Loggor
McDonalds
KIA Sony
031-bloggen

Innebandy är inte fotboll

February 19, 2014 1:50 pm, dhall

sista

Säsongens sista derby

August 29, 2013 11:02 pm, 031-bloggen

Säsongens sista 031-derby må ha slutat oavgjort, men vilken match de drygt 8500 i publiken, som hade tagit sig till Ullevi ikväll, bjöds på. Örgryte inledde faktiskt bäst i båda halvlekarna, men det var hemmalaget som stod för de allra hetaste chanserna, utan att för den delen få hål på Örgryte, vars nya (för inte lär Abrahamsson ta tillbaka sin startplats nu?) sista utpost, Fredrik Andersson, storspelade med ett par svettiga räddningar som paradnummer.

En intressant sak var att Lantz lämnade skyttekungen Emil Karlsson på bänken till förmån för ett femmannamittfält, med den vanligtvis mitt- eller vänsterbacksplacerade Azulay som städgumma bakom firma Lundgren och Lindström. Ett på förhand, åtminstone för mig, överraskande drag som föll ut väl då den inlånade IFK-ynglingen klarade sin uppgift med bravur under stora perioder av matchen. Moget spel, offervilja och en fin passningsfot. Lär få fortsätta där?

Målen då? Ja, Lindström har inte direkt rosat marknaden när det kommer till målskyttet (ynka ett mål på 16 matcher inför kvällens drabbning) men tyckte att det var en god idé att slipa på den statistiken, när han petade in ledningsmålet i matchminut 77. Ett mål som länge såg ut att bli det avgörande, men Gais ville annat och med två minuter kvar av ordinarie tid så ordnade Daniel Mendes kvitteringen efter ett oerhört vackert väggspel mellan Joel Johansson och ytterback Florén. Joel Johansson, som förövrigt var riktigt vass matchen igenom och som hade en boll i nät efter en dråplig situation med Öis-målvakten, men som blev bortdömt för hands. I mina ögon en svårbedömd situation, men efter att ha sett reprisen ett antal gånger tycker jag ändå att domaren tog rätt beslut.

1-1 var kanske inte rättvist resultat sett till antalet skapade målchanser, men ur ett helhetsperspektiv så är jag glad att matchen slutade oavgjort då inget av lagen förtjänade egentligen att förlora. Ett väl genomfört derby med andra ord och en riktigt intensiv och underhållande fotbollsmatch.

Avslutningsvis tänker jag dela ut matchens utmärkelser i sedvanlig ordning. Håll i hatten, för här kommer matchens…

…skottfint: David Leinar. Mittbacken, som inte direkt har de flinkaste fötterna på benen, bjöd Joel Johansson på en riktig “upp-och-köpa-korv-upplevelse” när han tog emot bollen, låtsades skicka iväg den för att sedan vända upp, samtidigt som anfallaren glider iväg åt andra hållet i gräset.

…brasse: Daniel Mendes. Den inlånade KFF-anfallaren gjorde skäl för sin nationalitet när han bjöd på inte bara en, utan två cykelsparkar under matchens gång, dock utan att få in bollen. Istället kom målet när han från nära håll petade in kvitteringen efter ett oerhört vackert väggspel i det absoluta slutskedet. Poängräddare och oerhört nyttig med sin snabbhet.

…snedspark: Abdel Bouraimas misslyckade skottförsök. Lånet Bouraima hade ingen lätt dag på jobbet och en specifik situation sammanfattar yttermittfältarens insats ganska väl. Efter att ha kört fast på högerkanten valde yrvädret från Benin att byta kant för att kunna vika in och på sätt hota mer konkret. Problemet var bara det att han hade glömt ställa in siktet när han efter att ha sugit ner bollen vackert, gjort ett ryck inåt och skjutit för kung och fosterland. Resultatet? Inkast på andra sidan planhalvan för motståndarlaget.

…praktspark: Tommi Vaihos inspark. Om Bouraimas träff var helt åt skogen, så bjöd Gais-målvakten på betydligt bättre ackuratess när han skickade iväg en perfekt macka som friställde Joel Johansson från halva planen. Ett konstyckte som förtjänade ett vackrare öde då anfallaren inte lyckades göra mål, trots friläget.

…Mouradona: George Mourad. Eller var det “Mouradinho”? Skämtåsido, men den gamle Blåvittprofilen var tillbaka i dessa sammanhang och jag gillade det jag såg. På pappret såg han väldigt ensam ut i sin roll som ensam centertank, men stod för en gedigen insats när han visade prov på både tyngd och teknik, framförallt i duellerna med slåttermaskinen Augustsson. Påpasslig när han nickassisterade kapten Lindström efter straffområdestumultet och kunde även ha blivit målskytt då hans raket till avslut träffade ribban. Den evige talangen kommer bli nyttig under höstens fortsatta kamp för överlevnad, det är jag övertygad om.

…bästa spelare i respektive lag: Joel Johansson, Gais & Fredrik Andersson, Örgryte. 

Drömmar om guld blev till sand på bankvalvet i Skåne?

August 25, 2013 9:13 pm, 031-bloggen

Först och främst vill jag be om ursäkt för den usla uppdateringen från min sida den senaste månaden. Jag väljer att skylla på semestertider och sidoprojekt i form av heltidsjobb. Men nu är sommaren över, vilket brukar medföra en återvändelse till verkligheten vilket även gäller även mitt skrivande. Så när den undermåliga ursäkten är framförd och allting är överstökat är det dags att börja snacka 031-fotboll igen.

Och vi dyker väl direkt ner i den kamp som utspelades på Swedbankstadion i Malmö, toppmatchen mellan Malmö FF och IFK. Förutsättningarna var ganska glasklara. Vinst för IFK och man hade utjämnat trepoängsförsprånget som skåningarna hade inför matchen. Nu blev det dessvärre inte så och ska vi vara ärliga så var det egentligen aldrig nära, trots Söders ledningsmål. Malmö dominerade den första halvleken från början till slut även om kvitteringsmålet var något av en bjudning från Haglunds sida. Det agerandet blev sedan lite signifikativt för Blåvitts insats matchen igenom, man var helt enkelt tvåa på bollen vid alltför många tillfällen, vilket i slutändan fällde avgörandet.

Givetvis är det inte kört för Göteborgs del i guldstriden men faktum är att 6 poäng upp till förstaplatsen kan beskrivas som en snårig uppförsbacke och i och med att man bara har AIK kvar att möta av toppkonkurrenterna blir man beroende av andra resultat vilket aldrig är till ens fördel. Men är det något som kännetecknar årets upplaga av Stahres lag så är det att man aldrig ger upp och den glödande inställningen ska inte underskattas.

***

Apropå glöd förresten, hur jäkla het är inte Söder nuförtiden? Sjunde målet på de åtta senaste matcherna vilket ger honom ett målsnitt på 1 mål var 132:a minut. Tredje bäst i Allsvenskan på just den statistiken. Och då ska man ändå komma ihåg att innan han nätade mot Norrköping i juni så hade den skadedrabbade anfallaren inte gjort mål på lite drygt ett år, eller 22 matcher för att omvandla det till ren och skär fakta.

***

Min vana trogen tänkte jag också dela ut “matchens…” och skalar man ner förlusten i punktform ur ett par blåvita glasögon så kan det se ut såhär. Här har ni dem. Matchens…

…utropstecken: Lasse Vibe. I ett ganska så undermåligt lag för dagen var dansken den stora behållningen. Med företagsamhet, kreativa idéer och pigga fötter utgjorde han ett ständigt hot mot den vänstra delen av Malmös försvar och inte helt oväntat var det just nummer 9 som låg bakom Söders mål när han låtsades möta bollen, för att sedan rycka ifrån Ricardinho och spela snett inåt bakåt. Ser ut att vara en klassvärvning.

…frågetecken: Daniel Sobralense. Brassen är lite av Göteborgs egen Dr. Jekyll & Mr. Hyde. I ena stunden kan han vara obeslutsam och rentav slarvig i sina aktioner, för att en stund senare bjuda på ett klassnummer, som när han höll på att kvittera med ett ruggigt ribbskott. Möjligen lider “Sobra” lite av att han mestadels får spela på en ytterposition i ett väldigt rakt 4-4-2. Samtidigt har han inte varit i närheten av det spel som han stundtals visade upp i Kalmar sedan han kom till Göteborg. Därför tror jag att han kan vara nästa spelare att gå samma öde till mötes som i fallet med Nordin Gerzic.

…ögongodis: Hyséns tunnel & Vibes Marockofint. Skyttekungen var i stort sett osynlig under den första halvleken, men ökade tempot i den andra och då kom även den oerhört läckra tunneln. Det danska yrvädret bjöd i sin tur ex-gaisaren Erik Johansson på en riktig holmgång när han petade bollen till höger och rundade försvararen på andra sidan. Jämnt skägg.

…debutant: Ludwig Augustinsson. Naturligtvis i negativ bemärkelse. Och jag lider verkligen med den unge vänsterbacken, som har väntat i vad som känns som en evighet på att få beträda allsvenskt gräs första gången sedan han anlände i vintras. Och nu när det äntligen var dags så tog det bara drygt en halvtimme innan samma knä, samma menisk och samma typ av känningar började spöka igen. Frågan som man ställer sig nu är om vi får se 19-åringen någon gång mer i år?

***

På torsdag vankas 031-derby mellan Gais och Örgryte. Förhoppningsvis hörs vi då!

‘Blåvitts’ insats – en skam för svensk fotboll

July 25, 2013 11:45 pm, 031-bloggen

Såg precis att Malmö FF lattjade lite med skotska ligasjuan från förra säsongen, Hibernian. 0-7 på bortaplan, och sammanlagt 0-9 över två matcher mot ett lag som spelar i den 24 bästa ligan i Europa. Sverige är enligt FIFA den 23 bästa ligan. Bravo Malmö FF. Jag håller på Malmö FF.

Noterade också att BK Häcken sparkade ur Sparta Prag från Tjeckien vars liga ligger ligger på plats 16 i FIFA-rankingen. Sparta Prag som skakade ett av världens bästa lag förra säsongen när de åkte ut med sammanlagt 2-1 mot då regerande CL-mästarna Chelsea i första utslagsrundan av Euro League. Bravo Häcken! Mycket bra! Det är ni väl värda. Jag hejar på BK Häcken.

Smällkaramellen i Gävle då? Gefle torskade på bortaplan med 0-3 mot cypriotiska Anorthosis. Den cypriotiska klubben, vars liga för övrigt är den 18 bästa i Europa – fem placeringar bättre än Sverige – spelade i Champions Leagues gruppspel för några år sedan. Gefle står för en heroisk insats och vände till 4-3 på hemmaplan och tog sig således vidare. Jag bugar och bockar, Gefle. En fantastisk insats. Jag hoppas på Gefle i Europa.

Precis som jag hoppas på alla andra svenska lag när de spelar i Europa. Jag är så förbannat trött på att den svenska ligans roll som slagpåse i internationella sammanhang. När jag ser Almebäck flytta till Bröndby eller, ännu värre, Mellberg flytta till Köpenhamn – istället för att flytta hem – då blir jag tamigtusan rosenrasande. Bra svenska spelare försvinner till Holland. Vissa testar lyckan i Norge och Danmark. Den svenska ligan mjölkas på bra spelare och Allsvenskan står och trampar i samma förbannade gyttja år efter år.

Så går IFK Göteborg, en av de klubbar i Sverige vars internationella facit man faktiskt kan vara stolt över, ut och torskar med 2-1 över två matcher mot slovakiska ligatrean Trencin. Slovakiska ligan är den 29 bästa ligan i Europa. Precis bakom, på 30 plats, jagar ett så skräckinjagande land som Azerbajdzjan.

Det som IFK Göteborg åstadkom över två matcher mot Trencin är inget annat än en regelrätt skam för svensk fotboll. Det finns inga som helst ursäkter i hela vår värld för att IFK Göteborg inte ska ta sig vidare till nästa kvalomgång. Dessutom, något som bör vara ännu mer knäckande för självaste föreningen, är klubbens uttalade mål om att nå en ligaplacering i Allsvenskan som kan leda till spel i just Europa. När man väl får den chansen står laget för ett så pass brutalt magplask att man varken vet om man ska skratta eller gråta när man tänker på att detta är ett topplag i vårat lands bästa serie just nu.

Folk klagar över att damlandslaget åkte ut mot Tyskland i går. Vissa säger att de svek publiken som hejade på dem. Jo, tjena. Den lägstanivå som IFK Göteborg visat på den senaste tiden, och i synnerhet mot Trencin, är så djup att Bruce Waynes hål i senaste Batman-rullen framstår som en liten vattenpöl. Om Mikael Stahre inte kan få ut en bättre prestation från sina spelare över två matcher i ett så pass viktigt sammanhang – både för IFK Göteborg som klubb och Sverige som fotbollsnation – ställer jag mig högst frågande till om han faktiskt valt rätt yrke.

Jag är trött på Sveriges roll som slagpåse i internationella klubbsammanhang och hoppas innerligt att resterande lag kan fortsätta kvalen i Europa med fanan höjd. Och jag hoppas att inget av lagen skämmer ut sig på samma vis som IFK Göteborg.

Intervju med Samuel Gustafsson: ”Jag är ju ganska lång, så egentligen borde man väl vara bra på huvudet?”

June 25, 2013 2:21 pm, 031-bloggen

Det finns många sätt att kröna sin allsvenska debut på. Samuel Gustafssons i Häcken lär gå till historien som en av de mer memorabla. Den unge Fässbergsgrabben, blott 18 år gammal, hade varit på plan i dryga två minuter och hade fortfarande inte rört bollen när Häcken fick hörna från vänster. Finnen Mika Ojala tog hand om den, skickade in den i boxen och vem var inte där om debutanten Gustafsson?
En riktig superdebut för att spä på med superlativen och faktum är att han nu leder målstatistiken över brorsan Simon, som har spelat betydligt fler matcher. En statistik som Simon vann ganska överlägset förra året, när de båda bröderna spelade i division 2.
031-bloggen tänkte därför att det var en bra idé att ringa upp Häckens unge debutantmålare och fråga hur det kändes att göra mål med sin första bolltouch i sin allra första allsvenska match.

Först och främst, hur mår man dagen efter en så pass storslagen debut?

Det är klart man mår bra och nu har vi precis varit iväg med U21-laget i Helsingborg. Vi vann matchen (1-4) så det vore dumt att klaga.

Härligt! Hängde du något mål idag också?

Tyvärr inte, haha.

Har du firat debuten på något speciellt vis idag annars?

Nej, i och med U21-matchen så har jag spenderat större delen av dagen i en buss. Så inget speciellt firande, haha.

Hade du i dina vildaste fantasier kunnat drömma om en bättre debut i allsvenskan? Jag menar, du hade varit inne på planen i två minuter och gjorde mål med din första bollkontakt.

Nej, det är klart att jag inte hade tänkt mig det. Jag vet inte riktigt vad man hade hoppats på heller. Jag gör inte så mycket mål i vanliga fall så jag vete fan vad som hände alltså.

Haha, då är jag med. Vad sa Gerhardsson till dig inför inhoppet?

Han gav mig ett par taktiska instruktioner i och med att vi ledde med 0-1 och att vi skulle stänga igen matchen. Sedan var det mest lite gott pepptalk, typ att jag skulle in och bara köra, liksom.

Målgesten då? Vad betydde tecknet som du gjorde med händerna?

(Skrattar ordentligt) Målgesten, ja. Nej, men det är en interngrej mellan mig och Häckens tredjemålvakt (Rasmus Iversen). ”T.Ö” står det för men han vill inte att jag ska gå in närmare på vad det betyder. Men det är mest en interngrej bara, haha.

Jag förstår. Jag läste någonstans efter matchen att du aldrig tidigare hade gjort mål med huvudet. Men är huvudspelet en styrka hos dig tycker du?

Nej, det är det väl inte. Generellt sett är jag rätt dålig på huvudet, det är vad folk säger åtminstone. Att nickpassa är inga problem men gå upp och vinna dueller är ingen av mina starkare sidor. Jag är ju ganska lång, så då borde man väl egentligen vara bra på huvudet.

Det har du kanske rätt i, hehe. Nicken såg ju onekligen vältajmad ut.

Jo, men den var fin. Den satt riktigt bra måste jag medge.

Hur skulle du annars beskriva din spelstil? Vilka är dina styrkor?

Det är det offensiva spelet som jag trivs bäst med. Skulle jag beskriva min spelstil så vet jag inte riktigt. Jag vill ju vara en skön lirare med ett fint passningsspel och sådär, men att beskriva sig själv som fotbollsspelare är svårt.

Har du några direkta svagheter? Något du känner att du verkligen vill bli bättre på?

Det jag behöver förbättra mest är min defensiv och min fysik. Att bli uthålligare och kunna springa mer och ge mig själv chansen att orka utföra det jag vill åstadkomma. Samma sak med defensiven, att komma på rätt sida snabbare och orka ännu mer.

Hur är det att lira med brorsan? Har det varit tufft att sitta vid sidan av och se Simon få mycket speltid eller är du bara glad för hans skull?

Det är väl både och. Mest glad, givetvis. Det är skitskoj att han får lira så mycket som han gör. Sedan är det klart att man själv blir sugen på att få visa vad man går för. Så det fungerar som en motivationsfaktor, att vilja jobba ännu hårdare så att man får chansen.

Har du något vettigt svar på varför det kommer sig att du är högerfotad medan Simon är vänsterfotad?

(Skrattar igen) Jag vet inte, men det går någon myt om att vi har kört någon spegelgrej inne i magen när vi var foster och att vi blev omvända i förhållande till varandra. Det är det vettigaste jag kan komma på, haha.

Ni är ju hyfsat lika rent utseendemässigt. Händer det ofta att folk blandar ihop er, typ på träning och liknande?

I början, när man träffar nytt folk, så händer det. När vi kom till Häcken så blev det misstförstånd ibland och lagkamrater tog fel på oss, men nu har vi ändå varit här i snart ett halvår och det börjar sätta sig. Det är riktigt gött att inte behöva rätta folk som säger fel namn.

Det kan jag tänja mig.
Nu är debuten avklarad och du har gjort ditt första mål. Vad är nästa mål?

Nästa steg är först och främst att ta sig in i truppen. Det var trots allt första gången jag var med i matchtruppen. Sedan är det bara att fortsätta kötta och jobba på och försöka ta chansen när den dyker upp.

Och var ser du dig själv om fem år, om du får drömma lite?

Nej, men jag håller på Valencia i Spanien så det hade väl varit perfekt att få spela där. Då hade man haft ett gott liv.

En riktigt härlig och pratglad 18-åring som verkar ha fötterna på jorden trots succédebuten mot Halmstad. Och hur häftigt vore det inte att se båda bröderna Gustafsson starta matcher för Häcken?

***

Inte nog med att DMK-affären gav klirr i kassan för Blåvitt. Det verkar även som det gav en självförtroendeboost till Robin Söder. Riktigt vass mot både Peking och Mjällby. Kanske lossnar det äntligen för den skadedrabbade anfallaren och publiken får ytterligare en chans till att skandera ”Söder Glöder”?

Jag håller tummarna för det.

**

Philip Haglund – De enkla målens mästare. Filippo Inzaghi hade varit stolt över dessa måltjuvstakter som mittfältsgeneralen har visat upp i de senaste matcherna.

*

Ska försöka göra ett par ytterligare intervjuer med några ynglingar i 031-området härnäst. Skulle det finns något specifikt önskemål så lämna gärna en rad i kommentarfältet nedan.

/Christopher Grönlund

Vad ska Sunderland med Moberg-Karlsson till?

June 20, 2013 11:29 am, 031-bloggen

Med anledning av den så kallade transferbomben som precis briserat där David Moberg Karlsson är klar för Sunderland så tänkte jag försöka reda ut varför den här övergången blev av.

Vid ett första intryck kan man fråga sig varför en Premier League-klubb som hade enorma problem med målskyttet under säsongen skulle värva en allsvensk forward som har mäktat med ynka två mål på åtta starter i vår? Ett enkelt svar hade varit att Sunderlands ledning med galningen Paolo di Canio har gått fullständigt bananas, vilket förvisso hade varit föga förvånande. 
Men givetvis är svaret aldrig så enkelt och därför tänkte jag ta upp tre punkter varför jag tror att övergången blev realitet och varför den var möjlig.

1. Sunderlands syn på DMK som ett råämne. Visst kan man peka på hans skrala målkonto i Allsvenskan men man ska komma ihåg att han fortfarande bara är 19 år gammal. Dessutom sägs det internt att kvicksilvret kanske är Blåvitts främsta avslutare – på träning. Så visst finns potentialen där.
Och en spelare som är under 20 år och som har spelat regelbundet för sin klubb, som är med i toppen och fajtas, är naturligtvis ett intressant byte för större hökar. Dessutom är jag helt övertygad om att Sunderland inte har fastnat för hans målskytte utan snarare för hans spetskvalitéer i form av den ruskiga snabbheten som han besitter.
DMK:s enorma snabbhet öppnar dessutom för att använda honom på en kant. Hans steg är definitivt av internationellt snitt och han har tidigare visat att han inte räds för att “göra sin gubbe” och lyckas dessutom ta sig förbi relativt ofta. Detta har Sunderland med all sannolikhet redan haft i åtanke och uppmärksammat.

2. Tobbes inrådan. Jag tvivlar inte på att DMK har rådfrågat sin “mentor” och anfallskamrat Hysén med tanke på denna förflutna i just Sunderland. Här kan man bara spekulera i vad som har sagts men fakta är att Hysén rent fotbollsmässigt trivdes uppe i nordöstra England. Det var den sociala biten som inte klaffade och kanske var det inte konstigt med tanke på kombinationen av bristen på skandinaviska lagkamrater och Roy Keanes närmast diktatoriska regim. I dagens Sunderland finns redan Seb Larsson, en spelare med nyttiga erfarenheter av att komma till ett nytt land som tonåring. Det kan ha spelat en avgörande roll i Davids beslut. En annan intressant aspekt är att den svenske affärsmannen Per-Magnus Andersson sitter med i klubbens styrelse. Kan han möjligen haft ett finger med i spelet när det kommer till värvningen av DMK? Inte helt omöjligt.

 

 

3. Övergångssumman. Det spekuleras i att IFK har fått ett bud på omkring 15 miljoner svenska kronor, vilket är en fantastisk summa sett ur ett allsvenskt perspektiv. Stämmer summan så är det givetvis en enorm faktor till varför Blåvitt väljer att släppa en av sina mest lovande spelare, som dessutom skrev på ett långtidskontrakt så sent som ifjol.
Och som Blåvitt har indikerat på tidigare, så krävs det att spelare lämnar för att spelare ska kunna värvas. Flyttar DMK öppnar det upp både sportsligt och ekonomiskt för värvningen av Lasse Vibe men även något ytterligare namn med en saftig lön a la Marcus Berg. Det känns ganska rimligt med tanke på att offensiven inte har varit lika sprudlande som defensiven och att ett stundande kval i Europa League väntar runt hörnet.

Slutligen så verkar det som att DMK i första hand inte är avsedd för att konkurrera i A-laget, åtminstone inte till en början. Istället är han tilltänkt för klubbens Development Squad. De huserar i Premier Leagues motsvarighet till U21-allsvenskan och där lär han stöta på en och annan högklassig motståndare från övriga lag i Premier League. Det är dock svårt att säga om spel i U21-serien är mer utvecklande än allsvenskt spel och det är förstås en chansning. Samtidigt finns det ju större möjligheter till spel på högre nivå om han skulle göra bra ifrån sig i Sunderland.

*Fotnot: Sunderland har presenterat David Moberg Karlsson under kvällenoch beskriver honom med orden yttermittfältare, som också kan spela på topp.

Gör DMK rätt som lämnar IFK för en så pass tuff utmaning? Gör Blåvitt rätt som säljer en oerhört lovande spelare?

/Christopher Grönlund

Viktoria i regnig huvudmatch

June 16, 2013 10:28 pm, 031-bloggen

Efter den tuffa förlusten mot succégänget Falkenberg har Gais hittat ett litet vinnarspår och under söndagen tog laget sin tredje raka seger. I ett blött Göteborg gästade Landskrona Gamla Ullevi och det blev en ganska ensidig historia. 3-0 imponerar och en som också imponerar är Andreas Drugge. Ytterligare ett mål idag för den målglade mittfältaren som nu har gjort sju mål totalt. Frågan man nu ställer sig är om det knappt kommer gå en match utan att Drugge hamnar i målprotokollet?

En gång i tiden gjorde Miroslav Klose ett hattrick, enbart med hjälp av huvudet. Visserligen upprepade ingen spelare den bedriften på egen hand idag men kollektivt sett stod Gais för samma prestation, med lite hjälp av motståndarna. Två fasta situationer och ett väl avvägt inlägg med hjälp av tre huvuden banade vägen för tremålsvinsten.

Under matchens gång fann jag ett par intressanta tankar och jag tänkte som vanligt presentera dem i form av matchens…

… poängkung: Kenneth Gustafsson. Vänsterbacken tillika lagkaptenen har egentligen inte sina främsta styrkor i offensiven, men har alltid varit utrustad med en fin vänsterfot och idag fick han fog för att använda den. 2 framspelningar som försvarsspelare är aldrig fy skam, även om det skedde på fasta situationer.

… ånglok: Hampus Andersson. Mittfältaren, som används till höger men som vill spela centralt, är en drömspelare att tillgå ur det perspektivet att han jobbar extremt hårt i båda riktningar. Duktig defensivt och trixig i en-mot-en-lägen. Idag var inget undantag. Den typiska situationen som sammanfattar Anderssons fotbollsspelande skedde när han först frispelade Joel Johansson med en precis genomskärare för att sedan vara den som vann tillbaka boll på egen planhalva när anfallet blev till en omställning. Undrar om Sonny Karlsson ångrar att Andersson försvann från Häcken i vintras?

… godbit: Adam Erikssons mottagning. Vänstermittfältaren sökte sig in i mitten för att hämta boll och när passningen väl kom så drog Eriksson nytta av det hala underlaget när han låtsades ta emot bollen för att sedan släppa den mellan benen och vända upp. En fantatisk prestation i sig, men det faktum att han i samma visa lurade upp den rutinerade Andreas Dahl på läktaren gör det hela ännu vackrare.

… måltjuv: Richard Spong. Vid en första anblick såg det faktiskt ut som att den hästsvansprydde slitvargen var sist på bollen när 1-0 målet gjordes, men ganska snabbt stod det klart att målet var av självförvållad karaktär. Men det brydde sig inte bildgrafiken (som tillskrev mittfältaren målet) eller Spong för den delen heller om. Istället målfirade han på tvättäkta Filippo Inzaghi-manér som om målet vore hans och sådant fullkomligen älskar undertecknad.

***

Riktigt skoj att måndagsprogrammet Veckans mål uppmärksammade Adam Eriksson i programdelen ”Veckans talang”. Helt rätt, då Örebrograbben är en jordnära och extremt talangfull spelare som har gjort det riktigt bra trots att det är hans första säsong i Superettan.

/Christopher Grönlund

Fyra talanger att hålla utkik efter

June 8, 2013 12:09 pm, 031-bloggen

En tredjedel av den svenska fotbollssäsongen är nu avverkad och med ett par dagars uppehåll så finns det lite tid att reflektera över det som har hänt.

IFK som inledde så starkt har i takt med vinsten i Svenska Cupen mattats av lite och i nuläget är man ett par steg efter konkurrenterna Helsingborg och Elfsborg. Men, ett kommande kval till Europa League väntar bakom hörnet och det kan ge en oerhörd boost, både ekonomiskt och mentalt sett om det vill sig väl.

BK Häcken har blandat och gett såhär långt vilket 4 vinster och 5 förluster samt 2 oavgjorda indikerar på. Senast fick man även känna på det faktum att släkten alltid är värst när Tom Söderberg sänkte sitt gamla lag med matchens enda mål i mötet med Elfsborg. Dock kan jag inte låta bli att imponeras av Simon Gustafsson. Denne oerhört spelskickliga 18-åring som numera är ordinarie på det defensiva mittfältet och som briljerar med en vass vänsterfot, god blick och vilja. Någon pratade om en ny Kim Källström och varför inte? Inte mig emot. Sägs även att hans tvillingbroder Samuel ska vara riktigt talangfull.

Gais parkerar på en fjärdeplats i Superettan efter 11 matcher och man gör det efter att ha tagit framförallt tre tunga segrar under våren. Jag tänker främst på derbyt mot grannarna Örgryte men även matcherna mot tabellkonkurrenterna Assyriska och Hammarby. Askebrand har fått igång nyförvärvet Drugge som i mitt tycke har varit en av Superettans mest framträdande spelare såhär långt. När han får spela precis bakom anfallet i en lite friare roll så är han riktigt, riktigt bra.

Örgryte då? Denna unga, talangfulla och härliga nykomling som charmade så många under försäsongen genom att spöa AIK  och Syrianska har gått upp och ner inledningsvis. Kapten Lindström har haft en del skadebekymmer vilket har bidragit till att Prytz har fått rotera runt på mitten och inte hittat kontinuiteten. Samtidigt får man komma ihåg att laget är just nykomlingar och jag har sagt det tidigare, att man lekte sig igenom Division 1 ifjol behöver nödvändigtvis inte betyda att man ska ta nästa nivå med storm. Det finns ett par glädjeämnen att hitta ändå och jag tänker främst på Emil Karlsson, vars arbetsvilja och företagsamhet imponerar samt målvakten Abrahamsson som har varit närmast omutlig emellanåt.

***

Annars är det ynglingarna som har rosat marknaden denna säsong och dom är många som har tagit plats i sina klubblag under våren. Förutom nämnde Simon Gustafsson så har ytterbacken Leonard Zuta gjort det riktigt bra när han väl har fått chansen. I Blåvitt har både Sam Larsson och Moberg-Karlsson varit två friska fläktar medan Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay har fått rikligt med speltid i Öis. I Gaislägret har Adam Eriksson och Hampus Andersson imponerat i sina mittfältsroller och detta är bara ett urval av unga spelare som gjort det bra under våren.

Men vad finns där bakom? Vilka är det som knackar på dörren till A-laget härnäst?
Egentligen är det oerhört svårt att svara på men det finns ett par namn som i mitt tycke bör slängas ett extra öga på i framtiden (Det ska tilläggas att spelarna är listade helt utan inbördes ranking) :

Gustav Engvall (-96), IFK Göteborg
Yngst av de här namnen men kanske den mest omtalade, åtminstone i internationella kretsar efter minisuccén i U17-EM. Klassad som en av de mest lovande spelarna i sin generation och enligt Bayern Münchens scoutansvarige
Björn Andersson
är Engvall en av få skandinaviska spelare som skulle kunna ta en plats i storklubbens akademi. Som spelartyp är anfallaren ett riktigt kraftpaket som jobbar stenhårt för laget och han var med på A-lagets försäsongsturné i vintras.

Hosam Aiesh (-95), BK Häcken
Ute på Hisingen finns det också en hel del intressanta spelare och en av dessa är Hosam Aiesh. 18-åringen är en kvick och finurlig attackerande mittfältare som redan har dragit på sig uppmärksamhet från större elefanter vilket inte minst provspel med Lyon, Werder Bremen och Twente vittnar om. I Allsvenskan har det blivit ett inhopp än så länge, men i U21-laget har teknikern gjort det bra vilket borde bädda för fler chanser i framtiden.

Marcus Jakobsson (-93), Gais
Listans enda försvarare och den här spelaren gillar jag skarpt. Flyttades upp inför årets säsong men har inte riktigt fått chansen än att visa vad han går för, vilket är ganska förståeligt med tanke på vilken position han har. Som spelare är Jakobsson inte speciellt svensk i sin spelstil, inte den stereotypa mittbacken. Istället är han ganska kortväxt, snabb och följsam med en förkärlek till spektakulära brytningar vilket åtminstone tilltalar mig som hävdar att försvarsspel bör vara elegant. Kommer nog få det tufft att hitta speltid som mittback men jag är övertygad om att han inte skulle göra bort sig som ytterback heller. Återstår att se om Askebrand resonerar likadant.

Rasmus Tengfjord (-94), Örgryte
I en klubb som redan kryllar unga och talangfulla spelare så har jag valt en spelare som inte riktigt är framme vid A-laget än. Tengfjord är en målfarlig ytterspringare som exempelvis gjorde hattrick i sin första U21-match för Öis. Har enkelt att ta sig fram till lägen vilket är en viktig egenskap och ingenting man bara tränar sig till. Tekniken är det heller inget fel på, vilket inte minst syntes när han blev utsedd till bästa spelare i inomhusturneringen Mariedal Cup, ett pris som tidigare tilldelats Elfsborgs Niklas Hult.

***

Drugge fortsätter att vara vital för Gais anfallsspel och nog var det tur att han aldrig fullföljde det där äventyret i Sydostasien.

Christopher Grönlund

Revansch för Stahre och Blåvitt klara för Europa

May 26, 2013 8:25 pm, 031-bloggen

En av de gladaste på Friends Arena idag var Mikael Stahre den tidigare så kritiserade IFK-tränaren har nu tagit sin första titel med IFK Göteborg. Lagbygget som han har byggt tillsammans med Håkan Mild blev stämplat som ett fiasko under 2012. Mindre än ett år senare är IFK Göteborg mästare i Svenska Cupen och klara för Europa. Samtidigt är man med i den absoluta toppen av allsvenskan. Att vara blåvit fotbollsspelare idag är nog ganska behagligt.

***

Att supportrarna stormar planen efter matchen förstod nog de flesta. Att John Alvbåge tog över speakerns mikrofon och lugnade fansen och fick de att lämna planen var desto mer oväntat. Starkt.

***

Ordet drömstart stämde för Tobias Hysén idag. 1-0 satte han efter bara några minuter. Djurgården kämpade sig in i matchen och kunde kvittera i den andra halvleken. Emil Salomonsson stod för en “Mikael Lustig” och glömde av hur man markerade stolpen.

***

I förlängningen var det inget snack. IFK Göteborg och framförallt Philip Haglund skapade chanser för att avgöra matchen. Nicken i ribban var värd ett bättre öde. Intressant också att spelarna efter matchen inte klagade på matten särskilt mycket alls, Mikael Stahre däremot tog fram motorsågen.

***

Ni av er läsare på 031-bloggen som kan straffhistorien kring IFK Göteborg vet vad som väntade spelarna. Straffmissar i mängder under de senaste åren men Philip Haglund, Mikael Dyrestam och Pontus Farnerud satte sina straffar. Mattias Bjärsmyr missade sin. Endast Andreas Johansson satte sin straff för Djurgården.

***

Det finns flera i de blåvita laget som är riktigt duktiga på att festa. Gissar att spelarna får ledigt imorgon…

***

Ska bli intressant att följa Hysén och co i Europa-kvalet under hösten. Med den starka defensiven och lagkänslan kan man nog överraska och ta sig in till Europa League-gruppspelet.

***

Förstår att alla som håller på Djurgården är besvikna. En väldigt jämn match, en förlust på straffar hindrade laget från sin Europadröm. Men efter den katastrofala inledningen av allsvenskan var dagens Djurgården flera nivåer bättre.

***

“Den nya versionen” av Svenska Cupen har varit riktigt bra. TV-sända matcher och över 20 000 på plats på finalen. Där har de ansvariga äntligen lyckats pricka rätt efter flera bedrövliga tester.

Pontus Farnerud är nu cupmästare i Frankrike, Portugal och Sverige. Imponerande CV.

***

Tråkiga scener efter slutsignalen när supportrar till IFK Göteborg provocerar supportrarna till Djurgården och dessutom skjuter bengaler eller liknande. Pinsamma scener som inte hör hemma på en svensk fotbollsarena.

***

Gais drog det längsta strået i derbyt

May 7, 2013 9:20 pm, 031-bloggen

Under måndagskvällen var 031-bloggen på plats när Öis och Gais drabbade samman i årets andra 031-derby. Och det blev en intensiv tillställning. Först fick Sebastian Ohlsson ett mål bortdömt för offside. Sedan var det Gais tur att bli snuvade på ett mål, trodde man. Men då ändrade sig domaren och Drugge kunde noteras för sitt tredje mål den här säsongen.
Motgångarna fortsatte sedan för Öis när anfallaren Karlsson blev utvisad efter två hårt dömda kort. Därefter borde Gais ha lyckats döda matchen men Öis med Johan Lundgren i spetsen stod upp riktigt bra i andra och matchbilden förvandlades till en riktig Hawaii-holmgång. Men trots mängder av målchanser åt bägge håll så slutade matchen 0-1 och Gais passerade därmed Öis i tabellen med 1 poängs marginal.
Som åskådare fick man med sig en hel drös med intryck från matchen och här har ni derbyts…

…Utropstecken: Inramningen. Årets andra 031-derby hade egentligen allt man kan begära när det vankas stadsrivalitet. Trycket på läktarna var stort, viljan att vinna ännu större och vädret, ja det var i det närmaste perfekt. Att närmare 9500 personer hade letat sig ner till Gamla Ullevi under måndagskvällen är inget annat än fantastiskt. Det finns sämre dagar att spela fotboll på än denna, för att sammanfatta det hela.

…Frågetecken: Karlssons agerande vid det röda kortet. När man redan har ett gult kort (som verkligen kan diskuteras, då det är oerhört svårt att höra någonting när en hel klack står och sjunger precis i närheten) och ska gå in i luftduell så ska man absolut inte göra som Karlsson gjorde. Varför ska han in med ryggen/rumpan före i situationen? Istället för att gå in normalt i en luftduell så ser det mer ut som att han satsar fullt in med en hockeyinspirerad tackling och från den vinkel som domaren såg situationen så har han egentligen inget annat val än att plocka upp ett andra gult.
Jag förstår att adrenalinet är på max och att man lätt kan bli lite övertänd efter ett par tuffa domslut emot sig men Karlsson är en av de mer rutinerade spelarna i Öis och lite mer kyla hade inte skadat. Kortet är definitivt hårt dömt, men samtidigt, varför ens ge domaren chansen att bedöma det värt en varning?

…Lisa Nordén: Johan Lundgren. Likt 2013 års Jerringprisvinnare så slutar Örgrytes mittfältsgeneral aldrig att ösa på och ge järnet, hur tuff och hopplös uppgiften än ser ut att vara. Idag var inget undantag och den förre Blåvitt-talangen slet som ett djur på mitten, i anfallet och i försvaret. Ja, Lundgren var verkligen överallt och var kanske också den enskilt främsta anledningen till att Örgryte stod upp riktigt väl i andra halvlek, trots en man kort. Även nära att bli målskytt men hans fina volleyskott från distans parerades vackert av Tommi Vaiho.

…Detalj: Tornblads handskar. Det var nog inte bara jag som noterade att vindsnabbe Tornblad valde att genomföra matchen iförd ett par varma vantar, trots det fina vädret. Och om jag inte minns helt fel så har han spelat i dem sedan Superettan drog igång. Någon form av lyckovantar, möjligen?

…Lirare i respektive lag: Johan Lundgren, Öis & Andreas Drugge, Gais.

Efter matchen högg jag tag i Gais mittfältsmotor Adam Eriksson, som i min bok har varit en av Gais absolut främsta spelare under säsongsinledningen.

Christopher Grönlund

Fulham - Simurq PFK
Onsdag 30 juli kl 17:25
Assyriska - Öster
Fredag 01 augusti kl 19:00
Degerfors - Hammarby
Lördag 02 augusti kl 13:20
Emirates Cup: Valencia - Monaco
Lördag 02 augusti kl 14:55