Under måndagskvällen var 031-bloggen på plats när Öis och Gais drabbade samman i årets andra 031-derby. Och det blev en intensiv tillställning. Först fick Sebastian Ohlsson ett mål bortdömt för offside. Sedan var det Gais tur att bli snuvade på ett mål, trodde man. Men då ändrade sig domaren och Drugge kunde noteras för sitt tredje mål den här säsongen.
Motgångarna fortsatte sedan för Öis när anfallaren Karlsson blev utvisad efter två hårt dömda kort. Därefter borde Gais ha lyckats döda matchen men Öis med Johan Lundgren i spetsen stod upp riktigt bra i andra och matchbilden förvandlades till en riktig Hawaii-holmgång. Men trots mängder av målchanser åt bägge håll så slutade matchen 0-1 och Gais passerade därmed Öis i tabellen med 1 poängs marginal.
Som åskådare fick man med sig en hel drös med intryck från matchen och här har ni derbyts…

…Utropstecken: Inramningen. Årets andra 031-derby hade egentligen allt man kan begära när det vankas stadsrivalitet. Trycket på läktarna var stort, viljan att vinna ännu större och vädret, ja det var i det närmaste perfekt. Att närmare 9500 personer hade letat sig ner till Gamla Ullevi under måndagskvällen är inget annat än fantastiskt. Det finns sämre dagar att spela fotboll på än denna, för att sammanfatta det hela.

…Frågetecken: Karlssons agerande vid det röda kortet. När man redan har ett gult kort (som verkligen kan diskuteras, då det är oerhört svårt att höra någonting när en hel klack står och sjunger precis i närheten) och ska gå in i luftduell så ska man absolut inte göra som Karlsson gjorde. Varför ska han in med ryggen/rumpan före i situationen? Istället för att gå in normalt i en luftduell så ser det mer ut som att han satsar fullt in med en hockeyinspirerad tackling och från den vinkel som domaren såg situationen så har han egentligen inget annat val än att plocka upp ett andra gult.
Jag förstår att adrenalinet är på max och att man lätt kan bli lite övertänd efter ett par tuffa domslut emot sig men Karlsson är en av de mer rutinerade spelarna i Öis och lite mer kyla hade inte skadat. Kortet är definitivt hårt dömt, men samtidigt, varför ens ge domaren chansen att bedöma det värt en varning?

…Lisa Nordén: Johan Lundgren. Likt 2013 års Jerringprisvinnare så slutar Örgrytes mittfältsgeneral aldrig att ösa på och ge järnet, hur tuff och hopplös uppgiften än ser ut att vara. Idag var inget undantag och den förre Blåvitt-talangen slet som ett djur på mitten, i anfallet och i försvaret. Ja, Lundgren var verkligen överallt och var kanske också den enskilt främsta anledningen till att Örgryte stod upp riktigt väl i andra halvlek, trots en man kort. Även nära att bli målskytt men hans fina volleyskott från distans parerades vackert av Tommi Vaiho.

…Detalj: Tornblads handskar. Det var nog inte bara jag som noterade att vindsnabbe Tornblad valde att genomföra matchen iförd ett par varma vantar, trots det fina vädret. Och om jag inte minns helt fel så har han spelat i dem sedan Superettan drog igång. Någon form av lyckovantar, möjligen?

…Lirare i respektive lag: Johan Lundgren, Öis & Andreas Drugge, Gais.

Efter matchen högg jag tag i Gais mittfältsmotor Adam Eriksson, som i min bok har varit en av Gais absolut främsta spelare under säsongsinledningen.

Christopher Grönlund

Det kunde ha blivit en riktig 031-final i Svenska Cupen då både IFK Göteborg och Öis hade chansen att ta sig till final under onsdagsförmiddagen. Det blev dock endast ett 031-lag i finalen som spelas på Friends Arena. IFK Göteborg körde över Öster och vann med 4-1.

Öis hade det tyngre och föll mot krislaget Djurgården med 1-0. Peter Abrahamsson i Öis-målet räddade en straff men det hjälpte inte när Andreas Johansson gjorde matchens enda mål efter en hörna.

Mikael Stahre stod och mös i solen i Växjö. Blåvitt spelade stundtals väldigt fin anfallsfotboll och både Tobias Hysén och David Moberg-Karlsson satte två mål var i segern.

IFK Göteborg är nu klara för sin tionde final i Svenska Cupen. Det märktes tydligt på spelarna efter matchen hur mycket det betyder efter ett par magra år titel och framgångsmässigt. En seger i Svenska Cupen skulle innebära inte bara en titel utan även en plats i Europa (kvalspel i Europa League).

David Moberg-Karlssons andra mål var riktigt snyggt.

Det saknades inte chanser för Öis mot Djurgården direkt. Två stolpträffar räddade hemmalaget från Stockholm och för krislaget Djurgården måste det vara oerhört skönt att ta sig till final. Kanske lättar en del av tyngden på deras axlar?

Mattias Bjärsmyr var fortsatt stabil bakåt och höll ganska rent framför mål tillsammans med sina backkollegor. Nu är de endast en seger ifrån en plats i Europa.

SVT:s experter, Daniel Nannskog och Markus Johannesson hyllade IFK Göteborg rejält under sändningen. Nannskog var inne på helt rätt linje när han beskrev Mikael Stahres lagbygge.
”De började att bygga bakifrån och från början. Jag tror att vi till sommaren kommer få se ett mer attraktivt lag”.

031-bloggen kommer under våren/sommaren att uppmärksamma flera talanger från 031-området som nu kämpar om en plats i sina klubbar ute i Europa. Först ut är Kristoffer Peterson ungdomsproffs i Liverpool.

Nyligen gjorde han debut i reservlaget för Liverpool. Den idag 18-årige mittfältaren spås en lysande framtid. Karriären inleddes i Sävedalens IF innan han i januari 2011 skrev på för Liverpool och blev klubbkamrat med spelare som Steven Gerrard. Hans kontrakt sträcker sig till sommaren 2014. Fram till dess måste han imponera så pass mycket på klubben att han får en förlängning av kontraktet.
– Jag hoppas att få ut det bästa av mig som spelare här. Drömmen är att få spela vecka efter vecka på stora arenor runt om i Europa, säger han.

Kristoffer hör till de fåtal unga spelare som lämnar Sverige innan de knappt gjort debut i A-laget. Men det är svårt att stå emot när en klubb som Liverpool hör av sig.
– Jag började som femåring i Sävedalens IF, sen så spelade jag där hela vägen tills Liverpool. Andra klubbar var ute efter mig från tidig ålder men jag trivdes väldigt bra i SiF så jag kände att a-lagsfotboll kunde hjälpa mig i min utveckling.

Men att göra en ”Guidetti” och bli utlånad till allsvenskan i ett par månader är inte aktuellt för mittfältaren.
– Inte för tillfället. Jag har fullt fokus på Liverpool och jag känner att jag utvecklas rejält nu. Men jag följer allsvenskan, försöker streama varje match. Alltid följt det noga sen barnsben och nu lika så.

Hur har det varit att vara ungdomsproffs utomland och lämna Sverige så pass tidigt? Fungerat bra?
– Många tror att det är drömmen som slås in direkt, det är skittufft det unga spelare gör. Det är krig, jag älskar att jag får spela fotboll och att få ha det som yrke i så tidig ålder. Tacksam för det, men jag är inte i närheten av att ha lyckats, jag ser inte mig själv som ett proffs.

Nu är han inne på sitt andra år i England. Att bo och leva på sin fotboll i en stad som Liverpool är många unga killars dröm. Men att som sextonåring lämna tryggheten och allt annat bakom sig i Sverige kan vara tufft för även de mest hårdhudade.
– Det är helt okej att bo här, jag hittar min glädje via fotboll och prata med familj och vänner hemifrån. Det är tufft också för detta är mina sista ungdomsår, men enligt mig så lever jag dom på bästa tänkbara sätt, på vägen mot min dröm.

Förlust med 1-3 på hemmaplan mot en nykomling. Nej, det här var ingen vidare match att minnas för varken Gais eller dess supportrar. Resultatet var dessutom i överkant, med god marginal. 1-1 hade varit mer rättvist, sett till helheten. Första halvlek var definitivt Östersunds. Men under andra halvlek spelade Gais upp sig, framförallt tack vare Andreas Drugge och Adam Eriksson, som stod för riktigt fina insatser på mitten och vänsterkanten.
Men tyvärr ville det sig inte, en straffsituation missades här och en annan uppmärksammades där. Dessutom åkte Mirza Mujcic ut efter två gula kort, varav det första var väldigt omdiskuterat. Ett par iakttagelser lyckades jag insupa och här har ni matchens…

… Utropstecken: Adam Eriksson. Stod för en riktig fin insats, den unge örebroaren som kom inför denna säsong efter ett lyckat provspel. Har inledningsvis spelat centralt, där han har imponerat stort med sin ettrighet, fina bollbehandling och arbetskapacitet. Men igår valde Askebrand att flytta ut honom på vänsterkanten och jag var lite orolig att Eriksson skulle saknas i mitten då Drugge inte skulle få samma understöd. Det ena fick jag rätt i, men å andra sidan stod det snabbt klart att Eriksson hanterade sin nya uppgift med bravur. Väldigt företagsam i det syftet att han alltid lyckades göra något kreativt med bollen. Dessutom vågade han ta för sig i närkampsspelet och vann flera 50-50-dueller. Universalspelare som kommer bli oerhört nyttig för Gais i år.

… Frågetecken: Valet av innermittfältare. Jag blev lite smått förvånad när jag såg att Askebrand valde Aubynn bredvid Drugge på innermittfältet igår. I min värld är de för lika i sina sätt att tänka och spela fotboll. Ganska så omgående visade det sig också att de skulle få det svårt mot Östersunds tre centrala pjäser. Problemet med Aubynn och Drugge är i mångt och mycket att båda gärna vill ha bollen på fötterna för att kunna göra någonting vettigt av den. Ingen av dem är speciellt angelägna om att ta grovjobbet, pressa spelare eller ta en uppoffrande löpning i offensiven. Med andra ord blev det ganska statiskt på mitten i första halvlek, vilket är märkligt, för det hade inte behövt vara det. Talangfulle Eriksson har fungerat riktigt bra tillsammans med Drugge i föregående matcher och frågan jag ställer mig är varför Askebrand ville ändra på någonting som redan fungerar.

… Vägg: Tommi Vaiho. Jag vet att jag har kritiserat den förre Djurgårdaren tidigare, men igår var han faktiskt riktigt bra. Kunde egentligen inte lastas för något av målen och stod för ett par riktiga prakträddningar. Vaiho börjar bli varm i kläderna vilket bådar gott inför kommande uppgifter.

… Match i matchen: Askebrand mot fjärdedomaren Sara Larsson. Sällan har meningsskiljaktigheter varit så påtagliga som igår när Askebrand och fjärdedomare Larsson gång på gång diskuterade både det ena och andra. Vem som vann? Ja, inte var det Dime Jankulovski i alla fall. Han skickades upp på läktaren efter en våldsam utskällning av både linje- och fjärdedomaren.

Efter matchen dröjde jag mig kvar och fick tag på Jeppe Florén. Vad han tyckte om matchen, de omtalade straffsituationerna och sin nya roll som ytterback ser ni i klippet här nedan.

Christopher Grönlund

Under lördagen stötte en meriterad skara vid namn Glenn Hysén All Stars, till stor del bestående av tidigare fotbollsspelare, samman – med innebandyklubben IBK Alingsås Ungdomsledarlag.

Bataljen ägde rum i Nolhagahallen i Alingsås – där handbollsklubben Alingsås HK fram till alldeles nyss spelade sina hemmamatcher.
Matchen var en välgörenhetsmatch till minnet av Niclas Hemlin, en fd ungdomsledare i IBK Alingsås, som tragiskt för en tid sedan gick bort i cancer. Matchen spelades i hans minne – intäkterna gick till Barncancerfonden.

Så här mönstrade Glenn Hysén Allstars:
Målvakt – Tobias Hysén.
Utespelare: Glenn Hysén, Alexander Hysén, Fredrik Lundgren, Johnny ”Bråttom” Ekström, Mikael ”Nisse” Nilsson, Stefan Odelberg, Jesper Konradsson, Louise Karlsson och Jögen Mörnbäck.

***

Glenn Hysén Allstars presenteras för publiken. Över 300 personer såg matchen.

Johnny Ekström hade, sin vana trogen, bråttom att äntra planen.

***

Tobias Hysén var förvånansvärt smidig (för en fotbollsspelare) på sin position mellan stolparna. Och det var givet att det var just målvakt som ”Tobbe” skulle spela.
– Det var ju målvakt eller inget alls som gällde. Jag kan ju inte springa runt här och riskera att trampa snett, sa Hysén och fortsatte:
– Det är kul att testa på lite andra grejer, och det här är för en bra sak så det var inte mycket att tveka om.

Hysén hade till en början lite svårt att greppa sin nya position.

***

”Nej! Du ska inte sparka på bollen.. Du får använda händerna!”

En av många bollar som passerade IFK Göteborgs stjärna..

”Hur kan du släppa in den, Tobbe?”

”Tänk då om du hade stått i mål, Jörgen!”

”Äh, flytta på dig! Jag ser ju inte ett skit!”

”Valpjävel..”

***

– Jag hade väl en del tappade bollar. Men det är kul. Det går så ruskigt fort, kan bara tänka mig hur de riktiga målvakterna har det. Helt otroligt, flämtade Hysén.
John Alvbåge har ingen anledning att vara orolig, eller?
– Nej det tror jag inte.. Jag kör lite mer på hockeystuket. Upp med benen ala Salo.

Till ”Tobbes” försvar så stod han för en hel del fina räddningar också. Denna räddningen fick i synnerhet pappa Glenn extra imponerad.

Ja, ”Tobbe” löser faktiskt det där. Däremot platt fall för Mikael Nilsson.

Lyckan var dock inte särskilt varaktig. Märkligt att Glenn är på plan under alla insläppta mål..

***

Mr. Gais, som han kallades av speakern, Fredrik Lundgren stod, sin vana trogen, för en stabil insats. Men att spela i ett lag fullt av IFK:are hade han inte mycket till övers för.
– Dom är ju lite felvaggade från starten. Men man får ju ta det onda med det goda, det är ju en god sak vi spelar för här så då får man stå ut med det, muttrade Lundgren.
Jag trodde du höll på med cykel nu för tiden – inte innebandy?
– Precis! Cykel och landhockey var tionde år. Det är fina grejer. Jag har släppt fotbollen nu och fokuserar på andra sporter. Nästa år tar jag dans och efter det går jag i Glenns fotspår och kör på simhopp!

Lundgren verkar dock inte ha tappat en av sina mest utmärkande egenskaper som fotbollsspelare.
– Jag måste ju klaga på domaren som en gammal gnällspik från Allsvenskan. En av våra spelare gick på pumpen två gånger på mittplan och domaren har inte ens nosat på pipan!
– Men sedan har jag märkt att det finns kvalitéer i det här gänget. Vi spelar klapp-klapp hockey med trollkarlen (Stefan Odelberg) som gubben i lådan. Louise Karlsson hade lite klapp-klapp med Glenn och Johnny också!

”Hur kommer det sig att jag alltid måste försvara?”

***

Matchen spelades som sagt, och mycket märkligt, i fyra perioder. Glenn Hysén Allstars låg nästan ständigt i underläge, men efter några, inte helt regelenliga, knep slutade matchen 8-8.

Glenn Hysén själv hade roligt.
– Jävligt roligt. Men det är fan så jobbigt! Man springer ju hela tiden! Det räcker ju att man är inne en halvminut så är man helt slut, för fan.
Varför sparkar du iväg bollen istället för att använda klubban?
– Det blir automatiskt bara.. Det är en boll, en rund sak, där så jag sträcker ut foten bara..
Vem tycker du skött sig bäst i dag?
– Jag tycker han sköter sig bra i målet där.. Aja, han räddar mycket, säger Glenn Hysén och nickar mot Tobias.
Johnny Ekström, då?
– Johnny är lam som vanligt!

När Glenn inte sparkade bollarna körde han den klassiska enhandsfattningen..

”Kanske ska hjälpa Jörgen lite..? Äh, jag stannar här borta istället..”

Reduceringsjubel efter ett straffmål (ruggigt billig straff) av Alingsås HK:s Jesper Konradsson.

***

För Johnny Ekström var det ”första gången sedan ungdomsgården” som han spelade innebandy.
– Det var faktiskt roligare än vad jag trodde. Snabbheten finns ju inte riktigt där, men jag känner fortfarande att jag har ett riktigt bra ryck och det visade jag idag! Ett mål, mycket försvarsarbete och nästan två assist.

Johnny Ekström jublar efter att hans fösare, på något märkligt sätt, passerat målvakten.

*** 

Betyg på 031-stjärnorna:

1. Fredrik Lundgren 4/5:
Motivering: En av få utespelare som orkade springa ordentligt. Visade på skaplig teknik och var, gammal vana trogen, svårpasserad.

2. Tobias Hysén 3.5/5:
Motivering: Hur en målvakt, efter åtta insläppta bollar, kan hamna tvåa på betygsskalan kanske är en gåta. Men Tobbe visade upp ett nyfunnet självförtroende och hade någon annan, säg Glenn Hysén, vaktat buren så hade det garanterat blivit tvåsiffrigt.

3. Johnny Ekström 3/5
Motivering: Sprang nog väldigt mycket. Var i alla fall extremt svettig, så det måste ha varit så. Brände emellertid extremt många lägen framåt och var ständigt på efterkälken i defensiven.

4. Mikael Nilsson 2/5
Motivering: Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket av Mikael Nilssons spel. Men det är väl en ytterbacks förbannelse, antar jag. Gjorde inga större misstag, men passerade nog inte defensiva mittlinjen en enda gång.

5. Glenn Hysén 1/5
Motivering: Sparkar på bollar, bränner otroligt med lägen, tacklas med magen och förmodligen inne på samtliga av motståndarnas mål. När Glenn inte fick ta till glidtacklingar fallerade en stor del av hans spel och han blir därför underkänd.

***

IFK Göteborg — Malmö FF: 1-1

Nix. Waehler fortfarande på plan. Kanske inte var så farligt då. Håller dock fast vid att David Moberg-Karlsson lär göra entré rätt snart.

***

Rantie är jäkligt snabb. Det fick Waehler erfara. Avslutet rätt på utrusande Alvbåge. Waeher skogstokig. Viftar med armarna upp och ner som en strandsatt som vill bli räddad av ett skepp.

***

Börjar bli riktigt kyligt på Gamla Ullevi nu. Thern värmer mer än kaffet med en go snurrfint. Varför ser man så sällan sådant nu för tiden?

***

Miiko Albornoz har gjort en bra match på högerbacken. Sam Larsson har inte tillåtits vara i närheten av lika konstruktiv som i tidigare matcher i år.

***

Magnus Eriksson får en smäll mot ansiktet. Norling vansinnig över att IFK Göteborg fortsätter att spela. Bjärsmyr pratar med Norling som slutar vara arg och skrattar istället.

***

Om IFK Göteborg gör ett mål här så kommer Gamla Ullevi förvandlas till en kokande gryta. Så många vrål som ligger och väntar i de blåvita supportrarnas strupar..

***

Magnus Eriksson ligger förvånansvärt mycket ner, trots sin imponerande kroppshydda. Lite som Drogba.

***

Skaplig åldersskillnad i de två backlinjerna. Pa Konate, Filip Helander, Pontus Jansson och Miiko Albornoz är sammanlagt 81 år gamla tillsammans. IFK Göteborgs dito är en Martin Dahlin äldre sammanlagt. Alltså 45 år.

***

Uuuuuhh.. Hjalmar Jonssons mask ser ännu mer skräckinjagande ut från nära håll..

***

Nu sjunger IFK Göteborgs klack om Albornoz. Det var ingen smickrande ramsa, om man säger så. Till den 65 matchminuten dröjde det. Tror jag.

***

IFK Göteborg gör en bättre andra halvlek än första. Nu kommer David Moberg-Karlsson in i stället för Stiller. Intressant att se hur bra tränad Pontus Jansson är efter skadan. För nu kommer det gå undan.

***

Missade Joel Allansson. Han ska tydligen också in i spel. Kan det vara Gerzic som går ut?

***

Tobias Hysén med en ful tackling på Albornoz. Gult kort på den.

***

Oj, nej. Det är Gerzic mot Allansson och Hjalmar Jonsson mot David Moberg-Karlsson. Ångvälten Hannibal Lector aka Hjalmar Jonsson har alltså gjort sitt i dagens match. Salomonsson ner som högerback och Adam Johansson över på vänsterkanten. Allansson på högerkanten. Sam Larsson centralt och Moberg-Karlsson till vänster. Stiller kvar på plan. Det var en rokad som hette duga.

***

Dessutom Dardan Rexhepi in på bekostnad av Tokelo Rantie. Det tyckte nog Kjetil Waehler var skönt.

***

En monsterräddning av Olsen när Helander får ett skott på smalbenet. Hur hann han reagera på de där?

***

Är Jakob Johansson så viktig för IFK Göteborg numera?

***

Allansson står som exekutor vid en fast situation, en frispark. Den frisparken blir farligare än alla frisparkar och hörnor som Nordin Gerzic slog fram till han byttes ut. Nej, den gode Gerzic har fortfarande mycket att bevisa i IFK Göteborg. För mig är han en skugga av den spelare som han var i Örebro där han under sina bästa stunder var rent av landslagsmässig.

***

Gamla Ullevi kokar av strävan efter ett kvitteringsmål. Men Malmö försvarar sig med bravur och målvakt Olsen känns hur stabil som helst.

***

Jakob Johansson sitter fint uppklädd i kostym några meter bort och fryser i vårkylan. Varningen mot Åtvidaberg verkar bli kostsam.

***

Sam Larsson leder assistligan med fyra målgivande passningar. Men i dag har han haft det tufft mot ett kompakt och organiserat Malmö. Imponerande hur en sådan ung backlinje kan spela så säkert och rutinerat.

***

En långboll från Olsen går mot inkast för Göteborg. Norling iakttar bollen länge och väl medan den banar sig genom luften. Kan inte hålla sig. Sträcker upp handen och studsar bollen mot sin skinnhandske.

***

IFK Göteborgs taktik för att kvittera: långa bollar på Be.. Stiller och Hysén som går för nickskarv. Påminner om förra årets fotboll.

***

Ha ha ha ha! Gamla Ullevi exploderar! Med två, tre sekunder kvar av matchen kvitterar IFK Göteborg. Glädjen på Gamla Ullevi är något av det sjukaste jag har sett. Det är John Alvbåge som går upp och stör på en hörna. Bollen går ut till Sam Larsson (vem annars) som karatesparkar iväg bollen lågt och in i mål.

***

Jösses vilket glädjevrål. Helt sanslöst. Det såg ut som att läktarna gungade, de gungar fortfarande, av lyriska supportrar. Malmös spelare inte glada och framme och pratar med domare Eriksson. De tyckte nog att Alvbåge, lite ovant, gick upp fult i nickduellen. Kanske var så. Såg inte duellen. Men vilken läktarexplosion. Länge sedan jag var med om något liknande.

***

1-1 alltså och nu har Sam Larsson fått känna på hur det känns att göra mål på övertid inför ett fullsatt Gamla Ullevi också. Den grabben går en större framtid till mötes än sin bror, Daniel Larsson. Skriv upp det. Resultatet ändå relativt rättvist. Måste ändå understryka stabiliteten i Malmö FFs försvar. Ruggigt imponerande.

***

Nej, nu lämnar jag den här kokande grytan. Håll utkik efter intervjuer här senare under kvällen!

IFK Göteborg — Malmö FF: 0-1

Grym stämning på Gamla Ullevi inledningsvis. Båda klackarna gör sitt bästa för att överrösta varandra. Malmö FF har en liten blåvit flagga uppsatt bredvid sin klacksektion. På den står det ”Pichi Alonso Camp Nou 1986″. En klar pik mot det andra blåvita lägret. Pichi Alonso var spanjoren som sänkte IFK Göteborg med sina tre mål i semifinalen av Europacupen 1986. Flaggan är emellertid nog lite för liten för att synas hela vägen till andra sidan.

***

Sam Larsson vs. Miiko Albornoz ser ut att bli en rolig duell. Larsson har gjort överlägset flest assist i IFK Göteborg — fyra målgivande passningar — och Albornoz är givetvis extremt laddad att visa vad han går för.

***

”Hårigt bröst och rakad pung, Rantie är vår nya kung” är ett annat budskap som klänger kring malmöklacken och dess vajande flaggor.

***

Ricardinho verkar ha problem med vänster framsida lår. Mirakelmedlet kylspray löser dock biffen ute vid sidlinjen, verkar det som.

***

Länge sedan man såg en sådan välfylld klacksektion som IFK Göteborgs i dag. Måste kännas fräckt för spelarna. Ullevi i bra gungning. Inte Twist and Shout- och Bruce Springsteen-gungning då, men bra drag!

***

Märks att detta är en stormatch även på pressläktaren. Några av de ”vanliga” besökarna på pressläktaren har till och med blivit nedskickade till hedersläktaren i brist på plats. Sedan när är journalist ett hederligt yrke? Hehe.

***

Kylsprejen hjälpte inte trots allt. Ricardinho ut och Pa Konate in. En intressant och lovande spelare. Pa Konate fyller faktiskt 19 år i dag. Undrar hur hans födelsedag kommer att bli mot Salomonsson på vänsterkanten.

***

Hysén lär förbanna sin olycka efter att bollen studsat upp på en liten tuva vid ett bra läge inne i Malmös straffområde. Avslutet inte alls på den nivån som det borde varit.

***

Gerzic har, trots sin storlek, gjort ett bra jobb i defensiven från sin centrala mittfältsposition. Senast tacklade han Magnus Eriksson. Eriksson föll som ett asplöv.

***

Micke Stahre ser inte särskilt nöjd ut vid sidlinjen i sin svarta rock. Kanske är det för att det är så högljutt på Gamla Ullevi så att ingen hör vad han skriker?

***

Tobias Hysén verkar motiverad. Ett mål i dag känns rätt så troligt.

***

Tokelo Rantie lurar skjortan av Kjetil Waehler både en, två och tre gånger innan han vristar in bollen i Alvbåges hörn från nära håll. Så kan man inte försvara sig, Kjetil Waehler. Daniel Andersson flyger upp från bänken, klappar händerna och gör tummarna upp. Tror dessvärre ingen såg honom, förutom jag. Malmös fans struntar i Hyséns stilla vädjan inför matchen och tänder, i glädje, en bengal.

***

Noterat efter en löpduell mellan Helander och Hysén. Helander bör nog ligga på rätt sida med tämligen god marginal. Som att se en lejonhona som jagar en vattenbuffel.

***

IFK Göteborg ängsliga efter Ranties mål. Malmö tar större och större del i matchen. Se där ja. 36 minuter och Hjalmar Jonsson är för första gången på offensiv planhalva. Nåja, inte riktigt.. men ungefär så. Hjalmar ser fullkomligt livsfarlig ut i sin mask.

***

Nu börjar Kjetil Waehler halta. Ser knappt ut som att han springer utan, på något vis, rycker fram benen. Ytterligare skadeproblem i backlinjen för IFK Göteborg?

***

Om Waehler måste byta så kommer antagligen Hjalmar Jonsson gå in centralt och förra årets olycksfågel, Logi Valgardsson, tar då i sin tur plats på vänsterbacken — för första gången i år.

***

Första halvlek slutar 0-1 till Malmö FF. Inte helt orättvist, kan jag tycka. IFK Göteborg har svårt att ordna fram ett organiserat anfallsspel. Waehler haltade rejält, i halvlek kommer antagligen Logi Valgardsson ersätta honom. David Moberg-Karlsson känns också som en het aspirant till ett tidigt byte — Hannes Stiller har inte alls varit särskilt lyckad.

***

Halvlekens plus: Ranties prestation vid Malmös ledningsmål, Malmös försvarsspel och blåvittklackens uteblivna Albornoz-ramsor.

Solen skiner över Gamla Ullevis ändå rätt skapliga matta. Två av Allsvenskans mest allvarliga aspiranter till titeln, IFK Göteborg och Malmö FF, står på var sin sida inför ett toppmöte vars hetta är på gränsen till att smälta diamanter.

***

Miiko Albornoz från start som högerback i Malmö FF. Kan nog bli tufft för honom i dag. Den blåvita hemmaklacken verkar vara på hugget i dag.

***

Pontus Jansson tillbaka i bortalägret. Undrar hur hans form ser ut. Jansson själv ser taggad ut, emellertid.

***

Hannes Stiller petar David Moberg-Karlsson längst fram. IFK Göteborg mönstrar med Salomonsson och Adam Johansson på högerkanten. En del inlägg att vänta med andra ord. Tungt för Moberg-Karlsson som haft en bra inledning av säsongen.

***

Tobias Hysén uppmanar på storbildsskärmen att klackarna ska skita i bengaler. Vi får väl se hur Malmö- och IFK Göteborgsklacken ställer sig till det. Sven Wollters whiskeyröst dundrar ut ur högtalarna på Gamla Ullevi. Gud skapade tydligen änglarna. Logiskt, Wollter.

***

Det kommer bli fullsatt här i dag och ett jäkla tryck. Det märks redan nu. Malmös nedre klacksektion är sedan länge fullpackad. Så även de dubbla blåvita klackläktarna. Ska bli intressant att höra om de blåvita hemmafansen lämnar Albornoz i fred eller om de har kommit på någon elak ramsa.

***

Spontant känns Malmös anfallspar, Tokelo Rantie och Magnus Eriksson, vassare än IFKs dito med Stiller och Hysén. Avstängde Jakob Johansson ersätts av Nordin Gerzic. Spännande (och avgörande!) kamp på det centrala mittfältet mellan stabila Halsti och Friberg och Haglund och Gerzic.

***

Nu dags för ”Snart skiner Poseidon” på Gamla Ullevi. Håkan Mild står framför mig och skymmer sikten, så om jag missar något är det på grund av Håkan Mild.

***

Senaste nytt: Hjalmar Jonsson går in och ersätter Dyrestam. Hjalmar iförd en fräck vit ansiktsmask. Mottages med ”Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar, Hjalmar Jonsson!”

***

Nu kör vi, allsvenskt toppmöte på Gamla Ullevi. IFK Göteborg-Malmö FF. Oj vilken kraftmätning detta kommer att bli. Återkommer i paus.

m jag skulle ha beskrivit Jakob Johansson för ett år sedan så hade associationer som ”första 90-talisten i Allsvenskan” och ”supportrarnas driftkucku” poppat upp omgående. Framförallt det andra är något som har etsat sig fast i hjärnan och jag som utomstående har aldrig riktigt förstått hur det kommer sig att just Jakob Johansson har fått utstå så mycket glåpord genom åren.
Men kanske grundar det sig i förväntningar. Förväntningar som medföljer per automatik när du tillhör en storklubb som IFK. Han var spelaren som dåvarande tränaren Jonas Olsson plockade med sig när han lämnade FC Trollhättan för tränarjobbet i Blåvitt. Han gjorde debut som 17-åring när han gick rakt in i startelvan i bortamatchen mot Hammarby. Dessutom blev han svensk mästare samma år och sågs som en av de absolut mest lovande spelarna där och då.

Men det definitiva genombrottet kom aldrig. Eller ja, han fick fortsatt en hel del speltid och Olsson trodde väldigt mycket på sin adept. Men samtidigt såg inte supportrarna vad Johansson uträttade på exempelvis träningar och när prestationerna på matcherna kanske inte motsvarande mängden speltid, då kom buropen och häcklandet. Inte blev det bättre heller av att andra unga spelare som klubben lyfte fram slog igenom med dunder och brak från minut ett, likt Robin Söder eller Mikael Dyrestam. Och givetvis blev jämförelsen oundviklig. Även de något drastiska slutsatserna. Supportrarna tyckte helt enkelt inte att Jakob Johansson var lika duktig som ovan nämnda och att han hade handplockats av tränaren blev mer till hans nackdel ju längre tiden gick. Hånen och förolämpningarna fortsatte.
Det som dock var och är beundransvärt är att ingen, absolut ingen, hörde huvudpersonen själv klaga. Aldrig någonsin. Istället fortsatte han att jobba stenhårt på träningarna och hoppades på att chanserna skulle dyka upp.

Om vi snabbspolar bandet fram till början av 2012 så hade IFK precis påbörjat sin storsatsning med namnkunniga nyförvärv och en ny tränare i form av Mikael Stahre. En Stahre som fick precis de mittfältare han pekade på i form av Pontus Farnerud och Nordin Gerzic. Samtidigt hade Philip Haglund hämtats från Holland året innan och Joel Allansson var väldigt aktuell efter en lysande debutsäsong. Det ledde till att Jakob Johansson var femteval i rangordningen på det centrala mittfältet när säsongen inleddes och en omskolning till mittback var mer aktuell än någonsin.

Det var också mittback han först fick chansen som, i derbyt mot Gais. Först gick Hjalmar Jonsson sönder vilket ledde till att Dyrestam fick ta steget in från sin vänsterbacksposition. Men när Dyrestam 12 minuter senare också blev tvungen att kliva av så var det äntligen dags för Johansson. 1-1 slutade matchen och efter matchen var ”JJ” en av få som hyllades ordentligt för sitt starka inhopp.

Om man ska leta efter en vändpunkt och försöker hitta något konkret så skulle jag nog peka på matchen mot Gais som det närmsta man kommer en vändpunkt i Johanssons blåvita sejour. För efter den matchen var han så gott som ordinarie och även om IFK Göteborg inte gjorde någon vidare säsong som helhet så ryckte laget definitivt upp sig efter sommaren. Mycket tack vare att Johansson hade tagit en ordinarie plats på det centrala mittfältet, positionen där han själv känner att han hör hemma. Resten är som alla vet, historia. Jakob Johansson utsågs i slutet av året till Årets Ärkeängel 2012 och tittar man på namnen bland tidigare vinnare så förstår man ganska snabbt att han är i gott sällskap. Priset var också ett bevis på att han har lyckats vända på uppfattningen som supportrarna tidigare haft om honom. Men något tal om revansch har man aldrig hört ifrån honom.

Dessutom blev han uppkallad till landslagets vinterturné och väl där stod han för ett par riktigt fina insatser och lovorden lät inte vänta på sig. Bland annat sa Olof Lundh följande om grabben från Trollhättan efter första matchen mot Nordkorea:
– Vilken landslagdebut. Så mogen. Så vårdad. Så kall. Och så med i spelet att han gång på gång klev in och snodde koreanernas passningar.

Och jag kan bara instämma.Det brukar heta att det svänger snabbt i fotboll och detta gäller definitivt Jakob Johansson. IFK Göteborg leder allsvenskan tillsammans med Malmö FF och laget har hyllats för sin starka defensiv och sitt sammansvetsade kollektiv. Ändå har man kunnat läsa mellan raderna om en defensiv mittfältare som briljerat i match efter match. Eller som tränare Stahre valde att uttrycka sig nyligen när hans mittfältare kom på tal:
– Jakob är grymt stark alltså. Som jag ser det, just nu, så är han en av allsvenskans bästa spelare.

Men inte ens hyllningar som Stahres verkar ha fått 22-åringen att tappa fotfästet och när jag intervjuade honom efter ytterligare en formidabel prestation mot de regerande mästarna så verkade han inte speciellt berörd. Snarare tvärtom, väldigt ödmjuk inför varje uppgift och extremt jordnära. Egenskaper som han kommer ha stor nytta av i sin karriär framöver. Egenskaper som framförallt har tagit honom till det stadie där han befinner sig idag. För som så många gånger förr har man sett att det inte alltid räcker med talang, en viss mentalitet och inställning är minst lika nödvändig för att lyckas.

Ikväll är Jakob Johansson avstängd på grund av för många gula kort när IFK gör upp med Malmö FF i denna tidiga seriefinal. Aldrig någonsin har han varit mer saknad än vad han är just nu.

***

Över 15 000 biljetter sålda till matchen ikväll. Fantastiskt. Alle man till Gamla Ullevi!

Cristopher Grönlund

Det var inget skönspel som gav Örgryte sin första trepoängare i årets Superettan. Snarare tvärtom. Om laget har varit lite tama i de två inledande matcherna så verkar spelarna nu ha insett vikten av att jobba stenhårt i 90 minuter och att inställning kan ta dig väldigt långt. Där ska Prytz ha en eloge.
Inte helt ologiskt var det heller att just Emil Karlsson, bäste målskytt ifjol, gjorde matchens enda mål en bit in i den andra halvleken. Och segern var dessutom välbehövlig. Bakom hörnet väntar nämligen ett semifinalmöte i Svenska Cupen med Djurgården samt ett laddat derby mot Gais. Att känna lite medvind inför dessa utmaningar är inte till någon nackdel precis. Ett par detaljer gick att plocka ut under matchens gång och i vanlig ordning ger jag er matchens…

… Utropstecken: Evighetsmaskinen Örgryte. Slutade spelarna någonsin att springa? Jo, det gjorde dem. När domaren blåste i pipan och förkunnade att matchen var över. Innan dess så var det som att det inte fanns någon gräns för hur långt spelarna var beredda att gå (eller springa, om ni vill) för bärga hem den här segern. Oerhört imponerande att se detta unga lag (hela 7 startspelare födda på 90-talet) som verkar ha förstått att de inte kan leka sig igenom serien på samma sätt som ifjol. Det är hårt jobb i 90 minuter som gäller och det som var extra skönt med den här segern var just målet. Målet gav verkligen kämpainsatsen ett ansikte och det är inte för inte som Karlsson krigade in sin egen retur på något märkligt vis efter att ha skjutit från en omöjlig vinkel. Ett mål som innehöll budskapet ”Vi tänker inte ge upp i första taget”. Kan Örgryte sedan bygga vidare på den här insatsen är jag övertygad om att laget kommer bli konkurrenskraftigt. För de tekniska momenten behärskar de redan. Det gäller bara att vilja också.

… Frågetecken: Kommande matcher. Klarar man av att motivera sig själva att utföra ett lika hårt jobb i kommande matcher? Jag hoppas det och Prytz var inne på samma linje när han konstaterade att ”varje match är som en seriefinal”. Jag hoppas att han menar det och att laget förstår innebörden av det. Igår såg det ut så. Men imorgon då? Det återstår att se.

… Vändpunkt: Lindströms brutala tackling. Trots att Örgryte var det bättre laget på det stora hela så var det Brage som inledde bäst. Det accepterade inte kapten Lindström som valde att ta saken i egna händer genom att gå in väldigt vårdslöst i en duell med en Brages Adam Gradén. Vid en första anblick var jag helt övertygad om att kortet skulle bli rött, men domaren nöjde sig med en varning och Lindström joggade vidare. Efter situationen var det som att lagkamraterna hajade till och därefter tog Örgryte sakta men säkert över matchen. Ibland måste åtgärder likt denna vidtas och även om det inte alltid är så snyggt, och i värsta fall hade kunnat rendera i en utvisning och en man kort, så blev det lyckligtvis startskottet till denna enormt viktiga seger.

… Samarbete: Den blåvita vänsterkanten. Till den här matchen valde Prytz att starta med Sebastian Ohlsson på vänsterkanten. Lånet från IFK har tidigare fått husera på högerkanten men i och med att han nu fick chansen på vänsterplatsen så fick han en gammal bekant till arbetskamrat bakom sig, vänsterbacken Azulay. Och de båda inlånande spelarna hittade varandra gång på gång under matchen. Dessutom släppte de inte en jävel över bron och neutraliserade Brages högerkant effektivt. Ohlsson är betydligt mer defensivt kunnig än Jacob Ericsson samtidigt som han bidrar i offensiven med ständiga löpningar och god teknik. Experimentet med att spela två lagkamrater som känner varandra väldigt bra sedan tidigare slog med andra ord ut väl och den kombinationen lär Prytz återkomma till framöver.

Christoper Grönlund