annabrolin

Mandela, Shakira, Sneijder och Xavi


Känn på den blandningen. Och dessutom med bara några minuters mellanrum. Känns inte som det blir speciellt större än såhär. Jag har sagt det förr under detta VM, men det tåls att sägas igen, vi känner oss mäkta priviligerade som får vara på plats. Ikväll är som känt sista giget för firma Brolin/Fuxin. Att slåss med världspressen blir ingen lek idag. Förmodligen den största utmaningen hittills. Och den allra största blir att ta sig förbi Fifas vakter som släpper in TV journalister efter en prioriteringsordning där Svensk TV inte ligger speciellt högt upp. Där litar jag på Foto-Martins charm. Har funkat förr. Men innan dess; herrejävlar vilken final som väntar. Och vilka dueller. Sneijder / Xavi blir grymt att se. Och vem som är effektivast av Villa/Robben. Föga förvånande att del Bosque startar med Pedro, som nog fått en del förmaningar att assistera i vissa lägen…. Tror Spanien blir svårslagna idag… Mitt tips lyder således 2-1 till Spanien. Men gällande supporterduellen ligger holländarna bäst till som har ett litet visuellt försprång eftersom stolarna är i orange! Dessutom är jublet betydligt högre nu när Hollands elva läses upp… Men så bor det ju också en och annan gammal Holländare i det här landet… Nu är det endast 30 min kvar till avspark. Spelarna värmer, världskändisarna har intagit vip-läktaren, kungar är på plats och framförallt så är Mandela här! Som sagt, det blir inte större än såhär! Nu kör vi!  

anna.brolin
Inlägget har 10 kommentarer

Inför Spaniens första VM-final ställer Vicente del Bosque upp för TV4

Main Road East.
Så heter gatan där vi bor.
Och här händer det alltid nåt.

“A big job today”, sa Kristina när vi kom tillbaka efter vårt besök i Potchefstroom igår.
A Big job visade sig vara det här hålet:

Ett hål i taket som kan resultera i fyrbenta besök

Ett hål i taket som kan resultera i fyrbenta besök

En liten vattenläcka som skulle regleras via vinden och så glömde någon stänga luckan.
Vilket gav Kristina stora huvudbryer:

“We have to close, othervise alarm goes off”

“What”
Tjuvar via vinden?

“No, the rats come down, and alarm goes off”.

Okej. Med tanke på vad som ständigt pågår några kilometer från Main Road East i downtown Joburg så föredrar jag i och för sig råttor varje dag, framför den typen av tjuvar.

**************************************

Ett dygn kvar nu till den stora dagen. Och det slår mig att det känns som en hel evighet sedan vi landsteg i Johannesburg och möttes av ett helt torg fullt av Vuvuzelablåsande Sydafrikaner med gigantiska förhoppningar på sitt Bafana Bafana. Nu är det ytterst tappra vuvuzelablåsande sydafrikaner kvar.
På ganska många håll möts vi av besvikna miner från den inhemska befolkningen som inte tycker VM levt upp till förväntningarna.

“Fifa take alla the money, we dont get anything”

En kommentar som gått lite på repeat de senaste dagarna.

En rejäl baksmälla kommer det bli i det här landet.
Och det känns lite som att vi lämnar ett land i sticket när vi åker härifrån.

*****************************************************

I den lilla byn Potchefstroom är det fortfarande ganska många glada miner. Värdstaden för det spanska laget har fått en del lön för mödan. Lunchrestaurangerna en hel del besökare, och de som inhandlat spanska flaggor till försäljning kan jubla över att försäljningen går att hålla vid liv “till the bitter end”.

På ett mycket glatt humör är även Vicente del Bosque. “The Forest”, mysfarbrorn som jag varit ganska skeptisk till, men som ingen kan ifrågasätta vid det här laget. Han har, precis som flaggförsäljarna som inhandlade ett stort lager gulröda varianter, spelat sina kort rätt. Till och med Aragonés erkännande har han fått.

Och även om han ger ett lite buttert intryck så är han mycket artig och sympatisk.
Dessutom bjöd han även på en liten pratstund med TV4 inför finalen. Bland hundratals förfrågningar tycker vi det är ganska generöst att ställa upp för en svensk kanal såhär i finaltider.
En intervju ni ser i kvällens sändningar efter bronsmatchen spelats klart.

Sympatisk Vicente på bra humör

Sympatisk Vicente på bra humör

***********************************

Det snackas annars en del om Real Madrid-presidenten Florentino Perez i det spanska lägret…
“El Mundial de Florentino Perez”

För i finalen har vi Vicente del Bosque som Perez gjorde sig av med 2003. Som nu ställs mot Robben och Sneijder som densamme gjorde sig av med nyligen. Sen har vi Alonso, Albiol och Arbeloa (dock endast en startande) som Perez köpt inför säsongen.

Så vi har i alla fall “El Final de Florentino Perez”

**************************************************

Hur det kan se ut dygnen före den största VM-matchen i spansk landslagshistoria? Jo såhär:

Presskaos

Presskaos

Mer presskaos

Mer presskaos

King Carles på bra humör

King Carles på bra humör

I väntan på "The Forest" - del Bosque

I Väntan på “The Forest” – dvs del Bosque.

Den store Vicente lyssnar på lilla press-Suzannas instruktioner.

Den store Vicente lyssnar på lilla press-Suzannas instruktioner.

Gott om svenska journalister hos spanjorerna - och ett alltid lika trevligt möte med SVT:s superwoman Jane förärades vi med.

Gott om svenska journalister hos spanjorerna - och ett alltid lika trevligt möte med SVT:s superwoman Jane förärades vi med.

Turkarna testade ett nytt grepp. Intervjuade journalister med steady....

Turkarna testade ett nytt grepp. Intervjuade journalister med steady....

En av VM:s mest intervjuade journalister av förståeliga skäl. Inez från Mexiko.

En av VM:s mest intervjuade journalister av förståeliga skäl. Inez från Mexiko.

anna.brolin
Inlägget har 2 kommentarer

I VM 2010 är vi “The small ones”

“The kids” och “The small ones”.

Det är vi helt enkelt. Jag och Foto-Martin, enligt vår hushållerska Kristina och vår vakt Vuza.

Detta tack vare, eller på grund av, Mr. Yogurt.
Mr Yogurt är TV4:s ansvarige för mycket av de tekniska bildlösningarna som dagligen skickas mellan Sydafrika och Stockholm. Det vill säga matchbilder, intervjuer etc. Bilder ni ser hemma i TV-soffan.
Han heter egentligen Jörgen och är, förutom koordinator, även vår Sambo i villan i Joburg.
Att det skulle bli Mr. Yogurt stod egentligen klart från dag 1.

“My name is Jörgen”
“Yo..? what?
“Jörgen”
“Yogurt”
“Yes, Yogurt”.

Och med Yogurt i huset får “Vuza” och “Kristina” perspektiv.

Han tillhör “The adults” och vi är helt enkelt “The Kids”– enligt Kristina.

“The Kids are always in a hurry, but you know they are kids”.

Japp, så brukar morgonkonversationen mellan Yogurt och Kristina låta.

Vuza kör den lite mindre sofistikerade varianten:

“Where are the small ones”?

Tror vi måste gå ut och ställa oss bredvid Vuza snart så han fattar att han mäter mindre i axelbredd än båda oss.

*************************************

Men det är Kristina och Vuza, och deras berättelser som förmodligen kommer sitta kvar starkast i minnet efter den här vistelsen.
En vistelse som snart börjar ta slut. Två och ett halvt dygn kvar i VM-fabriken och nu gäller det att njuta. Vi får en grym final och en bra kamp om tredjepriset. Hela Uruguay kommer garanterat att stå stilla. Frågan är om Tyskland kan mobilisera för samma hunger.

**********************************

Hungrigt värre är det i det spanska lägret. Och framförallt fullt av hungriga journalister. Idag var antalet journalister rekordstort i Potchefstroom, av förståeliga skäl. Det gick inflation i journalister som intervjuade journalister. Mexiko, Turkiet och Chile fick en dos skandinaviskt tyckande. På nytt lite lätt besvikna miner när de inser att jag inte är av det holländska slaget. Förra veckan var det tyska jag skulle varit.

Holland håller sin uppladdning desto mer hemlig. Stängd träning idag och ingen som helst presskonferens med två dagar kvar till VM-finalen.

Imorgon kommer hela presspacket hänga på Soccer City. Och köa efter presskonferensbiljetter. Där är TV4 långt ner på listan. Det är då man får känna på baksidan med att vara “the small ones”.

anna.brolin
Inlägget har 2 kommentarer

Var det verkligen Puyol?

Vilken match, vilken kväll, vilken natt och vilken morgon.
Samtliga delar av dygnet har varit anmärkningsvärda. Av olika skäl.

Vi vaknade upp på hotell Flintstone. 5 min från arenan med bil. I en överbokad stad som Durban är DET avståndet ett solklart kap. Ett kap som min pappa fixat. När inga resebyrår kan leverera så löser alltid min far saken. Fråga mig inte riktigt på vilket sätt han sålt in oss, men av blickarna vi mötte tror jag hotellpersonalen trott att vi var lite mer ståndsmässiga, än vad vi var.

Dessutom fick vi två rum i “The Penthouse”.
Det vill säga i två sovrum bredvid ägarens vardagsrum.

Så direkt från den mixade zonen efter matchen knallade vi rakt in i “Heines” (ägarens) kök och vidare in i sovrummen. No questions asked. Inga konstigheter helt enkelt. För det är det inte när klockan är 02.00 och man varit på en historisk match, på en historsik arena och fått se ett historiskt mål.

Men var det verkligen Puyol som satte den?
“Till och med Capdevila ska ju sätta den före Puyol. Eller Casillas”.
Så lät diskussionen när jag och min Telecinco-kollega David raljerade över målet.

Puyol klämde helt enkelt dit en liknande variant som han gjorde våren 2009 i Madrid på Santiago Bernabeu. Ett mål vars efterföljande segergest resulterat i ett eget T-shirt tryck. Så stort är det när Puyol gör mål.

“King Carles” – som han kallas i dagens tidningar. I Marca dessutom.

Puyol som belutat sig för att inte ge några intervjuer i den mixade zonen under detta VM och som såg lite tagen ut över stunden när han gav oss ett litet litet smile och ett uns av medlidande samtidigt som han passerade världens journalister i hög fart. Med Capdevila i släptåg som passade på att dra en del skämt längs vägen. Tror inte King Carles räknat med att vara huvudperson just en sådan här kväll.

Fast att vinna ett VM finns förstås med på listan. En lista vi diskuterade i höstas när jag och Barcakaptenen samtalade om hans karriär och bakgrund inför höstens upplaga av El Clásico.

Och visst unnar man denna slitvarg att vara med om en sådan här framgångssaga.
Speciellt med vetskapen om att han som 13-åring gick upp klcokan 06.00 för att köra fyspass med sin gamla tränare i hans lilla barndomsby nära pyrenéerna i norra Katalonien. Fyspass i total “Rocky Style” dessutom. Han fyllde fotbollsstrumpor med sand som användes för diverse biceps och triceps-övningar.

Carles Puyol som från början var en lovande anfallare, som när han antogs till Barca-akademin flyttade ner på mittfältet, som därefter
var given på kanten men som nu är en stabil parhäst med Piqué i mitten. “Det är bara målvaktspositionen kvar nu” – sa hans gamla barndomskompis Javi till mig när vi samtalade den där hösten.

Och någonstans är det sådana här slitvargar man önskar centrumplatsen.
Även om King Carles hellre vill njuta lite i skymundan.
Idag är han, vare sig han vill det eller inte, Kung över hela Spanien.

Och de sandfyllda fotbollsstrumporna är utbytta mot Yoga-klasser.

anna.brolin
Inlägget har 7 kommentarer

D-day i Durban

Det blåser ljumma vindar såhär på morgonen av den hittills största VM-dagen i Durban.
Ingen sol, men kommer man från ett iskallt Johannesburg räcker luftfuktighet och lite tropiskt klimat för att i alla fall trolla bort den där känslan av att det snart är jul. För lite så har det varit de senaste dagarna i guldvaskarstaden. Kolsvarta nätter där det stundtals sparas rejält på el med resultatet att det är mycket svårt att urskilja en korsning. Dessutom går de flesta Johannesburgbor runt i halsdukar och stickade mössor, även dagtid under en hyfsat varm sol. Det gör i alla fall mig lite förvirrad och när mörkret faller på vid fem ställer kroppen någonstans automatiskt in sig på att det snart är Lucia liksom.
Hmm. Dags att vara ledig snart kanske.

Men nu är vi i Durban. Och här är är det långt till tankar på julgranar och glitter.
Hav, indiska oceanen, vågsurfning före frukost (ja, möjligheten finns vi har dock inte tagit den, ännu…) och en del paraplydrinkar. Det dricks en del sådana idag kan man säga. Och en del öl. Inte för oss förstås men för alla de tusentals VM-turister på plats i staden. Och dom är många kan jag lova. Den som hittar ett hotellrum i Durban idag har antingen mutat fyra vakter och känner hotellchefen eller har någon obskyr relation med Jacob Zuma eller Nelson Mandela.

Vi har tak över huvudet. Men knappt mer än så. Hotell Flintstone tar hand om TV4 denna kväll.

I övrigt så kokar det här. Och vi känner oss priviligerade som får vara på plats när historia ska skrivas ikväll. Men att jobba där det ska skrivas historia innebär att man får ta till maffiametoder för att göra sitt jobb. Vi slåss bland ganska många andra journalister, om man säger så. Journalister som intervjuar varandra och hittills har jag fått frågan om jag är tyska, samtidigt som jag fått en mikrofon uppkörd framför munnen, minst tio gånger. Komplimang eller inte har jag valt att inte fundera över.

Det jag istället funderar över är såklart kvällens batalj. Tyskland-Spanien. Ett möte där förhandsnacket vore mindre hett utan Bastian Schweinsteiger. Bastian levererar i vanlig ordning. “Vi vill ha revansch”. Bastian vet hur man ska göra, och vad man ska säga, för att trissa upp det här mötet ytterligare. Om det nu är möjligt.

Och kopplingen till 2008 är såklart aldrig långt borta. Och spanjorerna har inte heller glömt bort de gånger tyskarna historiskt sett tagit död på den rödgula mästerskapsdrömmen. Det som är annorlunda nu är att Spanien vunnit senaste mötet. Frågan är om det är fördel eller ej för Spanjorerna? Det där med att hantera favoritskap har ju aldrig riktigt funkat. Och hittills har det darrats rejält när man gått in på plan som en på förhand given etta. Så i detta sammanhang säger jag fördel Tyskland.

Sen har vi ju även den frågan som det tjatats om i några dagar. Är det bättre lag 2010 än 2008? Alla är överens om en sak i alla fall. Tyskland är bättre nu än då. U21-lirarna vi alla såg i Sverige förra sommaren har nog lyckats charma den största bratwursthataren. I alla fall lite grann.
Och del Bosque har rätt i en sak, det har renoverats i laget. Till det bättre. Absolut.

Men en större fråga är förstås – är Spanien bättre eller sämre än 2008?
Definitivt inte lika imponerande. Definitivt inte lika hungrigt. Definitivt har det sett lite mer nervöst ut på planen. Och dessutom har man inte samma spirituelle ledare. Trodde aldrig jag skulle säga just detta om Luis Aragonés. Men nu gör jag det eftersom kontrasten till Vicente del Bosque någonstans berättigar detta.

En balansspelare som man hade i Marcos Sennna i toppform har man inte riktigt nu. Dessutom har man inte heller en Fernando Torres i högform. Men man har David Villa. Frågan är om det räcker.

En nyckel nu som då är fortfarande Xavi. Passningsmästaren som visat sig mänsklig och missat en del hittills i VM. Aningen sliten och trött anser vissa Xavi-kännare är orsaken. Han var mindre sliten 2008. Och det kan bli avgörande ikväll. Ännu har Spanien inte spelat en riktigt fulländad match, det är vi många som är överens om. Men dom har fortfarande vunnit, trots att man spelat dåligt. Vad kan då uträttas om man spelar bra? Tja, kanske en plats i finalen. Men då måste man pricka in den där fulländade matchen.

Det som talar för en spansk vinst är att Tyskland version 2010 är just lite mindre tyskt. Bra fart, mer kreativt, mer offensivt. Och i det avseendet lite mer ytor för tiki-taka spelarna. Men tyskarna klarar ju också av att stänga igen, och beroende på matchbild kan Jogi Löw nog lyckas sätta det spanska tålamodet på ett rejält prov. Frågan är vad Vicente del Bosque kan plocka fram ur skjortärmen. Möjligtvis Llorente. Vilket kan vara exakt det kort som kan bli avgörande.

Mitt tips i denna match är trots allt en tysk seger. 2-1 kan jag tänka mig att sätta en hundring på.
Därmed är Tyskland favoriter hos mig. Något som med spanska mått mätt därmed skulle klassas som att spanjorerna faktiskt kan ta det, eftersom det i många spanska fall handlar om att omfördela favoritskapet för att kunna klassas som detsamma efter matchen.

Bara timmar kvar tills det smäller. Och precis som Xavi brukar säga, så har vi hursomhelst en riktigt bra föreställning att se fram emot ikväll.

anna.brolin
Inlägget har 4 kommentarer

Ett bättre Tyskland än 2008 enligt Vicente del Bosque

“Give me hope Joachim, give me hope Joachim”

Den gamla “joanna”-trallan har gjorts om, rustats upp och spelas förstås på Sydafrikansk radio såhär med en dag kvar.
Med behjälplig tysk översättning i form av Foto-Martin i baksätet lyckades vi lista ut att låttexten även innehöll fraserna:

“Vi har bäst korv, snyggast frisyrer och bor dyrast”.

En liten behållning på vår resa österut till Durban idag. En resa där vi egentligen skulle varit flygburna men där den totala invasionen av tyskar och spanjorer här i södra Afrika gjort att samtliga flyg var totalt fullbokade. Så det var bara att slänga in sig i vår KIA och köra de utlovade 4 timmarna till Durban. Men den där siffran fick jag av en argentinare som förmodligen snittar en bra bit över 200 för resan tog cirka 7 timmar.

Det positiva är att jag blivit aningen bättre på att hålla mig mitt i en fil. Något som annars varit en stor huvudbry för mina medpassagerare när jag idkat vänstertrafik i centrala Johannesburg.

Men nu sitter vi i ett nytt vitt medietält i VM:s varmaste stad. Vi har precis lyssnat på Jogi Löw, inte bara på radio alltså, och på “The Forest” – dvs Vicente del Bosque.

Två tränare som hyllar respektive motståndare och därmed varandra. Och det är två tränare som är överens om en sak: Det är ett betydligt bättre Tyskland vi kommer se imorgon, än 2008.

***********************************************************

Vicente del Bosque för knappa timmen sen:

“Dom har renoverat laget, och konserverat sin gamla kvaliteter som är typiska för tysk fotboll, dom är ett intressant lag”.

Frågan är hur intressant han kommer tycka den tyska offensiven är imorgon under matchen när dom kommer få Pique och Puyol att springa häcken av sig. För springa kommer dom få göra.

Apropå att springa så är det precis vad vi måste göra nu för att ta oss från ett vitt medietält i Durban till en snabb internetlina.

Ciao!

anna.brolin
Inlägget har 1 kommentar

Undra om Ghanas Gyan somnat än…

Inte många timmar kvar innan det är dags att vakna för nya äventyr.
Men först ska det somnas.
Och det är inte alltid lätt när de senaste timmarna varit sjuhelvetes intensiva. Eller i alla fall en sjuhelvetes slutminut.
Om jag då har lite småbekymmer med sömnen, då undrar jag, hur mår Gyan Asamoah?

Gyan, Gyan, Gyan. It´s a thin line. Eller iaf en lite tjockare vit ribba. Från att vara frälsare för en hel kontinent, till att bli syndabock för densamma.

Och Suarez. Sover han gott? Att döma på reaktionen på Gyans straffmiss så ser han sig själv som gud – med en hand given av någon från ovan. Ingen hand, inget avancemang. Och därmed ingen historia skriven för Uruguay. Landet med 3 miljoner invånare. Undra i hur många medier världen över den siffran behandlas i detta nu.

3 miljoner mot Afrikas 1 miljard människor. 3 miljoner mot 15 procent av jordens befolkning. Tja, 3 miljoner och en hand då.

Så är det många afrikanska fans som ser det.
Träffade på Ghanas “supporter number one” direkt efter matchen. (Ja, han menar att han är Ghanas bästa supporter – alltså number one)
Han hade en del att ta upp med Fifa. “A pressconference will be held by me tomorrow”. Det var det sista han spottandes fick ur sig innan supporter number one lämnade det sjudande Soccer City-skeppet.
En inbjudan Fifa förmodas tacka vänligen men bestämt nej till.

Och ja jävlar vad det sjöd idag. Eller tok-kokade, rättare sagt. Efter en halvmedioker inledning fick publiken en dramaturgi som kunde blivit en “saga på riktigt” som Ghanas coach Rajevac uttryckte det på presskonferensen.
Han uttryckte också “att det är en stund som det är svårt att tala om nu”, men att han är “mycket stolt över sitt lag” och att man “inte förtjänade att förlora på det här sättet”.

Bistert. Bittert. Bedrövande. Och ja, lite hjärtskärande. “it’s time for Africa”-mantrat har varit omöjligt att undgå för alla som varit på plats. Och nej, det är inte bara denna ständiga pausmusik signerad Shakira som påverkat.
Det är såklart folket. Detta varma välkomnande folk som gång på gång frågar hur vi tycker det är att vara här, om vi kan tänka oss att återvända och framförallt att vi inte ska glömma bort dom efter VM.
Och just den frågan kommer allt närmre nu. Vad kommer egentligen hända när VM-cirkusen flyttar härifrån? Just nu känns det som att det kan bli en rejäl baksmälla.

Och efter otaliga möten med hoppfulla Sydafrikaner som ser VM som en frälsning som ska bidra till förändring (i alla fall dom som köpt budskapet helt och fullt från regeringens och Mandelas håll) är det svårt att inte unna dom en framgångssaga som den Ghana var så nära att skapa.
Därför kändes denna förlust mest i team Brolin/Fuxins hjärta så här långt. By far.

Men visst. Straffarna ska såklart sitta när du blir serverad chansen att skriva historia för en hel kontinent.
Om Gyan somnar innan dagen gryr undrar jag hur många gånger den där straffen kommer gå på repeat i drömmen.

Suarez nya variant på Guds Hand kan nog också finnas med i ett gäng drömmar. I Suarez egen iklädd ett lätt rosaskimmer. Hos 1 miljard afrikaner – iklädd ett kolsvart bäckmörker.

En spelare som garanterat sover gott är Sebastian Abreu. Den kalla avslutande chippen är inget man skojar bort. Nä, den när man drömmar på. En dröm som för Uruguays del har besannats efter 40 års väntan. För så länge sedan var det man befann sig bland The Big Four.

Dagen före dagen - glad Ghanaträning bakom galler

Dagen före dagen - glad Ghanaträning bakom galler

En av oändligt många Ghanaflaggförsäljare

En av oändligt många Ghanaflaggförsäljare

The match

The match

Matchen från mitt perspektiv

Matchen från mitt perspektiv

"I'm very proud. The whole of Africa supported us. We didn't deserve to lose in such a way." Ghanas coach Milovan Rajevac

Milovan Rajevac som fick frågan av ghananska journalister om han kunde tänka sig att stanna på posten eller inte. En fråga han fick efter att först ha blivit hyllad av den ghananska pressen.

Man of the Match - Diego Forlán poserandes framför huvudsponsorns Backdrop inne i presskonferenslokalen. En av Fifa noga kontrollerad rutin.

Man of the Match - Diego Forlán poserandes framför huvudsponsorns Backdrop inne i presskonferenslokalen. En av Fifa noga kontrollerad rutin.

anna.brolin
Inlägget har 5 kommentarer

Ett nytt Kamikazedygn – bildspecial

Jorå. Vi känner att vi lever.
Igår Maradona och allt vad det innebär.
Idag Ghanafokus och i vanlig ordning lite säkerhetsissues.

Och inatt fick även vår vakt “Vuza” känna att han levde.

För det där billjudet och rösterna vi tyckte vi hörde inatt visade sig faktiskt vara på fullaste allvar.
Ett vanligt inbrottsförsök helt enkelt då en random bil körde upp på garageuppfarten och försökte tvinga Vuza att öppna garagedörren. Men “Vuza” skötte sig exemplariskt: Ryckte på axlarna, sa att han bara slaggade här utanför (funkade tydligen), inte ägde några nycklar, stoppade ner händerna i fickan och tryckte på “The Magic Button”. Det vill säga “The Panic Button”.
Yeah that’s our “Vuza”.
Vaktbolaget dök upp omedelbart och jagade bort den där random bilen som jag är glad att jag slapp se.

Everydaylife i Joburg helt enkelt. Kanske inget everydaylife jag skulle acceptera året runt, livet ut. Men här nere: Inga konstigheter.
Tydligen.
Chansa på att ta sig in på det här sättet händer ganska ofta och lyckas även ibland. Men när tjuvarna märker att vi har fungerande alarmsystem, panic buttons m.m. gör vi ju livet lite surare, jobbigare, krångligare vilket innebär att dom nog inte tar vårt hus nästa gång. Vi hoppas på det i alla fall.
Men vi är glada att vi har vår vedeldande “Vuza” här utanför, om vi säger så.

Vuza som förövrigt har bytt ut sitt virke från lådor tillhörande en vitmålad byrå (som även luktar därefter) till riktiga grenar.
Med tanke på att vi haft lite småbekymmer med att andas in svaveldoften på morgonen när elden var släkt så är det synnerligen bra för Vuza, att elda ved utan målarfärg.

************************

Downtown Joburg idag.
För första gången på riktigt.
En märklig upplevelse. Här är det inte många hus som renoverats sedan apartheid-tiden.
Ett mytomspunnet område där vi i alla fall haft totalförbud att vistas efter solnedgång.

Vi tog det dessutom steget längre och åkte till Yeoville. Grannkvarter med Hillbrow. Området där det är dödsförbud att vistas i efter att mörkret tagit över. Ett område polisen inte ens åker in i. Då är man inte speciellt kaxig när ens GPS guidar en dit vid 02.00 på natten. Been there, done that.
Men dagtid. Another story.

Här bor det många ghaneser (ghananer.. som jag fattat det kan man säga både och..) så det är hyfsat glad stämning här just nu.

“Its a wonderful, wonderful time” som supportern Paul uttryckte det.

“Its african time” som i princip alla uttryckte det.

Om dom ser det som ett stort bekymmer att dom ska försöka stoppa Forlán?
Nä. Inte direkt.

“God will help the team” – “We are gonna take the trophy home – to Africa”.

Självsäkra Ghanasupportrar dekorerar lite inför matchen

Självsäkra Ghanasupportrar dekorerar lite inför matchen

Det är när man ser en sådan här skylt som man vet att man är i Downtown Joburg

Det är när man ser en sådan här skylt som man vet att man är i Downtown Joburg

Everydaylife i Yeoville

Everydaylife i Yeoville

Utflyktsgänget - Kutasha, Foto-Martin och undertecknad i baksätet på en liten vit motsvarighet till Fiat cinqueciento .

Utflyktsgänget - Kutasha, Foto-Martin och undertecknad i baksätet på en liten vit motsvarighet till Fiat cinqueciento .

Det mest centrala i Yeoville heter såklart Time Square. Nä inte Times, Time. Såklart.

Det mest centrala i Yeoville heter såklart Time Square. Nä inte Times, Time. Såklart.

anna.brolin
Inlägget har 2 kommentarer

Bland sovande argentinare utanför Camp Diego

Slutspurten kvar i VM-fabriken.

Det är då du inser att allt gått i rasande fart.
Från invigningen på Soccer City och Tchabalalas måldans via oförglömliga resvägar mitt i natten, vuvuzelafyllda torg, slagsmål om mixed zone-biljetter till en för första gången på länge – matchfri dag. Känns nästan märkligt.
Men det är nu det börjar.

Det är nu historia ska skrivas. Ett uttryck mer malet än något. Av både spelare och press. Senast i raden av del Bosque.
Ännu har han inte övertygat mig fullständigt.
Igår visade han dock prov på fingertoppskänsla när han slängde in Llorente. Ett byte som fick många att ta ett djupt andetag. Men Llorente var det där förlösande vapnet. Vapnet som gör La Roja lite mindre förutsägbart.
Och igår fanns det även “taca”.
Spanjorerna, med Luis Aragones i spetsen, har ju klagat på att det saknats just “taca” i det patenterade “tici-taca”-spelet. Men även herr Aragonés blev mer övertygad och kände igen sina grabbar efter gårdagen.
Men som sagt, jag är det inte helt och fullt. Inte än. Där är jag och Diego överens.
Mr. Maradona som sagt att det inte riktigt varit det Spanien alla förväntat sig.

Men att man inte ska döda något kvartsfinalspöke i detta mästerskap har jag förstås svårt att se.

******************************

Clash of the clashes tar vi tag i nu.
Givetvis är Diego inblandad.
Vem hade trott annat.

*********************************************

Och det är nu under slutspurten som man köper läget 24/7.
Som att vara på plats utanför Camp Diego 2 timmar innan det är sagt att vi blir insläppta bara få en bra plats i den bilkaravan där du, vid plats långt bak, riskerar att inte bli insläppt. Det har vi lärt oss nu. Den hårda vägen såklart.
Precis som vi, den hårda vägen, lärt oss vilka gator man inte ska köra nattetid, att taxichaffissar i Durban i 9 fall av 10 inte talar sanning, att man måste proppa hela bagageluckan full med kläder för fyra årstider för att överleva dygnet.

Givetvis är såväl T-shirts som vinterjacka med i babageluckan när vi strax ska ge oss på ett nytt försök hos Diego.
Bilkaravan, bilkö, följt av ytterligare än kö för att spana in 15 minuter av träningen.
Följt av kö till presskonferens.
Anar att det blir en del replikerande på tyskarnas påhopp gällande argentinska metoder att påverka domarna. Och en del snack om 2006.

Och här utanför Camp Diego har de argentinska journalisterna för länge sedan köpt läget och siestar helt enkelt i bilen i väntan på bilkaravanen.
Något Foto-Martin anammat direkt.

Sömn är hårdvaluta.
Precis som mixed zone-biljetter.
Och möjligheten att få ställa egna frågor hos Camp Diego.

*************************************

Nu börjar både mitt databatteri ge upp och argentinarna sträcka på sig i bilarna. Bara att köpa läget och inleda bilkaravanen.
Hasta la proxima.

anna.brolin
Inlägget har 3 kommentarer

Blir det ett blåvitt ärevarv den 11 juli….

“En la mano de Maradona – y la vuelta vamos a dar”

Den frasen ekar i huvudet efter att ha stått hela matchen mitt i Argentinas klack. Lagom praktiskt att försöka balansera med en dataväska, handväska, vinterjacka och en powerade utan lock. Poweraden var nödvändig eftersom jag i vanlig ordning tagit den där joggingturen som krävs när man stått vid en länkstation hos Mr Jihad o co på en oklar parkeringsplats. Den enda motion som fås härnere för tillfället så jag ser joggingturen som ett privilegium.

Frasen ovan betyder i alla fall att “När laget nu är i Maradonas händer – är det ett ärevarv vi kommer springa”. Och jag kan efter gårdagens prestation och efter att ha sett lagandan hos de argentinska spelarna, som efter såhär många dagar i Maradonas händer snart kan börja klassa sig som någon form av sektliknande rörelse, verkligen se ett blåvitt ärevarv springas den 11 juli….

Blåvit glädje

Blåvit glädje

Mer blåvit glädje

Mer blåvit glädje

Ja, ännu lite mer glädje

Ja, ännu lite mer glädje

anna.brolin
Inlägget har 7 kommentarer