslan är att de offensiva problemen ändå kommer neka Twente guldet men genom att återigen vara med i toppen har man verkligen förankrat sig som en stabil holländsk toppklubb.

Januarifönstret

In: Ingen

Ut: Chris David (Fulham), Dedryck Boyata (tillbaka efter lån), Theo Vogelsang (kickers Offenbach), Tim Cornelisse (Willem II), Nicky Kuiper (Panathinaikos)

Talar för: Bra bredd på alla positioner, poängmaskinen Dusan Tadic

Talar emot: Anfallarnas oförmåga framför mål

4. Feyenoord – målskillnad: 40-27, poäng: 41

Feyenoord har den här säsongen haft problem med att möta lagen i toppen men mot sämre lag är man pålitliga. Som väntat har Tonny Vilhena fått sitt genombrott på mittfältet samtidigt som Graziano Pellé – som i januari köptes loss från sitt låneavtal – har avlöst Guidetti på ypperligt vis. Även Jean-Paul Boetius har fått sitt genombrott under säsongen.

Men laget har inte riktigt den stabilitet som krävs. Joris Mathijsen var tänkt att skapa ordning och reda i försvaret; i stället har han varit den sämste av alla ordinarie spelare i klubben. Ett annat ganska rutinerat nyförvärv, Lex Immers, hade jag också förväntat mig mer av.

För Feyenoord blir gulddrömmarna knappast verklighet den här säsongen heller. Laget är fortfarande under uppbyggnad men får man behålla sin stomme över sommaren så kanske, kanske man kan utmana på allvar redan nästa säsong.

Januarifönstret

In: Ingen

Ut: Omar Elabdellaoui (Man City, tillbaka efter lån), Kaj Ramsteijn (VVV, lån)

Talar för: Groteskt mycket talang

Talar emot: Alltför orutinerade och saknar bredd på vissa positioner

5. Utrecht – målskillnad: 33-22, poäng: 39

Wow, vilken säsong hittills. Har byggt ett anonymt men starkt lag med både bredd och en del spets. Är väldigt fysiska och välorganiserade med en grym målvakt i Robbin Ruiter och en backlinje där tämligen rutinerade Jan Wuytens leder några yngre kolleger. Framåt har man också mycket tyngd och arbetsvilja i Jacob Mulenga och Leon de Kogel, med Cedric van der Gun som ett alternativ med mer magi i arsenalen.

Utrecht har gjort det bra med hårt arbete som signum och i januarifönstret lyckades man även värva kreative mittfältaren Jens Toornstra från ADO, även om man också tappade en av sina hårt arbetande forwards i Alexander Gerndt vars höga lön dock gjorde honom till en belastning eftersom att han, trots en hel del bra insatser, inte infriat förväntningarna.

Utrecht kommer inte att vinna någon Eredivisie-titel i år men att man hänger på i toppen är nog så imponerande.

Januarifönstret

In: Jens Toornstra (ADO)

Ut: Alexander Gerndt (Young Boys), Daan Bovenberg (NEC)

Talar för: Hårt arbetande, fysiskt lag, stark defensiv

Talar emot: Saknar den edge de andra topplagen har

6. Vitesse – målskillnad: 39-26, poäng: 38

Vitesse blandar och ger. Bara senaste veckorna har vi sett laget vända och vinna mot Ajax för att sedan förlora med 4-0 mot samma lag i cupen. Mönstret har varit likadant säsongen igenom och exakt vad det är som emellanåt inte fungerar är svårt att svara på, men balansen på mittfältet och yttrarnas minst sagt ojämna prestationer känns som två tydliga tecken.

Utöver en numera något åldrad och ganska långsam Theo Janssen saknar man spelare med riktig vinnarmentalitet. Att Mike Havenaar presterat i Bonys frånvaro och att Marco van Ginkel gått från lovande till landslagsmässig räcker inte till när Jonathan Reis stundom lunkar omkring på planen, Gael Kakuta hellre hade varit annorstädes och försvarsledaren Guram Kashia befinner sig i en formsvacka.

Fred Rutten tycks försöka komma ur lagets svårigheter genom en alltmer offensiv balans men för att kunna spela på det viset tror jag att man måste flytta in vakne och passningsskicklige Simon Cziommer på mittfältet någonstans – och det skulle innebära att någon av de andra profilvärvningarna hade fått flytta på sig.

Nej, Vitesse har halkat efter lite grand och kommer inte fira någon ligatitel i år heller, inte ens nu när Bony kommer tillbaka. Man får satsa på Europa och bygga vidare under sommaren. Enligt ägaren Merab Jordania är det ändå inte förrän då man planerat att vinna.

Januarifönstret

In: Ingen

Ut: Giorgi Chanturia (Alania, lån), Nicky Hofs (Willem II)

Talar för: Wilfried Bony, många spelare med spetskvalitéer

Talar emot: Balansen, ojämna yttrar och försvarare

I december intervjuades Louis van Gaal av holländska branschtidningen De Voetbaltrainer och eftersom att meriterade, pensionerade tränaren Sef Vergoossen ställde frågorna valde han också att svara och i vanlig ordning på öppenhjärtigt vis. Här är min summering av den långa intervjun.

Efter sommarens miserabla EM-slutspel stod det ganska snart klart att Louis van Gaal var mannen att leda landslaget framöver. Den misslyckade perioden 2000-2002 till trots är hans meritförteckning av yppersta världsklass: tre Champions League-finaler, ligaguld i varje klubb han tränat och ett avgörande finger i så väl Barcelonas – han gav Valdes, Puyol, Xavi och Iniesta deras a-lagsdebuter – som i Bayern München, där han plockade fram Holger Badstuber, David Alaba och Thomas Müller. Att inte ge en sådan tränare en andra chans hade varit både dumt och snålt.

Van Gaal tackade nej till alla andra erbjudanden som kom medan han väntade på förbundskaptensjobbet.

- Jag ville bara ha en riktigt utmanande arbetsmiljö. Jag pratade bara med Ajax och Liverpool, alla andra erbjudanden satte jag åt sidan. Tills detta kom. Vilken utmaning! Jag tycker Bert van Marwijk gjorde ett fantastiskt jobb men någonting gick fel mellan honom och gruppen.

Louis valde att inte prata om den saken med sin företrädare. Han ville inte låta åsikterna hos den förre förbundskaptenen att solka hans eget omdöme. Visst fick han höra historier redan innan han tillsatts, men han valde att förbi se dem. PR-gubbarna Kees Jansma och Hans Jorritsma nämnde en del men Louis ville bara höra det som kunde ha en påverkan framöver.

KNVB, det holländska fotbollsförbundet, gav honom ett ambitiöst mål: sluta topp fyra i VM. Fullt möjligt men inte särskilt enkelt. Man kan till och med diskutera om det är realistiskt, egentligen. Han fick också tre tydliga uppdrag: 1) spela typisk holländsk fotboll, 2) integrera den nya generationens talang och 3) återvinn förtroendet hos fansen.

Det första han gjorde var att ringa Danny Blind. Om Louie van Gaal är en av fotbollsvärldens mest meriterade tränare så gäller samma sak för Blind på spelarnivå. Tillsammans med fem andra spelare är han unik om att ha vunnit alla europeiska klubblagsturneringar. Lägg dessutom till EM-guldet 1988 och bara ett VM-guld saknas för en ”perfekt” karriär.

- Han har också jobbat i nästan alla roller i klubbfotbollen och i samtliga fall dessutom framgångsrikt. Teknisk direktör, assisterande tränare, huvudtränare, tränare för ungdomsverksamhet, scout… Han har sett allting och det finns ingen i Holland med mer insikt i talangbasen än han. Vi delar samma fotbollsvision men han är ingen ja-sägare. Han har sin egen åsikt och känner mig bra nog för att vara en värdig motståndare i diskussioner.

Medan valet av Blind inte var någon överraskning höjdes en del ögonbryn över att Patrick Kluivert fick den andra platsen som assisterande tränare. Och medan det ganska tidigt stod klart att spelare som Danny Blind och Frank de Boer skulle bli framgångsrika tränare var det inte samma sak med Kluivert.

- Patrick var mer av en intuitiv spelare. Dessa blir normalt inte bra tränare, eftersom att de inte direkt kan analysera varför de gör vissa saker eller hur ett lag borde spela. Det är ingen anomali att några av de största spelarna där ute aldrig nått samma nivå som tränare. Det finns undantag, som Happel, Cruijff och på senare tid Laudrup och förhoppningsvis Kluivert också. Han gjorde sin praktik hos AZ när jag var där och var anmärkningsvärt rak mot spelarna. Och det är intressant om man tittar på hans karriär som coach, för ärligt talat; nämn de tre bästa anfallarna i Oranje de senaste femtio åren och du listar ett – Cruijff, två – Van Basten och tre – Kluivert, eller hur? Men i stället för att ta den korta vägen, som Van Basten gjorde, så började han i NEC:s ungdomssektion. Och sen flyttade han till Twente där han tränar det svåraste laget: C-ungdomarna. Där måste man motivera spelare som ännu inte fått chansen i a-laget och du måste jobba med etablerade spelare som är fokuserade på att bli friska för a-laget. Och ändå vinner han titeln med Twente. Han förtjänar mer kudos än han fått. Den nuvarande generationen har sett honom spelare och det är också en viktig ingrediens i en lagledning. Någon som spelarna kan relatera till. Patrick lyssnar på samma sorts musik, kan samma gatuslang som de använder. Patrick är den som kommer kommunicera med gruppen mest. Han är vår tolk, kan man säga. Jag la också till Piet Bon till ledningen. Fysiktränare men också en bra kille. En personlighet. De flesta spelarna litar på honom, gillar honom och ger honom förtroendet ifall det finns ett problem utanför fotbollen. En bra mental coach, med andra ord.

Vissa har också stannat kvar för att ge laget kontinuitet och för att de helt enkelt gjort ett felfritt jobb. Nämnda Hans Jorritsma och Kees Jansma är två av dem.

- Och Kees PR-gäng. Vi behöll dem allihop. Han är lagledare sedan 1996 och gör ett perfekt jobb. Om Hans organiserar någonting genomförs det alltid till 100%. Alltid. Jag la också till Edward Metgod till scoutingteamet. Ron Spelbos bestämmer och har en särskild arbetsmetod, vilket är bra. Edward jobbar väldigt mycket med ett internationellt scoutingsystem – Scout7 – där de varje helg laddar upp 1600 matcher. Systemet har information om 100 000 spelare från 126 olika ligor! Vi kan kolla på matcherna genom att streama dem på datorn. Dessutom erbjuder det en mängd olika statistik så att vi varje vecka kan jämföra insatserna från våra landslagsspelare. Du kan se mönster, utveckling och allting. Du kan se om en spelare tappar bollen i särskilda situationer eller vilken kombination av spelare som jobbar bättre. Jag kan använda den statistiken, kombinera det med våra egna videoanalyser och maila det till spelarna och be dem arbeta med det eller fokusera på särskilda detaljer utan att behöva träffa dem.

Men statistik är bara statistik. Bert van Marwijks arv bestod bland annat i en lista över de femtio bästa holländska spelarna. Van Gaal och hans team använde det som utgångspunkt. De ändrade spelsystem från 4-2-3-1 till att kunna använda sig av tre olika; 4-3-3 med offensiv spets, 4-3-3 med defensiv spets och 3-4-3. Varje roll gavs en beskrivning och med informationen från Scout7 och matcherna scoutinglaget ser träffas de varje måndag och skriver en rapport utifrån helgens matcher. På tisdagen träffar de Van Gaal och diskuterar rapporten och uppdaterar sin topp 50-lista och bestämmer vilken startelva som idealiskt sett borde spela ihop med helgens matcher i åtanke.

- På vårt tisdagsmöte får de försöka övertala mig att byta till en särskild spelare, till exempel. Ju närmare vi kommer en match, desto mer försöker vi ta med de specifika kvalitéerna hos motståndet i våra beräkningar. Vi försöker att bortse från ”slumpen”.

Till skillnad från under sin förra period ser van Gaal knappt några matcher på plats längre.

- Jag kan gå och titta på en match, men det tar mycket tid. Att ta sig dit, träffa människor, att ta sig hem… Under den tiden kan jag se tre matcher hemma och med all respekt: jag kan se det bättre. Mer vinklar, mer kameror, mer slow motion. Jag försöker att se 75% av alla spelarna under en helg och det kan jag göra genom att titta på tv. Visst ser vi landslagsmännen live ibland. Scouterna, assistenterna, jag också ibland… för personlig kontakt är också en nyckel.

Ansvarsfördelningen i landslaget har blivit tydligare. Louis är den som pratar inför hela gruppen när de diskuterar taktik och coachar även startelvan, med Kluivert som assistent, på träningarna innan match. Danny Blind, som också har uppgifter vad gäller att scouta motståndarna, tränar ”motståndarlaget” på träningarna och instruerar dem i hur de ska uppträda som sin motståndare gör. Frans Hoek som tidigare varit målvaktstränare i Ajax, Barcelona och Bayern är ansvarig för fasta situationer.

- Och varje dag har vi möten med varje lagdel. Det är intressant, det blir alltid längre möten med försvaret än med anfallarna. Backar tycks ha en förmåga att suga upp mer information om sina motståndare och kan koncentrera sig bättre. Anfallarna är mindre intresserade – mer intuitiva, antar jag. Jag gör de här mötena med Patrick bredvid mig när jag pratar med anfallarna och Danny med mittfältare och backar. Oftast är någon av dem med mig när jag har individuella möten också, beroende på spelarens position.

Att bli ny förbundskapten innebär inte bara att man väljer en lagledning och sin första trupp. Inte om man heter Louis van Gaal och har ett väldokumenterat kontrollbehov. I stället åkte han till det hotell – Oranje Huis ter Duin – där landslaget för det mesta vistats de senaste åren. Han kände att spelarna var för utspridda med rum på flera olika våningar. Han såg också till att läkarteamet fick ett permanent rum att rusta sig i och ett större hangout-rum för spelarna.

- Spelarna älskar att spela pingis, lufthockey, biljard eller kort… och nu efter renoveringen hittar vi nästan alltid femton spelare där inne. Förr gick spelarna till sina rum för att spela spel eller kort, men nu har de ett gemensamt spelarhem, kan man kalla det. Vi gick till hotelledningen, framförde våra önskningar och utan invändningar genomförde de allting. Vi behövde snabbare internet för våra videoanalyser också. Inte bara för gaming, men generellt. Webbstraming och så vidare.

När så den första truppen väl skulle tas ut satte sig Van Gaal och Blind och diskuterade alternativen. Överraskningen Bruno Martins Indi hade huvudcoachen personligen sett göra en mycket stark match i Champions League-kvalet mot Dynamo Kiev, de etablerade spelarna valde han också ut medan Blind kom med merparten av information kring de yngre talangerna.

- Det gick fort och var ganska enkelt faktiskt. Vi tillbringade mer tid med att planera vår första sammankomst. Varje steg tänkte jag igenom. Vad ska jag säga? När ska jag säga det? Var ska jag säga det? Vilket röstläge är bäst, hur skapar jag rätt stämning, när pratar jag och när låter jag assistenterna ta plats? I vilken följd ska vi hålla de individuella samtalen, hur ska vi välja kapten och hantera media? Vilka videoklipp vill jag visa dem?

Normalt inleder Van Gaal med att tala med hela gruppen, men den här gången visste han att det fanns olästa problem från EM-slutspelet. Relationen mellan vissa spelare hade blivit sämre och han ställde frågan: varför kommer man tillbaka till landslaget efter en så fruktansvärd prestation? Svaret: för att de alla vill spela på högsta nivån. Så för Van Gaal var det logiskt att visa dem klipp med fantastiska videos från de senaste fyrtio åren. Alla stora matcher, alla klassiska ögonblick, följt av en video där Van Gaal presenterade sin fotbollsvision, inte olik den Barcelona utövar. Det är det svåraste sättet av alla och medan belackarna säger att man kan göra det på klubblagsnivå men inte i landslag, så håller inte envise Louie med.

- Vi brukade spela så där. Spanien spelar så. I Holland har vi en lite annan syn på attraktiv fotboll, vi gillar inte det utdragna passningsspelet som spanjorerna gör. Vi vill göra business. Göra mål. Vara mer direkta. Så vi kommer inte att kopiera Spanien, det är inte min intention. Vi vill spela holländskt och det kan vi. Jag förklarade vad jag vill göra med taktiken och att vi byter tillbaka till 4-3-3. Efter det skickade jag spelarna till sina rum för att vila. Jag ville att det skulle sjunka in. Att de skulle ligga på sina sängar och visualisera vad det skulle betyda för dem.

Därefter höll han en mediavänlig träningssession, som han beskriver det själv. Mycket roligt, mycket lekar, mycket lek med bollen. Journalisterna fick chansen att prata med spelarna och alla frågade efter alla problemen. Men spelarna kunde inte säga mer än att de pratade om visionen, tittade på videos och satte upp målsättningar. Efter det hade de en gemensam middag och ett gruppsamtal.

- Jag ville inte ha med alla spelarna, bara de som var med i EM. Jag ville försäkra mig om att få alla insikter från de spelarna och det hade varit möjligt med alla 23 spelarna, men med tanke på att några saknades så gjorde vi det med tretton spelare. Vi träffades i ett mysigt rum, som en cigarrbar fast utan cigarrerna. Vi satte oss i en halvcirkel som ingen kunde fly från. Alla kunde se alla de andra i ögonen. Och framför dem hade jag ett bord där jag själv satt med mina anteckningar. Jag började med videoklipp, igen. Dokumentären om landslagets slutspel 1996 då Hiddink var tränare och problemen var större än någonsin. Och två år senare vinner han nästan VM med samma trupp. Lustigt nog var Kluivert med i den dokumentären och också i rummet tillsammans med oss, vilket hjälpte.

De tittade också på det framgångsrika VM-slutspelet 2010 och en intervju med Wesley Sneijder, precis innan EM 2012, där han säger: ”med den här truppen måste vi satsa på guldet”.

- Och sen sa jag: ”hur är det möjligt att den här truppen skickades hem med noll poäng?” Jag frågade om de ville ha oss ledare i rummet, vilket de var okej med. Vi pratade i två timmar och efter samtalet delade jag ut mitt manifest. De nya reglerna. Jag la till några stycken men tog också bort några från min föregångare. En regel lyder: inga hörlurar på offentliga platser. I bussen? Okej. Men när du går från bussen till omklädningsrummet, inte okej. Det ser inte bra ut, tycker jag. Och efter det bad vi Wesley Sneijder och Dirk Kuijt att komma och prata individuellt om kaptensskapet. Båda accepterade sina roller.

Dagen därpå vaknar spelartruppen klockan kvart över nio, vilket är standard. Van Gaal vill inte ha otydliga eller varierande scheman, spelarna ska inte behöva stirra bland sina papper hela tiden. Han stiftade ett mantra i form av ”sakta ner, ta det lugnt, bråttom är inte bra”. Den dagen hade de två individuella samtal, ett med Robin van Persie, eftersom att han inte skulle starta mot Belgien i första träningsmatchen, och ett med Arjen Robben eftersom att han skulle spela till vänster.

- Jag antog att de två mötena skulle bli intensiva och svåra, men båda två var väldigt positiva. Jag förklarade mina motiv och de accepterade dem. Båda spelarna kan tala väldigt intelligent om fotboll, så det var väldigt tillfredställande.

Inte långt efter väntade matcher mot Andorra och Rumänien i VM-kvalet. Louis van Gaal bytte ut spelare i truppen mellan matcherna och startade med helt olika uppställningar.

- Tja, om du ser till att matcherna kommer vara olika varandra kan du utnyttja olika sorters spelare. Huntelaar är en annan sorts anfallare än Van Persie. Huntelaar är den bättre avslutaren i straffområdet, Van Persie är en bättre fotbollsspelare som också kan skapa. Du kan titta på alla positioner och använda den bästa spelaren för den matchen. Jag kan förklara alla mina beslut för gruppen och de tycks acceptera mina motiv. Och jag är väldigt tydlig. Och skarp på träningarna. Om jag säger att jag valt en spelare av en särskild anledning och han sedan misslyckas med att visa att jag gjort rätt bedömning, så får han höra det. ”Jag valde dig för att du så gott som aldrig tappar bollen och nu börjar du skänka bort den?” Jag coachar väldigt personligt. Nära in på och personligt, i deras ansikt. Jag försöker nå in i dem.

Under åren har Van Gaal fått en del kritik från gamla spelare och kolleger och kanske framför allt från media. Han framstår som mycket vrång och är känd för att ha en avsky mot större delen av journalistkåren. I samband med den intervju av förre PSV-tränaren Sef Vergoossen som flitigt citeras i det här inlägget sa han också mycket riktigt: ”kanske kommer andra journalister att läsa det här och ställa mer intelligenta frågor nästa gång…”

Från länder där man har en negativ uppfattning om kritik, konflikt och diskussion – så som i Sverige, Spanien eller England – ses han ofta som direkt burdus och elak och det har hänt mer än en gång att utländska journalister undrat vad fan som försigår när Van Gaal kastat sig in i en hetsig debatt med en journalist på presskonferensen eller en spelare på träningen.

- Allt jag säger och gör är för att motivera. För att göra dem bättre, mer medvetna. Varje gång jag träffar spelarna ger jag dem ett utvecklingssamtal. Jag berättar var de står i min bok. Och det gör Patrick och Danny också. Jag behöver göra dem bättre eller åtminstone att de presterar bättre. Och jag förklarar för dem: jag ger dig verktygen för att bli en bättre spelare. Det är inte personligt, jag är inte arg eller negativ, jag ser att där finns rum för förbättring. Senast blev Gertjan Verbeek irriterad för att vi sa till Adam Maher att vi betraktar honom som en nummer tio. I Verbeeks system i AZ spelar Maher på högermittfältet. Vadå då? Verbeek har andra spelare att använda sig av och en annan vision. Jag säger det som vi ser det. På vårt mittfält har vi en mer statisk defensiv mittfältare som ankare, vi har en mer penetrerande mittfältare som rör sig mellan straffområdena och en kreativ offensiv mittfältare. Den spelaren ser jag Maher som. Verbeek använder sitt mittfält annorlunda.

Men är det alltid genomförbart? Vergoossen nämner som exempel att utifall att Alex Ferguson skulle använda Van Persie som vänsterytter, kommer han då göra samma sak?

- Det beror på så klart, men teoretiskt: ja. Om Robin spelar en hel säsong i den rollen så hade vi behövt placera honom i vänsterytterkategorin och där skulle han få mäta sig med alla Arjen Robbens i den här världen. Men det är löjlig spekulation, vilket jag normalt inte bryr mig om. Det lämnar jag åt media.

Så verkar då Samuel Armenteros vara helt klar för Anderlecht.

Ett bra klubbval?

Jag vet inte. Jag tror att möjligheterna att direkt få en viktig, i princip ordinarie roll hade varit betydligt större i de holländska klubbarna. Ur perspektivet att ta ett ytterligare steg i karriären är Eredivisie-klubbar också av större scoutingintresse än vad de belgiska är. Från ett landslagsperspektiv är historien tydlig: att lyckas i Belgien ger varken samma uppmärksamhet eller status som att lyckas i Holland.

Som klubb är Anderlecht givetvis större, starkare och mer uppmärksammad än Heracles. Faktum är att man i dag troligen har den starkaste truppen i hela Benelux-regionen. De frågetecken som finns gör mig dock både konfunderad och orolig:

* Anderlechts har allt som oftast ett oerhört kortsiktigt tänkande i sina värvningar. Armenteros uppenbara och tydliga kvalitéer till trots måste man ställa sig frågan; värvas han huvudsakligen för att klubben behöver en anfallare medan Dieumerci Mbokani spelar AFCON eller tänker klubben mer långsiktigt än så?

* I Heracles menade Armenteros till slut att han hellre satt på bänken än startade som högerytter. I Anderlecht finns redan nämnde Mbokani som ligger trea i skytteligan. Hans backup, landslagsmannen Tom de Sutter, har gjort nio mål på den begränsade speltid han fått. Båda dessa är 27 år gamla och ganska fast förankrade i Belgien. Ingen av dem lär lämna under överskådlig framtid. Den centrala anfallsplatsen är helt enkelt upptagen av två klasspelare som tillhör fansens och tränarens favoriter. Om ett par månader är också skadade sommarförvärvet Cyriac tillbaka i spel.

* På vänsterkanten har Milan Jovanovic en given plats. Kvar återstår positionen till höger, den kant Armenteros inte ville spela på i Heracles, där klubben skiftat mellan väldigt olika spelare under hösten. Det är där de största möjligheterna till speltid finns, men också där finns det gott om alternativ i klubben.

* Anderlecht har en utpräglad ”slit & släng”-mentalitet. För att ta några exempel: säsongen 2010/11 värvade eller lånade man sex spelare; av dessa har endast en etablerat sig i a-laget över huvud taget, nämligen mittfältaren Sascha Kljestan.

Säsongen 2011/12 värvade eller lånade man 14 spelare varav tre tagit en ordinarie plats i laget medan de andra satt en höst eller en vår på bänken för att sedermera antingen bli kvar där eller lånas ut till en mindre klubb.

Och kanske mest betydelsefullt: i somras värvade Anderlecht sju spelare där, utöver mittbacken Bram Nuytinck som tagit en ordinarie plats, nyförvärven gjort sammanlagt tre matcher under hösten.

Belgiska skatteregler gör det tacksamt för klubbar att köpa och sälja; Samuel Armenteros kommer att ansluta för en mycket låg transfersumma (då kontraktet med Heracles skulle gått ut i sommar) som klubben dessutom knappt behöver skatta för, man kommer sedan ha nytta av honom medan Mbokani är i Afrikanska mästerskapen och om han sedan inte platsar i den mördande konkurrensen kan man sälja honom redan i sommar och redan då göra vinst.

* Ur ett landslagsperspektiv är det ett steg bakåt. Medan Eredivise då och då får rubriker, tv-sända matcher och uppmärksamhet i allmänhet så är den belgiska ligan stendöd överallt. Folk har uppmärksammat det belgiska undret men den belgiska ligan är och förblir förbisedd.

* För spelare som lyckas i Anderlecht är det oerhört svårt att komma vidare, dels på grund av att man har råd att tacka nej till bud, dels på grund av att den belgiska ligan både är förbisedd och att prestationerna där ännu mindre representerar vad spelarna kan prestera på högre nivå än vad som är fallet i Eredivisie. Ser vi till skyttekungarna de senaste tio åren har endast två namn utmärkt sig på högre nivå: Ivan Perisic och Romelu Lukaku.

Jag är väldigt orolig över Armenteros klubbval. Det känns som ett förhastat ”första bästa större klubb”-val och hur mycket tilltro jag än har till hans förmåga som spelare så har väldigt många lovande karriärer ebbat ut på belgiska avbytarbänkar. Fråga Guillermo Molins och Behrang Safari. Fråga Lucas Biglia, för att ta en som verkligen tagit plats, hur det är att vara argentinsk landslagsman och ändå aldrig bli såld.

Kalla mig pessimistisk och motbevisa mig gärna. För den som etablerar sig väntar i princip garanterat ligatitlar och Champions League-spel, vilket definitivt lär vara mer rysningsframkallande än att lira hemma på konstgräset i Almelo vecka ut och vecka in, men vägen dit är svår och de rådande förutsättningarna indikerar att värvningen uteslutande handlar om att ersätta Mbokani under AFCON och att göra ytterligare en chansning för att lösa den besvärliga högerkanten.