Fotbollskanalens blogg om Allsvenskan

Malmö FF har fått för lite beröm – spelet ser redan bra ut

Udda att försvara laget som är obesegrat och leder ligan med sex poäng efter sju omgångar, men jag tycker att Malmö FF har presterat bättre än vad de får kredd för.

Det har varit ”tänk när Malmö FF kommer igång”-diskussioner den senaste veckan. Dels tycker jag att MFF har gjort många saker bra eller riktigt bra. Dels gillar jag inte när fotbollsvärlden blir uppslukad i ”tänk när…”. Det blir då att ignorera sakerna som fungerar.

MFF har endast släppt in fem mål på sju matcher med en risktagande och hög backlinje. MFF försökte med liknande ifjol, släppte in sex mål på tre matcher, och ändrade säsongsplaneringen den 12:e april.

Visst, vid enstaka tillfällen har MFF:s höga backlinje inte lyckats i år, främst mot Djurgården, men försvararna kommer göra individuella misstag (Nielsen 1-2 mot Dif, Brorsson 0-1 mot ÖSK, Safari 1-1 mot Elfsborg men på ett annat sätt). De blir många en-mot-en-situationer och försvararna kan aldrig vinna 100 av 100. Jag tror att vi generellt, inklusive undertecknad, måste ge beröm om MFF-försvararna konsekvent inte gör misstag.

Den ”synliga dominansen” i defensiven kanske inte blir lika viktig, utan att se en helhet istället: färst insläppta mål av alla lag (5), färst avslut mot eget mål (60). Ett så bra försvarsspel ger många poäng och försvarsspelet har också varit en stor faktor i de egna målen framåt.

MFF:s primära målgörande har varit på sätten som Magnus Pehrsson tryckt mest på: hög press, och vara mer direkta och raka med boll. Våga leta ytorna som finns istället för att försöka trötta ut motståndarna eller bara kombinationsspela.

1-0 mot HBK kom efter tre passningar. 2-0 mot HBK kom efter tre passningar. 2-0 mot Gif Sundsvall kom efter två passningar. 1-2 mot Elfsborg var också en kontring.

Vid 1-0 mot Djurgården misslyckades Tinnerholm få in ett inlägg. Istället för att lägga om till lågt försvar stressade Rosenberg. MFF tryckte på och vann på kort tid tre (!) andrabollar runt straffområdet. MFF behöll momentum eftersom spelarna visste var de skulle vara. Ett mål där det annars är enkelt att tänka ”tur”.

Hörnorna till 1-1 mot IFK Göteborg och 1-0 mot Gif Sundsvall skapades också på anfall som kom efter hög press, exempel Sundsvall (bollen hos Gif-spelaren vid straffområdet):

Innan 2-2 hade Djurgården haft bollen under nästan full kontroll i exakt en minut. Nielsen gick då in före sin motståndare, bröt bra vid eget straffområde, och MFF kontrade in målet via Jo Inge Berget. Ungefär 13 sekunder från brytning till att bollen var över linjen.

0-1 mot Elfsborg var en lång krossboll från Jo Inge Berget. Samma sak med Erdal Rakip och 2-1 mot Örebro. När spelet står still: leta efter ytorna.

Då är vi uppe i tio av 13 gjorda mål. Tio mål gjorda på de sakerna som Pehrsson vill få MFF att göra oftare. De övriga tre målen var 3-0 mot ett redan slaget HBK, en straff, och Yotúns skott mot Djurgården (vill man överanalysera det målet: bollen vanns tillbaka efter Rosenbergstress på bland annat Kim Källström).

Det är inte samma estetiskt tilltalande Malmö FF som för några år sedan, men i en allsvenska där nykomlingarna blir allt bättre och där MFF måste höja golvet efter flera års svårigheter i ”enkla” matcher, så får vi eventuellt räkna med att MFF inte kommer vara lika vulgärt vackra om de vill plocka maximalt med poäng.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER