annabrolin

Här ber man till Gud och Boateng


God bless Africa, God bless Ghana” Den frasen ekar just nu omkring oss. Det bits på naglar, hoppas, viftas med flaggor, hoppas, jublas, blundas när amerikanarna anfaller, hoppas lite mer, och bes till Gud förstås. “Det finns inga ord för Gud eller för Boateng just nu”. Det sa precis Mr. Price från Ghana här bredvid. Det är svårt att inte ryckas med i denna afrikanska känslostorm just nu…  

anna.brolin
0 kommentarer

 Vad har hänt med den spanska harmonin?


you   wanna talk to me?” Ungefär så var chilenarnas reaktion igår när de jämsides med de mer välbetalda spanska miljonärerna passerade den mixade zonen med alla journalister.  Ett ödmjukt lag där det finns så mycket hjärta och vilja att det skulle kunna räcka riktigt långt. Tror laget skulle kunna skaka om ganska många motståndare, och kan nog även skaka Dungas gäng, men där tar det med all säkerhet stopp. Med tanke på chilenarnas tunga år såhär långt blev det lite av en känslostorm när de Chilenska hejarramsorna överröstade alla vuvuzelor igår i Pretoria. Mäktigt. Och det var också mäktigt att se deras inspirerande inledning av matchen. Svårt att inte känna lite kärlek för det Chilenska laget efter den uppvisningen av passion och vilja som bjöds. Och visst var Spanien skakat. Hade inte Villa bjudits på sitt historiska mål hade del Bosque haft ett nervöst gäng att hantera resten av matchen. Vicente del Bosque som jag har svårt att se ge den där extra motivationen som ser ut att krävas för Spanjorerna. “vi får se om vi förtjänar att gå vidare” “vi får se om vi har kapacitet nog att avancera i den här turneringen”. Sådana svar får mig att tvivla en aning. Spelarmaterialet tror jag inte någon i hela världen tvivlar på. Det är en säregen årgång del Bosque har att jobba med. Men det är ett säreget ledarskap som krävs för att ta ett VM-guld. Om vi tar en inspirationskälla som Bafana Bafanas Parreira, som fick en hel nation att hoppas, att tro, en spelartrupp att glöda. Nu gick det inte så långt, men vi måste ju också vara ärliga och se till spela rmaterialet. Nu är förstås den här jämförelsen kanske inte helt rättvis men jag har mycket svårt att se Parreira passera en mixad zon och ifrågasätta kapaciteten i laget, eller om man förtjänar avancemang eller ej. Just sayin’.Luis Aragonés hade en säregen påverkan på laget 2008. Han stod hela tiden på deras sida men var inte tillräckligt mycket mysfarbror för att  spelarna skulle slappna av. Nu känns det fortfarande lite för lojt. Lite för lite passion, lite för lite, hmmm harmoni skulle jag nog säga. Trots vinst är det inte det där visslande glada skämtsamma leenden som man ser i spelarna. Del Bosque sätter liksom standarden för spelarnas aproach. Och den står i stor kontrast till chilenarnas. Det var extra tydligt igår. I stor kontrast till det harmoniska. Det som Luis Aragones planterade. 

anna.brolin
Inlägget har 1 kommentar

När Maradona tvingade ner oss på asfalten


Det var en del som skulle hinnas med…  Ett inslag skulle redigeras och spelas in, samtidigt skulle vi äntligen besöka Camp Diego. Enligt Fifas punktliga schema tillsammans med noga uträkning på Google Maps så skulle vi hinna med följande: hämta parkeringsackrediteringar på Soccer City, börja redigera, åka till Pretoria, spela in nytt material till kvällen på arenan i Pretoria, åka till Camp Diego och filma träning och presskonferens, åka tillbaka till arenan i Pretoria, redigera inslag, köra lite livesändning före match, gå på Chile-Spanien och sedan intervjua spelare efteråt. En helt vanlig dag i VM-fabriken där det logistiska sinnet får känna att det lever. Och jävlar vad det fick leva idag. För Fifas schema och Maradonas är inte detsamma. Efter någon timmes camperade i bil utanför Camp Diego var logistiken pajad. Efter ytterligare väntan innanför grindarna blev Foto-Martin ett hett studieobjekt för de cirka 300 journalister som köade. Asfaltsredigering fick införas. Tack Diego. När väl grindarna öppnades hade det börjat skymma och logistiken fick anta ett karastroftillstånd. Det var bara att ge upp Camp Diego för denna gång. Inte så mycket som en skymt fick vi av den store. Sen var det bara att ta asfaltsredigeringen vidare till leta-parkerings-redigerande och en del sprintinsatser för att hinna med resten. SvD Johanna stod för dagens bragd och fixade en ovärderlig varmkorv. Dagen som skulle bli Diego dagen är förvisso inte slut än, men vi hoppas att asfaltsredigerandet är det. För idag. Nu väntar intervjujakt i mixed zone.    

anna.brolin
Inlägget har 1 kommentar

Såhär gick det till när jag hamnade bredvid Ikers flickvän… I Peru.

Bråttom i reportagefabriken i Pretoria Vi är inne på dag 8 av vårt nomadliv. Att vi lever som nomader beror inte på att vi inte har något hem.
Nej orsaken kallas saknad av Internet. Inget Internet på vår bas innebär att ett Världsmästerskap 2010 blir aningen komplicerat. Därav vårt nät-nomadliv.

Något som förvisso resulterat i att vi bondat med sköna vakter och damsugsansvariga i presstält, (ja det finns sådana) fått lära oss en del Zulu och hamnat i peruansk-livestreaming TV…
Ett resultat av att det varit begränsat med folk kvar i tälten när peruanerna skulle koppla upp sig.

Fick svara på frågor som hur det är att vara tjej bland så många män och vilka peruanska maträtter jag hade testat.
Vi blandar och ger kan man säga.

Något som resulterat i att jag jämförs med Iker Casillas flickvän…

I alla fall enligt peruanska dagstidningen “El Comercio” som skriver såhär:

En tidning som jag råkar veta är en av de mer seriösa dagstidningarna i Lima. Nu har jag nog ändrat åsikt.

Intervjuoffer för peruansk webb-TV i folktomt presstält.

Intervjuoffer för peruansk webb-TV i folktomt presstält.

Klockan är 23.00 i Joburg och därmed Prime Time i Peru.

Klockan är 23.00 i Joburg och därmed Prime Time i Peru.

anna.brolin
Inlägget har 12 kommentarer

Träff med Torres och eskorterad av   Faith och Surprise


Om jag ser glad ut så är det helt korrekt. Klockan är runt midnatt, Torres har precis sagt att han är hyfsat nöjd med sin insats, att det finns ytterligare kraft att plocka fram och att han önskat David Villa ett hattrick. Vi har slagits en del i mixed zone med argentinare och venezuelaner (säger man så? Lite för trött för att göra korrekt felanalys..) och där var det No Mercy. Spanjorerna jag brukar få slåss med är totala änglar i jämförelse. Holy shit vad rappa dom var på att ställa frågor. Ramos visste inte riktigt om han skulle skratta eller gå när den Sydamerikanska frågeattacken satte igång. Och jag fick speeda upp mitt eget frågetempo cirka 200 procent. Intressant. Och ännu mer intressant skulle kvällen bli när vi insåg att vi gått i blindo från parkeringsplatsen till arenan och hade ingen aning hur vi skulle ta oss tillbaka. Det var då vi stötte på Faith och Surprise (Den sistnämnde är med på bilden). Två störtsköna poliser med lika sköna namn. Och någonstans finns det en symbolik i namnen. Särskilt när man befinner sig i Downtown Joburg. “Faith” måste man ha när man sedan slår på GPS:en och hoppas den ska leda en åt motsatt håll från den Nigerianska maffians högkvarter där det i princip är anarki som råder. Och “surprise” måste man vara beredd på konstant, vid varje trafikljus.  Efter perfekt polishjälp av Faith och Surprise körde vi sedan givetvis fel och hamnade på en gata där att stanna för rött inte var något alternativ. Som tur var dök ingen Surprise av den negativa eller kriminella arten upp och vi fick bara en liten extra adrenalindos. Eller liten och liten, gigantisk skulle jag nog säga eftersom jag redan memorerat hur smidigt jag skulle räcka över väskor och mobil om någon med pickadoll dök upp. Nåja, hem kom vi med både Torres och David Villa på minneskortet i kameran, men i minnet är det Faith och Surprise som etsat sig fast.  

anna.brolin
Inlägget har 3 kommentarer

På ett tak direkt från Ellis Park


Downtown Joburg. Det är bara en bit härifrån som maffian härjar som värst. En plats där man själv inte ska härja runt. Givetvis är det precis det vi gör. Fast med låsta bildörrar såklart. Precis fått dagens träningsdos (brukar vara så när det vankas direktsändningar härnere) genom att kuta  uppför 5 trappor, genom två tvättstugor och ut på ett tak där några Spanjacker riggat upp för att vi ska kunna nå hela vägen hem till TV-sofforna. Här bakom har ni mytomspunna Ellis Park. Där Rugby guldet 1995 bärgades av Sydafrika påhejad av Nelson Mandela. Filmen Invictus har vi talat om förut. I spanska tidningar har man tryckt upp Filmplanscher där Torres o Co poserar under rubriken Invictus. Torres som hävdar  att man inte ska förändra någonting gällande spelstilen “vi faller hellre med våra egna idéer och eget spel” . För Torres o Co räcker det inte att vinna för att övertyga. Spansk press och supportrar kräver att man ska “golear” ikväll. Ett gäng mål kommer krävas. Ett gäng. Och snyggt spel förstås. “Tiki-Taka” at its best förväntar sig hela världen ikväll. Vi känner oss priviligerade att få ta oss 5 trappor ner och genom några tvättstugor för att se spektaklet. Hasta la proxima. 

anna.brolin
Inlägget har 2 kommentarer

Såhär går det tydligen till när man blir ett samtalsämne hos Brassarna


Det kryllar av brasilianska journalister hos Dunga o Co. Men det kryllar inte av intervjutillfällen. Något som innebär att i princip vad som helst kan bli en story. Vilket vi fick erfara igår. Ett tidningsgäng fick för sig att dokumentera varje steg det där svenska teamet tog i presskonferenssalen, vilket resulterat i följande artikel. Där jag enligt brassarnas utsago ska ha fått hela rummet med 350 journalister att börja tissla och tassla när vi entrade lokalen. “Att den där blonda Anna Brolin   är en modern tjej som använder sig av ny teknologi i sitt jobb… ” Dvs när jag plåtade av adressen till nya träningsanläggningen istället för att anteckna… Även kallat för Iphonemetodik. Känns ju sådär att få arbetsmetoderna avslöjade i brasiliansk press, eller att bli föremål för något som garanterat hamnar utanför facket fotbollskournalistik. Men såklart lite kul att vi i alla fall inte tar oss fram obemärkt. Har dessutom fått 40-talet brasilianska twitterföljare. Så Nu står lite sköna portugisiska twitterinlägg också på “to do-listan”. Precis som Spaniens presskonferens gör närmast.     

anna.brolin
Inlägget har 11 kommentarer

Bland bolltrollande brassar och arga journalister


Jorå. Vi överlevde brassekaravanen med resultatet att Foto-Martin fick häva ur sig “Nu har man ju i alla fall lite erfarenhet att köra mot rött”. Brassar kan trycka på gasen, om vi säger så, utan att tänka på att vi som behandlar gaspedalen lite mer skandinaviskt inte är lika heta i korsningarna. Men att utmana ödet på daglig basis börjar vi bli bra på. Blir en större utmaning att inte bli uttråkad en helt ofarlig dag på skandinavisk mark. Även om vi de senaste dygnen fått lite väl mycket av den farliga varan. Mer om det sen. Nu har vi precis blivit utslängda från brasseträningen på ett kärleksfullt sätt. För det måste man ändå säga att det är när presschefen låser grinden, slänger iväg några slängkyssar och tecknar ett stort hjärta till alla halvförbannade journalister. Eller helförbannade är nog mer rätt beskrivet. Brassepressen tycker nämligen att det som är vardagsmat hos de flesta andra landslag inte är tillräckligt tillgängligt när det gäller det brasilianska gänget. En del intressanta noteringar gjorde vi förstås på det som visades upp av träningen, mer om det lite senare. Nu har vi ingen brassekaravan framför oss men är nära att utsätta oss för fara ändå. I downtown. Även kallat ondskans centrum.  Kartläsarplikten kallar. 

anna.brolin
Inlägget har 3 kommentarer

Galen Brassekaravan


Att åka släptåg efter Brasilianska journalistpacket innebär att man måste köra mot rött lika många gånger som brassarna vunnit VM-guld. Det har vi precis lärt oss. Den hårda vägen. Idag har vi släppt ett ganska irriterat och lite småinfekterat spanskt gäng för ett sambadansande skrattgäng. Och arbetsmiljön känns ju onekligen inspirerande när presskonferensen inleds med sambamusik och spelarna introduceras precis som världsartister. Och beter sig därefter. Fast med en liten glimt i ögat. Men det kan man kosta på sig, om man heter Julio Cesar förstås. Vilken underhållare! Betydligt mer underhållande än den dödskaravan vi befinner oss i nu. Foto-Martin kör dock efter brassarna med den äran. Jag blundar och hoppas på det bästa. Får ni en träningsrapport strax så vet ni att vi överlevt….   

anna.brolin
Inlägget har 1 kommentar

Lättklädda holländskor stjäl dagens rubriker


On the road. Igen. Efter att ha pendlat på tveksamma vägar mellan Joburg och Potchefstroom där GPS:ens Crime Alert-varningar gått Bananas tar vi nu det lite mer sofistikerade flyget till Durban. Mot indiska oceanen och varma nätter har vi hört. Men efter att ha bläddrat i dagens tidning så skulle nog den där vinterjackan åkt med. Köldvarning för “World Cup Visitors” är utlyst. Minus 3 grader kan man eventuellt vänta sig om man ska åka och se Bafana Bafana mot Uruguay i Pretoria. Några som inte laddat med vinterjackor var gårdagens Holländskor. I   en så kalkad “Dutchy Dress”, som tydligen medföljer som en del av en VM-kampanj när man köper den holländska ölen Bavaria Beer, blev 36 holländskor förda till ett Fifa-kontor för förhör i flera timmar. Känner att jag gärna varit en mygga på väggen när Fifa-pampar i kavaj förhör 36 lättklädda holländskor… Eller inte. Motivet var att man trodde brudarna var utsända av Bavaria Beer för lite gerillamarknadsföring… Känns som att Coca Cola kan ha haft en del i det här spelet.Marknadsförarna på Bavaria Beer lär hur som helst jubla efter dom här förstasidorna. Tror inte vi får se några Dutchy Dresses i ett köldslaget Pretoria i alla fall. Nu är det boarding för Team Brolin/Fuxin. Ses i Durban. 

anna.brolin
Inlägget har 10 kommentarer