I december intervjuades Louis van Gaal av holländska branschtidningen De Voetbaltrainer och eftersom att meriterade, pensionerade tränaren Sef Vergoossen ställde frågorna valde han också att svara och i vanlig ordning på öppenhjärtigt vis. Här är min summering av den långa intervjun.
Efter sommarens miserabla EM-slutspel stod det ganska snart klart att Louis van Gaal var mannen att leda landslaget framöver. Den misslyckade perioden 2000-2002 till trots är hans meritförteckning av yppersta världsklass: tre Champions League-finaler, ligaguld i varje klubb han tränat och ett avgörande finger i så väl Barcelonas – han gav Valdes, Puyol, Xavi och Iniesta deras a-lagsdebuter – som i Bayern München, där han plockade fram Holger Badstuber, David Alaba och Thomas Müller. Att inte ge en sådan tränare en andra chans hade varit både dumt och snålt.
Van Gaal tackade nej till alla andra erbjudanden som kom medan han väntade på förbundskaptensjobbet.
- Jag ville bara ha en riktigt utmanande arbetsmiljö. Jag pratade bara med Ajax och Liverpool, alla andra erbjudanden satte jag åt sidan. Tills detta kom. Vilken utmaning! Jag tycker Bert van Marwijk gjorde ett fantastiskt jobb men någonting gick fel mellan honom och gruppen.
Louis valde att inte prata om den saken med sin företrädare. Han ville inte låta åsikterna hos den förre förbundskaptenen att solka hans eget omdöme. Visst fick han höra historier redan innan han tillsatts, men han valde att förbi se dem. PR-gubbarna Kees Jansma och Hans Jorritsma nämnde en del men Louis ville bara höra det som kunde ha en påverkan framöver.
KNVB, det holländska fotbollsförbundet, gav honom ett ambitiöst mål: sluta topp fyra i VM. Fullt möjligt men inte särskilt enkelt. Man kan till och med diskutera om det är realistiskt, egentligen. Han fick också tre tydliga uppdrag: 1) spela typisk holländsk fotboll, 2) integrera den nya generationens talang och 3) återvinn förtroendet hos fansen.
Det första han gjorde var att ringa Danny Blind. Om Louie van Gaal är en av fotbollsvärldens mest meriterade tränare så gäller samma sak för Blind på spelarnivå. Tillsammans med fem andra spelare är han unik om att ha vunnit alla europeiska klubblagsturneringar. Lägg dessutom till EM-guldet 1988 och bara ett VM-guld saknas för en ”perfekt” karriär.
- Han har också jobbat i nästan alla roller i klubbfotbollen och i samtliga fall dessutom framgångsrikt. Teknisk direktör, assisterande tränare, huvudtränare, tränare för ungdomsverksamhet, scout… Han har sett allting och det finns ingen i Holland med mer insikt i talangbasen än han. Vi delar samma fotbollsvision men han är ingen ja-sägare. Han har sin egen åsikt och känner mig bra nog för att vara en värdig motståndare i diskussioner.
Medan valet av Blind inte var någon överraskning höjdes en del ögonbryn över att Patrick Kluivert fick den andra platsen som assisterande tränare. Och medan det ganska tidigt stod klart att spelare som Danny Blind och Frank de Boer skulle bli framgångsrika tränare var det inte samma sak med Kluivert.
- Patrick var mer av en intuitiv spelare. Dessa blir normalt inte bra tränare, eftersom att de inte direkt kan analysera varför de gör vissa saker eller hur ett lag borde spela. Det är ingen anomali att några av de största spelarna där ute aldrig nått samma nivå som tränare. Det finns undantag, som Happel, Cruijff och på senare tid Laudrup och förhoppningsvis Kluivert också. Han gjorde sin praktik hos AZ när jag var där och var anmärkningsvärt rak mot spelarna. Och det är intressant om man tittar på hans karriär som coach, för ärligt talat; nämn de tre bästa anfallarna i Oranje de senaste femtio åren och du listar ett – Cruijff, två – Van Basten och tre – Kluivert, eller hur? Men i stället för att ta den korta vägen, som Van Basten gjorde, så började han i NEC:s ungdomssektion. Och sen flyttade han till Twente där han tränar det svåraste laget: C-ungdomarna. Där måste man motivera spelare som ännu inte fått chansen i a-laget och du måste jobba med etablerade spelare som är fokuserade på att bli friska för a-laget. Och ändå vinner han titeln med Twente. Han förtjänar mer kudos än han fått. Den nuvarande generationen har sett honom spelare och det är också en viktig ingrediens i en lagledning. Någon som spelarna kan relatera till. Patrick lyssnar på samma sorts musik, kan samma gatuslang som de använder. Patrick är den som kommer kommunicera med gruppen mest. Han är vår tolk, kan man säga. Jag la också till Piet Bon till ledningen. Fysiktränare men också en bra kille. En personlighet. De flesta spelarna litar på honom, gillar honom och ger honom förtroendet ifall det finns ett problem utanför fotbollen. En bra mental coach, med andra ord.
Vissa har också stannat kvar för att ge laget kontinuitet och för att de helt enkelt gjort ett felfritt jobb. Nämnda Hans Jorritsma och Kees Jansma är två av dem.
- Och Kees PR-gäng. Vi behöll dem allihop. Han är lagledare sedan 1996 och gör ett perfekt jobb. Om Hans organiserar någonting genomförs det alltid till 100%. Alltid. Jag la också till Edward Metgod till scoutingteamet. Ron Spelbos bestämmer och har en särskild arbetsmetod, vilket är bra. Edward jobbar väldigt mycket med ett internationellt scoutingsystem – Scout7 – där de varje helg laddar upp 1600 matcher. Systemet har information om 100 000 spelare från 126 olika ligor! Vi kan kolla på matcherna genom att streama dem på datorn. Dessutom erbjuder det en mängd olika statistik så att vi varje vecka kan jämföra insatserna från våra landslagsspelare. Du kan se mönster, utveckling och allting. Du kan se om en spelare tappar bollen i särskilda situationer eller vilken kombination av spelare som jobbar bättre. Jag kan använda den statistiken, kombinera det med våra egna videoanalyser och maila det till spelarna och be dem arbeta med det eller fokusera på särskilda detaljer utan att behöva träffa dem.
Men statistik är bara statistik. Bert van Marwijks arv bestod bland annat i en lista över de femtio bästa holländska spelarna. Van Gaal och hans team använde det som utgångspunkt. De ändrade spelsystem från 4-2-3-1 till att kunna använda sig av tre olika; 4-3-3 med offensiv spets, 4-3-3 med defensiv spets och 3-4-3. Varje roll gavs en beskrivning och med informationen från Scout7 och matcherna scoutinglaget ser träffas de varje måndag och skriver en rapport utifrån helgens matcher. På tisdagen träffar de Van Gaal och diskuterar rapporten och uppdaterar sin topp 50-lista och bestämmer vilken startelva som idealiskt sett borde spela ihop med helgens matcher i åtanke.
- På vårt tisdagsmöte får de försöka övertala mig att byta till en särskild spelare, till exempel. Ju närmare vi kommer en match, desto mer försöker vi ta med de specifika kvalitéerna hos motståndet i våra beräkningar. Vi försöker att bortse från ”slumpen”.
Till skillnad från under sin förra period ser van Gaal knappt några matcher på plats längre.
- Jag kan gå och titta på en match, men det tar mycket tid. Att ta sig dit, träffa människor, att ta sig hem… Under den tiden kan jag se tre matcher hemma och med all respekt: jag kan se det bättre. Mer vinklar, mer kameror, mer slow motion. Jag försöker att se 75% av alla spelarna under en helg och det kan jag göra genom att titta på tv. Visst ser vi landslagsmännen live ibland. Scouterna, assistenterna, jag också ibland… för personlig kontakt är också en nyckel.
Ansvarsfördelningen i landslaget har blivit tydligare. Louis är den som pratar inför hela gruppen när de diskuterar taktik och coachar även startelvan, med Kluivert som assistent, på träningarna innan match. Danny Blind, som också har uppgifter vad gäller att scouta motståndarna, tränar ”motståndarlaget” på träningarna och instruerar dem i hur de ska uppträda som sin motståndare gör. Frans Hoek som tidigare varit målvaktstränare i Ajax, Barcelona och Bayern är ansvarig för fasta situationer.
- Och varje dag har vi möten med varje lagdel. Det är intressant, det blir alltid längre möten med försvaret än med anfallarna. Backar tycks ha en förmåga att suga upp mer information om sina motståndare och kan koncentrera sig bättre. Anfallarna är mindre intresserade – mer intuitiva, antar jag. Jag gör de här mötena med Patrick bredvid mig när jag pratar med anfallarna och Danny med mittfältare och backar. Oftast är någon av dem med mig när jag har individuella möten också, beroende på spelarens position.
Att bli ny förbundskapten innebär inte bara att man väljer en lagledning och sin första trupp. Inte om man heter Louis van Gaal och har ett väldokumenterat kontrollbehov. I stället åkte han till det hotell – Oranje Huis ter Duin – där landslaget för det mesta vistats de senaste åren. Han kände att spelarna var för utspridda med rum på flera olika våningar. Han såg också till att läkarteamet fick ett permanent rum att rusta sig i och ett större hangout-rum för spelarna.
- Spelarna älskar att spela pingis, lufthockey, biljard eller kort… och nu efter renoveringen hittar vi nästan alltid femton spelare där inne. Förr gick spelarna till sina rum för att spela spel eller kort, men nu har de ett gemensamt spelarhem, kan man kalla det. Vi gick till hotelledningen, framförde våra önskningar och utan invändningar genomförde de allting. Vi behövde snabbare internet för våra videoanalyser också. Inte bara för gaming, men generellt. Webbstraming och så vidare.
När så den första truppen väl skulle tas ut satte sig Van Gaal och Blind och diskuterade alternativen. Överraskningen Bruno Martins Indi hade huvudcoachen personligen sett göra en mycket stark match i Champions League-kvalet mot Dynamo Kiev, de etablerade spelarna valde han också ut medan Blind kom med merparten av information kring de yngre talangerna.
- Det gick fort och var ganska enkelt faktiskt. Vi tillbringade mer tid med att planera vår första sammankomst. Varje steg tänkte jag igenom. Vad ska jag säga? När ska jag säga det? Var ska jag säga det? Vilket röstläge är bäst, hur skapar jag rätt stämning, när pratar jag och när låter jag assistenterna ta plats? I vilken följd ska vi hålla de individuella samtalen, hur ska vi välja kapten och hantera media? Vilka videoklipp vill jag visa dem?
Normalt inleder Van Gaal med att tala med hela gruppen, men den här gången visste han att det fanns olästa problem från EM-slutspelet. Relationen mellan vissa spelare hade blivit sämre och han ställde frågan: varför kommer man tillbaka till landslaget efter en så fruktansvärd prestation? Svaret: för att de alla vill spela på högsta nivån. Så för Van Gaal var det logiskt att visa dem klipp med fantastiska videos från de senaste fyrtio åren. Alla stora matcher, alla klassiska ögonblick, följt av en video där Van Gaal presenterade sin fotbollsvision, inte olik den Barcelona utövar. Det är det svåraste sättet av alla och medan belackarna säger att man kan göra det på klubblagsnivå men inte i landslag, så håller inte envise Louie med.
- Vi brukade spela så där. Spanien spelar så. I Holland har vi en lite annan syn på attraktiv fotboll, vi gillar inte det utdragna passningsspelet som spanjorerna gör. Vi vill göra business. Göra mål. Vara mer direkta. Så vi kommer inte att kopiera Spanien, det är inte min intention. Vi vill spela holländskt och det kan vi. Jag förklarade vad jag vill göra med taktiken och att vi byter tillbaka till 4-3-3. Efter det skickade jag spelarna till sina rum för att vila. Jag ville att det skulle sjunka in. Att de skulle ligga på sina sängar och visualisera vad det skulle betyda för dem.
Därefter höll han en mediavänlig träningssession, som han beskriver det själv. Mycket roligt, mycket lekar, mycket lek med bollen. Journalisterna fick chansen att prata med spelarna och alla frågade efter alla problemen. Men spelarna kunde inte säga mer än att de pratade om visionen, tittade på videos och satte upp målsättningar. Efter det hade de en gemensam middag och ett gruppsamtal.
- Jag ville inte ha med alla spelarna, bara de som var med i EM. Jag ville försäkra mig om att få alla insikter från de spelarna och det hade varit möjligt med alla 23 spelarna, men med tanke på att några saknades så gjorde vi det med tretton spelare. Vi träffades i ett mysigt rum, som en cigarrbar fast utan cigarrerna. Vi satte oss i en halvcirkel som ingen kunde fly från. Alla kunde se alla de andra i ögonen. Och framför dem hade jag ett bord där jag själv satt med mina anteckningar. Jag började med videoklipp, igen. Dokumentären om landslagets slutspel 1996 då Hiddink var tränare och problemen var större än någonsin. Och två år senare vinner han nästan VM med samma trupp. Lustigt nog var Kluivert med i den dokumentären och också i rummet tillsammans med oss, vilket hjälpte.
De tittade också på det framgångsrika VM-slutspelet 2010 och en intervju med Wesley Sneijder, precis innan EM 2012, där han säger: ”med den här truppen måste vi satsa på guldet”.
- Och sen sa jag: ”hur är det möjligt att den här truppen skickades hem med noll poäng?” Jag frågade om de ville ha oss ledare i rummet, vilket de var okej med. Vi pratade i två timmar och efter samtalet delade jag ut mitt manifest. De nya reglerna. Jag la till några stycken men tog också bort några från min föregångare. En regel lyder: inga hörlurar på offentliga platser. I bussen? Okej. Men när du går från bussen till omklädningsrummet, inte okej. Det ser inte bra ut, tycker jag. Och efter det bad vi Wesley Sneijder och Dirk Kuijt att komma och prata individuellt om kaptensskapet. Båda accepterade sina roller.
Dagen därpå vaknar spelartruppen klockan kvart över nio, vilket är standard. Van Gaal vill inte ha otydliga eller varierande scheman, spelarna ska inte behöva stirra bland sina papper hela tiden. Han stiftade ett mantra i form av ”sakta ner, ta det lugnt, bråttom är inte bra”. Den dagen hade de två individuella samtal, ett med Robin van Persie, eftersom att han inte skulle starta mot Belgien i första träningsmatchen, och ett med Arjen Robben eftersom att han skulle spela till vänster.
- Jag antog att de två mötena skulle bli intensiva och svåra, men båda två var väldigt positiva. Jag förklarade mina motiv och de accepterade dem. Båda spelarna kan tala väldigt intelligent om fotboll, så det var väldigt tillfredställande.
Inte långt efter väntade matcher mot Andorra och Rumänien i VM-kvalet. Louis van Gaal bytte ut spelare i truppen mellan matcherna och startade med helt olika uppställningar.
- Tja, om du ser till att matcherna kommer vara olika varandra kan du utnyttja olika sorters spelare. Huntelaar är en annan sorts anfallare än Van Persie. Huntelaar är den bättre avslutaren i straffområdet, Van Persie är en bättre fotbollsspelare som också kan skapa. Du kan titta på alla positioner och använda den bästa spelaren för den matchen. Jag kan förklara alla mina beslut för gruppen och de tycks acceptera mina motiv. Och jag är väldigt tydlig. Och skarp på träningarna. Om jag säger att jag valt en spelare av en särskild anledning och han sedan misslyckas med att visa att jag gjort rätt bedömning, så får han höra det. ”Jag valde dig för att du så gott som aldrig tappar bollen och nu börjar du skänka bort den?” Jag coachar väldigt personligt. Nära in på och personligt, i deras ansikt. Jag försöker nå in i dem.
Under åren har Van Gaal fått en del kritik från gamla spelare och kolleger och kanske framför allt från media. Han framstår som mycket vrång och är känd för att ha en avsky mot större delen av journalistkåren. I samband med den intervju av förre PSV-tränaren Sef Vergoossen som flitigt citeras i det här inlägget sa han också mycket riktigt: ”kanske kommer andra journalister att läsa det här och ställa mer intelligenta frågor nästa gång…”
Från länder där man har en negativ uppfattning om kritik, konflikt och diskussion – så som i Sverige, Spanien eller England – ses han ofta som direkt burdus och elak och det har hänt mer än en gång att utländska journalister undrat vad fan som försigår när Van Gaal kastat sig in i en hetsig debatt med en journalist på presskonferensen eller en spelare på träningen.
- Allt jag säger och gör är för att motivera. För att göra dem bättre, mer medvetna. Varje gång jag träffar spelarna ger jag dem ett utvecklingssamtal. Jag berättar var de står i min bok. Och det gör Patrick och Danny också. Jag behöver göra dem bättre eller åtminstone att de presterar bättre. Och jag förklarar för dem: jag ger dig verktygen för att bli en bättre spelare. Det är inte personligt, jag är inte arg eller negativ, jag ser att där finns rum för förbättring. Senast blev Gertjan Verbeek irriterad för att vi sa till Adam Maher att vi betraktar honom som en nummer tio. I Verbeeks system i AZ spelar Maher på högermittfältet. Vadå då? Verbeek har andra spelare att använda sig av och en annan vision. Jag säger det som vi ser det. På vårt mittfält har vi en mer statisk defensiv mittfältare som ankare, vi har en mer penetrerande mittfältare som rör sig mellan straffområdena och en kreativ offensiv mittfältare. Den spelaren ser jag Maher som. Verbeek använder sitt mittfält annorlunda.
Men är det alltid genomförbart? Vergoossen nämner som exempel att utifall att Alex Ferguson skulle använda Van Persie som vänsterytter, kommer han då göra samma sak?
- Det beror på så klart, men teoretiskt: ja. Om Robin spelar en hel säsong i den rollen så hade vi behövt placera honom i vänsterytterkategorin och där skulle han få mäta sig med alla Arjen Robbens i den här världen. Men det är löjlig spekulation, vilket jag normalt inte bryr mig om. Det lämnar jag åt media.